Jag skrev igår om elitidrottande kvinnors mat och om studien som visar att hälften i en grupp av hårdtränande konditionsidrottare hade ohälsotecken som exempelvis utebliven menstruation och benskörhet. Forskarna anser att de äter för lite mat. Jag anser att de i mångt och mycket äter fel mat.
Jag fick en hel del respons. Läs gärna vad Linda skriver i kommentarsfältet på min Facebook-sida, under länken till nämnda blogginlägg. Synen på vad man ska äta och den absurda fixeringen på insulindrivande och näringsfattig mat är inte bara prestationsmässigt kontraproduktiv i längden, den är dessutom djupt ohälsosam och kan leda till grava problem för individen.
En aspekt av studien berörde jag egentligen inte, och det är delen om ätstörningar. Ja, all eventuell ohälsa kan ju inte direkt kopplas till kolhydratsfixeringen. De flesta i den här referensgruppen har säkert ett relativt normalt förhållande till ätandet och till sin kropp (kroppsuppfattning/självbild), och har helt enkelt bara ”lärt” sig att äta fel mat.
En del kvinnor och tjejer har dock, tyvärr, utvecklat reella ätstörningar och en skev självbild. Och jag skulle vilja påstå att det åtminstone är en indirekt följd av kolhydratfixeringen.
Kolhydratfixering och fettfattig kost skapar nämligen följande scenario, ett scenario där individen skadar sig både fysiskt och känslomässigt:
-Personen upplever en låg grad av mättnad då fettfattig kost har ett mycket lågt mättnadsindex. Låg mättnad skapar ständiga sug efter liknande kolhydratstinna produkter. Det ständiga suget skickar insulinet i taket gång på gång och skapar en ond cirkel. Det ständiga suget och begäret efter ”mer” ger dåligt samvete när individen gång efter annan ger efter för suget. Suget skapar känslan av att vara en slapp eller karaktärssvag person. Man är en dålig människa som äter och äter. Men hur man man undvika att äta? Man är ju hungrig och sugen!
-Överskott på kolhydrater och bristen på fett och näring (ifrån oraffinerade produkter) skapar en biokemi som är fettinlagrande och muskelsvältande på en och samma gång. Man får en känsla av att både vara smal/undernärd och tjock på samma gång. Uttrycket ”skinny fat” kan härledas till det här fenomenet.
-Många bedrövliga träningspass och tävlingar blandas med några få pass som går bra och någon tävling som också känns lyckad. Typiskt inträffar de bra passen och tävlingarna när man lyckas rida på en socker/koffeintopp, och de små ljusglimtarna är bara en bekräftelse om att man trots allt är på rätt väg och att man bara behöver träna lite hårdare, äta lite mindre och framförallt bli lite smalare! Man lär sig att se det som man som man vill se. Det som man i undantagsfall lyckas med gör man alltså inte tack vare sin kosthållning utan trots den.
-I en konstant nedåtspiral av trötthet och olust så kan de enda ljusglimtarna i tillvaron hittas i samband med de kortvariga hormonpåslagen som individen upplever i samband med träning (helst hård). Att äta gör personen bara trött (insulinberg-o-dalbana)! Därför är det långt mer intressant att träna mer och äta mindre. Vidare in i dimman…
-I takt med att det endokrina systemet fungerar sämre och sämre så blir individen mindre och mindre stresstålig. Regleringen av stress är nämligen en av huvuduppgifterna för det endokrina systemet. När man blir minde stresstålig fungerar man sämre i vardagen. Relationer går sämre. Förhållanden går sämre. Och när sexlusten dämpas till obefintlighet (you guessed it, av det endokrina systemet), så blir det ytterligare en försämring av ett parförhållande. När allt annat i livet blir svårare och sämre så blir idrotten viktigare. Identifikationen med det man gör blir det som ”man är”. Pressen att leva upp till sig blir större. Stressen ökar ytterligare. Och så vidare ned i den onda spiralen.
-De flesta människor lider av någon form av glutenintolerans. De flesta vet inte om det! Många finner sig i ”det normala” med att alltid ha en något uppsvullen mage och återkommande obehag. Den typiska kolhydratkosten är späckad med gluten och med en konstant svullen buk så är det lätt att känna sig fet när man tittar sig i spegeln.
-Och när vi känner oss feta, vad borde vi dra ned på då? Men det fattar du väl! Fettet, så klart! Det vet ju alla…
Det här är framförallt ett kvinnligt problem. Och det är aktuellt då nämnda studie handlade om kvinnor. Men kolhydratfixeringen drabbar män på samma sätt, både fysiologiskt och känslomässigt. Män har dock ingen menstruation att referera till när det endokrina systemet kastar in handduken. Men jag känner ingen (idrotts)man som inte har eller har haft absurda matorgier av rent bulimiska mått, där den ena kolhydraten staplas på den andra och där magen inte har någon botten.
