Debattartikel i Aftonbladet. Samt ett sista inlägg om ortorexi.

Jag har skrivit en debattartikel som Aftonbladet publicerar idag, både i print och på webb. Den handlar om debatten kring ortorexi och är totalt sett en något reviderad (på grund av utrymmesskäl) version av de två blogginlägg som jag skrivit i frågan. Rubriken har jag dock inte formulerat, det gör de själva på Aftonbladet, och jag skulle väl inte vilja gå så långt som att säga att ”Fredagsmyset tar livet av oss”. Det är ju en tillspetsad tolkning av mitt budskap men lyfter ändå min grundinställning att det är den låt-gå-attityd som präglar många människors attityd till motion, träning och ätande som vi ska akta oss för och debattera!

IMG_5028

På webben så hittar man debattartikeln här! Mina två blogginlägg i frågan har lästs och delats av många! Dessutom har de kommenterats vilt, både här och på sociala medier. Jag har svarat på en del påståenden och kommentarer i bloggen men för att förtydliga en del tankar, svara på en del frågor, samt framföra några nya, så kommer här en några punkter…

-Kommentarer på min blogg. Jag tar in alla kommentarer oavsett om de är hyllande är kritiska. MEN, jag tar inte in kommentarer som innehåller personliga påhopp eller som inte håller sig till ämnet. Vidare tar jag inte in kommentarer som innehåller rena felaktigheter eller påståenden som inte är sanna (som felaktiga citat eller omskrivningar av mina bloggtexter) där jag måste ägna ett halvt svar åt att återge den faktiska texten i ett blogginlägg. Jag modererar min blogg själv så alla kommentarer publiceras inte på en gång. Det kan gå någon dag eller två. Ibland vill jag dessutom fundera på ett svar då en del kommentarer är väldigt bra formulerade, personliga och ärliga. De förtjänar svar som ibland kräver min eftertanke.
Jag skriver om min åsikt på min blogg. Andra får skriva om sina åsikter på sina bloggar. Den som stör sig på att jag har en tydlig åsikt i en fråga kan lägga ned och följa medvindsbloggare som skriver om väder och vind och TV 4;s Idol.

-Ortorexi är inte anorexi. Stor skillnad. Många läsare har inte alls förstått det.

-Ortorexi är inte ett stort samhällsproblem. Absolut inte. Tvärtom. En del kommentarer hävdar att det mer eller mindre skulle vara ortorexi av epidemiska mått i samhället. Det är ju bara löjligt att påstå en sådan sak när hela västvärldens främsta dödsorsaker i stort orsakas av vällevnadssjukdomar.

-Elefanten i rummet. Tyvärr så orsakar ”maten” många äter idag mycket lidande, sjukdom och för-tidig-död. Hos många! Tillsammans med alldeles för lite motion så är detta inget annat än en katastrof. Det är inte min åsikt. Det är en odiskutabel sanning. Debatten borde angripa det här mycket mer och mycket hårdare. Idag invaggas många i någon form av lättmargarinshöljd falsk trygghet om att korta promenader och enkel vardagsmotion är en garanti för livslång hälsa och funktionalitet. Men det är inte ett populärt samtalsämne då det handlar om så oerhört många i vårt samhälle.

-Jag kritiserar och ironiserar över debatten om ortorexi, inte om ortorektikerna. De som faktiskt är psykiskt sjuka på riktigt behöver all hjälp som samhället kan erbjuda, naturligtvis. Den absoluta majoriteten har ju förstått det men sedan finns det ju dessvärre de som vill läsa allt precis som Djävulen läser Bibeln. Vad man än, och hur man än, skriver då blir feltolkat.

-Ortorexi är ett symptom på en psykisk störning eller på en generell psykisk sjukdom. Den manifesterar sig själv i mani och besatthet. Men ortorexin, om det nu ens är rätt ord och rätt sammanhang, är ett symptom. Träning och medvetet ätande orsakar INTE den bakomliggande psykiska störningen.

-Aktiva människor kritiseras. När någon går upp 10 kilo i vikt så kommenterar ingen det. Men när någon tappar 10 kilos övervikt så får folk frågan om de är sjuka eller är slav under någon trenddiet. Föräldrar som är normbrytande och inte matar sina barn med godis och snabbmat i sociala sammanhang och som kanske tar med barnen på aktiviteter och träning betraktas ofta med misstänksamhet av omgivningen. Aktiva individers träning, matval och vanor kritiseras och ifrågasätts ofta!

