Sedan när blev ”vanligt” egentligen normen?

I den rådande debatten om kostråd och rekommendationer kring vad vi egentligen bör äta för att hålla oss friska och normalviktiga så finns det egentligen två olika läger. På den ena sidan står anhängarna av lågkolhydratkost, LCHF, och på den andra sidan har vi anhängarna av de sedan 40 år tillbaka traditionella kostråden som framförallt saluförts av Livsmedelsverket och svenska dietister. Det är kostråd som anbefaller relativt fettfattig samt stärkelse- och spannmålsrik kost enligt den välkända tallriksmodellen.

Trots LCHF-kostens erkänt goda resultat på både övervikt, blodfetter och diabetes-2 så brukar kritikerna kalla den för extrem och sedan punktera debatten med att förnumstigt påpeka att det enda man behöver tänka på är att äta ”vanlig mat”.

Vanlig mat, alltså? Men vilken är då den vanligaste maten i svenska hushåll? Maten som vi uppmanas att förhålla oss till. Tittar vi på topplistan av det svensken äter mest hittar vi bland annat falukorv, köttfärssås, pizza, fiskpinnar, fabriksfärdiga köttbullar, djupfryst färdigmat och snabbsoppor. Till det serveras oftast pulvermos, snabbmakaroner, ketchup eller sylt. Till frukost och mellanmål så är storsäljarna diverse flingor, sötade och fettreducerade mejeriprodukter, fabriksbakat bröd och diverse charkuterier. Vanligt, med alla mått mätt, är ju också godis, glass, chips och läsk som inte minst konsumeras under det närmast institutionaliserade fredagsmyset. Ett fredagsmys som också spiller över till flera andra dagar i veckan. Men hej, det vore ju högst ovanligt att inte äta lite gott framför TV´n!

Tyvärr är det idag också vanligt, och allt vanligare, att vara överviktig. Enligt SCB;s rapport från 2010 så är idag nästan varannan man och var tredje kvinna fet eller överviktig. Samma alarmerande trend ser vi hos barn och ungdomar. I kölvattnet av den trenden ökar i en alarmerande takt allvarliga sjukdomar som diabetes typ-2 och hjärt- och kärlsjukdomar. Lika oroande är att också den livsstilsrelaterade psykiska ohälsan har ökat och att psykisk ohälsa är det överlägset vanligaste skälet till sjukskrivning idag. Det har således blivit ganska vanligt att inte må så bra.

När vi betraktar de ovan beskrivna maträtterna och produkterna så är det livsmedel som i princip inte fanns att köpa för 50-60 år sedan. För att inte tala om för 100 år sedan. Eller någonsin i mänsklig historia. Det nya har blivit det vanliga. Det raffinerade har blivit norm. Så vilken typ av mat är det egentligen som borde betraktas som extrem?

Ironiskt nog fanns inte heller de folkhälsoproblem som idag är alltmer vanligt förekommande. Diabetes-2, barnfetma och psykisk ohälsa har i stort varit okända företeelser fram till för alldeles nyligen. Nu är de vanliga.

Innan hela västvärlden blev fettskrämda av fettfobiska kostråd åt man i betydligt högre utsträckning naturligt förekommande fett och ickeraffinerade livsmedel. Kött, ägg, fisk, grönsaker, helfeta mejeriprodukter med mera. Det är i stort nämligen det urmänskliga sättet att äta. Idag har processade och socker- eller kolhydratspetsade livsmedel oss i sina klor. Tillsammans med raffinerade fetter är det allt socker och alla raffinerade kolhydrater som är värst av allt.

Och för den som tror att det bara handlar om att springa mer så är det inte så enkelt. Processad mat och socker passiviserar, bedövar och gör oss trötta.

Sedan när blev det som är vanligt också normen för det som är acceptabelt? Sedan när blev vanligt också synonymt med normalt, bra eller eftersträvansvärt? Sedan när tillät vi normen för vanligt att sänka ribban för vårt välmående och vår framtid?

Så nästa gång någon argumenterar för vanlig mat så kan du fundera på vad de egentligen menar. För den vanliga maten är med alla mått extrem och onaturlig.

Vanlig mat ger på sikt vanlig ohälsa. Riktig mat däremot, skapar förutsättningar för riktig hälsa!

Varför Paolo Roberto har helt fel!

Vad är det för fel på den här måltiden?

IMG_7808

Eller den här?

IMG_3322

Den här då?

IMG_5184

 

Inte mycket fel om du frågar mig!

Den översta måltiden är en härlig sallad med naturbeteskött, ekologisk oxfile, ovanpå. Salladen består av bladspenat, rödkål, avokado, mango och granatäppelkärnor. Köttet är stekt i massa smör och vitlök och salladen är givmilt spetsad med olivolja. Till detta drack jag en chilensk Cabernet Sauvignon.

De båda andra måltiderna är snarlika till sitt innehåll; kött eller fisk med mängder av grönsaker, lite frukt och mycket fett genom exempelvis avokado, smör och olivolja.

Det här är typiska LCHF-liknande måltid med stora mängder naturligt fett och protein och mycket små kolhydratkällor. Absolut inget mjöl och inga spannmål. Det här är mat som räddat livet (bokstavligt talat!) på tusentals människor! Människor som gått ned i vikt (mycket, ibland över 100 kg!), blivit kvitt sin diabetes-2 (med en fruktansvärd medicinering!), kommit ur matmissbruk (nästan alltid orsakat av fetträdsla o sockermissbruk!) och rent allmänt höjt sin livskvalitet enormt!

Det här tycker Paolo Roberto är väldigt dåligt. Enligt honom är LCHF mat för idioter och lata. I Paolos värld behöver överviktiga och sjuka bara springa mer och äta mindre. Mättat fett är farligt i Paolos värld. Kolhydrater är nyckeln till prestation o hälsa i Paolos värld. 

Behöver jag nämna att Paolo också driver ett företag som säljer pasta?

