Jag har skrivit en debattartikel som Aftonbladet publicerar idag, både i print och på webb. Den handlar om debatten kring ortorexi och är totalt sett en något reviderad (på grund av utrymmesskäl) version av de två blogginlägg som jag skrivit i frågan. Rubriken har jag dock inte formulerat, det gör de själva på Aftonbladet, och jag skulle väl inte vilja gå så långt som att säga att ”Fredagsmyset tar livet av oss”. Det är ju en tillspetsad tolkning av mitt budskap men lyfter ändå min grundinställning att det är den låt-gå-attityd som präglar många människors attityd till motion, träning och ätande som vi ska akta oss för och debattera!

På webben så hittar man debattartikeln här! Mina två blogginlägg i frågan har lästs och delats av många! Dessutom har de kommenterats vilt, både här och på sociala medier. Jag har svarat på en del påståenden och kommentarer i bloggen men för att förtydliga en del tankar, svara på en del frågor, samt framföra några nya, så kommer här en några punkter…
-Kommentarer på min blogg. Jag tar in alla kommentarer oavsett om de är hyllande är kritiska. MEN, jag tar inte in kommentarer som innehåller personliga påhopp eller som inte håller sig till ämnet. Vidare tar jag inte in kommentarer som innehåller rena felaktigheter eller påståenden som inte är sanna (som felaktiga citat eller omskrivningar av mina bloggtexter) där jag måste ägna ett halvt svar åt att återge den faktiska texten i ett blogginlägg. Jag modererar min blogg själv så alla kommentarer publiceras inte på en gång. Det kan gå någon dag eller två. Ibland vill jag dessutom fundera på ett svar då en del kommentarer är väldigt bra formulerade, personliga och ärliga. De förtjänar svar som ibland kräver min eftertanke.
Jag skriver om min åsikt på min blogg. Andra får skriva om sina åsikter på sina bloggar. Den som stör sig på att jag har en tydlig åsikt i en fråga kan lägga ned och följa medvindsbloggare som skriver om väder och vind och TV 4;s Idol.
-Ortorexi är inte anorexi. Stor skillnad. Många läsare har inte alls förstått det.
-Ortorexi är inte ett stort samhällsproblem. Absolut inte. Tvärtom. En del kommentarer hävdar att det mer eller mindre skulle vara ortorexi av epidemiska mått i samhället. Det är ju bara löjligt att påstå en sådan sak när hela västvärldens främsta dödsorsaker i stort orsakas av vällevnadssjukdomar.
-Elefanten i rummet. Tyvärr så orsakar ”maten” många äter idag mycket lidande, sjukdom och för-tidig-död. Hos många! Tillsammans med alldeles för lite motion så är detta inget annat än en katastrof. Det är inte min åsikt. Det är en odiskutabel sanning. Debatten borde angripa det här mycket mer och mycket hårdare. Idag invaggas många i någon form av lättmargarinshöljd falsk trygghet om att korta promenader och enkel vardagsmotion är en garanti för livslång hälsa och funktionalitet. Men det är inte ett populärt samtalsämne då det handlar om så oerhört många i vårt samhälle.
-Jag kritiserar och ironiserar över debatten om ortorexi, inte om ortorektikerna. De som faktiskt är psykiskt sjuka på riktigt behöver all hjälp som samhället kan erbjuda, naturligtvis. Den absoluta majoriteten har ju förstått det men sedan finns det ju dessvärre de som vill läsa allt precis som Djävulen läser Bibeln. Vad man än, och hur man än, skriver då blir feltolkat.
-Ortorexi är ett symptom på en psykisk störning eller på en generell psykisk sjukdom. Den manifesterar sig själv i mani och besatthet. Men ortorexin, om det nu ens är rätt ord och rätt sammanhang, är ett symptom. Träning och medvetet ätande orsakar INTE den bakomliggande psykiska störningen.
-Aktiva människor kritiseras. När någon går upp 10 kilo i vikt så kommenterar ingen det. Men när någon tappar 10 kilos övervikt så får folk frågan om de är sjuka eller är slav under någon trenddiet. Föräldrar som är normbrytande och inte matar sina barn med godis och snabbmat i sociala sammanhang och som kanske tar med barnen på aktiviteter och träning betraktas ofta med misstänksamhet av omgivningen. Aktiva individers träning, matval och vanor kritiseras och ifrågasätts ofta!
-Nyttig mat. Om man använder ordet ”nyttig” kring mat och livsmedel ska man ju också veta vad man menar. Jag menar naturligtvis mat som därmed är hälsostimulerande. Den maten ska vara ickeraffinerad, osötad, fullfet och gärna ekologisk. En typisk paleokost uppfyller enligt mina kriterier värderingen ”nyttig” och jag menar bara och endast detta när jag använder ordet nyttig. En Livsmedelsverksnyttig kost anser jag vara direkt anorektisk och ibland, hälsovådlig! Så den som hävdar att de ätit nyttigt och samtidigt jagat lätt-, light- och margarinprodukter har tyvärr i verkligheten gjort allt annat än det.
