Jag har ortorexi! Ett rop på hjälp…

Imorgon ska jag söka hjälp för min ortorexi. Jag inser nu att jag under 25 års tid varit alldeles för intresserad av fysisk aktivitet och nyttig mat!

I ljuset av debatten kring ortorexi så inser jag nu att all rörelseglädje, alla endorfinkickar, all trötthet och all energi faktiskt varit symptom på en störning. En sjukdom. Något dåligt. Ibland har ju faktiskt den här träningen varit både tröttsam och smärtfull. Varför Jonas, varför?

För att inte tala om alla måltider som jag ägnat tid åt. Att hålla på och bry sig så mycket. Handla råvaror med omsorg och irritera sig på låg kvalitet och mediokra produkter. Varför? Vem tror jag att jag är? Kunde jag inte bara ätit lite flingor och nöjt mig, herregud?

Nej, det får vara ett slut på det här. Det är dags för vardagsmotion, stavgångshalvtimmar och Dagens Lunch med nyckelhålsmärkning.

IMG_4988

Som ett led i mitt tillfrisknande så har jag precis köpt en rulle kakor. Jag har också slängt alla avokados hemma. Det känns bra! Äntligen på väg.

Livet har verkligen varit ett helvete. All den träningen. Och allt det medvetna ätandet. All tid det tagit. Fy fan. När det enda som jag egentligen någonsin velat ha är en permobil och en kanelbulle.

Vart är Ortorektikernas Riksförbund när man behöver dem? Jag behöver stöd. En kamratgrupp. Kompissamtal. En tröstande hand på axeln. Ett buddy system. Någon som kan hindra mig när lusten att springa på Rya Åsar blir övermäktig.

Behöver också stöd i mitt dagliga ätande. Jag har svårt att hålla mig ifrån den nyttiga maten hemma i min ensamhet.

IMG_4992

Så här såg exempelvis min middag ut igår. Jag vet. Jag skäms. Jag borde naturligtvis ha ätit något långt mindre nyttigt men jag hade ju varken pasta, lättmargarin eller Mamma Scans köttbullar hemma…

Det blev istället den här misärmåltiden med lax, hemmagjord guacamole och apelsin. Ja, jag får ta nya tag imorgon helt enkelt.

Naturligtvis kunde jag inte heller hålla mig ifrån träning under dagen. Inte bara en gång utan två gånger. Jag mår illa vid tanken. Först sprang jag tillsammans med Erik Wickström. Han är medberoende och har naturligtvis skuld i mitt missbruk. Innan löpningen drack jag kaffe med kokosfett i (ätstörning) och mötte sedan upp Erik på avtalad tid (tvångsmässigt beteende). Vi sprang sedan 15 kilometer tillsammans och min sjukdom är uppenbarligen så långt gången då jag i någon form av delirium uppfattade löpningen som en positiv upplevelse i naturen och i solen. Så långt har det alltså gått! Erik fortsatte sedan efter vår löpning och skarvade på i syfte att få ihop 21 kilometer, en mängdhets som i sig gör honom till en individ långt mer illa däran än jag hade anat.

IMG_4995

På eftermiddagen hade jag sedan simträning med ett helt gäng ortorektiker. Det var helt sjukt! De var så störda att de faktiskt såg ut att njuta, och till och med ha kul, av den absurda bestraffning som ju simträning är.

Grupptrycket är fruktansvärt. Alla de här missbrukarna runt omkring som genom sin spelade entusiasm och träningsglädje drar ned mig i skiten.  Jag behöver en intervention. Ett behandlingshem. En TV-soffa där man tvingas kolla på 69 avsnitt av Idol tillsammans med outsinliga mängder lösgodis. Det finns en större glädje i passiviteten och sockerruset! Klart det gör! Men jag måste vara stark och våga. Eller svag och ge upp…

—————————————————————————————

Den som inte tydligt uppfattar ironin i texten ovan kan jag tyvärr inte hjälpa, ni är bortom all räddning. 

Jag har naturligtvis inte för avsikt att driva med de få individer som faktiskt lider av äkta ortorexi. Alla former av psykisk ohälsa ska tas på allvar och behandlas därefter. Min avsikt är istället att driva med, och kritisera ett debattklimat, där man kraftigt underskattar farorna med underaktivitet och dålig mat!

Ortorexi är symptom på andra psykiska problem, man blir inte psykiskt sjuk av att träna! Man blir inte psykiskt sjuk av att äta bra och medvetet!

Jag vill kritisera ett debattklimat där man ger folk ytterligare en anledning och ytterligare ett skäl att göra minsta möjliga, att undvika det som är jobbigt, att inte möta motstånd och att framförallt, att inte tro på sig själva.

När man dillar om vardagsmotion och korta träningspass några gånger i veckan så är det att erbjuda alldeles för mediokra förhållningsregler, ett alldeles för lågt tak, ett på tok för verkningslöst recept.

Hälsa och träning ska vara kravlöst och prestationsbefriat. Hälsa handlar om att göra det bästa man kan med det man har. Hälsa handlar om att inte anpassa sig till ett minsta motståndets lag.

Det sämsta man kan ge någon är en ursäkt att ge upp.

Det sämsta man kan ge någon är ett skäl att inte ens försöka.

Det sämsta man kan ge någon är förljugna sanningar, bullshit och felaktigheter.

Träning och medvetet ätande tar inte livet av folk. Inaktivitet, uppgivenhet och socker gör det!

Om ortorexi och fredagsmys.

DET ÄR FREDAGSMYSET SOM BÖR IFRÅGASÄTTAS! INTE TRÄNING OCH NYTTIG MAT!

I TV4;s Helt Sjukt den 9 april så debatterades ortorexi. Programledaren David Hellenius flankerades av bland annat läkaren Erik Rydlund, hälsoexperten Yvonne Lin och journalisten tillika löpentusiasten Claes Åkesson. I programmets svallvågor har ortorexi diskuterats i massmedia och i sociala medier.

Utgångspunkten för diskussionen är antagandet att det idag finns ett växande problem med människor som tränar för mycket och äter för nyttigt och att det skulle leda till en osund fixering som orsakar ett osunt beroende.

Så dumt och missriktat! Vilka signaler sänder den retoriken? Hur kan träning och nyttig mat bli ett osunt beroende? Och hur många lider egentligen av äkta ortorexi?

