Vilka tar fajten för FOLKHÄLSAN? På riktigt alltså!

Det är valtider. Det debatteras och ordbajsas till höger och vänster och valfläsket står som spön i backen. Både symboliskt och bokstavligt talat. Svenska politiker är nämligen sorgligt dåliga föredömen när det kommer till folkhälsa och folkhälsoarbete!
Inget politiskt parti driver en folkhälsopolitisk agenda värd namnet. Det är skamligt! Visst oreras det om värdegrunder och barnens väl och ve men när det kommer till kritan är det ingen som verkligen LYFTER den potentiella kraften bakom ett aktivare och friskare Sverige! Det är ingen som LYFTER frågan om ett aktivare, smalare, friskare och mer mat- och hälsomedvetet Sverige och vilka enorma samhällsekonomiska vinster som skulle genereras. Det är pinsamt hur insikts- och visionslöst svenska politiker (inte) agerar i frågan!

Jag och min goda vän och tillika visionär, Jojje Borssen, har på olika sätt lyft frågan under den senaste månaden i diverse sociala medier. Idag lanserade vi på Twitter, var och en för sig, en lång rad idéer till folkhälsoåtgärder. Nedan följer mina trettio tweets i frågan. Det är därför de är korta och knapphändigt formulerade. Ni får ta det som det är. Det här är vad jag kom på under en dryg halvtimme. Man kan ju tycka att heltidsanställda och mycket välbetalda politiker borde kunna tänka i samma banor.

Efter mina tweets följer några av Jojjes briljanta tweets!

Folkhälsoplan 1: Tillsätt en folkhälsominister! Jaså, det finns en redan? Så sätt igång och ARBETA för folkhälsan då!

Folkhälsoplan 2: Gör rent hus på Livsmedelsverket, ut med alla gamla uvar som av prestigeskäl vägrar att erkänna att jorden inte är platt.

Folkhälsoplan 3: Avskaffa nyckelhålsmärkningen då det förleder folk in i fettfobi o initierar köp av sockriga produkter.

Folkhälsoplan 4: Momsbefria ekologiskt framtagna produkter. Förresten, omdefiniera hela begreppet ”ekologisk”. Det enda som duger är 100% eko, inga halvdana varianter.

Folkhälsoplan 5: Ligg på RF att göra om sina kostrekommendationer till idrottare. Slut på sockerhysterin o eftergifter till grötsponsorer!

Folkhälsoplan 6: Alla barn ska ha rätt o uppmuntras till motion och rörelse. Varje dag! Utan betyg eller krav på prestation!

Folkhälsoplan 7: Förbjud skolor, dagis och barnomsorg att servera lättmjölk, margarin och sockerstinn mat till barn. Barn har inget eget val!

Folkhälsoplan 8: Lär alla barn att crawla. Det vill de! Crawl är tufft! Bröstsim är för gamla tanter o dietister.

Folkhälsoplan 9: Gör om dietistutbildningen radikalt. Inse att svenska dietister som yrkesgrupp varit en katastrof för folkhälsan i 40 år.

Folkhälsoplan 10: Lagstifta om att FAR (fysisk aktivitet på recept) måste skrivas ut INNAN medicinering testas, för livsstilsrelaterad ohälsa.

Folkhälsoplan 11: Gör stora kampanjer för ”fredagsfys” så att inte chipsmiffona som säljer ”fredagsmys” står oemotsagda!

Folkhälsoplan 12: Bygg fler simhallar, motionsspår, utomhusgym o lekplatser (massanvändning) hellre än publikbaserade arenor (elitidrott)

Folkhälsoplan 13: Fanimig, bygg en ny 50m simbassäng i alla kommuner med mer än +20000 invånare. INGET har så brett hälsoanvändningsområde som vatten!

Folkhälsoplan 14: Lägg mycket mer fokus i skolan på NY hemkunskap! Vad man handlar o hur man äter! Urval, livsmedel, ursprung, matkultur.

Folkhälsoplan 15: Momsbefria cyklar, löparskor, utekläder och allt som initierar den egna kroppen som transportmedel till jobb, fritid etc..

Folkhälsoplan 16: Justera alla rekommendationer kring mat, näring, rörelse etc till att ej handla om att bara ÖVERLEVA utan till att leva VÄL!

Folkhälsoplan 17: Höj pensionsåldern till 75 och låt folk känna att när livet har ett syfte o människan en uppgift så mår vi BÄTTRE!

