Dag 3; Bike Trans-Alp

Hjärta, hjärna och själ spelade alla åt alla samma håll under dag 3 av Trans-Alp. Vi erövrade höjder, berg, stigar, vattenfall och landsgränser. Allt med en känsla av nuet intensivt närvarande.

IMG_3680

73 km, 2600 höjdmeter, 30 grader, 2 länder, 1 Wilhelm Tell, 7 miljoner kor, en halv och ihärdigt pysande punktering, utsikter to die for samt en FANTASTISKT väl kämpande Peter Algebäck!
Han bet i och fullföljde den här etappen trots smärtor som jag bara kan gissa mig till. Man kan tycka vad man vill om att köra lopp halv- eller helskadad men det här är inget vanligt lopp. Och det är inga vanliga upplevelser man missar om man väljer att kliva av. Det är inga vanliga uppoffringar eller investeringsr som man gjort för att stå på startlinjen under det här sjudagarsloppet. Det här är en odysse och en expedition och en veckas närkontakt med livet när det är som bäst.

IMG_3667

IMG_3666

Det blev onekligen en del push-n-carry med cykeln idag. Både uppför där det kostade 145 pulsslag att bara skjuta cykeln i slowmotion för 80+kiloskroppen. Men också nedför där min självbevarelsedrift och medvetenheten över mina i sammanhanget högst begränsade färdigheter att samtidigt hantera kropp, cykel, gravitation, geografi och Murphys lag fick råda. Övermod och prestige är en dålig kombination och kan leda till långt gången kroppsskada och för tidigt åldrande. Dessutom ger promenad med cykel möjlighet att fota härligheten och mina medtävlare.

Nu är vi Livigno. Vi älskar Livigno. Vi ska adoptera den här staden. Inte bara fick vi parmesan att äta efter loppet. Alla andades kärlek och gemyt och italiensk gästfrihet. Jag och Love var och simmade på eftermiddagen. Bara en sådan sak. Avslutningsvis middag med buffet och Barolo. Allt är perfekt.

Dag 2; Trans-Alp

Etapplopp på MTB är livet. Jag älskar det. Jag vet inte riktigt varför när jag inte ens är särskilt bra på MTB. Och det finns ju minst 10 tillfällen per dag då man, om man kör omkull, hade blivit svårt lemlästad. Men det finns ju en djupt attraktiv kraft i att röra sig över en större geografisk yta, mitt i naturen, och förflytta sig framåt. Man följer en bana och man tar dagen som bjuds, med vilken grad av ansträngning som man kan vilja uppbåda.
Under sju dagar här i Alperna kommer vi till sju olika övernattningsorter och passerar ett oräkneligt antal ytterligare på vägen. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt to sightsee på och upplevelserna är intensiva, mina vänner!

Naturligtvis och alldeles uppenbart är en mycket stor del av attraktionen de många timmar av syremättat blod som den fysiska anträngningen förpliktigar till. Jag har förlikat mig vid det faktum att jag är beroende av stora mängder aerob träning. Ju fler desto bättre naturligtvis. De stora kickarna kommer inte av litet numera. Men också rörelsen framåt och mot något. Därför är de tidigare och framtida simäventyren något som får mina hormoner att rusa. Eller att springa långt, länge och hårt. Även om just löpning för tillfället är ett upphov till sorg och saknad då min sätes-/hamstringsskada är sämre än på länge sedan några veckor, läs vidare under avdelningen ambition, tveeggade svärd och oviljan att anpassa sig till en åldrande kropp. Fuck. Men skador läker och bättre tider väntar alltid.

Paddling. En ny passion. Etapplopp på kajak. Jag är game för det med. Så länge det är långt, vackert, tämligen hårt och inbegriper hotell och vin vid varje dags slut. Gärna soltid också. And so it goes. Rörelsen och den fysiska utmaningen är köttet runt min kropp, blodet i mitt hjärta och själen i mitt jag. Jag kommer göra det till den stund jag inte lever längre.

CBT_HP_Etappe02

Dagens etapp bjöd på vertikal straight from the go. Det var trångt om saligheten när 800 cyklister trängdes uppför de inledande branterna som ledde till skogs. Inte en meter asfalt så långt ögat nådde. Dessvärre var Peter i smärta från start med någon form av muskelskada och det var ett lidande från tramptag ett för honom. Jag peppade och väntade så gott jag kunde i de allerstädes närvarande uppförsbackarna. Utför var brutalt och Peter visade goda downhill-skills när jag allt som oftast fick sätta ned stödjebenet för att inte i onödan höja min försäkringspremie med några hundratusen. Jag njöt av varje sekund.

IMG_3536

Det var vykortsturkosa sjöar. Det var gröna ängar. Det var evighetsblåa horisonter. Det var kor. Stora frodiga kor med spända spenar. Det var 152 i puls. Det var oceaner av syre. Det var andning, svettning, snorning, kissning och ätning. Det var cykel och det var rörelse och det var en dag i livet. Det var livet.

