Framgångsrikt Vasalopp på LCHF-uppladdning!

Peter gick på min föreläsning och testade ett annat upplägg inför sitt Vasalopp. Han bytte den typiska kolhydratskosten mot en LCHF-baserad kost. Själva loppet genomförde han på en typisk ”Train low – race high”-strategi.

Läs hans berättelse nedan!

”Hallå igen Jonas!

Först vill jag bara tacka för tipsen och inspirationen! Mitt Vasalopp gick kanonbra och jag är supernöjd!

Inför förra årets lopp hade jag gjort en satsning mot ett bra resultat. Målet var topp 500. Ett enligt mig väldigt rimligt mål.

Jag hade en jättebra träningsbakgrund och en bra försäsong. Under säsongen körde jag bra i massa tävlingar långa som korta. 

Men formen var på väg neråt ju närmare Vasaloppet jag kom och jag tror sammanlagt att jag hade haft 4-5 sjukperioder under vintern.

Tiden jag fick i fjol 4:36 var bra men placeringen 648 var en besvikelse. Känslan av att inte få ut max av kroppen var jobbig att hante och jag tyckte och tycker att de flesta förutsättningar låg mig i fatet då.

Till detta Vasaloppet hade jag bara som mål att köra, njuta och fullfölja på ett bra sätt. Jag hade inte samma upplägg i träningen. När jag även under sommaren varit sjuk flera gånger så ändrade jag min kost efter att ha varit på din föreläsning. Eftersom jag inte satsade på något speciellt resultat i årets lopp så har jag njutit av min träning och kört mycket mer samma sköna lagom hårda pass. Jag har som sagt sedan jag ändrade kosten aldrig varit sjuk. Känslan att formen sakta stigit har varit positiv. Också känslan av att aldrig riktigt bli trött av träningen har varit speciellt skön. Jag har hela tiden känt sug efter att träna mer och ibland tränat mycket kvantitet men behållit hyfsad intensitet under passen. 

Den berömda väggen är sedan länge bortglömd!

Någon månad innan Vasaloppet körde jag ett seedningslopp för skojs skull utan uppladdning. Jag lyckades inte seeda upp mig men det var ändå skönt att ha genomfört ett lopp med den nya kosthållningen. Efter den här tävlingen så har jag gått över till att köra vissa pass med mycket mer kvalitet och har då känt av bra resultat och stigande formkurva. Min snittfart under de aeroba löpträningarna har skvallrat om kanske min bästa löpkapacitet någonsin. Detta trots mindre mängdträning och betydligt mindre högintensiv träning mot det gångna året. Jag har iofs tappat 3-4 kilo mot i fjol. Om det beror på kosten, eller avsaknaden av den tyngre överkroppsstyrketräningen jag bedrivit förr vet jag inte.

Vasaloppsveckan:

Måndagen innan Vasaloppet så åkte jag Öppet spår med min pappa och min flickvän. Ett långt, lugnt och skönt långpass. Soligt väder, bra spår och tillräckligt bra fäste för Vasaloppsdebutanterna. Jag själv stakade sista 28 kilometerna

Tisdag och onsdag vila.

Åkte lite alpint på onsdagen. Torsdag ett lugnt pass med lite fartökningar. Fortfarande LCHF-kost. Fredagen deltog jag på stafettvasan och stakade min sträcka (14km) med de berömda Lundbäcksbackarna på 12:e bästa tid utan att gå riktigt på max. Körde ganska hårt. Jag drack en mugg sportdryck efter och tog en bulle. Maten på kvällen blev LCHF med något liberalare komplement. Firade med lite rödvin och svart choklad.

Lördagen vila, några promenader och något ”normalare” kosthållning med fler små måltider. Försiktigt intag av kvalitativa kolhydrater under dagen.

Jag laddade med vätska båda dagarna innan och åt sedan en LCHF-frukost på morgonen enligt rekommendationerna.

Alla förutsättningar verkade stämma för mig inför Dagen. Vädret var på topp igen. Jag var lugn och samlad och tänkte njuta i början av loppet. Direkt från start kände jag att skidorna var konkurrenskraftiga. Uppför den första backen hade jag tur med spårvalet och starten flöt på bättre än förväntat. Från startled två och en placering runt 1000-1200 så passerade jag första kontrollen på 507:e placering utan att förta mig. Ändå hade jag då passerat många åkare på myrarna efter första backen och fram till kontrollen. Jag försökte sedan hitta min rytm och lika snabba åkare att hänga med.