Folkhälsoplan 18: Låt alla människor i den offentliga sektorn träna 3 tim/v på arbetstid. Med anställda coacher. Mycket sjukskriv sparas!

Folkhälsoplan 19: Ge privata företag som ger sina anställda samma förmån (3 tim/v + coach) skattelättnader som märks!

Folkhälsoplan 20: Avskaffa förtidspension! Ingen människa är någonsin förbrukad!

Folkhälsoplan 21: Gör om vårdens system så att man lika gärna som att träffa AT-läkare som skriver medicin, kan få träffa en hälsocoach!

Folkhälsoplan 22: Svenk sjukvård (sjukvård, vilket jävla namn) ska satsa MER på prehab än på rehab!

Folkhälsoplan 23: Inför flextid i skolan så att de som hellre sover på morgon än kväll (barn o föräldrar) slipper vara trötta dygnet runt.

Folkhälsoplan 24: Fördubbla budget för skolmat och förbjud halvfabrikat!

Folkhälsoplan 25: Låt oss älska våra kroppar! Egna och andras. Det är inte vad som syns på utsidan utan vad som finns på insidan.

Folkhälsoplan 26: Tillåt inte Apoteket att sälja värdelöst godis o måltidsersättning. Folk över 45 tror att allt på Apoteket är bra.

Folkhälsoplan 27: Tillåt försäljning av opastöriserad mjölk, honung etc. Varför inte? Potentiellt farligt? Jaha, men margarin o lösgodis då? Gör möjligt att göra goda val!

Folkhälsoplan 28: Låt inte EU diktera villkoren för svensk mat. EU premierar politiska o företagsintressen, konsument o individ sist av allt.

Folkhälsoplan 29: Låt stenålderspromenader i skogen (lek, assymetri, variation, natur, funktion) vara obligatoriskt på alla dagis.

Folkhälsoplan 30: vi ska ej förbjuda men upplysa, ej hota o skrämma men uppmuntra. Vara frisk o fit är ingen skyldighet utan en rättighet!

Ett urval av Jojjes tweets:

Folkhälsoplan, del 1: * Beskatta socker och behandla det som tobak. Låt myndigheter utfärda samhällsvarningar för sockrets biverkningar.

Folkhälsoplan, del 4: * Läkare ska utbildas att jobba med preventiv hälsa. Inte bara bota sjuka.

Folkhälsoplan, del 9: * Staten anställer 100 st hälsoinspiratörer som kostnadsfritt föreläser och tränar med våra invånare i landet.

Folkhälsoplan, del 10: * Betrakta skog och fjäll som anabola miljöer som bygger en starkare människa och skapar ett humant samhälle.

Folkhälsoplan, del 14: * Ett hälsoforum inrättas två gånger per år där folkhälsan står högst på agendan. Inte sjukvården.

Folkhälsoplan, del 15: * Låt oss TRO på hälsan som en lösning på många problem. Precis som många tror på en Gud. Vi måste våga ta steget.

Folkhälsoplan, del 23: * Låt det vara okej med rutor på magen, att träna varje dag och att se vardagsfit ut. Skamlägg aldrig det.

Folkhälsoplan, del 6: * Skattebefria PT-timmar.

 

Jag har ortorexi! Ett rop på hjälp…

Imorgon ska jag söka hjälp för min ortorexi. Jag inser nu att jag under 25 års tid varit alldeles för intresserad av fysisk aktivitet och nyttig mat!

I ljuset av debatten kring ortorexi så inser jag nu att all rörelseglädje, alla endorfinkickar, all trötthet och all energi faktiskt varit symptom på en störning. En sjukdom. Något dåligt. Ibland har ju faktiskt den här träningen varit både tröttsam och smärtfull. Varför Jonas, varför?

För att inte tala om alla måltider som jag ägnat tid åt. Att hålla på och bry sig så mycket. Handla råvaror med omsorg och irritera sig på låg kvalitet och mediokra produkter. Varför? Vem tror jag att jag är? Kunde jag inte bara ätit lite flingor och nöjt mig, herregud?

Nej, det får vara ett slut på det här. Det är dags för vardagsmotion, stavgångshalvtimmar och Dagens Lunch med nyckelhålsmärkning.

IMG_4988

Som ett led i mitt tillfrisknande så har jag precis köpt en rulle kakor. Jag har också slängt alla avokados hemma. Det känns bra! Äntligen på väg.