Paolo660
Jag vill förtydliga; jag har största respekt för Paolo Roberto som människa, affärsman och idrottsman! Men som kostrådgivare är han en fullständig katastrof…

Då han har en mycket stor ”fan base” så får hans åsikter mycket stort genomslag. Tyvärr. För han har verkligen ingen som helst aning om vad han pratar om här. I sak har han 100 procent fel.

Han är ungefär lika trovärdig i sitt pasta- och mjölhyllande som en godisförsäljare som dealar godis till barn med argumentet att det ju ”är gott”.

Jag undrar om Paolo Roberto menar att alla de som BEVISLIGEN förbättrat sin hälsa genom LCHF, på ett radikalt sätt dessutom, ljuger? Är det en bluff? Är bilderna, deras historier och deras läkarjournaler förfalskade?

Lindha Vikströms fantastiska viktnedgång, från Kostdoktorn.se

Lindha Vikströms fantastiska viktnedgång, från Kostdoktorn.se

Thess Olofsson har tappat 58 procent av sin vikt med LCHF! Från Kostdoktorn.se

Thess Olofsson har tappat 58 procent av sin vikt med LCHF! Från Kostdoktorn.se

Bilderna ovan är inte unika på något sätt. Det finns många tusen berättelser som de ovan! Människor som inte bara gått ned i vikt men också blivit friska från diabetes-2 och ett otal andra ohälsofaktorer. Allt ifrån IBS, depression, hudåkommor, reumatism och hjärt- och kärlsjukdomar.

Det här är människor som allihopa levt på bröd, pasta, socker och kolhydrater i största allmänhet. För om man är känslig mot kolhydrater och den associerade insulinutsöndringen (och forskning visar att upp till 60% av alla människor är just det) så är sockermissbruk en mycket verklig livssituation. Mjöl, spannmål, socker och kolhydrater triggar aptit. Det har ett extremt lågt mättnadsindex. Naturligt feta och naturliga livsmedel ger den rakt motsatta effekten! Så om något triggar det PR kallar ”er sjuka inställning till mat” så borde det ju verkligen gälla de kolhydratfrälsta. För de blir aldrig mätta.

Det handlar inte om att de som är överviktiga och sjuka är lata och behöver springa mer! Så enkelt är det inte. Det handlar om hormonell respons, matmissbruk och en (för det mesta) absurt dålig och felvinklad rådgivning ifrån dietister och etablissemang som bara spär på fetträdsla och en ond cykel av socker-in och socker-ut.

Jag skulle vilja att Paolo, eller någon annan LCHF-motståndare för den delen, kunde uppvisa ETT ENDA EXEMPEL på någon som blivit kraftigt överviktig på en naturligt fet mat, som miljoner och åter miljoner människor blir av mjölmat! Lycka till med det, för det finns mig veterligen inte alls.

Den samlade oberoende vetenskapen har en gång för alla friat det mättade fettet ifrån alla misstankar gällande ohälsa. Jag skriver ”oberoende” för fortfarande finns det enorma ekonomiska läkemedelsintressen bakom att hålla människor på en diet som orsakar ohälsa. Just follow the money! Dessutom lever vi en fettskrämd värld av gammal vana efter årtionden av etablissemangsstyrd propaganda. Men vem som helst som kan ägna en timme åt att googla ämnet kommer att se att jag har rätt.

Ingen har någonsin blivit friskare av att äta mer spannmål, mjöl, gluten och socker!
Ingen har någonsin blivit smalare av mer socker, mjöl, gluten och spannmål!
Ingen har nånsin mått bättre av att öka sin mjöl- och sockerkonsumtion!
Ingen har läkt eller övervunnit en sjukdom genom mer socker eller mer pasta!
INTE. NÅGONSIN. EVER!

Däremot är det otroligt många som blir enormt mycket smalare, friskare, starkare, piggare och bättre av att äta MINDRE eller INGET socker och/eller mjöl!
Det påståendet är ett helt odiskutabelt faktum. Bestrider man det är man antingen helt världsfrånvänd eller i branschen att sälja dito produkter. 

Mjöl, socker och raffinerade kolhydrater är bedrövligt onyttigt på det stora hela. Däremot inte sagt att det inte är gott! För det är det! Jag älskar bullar, kakor, godis och läsk. Och när jag tävlar så dricker jag både Cola och Red Bull. Många med mig har presterat otroligt bra rent fysiskt på socker, även om jag under 97% av min vardag äter på ett LCHF-liknande sätt. Man ska vara otroligt försiktig att dra likhetstecken mellan prestation och hälsa. Och i synnerhet gällande långsiktig ohälsa. Många idrottsmän har relativt korta karriärer för att sedan på ålderns höst betala ett pris med ohälsa och övervikt. Och en del lyckas inte med vad de tar sig för, tack vare det de äter, utan TROTS det som de äter.

En del har helt enkelt tur i det genetiska lotteriet. På engelska brukar man prata om ”genetics overriding habits”. Det är som historier om ”den där 100-åringen som rökte hela sitt liv” och aldrig var sjuk en dag. Ja, än sen då? Ska vi på det grundvalet förminska farorna med rökning? Sanningen är att socker, mjöl, spannmål, margariner och raffinerad mat håller på att långsamt döda stora delar av världens befolkning idag.

En annan grej, relaterad till stycket ovan. Hur folk ser ut på ytan är helt oväsentligt. Att sockerätande och pastaälskande personer kan se grymma och sexpackade ut är helt ointressant. Vad som händer inne i kroppen syns inte på ytan. Idag vet vi att hjärt- och kärlsjukdomar i stort beror på inflammatoriska processer och förplackning som i tur till stor del orsakas (eller iaf förvärras) av socker, mjöl o spannmål.
Smala människor kan också drabbas av ätrelaterad ohälsa. Smala människor dör också av hjärtsjukdomar.

