Sedan när blev ”vanligt” egentligen normen?

I den rådande debatten om kostråd och rekommendationer kring vad vi egentligen bör äta för att hålla oss friska och normalviktiga så finns det egentligen två olika läger. På den ena sidan står anhängarna av lågkolhydratkost, LCHF, och på den andra sidan har vi anhängarna av de sedan 40 år tillbaka traditionella kostråden som framförallt saluförts av Livsmedelsverket och svenska dietister. Det är kostråd som anbefaller relativt fettfattig samt stärkelse- och spannmålsrik kost enligt den välkända tallriksmodellen.

Trots LCHF-kostens erkänt goda resultat på både övervikt, blodfetter och diabetes-2 så brukar kritikerna kalla den för extrem och sedan punktera debatten med att förnumstigt påpeka att det enda man behöver tänka på är att äta ”vanlig mat”.

Vanlig mat, alltså? Men vilken är då den vanligaste maten i svenska hushåll? Maten som vi uppmanas att förhålla oss till. Tittar vi på topplistan av det svensken äter mest hittar vi bland annat falukorv, köttfärssås, pizza, fiskpinnar, fabriksfärdiga köttbullar, djupfryst färdigmat och snabbsoppor. Till det serveras oftast pulvermos, snabbmakaroner, ketchup eller sylt. Till frukost och mellanmål så är storsäljarna diverse flingor, sötade och fettreducerade mejeriprodukter, fabriksbakat bröd och diverse charkuterier. Vanligt, med alla mått mätt, är ju också godis, glass, chips och läsk som inte minst konsumeras under det närmast institutionaliserade fredagsmyset. Ett fredagsmys som också spiller över till flera andra dagar i veckan. Men hej, det vore ju högst ovanligt att inte äta lite gott framför TV´n!

Tyvärr är det idag också vanligt, och allt vanligare, att vara överviktig. Enligt SCB;s rapport från 2010 så är idag nästan varannan man och var tredje kvinna fet eller överviktig. Samma alarmerande trend ser vi hos barn och ungdomar. I kölvattnet av den trenden ökar i en alarmerande takt allvarliga sjukdomar som diabetes typ-2 och hjärt- och kärlsjukdomar. Lika oroande är att också den livsstilsrelaterade psykiska ohälsan har ökat och att psykisk ohälsa är det överlägset vanligaste skälet till sjukskrivning idag. Det har således blivit ganska vanligt att inte må så bra.

När vi betraktar de ovan beskrivna maträtterna och produkterna så är det livsmedel som i princip inte fanns att köpa för 50-60 år sedan. För att inte tala om för 100 år sedan. Eller någonsin i mänsklig historia. Det nya har blivit det vanliga. Det raffinerade har blivit norm. Så vilken typ av mat är det egentligen som borde betraktas som extrem?

Ironiskt nog fanns inte heller de folkhälsoproblem som idag är alltmer vanligt förekommande. Diabetes-2, barnfetma och psykisk ohälsa har i stort varit okända företeelser fram till för alldeles nyligen. Nu är de vanliga.

Innan hela västvärlden blev fettskrämda av fettfobiska kostråd åt man i betydligt högre utsträckning naturligt förekommande fett och ickeraffinerade livsmedel. Kött, ägg, fisk, grönsaker, helfeta mejeriprodukter med mera. Det är i stort nämligen det urmänskliga sättet att äta. Idag har processade och socker- eller kolhydratspetsade livsmedel oss i sina klor. Tillsammans med raffinerade fetter är det allt socker och alla raffinerade kolhydrater som är värst av allt.

Och för den som tror att det bara handlar om att springa mer så är det inte så enkelt. Processad mat och socker passiviserar, bedövar och gör oss trötta.

Sedan när blev det som är vanligt också normen för det som är acceptabelt? Sedan när blev vanligt också synonymt med normalt, bra eller eftersträvansvärt? Sedan när tillät vi normen för vanligt att sänka ribban för vårt välmående och vår framtid?

Så nästa gång någon argumenterar för vanlig mat så kan du fundera på vad de egentligen menar. För den vanliga maten är med alla mått extrem och onaturlig.

Vanlig mat ger på sikt vanlig ohälsa. Riktig mat däremot, skapar förutsättningar för riktig hälsa!

Varför Paolo Roberto har helt fel!

Vad är det för fel på den här måltiden?

IMG_7808

Eller den här?

IMG_3322

Den här då?

IMG_5184

 

Inte mycket fel om du frågar mig!

Den översta måltiden är en härlig sallad med naturbeteskött, ekologisk oxfile, ovanpå. Salladen består av bladspenat, rödkål, avokado, mango och granatäppelkärnor. Köttet är stekt i massa smör och vitlök och salladen är givmilt spetsad med olivolja. Till detta drack jag en chilensk Cabernet Sauvignon.

De båda andra måltiderna är snarlika till sitt innehåll; kött eller fisk med mängder av grönsaker, lite frukt och mycket fett genom exempelvis avokado, smör och olivolja.

Det här är typiska LCHF-liknande måltid med stora mängder naturligt fett och protein och mycket små kolhydratkällor. Absolut inget mjöl och inga spannmål. Det här är mat som räddat livet (bokstavligt talat!) på tusentals människor! Människor som gått ned i vikt (mycket, ibland över 100 kg!), blivit kvitt sin diabetes-2 (med en fruktansvärd medicinering!), kommit ur matmissbruk (nästan alltid orsakat av fetträdsla o sockermissbruk!) och rent allmänt höjt sin livskvalitet enormt!