Livet har verkligen varit ett helvete. All den träningen. Och allt det medvetna ätandet. All tid det tagit. Fy fan. När det enda som jag egentligen någonsin velat ha är en permobil och en kanelbulle.

Vart är Ortorektikernas Riksförbund när man behöver dem? Jag behöver stöd. En kamratgrupp. Kompissamtal. En tröstande hand på axeln. Ett buddy system. Någon som kan hindra mig när lusten att springa på Rya Åsar blir övermäktig.

Behöver också stöd i mitt dagliga ätande. Jag har svårt att hålla mig ifrån den nyttiga maten hemma i min ensamhet.

IMG_4992

Så här såg exempelvis min middag ut igår. Jag vet. Jag skäms. Jag borde naturligtvis ha ätit något långt mindre nyttigt men jag hade ju varken pasta, lättmargarin eller Mamma Scans köttbullar hemma…

Det blev istället den här misärmåltiden med lax, hemmagjord guacamole och apelsin. Ja, jag får ta nya tag imorgon helt enkelt.

Naturligtvis kunde jag inte heller hålla mig ifrån träning under dagen. Inte bara en gång utan två gånger. Jag mår illa vid tanken. Först sprang jag tillsammans med Erik Wickström. Han är medberoende och har naturligtvis skuld i mitt missbruk. Innan löpningen drack jag kaffe med kokosfett i (ätstörning) och mötte sedan upp Erik på avtalad tid (tvångsmässigt beteende). Vi sprang sedan 15 kilometer tillsammans och min sjukdom är uppenbarligen så långt gången då jag i någon form av delirium uppfattade löpningen som en positiv upplevelse i naturen och i solen. Så långt har det alltså gått! Erik fortsatte sedan efter vår löpning och skarvade på i syfte att få ihop 21 kilometer, en mängdhets som i sig gör honom till en individ långt mer illa däran än jag hade anat.

IMG_4995

På eftermiddagen hade jag sedan simträning med ett helt gäng ortorektiker. Det var helt sjukt! De var så störda att de faktiskt såg ut att njuta, och till och med ha kul, av den absurda bestraffning som ju simträning är.

Grupptrycket är fruktansvärt. Alla de här missbrukarna runt omkring som genom sin spelade entusiasm och träningsglädje drar ned mig i skiten.  Jag behöver en intervention. Ett behandlingshem. En TV-soffa där man tvingas kolla på 69 avsnitt av Idol tillsammans med outsinliga mängder lösgodis. Det finns en större glädje i passiviteten och sockerruset! Klart det gör! Men jag måste vara stark och våga. Eller svag och ge upp…

—————————————————————————————

Den som inte tydligt uppfattar ironin i texten ovan kan jag tyvärr inte hjälpa, ni är bortom all räddning. 

Jag har naturligtvis inte för avsikt att driva med de få individer som faktiskt lider av äkta ortorexi. Alla former av psykisk ohälsa ska tas på allvar och behandlas därefter. Min avsikt är istället att driva med, och kritisera ett debattklimat, där man kraftigt underskattar farorna med underaktivitet och dålig mat!

Ortorexi är symptom på andra psykiska problem, man blir inte psykiskt sjuk av att träna! Man blir inte psykiskt sjuk av att äta bra och medvetet!

Jag vill kritisera ett debattklimat där man ger folk ytterligare en anledning och ytterligare ett skäl att göra minsta möjliga, att undvika det som är jobbigt, att inte möta motstånd och att framförallt, att inte tro på sig själva.

När man dillar om vardagsmotion och korta träningspass några gånger i veckan så är det att erbjuda alldeles för mediokra förhållningsregler, ett alldeles för lågt tak, ett på tok för verkningslöst recept.

Hälsa och träning ska vara kravlöst och prestationsbefriat. Hälsa handlar om att göra det bästa man kan med det man har. Hälsa handlar om att inte anpassa sig till ett minsta motståndets lag.

Det sämsta man kan ge någon är en ursäkt att ge upp.

Det sämsta man kan ge någon är ett skäl att inte ens försöka.

Det sämsta man kan ge någon är förljugna sanningar, bullshit och felaktigheter.

Träning och medvetet ätande tar inte livet av folk. Inaktivitet, uppgivenhet och socker gör det!

Instruerad eller inspirerad? Krönika i RW

Här följer en av mina senaste krönikor i Runner´s World. Snart kan ni läsa alla mina krönikor och valda blogginlägg i min nya bok!

