Jag har aldrig varit med om att det har strömmat in kommentarer, i den mängd och takt som det gjort hittills, efter mitt inlägg om svenska kostråd och dietister!
Just nu är jag uppe i 245 kommentarer här på bloggen. Och över 32000 besök.
På Facebook och på Twitter är det samma hausse och intresse.
Den absoluta majoriteten av all respons är i översvallande favör, och många vill dela med sig av sina egna skrämmande erfarenheter av möten med dietister, sjukvård och därtill relaterad sjukvård. Den här frågan har legat och pyrt hos många!
Jag hinner inte riktigt med att svara på alla kommentarer just nu, och inte på det sätt som jag önskar, så att jag kommer att skriva en uppföljning imorgon, där jag går igenom de vanligast förekommande frågorna samt de invändningar som framförs.
De roligaste kommentarerna är ändå ifrån de som undrar vilken utbildning jag har, som ifrågasätter min kompetens, och som inte tycker att jag ska uttala mig såvida jag inte själv är dietist! För hur kan man veta något om sakernas tillstånd annars?
De argumenten är lika underliga som att påstå att de enda som får kritisera och ifrågasätta religion är utbildade präster. Och att de enda som får ha en åsikt om barn är de som redan är föräldrar.
Tillbaka imorgon efter en lång simtur i Röda Havet!
Jonas Colting - Hälsokonnässör 
Hej! Jag skulle vilja att dina mail inte kom till mig!
Vänligen Paulina Syrén
14 feb 2013 kl. 22:26 skrev ”Jonas Colting – Hälsokonnässör” :
> >
Vilka mail? Blogguppdateringar? Du har väl kryssat i någon automatisk prenumeration, vad vet jag. Inget jag kan göra åt. Sluta prenumerera helt enkelt.
Ok, jag är inte dietist eller kostrådgivare. Jag har varit ganska ointresserad av kost och hälsa tidigare i livet. Har idrottat lite grann och har alltid varit normalviktig liksom resten av min familj. När min far i maj 2012 fick diagnosen matstrupscancer 67 år gammal gav jag mig ut på nätet på jakt efter ett mirakel. Matstrupscancer har en överlevnadsprognos på 10%. Jag hittade inga mirakel men jag fann ganska snabbt en hel del information, forskning och testamonials från överlevare. Det jag fann i mina egna efterforskningar var ganska spretigt men pekade ändå i en och samma rikting. Jag försökte hjälpa min far genom att förklara för honom vad jag funnit och vad överlevare som varit i hans situation rekommenderade. Pappa litade på mig när det gällde det mesta men tyvärr litade han mer på sin läkare och dietist i detta ämne då de är ”utbildade” i frågan. Jag och mina syskon försökte med en åsnas envishet få vår far att helt sluta med socker, stärkelse, mjöl, gryn, ris och andra kolhydratrika livsmedel och istället fylla åtminstone 80% av sin tallrik med grönt. Han hade som sagt en tilldelad dietist men hon sa desvärre INGENTING om att minska på socker etc i kosten. Det kräver inte många googlingar för att förstå att det första man bör sluta med vid en cancerdiagnos är socker och ”vit mat”. När min far blev inlagd på KS i Huddinge blev han serverad fruktansvärt dålig mat i detta hänseende. Jag vet inte vem som styr över maten på sjukhusen men jag kan tycka att maten bör anpassas gentemot patientens tillstånd. Min far dog tyvärr och jag menar absolut inte att det beror på hans dietist eller läkare men jag tror att väldigt mycket kan göras både preventivt och i behandlande syfte när det kommer till just kost och jag tycker det är sorgligt att kunskapsnivån är så pass låg på våra sjukhus, åtminstone på KS där båda mina föräldrar vårdats och dött.
