Mat och hälsa

februari 15, 2013

Dietisternas arrogans är skrämmande! Och deras förnekelse är bedrövlig.

Jag skrev mitt förra inlägg i affekt. Men nu skriver jag i raseri!

Jag har just nu, runt 430 kommentarer, på det inlägget. Det är något slags rekord. Har aldrig varit med om maken! Och den stora majoriteten är i jublande favör på ett eller annat sätt.

Naturligtvis så har också många dietister, eller andra beskyddare av det rådande etablissemanget, kommenterat. Men de har gjort det på ett bedrövligt sätt! De har inte försökt bemöta mina argument eller mina anklagelser utan istället ägnat sig åt;

  • rena lögner, förskönanden, begreppsförvirring och historieomskrivning i linje med ”så har vi alls inte gjort”
  • anklagelser och ifrågasättande av mig som person. Jag är ju  synnerligen ointressant i sammanhanget! Jag hade kunnat vara Kalle Anka och ändå haft relevans i de teser och påståenden jag anbefaller.
  • att skylla ifrån sig och hävda att beslut och policy förs, fattas och genomförs någon annanstans.
  • att beskriva vad de ”egentligen tycker” och vad de gör och äter som privatpersoner. Precis som det skulle göra saken bättre att de tycker en sak privat men sedan är ”tvungna” att säga ngt annat till patienten?
  • att de minsann för diskussioner internt och/eller under utbildningen och att det därmed är ”högt i tak”
  • att framföra ovidkommande information som inte alls har med ämnet att göra.

Man har gjort allt utom att be om ursäkt!

Man har gjort allt utom att förbehållslöst erkänna att det funnits, och fortfarande finns, inbyggda systemfel av gargantuiska mått, i dagens kostrådgivning!

Man har gjort allt utom att visa empati med alla de som i förtroende sökt sig till deras auktoritet, för råd och hjälp!

Man har gjort allt utom att se sitt egna ansvar i den vård- och informationskedja av underminerade länkar som brustit på så många ställen att de aldrig går att laga igen

Man har gjort allt utom att erkänna att det finns offer som ett resultat av deras påbjudna desinformation! Snarare är det med ett barns gnälliga martyrskap som flera dietister istället tycker att jag är boven i dramat, genom min tydlighet i frågan.

Detta är höjden av arrogans! Detta är nonchalans på gränsen till det outhärdliga! Det gör mig alldeles rasande att se detta djupa förakt för den enskilda individen!

Svenska dietister har, som grupp, noll sjukdomsinsikt. De har noll sjukdomsinsikt gällande sin egen oförmåga att se hur det fettfobiska, spannmålsvänliga, dödsskallemärkta (nyckelhåls-, för de som inte förstår analogin),lightproduktsanammade, margarinkletiga och läkemedelsföreskrivande system de representerar, skadar många!

MEN, de människorna finns ju inte! Inte enligt dietisterna. Det finns inga offer. Nej, dietisterna hjälper ju folk att må bättre!

Det är underligt, för nedan har jag några av alla de kommentarer ifrån människor som har skrämmande första hands-erfarenhet ifrån vården och/eller med dietister. Det finns hur många som helst med den sortens historia att berätta!

Idag är det lätt att hitta ett veritabelt överflöd av människor som blivit friska, normalviktiga, medicinfria och fått livskvalitet åter, först efter att ha gjort TVÄRT OM vad dietisten/sjukvården anammat. Så om man envisas med att prata om begrepp som ”evidensbaserad forskning” så har ni tusentals exempel på evidens precis där! Exempel ifrån verkligheten! För det är i verkligheten som vi lever. Vi som inte sitter på de höga akademiska hästarna och inte väntar i 30 år på att någon stelbent tjänsteman ska klubba igenom en ny promemoria.

Sett i skenet ifrån det ljuset så är det inget annat än patetiskt att läsa diverse dietisters undfallande försök till antingen martyrskap eller förnekelse. Har någon någonsin fått hjälp av en dietist? Jag tvivlar.