Och betänk den absurda paradoxen med ”den feta motionären”! Hur kommer det sig att vi har en hel subkultur med Klassiker-motionärer som tränar mycket mer en medel-Svensson men där så många ändå är att betrakta som överviktiga?
Kolla in motionsleden på Vätternrundan eller Vasaloppet så får ni se exakt vad jag menar…
Jonas Colting - Hälsokonnässör 
Hej
Du ställer nästan svar på en fråga som jag haft länge och som jag tänkte mycket på när min dotter var i idrottsträningsåldern. Som förälder har man massor av undranden. Nu var hon aldrig i elitnivå, men undringarna hos en mamma finns alltid. Jag har iblant tänkt skriva till SVT under något sportprogram, men förmodligen skulle jag då inte få höra svaret beroende på när man svarar.
Själv var jag också en tränande person i tonåren och så kort att jag platsade inom gymnastiken, men boende i norra Jämtland, fanns absolut inte några andra förutsättningar. Det var skidor som gällde. Men 159 cm och 44 kg! Utan problem.
Hursomhelst, min historia är historia, nu till mina frågor och oroanden.
Tjejer har mens, punkt slut! Tjejer har en herrans massa hormonsvängningar under tiden före och efter, dessutom också väldigt ont, åtminstone rätt så många i just i tonårstiden. Sannolikheten att någon just under en tävling har sin ”period” är ganska så stor. Period är ett bättre ord, eftersom jag antar att man flyttar hit och dit på detta just för att inte det ska vara under en viktig tävling. Är det då en hel säsong med tävlingar var och varannan dag, hur gör man då? Just nu är det skidsäsong….
Jag frågade en väninna och fick till svar att man har tränat bort sina funktioner, man har inte mens längre! Om man tillhör eliten.
Läste ett konstaterande, tjejer som springer har mindre byst än ”vanliga” tjejer. Tacka för det. Har man C-kupa eller större gör det ju ont att springa, speciellt om man dessutom har mens då. Så storbystade tjejer springer inte. Hönan eller ägget? Dessutom verkar ju inte någon idrottande tjej ha en byst, bara muskler.
Hormoner, hormoner. I forna Östtyskland gjorde man tjejerna gravida (hur förtäljer inte historien) och därefter ganska raskt aborterades fostret. Då fick man tillgång till en massa gratishormoner som gjorde kvinnan stark och uthållig! Doping? Fast naturlig?
Någonstans i detta undrar jag hur en tjej egentligen vill se ut? Sexpack och massor av muskler eller mullig på kolstybben? Och var går gränsen? En tjej med det dåliga självförtroende som finns under tonårstiden vill ju också se bra ut naken. Och hur ser man ut då? Det är ett enkelt sätt då för oinsatta tränare att komma med dåliga kostråd och det är att utnyttja tjejerna att ge anorektiska kostråd.
Min vackra dotter simmade från tidig ålder, före puberteten. Tjejer och killar simmade tillsammans och hon var bäst (säger jag som mamma). Sen blev hon kvinna! Och det var väldigt tidigt. Att förstå att det inte var det roligaste i världen, få en snygg byst och mens vid 11 år och alla småkillar som dreglade runt om, nja… Hade man sagt till henne att ät så här, så slipper du bli en våt dröm och ett offer, så hade hon ätit vad som helst. Jag ser inga simmartjejer med byst, de är mera spolformade och anpassade till sin sport. Mycket naturliga förutsättningar förstås, men också vaddå? Hon slutade simma och började dansa i stället och där gäller inte sexpack för tjejer! Tacksam mamma.
Detta blev kanske inte några frågor, mera funderingar. Man spelar inte enbart på att kosten ska ge elitresultat och guldmedaljer, utan även på tonårstjejers dåliga självförtroende, hormonsvängningar, utseendefixeringar och överhuvudtaget funderingar på hur livet ska vara, inte i framtiden utan i närmaste nuet. Och det blir så himla enkelt, det kanske inte ens har med idrotten att göra. Man kanske helt enkelt inte vill ha mens och byst! Då.
Okej.
Nu har vi en triatlet med vacker meritlista och som förespråkar mer fett i kosten, en OS-guldmedaljör i skidskytte som går på LCHF samt en hockeyspelare i MoDo som är i sitt livs form efter att ha optimerat sin kroppssammansättning med hjälp av lågkolhydratskost.
Fine, förutom på en punkt: de är samtliga män!
Var finns de goda exemplen från kvinnornas idrottsvärld???
Lindsey Vonn?
