Sedan när blev ”vanligt” egentligen normen?

I den rådande debatten om kostråd och rekommendationer kring vad vi egentligen bör äta för att hålla oss friska och normalviktiga så finns det egentligen två olika läger. På den ena sidan står anhängarna av lågkolhydratkost, LCHF, och på den andra sidan har vi anhängarna av de sedan 40 år tillbaka traditionella kostråden som framförallt saluförts av Livsmedelsverket och svenska dietister. Det är kostråd som anbefaller relativt fettfattig samt stärkelse- och spannmålsrik kost enligt den välkända tallriksmodellen.

Trots LCHF-kostens erkänt goda resultat på både övervikt, blodfetter och diabetes-2 så brukar kritikerna kalla den för extrem och sedan punktera debatten med att förnumstigt påpeka att det enda man behöver tänka på är att äta ”vanlig mat”.

Vanlig mat, alltså? Men vilken är då den vanligaste maten i svenska hushåll? Maten som vi uppmanas att förhålla oss till. Tittar vi på topplistan av det svensken äter mest hittar vi bland annat falukorv, köttfärssås, pizza, fiskpinnar, fabriksfärdiga köttbullar, djupfryst färdigmat och snabbsoppor. Till det serveras oftast pulvermos, snabbmakaroner, ketchup eller sylt. Till frukost och mellanmål så är storsäljarna diverse flingor, sötade och fettreducerade mejeriprodukter, fabriksbakat bröd och diverse charkuterier. Vanligt, med alla mått mätt, är ju också godis, glass, chips och läsk som inte minst konsumeras under det närmast institutionaliserade fredagsmyset. Ett fredagsmys som också spiller över till flera andra dagar i veckan. Men hej, det vore ju högst ovanligt att inte äta lite gott framför TV´n!

Tyvärr är det idag också vanligt, och allt vanligare, att vara överviktig. Enligt SCB;s rapport från 2010 så är idag nästan varannan man och var tredje kvinna fet eller överviktig. Samma alarmerande trend ser vi hos barn och ungdomar. I kölvattnet av den trenden ökar i en alarmerande takt allvarliga sjukdomar som diabetes typ-2 och hjärt- och kärlsjukdomar. Lika oroande är att också den livsstilsrelaterade psykiska ohälsan har ökat och att psykisk ohälsa är det överlägset vanligaste skälet till sjukskrivning idag. Det har således blivit ganska vanligt att inte må så bra.

När vi betraktar de ovan beskrivna maträtterna och produkterna så är det livsmedel som i princip inte fanns att köpa för 50-60 år sedan. För att inte tala om för 100 år sedan. Eller någonsin i mänsklig historia. Det nya har blivit det vanliga. Det raffinerade har blivit norm. Så vilken typ av mat är det egentligen som borde betraktas som extrem?

Ironiskt nog fanns inte heller de folkhälsoproblem som idag är alltmer vanligt förekommande. Diabetes-2, barnfetma och psykisk ohälsa har i stort varit okända företeelser fram till för alldeles nyligen. Nu är de vanliga.

Innan hela västvärlden blev fettskrämda av fettfobiska kostråd åt man i betydligt högre utsträckning naturligt förekommande fett och ickeraffinerade livsmedel. Kött, ägg, fisk, grönsaker, helfeta mejeriprodukter med mera. Det är i stort nämligen det urmänskliga sättet att äta. Idag har processade och socker- eller kolhydratspetsade livsmedel oss i sina klor. Tillsammans med raffinerade fetter är det allt socker och alla raffinerade kolhydrater som är värst av allt.

Och för den som tror att det bara handlar om att springa mer så är det inte så enkelt. Processad mat och socker passiviserar, bedövar och gör oss trötta.

Sedan när blev det som är vanligt också normen för det som är acceptabelt? Sedan när blev vanligt också synonymt med normalt, bra eller eftersträvansvärt? Sedan när tillät vi normen för vanligt att sänka ribban för vårt välmående och vår framtid?

Så nästa gång någon argumenterar för vanlig mat så kan du fundera på vad de egentligen menar. För den vanliga maten är med alla mått extrem och onaturlig.

Vanlig mat ger på sikt vanlig ohälsa. Riktig mat däremot, skapar förutsättningar för riktig hälsa!

Varför Paolo Roberto har helt fel!

Vad är det för fel på den här måltiden?

IMG_7808

Eller den här?

IMG_3322

Den här då?

IMG_5184

 

Inte mycket fel om du frågar mig!

Den översta måltiden är en härlig sallad med naturbeteskött, ekologisk oxfile, ovanpå. Salladen består av bladspenat, rödkål, avokado, mango och granatäppelkärnor. Köttet är stekt i massa smör och vitlök och salladen är givmilt spetsad med olivolja. Till detta drack jag en chilensk Cabernet Sauvignon.

De båda andra måltiderna är snarlika till sitt innehåll; kött eller fisk med mängder av grönsaker, lite frukt och mycket fett genom exempelvis avokado, smör och olivolja.

Det här är typiska LCHF-liknande måltid med stora mängder naturligt fett och protein och mycket små kolhydratkällor. Absolut inget mjöl och inga spannmål. Det här är mat som räddat livet (bokstavligt talat!) på tusentals människor! Människor som gått ned i vikt (mycket, ibland över 100 kg!), blivit kvitt sin diabetes-2 (med en fruktansvärd medicinering!), kommit ur matmissbruk (nästan alltid orsakat av fetträdsla o sockermissbruk!) och rent allmänt höjt sin livskvalitet enormt!

Det här tycker Paolo Roberto är väldigt dåligt. Enligt honom är LCHF mat för idioter och lata. I Paolos värld behöver överviktiga och sjuka bara springa mer och äta mindre. Mättat fett är farligt i Paolos värld. Kolhydrater är nyckeln till prestation o hälsa i Paolos värld. 

Behöver jag nämna att Paolo också driver ett företag som säljer pasta?

Paolo660
Jag vill förtydliga; jag har största respekt för Paolo Roberto som människa, affärsman och idrottsman! Men som kostrådgivare är han en fullständig katastrof…

Då han har en mycket stor ”fan base” så får hans åsikter mycket stort genomslag. Tyvärr. För han har verkligen ingen som helst aning om vad han pratar om här. I sak har han 100 procent fel.

Han är ungefär lika trovärdig i sitt pasta- och mjölhyllande som en godisförsäljare som dealar godis till barn med argumentet att det ju ”är gott”.

Jag undrar om Paolo Roberto menar att alla de som BEVISLIGEN förbättrat sin hälsa genom LCHF, på ett radikalt sätt dessutom, ljuger? Är det en bluff? Är bilderna, deras historier och deras läkarjournaler förfalskade?