Jag är ingen radikal LCHF-anhängare. Jag äter kolhydrater. Jag köper godis ibland. Jag använder främst socker och mjöl som en njutningskälla. Men jag vet att ju mer socker och mjöl jag äter, desto sämre mår jag. Det handlar inte om några aldrig och alltid men det handlar om att veta vad som på sikt är bra och dåligt! Det handlar om att veta vad man ska basera sina vardagsmåltider på. Tre till fem gånger om dagen, sju dagar i veckan och 52 veckor per år. Det är DÄR som långsiktig hälsa avgörs! Så frågan är vad du väljer; pasta eller en sallad med lax och avokado?

Kungen av Kungsan får gärna spela rollen av Kungen av Kungsörnen. Och han får gärna posta bilder på Instagram av när han står på händer eller kör löpträning mitt i natten, det är mycket imponerande! Men kom inte med en massa bullshit, rena lögner och villfarelser kring LCHF! Jag vet nämligen också en del om mänsklig prestationsförmåga…. Jag har sex VM- och EM-medaljer i triathlon. Ju mindre mjöl, spannmål, pasta och socker jag åt till vardags, desto bättre presterade jag. Jag har sprungit maran, under en Ironman, på 2.44. I somras simmade jag 64 mil på 39 dagar. Jag är aldrig sjuk. Jag är aldrig fet. Mina hälsovärden och blodfetter är off the charts PERFEKTA! Och jag har ALDRIG ätit Paolo Robertos fucking pasta.

Vilka tar fajten för FOLKHÄLSAN? På riktigt alltså!

Det är valtider. Det debatteras och ordbajsas till höger och vänster och valfläsket står som spön i backen. Både symboliskt och bokstavligt talat. Svenska politiker är nämligen sorgligt dåliga föredömen när det kommer till folkhälsa och folkhälsoarbete!
Inget politiskt parti driver en folkhälsopolitisk agenda värd namnet. Det är skamligt! Visst oreras det om värdegrunder och barnens väl och ve men när det kommer till kritan är det ingen som verkligen LYFTER den potentiella kraften bakom ett aktivare och friskare Sverige! Det är ingen som LYFTER frågan om ett aktivare, smalare, friskare och mer mat- och hälsomedvetet Sverige och vilka enorma samhällsekonomiska vinster som skulle genereras. Det är pinsamt hur insikts- och visionslöst svenska politiker (inte) agerar i frågan!

Jag och min goda vän och tillika visionär, Jojje Borssen, har på olika sätt lyft frågan under den senaste månaden i diverse sociala medier. Idag lanserade vi på Twitter, var och en för sig, en lång rad idéer till folkhälsoåtgärder. Nedan följer mina trettio tweets i frågan. Det är därför de är korta och knapphändigt formulerade. Ni får ta det som det är. Det här är vad jag kom på under en dryg halvtimme. Man kan ju tycka att heltidsanställda och mycket välbetalda politiker borde kunna tänka i samma banor.

Efter mina tweets följer några av Jojjes briljanta tweets!

Folkhälsoplan 1: Tillsätt en folkhälsominister! Jaså, det finns en redan? Så sätt igång och ARBETA för folkhälsan då!

Folkhälsoplan 2: Gör rent hus på Livsmedelsverket, ut med alla gamla uvar som av prestigeskäl vägrar att erkänna att jorden inte är platt.

Folkhälsoplan 3: Avskaffa nyckelhålsmärkningen då det förleder folk in i fettfobi o initierar köp av sockriga produkter.

Folkhälsoplan 4: Momsbefria ekologiskt framtagna produkter. Förresten, omdefiniera hela begreppet ”ekologisk”. Det enda som duger är 100% eko, inga halvdana varianter.

Folkhälsoplan 5: Ligg på RF att göra om sina kostrekommendationer till idrottare. Slut på sockerhysterin o eftergifter till grötsponsorer!

Folkhälsoplan 6: Alla barn ska ha rätt o uppmuntras till motion och rörelse. Varje dag! Utan betyg eller krav på prestation!

Folkhälsoplan 7: Förbjud skolor, dagis och barnomsorg att servera lättmjölk, margarin och sockerstinn mat till barn. Barn har inget eget val!

Folkhälsoplan 8: Lär alla barn att crawla. Det vill de! Crawl är tufft! Bröstsim är för gamla tanter o dietister.

Folkhälsoplan 9: Gör om dietistutbildningen radikalt. Inse att svenska dietister som yrkesgrupp varit en katastrof för folkhälsan i 40 år.

Folkhälsoplan 10: Lagstifta om att FAR (fysisk aktivitet på recept) måste skrivas ut INNAN medicinering testas, för livsstilsrelaterad ohälsa.

Folkhälsoplan 11: Gör stora kampanjer för ”fredagsfys” så att inte chipsmiffona som säljer ”fredagsmys” står oemotsagda!

Folkhälsoplan 12: Bygg fler simhallar, motionsspår, utomhusgym o lekplatser (massanvändning) hellre än publikbaserade arenor (elitidrott)

Folkhälsoplan 13: Fanimig, bygg en ny 50m simbassäng i alla kommuner med mer än +20000 invånare. INGET har så brett hälsoanvändningsområde som vatten!

Folkhälsoplan 14: Lägg mycket mer fokus i skolan på NY hemkunskap! Vad man handlar o hur man äter! Urval, livsmedel, ursprung, matkultur.

Folkhälsoplan 15: Momsbefria cyklar, löparskor, utekläder och allt som initierar den egna kroppen som transportmedel till jobb, fritid etc..

Folkhälsoplan 16: Justera alla rekommendationer kring mat, näring, rörelse etc till att ej handla om att bara ÖVERLEVA utan till att leva VÄL!

Folkhälsoplan 17: Höj pensionsåldern till 75 och låt folk känna att när livet har ett syfte o människan en uppgift så mår vi BÄTTRE!

Folkhälsoplan 18: Låt alla människor i den offentliga sektorn träna 3 tim/v på arbetstid. Med anställda coacher. Mycket sjukskriv sparas!

Folkhälsoplan 19: Ge privata företag som ger sina anställda samma förmån (3 tim/v + coach) skattelättnader som märks!