Dag 1 Trans-Alp

Vi startade av någon anledning så långt bak i fältet (startgrupp D, den sista) att vi delade fålla med tämligen rundmagade män, en som rökte en cigg innan start, deltagare med stora expeditionsryggsäckar och ett par iklädda lederhosen. Kanske berodde detta på att arrangörerna placerat oss i Masterklass när vi nog borde kört ”vanlig” herrklass.
Hursomhelst, när gökuret gol nio så rullade vi iväg i stilla mak utan att göra någon som helst ansats att försöka sicksacka vår väg fram. Står man så långt bak så är det bara pinsamt att ha en tävlingsapproach i trängseln. . Med 3000 höjdmeter så skulle det nog finnas tillräckligt med vertikal att avancera i fältet.

IMG_3475

Tämligen omgående så började vi den första klättringen och jag höll mig runt 150 i puls. Det gick betydligt fortare och bättre än när vi körde samma backe igår. Vad Peter hade för puls vet vi inte för hans pulsband synkade inte. Ack, detta ständiga tekniska havererande.

Mycket asfalt och enkel grusväg idag på det stora hela. Den första utförskörningen var dock hårig med slirigt grus och ständiga 180-graderskurvor och överjävligt brant. Mina händers ömkliga ostyrka var det största problemet vid det laget.

Jag var bara av cykeln en eller två gånger idag. Det var ett parti av ”push-carry” där alla gick. Tur det. Jag känner mig alltid så inadekvat när jag går med cykeln där andra cyklar. Men jag är också måttligt förtjust i överteknisk och stökig cykling, sådana partier känns alltid som avkomman från när en orienterare parat sig med en multisportare.

IMG_3505

Den längsta klättringen för dagen var 700 höjdmeter i ett svep med upp till 15 graders lutning. Den gode Peter hade det en aning kärvt från den här delen och fram men visade god HTFU och krigade på. Dessutom var han en riktig livrädddare och teamplayer när han lagade min kedja som gick av så ingen skugga falla över honom en solig dag som denna!

Många höjdmeter senare så rullade vi in Nauders efter att också ha besökt Schweiz en kort stund men det gick oss helt förbi. 5.22 blev vår tid och vi passerade nog åtminstone halva fältet och parkerar mitt i resultatlistan.

Eftersom det var en så trevlig dag och jag ännu hade lite blodsocker att bränna så åkte jag och Love till en närliggande Tyrolerby för en avsvalkande simtur i vackert belägen pool. Sedan blev det fondue och vin och nu har lugnet lägrat sig i tanke och kropp, i trygg förvissning om att det inte blir många fler höjdmeter förrän i morgon klockan nio när vi cyklar till Italien och sedan Schweiz. Igen.

IMG_3504

Dagen innan Trans-Alp

Imorgon börjar Bike Trans-Alp och vi är på plats i Imst, Österrike. ”Vi” är i sammanhanget Peter Algebäck och Love Ljungström. Peter är min följeslagare på den här sju dagar, 53 mil, 18000 höjdmeter och 10 vinflaskor långa eskapaden. Love är vår mediakille för film och kamera men i verkligheten är han vår chaufför, väskbärare, terapeut och sherpa. Utan en egen go-to-guy så är man utlämnad till arrangörens försorg gällande väsktransporter, förflyttning mellan hotell och start/mål etc, transfers och annat. Och eftersom vi är alldeles för bekväma för onödig obekvämlighet så har vi i vanlig ordning uppgraderat allt som går att uppgradera. Inklusive hotellboende på alla orter. Vissa tycker nog att det tillhör charmen i sådana här etapplopp att bo med majoriteten av deltagarna i den tillhörande ”athletes village” men vi tycker det är charmigare med hotell.

IMG_3445

Jag har kört två sådana här etapplopp tidigare. Andalucia Bike Race och Cape Epic. Båda med Jojje Borssén. Andalucia var alldeles för brötigt och tekniskt för mig men det var coolt ändå. Cape Epic var lättare rent tekniskt men längre, hårdare och varmare. Det loppet älskade jag! Peter har inte kört något etapplopp men är duktig på att cykla. Speciellt nedför. Tyvärr brukar han köra omkull ibland också. Jag brukar aldrig köra omkull (ta i trä, FÖR H-E!) Så möjligtvis kan man tycka att jag är ändå bättre än honom på att köra nedför. Men det är jag inte. Jag är bara riskmedveten. Eller i klartext, otroligt feg. Jag bangar inte för att kliva av och gå med cykeln. Jag har ingen stolthet. Så med det sagt så är det ju uppenbart att vi inte är här för att tävla. Jag kunde faktiskt inte vara mindre intresserad av hur vi placerar oss. Målet är att uppleva ett särdeles krävande äventyr med magnifika hormonella påslag, utsikter som får Sound of Music att gå och lägga sig och tillräckligt med syresatt blod för att räcka till oktober.