För mig gick sedan loppet som på räls och som tåget. Jag hade inga svackor, började dricka sportdryck efter 2/5 delar av loppet och gick all in på det sockret jag fick tag i efter 3/5 delar. De sista 2,5 – 2 milen var det ingen som körde ifrån mig, snarare så gick jag fortfarande som tåget och det var bara en sjukt stark veteran (minst 30 vasalopp) som lyckades hänga mig. Han vann för övrigt veteranklassen och jag hann tänka att gubben måste gå på LCHF. Jag passerade med någon mil kvar en stakstark Lassi Karonen (OS-sexa i rodd 2008) förvisso pappaledig. Mathias Fredriksson (1 OS-brons, 2 VM-silver och 2 VM-brons) gick i mål drygt 3 minuter före mig. Inte ens den tokstarka gubben (så klart norrman) lyckades med bedriften att hänga mig ända in i mål. Han tappade min rygg med någon kilometer kvar men tackade mig i målet för draghjälpen.

Jag tog många placeringar under hela loppet och kände mig bara starkare och starkare (det gjorde ont på slutet). Resultatet blev en 302:a placering bara drygt 2 minuter långsammare än i fjol. Segertiden för vinnaren slutade på 12 minuter långsammare.

Summan av kardemumman. Jag är sjukt nöjd med resultatet som inte riktigt var väntat. Jag kommer att förespråka (för de som frågar) denna hälsosammare och friskare livssyn med naturligare, mer kvalitativ kost och peppa till mycket mer bekvämlighetsträning. 🙂

Tack än en gång för inspirationen!

Med vänligaste hälsningar Peter Knoblach”

Om dietisters arrogans och felaktiga kostråd; det kommer mera!

Jag är helt överväldigad över gensvaret på mina senaste inlägg! Uppenbarligen har jag helt rätt när jag tycker att moderna (svenska) kostrekommendationer är den största av bluffar. En bluff som pådyvlats en hel befolkning.

Jag är också överväldigad av den massiva respons jag fått! Respons som antingen bekräftar de missförhållanden jag beskriver, eller som bara tycker att det är på tiden att fler och fler ifrågasätter värdet av ett system som konsekvent misslyckats med sitt uppdrag; nämligen att värna om individens hälsa och välmående.

En del tycker att jag är hård. Själv tycker jag att jag är rak och tydlig. Men kritik uppfattas nästan alltid som hård av mottagaren. Och jag vill vara just tydlig och rak i min kritik! Det ska inte finna utrymme för något ”både och”, ”varken eller”, eller ”båda delarna”, när det gäller allvaret i det här systemfelet.

Det är också lustigt att många envisas med att hänga upp sig på min person. Men det är å andra sidan en klassisk härskarteknik som etablissemang alltid använt för att kväsa meningsmotståndare; att kritisera meningsmotståndaren i brist på andra argument.

Jag har mycket mer som jag vill och tänker skriva om det här! Men det kommer att dröja någon dag. Jag har under de senaste dygnen modererat runt 800 kommentarer, samt debatterat friskt i andra sociala medier.

Jag ber om ursäkt om kvaliteten på mina svar ibland inte når upp till standard. Tiden har helt enkelt inte räckt till. Ibland har jag bara godkänt kommentaren trots att de funnits frågor och kommentarer som jag velat bemöta. Ofta finns dock liknande frågor i någon annan kommentar. Jag tror de flesta förstår, till och med mina meningsmotståndare, att jag omöjligt kan svara uttömmande på allas respons.

Jag kommer dock att skriva ytterligare inlägg i sammanhanget och resonera kring flera av de återkommande frågorna, invändningarna, missförstånden eller synpunkterna.

Den stora frågan kvarstår; hur kan svenska dietister försvara ett system som så kapitalt misslyckats med att hjälpa människor att äta rätt? Hur kan svenska dietister försvara ett system som har varit ute på så hal is i avgörande sakfrågor? Hur kan svenska dietister försvara att så många blivit sämre, sjukare, mer beroende av läkemedel, mer överviktiga och olyckligare under deras vård och rådgivning?

Hur kommer det sig att svenska dietister inte kan vara ödmjuka nog att inse sin roll i den här enorma missgärningen, och att erkänna att deras yrkeskår många gånger haft mer fel än rätt?

Jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste en kommentar på en annan blogg, där avsändaren skriver; ”Jag tycker faktiskt att det är pinsamt för dietistkåren att det är självpålästa kostamatörer som jag själv som hjälper diabetiker att bli symptomfria och inte dietisterna själva.”

Jag kan inte annat än skriva under på det.

Dietisternas arrogans är skrämmande! Och deras förnekelse är bedrövlig.