Lindha Vikströms fantastiska viktnedgång, från Kostdoktorn.se

Lindha Vikströms fantastiska viktnedgång, från Kostdoktorn.se

Thess Olofsson har tappat 58 procent av sin vikt med LCHF! Från Kostdoktorn.se

Thess Olofsson har tappat 58 procent av sin vikt med LCHF! Från Kostdoktorn.se

Bilderna ovan är inte unika på något sätt. Det finns många tusen berättelser som de ovan! Människor som inte bara gått ned i vikt men också blivit friska från diabetes-2 och ett otal andra ohälsofaktorer. Allt ifrån IBS, depression, hudåkommor, reumatism och hjärt- och kärlsjukdomar.

Det här är människor som allihopa levt på bröd, pasta, socker och kolhydrater i största allmänhet. För om man är känslig mot kolhydrater och den associerade insulinutsöndringen (och forskning visar att upp till 60% av alla människor är just det) så är sockermissbruk en mycket verklig livssituation. Mjöl, spannmål, socker och kolhydrater triggar aptit. Det har ett extremt lågt mättnadsindex. Naturligt feta och naturliga livsmedel ger den rakt motsatta effekten! Så om något triggar det PR kallar ”er sjuka inställning till mat” så borde det ju verkligen gälla de kolhydratfrälsta. För de blir aldrig mätta.

Det handlar inte om att de som är överviktiga och sjuka är lata och behöver springa mer! Så enkelt är det inte. Det handlar om hormonell respons, matmissbruk och en (för det mesta) absurt dålig och felvinklad rådgivning ifrån dietister och etablissemang som bara spär på fetträdsla och en ond cykel av socker-in och socker-ut.

Jag skulle vilja att Paolo, eller någon annan LCHF-motståndare för den delen, kunde uppvisa ETT ENDA EXEMPEL på någon som blivit kraftigt överviktig på en naturligt fet mat, som miljoner och åter miljoner människor blir av mjölmat! Lycka till med det, för det finns mig veterligen inte alls.

Den samlade oberoende vetenskapen har en gång för alla friat det mättade fettet ifrån alla misstankar gällande ohälsa. Jag skriver ”oberoende” för fortfarande finns det enorma ekonomiska läkemedelsintressen bakom att hålla människor på en diet som orsakar ohälsa. Just follow the money! Dessutom lever vi en fettskrämd värld av gammal vana efter årtionden av etablissemangsstyrd propaganda. Men vem som helst som kan ägna en timme åt att googla ämnet kommer att se att jag har rätt.

Ingen har någonsin blivit friskare av att äta mer spannmål, mjöl, gluten och socker!
Ingen har någonsin blivit smalare av mer socker, mjöl, gluten och spannmål!
Ingen har nånsin mått bättre av att öka sin mjöl- och sockerkonsumtion!
Ingen har läkt eller övervunnit en sjukdom genom mer socker eller mer pasta!
INTE. NÅGONSIN. EVER!

Däremot är det otroligt många som blir enormt mycket smalare, friskare, starkare, piggare och bättre av att äta MINDRE eller INGET socker och/eller mjöl!
Det påståendet är ett helt odiskutabelt faktum. Bestrider man det är man antingen helt världsfrånvänd eller i branschen att sälja dito produkter. 

Mjöl, socker och raffinerade kolhydrater är bedrövligt onyttigt på det stora hela. Däremot inte sagt att det inte är gott! För det är det! Jag älskar bullar, kakor, godis och läsk. Och när jag tävlar så dricker jag både Cola och Red Bull. Många med mig har presterat otroligt bra rent fysiskt på socker, även om jag under 97% av min vardag äter på ett LCHF-liknande sätt. Man ska vara otroligt försiktig att dra likhetstecken mellan prestation och hälsa. Och i synnerhet gällande långsiktig ohälsa. Många idrottsmän har relativt korta karriärer för att sedan på ålderns höst betala ett pris med ohälsa och övervikt. Och en del lyckas inte med vad de tar sig för, tack vare det de äter, utan TROTS det som de äter.

En del har helt enkelt tur i det genetiska lotteriet. På engelska brukar man prata om ”genetics overriding habits”. Det är som historier om ”den där 100-åringen som rökte hela sitt liv” och aldrig var sjuk en dag. Ja, än sen då? Ska vi på det grundvalet förminska farorna med rökning? Sanningen är att socker, mjöl, spannmål, margariner och raffinerad mat håller på att långsamt döda stora delar av världens befolkning idag.

En annan grej, relaterad till stycket ovan. Hur folk ser ut på ytan är helt oväsentligt. Att sockerätande och pastaälskande personer kan se grymma och sexpackade ut är helt ointressant. Vad som händer inne i kroppen syns inte på ytan. Idag vet vi att hjärt- och kärlsjukdomar i stort beror på inflammatoriska processer och förplackning som i tur till stor del orsakas (eller iaf förvärras) av socker, mjöl o spannmål.
Smala människor kan också drabbas av ätrelaterad ohälsa. Smala människor dör också av hjärtsjukdomar.

Jag är ingen radikal LCHF-anhängare. Jag äter kolhydrater. Jag köper godis ibland. Jag använder främst socker och mjöl som en njutningskälla. Men jag vet att ju mer socker och mjöl jag äter, desto sämre mår jag. Det handlar inte om några aldrig och alltid men det handlar om att veta vad som på sikt är bra och dåligt! Det handlar om att veta vad man ska basera sina vardagsmåltider på. Tre till fem gånger om dagen, sju dagar i veckan och 52 veckor per år. Det är DÄR som långsiktig hälsa avgörs! Så frågan är vad du väljer; pasta eller en sallad med lax och avokado?

Kungen av Kungsan får gärna spela rollen av Kungen av Kungsörnen. Och han får gärna posta bilder på Instagram av när han står på händer eller kör löpträning mitt i natten, det är mycket imponerande! Men kom inte med en massa bullshit, rena lögner och villfarelser kring LCHF! Jag vet nämligen också en del om mänsklig prestationsförmåga…. Jag har sex VM- och EM-medaljer i triathlon. Ju mindre mjöl, spannmål, pasta och socker jag åt till vardags, desto bättre presterade jag. Jag har sprungit maran, under en Ironman, på 2.44. I somras simmade jag 64 mil på 39 dagar. Jag är aldrig sjuk. Jag är aldrig fet. Mina hälsovärden och blodfetter är off the charts PERFEKTA! Och jag har ALDRIG ätit Paolo Robertos fucking pasta.

Vilka tar fajten för FOLKHÄLSAN? På riktigt alltså!