Det här tycker Paolo Roberto är väldigt dåligt. Enligt honom är LCHF mat för idioter och lata. I Paolos värld behöver överviktiga och sjuka bara springa mer och äta mindre. Mättat fett är farligt i Paolos värld. Kolhydrater är nyckeln till prestation o hälsa i Paolos värld. 

Behöver jag nämna att Paolo också driver ett företag som säljer pasta?

Paolo660
Jag vill förtydliga; jag har största respekt för Paolo Roberto som människa, affärsman och idrottsman! Men som kostrådgivare är han en fullständig katastrof…

Då han har en mycket stor ”fan base” så får hans åsikter mycket stort genomslag. Tyvärr. För han har verkligen ingen som helst aning om vad han pratar om här. I sak har han 100 procent fel.

Han är ungefär lika trovärdig i sitt pasta- och mjölhyllande som en godisförsäljare som dealar godis till barn med argumentet att det ju ”är gott”.

Jag undrar om Paolo Roberto menar att alla de som BEVISLIGEN förbättrat sin hälsa genom LCHF, på ett radikalt sätt dessutom, ljuger? Är det en bluff? Är bilderna, deras historier och deras läkarjournaler förfalskade?

Lindha Vikströms fantastiska viktnedgång, från Kostdoktorn.se

Lindha Vikströms fantastiska viktnedgång, från Kostdoktorn.se

Thess Olofsson har tappat 58 procent av sin vikt med LCHF! Från Kostdoktorn.se

Thess Olofsson har tappat 58 procent av sin vikt med LCHF! Från Kostdoktorn.se

Bilderna ovan är inte unika på något sätt. Det finns många tusen berättelser som de ovan! Människor som inte bara gått ned i vikt men också blivit friska från diabetes-2 och ett otal andra ohälsofaktorer. Allt ifrån IBS, depression, hudåkommor, reumatism och hjärt- och kärlsjukdomar.

Det här är människor som allihopa levt på bröd, pasta, socker och kolhydrater i största allmänhet. För om man är känslig mot kolhydrater och den associerade insulinutsöndringen (och forskning visar att upp till 60% av alla människor är just det) så är sockermissbruk en mycket verklig livssituation. Mjöl, spannmål, socker och kolhydrater triggar aptit. Det har ett extremt lågt mättnadsindex. Naturligt feta och naturliga livsmedel ger den rakt motsatta effekten! Så om något triggar det PR kallar ”er sjuka inställning till mat” så borde det ju verkligen gälla de kolhydratfrälsta. För de blir aldrig mätta.

Det handlar inte om att de som är överviktiga och sjuka är lata och behöver springa mer! Så enkelt är det inte. Det handlar om hormonell respons, matmissbruk och en (för det mesta) absurt dålig och felvinklad rådgivning ifrån dietister och etablissemang som bara spär på fetträdsla och en ond cykel av socker-in och socker-ut.

Jag skulle vilja att Paolo, eller någon annan LCHF-motståndare för den delen, kunde uppvisa ETT ENDA EXEMPEL på någon som blivit kraftigt överviktig på en naturligt fet mat, som miljoner och åter miljoner människor blir av mjölmat! Lycka till med det, för det finns mig veterligen inte alls.

Den samlade oberoende vetenskapen har en gång för alla friat det mättade fettet ifrån alla misstankar gällande ohälsa. Jag skriver ”oberoende” för fortfarande finns det enorma ekonomiska läkemedelsintressen bakom att hålla människor på en diet som orsakar ohälsa. Just follow the money! Dessutom lever vi en fettskrämd värld av gammal vana efter årtionden av etablissemangsstyrd propaganda. Men vem som helst som kan ägna en timme åt att googla ämnet kommer att se att jag har rätt.

Ingen har någonsin blivit friskare av att äta mer spannmål, mjöl, gluten och socker!
Ingen har någonsin blivit smalare av mer socker, mjöl, gluten och spannmål!
Ingen har nånsin mått bättre av att öka sin mjöl- och sockerkonsumtion!
Ingen har läkt eller övervunnit en sjukdom genom mer socker eller mer pasta!
INTE. NÅGONSIN. EVER!

Däremot är det otroligt många som blir enormt mycket smalare, friskare, starkare, piggare och bättre av att äta MINDRE eller INGET socker och/eller mjöl!
Det påståendet är ett helt odiskutabelt faktum. Bestrider man det är man antingen helt världsfrånvänd eller i branschen att sälja dito produkter. 

Mjöl, socker och raffinerade kolhydrater är bedrövligt onyttigt på det stora hela. Däremot inte sagt att det inte är gott! För det är det! Jag älskar bullar, kakor, godis och läsk. Och när jag tävlar så dricker jag både Cola och Red Bull. Många med mig har presterat otroligt bra rent fysiskt på socker, även om jag under 97% av min vardag äter på ett LCHF-liknande sätt. Man ska vara otroligt försiktig att dra likhetstecken mellan prestation och hälsa. Och i synnerhet gällande långsiktig ohälsa. Många idrottsmän har relativt korta karriärer för att sedan på ålderns höst betala ett pris med ohälsa och övervikt. Och en del lyckas inte med vad de tar sig för, tack vare det de äter, utan TROTS det som de äter.

En del har helt enkelt tur i det genetiska lotteriet. På engelska brukar man prata om ”genetics overriding habits”. Det är som historier om ”den där 100-åringen som rökte hela sitt liv” och aldrig var sjuk en dag. Ja, än sen då? Ska vi på det grundvalet förminska farorna med rökning? Sanningen är att socker, mjöl, spannmål, margariner och raffinerad mat håller på att långsamt döda stora delar av världens befolkning idag.