Folkhälsoplan 20: Avskaffa förtidspension! Ingen människa är någonsin förbrukad!

Folkhälsoplan 21: Gör om vårdens system så att man lika gärna som att träffa AT-läkare som skriver medicin, kan få träffa en hälsocoach!

Folkhälsoplan 22: Svenk sjukvård (sjukvård, vilket jävla namn) ska satsa MER på prehab än på rehab!

Folkhälsoplan 23: Inför flextid i skolan så att de som hellre sover på morgon än kväll (barn o föräldrar) slipper vara trötta dygnet runt.

Folkhälsoplan 24: Fördubbla budget för skolmat och förbjud halvfabrikat!

Folkhälsoplan 25: Låt oss älska våra kroppar! Egna och andras. Det är inte vad som syns på utsidan utan vad som finns på insidan.

Folkhälsoplan 26: Tillåt inte Apoteket att sälja värdelöst godis o måltidsersättning. Folk över 45 tror att allt på Apoteket är bra.

Folkhälsoplan 27: Tillåt försäljning av opastöriserad mjölk, honung etc. Varför inte? Potentiellt farligt? Jaha, men margarin o lösgodis då? Gör möjligt att göra goda val!

Folkhälsoplan 28: Låt inte EU diktera villkoren för svensk mat. EU premierar politiska o företagsintressen, konsument o individ sist av allt.

Folkhälsoplan 29: Låt stenålderspromenader i skogen (lek, assymetri, variation, natur, funktion) vara obligatoriskt på alla dagis.

Folkhälsoplan 30: vi ska ej förbjuda men upplysa, ej hota o skrämma men uppmuntra. Vara frisk o fit är ingen skyldighet utan en rättighet!

Ett urval av Jojjes tweets:

Folkhälsoplan, del 1: * Beskatta socker och behandla det som tobak. Låt myndigheter utfärda samhällsvarningar för sockrets biverkningar.

Folkhälsoplan, del 4: * Läkare ska utbildas att jobba med preventiv hälsa. Inte bara bota sjuka.

Folkhälsoplan, del 9: * Staten anställer 100 st hälsoinspiratörer som kostnadsfritt föreläser och tränar med våra invånare i landet.

Folkhälsoplan, del 10: * Betrakta skog och fjäll som anabola miljöer som bygger en starkare människa och skapar ett humant samhälle.

Folkhälsoplan, del 14: * Ett hälsoforum inrättas två gånger per år där folkhälsan står högst på agendan. Inte sjukvården.

Folkhälsoplan, del 15: * Låt oss TRO på hälsan som en lösning på många problem. Precis som många tror på en Gud. Vi måste våga ta steget.

Folkhälsoplan, del 23: * Låt det vara okej med rutor på magen, att träna varje dag och att se vardagsfit ut. Skamlägg aldrig det.

Folkhälsoplan, del 6: * Skattebefria PT-timmar.

 

Bästa LCHF-brödet finns i Borås!

Många tror att man måste sluta äta produkter som exempelvis pannkakor, bakverk och bröd om man väljer att utesluta gluten- och gliadinspäckade mjöl och spannmål ur kosten. Men det stämmer inte. Och tur är väl det! För bröd och bakverk är ju väldigt goda!

Industribakat bröd är för det mesta rena skiten. När Pågen säger att de bakar bröd med ”kärlek och omtanke” så är det inget annat än marknadsföringsdravel utan förankring i verkligheten. Sanningen är ju att de allt som oftast bakar bröd på socker och margarin samt glutenpumpat och insulindrivande vetemjöl. De flesta (inte alla) innehåller samma trojka av värdelösa ingredienser; socker eller sirap, margarin (oftast betecknat som ”delvis härdade vegetabiliska fetter”) och mjöl. Det sorgliga är att många tror att de gör sig själva en tjänst när de äter det brödet och dessutom kletar de kanske på ett lättmargarin som gör dåligt värre.

Man bör göra sig en tjänst och sluta med den typen av bröd. Däremot kan man fördel fortsätta att äta ”bröd” men i en helt annan form och med helt andra ingredienser! För vem gillar inte några rostade skivor bröd med lite smör eller kokosfett på, tillsammans med en rykande kopp kaffe?!

IMG_5137

Byttorps Finbageri i Borås har ansträngt sig lite extra och erbjuder sedan en tid tillbaka en mängd produkter som både är LCHF-anpassade och glutenfria. Dessutom utan konstgjorda tillsatser som exempelvis margarin!

Brödet ovan är supergott och innehåller följande ingredienser: linfrön, sesamfrön, hasselnötter, mandelmjöl, fiberhusk, bakpulver, anis, fänkål, smör, créme fraiche, keso och ägg!

Tack vare det allt mer ökande utbudet av alternativa mjöl och frön så finns det ingen anledning att inte kunna baka och laga fantastiska substitut till de maträtter och bakverk som vi alltid älskat att äta.

Debattartikel i Aftonbladet. Samt ett sista inlägg om ortorexi.

Jag har skrivit en debattartikel som Aftonbladet publicerar idag, både i print och på webb. Den handlar om debatten kring ortorexi och är totalt sett en något reviderad (på grund av utrymmesskäl) version av de två blogginlägg som jag skrivit i frågan. Rubriken har jag dock inte formulerat, det gör de själva på Aftonbladet, och jag skulle väl inte vilja gå så långt som att säga att ”Fredagsmyset tar livet av oss”. Det är ju en tillspetsad tolkning av mitt budskap men lyfter ändå min grundinställning att det är den låt-gå-attityd som präglar många människors attityd till motion, träning och ätande som vi ska akta oss för och debattera!