CBT_HP_Etappe02

Även med min återhållsamma attityd till våldsamma satsningar nedför alpväggarna så kommer det nog finnas tillräckligt med geografi för oss att köra oss tillfredsställande utmattade varje dag. Studera exempelvis morgondagens banprofil…
Vi körde första milen idag och plockade 400 höjdmeter som fick min pulsmätare att glöda. Imorgon har vi 2960 höjdmeter. Gissningsvis blir den 800 meter långa klättringen efter 45 kilometer något att ladda för. Tydligen ska den vara runt 13% i snittlutning. Kan vara värt att hålla i sina hästar fram till dess. Men vi har redan ätit varsin apfelstrudel så det ska nog gå bra!

Big training. Training big.

I´m participating in the Trans-Alp MTB stage race in a few weeks. As in participating I really mean trying to survive. As in trying to survive I mean not getting myself killed.
That´s how much gnarly downhills scare me.

I was going to do a lot of races this year. At least I was hoping for and aiming to. But I have weird shit going on with my right hamstring and hip. I know there´s a calcification to the side of my sitting bone. But there´s probably other problems too. At 43 there´s always a fire to put out somewhere.

IMG_3093

So apart from the soon-to-come Alpine adventure I don´t know what I´m training and preparing for. But I train. And I prepare. If nothing else, for life.

In order to get some stage race feel I rode 145 km yesterday afternoon, point to point Borås-Halmstad. Fasting day so no food since the night before and just water. Of course it was a headwind all day. Steady, still. Some great food and wine salvaged the evening and balanced out the relative misery of the day.

This morning I was still aching all over. I overdid my combined swim session/strength workout the other day and it left me silly sore and stiff. I like to overdo things. Hence, the price I paid for days after. But nothing like some hard swimming to bounce back and as part of the half-Ironman in Halmstad there was also the option to just race the swim. So we did, me and my partner in crime, Thobias Pettersson.

IMG_3048

It hurt way more than expected and I had a bout of existensial crisis during the latter part, questioning the rationale behind participating in activities that kick my ass as much. Also, I burped a lot of bacon. Which made me question my choice of breakfast.
I did however finish a distant 2nd to mr T who is pumping his guns for the prestigous Vansbrosimningen in a week. I took solace in the fact that he didn´t ride 5 hrs the day before:)

We hung around watching the triathlon for a while before we straddled the hogs for the ride back. Now with winds at least slightly co-operating. We made good time and I was happy to see higher watts and lower heartrates.

Back home I was going to do some foam rolling but I drank some more wine instead. There has got to be at least some balance.

Scandic Foresta

Scandic Foresta. Middag. En kväll mitt i veckan. En kväll mitt i livet. En kväll halvvägs igenom.
Men kvällen har stannat. Middagen har stannat. Livet har stannat. Stannat i de ögonblick av läppsmackande min bordsgranne gör.
Jag känner inte honom. Jag känner inte igen honom. Han äter inte ens. Han bara sitter. Och. Läppsmackar.
Jag försöker att inte titta. Men jag vet att han förstår att jag hör. Jag vet att han vet att jag hör och att jag vet att han vet.
Ett skyttegravskrig. A mexican stand-off. En duell i gryningen.
Han läppsmackar. Jag tittar höger. Han läppsmackar. Jag tittar vänster. Han läppsmackar. Jag tänker på döden. Han läppsmackar. Jag tittar på honom. Han möter min blick. Trotsigt. Och läppsmackar. Och jag tänker, där sitter någon som bara har kvar detta enda i sin tillvaro; att läppsmacka högt i andras närvaro. Ett försök till mellanmänsklig intimitet. Krypa under huden. Komma nära. Skeda med trumhinnan.
Sedan kommer min mat. Sedan blir mitt egna smackande högre. Sedan betalar han och går. Sedan startar livet och snuddar vid tanken att vissa möten lämnar något annat än andra.

IMG_4758

Swimrunforlife! Stöd vårt hjälpprojekt!

SWIMRUNFORLIFE-
ETT VÄLGÖRENHETSPROJEKT AV ZENGUN AB, JONAS COLTING OCH ÖTILLÖ!

 

ÖTILLÖ är omtalat som en av världens tuffaste uthållighetstävlingar där lag om 2 personer springer och simmar över och mellan 26 öar i Stockholms skärgård. Totalt 65 km löpning och 10 km simning. ÖTILLÖ är tävlingen som startade swimruntrenden i världen.