”På omslaget till en av mina böcker springer jag naken på en strand. Det är en bild som i all sin ekivoka humor också ska illustrera det ursprungliga, det självklara och det naturliga med löpning. Det är en bild som ska signalera pur och oförställd glädje över att springa. Framförallt är det en bild som signalerar löpningens inneboende enkelhet och minimalism. Man behöver inte, även om det underlättar, något annat än sin kropp för att springa. Sin kropp och en motiverad själ, vill säga!

Idag är löpning på många sätt en komplicerad affär. Avancerade skor, formgjutna sulor, kompressionsstrumpor, funktionskläder, pulsmätare, gps;er, i-pods, pannlampor och vätskebälten. Folk ägnar en halvtimme åt att synka, kalibrera och ladda och när allt väl blinkar, lyser och tutar så kan man tro att det är en astronaut som ska ut på månvandring. Det lätta har blivit svårt. Det enkla har komplicerats. Och då har vi inte ens kommit till själva träningen, till löpningen som sådan! För nuförtiden är det direkt olämpligt att bara ge sig ut och springa. Man måste ha ett program! Helst också en coach. En coach som har beskrivit vad man ska göra, hur fort det ska gå, på vilken puls och med vilken ansträngning man ska springa. Utan allt det blir nämligen löpningen mycket mindre värd. Eller?

Är det verkligen så att vi behöver flera och mera planer? Är skälet till att goda ansatser och förändringar misslyckas för att vi saknar en guide. Är anledningen till att så många äter fil och flingor till kvällsmat den att svenska hem saknar kokböcker i sina kök? Är det verkligen kunskap vi saknar? Nej, verkligen inte!

Vi har idag gått vilse i know-how träsket. Vi tror att know-how är lösningen på allt. Men kunskap, ledning och planer är inte allt vi behöver. För utan motivation och drivkraft är planerna meningslösa. Know-how är ingenting utan know-why. Mål är ingenting utan mening. Syfte är ingenting utan skäl. Instruktion är ingenting utan inspiration!”

IMG_4763

AXA ny huvudsponsor för Jonas Colting under 2013!

PRESSRELEASE:

AXA meddelar idag att de tecknat ett treårigt sponsoravtal med Jonas Colting. Colting är professionell triathlet med flera VM- och EM-medaljer på sin meritlista, men är också en uppskattad föreläsare, skribent och entrepenör.

AXA´s Peter Larsson säger följande; -Vi är oerhört lyckliga att ha knutit Jonas till oss. Vi tror att han har sina bästa lopp framför sig, trots att han nu fyller 40. Age is just a number.

Avtalet är enligt uppgift ett av de mest lukrativa som tecknats av en svensk konditionsidrottare, och innebär att AXA blir Jonas Coltings huvudsponsor under de närmaste tre åren.

-Vi vill inte diskutera några summor, men med tanke på hur mycket gröt Jonas kommer att sälja åt oss så ser vi det här samarbetsavtalet som en mycket god investering, fortsätter Larsson.

Förutom att vara en tydlig huvudsponsor för Coltings idrottsliga tävlande så kommer AXA också att vara involverade i Coltings föreläsningsturnéer.

-Vi vill på ett tydligt sätt belysa sambandet mellan hälsa, träning och mat, och vi känner att Jonas dynamiska och populära föreläsningar ”Den Nakna Hälsan”, är precis rätt forum för det, meddelar AXA´s Peter Larsson.

AXA kommer under det kommande året att lansera ett helt nytt produktsortiment, som bygger på samarbetet med Colting. Serien kommer att heta ”Nakna AXA” Bland produkterna kommer man att hitta ”Naken gröt”, ”Naken müsli” och ”Naken Risi-frutti”.

-Ja, vi är väldigt nyfikna på hur den här produktserien kommer att slå, fortsätter Larsson. -Med tanke på hur känsliga idrottsmagar är så vill vi erbjuda ett fiberfattigt och skalfattigt alternativ. Gröt; naken och avskalad!

Jonas Colting säger så här om det nyligen initierade samarbetet:

-Det känns grymt! Jag är verkligen taggad. Jag har alltid älskat AXA´s produkter och förespråkar de i alla sammanhang. Och det här samarbetet passar som handen i handsken till mina föreläsningar och mitt hälsobudskap. Det finns inget som boostar energi och välmående som mjöl och socker!

Enligt ännu obekräftade uppgifter så kommer Colting att inom kort teckna med ytterligare sponsorer. Rykten gör gällande att både Becel, Nutrilett och Gainomax för diskussioner med Coltings läger just nu.