IMG_5028

På webben så hittar man debattartikeln här! Mina två blogginlägg i frågan har lästs och delats av många! Dessutom har de kommenterats vilt, både här och på sociala medier. Jag har svarat på en del påståenden och kommentarer i bloggen men för att förtydliga en del tankar, svara på en del frågor, samt framföra några nya, så kommer här en några punkter…

-Kommentarer på min blogg. Jag tar in alla kommentarer oavsett om de är hyllande är kritiska. MEN, jag tar inte in kommentarer som innehåller personliga påhopp eller som inte håller sig till ämnet. Vidare tar jag inte in kommentarer som innehåller rena felaktigheter eller påståenden som inte är sanna (som felaktiga citat eller omskrivningar av mina bloggtexter) där jag måste ägna ett halvt svar åt att återge den faktiska texten i ett blogginlägg. Jag modererar min blogg själv så alla kommentarer publiceras inte på en gång. Det kan gå någon dag eller två. Ibland vill jag dessutom fundera på ett svar då en del kommentarer är väldigt bra formulerade, personliga och ärliga. De förtjänar svar som ibland kräver min eftertanke.
Jag skriver om min åsikt på min blogg. Andra får skriva om sina åsikter på sina bloggar. Den som stör sig på att jag har en tydlig åsikt i en fråga kan lägga ned och följa medvindsbloggare som skriver om väder och vind och TV 4;s Idol.

-Ortorexi är inte anorexi. Stor skillnad. Många läsare har inte alls förstått det.

-Ortorexi är inte ett stort samhällsproblem. Absolut inte. Tvärtom. En del kommentarer hävdar att det mer eller mindre skulle vara ortorexi av epidemiska mått i samhället. Det är ju bara löjligt att påstå en sådan sak när hela västvärldens främsta dödsorsaker i stort orsakas av vällevnadssjukdomar.

-Elefanten i rummet. Tyvärr så orsakar ”maten” många äter idag mycket lidande, sjukdom och för-tidig-död. Hos många! Tillsammans med alldeles för lite motion så är detta inget annat än en katastrof. Det är inte min åsikt. Det är en odiskutabel sanning. Debatten borde angripa det här mycket mer och mycket hårdare. Idag invaggas många i någon form av lättmargarinshöljd falsk trygghet om att korta promenader och enkel vardagsmotion är en garanti för livslång hälsa och funktionalitet. Men det är inte ett populärt samtalsämne då det handlar om så oerhört många i vårt samhälle.

-Jag kritiserar och ironiserar över debatten om ortorexi, inte om ortorektikerna. De som faktiskt är psykiskt sjuka på riktigt behöver all hjälp som samhället kan erbjuda, naturligtvis. Den absoluta majoriteten har ju förstått det men sedan finns det ju dessvärre de som vill läsa allt precis som Djävulen läser Bibeln. Vad man än, och hur man än, skriver då blir feltolkat.

-Ortorexi är ett symptom på en psykisk störning eller på en generell psykisk sjukdom. Den manifesterar sig själv i mani och besatthet. Men ortorexin, om det nu ens är rätt ord och rätt sammanhang, är ett symptom. Träning och medvetet ätande orsakar INTE den bakomliggande psykiska störningen.

-Aktiva människor kritiseras. När någon går upp 10 kilo i vikt så kommenterar ingen det. Men när någon tappar 10 kilos övervikt så får folk frågan om de är sjuka eller är slav under någon trenddiet. Föräldrar som är normbrytande och inte matar sina barn med godis och snabbmat i sociala sammanhang och som kanske tar med barnen på aktiviteter och träning betraktas ofta med misstänksamhet av omgivningen. Aktiva individers träning, matval och vanor kritiseras och ifrågasätts ofta!

-Nyttig mat. Om man använder ordet ”nyttig” kring mat och livsmedel ska man ju också veta vad man menar. Jag menar naturligtvis mat som därmed är hälsostimulerande. Den maten ska vara ickeraffinerad, osötad, fullfet och gärna ekologisk. En typisk paleokost uppfyller enligt mina kriterier värderingen ”nyttig” och jag menar bara och endast detta när jag använder ordet nyttig. En Livsmedelsverksnyttig kost anser jag vara direkt anorektisk och ibland, hälsovådlig! Så den som hävdar att de ätit nyttigt och samtidigt jagat lätt-, light- och margarinprodukter har tyvärr i verkligheten gjort allt annat än det.
Att äta ”medvetet” är nästan en ännu bättre beskrivning än att äta nyttigt. När man äter medvetet så inser man vikten av att prioritera den tiden som det ändå tar att engagera sig i sin och sin familjs ätande.

-Definitionen av ortorexi. Den är överhuvudtaget väldigt diffus. Många experter tycker att det är en onödig diagnos eftersom så många ändå drar likhetstecken mellan anorexi och ortorexi. Och de flesta som kommenterat och hävdat att de är ortorektiker berättar istället om ett beteende som är typiskt för anorexi, nämligen självsvält.
Om man tittar på ordets betydelse och hur upphovsmannen bakom begreppet (dr Stephen Bratman) själv definierar den här diagnosen så är det ”Where the bulimic and anorexic focus on the quantity of food, the orthorexic fixates on its quality”.
KVALITET. Med andra ord så har ett anorektiskt beteende inget med den typiska tolkningen av ortorexi att göra.

Och om matens kvalitet är central, hur kan det vara ett problem? Med allt vi vet om hur livsmedel produceras och hur lite kontroll vi har på hur djur behandlas och matas och hur grönsaker besprutas och genmanipuleras, hur kan man någonsin bli FÖR medveten om kvalitet?

Många har påpekat att en ortorektiker visserligen uppfyller definitionen ovan med en ständig strävan att maximera sin hälsa genom träning och mat, men att personen i fråga samtidigt mår dåligt av den här fixeringen. Att det skulle vara negativt att dedikera hela sin tillvaro till den här hälsosträvan. Att det skulle vara negativt att låta jakten på maximerad hälsa gå ut över andra saker i livet. Att det är negativt att inte ha balans!

Vem kan definiera ordet ”balans”. Jag tycker balans hamnar otäckt nära lagom. Lagom är kvävande för många. Lagom ska passa alla. Jag anser att om det passar alla så passar det ingen. Balans kan vara att göra det man älskar och endast det man älskar. Varför anpassa sig till normer definierade av den stora massan?