–”Men Amen.! Har levt med magbekymmer i typ 18-20 år. Besökt läkare och blivit undersökt både här å där… Efter flera år så var det nämsta till diagnos ibs. Fick testa ”medecin”.. Flytande fibrer, laktolos . . . Jag kan bara säga att det var så långt från bra man kan komma. Inte en enda läkare har kommit med ens frågan vad man äter eller tips på ändra kosten. Nu har jag tagit bort alla kolhydrater och kör lchf. Redan första veckan var jag bättre än nånsin och nu inne på vecka 2 kan jag dricka mjölk utan att behöva springa över människor på väg till en toalett. ”Sjuk”vården är läkemedelsindustrins lilla gödkalv..! ”-Jonas

–”Ja, det är absolut fruktansvärt hur det får gå till. Som f.d. kostbehandlad diabetiker typ 2, har jag personligen drabbat samman med diabetessköterskor som försökte lära mig att äta enligt tallriksmodellen och som fullkomligt dissade min lchf-diet. Men nu 8 kg lättare och som frisk diabetiker, är alla mina värden fenomenalt bra och jag får i.a.f. applåder av min läkare på vårdcentralen.”-Kikki Sandström

-”Som medelålders hälsofreak som tränat och ätit enligt SNR i hela mitt vuxna liv har jag nu ändå drabbats av hypotyreos och pre-diabetes trots att jag följt råden till punkt och pricka. Jag avskyr den moraliserande tendensen i debatten där man säger att du har blivit sjuk för att du INTE har följt råden. Om jag sökte för ont i magen så sa de bara: drick mindre kaffe och stressa inte. När jag sökte för förskräckliga blodsockerfall sa de: drick juice eller ta druvsocker!”

Så de som säger att det inte är råden det är fel på utan människorna som inte följer dem borde ta sig en funderare till. Jo för mig är det råden det är fel på. Jag har haft oupptäckt glutenintolerans i 25 år vilket lett till de här sjukdomarna och till diverse annat. Antagligen är detta toppen av ett isberg. (I USA pratar man idag om att upp till 15% är glutenkänsliga vilket inte upptäcks vid test) Glutenintoleransen har givit mig ett långt lidande med fruktansvärda magplågor eftersom jag ätit kopiösa mängder fibrer, fullkorn och baljväxter som bara förvärrade mina problem och ledde till massiva mineralbrister. Jag känner mig lurad. Varför kan medicinen bara följa ett spår i taget? När ska man ta det som varit känt i alla vetenskapsgrenar tidigare dvs att det som är ”sant” idag troligen inte är det i morgon?” –medelålders kvinna

-”För ungefär 10 år sedan kollapsade mitt tarmsystem totalt. Rasade i vikt. Besökte läkare, efter läkare, Ulcerös kolit sa dom. Kronisk sjukdom som ingen kan bli frisk av och som kräver medicinering och kortison i massor.
Började gå på regelbundna kontroller och fick ”hjälp” av en dietist (”håll dig borta från fet mat, ät margarin istället för smör”). Var ofta småsjuk med feber, huvudvärk och förkylningar.
Fick nys om en alternativ metod, med endast naturläkemedel. Lade om kosten helt, bort med alla spannmål, lightprodukter, socker och margarin. In med fet och naturlig mat ”ska du äta mjölkprodukter så välj den fetaste sorten”

Sagt och gjort – ett mirakel. Jag kunde trappa ner på medicinerna för att sedan sluta med dem helt (det skulle ju tydligen vara omöjligt).
Helt symptomfri sedan 5 år tillbaka. Skulle aldrig lyssna på en dietist från den skolan igen! Fortsätt driv frågan!” -Björn

-”Jag har gjort en forskningsstudie på mig själv efter att ha fått diagnosen diabetes typ 2 för några år sedan.
Jag fick råden av en överläkare nån typ av diabetesspecialist att äta becel och av dietisten på samma avdelning att äta enligt tallriksmodellen. Av nån anledning så funkade det inte så bra, men när jag testade att skippa kolhydraterna blev jag symptomfri.
Och för övrigt vill jag bara säga: Heja Jonas jag tror du gör ett mycket bra jobb ! ” -Per Johan Sundbaum