Jag har fortsatt att läsa om kost och hälsa för min egen och min egen familjs skull. Jag har en trist historik med cancer i min släkt och min fru har en släkt hårt drabbad av diabetes, IBS, ulcerös kolit och även alzheimers så vi har börjat söka svar på allvar. Vi vet inte sanningen än men jag kan helt klart säga att jag tror VÄLDIGT mycket på lågkolhydratkost då alla dessa sjukdomar går att koppla till ett för högt intag av kolhydrater. Jag håller i mångt och mycket med om vad Jonas Colting, Ann Fernholm, Adreas Eenfeldt mfl står för och den forskning de visar talar ett tydligt språk. Jag vill inte bestämt säga att jag är säker på att det är rätt då jag är novis i ämnet men mitt samlade intryck efter månader av läsande i ämnet är JA, ni har rätt.
Jag har även läst dina böcker Jonas och jag var på din föreläsning i Stockholm. Jag är imponerad av din kamp och jag vill att du ska veta att vi är många som står bakom dig i detta. Debatten behövs och jag är glad att du vågar ta den. Du har en bakgrund som gör dig trovärdig i dessa frågor (blir förbannad på de som ifrågasätter detta) och jag önskar att jag hade det också. Vill gärna hjälpa till att finna och sprida kunskap kring detta men har ännu inte riktigt funnit någon kanal för det än. Tills dess är jag bara en supporter som är glad att det finns sådana som du. Keep it up!
Tack för din kommentar! Jag håller med till fullo. Din berättelse är ännu ett bevis för undfallande man är i de här frågorna inom sjukvård och hur dietisterna gör ett skandalöst dåligt jobb.
Jag är säker på att ni är på rätt väg. Fortsätt kämpa och ge inte upp. Det finns ingenting som inte kan bli bättre. Maten vi äter spelar en otroligt stor roll!
Ha Ha du är för skön Jonas…
Obs inget negativt ment….
Hej Jonas,
Tack för ett mycket bra inlägg och det är nog så att man måste prata KLARTEXT för att medborgare och politiker ska förstå att det är ALLVAR (det har du lyckats bra med utan övertramp).
Vi hjälper till med att sprida dina ord på KOSTDEMOKRATI.se … http://www.kostdemokrati.se/debatt/2013/02/15/svenska-dietister-borde-skammas-ta-ansvar-nu/
Vem har tillräckliga kunskaper? I läkarutbildningen ingår knappt kost och dietistutbildningen kan mera liknas med propaganda. Det märkliga är att de inte efter utbildningen läser vidare och ser verkligheten som den är. Är de inte intresserade av att utvecklas inom sitt yrke, att kunna erbjuda patienter och medborgare råd som fungerar i verkligheten?
T.o.m. en femteklassare begriper ju att sockersjuka bör undvika socker, med det förstår inte läkare, sköterskor, professorer eller dietister. Och de flesta politiker vill inget veta.
På en punkt har du fel. Det räcker inte ha egna barn för att få ha en åsikt om barn, det krävs en pedagogisk högskoleutbildning till förskolelärare. Erfarenhet är inte så noga.
Jonas du inspirerar till ett mer hälsosamt liv!
Tack
mvh
Patrik
Hej Jonas.
Jag har dom senaste 8 åren, 21/5 blir det 8.
Kämpat med att rehabilitera mig från en bilolycka där jag av oförklarlig anledning kört rakt fram i en kurva och voltat 5-6 varv över en åker och slagit sönder mig så pass att det tog en operation på 24h att fixa till mig igen. Var medvetslös 2-3 månader innan jag vakna upp. Har idag besvär med acne pga för stor mängd mediciner jag ätit(har den under kontroll), har även en störd ämnesomsättning vilken jag blivit receptbelagd med Levacin.
Levacin är en medicin jag tydligen ska behöva ta för resten av mitt liv?
Det är vad dom har sagt till mig, är det så?
Hej, tråkigt att höra!
Varför äter du Levacin o på vilket sätt har din ämnesomsättning blivit störd? Är din sköldkörtel skadad?