Det är väl snarast så att 99% av svenska folket skulle må bättre av att röra på sig mer och att äta mer samvetsgrant! Att det sedan finns människor med tvångsmässiga beteenden har inte med ämnet att göra. De finns representerade i alla företeelser och i alla samhälleliga skeenden. Men att problematisera en medveten livsstil som kretsar kring träning och hälsosam mat är lika dumt som att säga att anorexia beror på vårt behov av att äta.

Kan man träna för mycket? Naturligtvis. Men att träna för mycket är långt mindre skadligt än att träna för lite. Inget är så destruktivt för vår organism som brist på aktivitet, stimulans och syresättning. Vår mänskliga kropp är gjord för rörelse och aktivitet. Varje dag och helst flera gånger per dygn. Människan har en enorm kapacitet att återhämta sig ifrån fysisk överansträngning och trötthet. Men vi återhämtar oss inte ifrån underansträngning. Tvärtom, det tar livet av oss. Underansträngning tillsammans med raffinerad och sockerspetsad kost är orsaken till vår samtids vanligaste dödorsak, nämligen livsstilsrelaterad hjärt- och kärlsjukdom. Att i ljuset av den vetskapen lyfta träning och nyttig mat som ett problem, är helt barockt.

I mitt yrke som idrottsman, föreläsare, författare och hälsocoach har jag aldrig träffat någon som blivit sjuk av att träna för mycket eller av att äta för nyttigt. Däremot träffar jag varje dag människor som lider av den raka motsatsen; stillasittande och onyttig mat.

Hur många känner ni som mår dåligt av att äta för nyttigt? Hur många känner ni som är sjuka av att ha sprungit i skogen för ofta?

Vi lever i en tidsanda som hyllar de snabba kickarna. Det leder till en genvägsmentalitet kring hälsa i allmänhet och träning, kost och vila i synnerhet. Istället för att jogga en timme i skogen söker många en femminuterslösning. Istället för att ägna tid åt att handla och laga mat från råvaror ersätts måltider av pulvershakes och halvfabrikat. Istället för att sova tillräckligt på natten så tror många att begreppet ”vila” handlar om att vara inaktiva på dagen, ivrigt påhejade av experter som Lin och Rydlund. Istället för att leva rörliga och fysiska liv så spenderar svenska folket kvällarna i TV-soffan i sällskap med godis och läsk under det numera närmast institutionaliserade Fredagsmyset. Ett Fredagsmys som också spiller över till Lördagsmys och Söndagsmys. Vem ägnar sig istället åt Fredagslöpning med hela familjen? Vi har en generation barn som idag växer upp och som kommer att associera värme, kärlek och familjetid med socker och stillasittande. Det är ett problem! Vem diskuterar det? Det, om något, är Helt Sjukt!

Jag vill påstå att inget är så mänskligt som vårt behov av att möta motstånd. Människan är en uråldrig biologisk organism som härstammar ifrån tusentals generationer av samlare, jägare och nomader. I vårt DNA finns ett djupt nedärvt behov av att få jobba sig fysiskt trött. På det sättet fungerar träning idag som en ventil för den moderna människan, balansen mellan den överstimulerade hjärnan och den understimulerade kroppen. Det är därför inte sjukligt att ha dåligt samvete eller känna sig olustig över ett missat träningspass, det är istället en helt naturlig reaktion och något sunt! Det är stillasittandet som borde ge oss dåligt samvete.

Livet handlar om att inte ge upp. Hälsa handlar om att göra det bästa man kan med det man har. Ibland gör det ont. Både livet och kroppen smärtar. Det är också naturligt. Men det betyder inte att vi ska ge upp för det. Det finns otaliga exempel på människor som trots handikapp, skador, ålder och problem lever så aktivt som det bara går. Människor springer både marathon och kör triathlon med höftproteser, knäproteser och diskbråck. Det gör ont men värdet och effekterna av att göra, av att vara aktiv, är långt större än smärtan. Att inte göra och att sitta still är sällan lösningen.

Hur mycket ska man då röra på sig? Varje dag! Gärna två gånger. Hur mycket ska man vila? Varje natt! Och hur nyttigt ska man äta? Så nyttigt man kan!

En löpare i 80-årsåldern sade en gång till mig: ”You don´t stop running when you get old. You get old when you stop running”

Ortorexi är vad Fredagsmysarna kallar aktiva människors strävan att leva så bra det går.

PS: Läs också https://coltingblogg.com/2014/04/22/jag-har-ortorexi-ett-rop-pa-hjalp/

Dietisternas arrogans är skrämmande! Och deras förnekelse är bedrövlig.

Jag skrev mitt förra inlägg i affekt. Men nu skriver jag i raseri!

Jag har just nu, runt 430 kommentarer, på det inlägget. Det är något slags rekord. Har aldrig varit med om maken! Och den stora majoriteten är i jublande favör på ett eller annat sätt.

Naturligtvis så har också många dietister, eller andra beskyddare av det rådande etablissemanget, kommenterat. Men de har gjort det på ett bedrövligt sätt! De har inte försökt bemöta mina argument eller mina anklagelser utan istället ägnat sig åt;

  • rena lögner, förskönanden, begreppsförvirring och historieomskrivning i linje med ”så har vi alls inte gjort”
  • anklagelser och ifrågasättande av mig som person. Jag är ju  synnerligen ointressant i sammanhanget! Jag hade kunnat vara Kalle Anka och ändå haft relevans i de teser och påståenden jag anbefaller.
  • att skylla ifrån sig och hävda att beslut och policy förs, fattas och genomförs någon annanstans.
  • att beskriva vad de ”egentligen tycker” och vad de gör och äter som privatpersoner. Precis som det skulle göra saken bättre att de tycker en sak privat men sedan är ”tvungna” att säga ngt annat till patienten?
  • att de minsann för diskussioner internt och/eller under utbildningen och att det därmed är ”högt i tak”
  • att framföra ovidkommande information som inte alls har med ämnet att göra.

Man har gjort allt utom att be om ursäkt!

Man har gjort allt utom att förbehållslöst erkänna att det funnits, och fortfarande finns, inbyggda systemfel av gargantuiska mått, i dagens kostrådgivning!

Man har gjort allt utom att visa empati med alla de som i förtroende sökt sig till deras auktoritet, för råd och hjälp!

Man har gjort allt utom att se sitt egna ansvar i den vård- och informationskedja av underminerade länkar som brustit på så många ställen att de aldrig går att laga igen

Man har gjort allt utom att erkänna att det finns offer som ett resultat av deras påbjudna desinformation! Snarare är det med ett barns gnälliga martyrskap som flera dietister istället tycker att jag är boven i dramat, genom min tydlighet i frågan.