Under måndagen den 7 september kommer 120 av de bästa tvåmannalagen från 26 nationer göra sitt yttersta under dagen och kämpa på land och i vatten. På Utö är de till slut framme och i mål. Där möter de värme, mat och återhämtning.

Samtidigt gör idag många andra människor en helt annan resa över land och vatten. Många av dem når aldrig en trygg hamn. Många av dem kommer aldrig fram på sin resa. Många av dem går under på vägen fram till den trygghet de sökt sig ut på havet för att nå.

Under ÖTILLÖ kommer deltagarna att njuta av ynnesten och friheten att kunna uppskatta en tuff och utmanande dag i skärgården. Men de gör det samtidigt med en tanke på alla de som inte har vare sig frihet eller trygghet utan är på flykt.

Lag 237 heter Team Zengun. I det laget tävlar Elin Lilja och Jonas Colting.  Jonas har startat i alla de tidigare nio upplagorna av Ö till Ö. Tillsammans med byggföretaget Zengun AB:s grundare Ulf Jonsson driver han hälsosatsningen Zengun Life. Värdegrunden i Zengun Life vilar på hörnstenar som hälsa, rörelseglädje, och individens rätt till frihet till frihet och trygghet. ÖTILLÖ handlar om passion, ödmjukhet och att gemensamt kämpa för att uppnå sina mål.

Swimrunforlife_Instagram_2

I ett spontant samtal mellan Jonas och Ulf så väcktes idee´n om att göra något för de flyktingar som bokstavligt talat kämpar för sina liv, sina barns liv, ute på Medelhavet. Snabbt formulerades tankarna på att via ÖTILLÖ –deltagandet initiera en insamling,  ett upprop och en utmaning att bidra till att lindra det lidande som just nu, varje minut, pågår. Kontakt togs med ÖTILLÖ som direkt hängde på utmaningen och ville bidra med både plattform och i direkta medel.

Som avstamp för insamlingen så skänker Zengun AB, Jonas Colting och ÖTILLÖ AB, 112 500 kr till Röda Korset under satsningen #swimrunforlife Det är 1500 kr per tävlad kilometer.

I samarbete med ÖTILLÖ så uppmuntrar, utmanar och uppmanar vi alla andra deltagare, sponsorer, följare och fans att också bidra till insamlingen. Tillsammans kan vi göra skillnad! Oavsett om man skänker 10 kr, 100 kr, 1000 kr eller valfritt belopp per tävlad kilometer. Låt oss alla efter bästa förmåga hjälpa till. Insamlingen är igång från och med nu och nås genom:

http://egeninsamling.redcross.se/pa-flykt/8-5237

Mitt valmanifest! #coltingforpresident

Nyval, politisk kris och ett Sverige som bananrepublik. Den politiska retoriken haglar men det är fortfarande ingen som tar fajten för folkhälsan! WTF!
Jag är beredd att steppa upp om det krävs! Vill Sverige är jag redo. I am THE NEW LANDSFADER om ni så önskar!
Without much further ado, här kommer mitt valmanifest för ett friskare, sexigare och lyckligare Sverige!

-Alla barn ska få avokado i skolan! Varje dag! Och inte den bruna mosiga skiten, andrahandssorteringen! Nej premium quality! Dålig skolmat kan dra åt helvete!

-Sverige ska ha 100 nya simhallar! Utan rutschkanor o trams. Simhallar för SIMNING/FOLKHÄLSA! Badhus kan dra åt helvete!

-Alla barn ska få lära sig att crawla! Crawl är coolt. Tarzan crawlar. Bröstsim kan dra åt helvete.

Best of both worlds … Johnny Weissmuller competes at the 1924 Olympic Games in Paris.

-Margarin kommer att förbjudas o beläggas med råttgiftsvarning. Margarin kan dra åt helvete!

-Livsmedelsverket kommer genomgå ett stålbad av förändring o lobotomin kommer sorteras ut. För idag kan SLV dra åt h-e!

-Gratis löparskor till alla! Ohälsa o passivitet kan dra åt helvete.

-Fredagsmys kommer att bli fredagsfys. Barn lär sig att lycka finns i rörelse o inte i godispåsen. t

-”Vanlig”mat kommer vara kött, fisk, ägg ,broccoli. Inte falukorv, pulvermos o snabbmakaroner. Makaroner kan dra åt helvete!

-8 tim nattvila blir viktigare än 8 tim arbetsdag. Fuck vilodagar! Har vi vilonätter orkar vi vara aktiva på dagen.

-All ekologisk mat blir momsbefriad. All fettreducerad mat får dubbel moms. Ohälsoframkallande mat kan dra åt helvete!

-Motion/rörelse varje skoldag. Löpskolning, skogslek, rörelseglädje, kroppskännedom. Prestationshets kan dra åt h-e

-Svenska dietister omskolas eller deporteras till Uzbekistan. Fettfobi och missriktad prestige kan dra åt helvete!

