Hur insulin triggar cancer!

Om ni inte ännu har läst boken ”Ett sötare blod”, så ska ni genast göra det! Det är en alldeles strålande bok om ”hälsoeffekterna av ett sekel med socker”!

Boken är skriven av vetenskapsjournalisten Ann Fernholm. Hon har en minst sagt gedigen akademisk bakgrund och hennes arbete som journalist och författare är välrenommerat.

En av de mest intressanta frågorna, som Ann Fernholm lyfter i sin bok, är den om kopplingen mellan insulin och cancer. Ju mer insulin studeras, desto sämre blir resultatet för det här hormonet. Under hösten har flera forskare, bland annat professor Tim Noakes, exempelvis visat hur insulin kan kopplas till Alzheimers.

Om vi alla i vårt samhälle nu kollektivt bär cancersjukdomarnas kors på våra ryggar, och det gör vi för vi har alla cancer i vår närhet, så borde det vara synnerligen angeläget att lyfta frågan om insulinets påverkan, till allmän debatt!

Och inte bara till allmän debatt, utan till de samhälleliga instanser som fortfarande framhärdar i sitt eviga propagerande för spannmål, gryn, lättprodukter och andra kolhydratrika livsmedel.

På bloggen Ett sötare blod, så har Ann Fernholm kort sammanfattat sambanden mellan insulin och cancer, och hur skrämmande synen på socker är i vissa cancerbehandlande sammanhang.

Ur hennes blogg, nedan; (länkar funkar inte i den saxade texten)

”Orsaken till att fetma är kopplat till cancer – enligt forskningslitteraturen – är att personer med mycket bukfetma har höga insulinnivåer i blodet. Insulin sänker blodsockret. Men det fungerar också som ett tillväxthormon som eldar på cancercellers tillväxt.

Förutom detta kan du läsa i Ett sötare blod om hur insulin påverkar en av kroppens viktigaste tillväxtfaktorer, IGF-1. Höga insulinnivåer leder till att den får ett friare spelutrymme. Läkemedelsföretag har länge försökt stoppa effekten av IGF-1 vid cancer, men utan att lyckas.

Utöver detta har forskare sedan 1930-talet vetat att glukos, socker, är cancercellers viktigaste energikälla.

Framstående cancersjukhus rekommenderar långsamma kolhydrater

Vid MD Anderson – ett världsledande cancersjukhus i USA – har man sett att diabetes ökar risken att en person dör fortare av sin cancersjukdom. Troligtvis eftersom man ofta har höga blodsocker och höga nivåer insulin i blodet. Därför rekommenderar sjukhuset långsamma kolhydrater.

Detta skiljer sig kraftigt från de rekommendationer som till exempel Karolinska Sjukhuset i Stockholm ger sina patienter. Där får personer råd att äta väldigt sockerrika produkter som risifrutti. Patienter uppmanas också att tillsätta socker i maten.

Det finns en sak jag önskar: att forskare och läkare skulle ta kopplingarna mellan snabba kolhydrater, insulin, IGF-1, fetma och cancer på allvar; att de skulle undersöka om en lågkolhydratdiet kan hjälpa en behandling att få grepp om cancer. Det är sannolikt kontraproduktivt att i ena stunden behandla sjukdomen, i andra stunden mata patienter med sockerrika produkter som gör att deras tillväxtsystem går igång.

Radiumhemmet serverar mycket socker

Så här skrev en läsare i ett mejl: ”Maken som låg på Radiumhemmet nu några dagar fick kämpa hårt för att få vettig kost. 
Det är bröd, pasta, potatis, ris… och i fikarummet står ständigt framme bullar, wienerbröd, kakor. 
Till slut fick han hjälp av en vettig dietist (efter att ha visar boken Anti-Cancer med förord av en av KI:s egna forskare!). 
Så då fick han (under muttranden) egen bättre kost. Dock med förmaningen att ”hjärnan MÅSTE ha kolhydrater”.

Heja alla cancerpatienter som vågar stå på sig! Era hjärnor klarar sig bra på något som kallas för ketonkroppar och som hjärnan får från fett. Att hjärnan måste ha kolhydrater är en myt.

19 reaktioner på ”Hur insulin triggar cancer!

  1. Jättedeppig läsning om man drabbats av Typ 1 diabetes och gör allt i sin makt för att leva ett bra och nyttigt liv. Inte mycket att göra åt insulinbehovet.

    • Jo. Läs på och utvärdera på dig själv. Livet är ditt största experiment.