Detta är höjden av arrogans! Detta är nonchalans på gränsen till det outhärdliga! Det gör mig alldeles rasande att se detta djupa förakt för den enskilda individen!

Svenska dietister har, som grupp, noll sjukdomsinsikt. De har noll sjukdomsinsikt gällande sin egen oförmåga att se hur det fettfobiska, spannmålsvänliga, dödsskallemärkta (nyckelhåls-, för de som inte förstår analogin),lightproduktsanammade, margarinkletiga och läkemedelsföreskrivande system de representerar, skadar många!

MEN, de människorna finns ju inte! Inte enligt dietisterna. Det finns inga offer. Nej, dietisterna hjälper ju folk att må bättre!

Det är underligt, för nedan har jag några av alla de kommentarer ifrån människor som har skrämmande första hands-erfarenhet ifrån vården och/eller med dietister. Det finns hur många som helst med den sortens historia att berätta!

Idag är det lätt att hitta ett veritabelt överflöd av människor som blivit friska, normalviktiga, medicinfria och fått livskvalitet åter, först efter att ha gjort TVÄRT OM vad dietisten/sjukvården anammat. Så om man envisas med att prata om begrepp som ”evidensbaserad forskning” så har ni tusentals exempel på evidens precis där! Exempel ifrån verkligheten! För det är i verkligheten som vi lever. Vi som inte sitter på de höga akademiska hästarna och inte väntar i 30 år på att någon stelbent tjänsteman ska klubba igenom en ny promemoria.

Sett i skenet ifrån det ljuset så är det inget annat än patetiskt att läsa diverse dietisters undfallande försök till antingen martyrskap eller förnekelse. Har någon någonsin fått hjälp av en dietist? Jag tvivlar.

”Men Amen.! Har levt med magbekymmer i typ 18-20 år. Besökt läkare och blivit undersökt både här å där… Efter flera år så var det nämsta till diagnos ibs. Fick testa ”medecin”.. Flytande fibrer, laktolos . . . Jag kan bara säga att det var så långt från bra man kan komma. Inte en enda läkare har kommit med ens frågan vad man äter eller tips på ändra kosten. Nu har jag tagit bort alla kolhydrater och kör lchf. Redan första veckan var jag bättre än nånsin och nu inne på vecka 2 kan jag dricka mjölk utan att behöva springa över människor på väg till en toalett. ”Sjuk”vården är läkemedelsindustrins lilla gödkalv..! ”-Jonas

Ja, det är absolut fruktansvärt hur det får gå till. Som f.d. kostbehandlad diabetiker typ 2, har jag personligen drabbat samman med diabetessköterskor som försökte lära mig att äta enligt tallriksmodellen och som fullkomligt dissade min lchf-diet. Men nu 8 kg lättare och som frisk diabetiker, är alla mina värden fenomenalt bra och jag får i.a.f. applåder av min läkare på vårdcentralen.”-Kikki Sandström

-”Som medelålders hälsofreak som tränat och ätit enligt SNR i hela mitt vuxna liv har jag nu ändå drabbats av hypotyreos och pre-diabetes trots att jag följt råden till punkt och pricka. Jag avskyr den moraliserande tendensen i debatten där man säger att du har blivit sjuk för att du INTE har följt råden. Om jag sökte för ont i magen så sa de bara: drick mindre kaffe och stressa inte. När jag sökte för förskräckliga blodsockerfall sa de: drick juice eller ta druvsocker!”

Så de som säger att det inte är råden det är fel på utan människorna som inte följer dem borde ta sig en funderare till. Jo för mig är det råden det är fel på. Jag har haft oupptäckt glutenintolerans i 25 år vilket lett till de här sjukdomarna och till diverse annat. Antagligen är detta toppen av ett isberg. (I USA pratar man idag om att upp till 15% är glutenkänsliga vilket inte upptäcks vid test) Glutenintoleransen har givit mig ett långt lidande med fruktansvärda magplågor eftersom jag ätit kopiösa mängder fibrer, fullkorn och baljväxter som bara förvärrade mina problem och ledde till massiva mineralbrister. Jag känner mig lurad. Varför kan medicinen bara följa ett spår i taget? När ska man ta det som varit känt i alla vetenskapsgrenar tidigare dvs att det som är ”sant” idag troligen inte är det i morgon?” –medelålders kvinna

-”För ungefär 10 år sedan kollapsade mitt tarmsystem totalt. Rasade i vikt. Besökte läkare, efter läkare, Ulcerös kolit sa dom. Kronisk sjukdom som ingen kan bli frisk av och som kräver medicinering och kortison i massor.
Började gå på regelbundna kontroller och fick ”hjälp” av en dietist (”håll dig borta från fet mat, ät margarin istället för smör”). Var ofta småsjuk med feber, huvudvärk och förkylningar.
Fick nys om en alternativ metod, med endast naturläkemedel. Lade om kosten helt, bort med alla spannmål, lightprodukter, socker och margarin. In med fet och naturlig mat ”ska du äta mjölkprodukter så välj den fetaste sorten”

Sagt och gjort – ett mirakel. Jag kunde trappa ner på medicinerna för att sedan sluta med dem helt (det skulle ju tydligen vara omöjligt).
Helt symptomfri sedan 5 år tillbaka. Skulle aldrig lyssna på en dietist från den skolan igen! Fortsätt driv frågan!” -Björn

-”Jag har gjort en forskningsstudie på mig själv efter att ha fått diagnosen diabetes typ 2 för några år sedan.
Jag fick råden av en överläkare nån typ av diabetesspecialist att äta becel och av dietisten på samma avdelning att äta enligt tallriksmodellen. Av nån anledning så funkade det inte så bra, men när jag testade att skippa kolhydraterna blev jag symptomfri.
Och för övrigt vill jag bara säga: Heja Jonas jag tror du gör ett mycket bra jobb ! ” -Per Johan Sundbaum