Jag skrev mitt förra inlägg i affekt. Men nu skriver jag i raseri!

Jag har just nu, runt 430 kommentarer, på det inlägget. Det är något slags rekord. Har aldrig varit med om maken! Och den stora majoriteten är i jublande favör på ett eller annat sätt.

Naturligtvis så har också många dietister, eller andra beskyddare av det rådande etablissemanget, kommenterat. Men de har gjort det på ett bedrövligt sätt! De har inte försökt bemöta mina argument eller mina anklagelser utan istället ägnat sig åt;

  • rena lögner, förskönanden, begreppsförvirring och historieomskrivning i linje med ”så har vi alls inte gjort”
  • anklagelser och ifrågasättande av mig som person. Jag är ju  synnerligen ointressant i sammanhanget! Jag hade kunnat vara Kalle Anka och ändå haft relevans i de teser och påståenden jag anbefaller.
  • att skylla ifrån sig och hävda att beslut och policy förs, fattas och genomförs någon annanstans.
  • att beskriva vad de ”egentligen tycker” och vad de gör och äter som privatpersoner. Precis som det skulle göra saken bättre att de tycker en sak privat men sedan är ”tvungna” att säga ngt annat till patienten?
  • att de minsann för diskussioner internt och/eller under utbildningen och att det därmed är ”högt i tak”
  • att framföra ovidkommande information som inte alls har med ämnet att göra.

Man har gjort allt utom att be om ursäkt!

Man har gjort allt utom att förbehållslöst erkänna att det funnits, och fortfarande finns, inbyggda systemfel av gargantuiska mått, i dagens kostrådgivning!

Man har gjort allt utom att visa empati med alla de som i förtroende sökt sig till deras auktoritet, för råd och hjälp!

Man har gjort allt utom att se sitt egna ansvar i den vård- och informationskedja av underminerade länkar som brustit på så många ställen att de aldrig går att laga igen

Man har gjort allt utom att erkänna att det finns offer som ett resultat av deras påbjudna desinformation! Snarare är det med ett barns gnälliga martyrskap som flera dietister istället tycker att jag är boven i dramat, genom min tydlighet i frågan.

Detta är höjden av arrogans! Detta är nonchalans på gränsen till det outhärdliga! Det gör mig alldeles rasande att se detta djupa förakt för den enskilda individen!

Svenska dietister har, som grupp, noll sjukdomsinsikt. De har noll sjukdomsinsikt gällande sin egen oförmåga att se hur det fettfobiska, spannmålsvänliga, dödsskallemärkta (nyckelhåls-, för de som inte förstår analogin),lightproduktsanammade, margarinkletiga och läkemedelsföreskrivande system de representerar, skadar många!

MEN, de människorna finns ju inte! Inte enligt dietisterna. Det finns inga offer. Nej, dietisterna hjälper ju folk att må bättre!

Det är underligt, för nedan har jag några av alla de kommentarer ifrån människor som har skrämmande första hands-erfarenhet ifrån vården och/eller med dietister. Det finns hur många som helst med den sortens historia att berätta!

Idag är det lätt att hitta ett veritabelt överflöd av människor som blivit friska, normalviktiga, medicinfria och fått livskvalitet åter, först efter att ha gjort TVÄRT OM vad dietisten/sjukvården anammat. Så om man envisas med att prata om begrepp som ”evidensbaserad forskning” så har ni tusentals exempel på evidens precis där! Exempel ifrån verkligheten! För det är i verkligheten som vi lever. Vi som inte sitter på de höga akademiska hästarna och inte väntar i 30 år på att någon stelbent tjänsteman ska klubba igenom en ny promemoria.

Sett i skenet ifrån det ljuset så är det inget annat än patetiskt att läsa diverse dietisters undfallande försök till antingen martyrskap eller förnekelse. Har någon någonsin fått hjälp av en dietist? Jag tvivlar.

”Men Amen.! Har levt med magbekymmer i typ 18-20 år. Besökt läkare och blivit undersökt både här å där… Efter flera år så var det nämsta till diagnos ibs. Fick testa ”medecin”.. Flytande fibrer, laktolos . . . Jag kan bara säga att det var så långt från bra man kan komma. Inte en enda läkare har kommit med ens frågan vad man äter eller tips på ändra kosten. Nu har jag tagit bort alla kolhydrater och kör lchf. Redan första veckan var jag bättre än nånsin och nu inne på vecka 2 kan jag dricka mjölk utan att behöva springa över människor på väg till en toalett. ”Sjuk”vården är läkemedelsindustrins lilla gödkalv..! ”-Jonas