    • Hej E.
      som typ-1 diabetiker själv så förstår jag hur du känner, jag har haft diabetes sen jag var 13 och i många år mådde jag tok dåligt av det dessutom. Sen började jag ta tag i saker och ting och försökte må bättre genom träning och det tog 4-5 år men tillslut så blir man herre över sin egen diabetes. MEN det är helt sjukt vad deppig/ arg och frustrerad man blir av att läsa allt som skrivs om insulin. Idag är jag 26 och tränar för fullt för att springa lidingöloppet och har kommit till insikten att folk vet inte ett skvatt om typ 1 diabetikes! Det vet inte hur det fungerar, varför man har det, hur det påverkar kroppen och mist av allt så verkar folk inte förstå vad hormonet insulin är till för… så mitt tipps är utbilda dig och läs på, men lyssna på dig själv och acceptera att du har en autoimunsjukdom som inte är så rock n roll alla gånger, men som man faktiskt kan vara fullt frisk med (även om det är lite besvärligare) Det största av alla problem är att alla ”lärda” inte vet vad det innebär att ha typ 1 diabetes så vi får bli våra egna experter 🙂
      mvh // Anna Märta

      • Min sambo har också typ 1 diabetes. Jag försöker läsa på så mycket som möjligt men allt som oftast skrivs det bara om typ 2. För sambon funkar det för det mesta väldigt bra att kombinera träning och kost, men ibland förekommer vissa ”dipar”. Ofta i kombination till lågkolhydratskost, då estimering av medicin blir svårare.

        Hur äter du? Om du skulle kunna sätta ett namn på det, eller en enklare förklaring?

        /En som vill vara behjälplig och påläst

      • Min sambo har också typ 1 diabetes. Jag försöker läsa på så mycket som möjligt men allt som oftast skrivs det bara om typ 2. För sambon funkar det för det mesta väldigt bra att kombinera träning och kost, men ibland förekommer vissa ”dipar”. Ofta i kombination till lågkolhydratskost, då estimering av medicin blir svårare.

        Hur äter du? Om du skulle kunna sätta ett namn på det, eller en enklare förklaring?

        /En som vill vara behjälplig och påläst

      • Svar till Daniel.
        Jag har testat med lågkolhydratskost (stenålder och lchf) och för mig fungerar det tyvärr inte så bra. Eller det beror på, när jag inte tränade så funkade det ok, men nu när jag springer och tränar rätt hårt de senaste åren så sjunker mitt blodsocker för mycket anser jag om jag inte äter kolhydrater. Då undrar säkert många ”varför tar du bara inte mindre insulin” och jag har inget jätte bra svar. Men jag tar redan nu väldigt lite insulin och utan kolhydrater får jag ta så sjuukt lite insulin men jag måste ändå ta lite, men offtast blir det ändå för mycket. Då blir lite av moment 22 eftersom att jag får blodsockerfall efter maten och måste trycka i mig dextrosol för att få upp blodsockret. Så jag mår helt enkelt bäst när jag äter kolhydrater. Känns som att insulinet får nått att jobba med och jag har lättare att reglera det hela 🙂 Men jag äter i princip inte godis eller liknade och gör jag det så äter jag inte så mycket. Jag dricker inte öl för det är för besvärligt att reglera insulin till, vin går dock bra för mig. Mycket kväckebrö, aciafrön med honung hmm.. allt skulle jag tippa på, fast i rimliga mängder 🙂 (Unnar mig dock värdens största skål med popcorn när jag går på bio och till det får jag ta mer insulin än till julbordet men det är det värt xP)

        Problemet med att ha diabetes är att man får som jag sa bli sin egen expert. Det går inte direkt att läsa sig till hur man ska göra för de flesta är olika, och med tanke på den mentala stressen det är att gå och tänka på sitt blodsocker så tycker jag det är viktigt att inte glömma att må bra mentalt också de går ju ofta hand i hand de där med mental och fysisk hälsa. Därför förstår jag hur man resonerar om man blir deppig av att läsa en sådan bok som ”ett sötare blod” om man är typ 1-diabetiker, för det är inte kul att känna att man sprutar in gift i sin kropp när man tar sin insulinspruta, när allt man gör är försöka må så bra som möjligt. Det är bra att läsa på om man känner att man inte kan lösa något själv och kanske vill ha stöd eller ren info om hur nått fungerar men man bör komma ihåg att den enda som i slutändan som kan få en att må bra med sin diabetes är en själv, testa prova och kämpa 🙂

        (förlåt för världens längsta svar) Mvh // Märta

    • Även typ 1:or kan göra en hel del som avsevärt reducerar risken för följdsjukdomar. Läs PM om hur man bäst kontrollerar sitt blodsocker med minimalt med insulin …. http://www.kostdemokrati.se/wp-content/uploads/Diabetes-typ-1.pdf

  2. Hej! Är själv drabbad av cancer (nyss fyllda 40 år). Behandlades för bröstcancer 2008 men har nu fått ett återfall med flertalet metastaser på levern. Har följt din blogg sedan årsskiftet då jag la om min kost till att undvika socker. Har läst de båda böckerna Ett sötare blod och Anticancer . Känner mig nästan lurad av att de på sjukhuset inte kunnat prata om det här för länge sedan! Men de vill inte kännas vid de rön du länkar till. Jag känner mig övertygad om att det har stor betydelse att jag håller en LCHF/GI diet. Och oavsett om det gör skillnad eller inte så känns det så himla skönt att JAG kan fokusera på något som som påverkar, att jag inte är helt i händerna på sjukhuset.
    Tack för en bra blogg!