-Nyttig mat. Om man använder ordet ”nyttig” kring mat och livsmedel ska man ju också veta vad man menar. Jag menar naturligtvis mat som därmed är hälsostimulerande. Den maten ska vara ickeraffinerad, osötad, fullfet och gärna ekologisk. En typisk paleokost uppfyller enligt mina kriterier värderingen ”nyttig” och jag menar bara och endast detta när jag använder ordet nyttig. En Livsmedelsverksnyttig kost anser jag vara direkt anorektisk och ibland, hälsovådlig! Så den som hävdar att de ätit nyttigt och samtidigt jagat lätt-, light- och margarinprodukter har tyvärr i verkligheten gjort allt annat än det.
Att äta ”medvetet” är nästan en ännu bättre beskrivning än att äta nyttigt. När man äter medvetet så inser man vikten av att prioritera den tiden som det ändå tar att engagera sig i sin och sin familjs ätande.

-Definitionen av ortorexi. Den är överhuvudtaget väldigt diffus. Många experter tycker att det är en onödig diagnos eftersom så många ändå drar likhetstecken mellan anorexi och ortorexi. Och de flesta som kommenterat och hävdat att de är ortorektiker berättar istället om ett beteende som är typiskt för anorexi, nämligen självsvält.
Om man tittar på ordets betydelse och hur upphovsmannen bakom begreppet (dr Stephen Bratman) själv definierar den här diagnosen så är det ”Where the bulimic and anorexic focus on the quantity of food, the orthorexic fixates on its quality”.
KVALITET. Med andra ord så har ett anorektiskt beteende inget med den typiska tolkningen av ortorexi att göra.

Och om matens kvalitet är central, hur kan det vara ett problem? Med allt vi vet om hur livsmedel produceras och hur lite kontroll vi har på hur djur behandlas och matas och hur grönsaker besprutas och genmanipuleras, hur kan man någonsin bli FÖR medveten om kvalitet?

Många har påpekat att en ortorektiker visserligen uppfyller definitionen ovan med en ständig strävan att maximera sin hälsa genom träning och mat, men att personen i fråga samtidigt mår dåligt av den här fixeringen. Att det skulle vara negativt att dedikera hela sin tillvaro till den här hälsosträvan. Att det skulle vara negativt att låta jakten på maximerad hälsa gå ut över andra saker i livet. Att det är negativt att inte ha balans!

Vem kan definiera ordet ”balans”. Jag tycker balans hamnar otäckt nära lagom. Lagom är kvävande för många. Lagom ska passa alla. Jag anser att om det passar alla så passar det ingen. Balans kan vara att göra det man älskar och endast det man älskar. Varför anpassa sig till normer definierade av den stora massan?

Om en ortorektiker ska definieras som någon som är besatt av sin hälsa så skulle den personen ifråga aldrig göra något självdestruktivt då det i sig är negativt för hälsan; att sova för lite, att träna när man har ont eller är sjuk, att äta för lite, etc.

Ortorektikern blir enligt många lidande (mår dåligt) genom sitt beteende!  Tydligen är det centralt för den här diagnosen.

Då undrar jag vilken av följande situationer som beskriver ortorexi?

  1. man mår dåligt innan och under själva träningspassen och innan och under tiden man äter nyttigt
  2. man mår dåligt innan träningen men bra under tiden. Man mår dåligt av tanken på mat men mår bra när man äter
  3. man mår bra innan och under träningen men dåligt om man av någon anledning INTE får träna
  4. man mår bra innan och under de nyttiga måltiderna men man mår dåligt när man INTE får äta som man vill
  5. man är en person som mår dåligt i allmänhet och det blir inte bättre när man tränar eller när man äter
  6. man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det, inte dåligt. Dåligt mår man först när de kraven inte uppfylls
  7. man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det. Däremot mår man dåligt av att ens livsstil inte accepteras av omgivningen; livsstilen är en indirekt orsak till det dåliga måendet.

Jag uppfyllde under många år verkligen punkterna 4, 5 och 6. Liksom de flesta idrottsmän som jag känner. De (vi) är besatta av sin jakt på hälsa och prestation och bryr sig inte ett dyft om världen utanför sin bubbla. Dåligt? Ja, men kanske mest för omgivningen.

Samtidigt uppfyller ju halva svenska folket punkt 1. Hur många har inte lite lätt ångest innan och under sin träning? Folk älskar ju att hata löpning. Få springer för att de gillar det. Desto fler för att de vet att de behöver det. Men de lider både innan och efter. Många äter sån´t de tror är nyttigt men hade hellre ätit något annat. Är de också ortorektiker?