-”När farsan behandlades för sin cancer på KS i somras fick han träffa en dietist som inte sa ett skit om att sluta eller ens dra ner på socker. När jag läst på om cancer och kost förklarade jag för honom att han måste lägga om sin kost och sluta med socker, mjöl, ris, pasta, potatis, gryn etc Han var väldigt skeptisk då ingen av hans läkare eller dietist nämnt något om detta. Jag tog upp det med hans onkolog själv som då sa typ ”Mjoo, det stämmer att socker föder tumören då det är hög aktivitet där så det är bra att dra ner lite på det, men det är ju socker i allt nuförtiden så det är inte så mycket att göra”. När farsan senare var inlagd på KS serverades skitdålig näringsfattig mat med mackor, potatis, ris, pasta och så en härlig dessert i form av sockrad kräm eller glass. Det var ett helsike att som anhörig försöka kräva bättre sockerfri mat och mer grönt. Helt otroligt att kunskapen är så sjukt dålig bland läkare och att kosten på sjukhuset är så fruktansvärt dassig. Maten kan hjälpa otroligt mycket för att stärka immunförsvaret och motverka cancer (läs tex Anticancer!) men den mat som serveras och föreslås av läkare och dietister på sjukhusen skulle jag säga snarare stjälper än hjälper. Pappa dog den 5 november.
Tack Ann och Jonas för att ni sprider det här som jag tycker är så viktigt!” -Björn Ölund

-”Bra jobbat Jonas, klockrent!
Läste det här på Ann Fernholms blogg idag. Bara en i raden där någon tillfrisknat när de ätit tvärtemot rekommendationerna.
citat”Efter två månader med den nya kosten träffade jag diabetessköterskan. Trots att mina värden hade förbättras så tyckte hon inte om LCHF. Tre månader med kosten, strax före julen 2010, blev det återbesök hos ögonläkare. Hon blev förvånad över den förbättringen jag hade fått. Alla gamla ärr var läkta, ögonen var torra och fina och den stora sockersvulsten i vänstra ögat hade blivit mindre. Jag berättade om LCHF och hon blev intresserat och har följt mig med nya undersökningar varje kvartal sedan dess. Högra ögat är helt återställt och med det vänstra ögat läser jag små text igen trots att jag inte har bytt glasögonen.”
Läs hela här:
http://ettsotareblod.se/lasare-lchf-raddade-ogonen/ ”-Maria Lilja

-”TACK beingjonas,vilka sanninges fakta du skrivit,hoppas att det leder till ett stort upprop.Men det är många mäktiga att slåss mot,som har haft makten i förskräckligt många år(och helt utan motstånd)du har livsmedelsverken och läkemedelsindustrin(eller vi,vi som fattar bättre)och deras makt sitter i deras rikedom i pengar,vad kan man inte köpa för pengar!Blev själv jättesjuk,fick en massa mediciner+sjukgymnastik,blev ännu sämre tills jag en dag 2009 slängde alla mediciner och började äta LCHF(jag var fettskrämd för det galna kostråden hade även påverkat mej)jag blev bättre och hösten 2012 slutade jag med Levaxin som jag ätit sedan 20-årsåldern och mår ännu bättre.Idag ska jag gå till apoteket och köpa ett test för gluten(vilket jag misstänker att jag är intolerant mot,men inte läkarna inte,men man bjuds gärna att äta psykofarmaka,även mot en värkande axel,men det kunde kiropraktor och naprapat hjälpa mej med.Idag är jag 67år och jobbar fortfarande på inringning,pigg och alert,istället för död och begraven,som mina tre ihjälmedicinerade anhöriga blev.P.S.Det var fruktansvärt att lyssna till dietisten som gav min sjuka syster att äta Becel,och när jag sa att det var farligt gav hon mej en blick och ett svar på vad hon ansåg om mej och min kunskap om Becel,det är bara att hoppas på att hon faller på eget rep.Du har allt mitt stöd Jonas”. -Eivor

-”Bra skrivet Jonas! Min hustru som varit överviktig större delen av sitt liv beslutade sig för att göra en gastric pypass operation. Ingen av alla hon träffade längs vägen (läkare, dietist, psykolog) nämnde lågkolhydratskost… Lyckligtvis så drabbades Johanna av panikångest på sjukhuset kvällen innan och backade ur. Hon beslutade då att ge lågkolhydratskost en ordentlig chans. Nu drygt ett år senare och dryga 50 kg lättare och ser avhoppet som sitt livs bästa beslut! Tänk vad många som skulle slipa amputera magen om de fick vettig vägledning! Det är just detta som stör mig, INGEN nämnde detta som en möjlig lösning!”  -Oliver

-”Hej! Och TACK! För mig har polletten precis trillat ner. Jag träffade min första dietist när jag var 8 år. Hon sa – ät mindre och rör dig mer, och satte mig på en fettsnål kost med mycket stärkelse. Sedan dess har jag varit hungrig och blivit tjockare, tjockare och tjockare. I dag är jag 40 år och har äntligen kommit över min fettskräck. Jag har aldrig mått bättre. Det är dags för rikgit mat.” -Alexandra

-”Mycket bra skrivet, Jonas!
Med en cancersjuk mamma och ett jobb som kostrådgivare (www.smartamaten.se) kan jag bara hålla med. Fram för bättre kostråd för barnen, för de vuxna och för de som drabbats av sjukdom! ” -Åsa Jakobsson

-”Fy fuck va bra skrivet. Önskar jag hade detta flödet då jag argumenterade med en dietist som tycker vår dotter ska börja äta margarin och dricka välling för att få i sig alla näringsämnen och RÄTT fett! Det är som att prata med en vägg. Hon har nu skickat hem en del studier till oss som ska visa att hon har rätt.” -Jonathan

-”Helt underbart skrivet. Hoppas att du får många som lyssnar på dig och lär. Har nyligen begravt min far pga att sjukvården tyckte han kunde leva på deras näringsdrycker (läs extra sötad saft) när han fick svårt att äta. Trots den kunskapen jag har (är kostrådgivare) och försökte dela med mig av så vågade han inte gå emot sina läkare och dietisters råd och det blev hans död. Jag hoppas fler patienter och anhöriga slipper uppleva den hopplöshet jag kände under alla hans sjukdagar.”  -Camilla

-”Tack Jonas för att du tar upp den här debatten.
Vi är många som farit illa under många år pga de felaktiga kostråden.
Jag själv kom inte överens med diabetessköterskan när det gällde vilken kost jag skulle äta för att bromsa min begynnande typ2-diabetes, hon förordade tallriksmodellen som enda tänkbara.