    • Anna, fortsätt att kämpa och fortsätt att tro på dig själv! Vad du gör, tänker och bryr dig om, ÄR DITT VIKTIGASTE VAPEN, i din kamp mot cancern!

  3. Ytterst välskriven bok. Jag tycker det känns extra bra att hon sällan eller aldrig använder akronymen LCHF eftersom den, i mediala sammanhang, ofta framstår som en extremdiet där alla bokstavstroende bara äter grissvål och smör. Vissa ”kemikalieindustriavlönade” professorer bidrar till den massmediala massakern!

  4. Väldigt läsvärt! Kul när man får mer vatten på sin kran.. 🙂

  5. Nu har du fattat fel, samma principer gäller oavsett om du har eller inte har diabetes, du kan med rätt kost minska ditt insulinbehov, men skillnaden mot en ickediabetiker är att ickediabetikerns insulin kommer ”inifrån” medans ditt måste du tillföra utifrån. Dock har båda ett visst insulinbehov. Det är mycket att göra åt insulinbehovet även hos dig!

  6. När farsan behandlades för sin cancer på KS i somras fick han träffa en dietist som inte sa ett skit om att sluta eller ens dra ner på socker. När jag läst på om cancer och kost förklarade jag för honom att han måste lägga om sin kost och sluta med socker, mjöl, ris, pasta, potatis, gryn etc Han var väldigt skeptisk då ingen av hans läkare eller dietist nämnt något om detta. Jag tog upp det med hans onkolog själv som då sa typ ”Mjoo, det stämmer att socker föder tumören då det är hög aktivitet där så det är bra att dra ner lite på det, men det är ju socker i allt nuförtiden så det är inte så mycket att göra”. När farsan senare var inlagd på KS serverades skitdålig näringsfattig mat med mackor, potatis, ris, pasta och så en härlig dessert i form av sockrad kräm eller glass. Det var ett helsike att som anhörig försöka kräva bättre sockerfri mat och mer grönt. Helt otroligt att kunskapen är så sjukt dålig bland läkare och att kosten på sjukhuset är så fruktansvärt dassig. Maten kan hjälpa otroligt mycket för att stärka immunförsvaret och motverka cancer (läs tex Anticancer!) men den mat som serveras och föreslås av läkare och dietister på sjukhusen skulle jag säga snarare stjälper än hjälper. Pappa dog den 5 november.
    Tack Ann och Jonas för att ni sprider det här som jag tycker är så viktigt!

  7. Är typ 1 – diabetiker, och injicerar syntetiskt insulin dagligen. Långsamma kolhydrater ger en långsammare höjning av blodsockernivån och i och med det också en bättre möjlighet till en jämnare blodsockernivå. Snabba kolhydrater(bl.a. socker) ger en snabb höjning av blodsockernivån, och tvingar de Langerhanska öarna i bukspottskörteln (den plats i kroppen där insulinet produceras)att producera en större mängd insulin för att ”ta reda på” den energi de snabba kolhydraterna tillför. Det som är ”viktigt” att poängtera, är att hos en frisk människa sker insulintillförseln automatiskt, via kroppens ”signalsystem”, från och till hjärnan och berörda kroppsdelar. En Typ 1-diabetiker tillför insulinet via injektioner, och måste ”manuellt” räkna ut vilken nivå tillförseln av insulin kräver. Och det är en ”grannlaga” uppgift att med exakthet räkna ut vilken dosering som krävs, men det är inte omöjligt:-)! Och det ligger mycket sanning i att rörelse och fysisk aktivitet kan hjälpa en diabetiker(likväl som icke-diabetiker) att hålla en jämnare och gynnsamt lägre blodsockernivå, och i och med det också undvika att dra på sig ett onödigt fett-lager kring buken. Och du Ann(om du nu läser detta:-)), ”överproduktionen” av insulin uppstår ju av ett ”överintag” av snabba kolhydrater som med hjälp av insulinet omvandlas till glukos, som via blodet tas upp i kroppen. Sedan lagras, och omvandlas ”överintaget” till fett som lägger sig kring magen(bukfett). Så när det skrivs om att insulinet är en ”trigger” för cancer, får man definitivt inte glömma att nämna att detta framför allt gäller vid redan konstaterad övervikt. Personer drabbade av Typ 2-diabetes, som ofta har dragit på sig övervikt, har ju en reducerad insulinproduktion. Där har jag en fråga: Kan det vara kroppens(hjärnans) naturliga sätt att försvara sig mot ”tillverkningen” av cancerogena celler, att reducera funktionen av insulinproduktion i de Langerhanska öarna? Det är i varje fall en oerhört tydlig varningssignal till de som ligger i riskzonen…!!! Själv är jag 187cm lång, och väger 78kg och rör på mig och tränar regelbundet, och det har definitivt varit till min fördel:-)! Jag tror också på talessättet ”Lagom är bäst”, när det gäller näringsintag;-)!