Det är valtider. Det debatteras och ordbajsas till höger och vänster och valfläsket står som spön i backen. Både symboliskt och bokstavligt talat. Svenska politiker är nämligen sorgligt dåliga föredömen när det kommer till folkhälsa och folkhälsoarbete!
Inget politiskt parti driver en folkhälsopolitisk agenda värd namnet. Det är skamligt! Visst oreras det om värdegrunder och barnens väl och ve men när det kommer till kritan är det ingen som verkligen LYFTER den potentiella kraften bakom ett aktivare och friskare Sverige! Det är ingen som LYFTER frågan om ett aktivare, smalare, friskare och mer mat- och hälsomedvetet Sverige och vilka enorma samhällsekonomiska vinster som skulle genereras. Det är pinsamt hur insikts- och visionslöst svenska politiker (inte) agerar i frågan!

Jag och min goda vän och tillika visionär, Jojje Borssen, har på olika sätt lyft frågan under den senaste månaden i diverse sociala medier. Idag lanserade vi på Twitter, var och en för sig, en lång rad idéer till folkhälsoåtgärder. Nedan följer mina trettio tweets i frågan. Det är därför de är korta och knapphändigt formulerade. Ni får ta det som det är. Det här är vad jag kom på under en dryg halvtimme. Man kan ju tycka att heltidsanställda och mycket välbetalda politiker borde kunna tänka i samma banor.

Efter mina tweets följer några av Jojjes briljanta tweets!

Folkhälsoplan 1: Tillsätt en folkhälsominister! Jaså, det finns en redan? Så sätt igång och ARBETA för folkhälsan då!

Folkhälsoplan 2: Gör rent hus på Livsmedelsverket, ut med alla gamla uvar som av prestigeskäl vägrar att erkänna att jorden inte är platt.

Folkhälsoplan 3: Avskaffa nyckelhålsmärkningen då det förleder folk in i fettfobi o initierar köp av sockriga produkter.

Folkhälsoplan 4: Momsbefria ekologiskt framtagna produkter. Förresten, omdefiniera hela begreppet ”ekologisk”. Det enda som duger är 100% eko, inga halvdana varianter.

Folkhälsoplan 5: Ligg på RF att göra om sina kostrekommendationer till idrottare. Slut på sockerhysterin o eftergifter till grötsponsorer!

Folkhälsoplan 6: Alla barn ska ha rätt o uppmuntras till motion och rörelse. Varje dag! Utan betyg eller krav på prestation!

Folkhälsoplan 7: Förbjud skolor, dagis och barnomsorg att servera lättmjölk, margarin och sockerstinn mat till barn. Barn har inget eget val!

Folkhälsoplan 8: Lär alla barn att crawla. Det vill de! Crawl är tufft! Bröstsim är för gamla tanter o dietister.

Folkhälsoplan 9: Gör om dietistutbildningen radikalt. Inse att svenska dietister som yrkesgrupp varit en katastrof för folkhälsan i 40 år.

Folkhälsoplan 10: Lagstifta om att FAR (fysisk aktivitet på recept) måste skrivas ut INNAN medicinering testas, för livsstilsrelaterad ohälsa.

Folkhälsoplan 11: Gör stora kampanjer för ”fredagsfys” så att inte chipsmiffona som säljer ”fredagsmys” står oemotsagda!

Folkhälsoplan 12: Bygg fler simhallar, motionsspår, utomhusgym o lekplatser (massanvändning) hellre än publikbaserade arenor (elitidrott)

Folkhälsoplan 13: Fanimig, bygg en ny 50m simbassäng i alla kommuner med mer än +20000 invånare. INGET har så brett hälsoanvändningsområde som vatten!

Folkhälsoplan 14: Lägg mycket mer fokus i skolan på NY hemkunskap! Vad man handlar o hur man äter! Urval, livsmedel, ursprung, matkultur.

Folkhälsoplan 15: Momsbefria cyklar, löparskor, utekläder och allt som initierar den egna kroppen som transportmedel till jobb, fritid etc..

Folkhälsoplan 16: Justera alla rekommendationer kring mat, näring, rörelse etc till att ej handla om att bara ÖVERLEVA utan till att leva VÄL!

Folkhälsoplan 17: Höj pensionsåldern till 75 och låt folk känna att när livet har ett syfte o människan en uppgift så mår vi BÄTTRE!

Folkhälsoplan 18: Låt alla människor i den offentliga sektorn träna 3 tim/v på arbetstid. Med anställda coacher. Mycket sjukskriv sparas!

Folkhälsoplan 19: Ge privata företag som ger sina anställda samma förmån (3 tim/v + coach) skattelättnader som märks!

Folkhälsoplan 20: Avskaffa förtidspension! Ingen människa är någonsin förbrukad!

Folkhälsoplan 21: Gör om vårdens system så att man lika gärna som att träffa AT-läkare som skriver medicin, kan få träffa en hälsocoach!

Folkhälsoplan 22: Svenk sjukvård (sjukvård, vilket jävla namn) ska satsa MER på prehab än på rehab!

Folkhälsoplan 23: Inför flextid i skolan så att de som hellre sover på morgon än kväll (barn o föräldrar) slipper vara trötta dygnet runt.

Folkhälsoplan 24: Fördubbla budget för skolmat och förbjud halvfabrikat!

Folkhälsoplan 25: Låt oss älska våra kroppar! Egna och andras. Det är inte vad som syns på utsidan utan vad som finns på insidan.

Folkhälsoplan 26: Tillåt inte Apoteket att sälja värdelöst godis o måltidsersättning. Folk över 45 tror att allt på Apoteket är bra.

Folkhälsoplan 27: Tillåt försäljning av opastöriserad mjölk, honung etc. Varför inte? Potentiellt farligt? Jaha, men margarin o lösgodis då? Gör möjligt att göra goda val!

Folkhälsoplan 28: Låt inte EU diktera villkoren för svensk mat. EU premierar politiska o företagsintressen, konsument o individ sist av allt.

Folkhälsoplan 29: Låt stenålderspromenader i skogen (lek, assymetri, variation, natur, funktion) vara obligatoriskt på alla dagis.

Folkhälsoplan 30: vi ska ej förbjuda men upplysa, ej hota o skrämma men uppmuntra. Vara frisk o fit är ingen skyldighet utan en rättighet!

Ett urval av Jojjes tweets:

Folkhälsoplan, del 1: * Beskatta socker och behandla det som tobak. Låt myndigheter utfärda samhällsvarningar för sockrets biverkningar.

Folkhälsoplan, del 4: * Läkare ska utbildas att jobba med preventiv hälsa. Inte bara bota sjuka.

Folkhälsoplan, del 9: * Staten anställer 100 st hälsoinspiratörer som kostnadsfritt föreläser och tränar med våra invånare i landet.

Folkhälsoplan, del 10: * Betrakta skog och fjäll som anabola miljöer som bygger en starkare människa och skapar ett humant samhälle.

Folkhälsoplan, del 14: * Ett hälsoforum inrättas två gånger per år där folkhälsan står högst på agendan. Inte sjukvården.