En annan grej, relaterad till stycket ovan. Hur folk ser ut på ytan är helt oväsentligt. Att sockerätande och pastaälskande personer kan se grymma och sexpackade ut är helt ointressant. Vad som händer inne i kroppen syns inte på ytan. Idag vet vi att hjärt- och kärlsjukdomar i stort beror på inflammatoriska processer och förplackning som i tur till stor del orsakas (eller iaf förvärras) av socker, mjöl o spannmål.
Smala människor kan också drabbas av ätrelaterad ohälsa. Smala människor dör också av hjärtsjukdomar.

Jag är ingen radikal LCHF-anhängare. Jag äter kolhydrater. Jag köper godis ibland. Jag använder främst socker och mjöl som en njutningskälla. Men jag vet att ju mer socker och mjöl jag äter, desto sämre mår jag. Det handlar inte om några aldrig och alltid men det handlar om att veta vad som på sikt är bra och dåligt! Det handlar om att veta vad man ska basera sina vardagsmåltider på. Tre till fem gånger om dagen, sju dagar i veckan och 52 veckor per år. Det är DÄR som långsiktig hälsa avgörs! Så frågan är vad du väljer; pasta eller en sallad med lax och avokado?

Kungen av Kungsan får gärna spela rollen av Kungen av Kungsörnen. Och han får gärna posta bilder på Instagram av när han står på händer eller kör löpträning mitt i natten, det är mycket imponerande! Men kom inte med en massa bullshit, rena lögner och villfarelser kring LCHF! Jag vet nämligen också en del om mänsklig prestationsförmåga…. Jag har sex VM- och EM-medaljer i triathlon. Ju mindre mjöl, spannmål, pasta och socker jag åt till vardags, desto bättre presterade jag. Jag har sprungit maran, under en Ironman, på 2.44. I somras simmade jag 64 mil på 39 dagar. Jag är aldrig sjuk. Jag är aldrig fet. Mina hälsovärden och blodfetter är off the charts PERFEKTA! Och jag har ALDRIG ätit Paolo Robertos fucking pasta.

Löpning. Träning eller bara livet? Min senaste RW-krönika

LÖPNING. TRÄNING ELLER BARA LIVET?

 I Sverige handlar debatten om barn och ungdomars idrottande mycket om faran med för tidig specialisering och elitinriktning. Inte sällan dras det likamed-tecken mellan elitinriktning och mycket träning. I synnerhet hos de mer politiskt korrekta debattörerna där egentligen all fysisk aktivitet för ungdomar som överstiger tre gånger 45 minuter innebandy i veckan, med tillhörande kexchokladpaus, anses överdriven. Föräldrar vars ungdomar idrottar mer än så, kanske på daglig basis, blir inte sällan betraktade med skepsis av andra föräldrar.

Samtidigt har vi en annan debatt som handlar om våra ungdomars allt mer ökande övervikt och sockerätande. Barn som sitter stilla i timmar varje dag framför datorns allehanda spel och sociala nätverk anses ändå normala och föräldrar till de barnen ifrågasätts väldigt sällan. Tydligen är det bättre fostran att uppmuntra till flera timmars stillasittande varje dag än till flera timmars idrott och motion.

Det blir svårt för Sverige att i framtiden få fram duktiga distans- och marathonlöpare. I ett samhällsklimat där fredagsmys med tillhörande godis är höjden av gott föräldraskap anses ju löpning för barn endast vara snäppet bättre än barnmisshandel.

Alla studier av duktiga distanslöpare visar på vikten av en god bas och en stabil grund ifrån barndomen. Inte nödvändigtvis ifrån hård idrottsträning men åtminstone ifrån allsidig och daglig motion, lek och spel. Precis som egentligen varje generation barn fram till nu växt upp med! Man kan ha de bästa tränarna i världen som vuxen men om man inte har en gedigen fysisk plattform att stå på så kommer man aldrig att kunna hantera riktig och seriös löpträning.

Det är väldokumenterat hur afrikanska stjärnlöpare i sin barndom sprungit flera mil i veckan till och från skolan. Inte som löpträning utan bara som transport. Inte som kravfylld idrott utan som en del av den normala vardagen. Inte som ett resultat av tvång och krav utan av nödvändighet och normalitet.

Distanslöpning. Det som vi idag kallar för träning men som man tidigare bara kallade för livet.

kids3

Kostprofeternas budord; onyanserat om fett vs kolhydrater!

Riksidrottsförbundet arrangerade nyligen en konferens på Bosön där ”världseliten i idrottsnutrition” presenterade den senaste forskningen på området. Den svenska tidningen Idrott & Kunskap har i sitt senaste nummer gjort en sammanställning av de viktigaste rönen som presenterades.

39794743-DDqrJ

Rönen presenteras i en artikel med namnet ”Kostprofeternas budord” och verkar i stort vara öppna dörras som slagits in. Självklarheter som att dricka ordentligt när man är törstig, äta frukt och grönsaker istället för kosttillskott, värdet av D-vitamin samt proteinets roll i återhämtningen kan nämnas som centrala punkter.

Naturligtvis diskuterades den hetaste potatisen på området; fett och kolhydrater! Summan av den diskussionen sammanfattas i budordet ”Ni skall icke lyssna till LCHF-profeternas kostråd. Dessa gälla icke för tävlingsidrottare”

Nähä, tänker man som då som läsare. Är inte tävlingsidrottare också vanliga människor? Med samma biologi som andra? Det är uppenbart att man omedelbart tappat nyanseringen och den viktiga distinktionen mellan maten som tävlingsidrottare äter, och som alla människor äter och det som man möjligtvis äter och dricker i samband med träning och tävling. När man pratar om näringsintag i sammanhanget så är det en oerhörd skillnad mellan det som man äter tre gånger om dagen, sju dagar i veckan och 52 veckor på ett år multiplicerat med 10, 20 och år, och gelen man eventuellt trycker i sig tre timmar in i ett distanspass.