Att äta ”medvetet” är nästan en ännu bättre beskrivning än att äta nyttigt. När man äter medvetet så inser man vikten av att prioritera den tiden som det ändå tar att engagera sig i sin och sin familjs ätande.
-Definitionen av ortorexi. Den är överhuvudtaget väldigt diffus. Många experter tycker att det är en onödig diagnos eftersom så många ändå drar likhetstecken mellan anorexi och ortorexi. Och de flesta som kommenterat och hävdat att de är ortorektiker berättar istället om ett beteende som är typiskt för anorexi, nämligen självsvält.
Om man tittar på ordets betydelse och hur upphovsmannen bakom begreppet (dr Stephen Bratman) själv definierar den här diagnosen så är det ”Where the bulimic and anorexic focus on the quantity of food, the orthorexic fixates on its quality”.
KVALITET. Med andra ord så har ett anorektiskt beteende inget med den typiska tolkningen av ortorexi att göra.
Och om matens kvalitet är central, hur kan det vara ett problem? Med allt vi vet om hur livsmedel produceras och hur lite kontroll vi har på hur djur behandlas och matas och hur grönsaker besprutas och genmanipuleras, hur kan man någonsin bli FÖR medveten om kvalitet?
Många har påpekat att en ortorektiker visserligen uppfyller definitionen ovan med en ständig strävan att maximera sin hälsa genom träning och mat, men att personen i fråga samtidigt mår dåligt av den här fixeringen. Att det skulle vara negativt att dedikera hela sin tillvaro till den här hälsosträvan. Att det skulle vara negativt att låta jakten på maximerad hälsa gå ut över andra saker i livet. Att det är negativt att inte ha balans!
Vem kan definiera ordet ”balans”. Jag tycker balans hamnar otäckt nära lagom. Lagom är kvävande för många. Lagom ska passa alla. Jag anser att om det passar alla så passar det ingen. Balans kan vara att göra det man älskar och endast det man älskar. Varför anpassa sig till normer definierade av den stora massan?
Om en ortorektiker ska definieras som någon som är besatt av sin hälsa så skulle den personen ifråga aldrig göra något självdestruktivt då det i sig är negativt för hälsan; att sova för lite, att träna när man har ont eller är sjuk, att äta för lite, etc.
Ortorektikern blir enligt många lidande (mår dåligt) genom sitt beteende! Tydligen är det centralt för den här diagnosen.
Då undrar jag vilken av följande situationer som beskriver ortorexi?
- man mår dåligt innan och under själva träningspassen och innan och under tiden man äter nyttigt
- man mår dåligt innan träningen men bra under tiden. Man mår dåligt av tanken på mat men mår bra när man äter
- man mår bra innan och under träningen men dåligt om man av någon anledning INTE får träna
- man mår bra innan och under de nyttiga måltiderna men man mår dåligt när man INTE får äta som man vill
- man är en person som mår dåligt i allmänhet och det blir inte bättre när man tränar eller när man äter
- man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det, inte dåligt. Dåligt mår man först när de kraven inte uppfylls
- man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det. Däremot mår man dåligt av att ens livsstil inte accepteras av omgivningen; livsstilen är en indirekt orsak till det dåliga måendet.
Jag uppfyllde under många år verkligen punkterna 4, 5 och 6. Liksom de flesta idrottsmän som jag känner. De (vi) är besatta av sin jakt på hälsa och prestation och bryr sig inte ett dyft om världen utanför sin bubbla. Dåligt? Ja, men kanske mest för omgivningen.
Samtidigt uppfyller ju halva svenska folket punkt 1. Hur många har inte lite lätt ångest innan och under sin träning? Folk älskar ju att hata löpning. Få springer för att de gillar det. Desto fler för att de vet att de behöver det. Men de lider både innan och efter. Många äter sån´t de tror är nyttigt men hade hellre ätit något annat. Är de också ortorektiker?
Min bror Fredrik har flyttat till Los Angeles för att kunna äta och träna bättre. Han äter bara rå mat, dricker rå och opastöriserad mjölk och vill ha de absolut bästa råvarorna samt det största utbudet som finns. Han tränar flera gånger per dag. Han mår alldeles utmärkt. Han är en av de mest balanserade och mest tränade personerna jag vet. Både fysiskt, mentalt och känslomässigt.