Folkhälsoplan, del 15: * Låt oss TRO på hälsan som en lösning på många problem. Precis som många tror på en Gud. Vi måste våga ta steget.

Folkhälsoplan, del 23: * Låt det vara okej med rutor på magen, att träna varje dag och att se vardagsfit ut. Skamlägg aldrig det.

Folkhälsoplan, del 6: * Skattebefria PT-timmar.

 

Att vara en stor människa

Det råder jaktsäsong på Petter Northug. Rena lynchstämningen faktiskt. Att döma av tidningsrubriker, krönikörers texter, diverse Facebook-inlägg och den allmänna opinionen så är killen inte vatten värd.

Att han har varit en riktig jubelidiot råder det ju inget tvivel om. Att han agerat djupt omdömeslöst och med fara för sitt eget och andras liv är det inte heller någon tvekan om. Att han i och med det förtjänar frän kritik och kraftigt ifrågasättande är verkligen inte mer än rätt. Att köra rattfull är bland det dummaste någon kan företa sig, oavsett vem man är.

Men det vi läser och hör om Northug just nu osar av förakt. Det osar av rent hat. Det osar av pöbelmentalitet.

Killen har precis begått sitt livs största misstag. Han hade turen att rent fysiskt komma så lindrigt undan. Det kunde ha slutat så ohyggligt mycket värre. Men såvitt jag förstår är det här den första gången han överhuvudtaget figurerat i sådana här sammanhang. Enligt samstämmiga rapporter så har han alltid levt ett skötsamt och seriöst liv och aldrig någonsin gått över gränsen på det här sättet. Man blir inte världens genom tiderna mest kompletta längdåkare om man har för vana att leva rövare. Det är rätt uppenbart att det här på många sätt varit en engångsföreteelse. Därmed inte sagt att han inte varit ute och roat sig och druckit alkohol. Det har han naturligtvis. Precis som alla andra idrottsmän jag känner. Precis som folk i allmänhet gör ibland. Precis som jag. Och precis som du. Det man gör när man är ledig, har semester och vill uppleva en kväll utan krav, det vanliga livets ansvar och disciplin. Den här gången gick han dock över gränsen. Ordentligt också. Och han bör straffas ordentligt för det.

Jag har många gånger stört mig på hur skadeglada människor varit, inte minst i Sverige, när Petter Northug fallerat och misslyckats. Hur man inte dragit sig för att dra hans namn i smutsen när han inte levt upp till sina egna och andras förväntningar.

Northug betalar just nu inte bara priset för att ha kört rattfull. Han betalar också priset för sin personlighet, sin öppenhet och sitt extroverta beteende. Han betalar priset för att våga säga sin åsikt, ha glimten i ögat och för sin, i mina ögon, underbara förmåga att visa humor i en på alla sätt humorlös idrott. Northug betalar just nu priset för att i många år varit den raka motsatsen till den idealiserade bilden av hur en längdskidåkare ska vara; tyst, blyg, ödmjuk, tacksam och full av hålla-käften-mentalitet.

northug3

Att han överhuvudtaget anses kontroversiell, arrogant och uppfylld av ett uppblåst ego är mer än något annat ett tecken på hur oerhört personlighetsblek skidsporten är. Han har ju inte ens en tatuering eller en tuppkam! Bara i ett genomsnittligt professionellt fotbollslag så finns det fem individer som är större och värre ego-maniacs än Northug. Personligen har jag alltid tyckt att hans utspel, hans agerande och hans gester varit underhållande och harmlösa. Och så vitt jag vet så har han alltid varit storsint vid både segrar och förluster och gratulerat sina eventuella övermän.

Skidgeneralen för Falun-VM, Sven von Holst, säger idag till pressen att ”Jag tror inte att VM förlorar så väldigt mycket på att Petter Northug inte är med”

Va?! Northug är skälet och anledningen till att många överhuvudtaget följer skidsporten! Jag är allmänt intresserad av längd men har följt många tävlingar ENBART för att Petter Northug tävlar. Jag anser att det hade varit en enorm förlust om han inte tävlade. En förslust för sporten. En förlust för alla.

Hela Norge har njutit av den här mannens prestationer. Hela Norge har njutit av Northugs exceptionella förmåga. Hela Norge har varit extra stolta över att ha varit norrmän när Petter allt som oftast vunnit, och gjort det med den norska flaggan i topp.

Northug har mött både press, sponsorer och familjemedlemmar med rak rygg. Han har inte varit undfallande. Han har varit djupt ångerfull och som det verkar, ärlig. Han står för det han gjort och han har tagit på sig hela skulden för det inträffade. Och han accepterar förbehållslöst det straff som det norska juridiska systemet dömer honom till.

En handling kan vara oförlåtligt dum. Och man är en äkta jubelidiot om man kör rattfull. Men under jubelidioten finns det en människa. Och en människa måste kunna få bli förlåten.

Att göra det, att be om förlåt och acceptera sin skuld medan omvärlden spottar på honom, förutsätter en stor människa.

Man kan vara en stor människa även om man agerat som en liten skitstövel.

 

Inför SVT Debatt ikväll.

Jag trodde att ortorexi- och Fredagsmysdebatten hade ebbat ut. Jag hade inte för avsikt att skriva mer i ämnet. Men så ringde man ifrån SVT Debatt och ville ägna stora delar av kvällens program till ämnet, med mig som en av gästerna. So here we go…

Jag har varit med i några debattprogram tidigare och det kan bli lite hur som helst. Det är ju inte ett forum där det finns utrymme för nyansering, långa resonemang eller en uttömmande argumentation. Det hänger mycket på hur ämnet vinklas av redaktionen, vilka andra som är gäster, debattklimatet och tidsramen.

Så med risk för att jag inte kommer att få sagt allt som jag vill säga ikväll så har jag formulerat några tankar, invändningar , svar och argument som jag känner är centrala för diskussionen som sådan.

-Ska man inte ta ortorexi på allvar?
Jo, psykisk sjukdom är alltid allvarligt och ska behandlas därefter. Men diagnosen är kanske överflödig då alla typiska ortorektiker uppvisar anorektiska drag. Ett självskadebeteende har inget med hälsa eller medvetet ätande att göra. Psykisk sjukdom kan manifesteras på många olika sätt men man blir inte psykiskt sjuk av att springa i skogen för mycket och man blir inte sjuk av att ha ätit för många avokado. Vårt samhälle lider av diagnoshysteri där allt som faller utanför normen ska diagnosticeras som någonting. Och om vi pratar om psykisk sjukdom i allmänhet så har ju faktiskt ökande grad av motion samt bättre matvanor en läkande och lugnande effekt.