IMG_8851

-Det blir förbjudet att kalla någonting som baseras på pulver för mat. Pulverlivsmedel kan dra åt helvete!

-Rå opastöriserad mjölk ska flöda som vin och honung, en masse! Tvångspastöriserad mjölk kan dra åt helvete!

-Alla småskaliga, gårdsnära och ekologiska mjölk- och köttbönder ska få skattelättnader.

-Jensens Böfhus förbjuds och skickas tillbaka till Danmark. De kan dra åt helvete!

-Motion på recept skrivs alltid ut innan medicinering! Livsstilsrelaterad medicinering kan dra åt helvete!

IMG_8840

-Cyklar och cykelhjälmar subventioneras kraftigt. Kanske också cykelbyxor. För pungskav kan dra åt helvete!

-Restauranger som serverar margarin och mat från halvfabrikat kan vi kanske inte förbjuda men de kan dra åt h-e!

-1 tim betald träning på arbetstid. Varje dag. Varför? För att ALLA tjänar på det! Sjukskrivningar kan dra åt helvete!

-Svensk idrott ska jobba inte bara m prestation utan också med långsiktig hälsa. Pastakonspirationen kan dra åt h-e!

-AXA/Kungsörnen ska inte längre få ge bort reklam förklädd till information till idrottsungdomar. AXA kan dra åt h-e!

-Pågens förbjuds påstå att de bakar bröd med ”värme o kärlek” när det i själva verket är med socker o margarin. Dra åt h-e!

-Vetemjöl beläggs med varningstext. Mandelmjöl ges bort gratis. Gluten kan dra åt HELVETE!

-Idrottsrörelsen ska inte längre få mata idrottsungdomar med godis i parti och minut. Kexchoklad kan dra åt helvete!

Ja, ni fattar va?! Så rösta på mig! Lovar att köra järnet. Så länge jag får träna fem tim om dagen också. Do it!

Debattartikel i Aftonbladet. Samt ett sista inlägg om ortorexi.

Jag har skrivit en debattartikel som Aftonbladet publicerar idag, både i print och på webb. Den handlar om debatten kring ortorexi och är totalt sett en något reviderad (på grund av utrymmesskäl) version av de två blogginlägg som jag skrivit i frågan. Rubriken har jag dock inte formulerat, det gör de själva på Aftonbladet, och jag skulle väl inte vilja gå så långt som att säga att ”Fredagsmyset tar livet av oss”. Det är ju en tillspetsad tolkning av mitt budskap men lyfter ändå min grundinställning att det är den låt-gå-attityd som präglar många människors attityd till motion, träning och ätande som vi ska akta oss för och debattera!

IMG_5028

På webben så hittar man debattartikeln här! Mina två blogginlägg i frågan har lästs och delats av många! Dessutom har de kommenterats vilt, både här och på sociala medier. Jag har svarat på en del påståenden och kommentarer i bloggen men för att förtydliga en del tankar, svara på en del frågor, samt framföra några nya, så kommer här en några punkter…

-Kommentarer på min blogg. Jag tar in alla kommentarer oavsett om de är hyllande är kritiska. MEN, jag tar inte in kommentarer som innehåller personliga påhopp eller som inte håller sig till ämnet. Vidare tar jag inte in kommentarer som innehåller rena felaktigheter eller påståenden som inte är sanna (som felaktiga citat eller omskrivningar av mina bloggtexter) där jag måste ägna ett halvt svar åt att återge den faktiska texten i ett blogginlägg. Jag modererar min blogg själv så alla kommentarer publiceras inte på en gång. Det kan gå någon dag eller två. Ibland vill jag dessutom fundera på ett svar då en del kommentarer är väldigt bra formulerade, personliga och ärliga. De förtjänar svar som ibland kräver min eftertanke.
Jag skriver om min åsikt på min blogg. Andra får skriva om sina åsikter på sina bloggar. Den som stör sig på att jag har en tydlig åsikt i en fråga kan lägga ned och följa medvindsbloggare som skriver om väder och vind och TV 4;s Idol.

-Ortorexi är inte anorexi. Stor skillnad. Många läsare har inte alls förstått det.

-Ortorexi är inte ett stort samhällsproblem. Absolut inte. Tvärtom. En del kommentarer hävdar att det mer eller mindre skulle vara ortorexi av epidemiska mått i samhället. Det är ju bara löjligt att påstå en sådan sak när hela västvärldens främsta dödsorsaker i stort orsakas av vällevnadssjukdomar.