Om en ortorektiker ska definieras som någon som är besatt av sin hälsa så skulle den personen ifråga aldrig göra något självdestruktivt då det i sig är negativt för hälsan; att sova för lite, att träna när man har ont eller är sjuk, att äta för lite, etc.

Ortorektikern blir enligt många lidande (mår dåligt) genom sitt beteende!  Tydligen är det centralt för den här diagnosen.

Då undrar jag vilken av följande situationer som beskriver ortorexi?

  1. man mår dåligt innan och under själva träningspassen och innan och under tiden man äter nyttigt
  2. man mår dåligt innan träningen men bra under tiden. Man mår dåligt av tanken på mat men mår bra när man äter
  3. man mår bra innan och under träningen men dåligt om man av någon anledning INTE får träna
  4. man mår bra innan och under de nyttiga måltiderna men man mår dåligt när man INTE får äta som man vill
  5. man är en person som mår dåligt i allmänhet och det blir inte bättre när man tränar eller när man äter
  6. man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det, inte dåligt. Dåligt mår man först när de kraven inte uppfylls
  7. man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det. Däremot mår man dåligt av att ens livsstil inte accepteras av omgivningen; livsstilen är en indirekt orsak till det dåliga måendet.

Jag uppfyllde under många år verkligen punkterna 4, 5 och 6. Liksom de flesta idrottsmän som jag känner. De (vi) är besatta av sin jakt på hälsa och prestation och bryr sig inte ett dyft om världen utanför sin bubbla. Dåligt? Ja, men kanske mest för omgivningen.

Samtidigt uppfyller ju halva svenska folket punkt 1. Hur många har inte lite lätt ångest innan och under sin träning? Folk älskar ju att hata löpning. Få springer för att de gillar det. Desto fler för att de vet att de behöver det. Men de lider både innan och efter. Många äter sån´t de tror är nyttigt men hade hellre ätit något annat. Är de också ortorektiker?

Min bror Fredrik har flyttat till Los Angeles för att kunna äta och träna bättre. Han äter bara rå mat, dricker rå och opastöriserad mjölk och vill ha de absolut bästa råvarorna samt det största utbudet som finns. Han tränar flera gånger per dag. Han mår alldeles utmärkt. Han är en av de mest balanserade och mest tränade personerna jag vet. Både fysiskt, mentalt och känslomässigt.

mjölkrevolutionen006632.jpg

MEN! Han är samtidigt djupt egocentrisk i sin livsstil, helt ovillig att anpassa sig till omgivningen och kompromisslös i sin livsstil. Och han skulle må väldigt dåligt om han sattes i en situation där han skulle tvingas sänka sin standard under den nivå som han dikterat för sig själv. Så säg mig; är hans beteende friskt eller sjukt? Jag kan lova att Fredrik enligt alla mätbara parametrar är extremt frisk och harmonisk men jag tror samtidigt att man i det svenska mellanmjölksmässiga debattklimatet hade kunnat sätta både en och annan diagnos på honom och varför inte ortorexi…

Nakna hälsan bok 010

-Må dåligt. Det här är det sämsta argumentet av de alla. Skulle ”må dåligt” innebära att de valen man gör är fel? Vem har lurat i oss att livet alltid innebär att vi ska må bra och vara glada? Det är ju helt normalt att det är svårt att möta motstånd och att livet faktiskt är en jävla kamp. Jag har mått dåligt fler gånger än jag kan minnas. Åtminstone om dåligt mående innebär lätt ångest över sådant jag ska företa mig, nervositet, prestationsångest, fysisk och mental trötthet, besvikelse och stress. Men allt det dåliga måendet har också inneburit en successiv utveckling och lärdomar som bygger styrka och vilja.
Vad som är mycket värre än att ibland må dåligt är att leva dåligt. Att skita i saker och ting och att ge upp. Det mår man inte heller bra av. Fast på ett annat sätt. Och vad värre är, att leva dåligt tar livet av en!
En överviktig godismissbrukare mår ju kanon så länge missbruket stimuleras och godisbehovet tillfredsställs. En alkoholist upplever säkert en hög relativ livskvalitet under berusning. Men är att ”må bra” på det sättet verkligen att MÅ BRA?
Så frågan är om det är bättre att må lite dåligt av bra saker än att må lite för bra av dåliga saker? You tell me…

-Vila. Många stör sig på min rekommendation av ”fysisk aktivititet sju dagar i veckan, två gånger om dagen” och tycker att det är en träningshets utan dess like. Det är viktigt att vila! Ja, vi måste vila och det ska vi göra på natten. Det är ju inte det faktum att folk är för fysiskt aktiva på dagen som är utbrännande idag utan att folk sover för lite på natten. Och det är klart att det är så! Med en överstimulerad hjärna och en understimulerad kropp så är det svårt att komma i fas och sova bra. Människorkroppen är gjord för i princip oavbruten aktivitet i vaket tillstånd men vi ska sova gott och länge på natten och gärna en tupplur på dagen. Bottom line; vila gör vi inte genom att vara inaktiva utan genom att sova!

-Utseende- och träninghets. Men snälla! Om man har problem med att se andras bilder på sociala medier eller i andra sammanhang där individer glamoriserar sin tillvaro och sitt utseende, så stäng ned. Någon trodde på allvar att jag i och med min boktitel ”Jag vill ju bara se bra ut naken” hyllade skeva utseendeideal när sanningen är att titeln är djupt ironisk. Har man följt mig o lyssnat på min föreläsning så vet man att jag är djupt kritisk till ytliga attribut och utseendefixering.
En bulimiker kommer alltid att provoceras av bilder på mat. En anorektiker provoceras av andra smala människor. En ortorektiker av tränande människor. En spelmissbrukare av spelannonser. Det blir bara så dumt när någon påpekar att jag inte bör skriva som jag gjort i den här frågan då det finns de som blir triggade av sådana här texter. Det finns inte mycket man kan skriva eller visa överhuvudtaget då…