-”När farsan behandlades för sin cancer på KS i somras fick han träffa en dietist som inte sa ett skit om att sluta eller ens dra ner på socker. När jag läst på om cancer och kost förklarade jag för honom att han måste lägga om sin kost och sluta med socker, mjöl, ris, pasta, potatis, gryn etc Han var väldigt skeptisk då ingen av hans läkare eller dietist nämnt något om detta. Jag tog upp det med hans onkolog själv som då sa typ ”Mjoo, det stämmer att socker föder tumören då det är hög aktivitet där så det är bra att dra ner lite på det, men det är ju socker i allt nuförtiden så det är inte så mycket att göra”. När farsan senare var inlagd på KS serverades skitdålig näringsfattig mat med mackor, potatis, ris, pasta och så en härlig dessert i form av sockrad kräm eller glass. Det var ett helsike att som anhörig försöka kräva bättre sockerfri mat och mer grönt. Helt otroligt att kunskapen är så sjukt dålig bland läkare och att kosten på sjukhuset är så fruktansvärt dassig. Maten kan hjälpa otroligt mycket för att stärka immunförsvaret och motverka cancer (läs tex Anticancer!) men den mat som serveras och föreslås av läkare och dietister på sjukhusen skulle jag säga snarare stjälper än hjälper. Pappa dog den 5 november.
Tack Ann och Jonas för att ni sprider det här som jag tycker är så viktigt!” -Björn Ölund

-”Bra jobbat Jonas, klockrent!
Läste det här på Ann Fernholms blogg idag. Bara en i raden där någon tillfrisknat när de ätit tvärtemot rekommendationerna.
citat”Efter två månader med den nya kosten träffade jag diabetessköterskan. Trots att mina värden hade förbättras så tyckte hon inte om LCHF. Tre månader med kosten, strax före julen 2010, blev det återbesök hos ögonläkare. Hon blev förvånad över den förbättringen jag hade fått. Alla gamla ärr var läkta, ögonen var torra och fina och den stora sockersvulsten i vänstra ögat hade blivit mindre. Jag berättade om LCHF och hon blev intresserat och har följt mig med nya undersökningar varje kvartal sedan dess. Högra ögat är helt återställt och med det vänstra ögat läser jag små text igen trots att jag inte har bytt glasögonen.”
Läs hela här:
http://ettsotareblod.se/lasare-lchf-raddade-ogonen/ ”-Maria Lilja

-”TACK beingjonas,vilka sanninges fakta du skrivit,hoppas att det leder till ett stort upprop.Men det är många mäktiga att slåss mot,som har haft makten i förskräckligt många år(och helt utan motstånd)du har livsmedelsverken och läkemedelsindustrin(eller vi,vi som fattar bättre)och deras makt sitter i deras rikedom i pengar,vad kan man inte köpa för pengar!Blev själv jättesjuk,fick en massa mediciner+sjukgymnastik,blev ännu sämre tills jag en dag 2009 slängde alla mediciner och började äta LCHF(jag var fettskrämd för det galna kostråden hade även påverkat mej)jag blev bättre och hösten 2012 slutade jag med Levaxin som jag ätit sedan 20-årsåldern och mår ännu bättre.Idag ska jag gå till apoteket och köpa ett test för gluten(vilket jag misstänker att jag är intolerant mot,men inte läkarna inte,men man bjuds gärna att äta psykofarmaka,även mot en värkande axel,men det kunde kiropraktor och naprapat hjälpa mej med.Idag är jag 67år och jobbar fortfarande på inringning,pigg och alert,istället för död och begraven,som mina tre ihjälmedicinerade anhöriga blev.P.S.Det var fruktansvärt att lyssna till dietisten som gav min sjuka syster att äta Becel,och när jag sa att det var farligt gav hon mej en blick och ett svar på vad hon ansåg om mej och min kunskap om Becel,det är bara att hoppas på att hon faller på eget rep.Du har allt mitt stöd Jonas”. -Eivor