-Elefanten i rummet. Tyvärr så orsakar ”maten” många äter idag mycket lidande, sjukdom och för-tidig-död. Hos många! Tillsammans med alldeles för lite motion så är detta inget annat än en katastrof. Det är inte min åsikt. Det är en odiskutabel sanning. Debatten borde angripa det här mycket mer och mycket hårdare. Idag invaggas många i någon form av lättmargarinshöljd falsk trygghet om att korta promenader och enkel vardagsmotion är en garanti för livslång hälsa och funktionalitet. Men det är inte ett populärt samtalsämne då det handlar om så oerhört många i vårt samhälle.

-Jag kritiserar och ironiserar över debatten om ortorexi, inte om ortorektikerna. De som faktiskt är psykiskt sjuka på riktigt behöver all hjälp som samhället kan erbjuda, naturligtvis. Den absoluta majoriteten har ju förstått det men sedan finns det ju dessvärre de som vill läsa allt precis som Djävulen läser Bibeln. Vad man än, och hur man än, skriver då blir feltolkat.

-Ortorexi är ett symptom på en psykisk störning eller på en generell psykisk sjukdom. Den manifesterar sig själv i mani och besatthet. Men ortorexin, om det nu ens är rätt ord och rätt sammanhang, är ett symptom. Träning och medvetet ätande orsakar INTE den bakomliggande psykiska störningen.

-Aktiva människor kritiseras. När någon går upp 10 kilo i vikt så kommenterar ingen det. Men när någon tappar 10 kilos övervikt så får folk frågan om de är sjuka eller är slav under någon trenddiet. Föräldrar som är normbrytande och inte matar sina barn med godis och snabbmat i sociala sammanhang och som kanske tar med barnen på aktiviteter och träning betraktas ofta med misstänksamhet av omgivningen. Aktiva individers träning, matval och vanor kritiseras och ifrågasätts ofta!

-Nyttig mat. Om man använder ordet ”nyttig” kring mat och livsmedel ska man ju också veta vad man menar. Jag menar naturligtvis mat som därmed är hälsostimulerande. Den maten ska vara ickeraffinerad, osötad, fullfet och gärna ekologisk. En typisk paleokost uppfyller enligt mina kriterier värderingen ”nyttig” och jag menar bara och endast detta när jag använder ordet nyttig. En Livsmedelsverksnyttig kost anser jag vara direkt anorektisk och ibland, hälsovådlig! Så den som hävdar att de ätit nyttigt och samtidigt jagat lätt-, light- och margarinprodukter har tyvärr i verkligheten gjort allt annat än det.
Att äta ”medvetet” är nästan en ännu bättre beskrivning än att äta nyttigt. När man äter medvetet så inser man vikten av att prioritera den tiden som det ändå tar att engagera sig i sin och sin familjs ätande.

-Definitionen av ortorexi. Den är överhuvudtaget väldigt diffus. Många experter tycker att det är en onödig diagnos eftersom så många ändå drar likhetstecken mellan anorexi och ortorexi. Och de flesta som kommenterat och hävdat att de är ortorektiker berättar istället om ett beteende som är typiskt för anorexi, nämligen självsvält.
Om man tittar på ordets betydelse och hur upphovsmannen bakom begreppet (dr Stephen Bratman) själv definierar den här diagnosen så är det ”Where the bulimic and anorexic focus on the quantity of food, the orthorexic fixates on its quality”.
KVALITET. Med andra ord så har ett anorektiskt beteende inget med den typiska tolkningen av ortorexi att göra.

Och om matens kvalitet är central, hur kan det vara ett problem? Med allt vi vet om hur livsmedel produceras och hur lite kontroll vi har på hur djur behandlas och matas och hur grönsaker besprutas och genmanipuleras, hur kan man någonsin bli FÖR medveten om kvalitet?

Många har påpekat att en ortorektiker visserligen uppfyller definitionen ovan med en ständig strävan att maximera sin hälsa genom träning och mat, men att personen i fråga samtidigt mår dåligt av den här fixeringen. Att det skulle vara negativt att dedikera hela sin tillvaro till den här hälsosträvan. Att det skulle vara negativt att låta jakten på maximerad hälsa gå ut över andra saker i livet. Att det är negativt att inte ha balans!

Vem kan definiera ordet ”balans”. Jag tycker balans hamnar otäckt nära lagom. Lagom är kvävande för många. Lagom ska passa alla. Jag anser att om det passar alla så passar det ingen. Balans kan vara att göra det man älskar och endast det man älskar. Varför anpassa sig till normer definierade av den stora massan?

Om en ortorektiker ska definieras som någon som är besatt av sin hälsa så skulle den personen ifråga aldrig göra något självdestruktivt då det i sig är negativt för hälsan; att sova för lite, att träna när man har ont eller är sjuk, att äta för lite, etc.

Ortorektikern blir enligt många lidande (mår dåligt) genom sitt beteende!  Tydligen är det centralt för den här diagnosen.

Då undrar jag vilken av följande situationer som beskriver ortorexi?