Min bror Fredrik har flyttat till Los Angeles för att kunna äta och träna bättre. Han äter bara rå mat, dricker rå och opastöriserad mjölk och vill ha de absolut bästa råvarorna samt det största utbudet som finns. Han tränar flera gånger per dag. Han mår alldeles utmärkt. Han är en av de mest balanserade och mest tränade personerna jag vet. Både fysiskt, mentalt och känslomässigt.

mjölkrevolutionen006632.jpg

MEN! Han är samtidigt djupt egocentrisk i sin livsstil, helt ovillig att anpassa sig till omgivningen och kompromisslös i sin livsstil. Och han skulle må väldigt dåligt om han sattes i en situation där han skulle tvingas sänka sin standard under den nivå som han dikterat för sig själv. Så säg mig; är hans beteende friskt eller sjukt? Jag kan lova att Fredrik enligt alla mätbara parametrar är extremt frisk och harmonisk men jag tror samtidigt att man i det svenska mellanmjölksmässiga debattklimatet hade kunnat sätta både en och annan diagnos på honom och varför inte ortorexi…

Nakna hälsan bok 010

-Må dåligt. Det här är det sämsta argumentet av de alla. Skulle ”må dåligt” innebära att de valen man gör är fel? Vem har lurat i oss att livet alltid innebär att vi ska må bra och vara glada? Det är ju helt normalt att det är svårt att möta motstånd och att livet faktiskt är en jävla kamp. Jag har mått dåligt fler gånger än jag kan minnas. Åtminstone om dåligt mående innebär lätt ångest över sådant jag ska företa mig, nervositet, prestationsångest, fysisk och mental trötthet, besvikelse och stress. Men allt det dåliga måendet har också inneburit en successiv utveckling och lärdomar som bygger styrka och vilja.
Vad som är mycket värre än att ibland må dåligt är att leva dåligt. Att skita i saker och ting och att ge upp. Det mår man inte heller bra av. Fast på ett annat sätt. Och vad värre är, att leva dåligt tar livet av en!
En överviktig godismissbrukare mår ju kanon så länge missbruket stimuleras och godisbehovet tillfredsställs. En alkoholist upplever säkert en hög relativ livskvalitet under berusning. Men är att ”må bra” på det sättet verkligen att MÅ BRA?
Så frågan är om det är bättre att må lite dåligt av bra saker än att må lite för bra av dåliga saker? You tell me…

-Vila. Många stör sig på min rekommendation av ”fysisk aktivititet sju dagar i veckan, två gånger om dagen” och tycker att det är en träningshets utan dess like. Det är viktigt att vila! Ja, vi måste vila och det ska vi göra på natten. Det är ju inte det faktum att folk är för fysiskt aktiva på dagen som är utbrännande idag utan att folk sover för lite på natten. Och det är klart att det är så! Med en överstimulerad hjärna och en understimulerad kropp så är det svårt att komma i fas och sova bra. Människorkroppen är gjord för i princip oavbruten aktivitet i vaket tillstånd men vi ska sova gott och länge på natten och gärna en tupplur på dagen. Bottom line; vila gör vi inte genom att vara inaktiva utan genom att sova!

-Utseende- och träninghets. Men snälla! Om man har problem med att se andras bilder på sociala medier eller i andra sammanhang där individer glamoriserar sin tillvaro och sitt utseende, så stäng ned. Någon trodde på allvar att jag i och med min boktitel ”Jag vill ju bara se bra ut naken” hyllade skeva utseendeideal när sanningen är att titeln är djupt ironisk. Har man följt mig o lyssnat på min föreläsning så vet man att jag är djupt kritisk till ytliga attribut och utseendefixering.
En bulimiker kommer alltid att provoceras av bilder på mat. En anorektiker provoceras av andra smala människor. En ortorektiker av tränande människor. En spelmissbrukare av spelannonser. Det blir bara så dumt när någon påpekar att jag inte bör skriva som jag gjort i den här frågan då det finns de som blir triggade av sådana här texter. Det finns inte mycket man kan skriva eller visa överhuvudtaget då…