-Slutligen. Jag bryr mig inte dyft ifall jag provocerat många med de här texterna. Eller om vederbörande stör sig på mig av någon anledning. Jag är van. För att vinna 90 personer som verkligen tycker om det man gör så får man automatiskt 10 belackare, hatare och nättroll på köpet. Ibland behöver man bli provocerad för att tänka efter lite. Åtminstone funkar jag själv så.
Däremot är jag ledsen om någon blivit sårad på riktigt. Det är aldrig min avsikt. Det är också därför som jag är noga med att skriva om företeelser och inte om individer. Jag inser dock att det i princip är omöjligt att skriva om någonting alls utan att träffa en öm nerv hos någon. Och ibland är sanningen en bättre hjälp en ömkan och medhåll. Det finns ingenting som inte i någon mån kan bli bättre om man bara bestämmer sig för att försöka.
Hela min värdegrund bygger på tron på den gränslösa människan och tron på den ordinära individen som kan åstadkomma extraordinära saker! Det enda någon någonsin saknar för att göra makalösa saker med sig själv är tid och repetition. Det vi alla behöver mer av är uppmuntran och inspiration! Vi behöver att höra att vi kan om vi vill. Och att ingenting någonsin är för sent i livet. Vi behöver att höra vad vi ska göra mer av och vad vi ska akta oss för. Vi behöver att upptäcka vad som på riktigt gör oss lyckliga och tillfredsställda. Jag är fast och fullt övertygad om att det står långt mer lycka att finna i en svettig träningströja och en skönt trött kropp än i botten av en godispåse.
Livet är inte en tävling. Hälsa är ingen tävling. Ingen får en medalj när man död för att man levt bäst. Hälsa handlar om att göra det bästa av det vi har. Oavsett vem vi är. Och att inte ge upp.

Fotograf: Tomas Eriksson, http://www.bildbolaget.se

Om ortorexi och fredagsmys.

DET ÄR FREDAGSMYSET SOM BÖR IFRÅGASÄTTAS! INTE TRÄNING OCH NYTTIG MAT!

I TV4;s Helt Sjukt den 9 april så debatterades ortorexi. Programledaren David Hellenius flankerades av bland annat läkaren Erik Rydlund, hälsoexperten Yvonne Lin och journalisten tillika löpentusiasten Claes Åkesson. I programmets svallvågor har ortorexi diskuterats i massmedia och i sociala medier.

Utgångspunkten för diskussionen är antagandet att det idag finns ett växande problem med människor som tränar för mycket och äter för nyttigt och att det skulle leda till en osund fixering som orsakar ett osunt beroende.

Så dumt och missriktat! Vilka signaler sänder den retoriken? Hur kan träning och nyttig mat bli ett osunt beroende? Och hur många lider egentligen av äkta ortorexi?

Det är väl snarast så att 99% av svenska folket skulle må bättre av att röra på sig mer och att äta mer samvetsgrant! Att det sedan finns människor med tvångsmässiga beteenden har inte med ämnet att göra. De finns representerade i alla företeelser och i alla samhälleliga skeenden. Men att problematisera en medveten livsstil som kretsar kring träning och hälsosam mat är lika dumt som att säga att anorexia beror på vårt behov av att äta.

Kan man träna för mycket? Naturligtvis. Men att träna för mycket är långt mindre skadligt än att träna för lite. Inget är så destruktivt för vår organism som brist på aktivitet, stimulans och syresättning. Vår mänskliga kropp är gjord för rörelse och aktivitet. Varje dag och helst flera gånger per dygn. Människan har en enorm kapacitet att återhämta sig ifrån fysisk överansträngning och trötthet. Men vi återhämtar oss inte ifrån underansträngning. Tvärtom, det tar livet av oss. Underansträngning tillsammans med raffinerad och sockerspetsad kost är orsaken till vår samtids vanligaste dödorsak, nämligen livsstilsrelaterad hjärt- och kärlsjukdom. Att i ljuset av den vetskapen lyfta träning och nyttig mat som ett problem, är helt barockt.

I mitt yrke som idrottsman, föreläsare, författare och hälsocoach har jag aldrig träffat någon som blivit sjuk av att träna för mycket eller av att äta för nyttigt. Däremot träffar jag varje dag människor som lider av den raka motsatsen; stillasittande och onyttig mat.

Hur många känner ni som mår dåligt av att äta för nyttigt? Hur många känner ni som är sjuka av att ha sprungit i skogen för ofta?

Vi lever i en tidsanda som hyllar de snabba kickarna. Det leder till en genvägsmentalitet kring hälsa i allmänhet och träning, kost och vila i synnerhet. Istället för att jogga en timme i skogen söker många en femminuterslösning. Istället för att ägna tid åt att handla och laga mat från råvaror ersätts måltider av pulvershakes och halvfabrikat. Istället för att sova tillräckligt på natten så tror många att begreppet ”vila” handlar om att vara inaktiva på dagen, ivrigt påhejade av experter som Lin och Rydlund. Istället för att leva rörliga och fysiska liv så spenderar svenska folket kvällarna i TV-soffan i sällskap med godis och läsk under det numera närmast institutionaliserade Fredagsmyset. Ett Fredagsmys som också spiller över till Lördagsmys och Söndagsmys. Vem ägnar sig istället åt Fredagslöpning med hela familjen? Vi har en generation barn som idag växer upp och som kommer att associera värme, kärlek och familjetid med socker och stillasittande. Det är ett problem! Vem diskuterar det? Det, om något, är Helt Sjukt!

Jag vill påstå att inget är så mänskligt som vårt behov av att möta motstånd. Människan är en uråldrig biologisk organism som härstammar ifrån tusentals generationer av samlare, jägare och nomader. I vårt DNA finns ett djupt nedärvt behov av att få jobba sig fysiskt trött. På det sättet fungerar träning idag som en ventil för den moderna människan, balansen mellan den överstimulerade hjärnan och den understimulerade kroppen. Det är därför inte sjukligt att ha dåligt samvete eller känna sig olustig över ett missat träningspass, det är istället en helt naturlig reaktion och något sunt! Det är stillasittandet som borde ge oss dåligt samvete.