  1. man mår dåligt innan och under själva träningspassen och innan och under tiden man äter nyttigt
  2. man mår dåligt innan träningen men bra under tiden. Man mår dåligt av tanken på mat men mår bra när man äter
  3. man mår bra innan och under träningen men dåligt om man av någon anledning INTE får träna
  4. man mår bra innan och under de nyttiga måltiderna men man mår dåligt när man INTE får äta som man vill
  5. man är en person som mår dåligt i allmänhet och det blir inte bättre när man tränar eller när man äter
  6. man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det, inte dåligt. Dåligt mår man först när de kraven inte uppfylls
  7. man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det. Däremot mår man dåligt av att ens livsstil inte accepteras av omgivningen; livsstilen är en indirekt orsak till det dåliga måendet.

Jag uppfyllde under många år verkligen punkterna 4, 5 och 6. Liksom de flesta idrottsmän som jag känner. De (vi) är besatta av sin jakt på hälsa och prestation och bryr sig inte ett dyft om världen utanför sin bubbla. Dåligt? Ja, men kanske mest för omgivningen.

Samtidigt uppfyller ju halva svenska folket punkt 1. Hur många har inte lite lätt ångest innan och under sin träning? Folk älskar ju att hata löpning. Få springer för att de gillar det. Desto fler för att de vet att de behöver det. Men de lider både innan och efter. Många äter sån´t de tror är nyttigt men hade hellre ätit något annat. Är de också ortorektiker?

Min bror Fredrik har flyttat till Los Angeles för att kunna äta och träna bättre. Han äter bara rå mat, dricker rå och opastöriserad mjölk och vill ha de absolut bästa råvarorna samt det största utbudet som finns. Han tränar flera gånger per dag. Han mår alldeles utmärkt. Han är en av de mest balanserade och mest tränade personerna jag vet. Både fysiskt, mentalt och känslomässigt.

mjölkrevolutionen006632.jpg

MEN! Han är samtidigt djupt egocentrisk i sin livsstil, helt ovillig att anpassa sig till omgivningen och kompromisslös i sin livsstil. Och han skulle må väldigt dåligt om han sattes i en situation där han skulle tvingas sänka sin standard under den nivå som han dikterat för sig själv. Så säg mig; är hans beteende friskt eller sjukt? Jag kan lova att Fredrik enligt alla mätbara parametrar är extremt frisk och harmonisk men jag tror samtidigt att man i det svenska mellanmjölksmässiga debattklimatet hade kunnat sätta både en och annan diagnos på honom och varför inte ortorexi…

Nakna hälsan bok 010

-Må dåligt. Det här är det sämsta argumentet av de alla. Skulle ”må dåligt” innebära att de valen man gör är fel? Vem har lurat i oss att livet alltid innebär att vi ska må bra och vara glada? Det är ju helt normalt att det är svårt att möta motstånd och att livet faktiskt är en jävla kamp. Jag har mått dåligt fler gånger än jag kan minnas. Åtminstone om dåligt mående innebär lätt ångest över sådant jag ska företa mig, nervositet, prestationsångest, fysisk och mental trötthet, besvikelse och stress. Men allt det dåliga måendet har också inneburit en successiv utveckling och lärdomar som bygger styrka och vilja.
Vad som är mycket värre än att ibland må dåligt är att leva dåligt. Att skita i saker och ting och att ge upp. Det mår man inte heller bra av. Fast på ett annat sätt. Och vad värre är, att leva dåligt tar livet av en!
En överviktig godismissbrukare mår ju kanon så länge missbruket stimuleras och godisbehovet tillfredsställs. En alkoholist upplever säkert en hög relativ livskvalitet under berusning. Men är att ”må bra” på det sättet verkligen att MÅ BRA?
Så frågan är om det är bättre att må lite dåligt av bra saker än att må lite för bra av dåliga saker? You tell me…

-Vila. Många stör sig på min rekommendation av ”fysisk aktivititet sju dagar i veckan, två gånger om dagen” och tycker att det är en träningshets utan dess like. Det är viktigt att vila! Ja, vi måste vila och det ska vi göra på natten. Det är ju inte det faktum att folk är för fysiskt aktiva på dagen som är utbrännande idag utan att folk sover för lite på natten. Och det är klart att det är så! Med en överstimulerad hjärna och en understimulerad kropp så är det svårt att komma i fas och sova bra. Människorkroppen är gjord för i princip oavbruten aktivitet i vaket tillstånd men vi ska sova gott och länge på natten och gärna en tupplur på dagen. Bottom line; vila gör vi inte genom att vara inaktiva utan genom att sova!