Ja, det är absolut fruktansvärt hur det får gå till. Som f.d. kostbehandlad diabetiker typ 2, har jag personligen drabbat samman med diabetessköterskor som försökte lära mig att äta enligt tallriksmodellen och som fullkomligt dissade min lchf-diet. Men nu 8 kg lättare och som frisk diabetiker, är alla mina värden fenomenalt bra och jag får i.a.f. applåder av min läkare på vårdcentralen.”-Kikki Sandström

-”Som medelålders hälsofreak som tränat och ätit enligt SNR i hela mitt vuxna liv har jag nu ändå drabbats av hypotyreos och pre-diabetes trots att jag följt råden till punkt och pricka. Jag avskyr den moraliserande tendensen i debatten där man säger att du har blivit sjuk för att du INTE har följt råden. Om jag sökte för ont i magen så sa de bara: drick mindre kaffe och stressa inte. När jag sökte för förskräckliga blodsockerfall sa de: drick juice eller ta druvsocker!”

Så de som säger att det inte är råden det är fel på utan människorna som inte följer dem borde ta sig en funderare till. Jo för mig är det råden det är fel på. Jag har haft oupptäckt glutenintolerans i 25 år vilket lett till de här sjukdomarna och till diverse annat. Antagligen är detta toppen av ett isberg. (I USA pratar man idag om att upp till 15% är glutenkänsliga vilket inte upptäcks vid test) Glutenintoleransen har givit mig ett långt lidande med fruktansvärda magplågor eftersom jag ätit kopiösa mängder fibrer, fullkorn och baljväxter som bara förvärrade mina problem och ledde till massiva mineralbrister. Jag känner mig lurad. Varför kan medicinen bara följa ett spår i taget? När ska man ta det som varit känt i alla vetenskapsgrenar tidigare dvs att det som är ”sant” idag troligen inte är det i morgon?” –medelålders kvinna

-”För ungefär 10 år sedan kollapsade mitt tarmsystem totalt. Rasade i vikt. Besökte läkare, efter läkare, Ulcerös kolit sa dom. Kronisk sjukdom som ingen kan bli frisk av och som kräver medicinering och kortison i massor.
Började gå på regelbundna kontroller och fick ”hjälp” av en dietist (”håll dig borta från fet mat, ät margarin istället för smör”). Var ofta småsjuk med feber, huvudvärk och förkylningar.
Fick nys om en alternativ metod, med endast naturläkemedel. Lade om kosten helt, bort med alla spannmål, lightprodukter, socker och margarin. In med fet och naturlig mat ”ska du äta mjölkprodukter så välj den fetaste sorten”

Sagt och gjort – ett mirakel. Jag kunde trappa ner på medicinerna för att sedan sluta med dem helt (det skulle ju tydligen vara omöjligt).
Helt symptomfri sedan 5 år tillbaka. Skulle aldrig lyssna på en dietist från den skolan igen! Fortsätt driv frågan!” -Björn

-”Jag har gjort en forskningsstudie på mig själv efter att ha fått diagnosen diabetes typ 2 för några år sedan.
Jag fick råden av en överläkare nån typ av diabetesspecialist att äta becel och av dietisten på samma avdelning att äta enligt tallriksmodellen. Av nån anledning så funkade det inte så bra, men när jag testade att skippa kolhydraterna blev jag symptomfri.
Och för övrigt vill jag bara säga: Heja Jonas jag tror du gör ett mycket bra jobb ! ” -Per Johan Sundbaum

-”När farsan behandlades för sin cancer på KS i somras fick han träffa en dietist som inte sa ett skit om att sluta eller ens dra ner på socker. När jag läst på om cancer och kost förklarade jag för honom att han måste lägga om sin kost och sluta med socker, mjöl, ris, pasta, potatis, gryn etc Han var väldigt skeptisk då ingen av hans läkare eller dietist nämnt något om detta. Jag tog upp det med hans onkolog själv som då sa typ ”Mjoo, det stämmer att socker föder tumören då det är hög aktivitet där så det är bra att dra ner lite på det, men det är ju socker i allt nuförtiden så det är inte så mycket att göra”. När farsan senare var inlagd på KS serverades skitdålig näringsfattig mat med mackor, potatis, ris, pasta och så en härlig dessert i form av sockrad kräm eller glass. Det var ett helsike att som anhörig försöka kräva bättre sockerfri mat och mer grönt. Helt otroligt att kunskapen är så sjukt dålig bland läkare och att kosten på sjukhuset är så fruktansvärt dassig. Maten kan hjälpa otroligt mycket för att stärka immunförsvaret och motverka cancer (läs tex Anticancer!) men den mat som serveras och föreslås av läkare och dietister på sjukhusen skulle jag säga snarare stjälper än hjälper. Pappa dog den 5 november.
Tack Ann och Jonas för att ni sprider det här som jag tycker är så viktigt!” -Björn Ölund