-Det förvånar mig inte, säger AXA´s Peter Larsson, apropå ryktena. -Har man en kvalitativ produkt så vill man ju naturligtvis åka med på the Colting Bandwagon!

Om PK-Sverige, del 2

Jag skrev inlägget om ”PK-Sveriges 10 budord” med glimten i ögat. Inte utan uppriktighet, men med en hel del humor. Vilket säger sig självt, för inget i vår värld är svart eller vitt. Allt är skuggat av nyanser och grader.

Kommentarerna har kommit in via bloggen, Twitter och Facebook och många är positivt gillande och uppskattar ironin i mitt tonläge.

Men man kritiserar inte PK-Sverige, utan att PK-Sverige också slår tillbaka! Och PK-Sverige består av människor som har så lågt i intellektuell takhöjd, eller är så lobotomerat åsiktstränade, att de blir oerhört provocerade av texter som dessa.

Det finns faktiskt stor humor i hur snabbt och väl dessa individer uppfyller mitt första budord!

Men det finns också en otäck baksida av hur politisk korrekthet fungerar, och hur man i Orwellsk ”Storebrors”-anda tar sig friheten att lägga ord i avsändarens (min) mun, eller att dra helt felaktiga slutsatser, som sedan presenteras som framlagda av mig. Vilket inte alls är fallet.

De vanligaste kommentarerna ifrån PK-pöbeln är att jag genom min betraktelse, själv, är antingen bitter eller kränkt.

Jag är inte det minsta bitter! Jag tar fullt ansvar för mitt liv och skulle aldrig skylla något på någon. Jag är dessutom i princip okränkbar. Kritik ifrån okända bekommer mig föga. Om någon säger att de inte håller med mig, inte tycker om mig, inte tycker att jag (eller det som jag gör) är intressant eller tycker att jag är dålig, så rör det mig knappt i ryggen. Varför skulle den göra det? Bara kritik ifrån mina närstående tränger in.

Jag betraktar, observerar och kommenterar, i och med mitt blogginlägg, en samhällsföreteelse som jag finner både intressant och lite oroande.

Sedan när är en recensent, kommentator eller observatör bitter för att han uttrycker missnöje eller ogillande över det han ser, läser eller upplever?

Men det är ju också en av stötestenarna i PK-Sverige; den graverande bristen på insikt om skillnaden mellan sak och person eller företeelse och grupp.

I PK-Sverige kan du inte kritisera invandringspolitik utan att pekas ut som rasist. Även om det som du kommenterar inte har något alls med invandrarna i sig att göra utan med handläggningen, förvaringen och passiviseringen av dem, och hur dåligt politikerna gör sitt jobb.

I PK-Sverige kan du, speciellt som man, inte kritisera radikala feminister utan att pekas ut som sexist, manschauvinist, kvinnoförtryckare och någon som är emot jämlikhet. Detta fastän också alla kvinnor jag känner, själva skyr de radikala feministerna som pesten, och skäms, när den feministiska retoriken slår dumknut på sig själv!

Jag, som är en synnerligen liberal person, är för övrigt för fri invandring och jämlikhet för ALLA. Varför begränsa sig, och kalla sig feminist, när man mycket hellre kan kalla sig humanist? Feminismen är död och förlegad. Länge leve humanismen istället!

I PK-Sverige är också alla försök till humor, ett försök till kränkning. Så när jag skriver att bara homosexuella får driva med homosexuella och invandrare med invandrare så är PK-Sveriges fråga till mig varför jag ”kämpar för att få kränka” dessa grupper. Vad svarar man på det absurda i den frågan?

 

 

I PK-Sverige får du inte kritisera en företeelse för då har du också kritiserat alla individer kopplade till företeelsen. Det är därmed ett direkt personangrepp! Likaledes så kan man i PK-Sverige inte heller kritisera en individ, en individ som kanske är invandrare eller homosexuell, med risken för att då också kritiserat gruppen de av PK-Sverige associeras med. PK-Sverige säger att du är invandrarfientlig! PK-Sverige säger att du är homofob!

PK-Sverige tror nämligen inte på individer. Vi är alla del av en grupp och bör därmed klassificeras och definieras därefter och av det allena. Vi är en del av PK-Sveriges egna periodiska system med täta skott mellan grupperna; invandrarna där, de homosexuella där, kvinnorna där, den tysta breda massan där och längst upp som skapelsens krona har vi PK-eliten som har företrädare som representerar respektive grupp.