Jag tror att det alltid finns en alternativ lösning och att maten, även i ditt fall, spelar en enormt stor roll!
Levaxin
Haha utbildningsargumentet! Dietistutbildningen är ett skämt. Utbildningen ger inte studenterna tillräckligt med kunskap för att på ett kritiskt sätt kunna ifrågasätta forskning och så är det även på läkarutbildningen. De har fullt upp att lära sig gällande forskning och har ofta inte kunskap och tid att ifrågasätta. Utvecklingen verkar dock gått åt rätt håll om än långsamt. För något år sedan skrattade professorerna på läkarutbildningen i Lund över LCHF i dag vet jag att samma personer själva äter en lågkolhydratdiet.
Jag läste din post om det vita giftet. Jag håller med dig, men har själv svårt att låta bli att proppa i mig vitt.
Det som irriterat mig länge är att min granne som nyligen utexaminerats som dietist, redan efter en termin, hävdade med bestämthet att ”hjärnan behöver en viss mängd kolhydrater för att fungera”. Hon tyckte inte att min kontring om ATP var relevant.
Irriterande minst sagt.
Utveckla gärna om ATP?
Jag tränade mycket fotboll och långdistanslöpning i tonåren. En knäskada i 20-årsåldern satte stopp för träningen och jag drog på mig några kilos övervikt. Försökte lyda de allmänt kända kostråden för att gå ner i vikt, dvs fettsnålt, bröd utan smör, frukt och mellanmål. Maten ledde till att jag var ständigt hungrig och missnöjd och jag kunde inte hålla mig till kostråden eftersom min kropp inte mådde bra. Den skrek efter något annat. Jag kom då till insikt att jag var misslyckad, lönnfet och att jag saknade karaktär.
Över ett decennium senare hör jag talas om LCHF och provar och går inte bara ner i vikt utan börjar må bättre än jag någonsin gjort. Jag inser att jag inte behöver vara lönnfet utan jag har bara fått felaktiga kostråd som absolut inte fungerar på mig. Jag har lärt mig att jag mår bra när jag utesluter kolhydrater ur kosten och att jag behöver fett för att få en mättnadskänsla och ett lugn i kroppen.
Jag blir så ARG när jag tänker på SLV som rekommenderar mig att äta mat som gör att jag mår fysiskt och psykiskt dåligt. Jag blir också arg när jag ser vilken dålig mat våra barn får i sig i skolorna.
Jonas Colting, tack för att du orkar ta fighten mot amatörerna på SLV. Vi behöver få ut nya kostråd som hjälper oss att må bra. Jag har ingen aning om hur detta ska gå till men det skulle vara en dröm.
Hälsningar från en 40-årig trebarnsmamma
Jag är också en 40-årig mamma som kämpar med näbbar och klor mot SLV’s hantlangare = kostchefen i kommunen. Jag håller med fullständigt, det är SLV som måste motarbetas för dietister och kostchefer litar blint på vad de säger. Det finns inte det minsta möjlighet till valfrihet för föräldrarna när de är i förskolans/skolans våld när det gäller maten.
Min dotter har kommit hem och gråtit på eftermiddagarna för hon har varit så hungrig. Då har de fått soppa till lunch, med lättmjölk till. Soppan är redd på mellanmjölk. Till mellis är det hård macka med Becel och något pålägg, vatten eller lättmjölk till. Dock har jag läkarintyg om specialkost för min dotter så hon får Bregott på mackorna. Snacka om specialkost, eller hur?
Jag håller till fullo med om att ett lågt kolhydratsintag är bättre för hälsan. Men miljövetare som jag är kan jag inte låta bli att fundera över den enorma köttkonsumtionen och dess konsekvenser för miljön OCH människors hälsa. Kött står för en stor del av koldioxidutsläppet, men inte nog med det sprutas det fullt av E-medel. Fisken innehåller enorma mängder dioxin. Det kan väl ändå inte vara bra att få i sig detta? Jag själv äter vegetariskt och väldigt lite ”vita” kolhydrater. Jag önskar så att LCHF-are kunde tänka om när det gäller just köttet. Man kan äta mindre kött, men ändå få i sig protein. Man kan samtidigt hålla nere konsumtionen av de vita kolhydraterna. Jag vet att det går. Jag är ett levande bevis på det. Snälla Jonas, hjälp mig att slå ett slag för miljön i denna kötthysteri..!