-Är Fredagsmyset verkligen så skadligt för oss?
Nej kanske inte det men Fredagsmyset (som också blir Onsdags-, Lördags- och Söndagsmys…) får stå som en symbol för en alltmer stillasittande livsstil som hyllar det passiva och konsumerande umgänget. En generation barn associerar kärlek, värme och familjenärhet med smaken av sött och med sockerkickar. Vem Fredagsspringer med familjen? Inte många. Och de som gör det betraktas med skepsis av Fredagsmysarna under muttrande kritik som ”usch vad de pressar sina barn”…

-Är det inte viktigt att familjer får slappna av tillsammans i soffan då?
Nej, verkligen inte. Varför? Levde alla familjer upp till för alldeles nyss sämre liv tillsammans bara för att inte Idol och lösgodis fanns? TV´n har funnits i två generationer och vi har aldrig spenderat mer tid framför den än nu.

-Ska man inte få unna sig då?
Ska det inte vara gött att leva? Jo verkligen! Man kan unna sig själv och sina närmaste att må FÖRBANNAT BRA tycker jag genom att inte anamma en livsstil som hyllar det passiva livet.

-Det är inte normalt att träna varje dag?
Jo, det är det verkligen! Vi är ett fysiskt djur och ett av naturens främsta konditionsfenomen. Vi är naturens främsta distanslöpare! Vi bär på anlagen av tiotusentals generationers förfäder som var samlare, jägare, vandrare och nomader. Normalt är att vara aktiv varje dag, hela dagen. Onormalt är att sitta still. Absurt är att sitta still och förvänta sig att man ändå ska må bra.

-Man måste ju vila också!
Precis. Det ska man göra. Genom att sova ordentligt på nätterna vilket ironiskt nog är ett problem för många då deras hjärnor är överstimulerade och kroppen understimulerad. Men vilodagar i en redan extremt passiv livsstil? Herregud, varför?? Inaktivitet föder passivitet. Passivitet föder uppgivenhet.

-Folk har inte tid. Man kan inte ge sådana råd.
Tiden är exakt densamma som någonsin tidigare. Prioriteringarna är annorlunda. Det är en enorm skillnad på att säga det som folk vill höra och det som de hade behövt att höra.

-Träningsstressen är så stor idag!
Jag håller inte alls med. Lösgodisstressen är däremot sjukt stor! Men om man känner dåligt samvete över att man inte tränar så innebär det att ens intuition åtminstone fortfarande fungerar. Däremot är utseendefixeringen stor men det är ingen som säger att man måste köpa Veckorevyn eller kolla på Top Model.

-Det är sjukt att må dåligt över missad träning!
Verkligen inte! Lika lite som ett djur i bur mår bra så mår det mänskliga djuret bra av inaktivitet. När man mår dåligt av ett inställt pass så är det det mänskliga djuret inom oss som skriker att det behöver NATUR omkring sig. Det behöver RÖRELSE. Det behöver SYRE! Försök att att inte andas på några minuter och se hur syrebrist verkligen känns…

-Det ska vara roligt att träna.
Absolut inte. Det ska inte vara roligt. Och säger man det till folk så lurar man dem! Därför att vi tränar inte och lever aktiva liv därför att det är som att åka karusell på Liseberg. Det är inte lustfylld underhållning att springa. Tvärtom, det är ganska jobbigt att göra goda val! Träning är inte kul. Men det har andra och långt viktigare värden! Att leva ett aktivt liv bygger självförtroende och självrespekt. Det bygger en acceptans för den egna kroppen. Det ger en mening och ett mål. Det ger ett syfte och ett sammanhang. Och, inte minst, det erbjuder den oerhört viktiga känslan av självbestämmande! Ingen behöver vara ett offer i sin egna kropp. Att veta att man genom sina val faktiskt kan påverka sig själv och andra är enormt jag-stärkande. Vad JAG gör spelar roll för hur JAG mår och jag väljer att välja.

-Det viktiga är vardagsmotionen.
Trams. Ett bra sätt att garantera någons misslyckande är att ge de råd som inte fungerar. I ljuset av allt stillasittande så är vardagsmotion och promenader inte ens i närheten av tillräckligt för bestående förändringar och uppfyllande av potential. Och det är inte inspirerande heller. När man ger någon mediokra och otillräckliga råd så upplever individen att det inte spelar någon roll. Så varför inte bara ta en kaka till isåfall?

-Lätt för dig att säga. Alla har inte samma förutsättningar.
Jag var sämst i klassen på att springa som tioåring. Jag var en av de sista i klassen som släpptes ut till stora bassängen i simundervisningen. Ändå kom jag att bli en proffsidrottare med 6.9 liter i syreupptagning och med flera VM- och EM-medaljer. Ingen föds till stjärna. Men ingen föds heller till offer. Det finns inga ovanliga eller extraordinära människor. Det finns bara vanliga och ordinär individer som med träning kan åstadkomma ovanliga och extraordinära saker. Det enda vi behöver är tid och repetition. Och inspiration!

-Smärta, obehag och press är negativt.
Helt fel. Vem har sagt att livet ska vara en Disneyfilm? Det gör ont att leva. Och smärta är en naturlig komponent av vår tillvaro. Precis allt som har ett värde i våra liv har stora inslag av smärta, tröskel, motstånd, trötthet och press. Att odla ett förhållande, att vara gift. att vara förälder, att vara någons barn, karriär och yrke, utbildning, kreativa processer, ledarskap, politiskt engagemang, personlig utveckling, idrott, etc etc etc. Allt detta är emellanåt jobbigt, hårt och utmattande. Men vi är stolta över det. Vi är stolta över att inte ha gett upp även om det var hårt ibland. Samma sak gäller hälsosträvan, träning och medvetet ätande. Jobbigt som fan, ibland smärtsamt men i slutändan värt varenda sekunds engagemang.

-Man behöver inte oroa sig så för sina matvanor.
Jo, det behöver vi verkligen! I ljuset av allt vad vi vet om besprutning, kemikalier, tillsatser, dålig djurhållning och gudvetvad så ska vi vara mycket mer militanta! Mycket av det som säljs i affären fanns överhuvudtaget inte alls för 50 år sedan. Eller så fanns det inte i den formen eller producerat under de förutsättningarna. Så vi ska inte bry oss mindre och lita blint på margarindränkta och Dödsskallemärkta Livsmedelsverksråd utan vi ska bry oss MYCKET MER!

-Riskerna med överdriven träningshysteri och för noggrant ätande är stora.
Ja, man kan bli väldigt trött på kvällarna samt känna ångest över val man tvingas göra som är under ens standard. Men man dör inte i förtid. Det gör man däremot av livsstilsrelaterade hjärt- och kärlsjukdomar.

Jag hade gärna skrivit mer men eftersom jag sprungit (tränar ju ve och fasa, både morgon och kväll:) och inte ens duschat än så är det hög tid för mig att ge mig iväg.