Louise Burke, professor vid Australian Institute of Sports, och medverkande på konferensen citeras i artikeln enligt följande; ”Alternativt kan man träna på fastande mage en förmiddag. Det vi har sett då är att fettadaptionen – det vill säga kroppens förmåga att utnyttja fett som energikälla – förbättras” och sedan längre fram i texten ”Mycket fett och lite kolhydrater är, menar hon, ingen bra kombination. Det som sker vid en sådan kosthållning är att idrottaren tappar förmågan att lägga in den högsta växeln. Men som idrottsnutritionist är det enligt Louise Burke samtidigt viktigt att förstå att det också finns individuella skillnader att ta hänsyn till. En kost med lågt kolhydratinnehåll kan till exempel vara att föredra för idrottare som tränar och tävlar länge på lägre intensiteter och/eller de som exempelvis får magproblem”

Alla elitidrottare, oavsett idrott, tränar mycket! Per definition är all elitidrott sett ur det perspektivet uthållighetsidrott. Och livet är en uthållighetsidrott. Oavsett vem man är och vad man gör så är ett välfungerande aerobt system basen för all hälsa och för all annan fysisk prestation. Det aeroba systemet är i grunden ett fettförbrännande system.

Ingen ifrågasätter värdet av socker under tävling och under vissa tuffa träningspass, inte heller jag! Socker och koffein är en grym booster men bara för att det fungerar under ett ytterlighetsläge så innebär inte det att man också bör basera sin vardagskost och sina måltider (som kanske uppgår till 95% av det totala intaget) på en kolhydratrik kost! Den största nyttan av kolhydrater under tävling får man på toppen av en överlägsen fettförbränning!

Och magproblem? Om det är något som är väldokumenterat så är det den allt mer ökande frekvensen av glutenintolerans hos både vanliga människor och idrottsmän!

IMG_4937

Idag finns det inte många idrottare som inte försöker att begränsa sitt kolhydratintag till förmån för kvalitativa fetter och ickeraffinerade livsmedel som inte bygger på kolhydratshysteri. Ovan är ifrån DN´s artikel om vår svenska skidkung Johan Olsson som tydligt visar att verkligheten ser annorlunda ut än vad Powerbar- och Nestlé-finansierade idrottsnutrionister hävdar.

Det är synd att man inte mer fokuserar på idrottarens långsiktiga hälsa och inte enbart pratar om PRESTATION.

Jag har skrivit en del i ämnet tidigare. Läs gärna:

https://coltingblogg.com/2011/11/08/lyssna-inte-pa-rf´s-kostrekommendationer/

https://coltingblogg.com/2012/12/20/ater-elitidrottande-kvinnor-for-lite-eller-ater-de-bara-fel/

https://coltingblogg.com/2012/12/21/varfor-kolhydrathysterin-skapar-kvinnliga-atstorningar/

Själv tycker jag att man kan vara en i grunden low carb/paleo-fantast men ändå både ägna sig åt kolhydratsnjutning och att dricka sportdryck och cola under tävling! Återigen, vad man gör under 360 vardagar är långt mer intressant än om man trycker en Red Bull sju timmar in en Ironman. Jag föredrar att mina måltider ser ut ungefär så här…

IMG_4894

 

Nyckelhålsmärkt är lika med dödsskallemärkt!

Jag önskar att jag för tillfället hade haft lite mer tid till att fortsätta argumentera och debattera våra svenska kostråd, etablissemangets roll och skuld, samt den svenska dietistkåren.

Dessvärre upplever jag en sällan skådad arbetsbelastning där mängder av stimulerande projekt genererar ett turbulent kaos av halvfärdiga uppgifter, halvtänkta tankar, halvätna måltider, halva träningspass och om hälften vakna nätter. Men det är ett liv och en tillvaro att leva helt och fullt. Och det finns också en stor glädje i att se krönet närma sig allt medan man träget plågar sig i en uppförsbacke. Helt plötsligt är man uppe på toppen och kan skåda ned den väg man har färdats och på den möda som det har kostat.

Det finns en glädje i att vila i den tröttheten. Det finns en lycka i att njuta av den belastningen. Det finns en stormens öga i det kaoset. Will it. Do it. Love it.

När jag får möjlighet, så kommer jag att fortsätta mitt korståg mot den institutionaliserade dumhet, den undfallenhet och den okunskap som i mångt och mycket präglar det rådande etablissemangets syn på hälsa, kostråd och livsmedel. Och jag kommer att göra det med kolerisk energi och känslomässig affekt.

Dietistkåren, ja. Inte bara propagerar de för att margariner är utmärkta livsmedel. De går dessutom upp i falsett av upphetsning över allt som är nyckelhålsmärkt. Nyckelhålsmärkningen är tydligen den bästa uppfinningen sedan skivat bröd.

Och hade bara vi svenskar, olydiga och odisciplinerade som vi är, ätit mer dietist-sanktionerad nyckelhålsmat så hade vi alla varit friska och smala med hälsans rosor på våra kinder! Eller?

Kolla bara på den här nyckelhålsmärkta produkten; Falköpings Mejeriers Lättfil Jordgubb.

 

nyckelhålsmärkt djävelfil

nyckelhålsmärkt djävelfil

 

Vid konsumtion av en liter fettskrämd och sockerdränkt lättfilssörja så konsumerar man inte mindre än 80 gram rent socker. MEN; det är ju bara fyra gram fett å andra sidan!