-”Bra jobbat Jonas, klockrent!
Läste det här på Ann Fernholms blogg idag. Bara en i raden där någon tillfrisknat när de ätit tvärtemot rekommendationerna.
citat”Efter två månader med den nya kosten träffade jag diabetessköterskan. Trots att mina värden hade förbättras så tyckte hon inte om LCHF. Tre månader med kosten, strax före julen 2010, blev det återbesök hos ögonläkare. Hon blev förvånad över den förbättringen jag hade fått. Alla gamla ärr var läkta, ögonen var torra och fina och den stora sockersvulsten i vänstra ögat hade blivit mindre. Jag berättade om LCHF och hon blev intresserat och har följt mig med nya undersökningar varje kvartal sedan dess. Högra ögat är helt återställt och med det vänstra ögat läser jag små text igen trots att jag inte har bytt glasögonen.”
Läs hela här:
http://ettsotareblod.se/lasare-lchf-raddade-ogonen/ ”-Maria Lilja

-”TACK beingjonas,vilka sanninges fakta du skrivit,hoppas att det leder till ett stort upprop.Men det är många mäktiga att slåss mot,som har haft makten i förskräckligt många år(och helt utan motstånd)du har livsmedelsverken och läkemedelsindustrin(eller vi,vi som fattar bättre)och deras makt sitter i deras rikedom i pengar,vad kan man inte köpa för pengar!Blev själv jättesjuk,fick en massa mediciner+sjukgymnastik,blev ännu sämre tills jag en dag 2009 slängde alla mediciner och började äta LCHF(jag var fettskrämd för det galna kostråden hade även påverkat mej)jag blev bättre och hösten 2012 slutade jag med Levaxin som jag ätit sedan 20-årsåldern och mår ännu bättre.Idag ska jag gå till apoteket och köpa ett test för gluten(vilket jag misstänker att jag är intolerant mot,men inte läkarna inte,men man bjuds gärna att äta psykofarmaka,även mot en värkande axel,men det kunde kiropraktor och naprapat hjälpa mej med.Idag är jag 67år och jobbar fortfarande på inringning,pigg och alert,istället för död och begraven,som mina tre ihjälmedicinerade anhöriga blev.P.S.Det var fruktansvärt att lyssna till dietisten som gav min sjuka syster att äta Becel,och när jag sa att det var farligt gav hon mej en blick och ett svar på vad hon ansåg om mej och min kunskap om Becel,det är bara att hoppas på att hon faller på eget rep.Du har allt mitt stöd Jonas”. -Eivor

-”Bra skrivet Jonas! Min hustru som varit överviktig större delen av sitt liv beslutade sig för att göra en gastric pypass operation. Ingen av alla hon träffade längs vägen (läkare, dietist, psykolog) nämnde lågkolhydratskost… Lyckligtvis så drabbades Johanna av panikångest på sjukhuset kvällen innan och backade ur. Hon beslutade då att ge lågkolhydratskost en ordentlig chans. Nu drygt ett år senare och dryga 50 kg lättare och ser avhoppet som sitt livs bästa beslut! Tänk vad många som skulle slipa amputera magen om de fick vettig vägledning! Det är just detta som stör mig, INGEN nämnde detta som en möjlig lösning!”  -Oliver

-”Hej! Och TACK! För mig har polletten precis trillat ner. Jag träffade min första dietist när jag var 8 år. Hon sa – ät mindre och rör dig mer, och satte mig på en fettsnål kost med mycket stärkelse. Sedan dess har jag varit hungrig och blivit tjockare, tjockare och tjockare. I dag är jag 40 år och har äntligen kommit över min fettskräck. Jag har aldrig mått bättre. Det är dags för rikgit mat.” -Alexandra

-”Mycket bra skrivet, Jonas!
Med en cancersjuk mamma och ett jobb som kostrådgivare (www.smartamaten.se) kan jag bara hålla med. Fram för bättre kostråd för barnen, för de vuxna och för de som drabbats av sjukdom! ” -Åsa Jakobsson

-”Fy fuck va bra skrivet. Önskar jag hade detta flödet då jag argumenterade med en dietist som tycker vår dotter ska börja äta margarin och dricka välling för att få i sig alla näringsämnen och RÄTT fett! Det är som att prata med en vägg. Hon har nu skickat hem en del studier till oss som ska visa att hon har rätt.” -Jonathan