Livet handlar om att inte ge upp. Hälsa handlar om att göra det bästa man kan med det man har. Ibland gör det ont. Både livet och kroppen smärtar. Det är också naturligt. Men det betyder inte att vi ska ge upp för det. Det finns otaliga exempel på människor som trots handikapp, skador, ålder och problem lever så aktivt som det bara går. Människor springer både marathon och kör triathlon med höftproteser, knäproteser och diskbråck. Det gör ont men värdet och effekterna av att göra, av att vara aktiv, är långt större än smärtan. Att inte göra och att sitta still är sällan lösningen.

Hur mycket ska man då röra på sig? Varje dag! Gärna två gånger. Hur mycket ska man vila? Varje natt! Och hur nyttigt ska man äta? Så nyttigt man kan!

En löpare i 80-årsåldern sade en gång till mig: ”You don´t stop running when you get old. You get old when you stop running”

Ortorexi är vad Fredagsmysarna kallar aktiva människors strävan att leva så bra det går.

PS: Läs också https://coltingblogg.com/2014/04/22/jag-har-ortorexi-ett-rop-pa-hjalp/

Kostprofeternas budord; onyanserat om fett vs kolhydrater!

Riksidrottsförbundet arrangerade nyligen en konferens på Bosön där ”världseliten i idrottsnutrition” presenterade den senaste forskningen på området. Den svenska tidningen Idrott & Kunskap har i sitt senaste nummer gjort en sammanställning av de viktigaste rönen som presenterades.

39794743-DDqrJ

Rönen presenteras i en artikel med namnet ”Kostprofeternas budord” och verkar i stort vara öppna dörras som slagits in. Självklarheter som att dricka ordentligt när man är törstig, äta frukt och grönsaker istället för kosttillskott, värdet av D-vitamin samt proteinets roll i återhämtningen kan nämnas som centrala punkter.

Naturligtvis diskuterades den hetaste potatisen på området; fett och kolhydrater! Summan av den diskussionen sammanfattas i budordet ”Ni skall icke lyssna till LCHF-profeternas kostråd. Dessa gälla icke för tävlingsidrottare”

Nähä, tänker man som då som läsare. Är inte tävlingsidrottare också vanliga människor? Med samma biologi som andra? Det är uppenbart att man omedelbart tappat nyanseringen och den viktiga distinktionen mellan maten som tävlingsidrottare äter, och som alla människor äter och det som man möjligtvis äter och dricker i samband med träning och tävling. När man pratar om näringsintag i sammanhanget så är det en oerhörd skillnad mellan det som man äter tre gånger om dagen, sju dagar i veckan och 52 veckor på ett år multiplicerat med 10, 20 och år, och gelen man eventuellt trycker i sig tre timmar in i ett distanspass.

Louise Burke, professor vid Australian Institute of Sports, och medverkande på konferensen citeras i artikeln enligt följande; ”Alternativt kan man träna på fastande mage en förmiddag. Det vi har sett då är att fettadaptionen – det vill säga kroppens förmåga att utnyttja fett som energikälla – förbättras” och sedan längre fram i texten ”Mycket fett och lite kolhydrater är, menar hon, ingen bra kombination. Det som sker vid en sådan kosthållning är att idrottaren tappar förmågan att lägga in den högsta växeln. Men som idrottsnutritionist är det enligt Louise Burke samtidigt viktigt att förstå att det också finns individuella skillnader att ta hänsyn till. En kost med lågt kolhydratinnehåll kan till exempel vara att föredra för idrottare som tränar och tävlar länge på lägre intensiteter och/eller de som exempelvis får magproblem”

Alla elitidrottare, oavsett idrott, tränar mycket! Per definition är all elitidrott sett ur det perspektivet uthållighetsidrott. Och livet är en uthållighetsidrott. Oavsett vem man är och vad man gör så är ett välfungerande aerobt system basen för all hälsa och för all annan fysisk prestation. Det aeroba systemet är i grunden ett fettförbrännande system.

Ingen ifrågasätter värdet av socker under tävling och under vissa tuffa träningspass, inte heller jag! Socker och koffein är en grym booster men bara för att det fungerar under ett ytterlighetsläge så innebär inte det att man också bör basera sin vardagskost och sina måltider (som kanske uppgår till 95% av det totala intaget) på en kolhydratrik kost! Den största nyttan av kolhydrater under tävling får man på toppen av en överlägsen fettförbränning!

Och magproblem? Om det är något som är väldokumenterat så är det den allt mer ökande frekvensen av glutenintolerans hos både vanliga människor och idrottsmän!

IMG_4937

Idag finns det inte många idrottare som inte försöker att begränsa sitt kolhydratintag till förmån för kvalitativa fetter och ickeraffinerade livsmedel som inte bygger på kolhydratshysteri. Ovan är ifrån DN´s artikel om vår svenska skidkung Johan Olsson som tydligt visar att verkligheten ser annorlunda ut än vad Powerbar- och Nestlé-finansierade idrottsnutrionister hävdar.

Det är synd att man inte mer fokuserar på idrottarens långsiktiga hälsa och inte enbart pratar om PRESTATION.

Jag har skrivit en del i ämnet tidigare. Läs gärna:

https://coltingblogg.com/2011/11/08/lyssna-inte-pa-rf´s-kostrekommendationer/

https://coltingblogg.com/2012/12/20/ater-elitidrottande-kvinnor-for-lite-eller-ater-de-bara-fel/

https://coltingblogg.com/2012/12/21/varfor-kolhydrathysterin-skapar-kvinnliga-atstorningar/

Själv tycker jag att man kan vara en i grunden low carb/paleo-fantast men ändå både ägna sig åt kolhydratsnjutning och att dricka sportdryck och cola under tävling! Återigen, vad man gör under 360 vardagar är långt mer intressant än om man trycker en Red Bull sju timmar in en Ironman. Jag föredrar att mina måltider ser ut ungefär så här…

IMG_4894