Jag vann, eftersom jag inte ens behöver gå dit längre :-)
Stackarn blir utan patienter om alla äter som jag dvs LCHF.” -Margareta

-”Mycket bra skrivet! Tog striden med mina barns förskola som serverar lättmjölk och Becel till min stora frustration och ilska. Det svar jag fick var Livsmedelsverkets rapport ”Bra mat i förskolan” som på allvar skriver att oboy och macka är bra frukost som man kan servera två gånger i veckan?! Jag blev så arg att jag kokade! Men man kämpar i motvind, det är kommunens bortvillade inköpare som får bestämma och inte någon som har någon egentlig koll på vad man borde äta för att få vara frisk. Jag frågade också om jag kunde köpa dit riktiga helprodukter men fick blankt nej. Bra att du lyfter frågan, vill också ha revolution! ” -Sara

-”Grymt bra skrivet Jonas!
Jag har själv testat alla möjliga dieter och att följa dietisters råd för att gå ner i vikt. Hur jag än åt, 3 gånger om dagen, 6 gånger om dagen, tallriksmodellen och fullkornspasta. Två saker hände; 1) Jag gick ner i vikt en stund men tappade ofta i blodsockernivå och hittade mig själv vid godishyllan eller ätandes en smörgås på kvällen. 2) Jag gav till slut upp och gick upp igen.

Jag googlade, läste, frågade och tog reda på mer. Testade LCHF och kilona rasade. 23 kg lättare, men framför allt! Fan så bra jag mår! Inga blodsockerdippar, humöret, hyn, träningsorken. Allt är på topp!

Att säga att det inte finns forskning inom området är en ren lögn. Inte bara finns det forskning. Det finns större och bättre forskning. Tester gjorda på över 10 år med flera hundra testpersoner, kontra de vinklade testresultaten som Livsmedelsverket lutar sig mot.

OM det nu varit så att forskningen varit tvetydig och oklar hade jag kunnat acceptera att ett statligt verk säger ”Forskningen är tvetydig, vi håller koll men ändringar inga rekommendationer i nuläget” – Men så är inte fallet, och det är väl precis vad Jonas skriver! Så att luta sig mot att viss forskning säger si, en annan säger så gör att man missar det viktigaste när du synar en forskningsrapport. Vad har rapporten för validitet??? Tack för en fantastisk blogg ” -Mattias

-”Ja visst är det dumheter. Min mamma klarar att hålla sin diabetesdiagnos en armslängs avstånd, därför att hon i princip äter LCHF med lite kolhydratfusk OCH håller långtidssockret perfekt, vilket gör att läkarna inte kan med bästa vilja i världen sätta in tabletter eller insulin. Däremot vågar de inte ta bort ”diagnosen”, därför att om man en gång fått diabetesdiagnos, har man för alltid kvar den :) ”-G

-”Sen finns det ju vi som är legitimerade dietister men som ändå har valt ett annat yrke eftersom vi inte kan sitta och säga till sjuka människor att de ska äta margarin och mjölmat. Just av den anledningen att vi inte tror på de kostråden och aldrig själva skulle leva efter dem! Jag vill också se ett paradigmskifte, då skulle jag gärna jobba som dietist igen och känna stolthet över mitt yrke! Det kan jag absolut inte göra som läget är nu med de rådande kostråd som SLV står för!. -Linda B

-”Tyvärr finns det många, tex. min morfar som tränat aktivt alltid, är läkare och därför ätit fettsnålt enl rekomendationerna hela sitt liv, som trots fin figur och god kondition vid 73 år får kranskärlsopereras akut pga åderförkalkning i hjärtat.
Åderförkalkning kommer inte göra dig sjuk idag utan lagom till din pension, att du inte är förkyld vid 25 hjälper tyvärr inte mot sjukdom senare i livet. Alla kolhydrater du äter idag kommer ge dina kärl skador på sikt, det är inget du märker förrän det är ”för sent” och förkalkningen är ett faktum!” -Helena, läk stud

245 kommentarer hittills.

Jag har aldrig varit med om att det har strömmat in kommentarer, i den mängd och takt som det gjort hittills, efter mitt inlägg om svenska kostråd och dietister!

Just nu är jag uppe i 245 kommentarer här på bloggen. Och över 32000 besök.

På Facebook och på Twitter är det samma hausse och intresse.

Den absoluta majoriteten av all respons är i översvallande favör, och många vill dela med sig av sina egna skrämmande erfarenheter av möten med dietister, sjukvård och därtill relaterad sjukvård. Den här frågan har legat och pyrt hos många!

Jag hinner inte riktigt med att svara på alla kommentarer just nu, och inte på det sätt som jag önskar, så att jag kommer att skriva en uppföljning imorgon, där jag går igenom de vanligast förekommande frågorna samt de invändningar som framförs.

De roligaste kommentarerna är ändå ifrån de som undrar vilken utbildning jag har, som ifrågasätter min kompetens, och som inte tycker att jag ska uttala mig såvida jag inte själv är dietist! För hur kan man veta något om sakernas tillstånd annars?

De argumenten är lika underliga som att påstå att de enda som får kritisera och ifrågasätta religion är utbildade präster. Och att de enda som får ha en åsikt om barn är de som redan är föräldrar.

Tillbaka imorgon efter en lång simtur i Röda Havet!

Svenska dietister borde skämmas! Ta ansvar, nu!

Det är nog nu! Det får räcka!

Det är dags för det svenska folket att frigöra sig ifrån de irrläror och felaktigheter som den svenska dietistkåren har fjättrat våra kostvanor med!

Det är dags för det svenska folket att få en nyanserad och uppdaterad syn på kost och hälsa, och inte matas med gamla utdaterade råd som av ren prestige vidmakthålls av byråkrater på statliga verk.

Det är dags för det svenska folket att reagera med besvikelse, ilska och bestörtning! Besvikelse över att ha blivit förda bakom ljuset under så lång tid. Ilska över att så många i vårt samhälle, i ren auktoritetstro, ätit sig sjuka, blivit överviktiga och fått sin livskvalitet stympad. Bestörtning över att etablissemangets korruption i ämnet omfattar alla delar av det svenska samhället; skola, omsorg, sjukvård, idrottsrörelse, föräldraskap, och så vidare.

Det är dags för det svenska folket att kräva svar ifrån en dietistkår, som med självgod överlägsenhet hävdar att de har rätt, trots att samhälle och den samtida forskningen säger motsatsen!

Det är dags för det svenska folket att sluta bete sig underdånigt gentemot en frapperande dåligt utbildad yrkeskår, vilkas utbildning helt och hållet utformats av ett Livsmedelsverk som både kritiserats och förlöjligats för sin ovilja att uppdatera sig.