De tidigare inläggen i ämnet hittar ni här, här och här.

Debattartikel i Aftonbladet. Samt ett sista inlägg om ortorexi.

Jag har skrivit en debattartikel som Aftonbladet publicerar idag, både i print och på webb. Den handlar om debatten kring ortorexi och är totalt sett en något reviderad (på grund av utrymmesskäl) version av de två blogginlägg som jag skrivit i frågan. Rubriken har jag dock inte formulerat, det gör de själva på Aftonbladet, och jag skulle väl inte vilja gå så långt som att säga att ”Fredagsmyset tar livet av oss”. Det är ju en tillspetsad tolkning av mitt budskap men lyfter ändå min grundinställning att det är den låt-gå-attityd som präglar många människors attityd till motion, träning och ätande som vi ska akta oss för och debattera!

IMG_5028

På webben så hittar man debattartikeln här! Mina två blogginlägg i frågan har lästs och delats av många! Dessutom har de kommenterats vilt, både här och på sociala medier. Jag har svarat på en del påståenden och kommentarer i bloggen men för att förtydliga en del tankar, svara på en del frågor, samt framföra några nya, så kommer här en några punkter…

-Kommentarer på min blogg. Jag tar in alla kommentarer oavsett om de är hyllande är kritiska. MEN, jag tar inte in kommentarer som innehåller personliga påhopp eller som inte håller sig till ämnet. Vidare tar jag inte in kommentarer som innehåller rena felaktigheter eller påståenden som inte är sanna (som felaktiga citat eller omskrivningar av mina bloggtexter) där jag måste ägna ett halvt svar åt att återge den faktiska texten i ett blogginlägg. Jag modererar min blogg själv så alla kommentarer publiceras inte på en gång. Det kan gå någon dag eller två. Ibland vill jag dessutom fundera på ett svar då en del kommentarer är väldigt bra formulerade, personliga och ärliga. De förtjänar svar som ibland kräver min eftertanke.
Jag skriver om min åsikt på min blogg. Andra får skriva om sina åsikter på sina bloggar. Den som stör sig på att jag har en tydlig åsikt i en fråga kan lägga ned och följa medvindsbloggare som skriver om väder och vind och TV 4;s Idol.

-Ortorexi är inte anorexi. Stor skillnad. Många läsare har inte alls förstått det.

-Ortorexi är inte ett stort samhällsproblem. Absolut inte. Tvärtom. En del kommentarer hävdar att det mer eller mindre skulle vara ortorexi av epidemiska mått i samhället. Det är ju bara löjligt att påstå en sådan sak när hela västvärldens främsta dödsorsaker i stort orsakas av vällevnadssjukdomar.

-Elefanten i rummet. Tyvärr så orsakar ”maten” många äter idag mycket lidande, sjukdom och för-tidig-död. Hos många! Tillsammans med alldeles för lite motion så är detta inget annat än en katastrof. Det är inte min åsikt. Det är en odiskutabel sanning. Debatten borde angripa det här mycket mer och mycket hårdare. Idag invaggas många i någon form av lättmargarinshöljd falsk trygghet om att korta promenader och enkel vardagsmotion är en garanti för livslång hälsa och funktionalitet. Men det är inte ett populärt samtalsämne då det handlar om så oerhört många i vårt samhälle.

-Jag kritiserar och ironiserar över debatten om ortorexi, inte om ortorektikerna. De som faktiskt är psykiskt sjuka på riktigt behöver all hjälp som samhället kan erbjuda, naturligtvis. Den absoluta majoriteten har ju förstått det men sedan finns det ju dessvärre de som vill läsa allt precis som Djävulen läser Bibeln. Vad man än, och hur man än, skriver då blir feltolkat.

-Ortorexi är ett symptom på en psykisk störning eller på en generell psykisk sjukdom. Den manifesterar sig själv i mani och besatthet. Men ortorexin, om det nu ens är rätt ord och rätt sammanhang, är ett symptom. Träning och medvetet ätande orsakar INTE den bakomliggande psykiska störningen.

-Aktiva människor kritiseras. När någon går upp 10 kilo i vikt så kommenterar ingen det. Men när någon tappar 10 kilos övervikt så får folk frågan om de är sjuka eller är slav under någon trenddiet. Föräldrar som är normbrytande och inte matar sina barn med godis och snabbmat i sociala sammanhang och som kanske tar med barnen på aktiviteter och träning betraktas ofta med misstänksamhet av omgivningen. Aktiva individers träning, matval och vanor kritiseras och ifrågasätts ofta!

-Nyttig mat. Om man använder ordet ”nyttig” kring mat och livsmedel ska man ju också veta vad man menar. Jag menar naturligtvis mat som därmed är hälsostimulerande. Den maten ska vara ickeraffinerad, osötad, fullfet och gärna ekologisk. En typisk paleokost uppfyller enligt mina kriterier värderingen ”nyttig” och jag menar bara och endast detta när jag använder ordet nyttig. En Livsmedelsverksnyttig kost anser jag vara direkt anorektisk och ibland, hälsovådlig! Så den som hävdar att de ätit nyttigt och samtidigt jagat lätt-, light- och margarinprodukter har tyvärr i verkligheten gjort allt annat än det.
Att äta ”medvetet” är nästan en ännu bättre beskrivning än att äta nyttigt. När man äter medvetet så inser man vikten av att prioritera den tiden som det ändå tar att engagera sig i sin och sin familjs ätande.

-Definitionen av ortorexi. Den är överhuvudtaget väldigt diffus. Många experter tycker att det är en onödig diagnos eftersom så många ändå drar likhetstecken mellan anorexi och ortorexi. Och de flesta som kommenterat och hävdat att de är ortorektiker berättar istället om ett beteende som är typiskt för anorexi, nämligen självsvält.
Om man tittar på ordets betydelse och hur upphovsmannen bakom begreppet (dr Stephen Bratman) själv definierar den här diagnosen så är det ”Where the bulimic and anorexic focus on the quantity of food, the orthorexic fixates on its quality”.
KVALITET. Med andra ord så har ett anorektiskt beteende inget med den typiska tolkningen av ortorexi att göra.

Och om matens kvalitet är central, hur kan det vara ett problem? Med allt vi vet om hur livsmedel produceras och hur lite kontroll vi har på hur djur behandlas och matas och hur grönsaker besprutas och genmanipuleras, hur kan man någonsin bli FÖR medveten om kvalitet?

Många har påpekat att en ortorektiker visserligen uppfyller definitionen ovan med en ständig strävan att maximera sin hälsa genom träning och mat, men att personen i fråga samtidigt mår dåligt av den här fixeringen. Att det skulle vara negativt att dedikera hela sin tillvaro till den här hälsosträvan. Att det skulle vara negativt att låta jakten på maximerad hälsa gå ut över andra saker i livet. Att det är negativt att inte ha balans!