Jag tror på naturbeteskött, och viltkött. Och jag tror att det finns en ekologi i det.
Jag är lika mycket emot industriell djurhushållning som vilken förkämpe som helst. Men att rekommendera mindre köttätande som sådant, det skulle jag aldrig göra.
Grattis Jonas,
Oavsett vad som är rätt eller fel, så är det respektingivande att du som inte har en master i medicin och nutrition (och alla andra tänkbara och otänkbara utbildningar kopplat till mat, näring och människokroppen) kan samla ett så stort intresse. Kul.
Du är dock i ganska gott sällskap. Vår statsminister är civilekonom (nyteknik.se). Täcker den utbildningen alla viktiga frågor för folket? Hans utmanare Stefan Löfven gick en svetsarutbildning på 48 veckor i Kramfors och sedan socialhögskolan i ett och ett halvt år (allehanda.se), innan han vek ner sig. Ska han representera mig och mina viktiga frågor? Jag har ju i alla fall en Jur kand. Deras legitimitet kommer väl just från deras självstudier, egna erfarenheter och umgänge i det politiska rummet. Den som ägnar sig åt träning, umgänge med andra som tränar, självstudier och att skaffa sig erfarenhet från området under ca 20-25 år bör ha viss legitimitet att kunna uttala sig i näringsfrågor. I alla fall om vi ställer det i ljuset av våra politikers bakgrund och ansvarsområde.
Tur att vi inte har samma referenskrav på de som byggde Microsoft och Apple. För då skulle vi fortfarande skicka brev med blyerts- och bläckskrift eller kanske tillkomna av en skrivmaskin samt trängas i telefonkiosker med bakelitlurar i hand.
Dina två föregående inlägg i din blogg hade samlat samma mängd kommentarer om inte ämnet hade varit så minerat. Ingen vill riskera sitt jobb, anseende, åtal eller förakt, oavsett vilken utbildning du har för att bygga upp dina argument.
Själv är jag alltför sugen på kolhydrater, men försöker bromsa. Jag skulle kvittra om du som uppföljare kunde lägga upp några enkla menyförslag, som inte bara består av fisk och som är lätta att tillaga. Jag tränar ju din (gamla?) sport ca 700-800 tim/år. Så en lakritspuck kan man ju unna sig då och då eller hur?;-)
Kämpa och le
Bra kommentar; ja jag ska försöka att lägga upp några menyer så småningom! Simma hårt så länge!
Tillägg: Din metafor avseende exempel på de (föräldrarna) som får uttala sig (enligt vissa) är inte till din nackdel, utan tvärtom till din fördel. Föräldrar är experter på att veta vad som främst är bäst för deras barn, men också påfallande ofta för andras barn. Få, mycket få, föräldrar har någon auktoriserad examen i barnuppfostran, men likväl är de världsledande på området. Rätt eller fel så har de genom att just vara föräldrar i praktiken, genom vissa självstudier, i samtal med andra föräldrar, barnläkare, psykologer m.m. skaffat sig (i viss utsträckning varierande) erfarenhet av att uppfostra barn. Det är väl därför de får uttala sig i frågor om barnuppfostran och vad som är bra eller dåligt. Jag kan dock inte låta bli att ibland frestas fråga om källstöd. Jag vet dock att en sådan fråga skulle föra mig till bålet.
Simma lugnt. Här i Florida, idag är det simfritt, men däremot väntar löpintervaller 12×70/20. Är det bra? Min tränare säger det. Undrar vad han har för stöd för det?