-Utseende- och träninghets. Men snälla! Om man har problem med att se andras bilder på sociala medier eller i andra sammanhang där individer glamoriserar sin tillvaro och sitt utseende, så stäng ned. Någon trodde på allvar att jag i och med min boktitel ”Jag vill ju bara se bra ut naken” hyllade skeva utseendeideal när sanningen är att titeln är djupt ironisk. Har man följt mig o lyssnat på min föreläsning så vet man att jag är djupt kritisk till ytliga attribut och utseendefixering.
En bulimiker kommer alltid att provoceras av bilder på mat. En anorektiker provoceras av andra smala människor. En ortorektiker av tränande människor. En spelmissbrukare av spelannonser. Det blir bara så dumt när någon påpekar att jag inte bör skriva som jag gjort i den här frågan då det finns de som blir triggade av sådana här texter. Det finns inte mycket man kan skriva eller visa överhuvudtaget då…

-Slutligen. Jag bryr mig inte dyft ifall jag provocerat många med de här texterna. Eller om vederbörande stör sig på mig av någon anledning. Jag är van. För att vinna 90 personer som verkligen tycker om det man gör så får man automatiskt 10 belackare, hatare och nättroll på köpet. Ibland behöver man bli provocerad för att tänka efter lite. Åtminstone funkar jag själv så.
Däremot är jag ledsen om någon blivit sårad på riktigt. Det är aldrig min avsikt. Det är också därför som jag är noga med att skriva om företeelser och inte om individer. Jag inser dock att det i princip är omöjligt att skriva om någonting alls utan att träffa en öm nerv hos någon. Och ibland är sanningen en bättre hjälp en ömkan och medhåll. Det finns ingenting som inte i någon mån kan bli bättre om man bara bestämmer sig för att försöka.
Hela min värdegrund bygger på tron på den gränslösa människan och tron på den ordinära individen som kan åstadkomma extraordinära saker! Det enda någon någonsin saknar för att göra makalösa saker med sig själv är tid och repetition. Det vi alla behöver mer av är uppmuntran och inspiration! Vi behöver att höra att vi kan om vi vill. Och att ingenting någonsin är för sent i livet. Vi behöver att höra vad vi ska göra mer av och vad vi ska akta oss för. Vi behöver att upptäcka vad som på riktigt gör oss lyckliga och tillfredsställda. Jag är fast och fullt övertygad om att det står långt mer lycka att finna i en svettig träningströja och en skönt trött kropp än i botten av en godispåse.
Livet är inte en tävling. Hälsa är ingen tävling. Ingen får en medalj när man död för att man levt bäst. Hälsa handlar om att göra det bästa av det vi har. Oavsett vem vi är. Och att inte ge upp.

Fotograf: Tomas Eriksson, http://www.bildbolaget.se

Eureka! Jag har funnit svaret! CROSSFIT!

Underbart!

Jag har precis testat den här nya grejen! Det kallas för crossfit-l-ö-p-n-i-n-g! En fantastisk träningsform. Man liksom rör sig upprätt och framåt och på en fot i taget. Det är som att flyga!

Först tänkte jag vara ute i 75 minuter, så där ineffektivt medelintensivt och aerobt, som jag har hört att vissa tränar. Men vem har tid med det liksom? Så nu körde jag mina 75 minuter på 23 minuter. WOW! Jag hade 314 i snittpuls. Kändes grymt! Crossfitlöpning är da shit liksom!

Min crossfitinstruktör var med mig hela vägen för att se till att ”min teknik var rätt”.

Nu ska jag bara gå ut och lyfta bilen tio gånger och sedan göra kullerbyttor med förbundna ögon nedför trapporna innan jag tar en crossfitdusch. Min crossfitinstruktör är med mig all the way för att se till att ”min teknik är rätt”.

Sedan ska jag njuta av min crossfitdag och gå och kolla på när Elfsborg vinner Allsvenskan i crossfit. De springer ju både framåt, bakåt och i sidled och dessutom med redskap och bollar. Grymt att Borås har Sveriges bästa lag i crossfit! WOW! Förlåt, jag menar WOD…

Sedan ska jag träna lite mer. Jag vill ha sådana där snygga bulliga, runda och överdimensionerade axlar. Helst så att armarna liksom står rätt ut! WOW! Eller WOD! Kanske bär jag runt på mina crossfithundar hela dagen. Eller svingar de runt lite. Som en härligt roterande crossfitvikt!

Vem vet, kanske blir det till och med lite crossfitknull ikväll? Jag har blivit så oerhört snygg sedan sist. Både jag och min tjej. Vi är numer grymt fitta.

Min crossfitinstruktör har flyttat in till oss för att se till att allt går rätt till och att ”vår teknik är rätt”

Till er som säger sig inte gilla crossfit, skärp er! Hur kan man inte älska crossfit? Det är ju som att inte älska livet i sig!

Så crossfit på er allihopa! Ha en underbar crossfitdag! Nu lever vi livet i 180! Keep the faith!

 

(disclaimer; detta är inte del 2 i ”Den stora crossfitmyten”. Den kommer ikväll)