Vem kan definiera ordet ”balans”. Jag tycker balans hamnar otäckt nära lagom. Lagom är kvävande för många. Lagom ska passa alla. Jag anser att om det passar alla så passar det ingen. Balans kan vara att göra det man älskar och endast det man älskar. Varför anpassa sig till normer definierade av den stora massan?

Om en ortorektiker ska definieras som någon som är besatt av sin hälsa så skulle den personen ifråga aldrig göra något självdestruktivt då det i sig är negativt för hälsan; att sova för lite, att träna när man har ont eller är sjuk, att äta för lite, etc.

Ortorektikern blir enligt många lidande (mår dåligt) genom sitt beteende!  Tydligen är det centralt för den här diagnosen.

Då undrar jag vilken av följande situationer som beskriver ortorexi?

  1. man mår dåligt innan och under själva träningspassen och innan och under tiden man äter nyttigt
  2. man mår dåligt innan träningen men bra under tiden. Man mår dåligt av tanken på mat men mår bra när man äter
  3. man mår bra innan och under träningen men dåligt om man av någon anledning INTE får träna
  4. man mår bra innan och under de nyttiga måltiderna men man mår dåligt när man INTE får äta som man vill
  5. man är en person som mår dåligt i allmänhet och det blir inte bättre när man tränar eller när man äter
  6. man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det, inte dåligt. Dåligt mår man först när de kraven inte uppfylls
  7. man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det. Däremot mår man dåligt av att ens livsstil inte accepteras av omgivningen; livsstilen är en indirekt orsak till det dåliga måendet.

Jag uppfyllde under många år verkligen punkterna 4, 5 och 6. Liksom de flesta idrottsmän som jag känner. De (vi) är besatta av sin jakt på hälsa och prestation och bryr sig inte ett dyft om världen utanför sin bubbla. Dåligt? Ja, men kanske mest för omgivningen.

Samtidigt uppfyller ju halva svenska folket punkt 1. Hur många har inte lite lätt ångest innan och under sin träning? Folk älskar ju att hata löpning. Få springer för att de gillar det. Desto fler för att de vet att de behöver det. Men de lider både innan och efter. Många äter sån´t de tror är nyttigt men hade hellre ätit något annat. Är de också ortorektiker?

Min bror Fredrik har flyttat till Los Angeles för att kunna äta och träna bättre. Han äter bara rå mat, dricker rå och opastöriserad mjölk och vill ha de absolut bästa råvarorna samt det största utbudet som finns. Han tränar flera gånger per dag. Han mår alldeles utmärkt. Han är en av de mest balanserade och mest tränade personerna jag vet. Både fysiskt, mentalt och känslomässigt.

mjölkrevolutionen006632.jpg

MEN! Han är samtidigt djupt egocentrisk i sin livsstil, helt ovillig att anpassa sig till omgivningen och kompromisslös i sin livsstil. Och han skulle må väldigt dåligt om han sattes i en situation där han skulle tvingas sänka sin standard under den nivå som han dikterat för sig själv. Så säg mig; är hans beteende friskt eller sjukt? Jag kan lova att Fredrik enligt alla mätbara parametrar är extremt frisk och harmonisk men jag tror samtidigt att man i det svenska mellanmjölksmässiga debattklimatet hade kunnat sätta både en och annan diagnos på honom och varför inte ortorexi…

Nakna hälsan bok 010

-Må dåligt. Det här är det sämsta argumentet av de alla. Skulle ”må dåligt” innebära att de valen man gör är fel? Vem har lurat i oss att livet alltid innebär att vi ska må bra och vara glada? Det är ju helt normalt att det är svårt att möta motstånd och att livet faktiskt är en jävla kamp. Jag har mått dåligt fler gånger än jag kan minnas. Åtminstone om dåligt mående innebär lätt ångest över sådant jag ska företa mig, nervositet, prestationsångest, fysisk och mental trötthet, besvikelse och stress. Men allt det dåliga måendet har också inneburit en successiv utveckling och lärdomar som bygger styrka och vilja.
Vad som är mycket värre än att ibland må dåligt är att leva dåligt. Att skita i saker och ting och att ge upp. Det mår man inte heller bra av. Fast på ett annat sätt. Och vad värre är, att leva dåligt tar livet av en!
En överviktig godismissbrukare mår ju kanon så länge missbruket stimuleras och godisbehovet tillfredsställs. En alkoholist upplever säkert en hög relativ livskvalitet under berusning. Men är att ”må bra” på det sättet verkligen att MÅ BRA?
Så frågan är om det är bättre att må lite dåligt av bra saker än att må lite för bra av dåliga saker? You tell me…

-Vila. Många stör sig på min rekommendation av ”fysisk aktivititet sju dagar i veckan, två gånger om dagen” och tycker att det är en träningshets utan dess like. Det är viktigt att vila! Ja, vi måste vila och det ska vi göra på natten. Det är ju inte det faktum att folk är för fysiskt aktiva på dagen som är utbrännande idag utan att folk sover för lite på natten. Och det är klart att det är så! Med en överstimulerad hjärna och en understimulerad kropp så är det svårt att komma i fas och sova bra. Människorkroppen är gjord för i princip oavbruten aktivitet i vaket tillstånd men vi ska sova gott och länge på natten och gärna en tupplur på dagen. Bottom line; vila gör vi inte genom att vara inaktiva utan genom att sova!

-Utseende- och träninghets. Men snälla! Om man har problem med att se andras bilder på sociala medier eller i andra sammanhang där individer glamoriserar sin tillvaro och sitt utseende, så stäng ned. Någon trodde på allvar att jag i och med min boktitel ”Jag vill ju bara se bra ut naken” hyllade skeva utseendeideal när sanningen är att titeln är djupt ironisk. Har man följt mig o lyssnat på min föreläsning så vet man att jag är djupt kritisk till ytliga attribut och utseendefixering.
En bulimiker kommer alltid att provoceras av bilder på mat. En anorektiker provoceras av andra smala människor. En ortorektiker av tränande människor. En spelmissbrukare av spelannonser. Det blir bara så dumt när någon påpekar att jag inte bör skriva som jag gjort i den här frågan då det finns de som blir triggade av sådana här texter. Det finns inte mycket man kan skriva eller visa överhuvudtaget då…