Det är också dessa representanter som blir kränkta å någon annans vägnar och i någon annans ställe; ”ja, jag tar inte åt mig, men tänk på alla de som…”

Mer än att bara vara ett intressant fenomen så är det här också ett oroande samhällstillstånd i Sverige, och det leder ytterst till en förbannad undfallenhet och oförmåga att diskutera sakfrågor!

Vågar vi längre diskutera integration? Vågar vi diskutera jämställdhet? Vågar vi diskutera rättvisa? Vågar vi diskutera rättsväsendet? Vågar vi diskutera skolan? Vågar vi diskutera våld och förtryck?

Vågar vi se människor som individer? Individer med samma rättigheter och skyldigheter, oavsett kön, ålder, härkomst, sexualitet och bakgrund? Men också som individer som definieras av så mycket mer än det de ”är”! En homosexuell är inte bara DET! Likaså en invandrare. En kvinna… En idrottsman…

Men i PK-Sverige kränker du nämligen per automatik, just PK-Sverige och deras ”skyddslingar”, bara genom att inte hålla med. Antingen håller du med dem, och håller med dem förbehållslöst. Eller så är du emot dem. Och då är du inte vatten värd.

PK-Sverige är därmed en djupt elitistisk företeelse, där PK-Sverige bara bryr sig om PK-Sverige och dess anhängare. Alla andra kan slängas åt lejonen eller i alla fall dra åt helvete.

Där också därför som alla dessa nätmobbare; anonyma, känslomässigt hämmade och mentalt retarderade i sin oförmåga att kommunicera, överrepresenteras av PK-talibaner som tränats i att hålla käft och nicka som jävla papegojor i alla sammanhang.

Och i det sammanhanget stämmer mitt sista budord in på pricken; ”Yttrandefriheten gäller alla. Ja, naturligtvis inte för vita, medelålders och heterosexuella män. Men för alla andra!”  Det är klart att man får yttra sig. Men inte utan repressalier. Och inte utan att löpa ett massmedialt gatlopp om man vågar sig på ett försök till seriös och offentlig debatt av samtidsfrågor.

 

PK-Sveriges tio budord.

  1. Du skall inte förvänta dig att någon annan förstår din ironi, din sarkasm, din satir eller din humor. Du skall inte förvänta dig att humor existerar överhuvudtaget. Du skall inte heller tala eller skriva i metaforer. Ord-skall-tolkas-bokstavligt.
  2. Du skall inte försöka dig på att skoja om någonting, eller om någon. Någonting eller någon kan bli kränkt. Allting och alla har någon annan, om de inte själva blir kränkta, som blir kränkta i deras ställe. Mängden svenska intresseorganisationer för kränkta minoriterer, majoriteter och minareter, äro outgrundligt många.
  3. Endast invandrare får skoja om invandrare. Endast feminister får skoja om feminister. Endast bögar får skoja om bögar.
  4. Endast homosexuella får använda ordet ”bög”. I andra fall är det en kränkning; se regel 3 och 2.
  5. Vissa individer må åtnjuta diplomatisk immunitet; carte blanche, från regel 1-4. De kan säga precis vad de vill. De måste dock vara homosexuella, kvinnor eller invandrare. Profeter enligt denna regel är Jonas Gardell, Özz Nujen och Gina Dirawi. Även radioprataren Anders Timell omfattas av denna regel, trots tveksam överensstämmelse med ställd kravprofil.
  6. Kvotering anammas. Vi använder dock ordet ”rättvisa”. Alla ska få bli Lucia.
  7. Smala människor är för smala, men tjocka kan aldrig vara för tjocka. Ett budord och en naturlag på en och samma gång.
  8. All sport är lika bra. All sport är lika hård. All sport är lika intressant. All sport är sport. Allt är sport. Inklusive snedtrampande ponnys i paljetter, med butler i frack.
  9. Vi ska tycka lika. Det kallas konsensus. Inga möten eller sammanträden får avslutas innan konsensus uppnås. Konsensus är lika med nirvana. Att inte tycka lika är otrevligt. Att inte tycka lika är obehagligt. Att inte tycka lika är bråkigt. Bråkiga människor är inte bra. De ska stenas.
  10. Yttrandefriheten gäller alla. Ja, naturligtvis inte för vita, medelålders och heterosexuella män. Men för alla andra!
PK-vänlig kalla-det-vad-du-vill-boll

PK-vänlig kalla-det-vad-du-vill-boll

Den stora myten om crossfit! Del 2.