MEN! Han är samtidigt djupt egocentrisk i sin livsstil, helt ovillig att anpassa sig till omgivningen och kompromisslös i sin livsstil. Och han skulle må väldigt dåligt om han sattes i en situation där han skulle tvingas sänka sin standard under den nivå som han dikterat för sig själv. Så säg mig; är hans beteende friskt eller sjukt? Jag kan lova att Fredrik enligt alla mätbara parametrar är extremt frisk och harmonisk men jag tror samtidigt att man i det svenska mellanmjölksmässiga debattklimatet hade kunnat sätta både en och annan diagnos på honom och varför inte ortorexi…

-Må dåligt. Det här är det sämsta argumentet av de alla. Skulle ”må dåligt” innebära att de valen man gör är fel? Vem har lurat i oss att livet alltid innebär att vi ska må bra och vara glada? Det är ju helt normalt att det är svårt att möta motstånd och att livet faktiskt är en jävla kamp. Jag har mått dåligt fler gånger än jag kan minnas. Åtminstone om dåligt mående innebär lätt ångest över sådant jag ska företa mig, nervositet, prestationsångest, fysisk och mental trötthet, besvikelse och stress. Men allt det dåliga måendet har också inneburit en successiv utveckling och lärdomar som bygger styrka och vilja.
Vad som är mycket värre än att ibland må dåligt är att leva dåligt. Att skita i saker och ting och att ge upp. Det mår man inte heller bra av. Fast på ett annat sätt. Och vad värre är, att leva dåligt tar livet av en!
En överviktig godismissbrukare mår ju kanon så länge missbruket stimuleras och godisbehovet tillfredsställs. En alkoholist upplever säkert en hög relativ livskvalitet under berusning. Men är att ”må bra” på det sättet verkligen att MÅ BRA?
Så frågan är om det är bättre att må lite dåligt av bra saker än att må lite för bra av dåliga saker? You tell me…
-Vila. Många stör sig på min rekommendation av ”fysisk aktivititet sju dagar i veckan, två gånger om dagen” och tycker att det är en träningshets utan dess like. Det är viktigt att vila! Ja, vi måste vila och det ska vi göra på natten. Det är ju inte det faktum att folk är för fysiskt aktiva på dagen som är utbrännande idag utan att folk sover för lite på natten. Och det är klart att det är så! Med en överstimulerad hjärna och en understimulerad kropp så är det svårt att komma i fas och sova bra. Människorkroppen är gjord för i princip oavbruten aktivitet i vaket tillstånd men vi ska sova gott och länge på natten och gärna en tupplur på dagen. Bottom line; vila gör vi inte genom att vara inaktiva utan genom att sova!
-Utseende- och träninghets. Men snälla! Om man har problem med att se andras bilder på sociala medier eller i andra sammanhang där individer glamoriserar sin tillvaro och sitt utseende, så stäng ned. Någon trodde på allvar att jag i och med min boktitel ”Jag vill ju bara se bra ut naken” hyllade skeva utseendeideal när sanningen är att titeln är djupt ironisk. Har man följt mig o lyssnat på min föreläsning så vet man att jag är djupt kritisk till ytliga attribut och utseendefixering.
En bulimiker kommer alltid att provoceras av bilder på mat. En anorektiker provoceras av andra smala människor. En ortorektiker av tränande människor. En spelmissbrukare av spelannonser. Det blir bara så dumt när någon påpekar att jag inte bör skriva som jag gjort i den här frågan då det finns de som blir triggade av sådana här texter. Det finns inte mycket man kan skriva eller visa överhuvudtaget då…
-Slutligen. Jag bryr mig inte dyft ifall jag provocerat många med de här texterna. Eller om vederbörande stör sig på mig av någon anledning. Jag är van. För att vinna 90 personer som verkligen tycker om det man gör så får man automatiskt 10 belackare, hatare och nättroll på köpet. Ibland behöver man bli provocerad för att tänka efter lite. Åtminstone funkar jag själv så.
Däremot är jag ledsen om någon blivit sårad på riktigt. Det är aldrig min avsikt. Det är också därför som jag är noga med att skriva om företeelser och inte om individer. Jag inser dock att det i princip är omöjligt att skriva om någonting alls utan att träffa en öm nerv hos någon. Och ibland är sanningen en bättre hjälp en ömkan och medhåll. Det finns ingenting som inte i någon mån kan bli bättre om man bara bestämmer sig för att försöka.
Hela min värdegrund bygger på tron på den gränslösa människan och tron på den ordinära individen som kan åstadkomma extraordinära saker! Det enda någon någonsin saknar för att göra makalösa saker med sig själv är tid och repetition. Det vi alla behöver mer av är uppmuntran och inspiration! Vi behöver att höra att vi kan om vi vill. Och att ingenting någonsin är för sent i livet. Vi behöver att höra vad vi ska göra mer av och vad vi ska akta oss för. Vi behöver att upptäcka vad som på riktigt gör oss lyckliga och tillfredsställda. Jag är fast och fullt övertygad om att det står långt mer lycka att finna i en svettig träningströja och en skönt trött kropp än i botten av en godispåse.
Livet är inte en tävling. Hälsa är ingen tävling. Ingen får en medalj när man död för att man levt bäst. Hälsa handlar om att göra det bästa av det vi har. Oavsett vem vi är. Och att inte ge upp.
Fotograf: Tomas Eriksson, http://www.bildbolaget.se