Låt mig naturligtvis också tillägga att jag naturligtvis inte avser precis ALLA dietister i den här kritiken, bara nästan. Undantag finns självklart. Men den absoluta majoriteten av legitimerade dietister ÄR Livsmedelsverkstrogna margarintalibaner som alla tillber lättmjölksguden på sina bara knän.

Vad värre är, de är omöjliga att diskutera med. De är fullständigt oemottagliga för argument, logiska resonemang och resonerande retorik. De här dietisterna är nämligen så övertygade om sin egen förträfflighet och sin egen ofelbarhet, att man pratar för döva öron som kritiker. De är nästan komiska i all sin uppblåsta och pompösa tvärsäkerhet om sakernas tillstånd. Svenska dietister är i det sammanhanget, inte nämnvärt annorlunda religiösa fundamentalister, i sin övertygelse. ”Så här ÄR det bara!”

Den stora skandalen är dock att de här mörkermänniskorna tillåts sätta agendan för så många i vårt land. Och det är en stor skandal! Det är skandal på nivå av ”Uppdrag Granskning”! Det är skandal på en nivå där Janne Josefsson borde spränga sig igenom de margarinindränkta dörrarna på SLV, och rycka tag i den första skinntorra byråkraten där inne, och ropa VAD I HELVETE GÖR NI MED VÅRA BARN!”

Det är en skandal på den nivå där Sverker Olofsson och ”Plus” borde gå loss med sax och soptunna på de officiella kostråden, och klippa hela klabbet vid fotknölarna!

Det är en skandal på nivå där den ansvariga svenska staten både borde JK-anmälas och EU-anmälas. Kanske borde vi dessutom anmäla staten och SLV till Judge Judy då hon skulle inte skräda orden; bevisen är tunga och otvetydiga.

Jag vill ha ett folkuppror! Jag vill ha en nationell samling kring den här frågan. Jag vill att ansvariga politiker tar sitt ansvar och entledigar hela SLV´s dietistkår från sitt uppdrag att styra det svenska folkets matvanor. Jag vill att kompetensen, av att under tre år, ha studerat felaktigt gjorda studier i ett felaktigt paradigm, undermineras och prövas. Jag vill ha en helt ny utbildning, med nya rön och aktuella studier, där en ny yrkesgrupp kan ta över och rätta till de fel som de rådande potentaterna orsakat.

Jag har tagit debatt och strid med dietister under lång tid. I den mån de ens bemödar sig med att ge sig in i diskussion, så vill de gärna avfärda mig som charlatan och lekman, då jag inte läst de SLV-sponsrade böcker de gjort. Och visst, jag är i många avseenden autodidakt, men jag kan garantera att jag läst dubbelt så många böcker och studier i ämnena hälsa, näringslära, träning och livsstil som någon svensk dietist gjort. För vad kan de egentligen lära sig? De är ju redan fullärda. De sitter ju inne med den enda SANNINGEN! Den ofelbara SANNINGEN! Det oföränderliga SANNINGEN!

Så här kommer en utmaning! Jag utmanar dig dietist på diskussion! Vi ska diskutera kostråd och hälsa! Vi ska ha en liten Pepsi Challenge, du och jag! Eller förresten, du kan ta med alla dina kompisar också. Varsågod. Faktum är att JAG KRÄVER att få ha en debatt med en ofelbar dietist. Bara för att få visa hur fel denna har. Och JAG KRÄVER att någon från Livsmedelsverket svarar på mina frågor. Bara för att visa att denna inga svar har. 

Vad jag vill ha svar på, samt debattera, är följande vanföreställningar. Vanföreställningar som också är centrala budskapsbärare i den svenska kostrådgivningen:

  • Mättat fett är farligt! Mättat fett leder till hjärt- och kärlsjukdom. Mättat fett är den största fienden i vår mat.

Inte alls, som det visar sig. Välinformerade forskare har länge vetat att demoniseringen av mättat fett är resultatet av ett enda stort forskningsmisstag, samt av läkemedelsindustrins intresse att medicinera oss.

Världens största studie på området, och en av många att göra så, visar att det definitivt inte finns fog för någon rädsla för det mättade fettet. Och varför skulle det någonsin ha varit farligt? Varifrån har en såpass befängd kommit, och dessutom fått frodas? Människan har ju trots allt ätit mättat naturligt fett sedan tidernas begynnelse.

  • Margarin och lättprodukter är att föredra!

Se punkten ovan. Den är ett argument i sig. Men inte bara är det mättade fettet ofarligt (och till och med bra!), margarinet och lättmjölken är skadlig för oss! En färsk studie visar att margarinätare dör tidigare än andra. Och om man vet hur margarin tillverkas, samt varifrån det kommer, så är det inte förvånande.

  • Kolesterolrika livsmedel är farliga (som ägg) och de orsakar hjärt-och kärlsjukdomar

Fullständigt befängt. Ägg är ett av naturens perfekta livsmedel och ett livsmedel som vi ska äta mer av. Det visar flera studier. Det är inte kolesterolet i dessa livsmedel som är problemet! Hjärt- och kärlsjukdomar är istället inflammatoriska tillstånd som orsakas av helt andra produkter; produkter som svenska dietister konstigt nog tycker att vi SKA äta, se nedan

  • Vi ska äta mer bröd, spannmål och stärkelserika livsmedel.

Det finns så många fel i detta att man inte vet vart man ska börja. Gluten är något som de flesta människor är mer eller mindre känsliga mot, och det är känt att orsaka en mängd ohälsotillstånd i tarmar, matsmältning och immunförsvar. Att stärkelserik mat är insulindrivande är en obestridlig biokemisk sanning. Och det är just insulin som vi ska passa oss för ordentligt! Insulin driver aptit. Insulin driver inlagring. Insulin kopplas till en uppsjö med ohälsotillstånd; allt från Alzheimers och cancer. Kolhydratrik kost ger upphov till mängder av inflammationer i kroppen; samma inflammationer som idag också kopplas som upphov till just hjärt- och kärlsjukdom.

  • Diabetessjuka ska äta fettfattigt och fiberrikt samt mycket frukt

Hade jag haft en anhörig som haft diabetes-typ 2 så hade jag stått på barrikaderna än mer än vad jag redan gör. Hur i helvete kan man sanktionera en kost som driver insulin, hos en diabetesindivid som just har en överkänslighet för kolhydrater och insulin? Jo, det gör man för att i andra ändan av rådgivnings-/vårdkedjan skriver man ut mediciner som ska motverka just de symptom som kosten i sig orsakar. Hur hade det varit att från första början undvika den sortens mat, och som dietist informera om det? Va??? Bara den här punkten i sig borde vara skäl för indragen licens/polisanmälan, för vederbörande dietist.