70/20 är ju suverän Vo2-max träning, så länge man inte bränner ut sig på den typen av träning…
Vad tränar du för? Vem/vilka tränar du med?
Det är kanske inte så konstigt att du får kommentarer när du skäller ut en hel yrkeskår, Leif GW får också uppmärksamhet när han säger att polisen helt enkelt är för dålig på att lösa brott. Om sen världen blir bättre efter era utspel är ännu oklart, men ni får nog båda sälja fler böcker, och det är ju kul.
tack för en underhållande läsning
Din utmaning av dietisterna är suverän!
Det borde vara ordförande i Dietistförbundet som ska ställa upp på denna utmaning.
Bästa sättet att veta om att man har rätt är när så kallade ”experter” börjar reta sig på en. För få saker kan vara så skadliga som sanningen mot ingrodda uppfattningar och dammiga idéer.
Just nu för Dubbel Ironman i Tampa. I år delar vi dock på den. Förra året genomförde min flickvän som första svenska ett ultralopp (dubbel Ironman), när hon passerade mållinjen här i Tampa. En fantastisk resa. Vårt främsta mål i år är Italien i höst, där jag och sambon ska försöka ge oss på ett inofficiellt världsrekord, 30 olympiska distanser på 30 dagar. De stora grabbarna (tyvärr ingen tjej anmäld) kommer i samma tävling ge sig på 30 Ironman under 30 dagar. Där går dock min gräns för vad jag tror skiljer tuffa utmaningar från idioti (då ställt i relation till skaderisken, såväl fysiskt som mentalt). Det blir dock sex underbara veckor vid strandlinjen av Gardasjön. Jag kan skylla de kortare distanserna på att jag samtidigt ska skriva en bok om händelserna. Representanter från Guiness Book of Record är på plats. Vet dock inte under vilken rubrik de kommer att föra in ett eventuellt rekord.;-)
Vår tränare är Petri Hellberg. Vi ultratriathleter är som en familj och i den ingår så klart Kari Martens som du känner väl.
Nu Vo2-maxar vi. Jag tar det dock lite försiktigare än sambon. Jag är av ålder lite klokare.
Kämpa och le
Hej Jonas!
Tack för ditt ”utbrott”.Måste inte dietister, diabetessköterskor och läkare följa SoS råd ang. vetenskaplig och beprövad erfarenhet? Följs inte dessa råd, begår väl dessa grupper stort tjänstefel samt bryter mot lagen enl.SFS 1998:531 ( uppdaterat t.o.m. SFS 2009:471. SoS godkände lågkalorikost (LCHF) till patienter med övervikt och patienter med diabetes typ 2
år 2008. Upplyser man om detta, får man till svar, har aldrig hört eller sett detta.
Enligt den lagen skall dessa grupper informera patienterna om LCHF. I verkligheten, enl. min erfarenhet, blir patienterna varnade att börja med den kosten. ( Dietist kommetar? )
Vidare har Livsfarlighetsverket, dom kallas så numer, hävdat att det finns 10 000-tals forskningar på att mättat fett är farligt. Då de oberoende forskarna, professorerna och läkarna frågade efter dessa forskningar, kom efter mycket påtryckningar, 78? stycken. Vid granskningen framkom att flera av dessa inte handlade om mättat fett överhuvudtaget.( Seriösa medarbetare på ett statligt verk ). Däremot kunde man få fram att 2st. av dessa kanske var farligt med mättat fett.
Hur kan man då, med denna bakgrund, få ihop att deitistutbildningen är baserad på vetenskaplig
forskning? Frågar man en dietist vilket råd dom skulle ge en diabetiker om det inte fanns tabletter och insulin. I regel blir dom helt ställda men till slut kommer det, dom skall inte äta socker!
Samma som till nötalergiker, ät inte nötter, eller till gluten, laktosintoleranta, ät inte det du blir sjuk av. Varför blir då sockerintoleranta rek. kolhydrater som blir socker i kroppen av bl.a. dietister?