-”Helt underbart skrivet. Hoppas att du får många som lyssnar på dig och lär. Har nyligen begravt min far pga att sjukvården tyckte han kunde leva på deras näringsdrycker (läs extra sötad saft) när han fick svårt att äta. Trots den kunskapen jag har (är kostrådgivare) och försökte dela med mig av så vågade han inte gå emot sina läkare och dietisters råd och det blev hans död. Jag hoppas fler patienter och anhöriga slipper uppleva den hopplöshet jag kände under alla hans sjukdagar.”  -Camilla

-”Tack Jonas för att du tar upp den här debatten.
Vi är många som farit illa under många år pga de felaktiga kostråden.
Jag själv kom inte överens med diabetessköterskan när det gällde vilken kost jag skulle äta för att bromsa min begynnande typ2-diabetes, hon förordade tallriksmodellen som enda tänkbara.

Jag vann, eftersom jag inte ens behöver gå dit längre :-)
Stackarn blir utan patienter om alla äter som jag dvs LCHF.” -Margareta

-”Mycket bra skrivet! Tog striden med mina barns förskola som serverar lättmjölk och Becel till min stora frustration och ilska. Det svar jag fick var Livsmedelsverkets rapport ”Bra mat i förskolan” som på allvar skriver att oboy och macka är bra frukost som man kan servera två gånger i veckan?! Jag blev så arg att jag kokade! Men man kämpar i motvind, det är kommunens bortvillade inköpare som får bestämma och inte någon som har någon egentlig koll på vad man borde äta för att få vara frisk. Jag frågade också om jag kunde köpa dit riktiga helprodukter men fick blankt nej. Bra att du lyfter frågan, vill också ha revolution! ” -Sara

-”Grymt bra skrivet Jonas!
Jag har själv testat alla möjliga dieter och att följa dietisters råd för att gå ner i vikt. Hur jag än åt, 3 gånger om dagen, 6 gånger om dagen, tallriksmodellen och fullkornspasta. Två saker hände; 1) Jag gick ner i vikt en stund men tappade ofta i blodsockernivå och hittade mig själv vid godishyllan eller ätandes en smörgås på kvällen. 2) Jag gav till slut upp och gick upp igen.

Jag googlade, läste, frågade och tog reda på mer. Testade LCHF och kilona rasade. 23 kg lättare, men framför allt! Fan så bra jag mår! Inga blodsockerdippar, humöret, hyn, träningsorken. Allt är på topp!

Att säga att det inte finns forskning inom området är en ren lögn. Inte bara finns det forskning. Det finns större och bättre forskning. Tester gjorda på över 10 år med flera hundra testpersoner, kontra de vinklade testresultaten som Livsmedelsverket lutar sig mot.

OM det nu varit så att forskningen varit tvetydig och oklar hade jag kunnat acceptera att ett statligt verk säger ”Forskningen är tvetydig, vi håller koll men ändringar inga rekommendationer i nuläget” – Men så är inte fallet, och det är väl precis vad Jonas skriver! Så att luta sig mot att viss forskning säger si, en annan säger så gör att man missar det viktigaste när du synar en forskningsrapport. Vad har rapporten för validitet??? Tack för en fantastisk blogg ” -Mattias

-”Ja visst är det dumheter. Min mamma klarar att hålla sin diabetesdiagnos en armslängs avstånd, därför att hon i princip äter LCHF med lite kolhydratfusk OCH håller långtidssockret perfekt, vilket gör att läkarna inte kan med bästa vilja i världen sätta in tabletter eller insulin. Däremot vågar de inte ta bort ”diagnosen”, därför att om man en gång fått diabetesdiagnos, har man för alltid kvar den :) ”-G

-”Sen finns det ju vi som är legitimerade dietister men som ändå har valt ett annat yrke eftersom vi inte kan sitta och säga till sjuka människor att de ska äta margarin och mjölmat. Just av den anledningen att vi inte tror på de kostråden och aldrig själva skulle leva efter dem! Jag vill också se ett paradigmskifte, då skulle jag gärna jobba som dietist igen och känna stolthet över mitt yrke! Det kan jag absolut inte göra som läget är nu med de rådande kostråd som SLV står för!. -Linda B

-”Tyvärr finns det många, tex. min morfar som tränat aktivt alltid, är läkare och därför ätit fettsnålt enl rekomendationerna hela sitt liv, som trots fin figur och god kondition vid 73 år får kranskärlsopereras akut pga åderförkalkning i hjärtat.
Åderförkalkning kommer inte göra dig sjuk idag utan lagom till din pension, att du inte är förkyld vid 25 hjälper tyvärr inte mot sjukdom senare i livet. Alla kolhydrater du äter idag kommer ge dina kärl skador på sikt, det är inget du märker förrän det är ”för sent” och förkalkningen är ett faktum!” -Helena, läk stud

245 kommentarer hittills.