  • Omega-6 fetter är bra för oss. Det borde vi äta mer av.

Nåja, man kanske inte använder exakt de orden, men kontentan av råden kring fett landar ändå i den slutsatsen. När vi ska undvika naturligt mättat fett och istället äta margariner och raffinerade oljor, så blir balansen mellan Omega-3 och Omega-6 förödande! Det är för övrigt också den olyckliga obalansen som, tillsammans med kolhydratsorsakad inflammation, är väldigt starkt kopplad till hjärt- och kärlsjukdomar. 

  • Kosten är inte så viktig för sjuka människor. Vi förlitar oss i det fallet på mediciner.

Det är uppenbart, och starkt evidensbaserat (läs bara vad som skrivs i kommentarerna på min blogg, av anhöriga som haft ex cancer) att ansvariga dietister är undfallande när det kommer till att berätta vad patienter ska äta för att stimulera hälsa, och om möjligt, kunna dra ned på mediciner. Dietisterna styr vad som serveras på alla typer av vårdinrättningar. Enligt samstämmiga källor består den maten av mjöl, stärkelse, bröd, socker och halvfabrikat. Exakt samma mat som man BLIR sjuk av. Exempelvis visar studier hur man kraftigt försämrar chanserna att bli frisk ifrån cancer om man äter kolhydratrik mat

Det är bara några ämnen som man kan diskutera. Det finns många fler. Jag tror inte att dietister är dumma eller egentligen okunniga. Men de är självgoda, undfallande, auktoritetstrogna, osjälvständiga och faller för grupptrycket ifrån andra dietister samt ifrån etablissemanget i stort.

Det i sig är helt oförsvarbart. Att veta men inte säga. Att kunna men inte agera. Att inse men inte ändra.

Jag är förbannad. Och jag har skrivit i affekt. Men det här är en stor skandal. Jag kräver svar och jag kräver förändring. Framförallt kräver jag att en eller flera dietister vågar debattera frågan med mig. Kom igen nu då! Ni vet ju redan att ni har rätt!

Hur insulin triggar cancer!

Om ni inte ännu har läst boken ”Ett sötare blod”, så ska ni genast göra det! Det är en alldeles strålande bok om ”hälsoeffekterna av ett sekel med socker”!

Boken är skriven av vetenskapsjournalisten Ann Fernholm. Hon har en minst sagt gedigen akademisk bakgrund och hennes arbete som journalist och författare är välrenommerat.

En av de mest intressanta frågorna, som Ann Fernholm lyfter i sin bok, är den om kopplingen mellan insulin och cancer. Ju mer insulin studeras, desto sämre blir resultatet för det här hormonet. Under hösten har flera forskare, bland annat professor Tim Noakes, exempelvis visat hur insulin kan kopplas till Alzheimers.

Om vi alla i vårt samhälle nu kollektivt bär cancersjukdomarnas kors på våra ryggar, och det gör vi för vi har alla cancer i vår närhet, så borde det vara synnerligen angeläget att lyfta frågan om insulinets påverkan, till allmän debatt!

Och inte bara till allmän debatt, utan till de samhälleliga instanser som fortfarande framhärdar i sitt eviga propagerande för spannmål, gryn, lättprodukter och andra kolhydratrika livsmedel.

På bloggen Ett sötare blod, så har Ann Fernholm kort sammanfattat sambanden mellan insulin och cancer, och hur skrämmande synen på socker är i vissa cancerbehandlande sammanhang.

Ur hennes blogg, nedan; (länkar funkar inte i den saxade texten)

”Orsaken till att fetma är kopplat till cancer – enligt forskningslitteraturen – är att personer med mycket bukfetma har höga insulinnivåer i blodet. Insulin sänker blodsockret. Men det fungerar också som ett tillväxthormon som eldar på cancercellers tillväxt.

Förutom detta kan du läsa i Ett sötare blod om hur insulin påverkar en av kroppens viktigaste tillväxtfaktorer, IGF-1. Höga insulinnivåer leder till att den får ett friare spelutrymme. Läkemedelsföretag har länge försökt stoppa effekten av IGF-1 vid cancer, men utan att lyckas.

Utöver detta har forskare sedan 1930-talet vetat att glukos, socker, är cancercellers viktigaste energikälla.

Framstående cancersjukhus rekommenderar långsamma kolhydrater

Vid MD Anderson – ett världsledande cancersjukhus i USA – har man sett att diabetes ökar risken att en person dör fortare av sin cancersjukdom. Troligtvis eftersom man ofta har höga blodsocker och höga nivåer insulin i blodet. Därför rekommenderar sjukhuset långsamma kolhydrater.

Detta skiljer sig kraftigt från de rekommendationer som till exempel Karolinska Sjukhuset i Stockholm ger sina patienter. Där får personer råd att äta väldigt sockerrika produkter som risifrutti. Patienter uppmanas också att tillsätta socker i maten.

Det finns en sak jag önskar: att forskare och läkare skulle ta kopplingarna mellan snabba kolhydrater, insulin, IGF-1, fetma och cancer på allvar; att de skulle undersöka om en lågkolhydratdiet kan hjälpa en behandling att få grepp om cancer. Det är sannolikt kontraproduktivt att i ena stunden behandla sjukdomen, i andra stunden mata patienter med sockerrika produkter som gör att deras tillväxtsystem går igång.

Radiumhemmet serverar mycket socker

Så här skrev en läsare i ett mejl: ”Maken som låg på Radiumhemmet nu några dagar fick kämpa hårt för att få vettig kost. 
Det är bröd, pasta, potatis, ris… och i fikarummet står ständigt framme bullar, wienerbröd, kakor. 
Till slut fick han hjälp av en vettig dietist (efter att ha visar boken Anti-Cancer med förord av en av KI:s egna forskare!). 
Så då fick han (under muttranden) egen bättre kost. Dock med förmaningen att ”hjärnan MÅSTE ha kolhydrater”.

Heja alla cancerpatienter som vågar stå på sig! Era hjärnor klarar sig bra på något som kallas för ketonkroppar och som hjärnan får från fett. Att hjärnan måste ha kolhydrater är en myt.

Fetträdsla och statiner orsakar Alzheimer!

Den som vill ha vatten på sin kvarn rörande den nedåtgående spiral som rådande näring- och läkemedelsparadigm, orsakar den moderna folkhälsan, får här något att sätta tänderna i!