Och det är precis därför som den här filen är SÅ MYCKET BÄTTRE för oss att äta än exempelvis den helfeta turkiska eller grekiska youghurten.

Enligt några av de dietisterna som tidigare kommenterat mina ifrågasättanden av deras kompetens och kunskap, så existerar inte produkten ovan. ”Det finns inga nyckelhålsmärkta produkter med tillsatt socker i”, säger de.

Uppenbart är att det världsfrånvända och verklighetsfrämmande förhållningssättet är närmast att betrakta som en yrkesskada hos dietistkåren!

För det finns ju inga sockrade nyckelhålsprodukter. Precis som det inte finns människor som varit sjuka, överviktiga, läkemedelsberoende och olyckliga som ett resultat av felaktig dietistrådgivning. Och som inte blivit friska, normalviktiga och läkemedelsfria förrän de gjort tvärtom vad dietisten rått de till!

Jag undrar hur dietisters interna möten låter med närvaron av en så stor elefant i rummet?

Om dietisters arrogans och felaktiga kostråd; det kommer mera!

Jag är helt överväldigad över gensvaret på mina senaste inlägg! Uppenbarligen har jag helt rätt när jag tycker att moderna (svenska) kostrekommendationer är den största av bluffar. En bluff som pådyvlats en hel befolkning.

Jag är också överväldigad av den massiva respons jag fått! Respons som antingen bekräftar de missförhållanden jag beskriver, eller som bara tycker att det är på tiden att fler och fler ifrågasätter värdet av ett system som konsekvent misslyckats med sitt uppdrag; nämligen att värna om individens hälsa och välmående.

En del tycker att jag är hård. Själv tycker jag att jag är rak och tydlig. Men kritik uppfattas nästan alltid som hård av mottagaren. Och jag vill vara just tydlig och rak i min kritik! Det ska inte finna utrymme för något ”både och”, ”varken eller”, eller ”båda delarna”, när det gäller allvaret i det här systemfelet.

Det är också lustigt att många envisas med att hänga upp sig på min person. Men det är å andra sidan en klassisk härskarteknik som etablissemang alltid använt för att kväsa meningsmotståndare; att kritisera meningsmotståndaren i brist på andra argument.

Jag har mycket mer som jag vill och tänker skriva om det här! Men det kommer att dröja någon dag. Jag har under de senaste dygnen modererat runt 800 kommentarer, samt debatterat friskt i andra sociala medier.

Jag ber om ursäkt om kvaliteten på mina svar ibland inte når upp till standard. Tiden har helt enkelt inte räckt till. Ibland har jag bara godkänt kommentaren trots att de funnits frågor och kommentarer som jag velat bemöta. Ofta finns dock liknande frågor i någon annan kommentar. Jag tror de flesta förstår, till och med mina meningsmotståndare, att jag omöjligt kan svara uttömmande på allas respons.

Jag kommer dock att skriva ytterligare inlägg i sammanhanget och resonera kring flera av de återkommande frågorna, invändningarna, missförstånden eller synpunkterna.

Den stora frågan kvarstår; hur kan svenska dietister försvara ett system som så kapitalt misslyckats med att hjälpa människor att äta rätt? Hur kan svenska dietister försvara ett system som har varit ute på så hal is i avgörande sakfrågor? Hur kan svenska dietister försvara att så många blivit sämre, sjukare, mer beroende av läkemedel, mer överviktiga och olyckligare under deras vård och rådgivning?

Hur kommer det sig att svenska dietister inte kan vara ödmjuka nog att inse sin roll i den här enorma missgärningen, och att erkänna att deras yrkeskår många gånger haft mer fel än rätt?

Jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste en kommentar på en annan blogg, där avsändaren skriver; ”Jag tycker faktiskt att det är pinsamt för dietistkåren att det är självpålästa kostamatörer som jag själv som hjälper diabetiker att bli symptomfria och inte dietisterna själva.”

Jag kan inte annat än skriva under på det.

Dietisternas arrogans är skrämmande! Och deras förnekelse är bedrövlig.

Jag skrev mitt förra inlägg i affekt. Men nu skriver jag i raseri!

Jag har just nu, runt 430 kommentarer, på det inlägget. Det är något slags rekord. Har aldrig varit med om maken! Och den stora majoriteten är i jublande favör på ett eller annat sätt.

Naturligtvis så har också många dietister, eller andra beskyddare av det rådande etablissemanget, kommenterat. Men de har gjort det på ett bedrövligt sätt! De har inte försökt bemöta mina argument eller mina anklagelser utan istället ägnat sig åt;

  • rena lögner, förskönanden, begreppsförvirring och historieomskrivning i linje med ”så har vi alls inte gjort”
  • anklagelser och ifrågasättande av mig som person. Jag är ju  synnerligen ointressant i sammanhanget! Jag hade kunnat vara Kalle Anka och ändå haft relevans i de teser och påståenden jag anbefaller.
  • att skylla ifrån sig och hävda att beslut och policy förs, fattas och genomförs någon annanstans.
  • att beskriva vad de ”egentligen tycker” och vad de gör och äter som privatpersoner. Precis som det skulle göra saken bättre att de tycker en sak privat men sedan är ”tvungna” att säga ngt annat till patienten?
  • att de minsann för diskussioner internt och/eller under utbildningen och att det därmed är ”högt i tak”
  • att framföra ovidkommande information som inte alls har med ämnet att göra.

Man har gjort allt utom att be om ursäkt!

Man har gjort allt utom att förbehållslöst erkänna att det funnits, och fortfarande finns, inbyggda systemfel av gargantuiska mått, i dagens kostrådgivning!