-Slutligen. Jag bryr mig inte dyft ifall jag provocerat många med de här texterna. Eller om vederbörande stör sig på mig av någon anledning. Jag är van. För att vinna 90 personer som verkligen tycker om det man gör så får man automatiskt 10 belackare, hatare och nättroll på köpet. Ibland behöver man bli provocerad för att tänka efter lite. Åtminstone funkar jag själv så.
Däremot är jag ledsen om någon blivit sårad på riktigt. Det är aldrig min avsikt. Det är också därför som jag är noga med att skriva om företeelser och inte om individer. Jag inser dock att det i princip är omöjligt att skriva om någonting alls utan att träffa en öm nerv hos någon. Och ibland är sanningen en bättre hjälp en ömkan och medhåll. Det finns ingenting som inte i någon mån kan bli bättre om man bara bestämmer sig för att försöka.
Hela min värdegrund bygger på tron på den gränslösa människan och tron på den ordinära individen som kan åstadkomma extraordinära saker! Det enda någon någonsin saknar för att göra makalösa saker med sig själv är tid och repetition. Det vi alla behöver mer av är uppmuntran och inspiration! Vi behöver att höra att vi kan om vi vill. Och att ingenting någonsin är för sent i livet. Vi behöver att höra vad vi ska göra mer av och vad vi ska akta oss för. Vi behöver att upptäcka vad som på riktigt gör oss lyckliga och tillfredsställda. Jag är fast och fullt övertygad om att det står långt mer lycka att finna i en svettig träningströja och en skönt trött kropp än i botten av en godispåse.
Livet är inte en tävling. Hälsa är ingen tävling. Ingen får en medalj när man död för att man levt bäst. Hälsa handlar om att göra det bästa av det vi har. Oavsett vem vi är. Och att inte ge upp.

Fotograf: Tomas Eriksson, http://www.bildbolaget.se

35 reaktioner på ”Debattartikel i Aftonbladet. Samt ett sista inlägg om ortorexi.

  1. Ryan Provencher

    Jag är nyfiken på varför i den svenska debatt man alltid koppla in träning till ortorexi? Jag har inte hittat något skrivit av Dr Bratman där han koppla in träning utan bara mat.

    Är det något som var ”Lost in Translation” eller?

  2. Får jag fråga vad du grundar dina träningsrekommendationer på? Har du gjort några omfattande vetenskapliga studier som lett till att du kunnat rekommendera träning 2 gånger dagligen 7 dagar i veckan? Och varför ska man träna så mycket om man kan få ett minst lika bra träningsresultat på en mindre träningsdos och därmed undvika överbelastningsrelaterade skador? Jag fattar verkligen inte hur du tänker kring återhämtning och jag tycker att dina sk rekommendationer är oetiska.

    Som jag har skrivit på min blogg så är fetma och inaktivitet ett stort problem, jag träffar massor av dessa individer i mitt jobb och är engagerad i att hjälpa dem. Jag träffar dock även ofta människor som är övertränade, har överbelastningsskador, känner sig pressade av samhälle och media att träna (för) mycket. Även om dessa inte utgör ett lika stort problem som fetma/inaktivitet så är det ett växande problem. Tycker du att jag ska rekommendera dem att träna sju dagar i veckan två gånger om dagen också?

    Slutligen, vad vinner du på att få människor att få ångest över sitt fredagsmys? Tror du att det ska ge en bättre värld eller är du bara elak? Kan berätta att det går skitbra att vara pigg och vältränad, äta sunt för det mesta och ha utrymme för och må bra av mys på helgen.

    • Jag har höftat i underkant. Jag är ganska säker på att vi borde röra på oss hela dagarna, varje dag.

      • Det är ju rätt stor skillnad på att röra sig mycket, typ vardagsmotion som är mer lågintensivt jämfört med tunga träningspass, långa löprundor etc. Motion behöver vi varje dag men som du får det att låta så ska det tränas HÅRT och MYCKET mest hela tiden.

      • Tvärtom. Vad har du fått det ifrån? Jag förespråkar träning, rörelse och aktivitet som är kravlös och prestationsbefriad och fylld av den enkla rörelseglädjen.

    • Ett tips är att läsa texten en gång till för jag tror inte riktigt du hajjat 🙂 fysisk aktivitet är inte per automatik träning…tex…

  3. Varför lever man i detta landet lagom?? Så jävla trött på alla kommentarerna som kommer när jag väljer avokado framför polkagrisar eller träningspass framför sovpotatisande… varför kan vi inte börja tracka ner alla mellanmjölksfolk så som de gör mot oss? Fast det kan ju bli problematiskt då överviktiga nu är i majoritet i sverige. (50% åtminstone va)

    Unna dig är annars ett missbrukat uttryck. Hade jag gjort det varje gång jag hört det så hade jag nog haft diabetes och kraftig övervikt idag…

  4. Underbart skrivet! Jag kan bara hålla med och önska att det fanns ett större utbud av bra mat och en fokusering på att göra naturlig närodlad mat mer tillgänglig. Skräpmaten borde beskattas liksom godis och läsk på samma sätt som tobak och alkohol.