Det är ju allmänt känt att den fettfobiska prägeln på moderna kostråd och vedertagen sanning, orsakar en malström av sjukdom och ohälsa. Lika mycket som det är allmänt känt så är det naturligtvis en tes som samtidigt är våldsamt ifrågasatt ifrån etablissemangets sida. Naturlig, fet och oraffinerad mat ger inte vare sig läkemedelsindustri eller livsmedelsindustri många chanser att tjäna pengar på process eller utfall.

Kolhydratfixeringen och fetträdslan är ett medusahuvud som biter vilt omkring sig. Vi vet mycket väl hur en livsstil präglad av detta skadar kropp och hjärta. Vi vet exempelvis idag att den stora merparten av hjärt- och kärlsjukdomar orsakas av inflammatoriska tillstånd som i sin tur orsakas av nämnda fixering.

Nu visar det sig också att av fettfobin och användandet av kolesteroldämpande mediciner också skadar vår hjärna! Vem känner inte någon idag som lider av Alzheimer? Denna fruktansvärda, degenererande, och för alla parter förödmjukande sjukdom, vars förekomst ökat lavinartat under de senaste decennierna.

Texten nämner främst Parkinson men resultatet lär ju vara synnerligen relevant även för Alzheimer.

Professor Arenas, ansvarig för studien, betonar med all önskvärd tydlighet, hur extremt viktigt kolesterol är för oss!

”- Vi är vana vid att betrakta kolesterol som ett bränsle för cellerna, och att det är skadligt för människor att få i sig för mycket kolesterol, säger Ernest Arenas, professor i stamcellsneurobiologi vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet, som lett studien. Det vi nu har visat är att kolesterolet har flera funktioner och är inblandat i extremt viktiga beslut för nervcellerna. Kolesterolderivat styr själva signaleringen när nybildningen av nervceller behöver ske, och när det beslutet väl är fattat hjälper kolesterolet till med själva konstruktionen av dessa nya nervceller och med deras överlevnad. Kolesterolet är alltså extremt viktigt för våra kroppar, speciellt för hjärnans utveckling.”

  • Dr Stephanie Seneff bekräftar i följande text egentligen samma sak som i studien ovan. Men hon skriver också uttryckligen om hur negativa effekter statiner (kolesterolsänkande mediciner) har på hjärnans förmåga.

”There is a clear reason why statins would promote Alzheimer’s. They cripple the liver’s ability to synthesize cholesterol, and as a consequence the level of LDL in the blood plummets. Cholesterol plays a crucial role in the brain, both in terms of enabling signal transport across the synapse [50] and in terms of encouraging the growth of neurons through healthy development of the myelin sheath [45]. Nonetheless, the statin industry proudly boasts that statins are effective at interfering with cholesterol production in the brain

[31][47] as well as in the liver.”

Den som vill ha en skrämmande klarsynt redogörelse för historiken, och de djupt liggande ekonomiska incitamenten, bakom den moderna läkemedelsindustrin och dess kopplingar till moderna kostråd, bör läsa ”Forskningsfusket” av docent Ralf Sundberg.

I den aktuella frågan om kolesterol och statiner så skriver Ralf Sundberg bland annat;

”Den amerikanska ockupationsmakten fick alltså bråttom att försöka ta tillvara de patent som man hade tillskansat sig (efter andra världskriget, genom tyska IG Farben; min kommentar)

Som redan nämnts fanns bland dessa substanser sådana som hade potential att sänka blodtrycket, sänka blodsockret och sänka kolesterolet. Man måste således frågat sig: Kan det finnas en marknad för sådana läkemedel?

Vid denna tidpunkt kunde frågan besvaras på olika sätt, beroende på vilket öra man ville lyssna på. Högt blodtryck, nedsatt glukostolerans (på den tiden kallad mild diabetes) och högt kolesterol betecknades inte som sjukdomar. Därför fick man bråttom att komma igång med studier som sjukdomsförklarade, eller ”medikaliserade” dessa medicinska tillstånd eller mätvärden.

Detta blev för många en i det närmaste patriotisk uppgift, och därför ansåg man sig inte heller behöva några strikta vetenskapliga analyser eller korrekta studier. Man resonerade som vissa religiösa ordnar och politiska rörelser har gjort: Ändamedlen helgar medlen. I maktspel av dem här storleksordningen är det lätt att förbise motsägelser.

En sådan motsägelse rör molekylen kolesterol som man vid krigsslutet visste mycket lite om, frånsett att ryssen Anitschkow (1885-1964) hade funnit att kolesterolmatade kaniner fick inlagringar i sina kärl som påminde om åderförkalkning. Kanske kemiska ämnen som sänker blodets kolesterolhalt då skulle kunna minska åderförkalkningen? Detaljen man missade var att människor med låga kolesterolvärden inte har mindre åderförkalkning, och att de generellt sett är sjukligare och lever ett kortare liv än de som har höga halter av kolesterol i blodet.

En annan motsägelse rör blodsocker. Läkemedel som sänker blodsockret behövs inte om man undviker blodsockerhöjande födoämnen. Men motsägelsen kan förstås kringgås om man rekommenderar personer med förhöjt blodsocker att äta mer av den mat som höjer blodsockret. Då skapas en marknad för sådana läkemedel.

En tredje motsägelse rör blodtryck. Blodtrycket är högt när vi motionerar eller har sex. Sådana aktiviteter vet vi främjar ett långt liv. Likaså vet vi att patienter som söker till aktutmottagningen med bröstsmärtor, och som har ett högt tryck, har bättre överlevnad än de som har ett lågt. Varför då sträva efter att i alla lägen sänka blodtrycket?”

Båda studierna som beskrivs i inlägget ovan, är nedlusade med referenser, och dessutom helt logiska. Varför skulle inte felaktig kost också skada vår hjärna? Och är det inte rimligt att läkemedel som på farmaceutisk väg ska reglera och justera naturliga tillstånd, också har negativa biverkningar?

En stor fråga är varför det svenska sjukvårdssystemet på det stora hela ignorerar sambanden ovan. En annan stor fråga är varför detta skapar så få rubriker i svensk press.

Den enda frågan som är lätt att förklara är varför myten om kolesterol fortfarande lever. Naturligtvis därför att det finns miljarder att tjäna i andra ändan. Den bästa kunden är en patient som inte dör men som inte heller blir bättre. Den bästa patienten är någon som köper medicinen i 40 år.

Krasst? Ja. Wake up and smell the coffee!