Man har gjort allt utom att visa empati med alla de som i förtroende sökt sig till deras auktoritet, för råd och hjälp!

Man har gjort allt utom att se sitt egna ansvar i den vård- och informationskedja av underminerade länkar som brustit på så många ställen att de aldrig går att laga igen

Man har gjort allt utom att erkänna att det finns offer som ett resultat av deras påbjudna desinformation! Snarare är det med ett barns gnälliga martyrskap som flera dietister istället tycker att jag är boven i dramat, genom min tydlighet i frågan.

Detta är höjden av arrogans! Detta är nonchalans på gränsen till det outhärdliga! Det gör mig alldeles rasande att se detta djupa förakt för den enskilda individen!

Svenska dietister har, som grupp, noll sjukdomsinsikt. De har noll sjukdomsinsikt gällande sin egen oförmåga att se hur det fettfobiska, spannmålsvänliga, dödsskallemärkta (nyckelhåls-, för de som inte förstår analogin),lightproduktsanammade, margarinkletiga och läkemedelsföreskrivande system de representerar, skadar många!

MEN, de människorna finns ju inte! Inte enligt dietisterna. Det finns inga offer. Nej, dietisterna hjälper ju folk att må bättre!

Det är underligt, för nedan har jag några av alla de kommentarer ifrån människor som har skrämmande första hands-erfarenhet ifrån vården och/eller med dietister. Det finns hur många som helst med den sortens historia att berätta!

Idag är det lätt att hitta ett veritabelt överflöd av människor som blivit friska, normalviktiga, medicinfria och fått livskvalitet åter, först efter att ha gjort TVÄRT OM vad dietisten/sjukvården anammat. Så om man envisas med att prata om begrepp som ”evidensbaserad forskning” så har ni tusentals exempel på evidens precis där! Exempel ifrån verkligheten! För det är i verkligheten som vi lever. Vi som inte sitter på de höga akademiska hästarna och inte väntar i 30 år på att någon stelbent tjänsteman ska klubba igenom en ny promemoria.

Sett i skenet ifrån det ljuset så är det inget annat än patetiskt att läsa diverse dietisters undfallande försök till antingen martyrskap eller förnekelse. Har någon någonsin fått hjälp av en dietist? Jag tvivlar.

”Men Amen.! Har levt med magbekymmer i typ 18-20 år. Besökt läkare och blivit undersökt både här å där… Efter flera år så var det nämsta till diagnos ibs. Fick testa ”medecin”.. Flytande fibrer, laktolos . . . Jag kan bara säga att det var så långt från bra man kan komma. Inte en enda läkare har kommit med ens frågan vad man äter eller tips på ändra kosten. Nu har jag tagit bort alla kolhydrater och kör lchf. Redan första veckan var jag bättre än nånsin och nu inne på vecka 2 kan jag dricka mjölk utan att behöva springa över människor på väg till en toalett. ”Sjuk”vården är läkemedelsindustrins lilla gödkalv..! ”-Jonas

Ja, det är absolut fruktansvärt hur det får gå till. Som f.d. kostbehandlad diabetiker typ 2, har jag personligen drabbat samman med diabetessköterskor som försökte lära mig att äta enligt tallriksmodellen och som fullkomligt dissade min lchf-diet. Men nu 8 kg lättare och som frisk diabetiker, är alla mina värden fenomenalt bra och jag får i.a.f. applåder av min läkare på vårdcentralen.”-Kikki Sandström

-”Som medelålders hälsofreak som tränat och ätit enligt SNR i hela mitt vuxna liv har jag nu ändå drabbats av hypotyreos och pre-diabetes trots att jag följt råden till punkt och pricka. Jag avskyr den moraliserande tendensen i debatten där man säger att du har blivit sjuk för att du INTE har följt råden. Om jag sökte för ont i magen så sa de bara: drick mindre kaffe och stressa inte. När jag sökte för förskräckliga blodsockerfall sa de: drick juice eller ta druvsocker!”

Så de som säger att det inte är råden det är fel på utan människorna som inte följer dem borde ta sig en funderare till. Jo för mig är det råden det är fel på. Jag har haft oupptäckt glutenintolerans i 25 år vilket lett till de här sjukdomarna och till diverse annat. Antagligen är detta toppen av ett isberg. (I USA pratar man idag om att upp till 15% är glutenkänsliga vilket inte upptäcks vid test) Glutenintoleransen har givit mig ett långt lidande med fruktansvärda magplågor eftersom jag ätit kopiösa mängder fibrer, fullkorn och baljväxter som bara förvärrade mina problem och ledde till massiva mineralbrister. Jag känner mig lurad. Varför kan medicinen bara följa ett spår i taget? När ska man ta det som varit känt i alla vetenskapsgrenar tidigare dvs att det som är ”sant” idag troligen inte är det i morgon?” –medelålders kvinna

-”För ungefär 10 år sedan kollapsade mitt tarmsystem totalt. Rasade i vikt. Besökte läkare, efter läkare, Ulcerös kolit sa dom. Kronisk sjukdom som ingen kan bli frisk av och som kräver medicinering och kortison i massor.
Började gå på regelbundna kontroller och fick ”hjälp” av en dietist (”håll dig borta från fet mat, ät margarin istället för smör”). Var ofta småsjuk med feber, huvudvärk och förkylningar.
Fick nys om en alternativ metod, med endast naturläkemedel. Lade om kosten helt, bort med alla spannmål, lightprodukter, socker och margarin. In med fet och naturlig mat ”ska du äta mjölkprodukter så välj den fetaste sorten”