-Slutligen. Jag bryr mig inte dyft ifall jag provocerat många med de här texterna. Eller om vederbörande stör sig på mig av någon anledning. Jag är van. För att vinna 90 personer som verkligen tycker om det man gör så får man automatiskt 10 belackare, hatare och nättroll på köpet. Ibland behöver man bli provocerad för att tänka efter lite. Åtminstone funkar jag själv så.
Däremot är jag ledsen om någon blivit sårad på riktigt. Det är aldrig min avsikt. Det är också därför som jag är noga med att skriva om företeelser och inte om individer. Jag inser dock att det i princip är omöjligt att skriva om någonting alls utan att träffa en öm nerv hos någon. Och ibland är sanningen en bättre hjälp en ömkan och medhåll. Det finns ingenting som inte i någon mån kan bli bättre om man bara bestämmer sig för att försöka.
Hela min värdegrund bygger på tron på den gränslösa människan och tron på den ordinära individen som kan åstadkomma extraordinära saker! Det enda någon någonsin saknar för att göra makalösa saker med sig själv är tid och repetition. Det vi alla behöver mer av är uppmuntran och inspiration! Vi behöver att höra att vi kan om vi vill. Och att ingenting någonsin är för sent i livet. Vi behöver att höra vad vi ska göra mer av och vad vi ska akta oss för. Vi behöver att upptäcka vad som på riktigt gör oss lyckliga och tillfredsställda. Jag är fast och fullt övertygad om att det står långt mer lycka att finna i en svettig träningströja och en skönt trött kropp än i botten av en godispåse.
Livet är inte en tävling. Hälsa är ingen tävling. Ingen får en medalj när man död för att man levt bäst. Hälsa handlar om att göra det bästa av det vi har. Oavsett vem vi är. Och att inte ge upp.

Fotograf: Tomas Eriksson, http://www.bildbolaget.se

Jag har ortorexi! Ett rop på hjälp…

Imorgon ska jag söka hjälp för min ortorexi. Jag inser nu att jag under 25 års tid varit alldeles för intresserad av fysisk aktivitet och nyttig mat!

I ljuset av debatten kring ortorexi så inser jag nu att all rörelseglädje, alla endorfinkickar, all trötthet och all energi faktiskt varit symptom på en störning. En sjukdom. Något dåligt. Ibland har ju faktiskt den här träningen varit både tröttsam och smärtfull. Varför Jonas, varför?

För att inte tala om alla måltider som jag ägnat tid åt. Att hålla på och bry sig så mycket. Handla råvaror med omsorg och irritera sig på låg kvalitet och mediokra produkter. Varför? Vem tror jag att jag är? Kunde jag inte bara ätit lite flingor och nöjt mig, herregud?

Nej, det får vara ett slut på det här. Det är dags för vardagsmotion, stavgångshalvtimmar och Dagens Lunch med nyckelhålsmärkning.

IMG_4988

Som ett led i mitt tillfrisknande så har jag precis köpt en rulle kakor. Jag har också slängt alla avokados hemma. Det känns bra! Äntligen på väg.

Livet har verkligen varit ett helvete. All den träningen. Och allt det medvetna ätandet. All tid det tagit. Fy fan. När det enda som jag egentligen någonsin velat ha är en permobil och en kanelbulle.

Vart är Ortorektikernas Riksförbund när man behöver dem? Jag behöver stöd. En kamratgrupp. Kompissamtal. En tröstande hand på axeln. Ett buddy system. Någon som kan hindra mig när lusten att springa på Rya Åsar blir övermäktig.

Behöver också stöd i mitt dagliga ätande. Jag har svårt att hålla mig ifrån den nyttiga maten hemma i min ensamhet.

IMG_4992

Så här såg exempelvis min middag ut igår. Jag vet. Jag skäms. Jag borde naturligtvis ha ätit något långt mindre nyttigt men jag hade ju varken pasta, lättmargarin eller Mamma Scans köttbullar hemma…

Det blev istället den här misärmåltiden med lax, hemmagjord guacamole och apelsin. Ja, jag får ta nya tag imorgon helt enkelt.

Naturligtvis kunde jag inte heller hålla mig ifrån träning under dagen. Inte bara en gång utan två gånger. Jag mår illa vid tanken. Först sprang jag tillsammans med Erik Wickström. Han är medberoende och har naturligtvis skuld i mitt missbruk. Innan löpningen drack jag kaffe med kokosfett i (ätstörning) och mötte sedan upp Erik på avtalad tid (tvångsmässigt beteende). Vi sprang sedan 15 kilometer tillsammans och min sjukdom är uppenbarligen så långt gången då jag i någon form av delirium uppfattade löpningen som en positiv upplevelse i naturen och i solen. Så långt har det alltså gått! Erik fortsatte sedan efter vår löpning och skarvade på i syfte att få ihop 21 kilometer, en mängdhets som i sig gör honom till en individ långt mer illa däran än jag hade anat.

IMG_4995

På eftermiddagen hade jag sedan simträning med ett helt gäng ortorektiker. Det var helt sjukt! De var så störda att de faktiskt såg ut att njuta, och till och med ha kul, av den absurda bestraffning som ju simträning är.

Grupptrycket är fruktansvärt. Alla de här missbrukarna runt omkring som genom sin spelade entusiasm och träningsglädje drar ned mig i skiten.  Jag behöver en intervention. Ett behandlingshem. En TV-soffa där man tvingas kolla på 69 avsnitt av Idol tillsammans med outsinliga mängder lösgodis. Det finns en större glädje i passiviteten och sockerruset! Klart det gör! Men jag måste vara stark och våga. Eller svag och ge upp…

—————————————————————————————

Den som inte tydligt uppfattar ironin i texten ovan kan jag tyvärr inte hjälpa, ni är bortom all räddning. 

Jag har naturligtvis inte för avsikt att driva med de få individer som faktiskt lider av äkta ortorexi. Alla former av psykisk ohälsa ska tas på allvar och behandlas därefter. Min avsikt är istället att driva med, och kritisera ett debattklimat, där man kraftigt underskattar farorna med underaktivitet och dålig mat!

Ortorexi är symptom på andra psykiska problem, man blir inte psykiskt sjuk av att träna! Man blir inte psykiskt sjuk av att äta bra och medvetet!

Jag vill kritisera ett debattklimat där man ger folk ytterligare en anledning och ytterligare ett skäl att göra minsta möjliga, att undvika det som är jobbigt, att inte möta motstånd och att framförallt, att inte tro på sig själva.

När man dillar om vardagsmotion och korta träningspass några gånger i veckan så är det att erbjuda alldeles för mediokra förhållningsregler, ett alldeles för lågt tak, ett på tok för verkningslöst recept.

Hälsa och träning ska vara kravlöst och prestationsbefriat. Hälsa handlar om att göra det bästa man kan med det man har. Hälsa handlar om att inte anpassa sig till ett minsta motståndets lag.

Det sämsta man kan ge någon är en ursäkt att ge upp.

Det sämsta man kan ge någon är ett skäl att inte ens försöka.

Det sämsta man kan ge någon är förljugna sanningar, bullshit och felaktigheter.

Träning och medvetet ätande tar inte livet av folk. Inaktivitet, uppgivenhet och socker gör det!