Dr William Davis (han med boken Wheatbelly) berättar att hans fru är funktionär för triatlonidrottare om jag minns rätt. En tredjedel av dessa är överviktiga!!!! Hur kan det komma sig, alla triatlonidrottare måste träna/äta väldigt rätt annars kommer de väl inte över mållinjen, de kolhydratladdar förstås året runt och vidmakthåller vetemagen/bilringarna…. Om hundra år kommer man nog tycka att vi var ena konstiga typer som åt så stora mängder kolhydrater varenda eviga dag.
Socker in – socker ut
Märy.
För att citera Colting ur texten ovan ”Man lär sig att se det som man som man vill se.”
Du tar upp tre personer som exempel och det är inga bevis, det är tre personers berättelser av vad det upplevt. Det roliga i LCHF-debatten är att man framhäver några få undantag som någon form av sanning när 99% av de bästa idrottarna äter ”fel”. Påpekar man detta så säger man att de skulle vara ännu bättre om de åt LCHF…som sagt ”Man lär sig att se det som man som man vill se.”
Colting gjorde sina bästa reslutat långt innan han började predika om detta, på den tiden när han åt ”dåligt”. Ferry har väl aldrig sagt att han kör LCHF utan att han dragit ner på kolhydrater. Vad betyder det? Från 80% till 60% eller från 30% till 10%??? Sen har han varit väldigt tydlig med att han äter och dricker mkt kolhydrater i samband med tävling, det OS:et du talar om så drack alla i truppen en sk ”primer” en stund innan start. Det är 7-8 dl sportdryck som man sveper för att kroppen ska ta upp kolhydrater bättre och höja prestationen.
Sen finns det massor av studier som visar på att människor som tränar inte får insulintoppar eftersom kroppen är i så stort behov av kolhydrater efter träning. Det finns studier som visar att en människa som tränar mycket har lägre insulin-nivåer än en otränad som äter LCHF. Detta visar också på att träning gör så mycket mer för balansen än vad olika dieter gör, trots detta är det en enorm fokus på kosten från alla håll. Men det är klart, är man för lat för att röra på sig är det nog mer lockande att lyssna på någon som säger att man blir frisk av att äta grädde och bacon.
Att mina bästa resultat kom för 8-13 år sedan kanske har mer att göra med att jag är 40 nu och att jag var mellan 28 och 33 när jag s a s peakade. Det jag lyckades med inledningsvis gjorde jag trots min kost och inte tack vare. Under alla omständigheter så var jag redan sedan 1995 inne på det här spåret med kosten, då läste jag ”In fitness and in health” av Dr Phil Maffetone. En bok som kom att blir en ögonöppnare och därifrån lade jag nya pusselbitar till mina kunskaper.
GW: jag har sprungit Marathon på både kolhydratladdning och lågkolhydratkost.
Vad bygger du ditt resonemang på?
En viktig debatt men var är referenserna till primärlitteratur! De mesta av ”kostsnacket” sker utan forsknings-back-up. 😦
Tror du jag ha betalt att ägna en heltidstjänst åt bloggen? Vet du hur lång tid det skulle ta om jag skulle hålla på med fotnötter till allt jag skriver? Och eftersom jag är en auktoritetsskeptiker så säger mig studier föga. Läs ”Forskningsfusket” av docent Ralf Sundberg, så förstår du vad jag menar. Men vill du läsa vetenskapliga referenser så finns det gott om dem på Google. Mina blogginlägg får du läsa som ett diskuterande och argumenterande bidrag, och du får bedöma validiteten utifrån logik och rimlighet.
Förutom mängder med empiriska fakta och beviset på att vi under 99,9999 % av tiden vi existerat enbart levt på kött, fisk, rötter, nötter, ätliga växter och bär finns det inte speciellt mycket nej.
Personligen har jag dock slutat att äta efter mallar/kostprogram, utan går helt och håller på min egen kropps reaktioner av det jag stoppar i mig. Mår jag bra av maten är det med allra största sannolikhet också bra för mig.
Björn Ferry tillämpar inte lchf. Det stämmer inte. Björn Ferry äter kolhydratfattig kost (15 energiprocent) Det är mycket mycket mera än lchf-galningarnas (ursäkta, men jag har provat) 25g/dag. Det är ganska sorgligt att man har Björn som någon poster boy för lchf och får stackars medelsvensson att försätta sig i svält för att bränna fett. Sluta med det!
Vad det gäller kvinnor, så är det väl ändå låg fettprocent som ställer till det hormonella?
Inte nödvändigtvis låg fettprocent utan tillgång (via mat) till oraffinerade fetter.