Uppenbarligen hade jag mer rätt än jag visste i mitt förra inlägg om crossfit (CF). I synnerhet om att CF kidnappat alla aktiviteter som överhuvudtaget kan fysiskt utövas, och därigenom blivit ett koncept som blivit oantastligt!

För hur kan man kritisera människor som i sin träning springer, hoppar, brottas, pressar, kastar, drar, bär och till och med simmar? Nej, det kan man ju inte. Och det gör jag inte heller. Jag är en osviklig anhängare av den gränslösa mänskliga förmågan och en övertygad förespråkare om att livet handlar om att göra det bästa av det som vi har.

För er som otåligt tycker att jag har fel, eller inte täcker upp rätt aspekt tillräckligt, eller som bara blir nyfikna och vill veta mer, så kommer jag under de närmaste dagarna att fortsätta skriva i kölvattnet av den här initiala diskussionen. Jag kommer bland annat ha teman som;

  • bra och dålig styrketräning, mina erfarenheter av olika varianter, etc
  • styrketräning för idrottsmän och grenspecifika krav
  • skillnad mellan CF och stenåldersträning
  • om stress, hormonell stimulans och hur vårt endokrina system fungerar
  • att jobba med och mot sina anatomiska assymetrier
  • att träna för hälsa, träna som motionär och att träna som elit
  • estetiska ideal, vilken kropp vill du ha, och vilket pris vill du betala

Först av allt, det här är inte frågor och svar som går i svart eller vitt. I synnerhet inte som begreppet ”crossfit”, som bekant är allmängiltigt och åtminstone väldigt missuppfattat. Inte missuppfattat av mig, men av alla de som säger sig köra crossfit utan att ha införlivat några av de typiska inslagen som definierar CF (se förra inlägget).

Det innebär också att jag inte på något sätt är negativ till att lyfta, bära, kasta, svinga, pressa med mera. Naturligtvis inte! Per definition är det självklara och konstruktiva övningar. Om man gör de rätt! I rätt sammanhang! Med rätt metodik! Under rätta förutsättningar!

Så om ni springer och hoppar o rullar på bollar och kör lite traditionell cirkelstyrka, och TRIVS med det, så kör på! Det finns självklart bara uppmuntrande saker att säga om träning som är varierad, komplex, gruppdynamisk och utmanande.

Nej, den delen av CF som jag är mer kritisk till, och som är en hörnsten av dess koncept, är CF;s fokus på tunga lyft, mjölksyra, explosivitet och maximal ansträngning.

Jag är kritisk på synen av CF som en ”magic bullet”, som en genväg där bristen på tid ska kompenseras av intensitet och tempo.

Jag är kritisk på den genvägsmentalitet som CF anammar, där smärta (mjölksyrerelaterad) och utmattning är målet och syftet med träningen. Aldrig har begreppet ”no pain no gain” varit så aktuellt som i CF-kulturen.

Jag är kritisk till den okunnighet om vårt hormonella system som CF-anhängarna kultiverat. Ja, vi ska stimulera HGH och andra hormoner men som CF utförs idag så badar de flesta trogna CF-anhängarna i mjölksyra, adrenalin och kortisol.

-En kommentar i förra inlägget skrev så här apropå detta; ”Vi behöver en rejäl off season med ren aerob träning och ren tyngdlyftning för att komma bort från laktatträsket som pajar endokrina systemet. Axeln är den svaga länken i CF ihop med för mkt laktatträning. För att bli långvarig krävs klok strategi och… aerob kapacitet”

Jag är kritisk till hur CF profileras som en träningsform som passar alla, jämt och hela tiden, när sanningen är att CF är en träningsform som passar vissa, ibland, tillfälligtvis och i små doser.

Jag är kritisk till hur man förleder deltagare i CF-boxar att instruktörerna har ”koll” på dem. I Borås har vi upp till 20 deltagare på en instruktör, och det är löjeväckande att påstå att det går att övervaka alla hela tiden. Och det krävs bara ett vingligt lyft med muskler fyllda av mjölksyra för att det ske en riktigt tråkig olycka för deltagaren och dennes rygg eller axlar.