Jag har aldrig varit med om att det har strömmat in kommentarer, i den mängd och takt som det gjort hittills, efter mitt inlägg om svenska kostråd och dietister!

Just nu är jag uppe i 245 kommentarer här på bloggen. Och över 32000 besök.

På Facebook och på Twitter är det samma hausse och intresse.

Den absoluta majoriteten av all respons är i översvallande favör, och många vill dela med sig av sina egna skrämmande erfarenheter av möten med dietister, sjukvård och därtill relaterad sjukvård. Den här frågan har legat och pyrt hos många!

Jag hinner inte riktigt med att svara på alla kommentarer just nu, och inte på det sätt som jag önskar, så att jag kommer att skriva en uppföljning imorgon, där jag går igenom de vanligast förekommande frågorna samt de invändningar som framförs.

De roligaste kommentarerna är ändå ifrån de som undrar vilken utbildning jag har, som ifrågasätter min kompetens, och som inte tycker att jag ska uttala mig såvida jag inte själv är dietist! För hur kan man veta något om sakernas tillstånd annars?

De argumenten är lika underliga som att påstå att de enda som får kritisera och ifrågasätta religion är utbildade präster. Och att de enda som får ha en åsikt om barn är de som redan är föräldrar.

Tillbaka imorgon efter en lång simtur i Röda Havet!

Varför man ska gå på min ”Nakna Hälsan”-föreläsning!

Jag får många trevliga och upplyftande mail ifrån deltagare på mina föreläsningar, eller ifrån de som läst något som jag skrivit!

Ibland  delar jag, med avsändarens tillstånd, med mig av dem här på bloggen. Inte så mycket för att skryta om mig själv (även om jag blir väldigt glad av att ha berört någon), utan snarare för att visa att det enda som ibland krävs för att åstadkomma en betydelsefull förändring, är någon annans ord!

Vi äger alla den gränslösa förmågan. Och vi är alla perfekta. Det enda som kan behövas är att någon påminner oss om att vi ska använda den förmågan och göra det bästa av det som vi har.

Det här mailet fick jag av en tjej som lyssnade på mig i höstas;

”Hej Jonas 
Jag vill börja att berätta att jag var på din föreläsning ”nakna hälsan” i Örebro i slutet av november utan att berätta massor om mig själv så är jag givetvis intresserad av just hälsan, träning har tränat crossfit och gym, löpt i perioder .. hur som helst kan jag verkligen erkänna att jag har levt i en minddre bubbla eller i en illusion av vad hälsa, och hälsosam träning innebär… Ta exempelvis CF. Där många med mig har tränat flera pass i veckan hård intensiv intervall träning mixat med tung styrka och för lite återhämtning till följd av fokus på prestera mer.. hur som helst… 

Efter jag var på din föreläsning, blev jag nyfiken, nyfiken att testa nytt tänka själv, lyssna på kroppen (verkligen lyssna) och känna tänka själv vad min kropp vill och behöver.. vilket har inneburit att jag har utan att jag planerat eller bestämt mig .. bara ändrat o hela min träningsrutin, mitt tänk och kost… i höstas var det en omöjlighet att löpa 8-10 km utan må skit o vara slutkörd? moffade faktiskt mängder av musli, bröd aldrig tillfredsställd.. och skämdes när ja åt fet mat i mängd.

IDAG springer jag med tassande trippande steg 12-15 km, tränar några styrke pass med basövningar utan att det bekommer mig, jag känner mig stark i kroppen inga energidippar att tala om heller. Det Känns för jäkla bra och jag vågar påstå att det är första gången som det råder en balans gång mellan knopp o kropp, hälsa /prestation.  och för första gången i mitt liv har jag anmält mig till en löptävling!

Det var den bästa inspirationskvällen jag har varit med om och jag ville bara att du skulle få höra att du påverkar och det med råge! ”

Skälet till att jag föreläser!

Det är mitt i natten och jag sitter i passagerarsätet på väg hem ifrån höstens sista föreläsning i min ”Nakna Hälsan”-turné.