  5. Mycket träffande. Din slagkraftiga krönika förde mig rakt ut i löpspåret – en fredagskväll. Sprang märkligt nog nästan ursäktande förbi en vän utanför ICA. Han såg så förvånad ut att jag undrade om en godisråtta skulle fastna i halsen.
    ”Det som anses normalt är fan inte
    naturligt” upprepar jag för mig själv.

    Fortsätt att krossa de ursäktande
    samlingsorden för den högst onaturliga mysdöden!

  6. Härligt att du är tillbaka med ditt bloggande. Du inspirerar verkligen.
    När jag läser detta kommer jag att tänka på citatet ”Att vara normal är inte friskt så länge samhället är sjukt”.
    Tack Jonas!

  7. Jag har läst dina blogginlägg och merparten av dina kommentarer nu. Kanske det här blir en inte alltför genomtänkt kommentar. Jag hoppas att det är ok.

    Jag tycker att det är viktigt att påpeka att ortorexi inte ens är en erkänd psykiatrisk diagnos. Istället används, i så fall, begreppet ”ätstörning utan närmare specifikation” som har ett par tydliga diagnoskriterier. Till dessa hör förvrängd kroppsuppfattning och ett kompensatoriskt träningsbeteende. Det säger sig självt att det inte är sunt på något sätt. Den ätstörda personen äter ”sunt” inom stora citationstecken. Frågan är om det verkligen behövs en ortorexidiagnos utöver det?

    Jag har faktiskt lite svårt att förstå att debatten uppstår i överhuvudtaget. Det får mig att tänka på ProVivas kampanj om ”träningshetsen” och Mia Skäringers krönika om hur det ”får vara nog!”. Det finns en föraktfullhet i debattklimatet som riktar sig mot hälsosamt leverne som jag inte kan förstå. De allra, allra flesta som tränar och äter sunt är också vid god mental hälsa.

    Jag får väldigt mycket kommentarer kring min vikt och min kosthållning. Det är många som inte verkar förstå att man kan äta mycket om man äter nyttigt och håller musklerna hungriga. JAG tycker att det är skitjobbigt att tacka nej till kakor och godsaker för att jag vet att jag oundvikligen kommer att få höra en kommentar om min figur – ”du som verkligen behöver det!”. Jag är långt ifrån osund och självsvältande, men äter (mycket!) mat som min (fysiskt aktiva!) kropp kan använda som byggstenar. Ja, i det sociala sammanhanget uppstår det problem, en hel del obehag för min del eftersom jag inte har bett om att få min kropp och/eller matvanor recenserade. Men det gör mig inte till ortorektiker, det är ett problem som sitter i min omgivning, eller andra personer som ser ett problem i ett ”avvikande beteende”. Jag tänker lite på barnläkaren Lars H Gustafsson – som ofta diskuterar barn som är annorlunda och hur vi som vuxna jagar stämplar för sådana ‘avvikelser’: ”Oftast handlar det om hur omgivningen ser ut i förhållande till barnets person, och att vuxenvärlden har satt upp ramar för vad som är normalt och vad som pekas ut som annorlunda.” Det här är inget undantag.

  8. Hej! Vill tacka dig för otroligt intressanta och viktiga ämnen. Håller med dig till 100 % och tycker du är stark som driver denna fråga. Go hard! Jag är mer motiverad nu, att vända trenden generellt i samhället, än tidigare! Mvh Mike

  9. Intressant och tankeväckande.

    Jag bidrar gärna med följande anekdot på liknande tema:
    På min förra arbetsplats hade jag en kollega som var djupt troende och medlem i en frikyrklig församling. Grundinställningen var att Jesus älskade alla och envar precis som dom var. En dag berättade han om en kvinna i församlingen som hade fått diagnosen diabetes och var gravt överviktig. En mängd andra hälsoproblem fanns naturligtvis också. Frågan jag ställde honom var: ”Men är det verkligen bra att övertyga någon om att Jesus älskar dig som du är när det är tydligt att personen i fråga behöver tappa 30+ kg för att komma ut ur farozonen?”. Han hade inget bra svar på den frågan…

    Det här med att folk är bra som dom är tycker jag är minerat vatten. En balansgång. Utan övervikt och med en vettig träningsdos reducerar men kraftigt risken för välfärdssjukdomar. Den reduceras aldrig till noll naturligtvis och det finns också en ”point of diminishing returns” när ytterligare aktivitet och bättre matvanor inte hjälper dig att undvika sjukdom nämnvärt mycket bättre.