  8. När farsan behandlades för sin cancer på KS i somras fick han träffa en dietist som inte sa något om att sluta eller ens dra ner på socker. När jag läst på om cancer och kost förklarade jag för honom att han måste lägga om sin kost och sluta med socker, mjöl, ris, pasta, potatis, gryn etc. Han var väldigt skeptisk då ingen av hans läkare eller dietist nämnt något om detta. Jag tog upp det med hans onkolog själv som då sa typ ”Mjoo, det stämmer att socker föder tumören då det är hög aktivitet där så det är bra att dra ner lite på det, men det är ju socker i allt nuförtiden så det är inte så mycket att göra”. När farsan senare var inlagd på KS serverades väldigt dålig näringsfattig mat med mackor, potatis, ris, pasta och så en härlig dessert i form av sockrad kräm eller glass. Det var svårt att som anhörig försöka kräva bättre sockerfri mat och mer grönt. Helt otroligt att kunskapen är så dålig bland läkare och att nivån på sjukhusmaten är så fruktansvärt låg. Maten kan hjälpa otroligt mycket för att stärka immunförsvaret och motverka cancer (läs tex Anticancer!) men den mat som serveras och föreslås av många läkare och dietister på sjukhusen skulle jag säga snarare stjälper än hjälper. De skulle helt klart behöva lära sig mer om detta.
    Pappa dog den 5 november.

    Tack Ann och Jonas för att ni sprider det här som jag tycker är så viktigt!

    • Björn, tråkigt att höra om din pappa.
      Det är dock skrämmande att gång på gång få vederlagt att det verkligen finns en total brist på insikt i de här frågorna i den svenska vårdapparaten!
      Det är, milt uttryckt, en skandal! Om onkologerna vet att socker triggar och föder tumörer, så är det deras förbannade plikt att åtminstone förmedla den informationen till patienten, och nedåt i vårdkedjan.

  9. Mycket bra bok! Sansat och klokt skriven. Jag har lärt mig massor! Den ska lånas ut runt om i bekantskapskretsen. Precis som med Matrevolutionen.

    Som jag lånade ut för ett år sen och inte fått tillbaks. Men förhoppningsvis är den där ute nånstans och gör nytta 🙂

  10. En förklaring till fetthysterin under tidigare decenier är den stora massans okritiska tänkande. Det ligger djupt i människans natur att söka logiska förklaringar på okända fenomen. Ett exempel är alla trossamfund som härigenom får sin livsnäring. Ann Fernholm har en doktorsexamen i molekylärkemi och bakgrund som forskare, och det är därmed hennes uppgift att med alla sina medel till sitt förfogande föra fram sin tes och försvara den. För detta har hon forhoppningsvis gott om fötterna. Men om hon är en välutbildad vetenskapskvinna vet hon också att mycket av det hon säger mycket väl kan motbevisas i morgon. Precis som sanningshalten i fettforskarnas resultat har krymt i takt med fettet. Detta är förutsättningarna för god vetenskap och behöver inte bekymra någon. Så förs god debatt och kunskap framåt.

    Problemet uppstår när lekmän dyker upp i bilden och ska ta andras teser i försvar så till den milda grad att de är mer säkra på informationen än ursprungskällan själv! Detta är farligare. Det är så myter bildas och sprids. Resonemang blåses upp och fel slutsatser dras. I framtiden kommer någon att blogga följande: ””Vägskälet där forskningen gick vilse”. Här går Någon igenom historien och vad som hände när socker helt plötsligt ansågs farligt i mitten av 2010-talet. Hon beskriver också att det inte finns forskning som tyder på att socker är farligt och går igenom forskningsmisstagen som gjordes och som folk fortfarande tror på än idag. De sockerskrämda”.

    Då har vi kanske hittat en tredje mekanism som misstänkt bov i dramat.

    I alla sammanhang är det är lätt att finna korrelationer. Det svåra står i att finna direkt orsak och verkan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s