Turnén avslutades med fyra dagar på raken i Göteborg, Linköping, Stockholm och Uppsala. Det har varit underbara, tempofyllda, inspirerande, makalösa och stimulerande dagar. Det är en ynnest att få prata inför publik om så angelägna ämnen som ligger inom ramen för hälsa och livsstil. Och jag är hedrad över att så många vill spendera fyra timmar i mitt sällskap!

Det som dock ger den djupaste tillfredsställelsen är när någon mailar mig för att berätta att det jag sagt faktiskt spelat roll!

Mailet nedan är ifrån en tjej som gärna vill vara anonym, men som vill dela med sig av sina erfarenheter.

 

”Hej Jonas!

Jag hoppas att detta mailet hittar fram till dig och att du kanske har några minuter över till att läsa det 🙂
 
Ville bara uttrycka hur mycket din föreläsning betydde för mig. Jag är 25 år och har sedan jag var ca 14år haft (självdiagnostiserad) IBS. Jag har fått så ont i magen ibland att jag bara kunnat ligga på golvet i smärtor. Aldrig vetat vad det kunde vara som jag inte tålde, eftersom jag hade ont varje dag, hela tiden, vad jag än åt.
 
Jag har kontaktat sjukvården flera gånger när det varit som värst eller när jag bara inte orkade mer. De svaren jag har fått har varit (på akuten) ”Är du säker på att det inte är vinterkräksjukan?”. Efter ultraljud efter stenar ”Inget fel här förutom att du är för mager”. (hög omnäsomsättning) Från annan läkare ”Du är lite olika känslig mot olika saker vid olika tillfällen. Troligtvis. Ät mer och motionera regelbundet”
Ingen läkare har velat göra mer tester eller ens föreslagit något. Så jag har gått runt och haft ont i 10 år nu.
 
Tills för ett år sedan när jag hittade LCHF och följde det i 6 månader. Jag hade nästan inte ont alls! Allting var bra! Sedan hände en grej i mitt liv, som gjorde att jag fick en panikattack (aldrig haft innan) så jag inte kunde äta på en vecka, och jag blev jättesjuk. Sedan var jag tvungen att flytta in hos min syster, vilket tär på mig otroligt nu. Så jag äter hälften rätt och hälften fel nu ungefär. 
Samtidigt har jag velat ”lära mig” springa. Har varit ute någon gång och varit så stolt. Men det är svårt att få det till rutin, och att få det att funka. Trodde inte det var svårt att springa! Tänkt att det kanske bara inte är för mig…
 
Och nu gick jag på din föreläsning igår. Det du sa var så logiskt. Och jag tog verkligen åt mig och kände igen mig i så många saker du sa. Och på ett sätt som är svårt att föklara så kände jag att du brydde dig mer än vad någon läkare någonsin gjort. Att du var mer äkta. Jag fick nytt hopp, självförtroende och blev mer taggad än på väldigt länge. Jag vill så gärna kunna springa. Vill så gärna plötsligt tänka ”Jag har inte ont i magen nu!”
 
Så idag började jag igen. Jag tar tag i mitt liv idag, nu. Och inte sen som jag så ofta tänkt. Jag vill må bra och va den bästa jag som jag kan va!
 
Så med detta mailet ville jag bara säga TACK! Tusen tack för allt!”

Kommentar om kommentarer

Jag uppskattar verkligen all respons på mina inlägg! Många läsare och många kommentarer är det yttersta beviset på uppskattning som en krönikor/debattör/provokatör, kan erhålla!

Mina senaste inlägg om Crossfit har verkligen slagit an en sträng hos många läsare och responsen har varit överväldigande! Både av medhåll och mothugg. Som sig bör med andra ord!

Många av kommentarerna är mycket väl formulerade, och bidrar väldigt till att nyansera mina egna texter. Många kommentarer har välberättigade frågor. Jag önskar verkligen att jag hade större möjlighet att svara långt och uttömmande på alla kommentarer.

Nu går det dock inte. Många skriver ungefär samma sak och jag har svarat på det en gång redan. Andra föregår det som jag kommer att skriva i nästa eller nästnästa inlägg. Det här temat är nämligen långt ifrån slut utan kommer att resultera i flera olika inlägg under de kommande veckorna.

Det största skälet till att jag svarar kort, koncist eller inte alls, är att det tar mycket tid att moderera kommentarer! Jag har haft mer än 140 kommentarer under det senaste dygnet och jag kan omöjligtvis interagera med alla.

Men keep it comin´! Jag publicerar ALLA kommentarer, så länge de inte är helt irrelevanta, rena personangrepp eller extremt dåligt skrivna.

Nu ska jag färdigställa del 2. Jag vet att några inte tänker gå och lägga sig förrän jag levererar:)