  10. Fantastiskt bra skrivet!

  11. Love, love, love it!!!
    Blir så peppad till ett mer energifyllt liv. Nu ställer jag mig upp och pluggar igen, jag får så ont i svanskotan av att sitta 8 timmar på en dag..
    Jo, mina vänner skulle kalla mig hälsosam och vältränad, de skulle nog må bättre om jag inte var så hälsomedveten. Jag däremot försöker hitta uppmuntrande/peppare (du, siwe, folkesson mm) som leder mig till mindre ont i rumpan och en mer energifylld tillvaro. Länge leve hälsan, död åt fredagsmyssockret! 😉

  12. Av dina alternativ så är det 1 och 5 som beskriver ätstörningar. Ortorexi skiljer sig inte från några av de andra ätstörningarna med diagnos eller ”UNS”, utan närmare specifikation. Det är ett allvarligt beteende rotat i psykisk ohälsa. Hur det tar sig i uttryck är lite olika men ätstörningen är detsamma och lika allvarlig, oavsett om personen springer 30km varje dag och bara lever på glutenfria havregryn och äpplen (ortorektikern vet inte vad ”sunt” på riktigt innebär eller vad kroppen verkligen behöver) eller om det är svält med efterföljande hetsätning eller bara total svält. Ätstörningarna går in i varandra och det går sällan att säga att en person har en exakt ätstörning. En ortorektisk person kan ofta diagnosticeras med anorexia nervosa när BMI’t sjunker under 18 och mensen uteblivit några månader, om den inte redan uteblir.

    Vad du också måste förstå är att ätstörda blir väldigt påverkade av vad andra säger om dem. Om någon säger något som de tar som negativt kan det betyder 15 extra kilometer löpning på kvällen och inställd middag. Dina texter har nog garanterat gjort väldigt många ätstörda mycket upprörda och eventuellt förvärrat deras sjukdomstillstånd.

  13. Catarina Wikström

    Det som oroar mig är inte rekommendationer och trenderna om att träna i sig, utan den ytterligare press som det sätter på den redan ansträngda nutidsmänniskan. Att röra på sig är bra (livsnödvändigt nästan) att äta nyttigt är bra (även om de lärde tvista om vad ”nyttigt” är)…….Men tillsammans med alla andra (snudd på orimliga) krav som ställs på individen idag så blir det för allt fler helt enkelt för mycket. Med heltidsjobb, ett par ungar och hushåll och kanske också en hund så är mer än hela dygnets timmar upptagna bara där…..och med risk för att generalisera så föreslår jag försiktigt att det kan vara så att kvinnorna är de som oftast offrar mer av både tid och kropp för att genomgå graviditeter, amma, sköta största tårtbiten av hushållet, m.m.

    …Sedan är det faktiskt lite av en klassfråga också. Att äta nyttigt (eko och alltihop) samt ha utrustning och tid att träna är dyrt!…..och många har varken tiden eller pengarna att göra det. Om det finns de som vill och har tid och pengar ….fint! ……Men att säga att alla borde och kan göra det är att ytterligare bidra till pressen som omger oss, och är helt orimligt.

    Missförstå mig inte….. till viss del håller jag med. De flesta av oss skulle behöva röra oss mycket mer och äta mycket bättre. Det jag vänder mig emot är hur det ska vara möjligt för (många av oss) nutidsmänniskor att införliva detta i ett redan överfullt liv…..För att det ska vara något genomförbart för ”gemene man och kvinna” så måste mer än bara kosten och träningen förändras…..samhället skulle behöva förändras för att göra det möjligt att också uppehålla en förändring i längden……utan att man ska behöva hålla det på nivån av en besatthet.

    Några tankar från mig ……hoppas att jag inte låter för motvalls……håller egentligen med om mycket du säger……det här är bara några problem som jag ville peka ut. Tack för ordet.

    • Att äta nyttig är inte dyrt, snarare tvärt om vill jag säga, väljer man mer grönsaker till maten än pasta ris,mm så är det både billigare och nyttigare, också att slopa så mycket färdigmat som möjligt och ha med matlådor till jobbet istället för att äta ute blir billigare med. Ekologiskt är bra och nyttigt men inte nödvändig mat om man vill äta för att hålla sig i form. Många skulle äta mycket nyttigare och hålla sig friskare om man äter mer grönsaker till maten (mer mättande också) minskar godig mm och väljer frukt istället. Man behöver inga dyra maskiner heller, man kan tex gå en promenad på kvällen, cykla till jobbet om man kan eller promenera. Det finns små medel som räcker långt bara man har viljan.