-Läs gärna kommentaren ifrån Joakim Dettner, en av Sveriges mest respekterade fystränare. och ägare av STAC; ”…riktiga diskbråck i nacken, kotbågsfraktursglidningar, avslitna muskelfästen, krossade kotkroppar, totala muskelrupturer och rent hus-vridningar i knäleder, riktiga crossfi-skador liksom, lite spridda över hela kroppen…

Jag är kritisk till hur man i CF-sfären säger sig fokusera på kvalitet när man i verkligheten tränar precis tvärtom! Utförande och protokoll kompromissas till förmån för kvantitet. Kvantitet genom fokus på mera och flera repetitioner och serier, till utmattningens gräns, på kvalitetens bekostnad.

Jag är kritisk till CF-kulturens ohöljda narcissism och utseendefixering. Jag skrev en bok med titeln ”Jag vill ju bara se bra ut naken”, en titel som är djupt ironisk och kritisk till vår tids fokus på yta. CF-kulturen har, utan ett spår av ironi, anammat den titeln rakt av. Jag är den första att erkänna fåfänga som drivkraft, men det i sig är ett resultat och inte ett mål.

Jag är kritisk till den djupa ådra av självgodhet som präglar CF-kulturen och där man slår sig själva för bröstet i tron att man genom CF tränar sig till fysisk överlägsenhet, inte bara i CF-relaterade övningar utan även i idrottsvärlden i stort. Och att elitidrottare näst intill är korkade som inte förstår ”hur mycket bättre de kan bli” om de bara började svinga kettlebells och köra burpees till utmattning.

Sanningen är att CF-utövare blir bra på CF-övningar, men inte på ett dyft mer. Jag kommer att belysa det här i ett senare inlägg men det finns en enorm övertro bland CF-experter om sin egna fysiska förträfflighet. Jag säger inte det för att dissa de här individerna (för jag respekterar allas förmåga, hög som låg), men CF-kulturen har gjort det till lite av en attityd att framhäva sig själva. Och gärna då på bekostnad av riktiga elitidrottsmän som tävlar i regelrätta idrotter, sanktionerade av riktiga förbund. Och inte av Reebok.

Framförallt är det CF-kulturens fetisch för explosivitet, tempo, maximal ansträngning, mjölksyra och utmattning som stör mig! CF är verkligen träning för vår tid. Vi lever som bekant i de snabba kickarnas tidevarv och vi vill ha det omedelbara, momentana och snabba! Genvägsmentaliteten är något som präglar stora delar av vår kultur och här passar CF in som handen i handsken.

Och vi människor är helt enkelt, odiskutabelt och ovedersägligt, inte anaeroba muskelberg som hanterar stress, mjölksyra och explosivitet särskilt väl. Vi är aeroba varelser som OCKSÅ kan verka anaerobt och explosivt men inte ofta. Och inte mycket. Och verkligen inte till utmattningens gräns.

Att betrakta livet som ett hundrameterslopp, istället för det ultramarathon som det egentligen är, straffar sig stenhårt! Hälsa och välmående är ett livslångt och kontinuerligt projekt. Det innebär att det handlar om att träna och att leva på ett sätt idag som också gör att man vill och kan träna även imorgon.

Vi är uthållighetsvarelser och det är vi i alla livets aspekter. Både fysiskt, biokemiskt, mentalt, känslomässigt och intellektuellt. Vi mår bra av en långsiktig metodik, en långsam process, en röd tråd, 1000 dagars utveckling, 10000 timmars förkovran.

Vad är det vi alla mår dåligt av? Både som samhälle och som individer. Jo, det snabba, stressade, forcerade, tvingande, syrefattiga, jäktade och det som präglas av tvära kast och genvägar.

Där har ni också CF i en liten ask.

Man kan göra stora framsteg på kort sikt, visst är det så. Men på samma sätt kan någon hävda att de numera får så mycket gjort för att de slutat att sova på nätterna. Eller när någon gått ned så mycket i vikt för att de helt slutat att äta. Det är naturligtvis ingen hållbar metodik i längden.

För er som tror att explosivitet och snabbhet är vår arvedel kan ju fråga sig hur det kommer sig att till och med världens bästa idrottsman har svårt att vara skadefri. Om Usain Bolt, med alla sina pengar, all tid i världen och alla sina resurser, har problem med att undvika skador, vad säger det om oss andra.  Bolt tävlar bara ett fåtal gånger per år, och då mellan 10 och 20 sekunder i stöten och per dag. Sedan måste han vila och rehabilitera sig.

Många är de konditionsidrottare som tränar och tävlar 30-40 timmar i veckan och som gör det utan skador och utan problem.

Vad säger det om vår förmåga att hantera maximal ouput, maximal styrka, maximal mjölksyra och maximal fart?