Tänkte bemöta det där, men det var så grov okunskap om LCHF, lågkolhydratkost, Ferry, svält och kvinnliga hormoner, så det är nog inte värt besväret…
En jul och ett nyårsfirande senare…
Jag både läser och tränar mera än 99% av befolkningen, men det blir svårt att bevisa i en kommentar. Hur som helst så är LCHF, eller egentligen ketos som man strävar efter, ren ondska. Dra ner på kolhydrater behöver nästan alla göra. Siktar du på lågkolhydratkost, fantastiskt! Jag gör det själv. Men att försätta kroppen i ketos ska ingen göra frivilligt. Det är skönhetsideal i kombination med soffsittande som driver fram dessa religionsliknande dieter. Atkins, GI (som för övrigt är ett bra riktmärke), same same… Svält är inte bra. Lägg er istället på ett underskott på ca 500kcal, fortsätt träna och ät mera protein om skönhet är vad ni strävar efter.
Energi in – energi ut.
Det är ALLT som 99% av LCHFare egentligen behöver bry sig om. Sen att man ska sluta med läsk, socker och äta nyttig (som jag gärna fortsätter läsa om) mat är ingen direkt nyhet som kräver vetenskapliga belägg… Behöver man sedan ersätta energin så gör man det gärna med fett eller protein. Det är inte svårare även om man aldrig ska underskatta placeboeffekten och motivationen som flera behöver. Men ketos… nej!
Bra skrivet! Kan skriva under vartenda ord!
Jag är en elitidrottande tjej och har aldrig inom friidrotten upplevt denna kolhydratfixering på det viset du beskriver Jonas. Hos oss tenderar det snarare att vara tvärt om: Vi är rädda för kolhydrater och jag tycker mig se vissa problem med det. Tjejer är så fixerade vid sin kost och så rädda för kolhydrater att vi har haft många fall av anorexi och de flesta har väl en liten form av ätstörning skulle jag vilja påstå. Är det hälsosamt att utesluta kolhydraterna frågar jag mig, som själv ofta gör det? Att helt utesluta kolhydraterna i uppbyggnadsträningen eller ej, det har jag inte bestämt mig för ännu, men jag tycker mig se en skillnad i år när jag vågar äta lite kolhydrater: Jag har hållit mig frisk ock skadefri. Ännu vet vi inte resultatet av LCHF-kosten, vad är baksidan med denna diet? Hade varit intressant att höra dina tankar.
Man svälter inte sig när man äter LCHF utan är istället härligt mätt under längre tider än det fettskrämda folket som är ständigt småhungriga av att ära sina lightprodukter.
En annan sak, ingen som hört talas om train low, computer high?
All respekt för vad du skriver men det känns som att du angriper problemet väldigt ensidigt. Andra aspekter som ska tas i hänseende är att inkomst tjejer/ kvinnor tjänar mindre och har mindre pengar att lägga på mat.
En annan del är den psykolgiska delen. Det finns en effekt av träning som kallas för exercise induced anorexia som också kan ha en finger med i spelet. Vi matas med deviset ”att lyssna på kroppen” och jag tror att vi inte fråga sätter inte kroppen signaler.
Exercise induced anorexia har exakt de orsaker som jag beskriver i detta inlägg. Den problematiken är ju precis det som jag pratar om…
Ledsen det gick mig helt förbi. För mig verkade artikeln handla om att kolhydraterna var boven bakom idrottande kvinnors viktproblem.
Mitt i prick!
Hej Jonas, Jag har en fråga som inte direkt är relaterad till detta blogginlägg. Men jag tänkte kolla med dig då du har bra koll på kosten. Och jag behöver få en bättre kost nu när jag dragit igång med träning. Jag tänkte kolla med dig om du vet om det är direkt sämre eller bättre med knäcke runda som är tillverkat av polarbröd gentemot vanligt knäckebröd. Knäcke runda ser ut som tunnbröd fast de är runda och mer knäckebröd konsistens. Hoppas du har ett bra svar. Tackar på förhand Emil.
Är det bättre eller sämre att röka Marlboro Light än Marlboros?
Baka ditt egna bröd utan glutenmjöl så har du en vinnare.
Så rätt Jonas!
[…] För några dagar publicerade Colting två mycket intressanta blogginlägg. Äter idrottande kvinnor för lite? Eller äter de bara fel? och Varför kolhydratshysterin skapar kvinnliga ätströrningar. […]
Trevlig blogg, läser den lite då och då!
Men glöm inte bort, när du skriver om kost, att alla som läser bloggen inte har exakt samma metabolism.Och det kan ju vara bra att klargöra om du ha en intention att vilja nå ut med ditt budskap till alla dina läsare och inte bara de med en metabolism som härstammar från ”nordbo” 😉
Åter igen bra blogg!
Hej
Har du några planer på ”simhelger” under våren och har du planer på att upprepa sverigecyklingen i år igen?
Anders
Nej, dessvärre inga andra läger under våren, förutom triathlonlägret i juni…
Fin blogg! 🙂
Kolla gärna in hos mig om du har tid och lust.
Hoppas du får en trvlig helg! ^^
[…] https://coltingblogg.com/2012/12/21/varfor-kolhydrathysterin-skapar-kvinnliga-atstorningar/ […]