  14. Fantastiskt bra artikel. Äter själv lchf å tränar i stort sett dagligen å mår såå bra. Blir så irriterad på människor som mer än gärna kommenterar mitt leverne å tycker att jag är ”manisk” vilket jag inte alls är. Jag mår ju bra av detta. Det är jättejobbigt att vara ute eller på möten då det serveras kakor å bullar till fikat för då kommer kommentarerna…..varför ska du inte ha en bulle, det behöver du, du är ju så smal. Tänk om jag sa till ngn som hade övervikt att den där bullen behöver inte du, du är så tjock, du mår nog bättre om du låter bli. Haha….jag får nog prova det.
    Varför är det ok att kommentera oss som är smala men tabu att säga ngt till en överviktig??

  15. The truth hurts but it will set you free!
    Så sant!

  16. Reblogga detta på yoga med therese och kommenterade:
    Sanningen om fredagsmys!

    Fantastiskt blogginlägg.
    Tack Jonas Colting!

  17. Märkligt hur folk kan hänga upp sig på de få som rör på sig för mycket, när vi har ett växande folkhälsoproblem bestående av alla som rör på sig för lite! Jag rebloggar och sprider ditt inlägg efter bästa förmåga och hoppas på att fler får upp ögonen på vad som behöver uppmuntras. Mer träning, inte mindre! Tack Jonas!

  18. Tack Jonas, härlig läsning.
    Jag är 60+ och tränar fyra gånger i veckan och äter medvetet. Har aldrig mått bättre. Det tråkiga är bara alla i omgivningen som tycker det är ”sjukt”. Har nu fått lite mer bra argument tack vare dig.

  19. Jag ar hyffsat valtranad, jag ater mycket fett och lite socker och lyfter tunga saker. Kommer det nat fetto och gnaller om att jag ar halsofrek brukar jag ge dem en snabb spark i pungen och sen hoppa undan snabbt. De hinner aldrig ifatt mig. I rest my case.

    Tack for ordet!

  20. Mycket intressant och bra inlägg!

    Skriver just C-uppsats om ”småbarnsföräldrar upplevelser av att skapa goda matvanor i hemmiljö”. Alla kopplar fredagsmys till något som går att äta men främst chips och godis.Mamma Scans köttbullar är favorit hos barnen och tillåts av föräldrarna då föräldrarna vill försäkra sig om att barnen i alla fall äter något (?). Aktiviteter ”pimpas” med något ätbart, dvs det räcker inte att gå till badhuset och ha kul. Man måste fika (glass, bulle etc.) oxå.

    Intervjuerna har utförts i ett högstatusområde.

  21. Tycker att det blivit lite hysterisk över lag med diagnoser. Så fort man inte följer en medelväg i livet, har man en diagnos.
    Jag har stött på riktig ortorexi när jag själv var på behandlingshem för ätstörning.
    Det handlade långt ifrån om att leva sunt. Att tvinga sig själv till löpning med bl a brutna tår, för att man inte står ut med känslan av att ha stått över. Att tvinga sig till träningspass fast man har tränat sönder vissa leder, för att man MÅSTE, trots att skadan bara blir värre. Bara för att man inte kan hantera känslan av att ha stått över ett pass, fast kroppen skriker VILA!
    DET är i min värld Ortorexi och vad jag har förstått, ganska ovanligt.

  22. Blir verkligen så glad när jag läser din artikel och här på bloggen. Jag tränar ganska aktivt, varje dag faktiskt, ibland 2 ggr om dan, om jag hinner och orkar. men får ofta höra att jag är övertränad, manisk, ”glöm inte vilodag” osv. Blir fan lycklig när jag läser det här då. Tack!!!

  23. Hej, generellt bra artikel och om man är väldigt vältränad (i dagens mått) så kanske kroppen funkar för att köra 2 pass om dagen, 7 dagar i veckan men jag skulle gärna vilja veta hur du definierar ett ”pass”? Hur intensivt och långvarigt är det?

    Jag har aldrig varit en ren soffpotatis men ärligt tränat för lite de senaste åren o kör för första gången i livet med en PT o han har definitivt höjt ribban för mig. Vilket är bra för min långsiktiga hälsa. Ja, jag äter bättre oxå. Dock kan jag med nuvarande dagsform absolut inte klara av 14 PT-pass i veckan.