Sagt och gjort – ett mirakel. Jag kunde trappa ner på medicinerna för att sedan sluta med dem helt (det skulle ju tydligen vara omöjligt).
Helt symptomfri sedan 5 år tillbaka. Skulle aldrig lyssna på en dietist från den skolan igen! Fortsätt driv frågan!” -Björn

-”Jag har gjort en forskningsstudie på mig själv efter att ha fått diagnosen diabetes typ 2 för några år sedan.
Jag fick råden av en överläkare nån typ av diabetesspecialist att äta becel och av dietisten på samma avdelning att äta enligt tallriksmodellen. Av nån anledning så funkade det inte så bra, men när jag testade att skippa kolhydraterna blev jag symptomfri.
Och för övrigt vill jag bara säga: Heja Jonas jag tror du gör ett mycket bra jobb ! ” -Per Johan Sundbaum

-”När farsan behandlades för sin cancer på KS i somras fick han träffa en dietist som inte sa ett skit om att sluta eller ens dra ner på socker. När jag läst på om cancer och kost förklarade jag för honom att han måste lägga om sin kost och sluta med socker, mjöl, ris, pasta, potatis, gryn etc Han var väldigt skeptisk då ingen av hans läkare eller dietist nämnt något om detta. Jag tog upp det med hans onkolog själv som då sa typ ”Mjoo, det stämmer att socker föder tumören då det är hög aktivitet där så det är bra att dra ner lite på det, men det är ju socker i allt nuförtiden så det är inte så mycket att göra”. När farsan senare var inlagd på KS serverades skitdålig näringsfattig mat med mackor, potatis, ris, pasta och så en härlig dessert i form av sockrad kräm eller glass. Det var ett helsike att som anhörig försöka kräva bättre sockerfri mat och mer grönt. Helt otroligt att kunskapen är så sjukt dålig bland läkare och att kosten på sjukhuset är så fruktansvärt dassig. Maten kan hjälpa otroligt mycket för att stärka immunförsvaret och motverka cancer (läs tex Anticancer!) men den mat som serveras och föreslås av läkare och dietister på sjukhusen skulle jag säga snarare stjälper än hjälper. Pappa dog den 5 november.
Tack Ann och Jonas för att ni sprider det här som jag tycker är så viktigt!” -Björn Ölund

-”Bra jobbat Jonas, klockrent!
Läste det här på Ann Fernholms blogg idag. Bara en i raden där någon tillfrisknat när de ätit tvärtemot rekommendationerna.
citat”Efter två månader med den nya kosten träffade jag diabetessköterskan. Trots att mina värden hade förbättras så tyckte hon inte om LCHF. Tre månader med kosten, strax före julen 2010, blev det återbesök hos ögonläkare. Hon blev förvånad över den förbättringen jag hade fått. Alla gamla ärr var läkta, ögonen var torra och fina och den stora sockersvulsten i vänstra ögat hade blivit mindre. Jag berättade om LCHF och hon blev intresserat och har följt mig med nya undersökningar varje kvartal sedan dess. Högra ögat är helt återställt och med det vänstra ögat läser jag små text igen trots att jag inte har bytt glasögonen.”
Läs hela här:
http://ettsotareblod.se/lasare-lchf-raddade-ogonen/ ”-Maria Lilja

-”TACK beingjonas,vilka sanninges fakta du skrivit,hoppas att det leder till ett stort upprop.Men det är många mäktiga att slåss mot,som har haft makten i förskräckligt många år(och helt utan motstånd)du har livsmedelsverken och läkemedelsindustrin(eller vi,vi som fattar bättre)och deras makt sitter i deras rikedom i pengar,vad kan man inte köpa för pengar!Blev själv jättesjuk,fick en massa mediciner+sjukgymnastik,blev ännu sämre tills jag en dag 2009 slängde alla mediciner och började äta LCHF(jag var fettskrämd för det galna kostråden hade även påverkat mej)jag blev bättre och hösten 2012 slutade jag med Levaxin som jag ätit sedan 20-årsåldern och mår ännu bättre.Idag ska jag gå till apoteket och köpa ett test för gluten(vilket jag misstänker att jag är intolerant mot,men inte läkarna inte,men man bjuds gärna att äta psykofarmaka,även mot en värkande axel,men det kunde kiropraktor och naprapat hjälpa mej med.Idag är jag 67år och jobbar fortfarande på inringning,pigg och alert,istället för död och begraven,som mina tre ihjälmedicinerade anhöriga blev.P.S.Det var fruktansvärt att lyssna till dietisten som gav min sjuka syster att äta Becel,och när jag sa att det var farligt gav hon mej en blick och ett svar på vad hon ansåg om mej och min kunskap om Becel,det är bara att hoppas på att hon faller på eget rep.Du har allt mitt stöd Jonas”. -Eivor

-”Bra skrivet Jonas! Min hustru som varit överviktig större delen av sitt liv beslutade sig för att göra en gastric pypass operation. Ingen av alla hon träffade längs vägen (läkare, dietist, psykolog) nämnde lågkolhydratskost… Lyckligtvis så drabbades Johanna av panikångest på sjukhuset kvällen innan och backade ur. Hon beslutade då att ge lågkolhydratskost en ordentlig chans. Nu drygt ett år senare och dryga 50 kg lättare och ser avhoppet som sitt livs bästa beslut! Tänk vad många som skulle slipa amputera magen om de fick vettig vägledning! Det är just detta som stör mig, INGEN nämnde detta som en möjlig lösning!”  -Oliver

-”Hej! Och TACK! För mig har polletten precis trillat ner. Jag träffade min första dietist när jag var 8 år. Hon sa – ät mindre och rör dig mer, och satte mig på en fettsnål kost med mycket stärkelse. Sedan dess har jag varit hungrig och blivit tjockare, tjockare och tjockare. I dag är jag 40 år och har äntligen kommit över min fettskräck. Jag har aldrig mått bättre. Det är dags för rikgit mat.” -Alexandra