Läkarvetenskapen på slutet av 1800-talet rek. då att sockersjuka inte skulle äta kolhydrater.
Det kom i början av 1920 en kokbok för sockersjuka, där kolhydraterna var ett minimum.
Så därför dietister uppdatera er, och därefter kommentera Jonas kritik.
Ha det bra!
Det var ett alldeles lysande inlägg och jag håller med om allt. Det bästa av allt är att du fått en hel del dietister att själva beskriva hur de tänker. Det är en sorglig inblick i hur konformism och auktoritetstro fungerar i praktiken.
Förutom att de tycker synd om sig själva så verkar deras huvudsakliga argument vara att de skrivit en C-uppsats och därför vet bäst.
Jag har skrivit doktorsavhandling, men jag ser det som självklart att jag bli bedömd efter mina argument inte efter min titel. Om det nu ska vara så viktigt med titlar så får du gärna låna min.
Ska försöka skriva så kortfattat jag förmår mina tankar kring Jonas inlägg.
Jag förstår att (mest unga) dietister känner sej påhoppade. Tänk om någon hade skrivit samma sak om läkare eller apotekare.
Så jag vill försöka påpeka några grejer som kanske kan få nån här att förstå hur svårt det är med medikaliseringen av vården.
Själv var jag ganska ung farmaceut och när jag jobbade på apoteket satt jag i knäna på läkemedelsindustrin men framför allt apotekets besökare!
Besökarna blev ibland sura på mej, ville ej ha råd utan bara springa därifrån med t ex sin tionde receptfria svampkur under ett år! Det är välkänt på apoteket att kunder överanvänder bl a medel mot underlivssvamp, dagen efter piller med flera läkemedel och därför får läkemedelsorsakade biverkningar. Men vissa vill hellre fortsätta ”missbruka” piller och salvor och tycker apotekarna/farmaceuterna ska hålla tyst.
Det gick en kanonbra tysk dokumentär om detta på SVT där en tysk apotekare yttrade dessa kalla fakta ”kunden vill inte ha råd utan betala och gå”. Samma gäller ofta – tro det eller ej – på svenska apotek. Och det är säkert ofta så inom sjukvården.
Det är supersvårt att ge livsstilsråd för även om de är vettiga och inte rekommenderar margarin och fullkorn vill folk gärna fortsätta med unnandet av kakor, mysiga bullfikat och goda sockerrika blåbärssoppan. Tänk på att förr var faktiskt kanelbullar rätt små och nu är de oftare som en Big Mac i storlek!
Nästa problem som dietist måste vara att svåra sällsynta sjukdomar som PKU kräver en viss kost och denna är i dagsläget helt inriktad på att en PKU-sjuk intar specialspaghetti och specialbröd som inte innehåller de grejor (aminosyror) som denna blir svårt hjärnskadad av. Samma sak gäller säkert andra svåra sjukdomar där olika företag som Fresenius, Nutricia med flera har monopol på marknaden. Detta såg jag som sagt när jag jobbade på apotek och sjuka barn fick hela pallar med sondnäring fullmatad med glukossirap och sojaprotein.
Till sist vill man jobba med hälsa och inte sjukvård kan du utbilda dej till hälsopedagog istället. Det gjorde Zarah Öberg som numera skriver, bloggar och föreläser sen hon hoppat av dietistubildningen som inriktade sej på det SJUKA istället för det friska.
Intressant, detta. Stimulerar till mer studier i ämnet. Jag brukar vara misstänksam mot alla råd och anvisningar från Överheten, vad gäller ämnen som jag är insatt i och kan överblicka. Kostråden som de högheliga dietisterna i Babels torn basunerar ut till menigheten har jag inte haft någon klar uppfattning om. Det har jag inte nu heller, men läsningen av denna intressanta blogg har väckt nyfikenhet på ämnet och skepsis mot Överhetens kostråd.
Tack, Jonas Colting!