    Vet att när jag var yngre så körde jag ibland på stenhårt perioder vilket ledde till förkylning o uteblivna resultat men efter en träningsfri vecka var jag tillbaka mer taggad än någonsin och resultaten kom då igen. Så igen – menar du att alla klarar 2 pass om dagen 7 dagar i veckan o i så fall vilken typ av träning/intensitet?

    Vill ha en tydligare definition för att få större förståelse. Är man ingenjör så är man 😉

  24. […] De tidigare inläggen i ämnet hittar ni här, här och här. […]

  25. Hej! jag håller så med de om som du skriver! jag försöker vara relativ medveten om vad jag äter och hur mycket jag rör mig. Men jag tycker det är ofta svårt att hålla sig till inte äta mer onyttig mat och tex godis/kakor, då jag upplever att man är ”tråkig” ”för nyttig” mm om man tackar nej till en onyttig fika eller inte vill ta en glass den dagen, det blir som att det är inte okej för då känner sig de andra onyttiga. Jag brukar hänga med och fika men kanske oftast bara tar en te eller sallad om man äter lunch och vissa åtminstone brukar nästan alltid säga ”men kom igen du kan väl också ta något gott, vi kan dela” eller typ du kan väl unna dig något? tycker det är tråkigt att det är mer acceptabelt att unna sig något sött eller äta något onyttigt en välja ett nyttigare allternativ till vardags. Någon gång kan man äta något självklart men det är mer regel en undantag känns det som, gör det svårare när man vill vara nyttig.

  26. Jag måste säga att jag blir både arg och ledsen när jag har läst dom inlägg som anser att man inte ska få yttra sig i frågan om vad som är en sjukdom eller inte….jag själv har gått igenom alla av ätstörnings sjukdomarna och dom som påstår att Jonas skulle påverka ”oss sjuka” så tänk såhär..
    Vem är det som bildar sin uppfattning om vad texten egentligen innehåller?
    Vem är det som tar emot budskapet och plockar ut det som ”den” egentligen vill höra?
    Det Jonas gör är att gå rakt på sak när det kommer till hälsa och välmående och han vågar gå emot alla som inte orkar ta steget..
    Hur många är det inte som vill att det ska vara ”okej” att äta sitt godis varje dag bara för att dom inte orkar ta tag i sitt sockerberoende?….vi ser själva till att välja vad som är ”okej” för att vårat beroende är så starkt vare sig man är sjuk eller frisk så att man söker varje litet halmstrå för att ta sig vidare utan ”dåligt samvete”….

    Man kan inte skriva så att ingen tar illa upp för det går inte, det finns alltid någon som väljer att läsa på fel sätt vare sig man är sjuk eller inte…och till er som tar illa upp, var snälla och läs en gång till med en helt annan inställning…det som är skrämmande i texten är att Jonas har helt rätt!

  27. Mycket intressant och jag håller helt med! Jag mår jättebra av att äta det som vi är skapta att äta. Om det bara skulle finnas riktig mat kanske inte ätstörningar skulle finnas! 🙂

  28. Jag förstår mycket i ditt resonemang. Som jag förstår har du möjlighet att jobba med din träning. Vet inte om du har familj och hur du i så fall ror den skutan i hamn utan att tulla på principerna. 🙂

    Kan säga så här. Alla är ju naturligtvis inte stöpa efter samma mall! Jag tycker att det är helt okej att man tränar mycket och äter bra! Tycker att det är föräldrars uppgift att lära barn att man SKA röra på sig och hitta vägar för att uppmuntra och normalisera all form av hälsosamt beteende. Utan att förbjuda lite osunt leverne.

    Enough Said.

    Problemet uppstår när det tar över ditt liv och du väljer bort saker som du egentligen skulle behöva. När ditt behov att träna och äta perfekt och bekräftigas utifrån det styr ifall du själv tycker att du duger. Det definierar hela dig. Du åker skoningslöst till träningen fast ditt barn eller anhörig behöver dig. Du orkar inte bry dig om någonting annat som tex ditt hem, vänner som inte delar din ”passion” etc. Att undvika alla former av tillfällen då andra kanske äter osunt , utan att ta med ett sunt alternativ, är lag. Du kanske till och med slutar att jobba för att du måste ha det på ditt sätt.

    Om du nu inte redan jobbar med ”det” för då kan man alltid skylla på jobbet om någon undrar. Så fort du gör någonting tvångsmässigt och utan självinsikt bara för att det är så viktigt.. När man blir irriterad när någon ifrågasätter ens leverne. Då har man problem!

    Men klarar man av att chilla, skojja om det och se det med lite distans så är man antagligen bara helt normal! Ve och fasa, haha! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s