-”Mycket bra skrivet, Jonas!
Med en cancersjuk mamma och ett jobb som kostrådgivare (www.smartamaten.se) kan jag bara hålla med. Fram för bättre kostråd för barnen, för de vuxna och för de som drabbats av sjukdom! ” -Åsa Jakobsson

-”Fy fuck va bra skrivet. Önskar jag hade detta flödet då jag argumenterade med en dietist som tycker vår dotter ska börja äta margarin och dricka välling för att få i sig alla näringsämnen och RÄTT fett! Det är som att prata med en vägg. Hon har nu skickat hem en del studier till oss som ska visa att hon har rätt.” -Jonathan

-”Helt underbart skrivet. Hoppas att du får många som lyssnar på dig och lär. Har nyligen begravt min far pga att sjukvården tyckte han kunde leva på deras näringsdrycker (läs extra sötad saft) när han fick svårt att äta. Trots den kunskapen jag har (är kostrådgivare) och försökte dela med mig av så vågade han inte gå emot sina läkare och dietisters råd och det blev hans död. Jag hoppas fler patienter och anhöriga slipper uppleva den hopplöshet jag kände under alla hans sjukdagar.”  -Camilla

-”Tack Jonas för att du tar upp den här debatten.
Vi är många som farit illa under många år pga de felaktiga kostråden.
Jag själv kom inte överens med diabetessköterskan när det gällde vilken kost jag skulle äta för att bromsa min begynnande typ2-diabetes, hon förordade tallriksmodellen som enda tänkbara.

Jag vann, eftersom jag inte ens behöver gå dit längre :-)
Stackarn blir utan patienter om alla äter som jag dvs LCHF.” -Margareta

-”Mycket bra skrivet! Tog striden med mina barns förskola som serverar lättmjölk och Becel till min stora frustration och ilska. Det svar jag fick var Livsmedelsverkets rapport ”Bra mat i förskolan” som på allvar skriver att oboy och macka är bra frukost som man kan servera två gånger i veckan?! Jag blev så arg att jag kokade! Men man kämpar i motvind, det är kommunens bortvillade inköpare som får bestämma och inte någon som har någon egentlig koll på vad man borde äta för att få vara frisk. Jag frågade också om jag kunde köpa dit riktiga helprodukter men fick blankt nej. Bra att du lyfter frågan, vill också ha revolution! ” -Sara

-”Grymt bra skrivet Jonas!
Jag har själv testat alla möjliga dieter och att följa dietisters råd för att gå ner i vikt. Hur jag än åt, 3 gånger om dagen, 6 gånger om dagen, tallriksmodellen och fullkornspasta. Två saker hände; 1) Jag gick ner i vikt en stund men tappade ofta i blodsockernivå och hittade mig själv vid godishyllan eller ätandes en smörgås på kvällen. 2) Jag gav till slut upp och gick upp igen.

Jag googlade, läste, frågade och tog reda på mer. Testade LCHF och kilona rasade. 23 kg lättare, men framför allt! Fan så bra jag mår! Inga blodsockerdippar, humöret, hyn, träningsorken. Allt är på topp!

Att säga att det inte finns forskning inom området är en ren lögn. Inte bara finns det forskning. Det finns större och bättre forskning. Tester gjorda på över 10 år med flera hundra testpersoner, kontra de vinklade testresultaten som Livsmedelsverket lutar sig mot.

OM det nu varit så att forskningen varit tvetydig och oklar hade jag kunnat acceptera att ett statligt verk säger ”Forskningen är tvetydig, vi håller koll men ändringar inga rekommendationer i nuläget” – Men så är inte fallet, och det är väl precis vad Jonas skriver! Så att luta sig mot att viss forskning säger si, en annan säger så gör att man missar det viktigaste när du synar en forskningsrapport. Vad har rapporten för validitet??? Tack för en fantastisk blogg ” -Mattias

-”Ja visst är det dumheter. Min mamma klarar att hålla sin diabetesdiagnos en armslängs avstånd, därför att hon i princip äter LCHF med lite kolhydratfusk OCH håller långtidssockret perfekt, vilket gör att läkarna inte kan med bästa vilja i världen sätta in tabletter eller insulin. Däremot vågar de inte ta bort ”diagnosen”, därför att om man en gång fått diabetesdiagnos, har man för alltid kvar den :) ”-G

-”Sen finns det ju vi som är legitimerade dietister men som ändå har valt ett annat yrke eftersom vi inte kan sitta och säga till sjuka människor att de ska äta margarin och mjölmat. Just av den anledningen att vi inte tror på de kostråden och aldrig själva skulle leva efter dem! Jag vill också se ett paradigmskifte, då skulle jag gärna jobba som dietist igen och känna stolthet över mitt yrke! Det kan jag absolut inte göra som läget är nu med de rådande kostråd som SLV står för!. -Linda B

-”Tyvärr finns det många, tex. min morfar som tränat aktivt alltid, är läkare och därför ätit fettsnålt enl rekomendationerna hela sitt liv, som trots fin figur och god kondition vid 73 år får kranskärlsopereras akut pga åderförkalkning i hjärtat.
Åderförkalkning kommer inte göra dig sjuk idag utan lagom till din pension, att du inte är förkyld vid 25 hjälper tyvärr inte mot sjukdom senare i livet. Alla kolhydrater du äter idag kommer ge dina kärl skador på sikt, det är inget du märker förrän det är ”för sent” och förkalkningen är ett faktum!” -Helena, läk stud