-”Bra skrivet Jonas! Min hustru som varit överviktig större delen av sitt liv beslutade sig för att göra en gastric pypass operation. Ingen av alla hon träffade längs vägen (läkare, dietist, psykolog) nämnde lågkolhydratskost… Lyckligtvis så drabbades Johanna av panikångest på sjukhuset kvällen innan och backade ur. Hon beslutade då att ge lågkolhydratskost en ordentlig chans. Nu drygt ett år senare och dryga 50 kg lättare och ser avhoppet som sitt livs bästa beslut! Tänk vad många som skulle slipa amputera magen om de fick vettig vägledning! Det är just detta som stör mig, INGEN nämnde detta som en möjlig lösning!”  -Oliver

-”Hej! Och TACK! För mig har polletten precis trillat ner. Jag träffade min första dietist när jag var 8 år. Hon sa – ät mindre och rör dig mer, och satte mig på en fettsnål kost med mycket stärkelse. Sedan dess har jag varit hungrig och blivit tjockare, tjockare och tjockare. I dag är jag 40 år och har äntligen kommit över min fettskräck. Jag har aldrig mått bättre. Det är dags för rikgit mat.” -Alexandra

-”Mycket bra skrivet, Jonas!
Med en cancersjuk mamma och ett jobb som kostrådgivare (www.smartamaten.se) kan jag bara hålla med. Fram för bättre kostråd för barnen, för de vuxna och för de som drabbats av sjukdom! ” -Åsa Jakobsson

-”Fy fuck va bra skrivet. Önskar jag hade detta flödet då jag argumenterade med en dietist som tycker vår dotter ska börja äta margarin och dricka välling för att få i sig alla näringsämnen och RÄTT fett! Det är som att prata med en vägg. Hon har nu skickat hem en del studier till oss som ska visa att hon har rätt.” -Jonathan

-”Helt underbart skrivet. Hoppas att du får många som lyssnar på dig och lär. Har nyligen begravt min far pga att sjukvården tyckte han kunde leva på deras näringsdrycker (läs extra sötad saft) när han fick svårt att äta. Trots den kunskapen jag har (är kostrådgivare) och försökte dela med mig av så vågade han inte gå emot sina läkare och dietisters råd och det blev hans död. Jag hoppas fler patienter och anhöriga slipper uppleva den hopplöshet jag kände under alla hans sjukdagar.”  -Camilla

-”Tack Jonas för att du tar upp den här debatten.
Vi är många som farit illa under många år pga de felaktiga kostråden.
Jag själv kom inte överens med diabetessköterskan när det gällde vilken kost jag skulle äta för att bromsa min begynnande typ2-diabetes, hon förordade tallriksmodellen som enda tänkbara.

Jag vann, eftersom jag inte ens behöver gå dit längre :-)
Stackarn blir utan patienter om alla äter som jag dvs LCHF.” -Margareta

-”Mycket bra skrivet! Tog striden med mina barns förskola som serverar lättmjölk och Becel till min stora frustration och ilska. Det svar jag fick var Livsmedelsverkets rapport ”Bra mat i förskolan” som på allvar skriver att oboy och macka är bra frukost som man kan servera två gånger i veckan?! Jag blev så arg att jag kokade! Men man kämpar i motvind, det är kommunens bortvillade inköpare som får bestämma och inte någon som har någon egentlig koll på vad man borde äta för att få vara frisk. Jag frågade också om jag kunde köpa dit riktiga helprodukter men fick blankt nej. Bra att du lyfter frågan, vill också ha revolution! ” -Sara

-”Grymt bra skrivet Jonas!
Jag har själv testat alla möjliga dieter och att följa dietisters råd för att gå ner i vikt. Hur jag än åt, 3 gånger om dagen, 6 gånger om dagen, tallriksmodellen och fullkornspasta. Två saker hände; 1) Jag gick ner i vikt en stund men tappade ofta i blodsockernivå och hittade mig själv vid godishyllan eller ätandes en smörgås på kvällen. 2) Jag gav till slut upp och gick upp igen.

Jag googlade, läste, frågade och tog reda på mer. Testade LCHF och kilona rasade. 23 kg lättare, men framför allt! Fan så bra jag mår! Inga blodsockerdippar, humöret, hyn, träningsorken. Allt är på topp!

Att säga att det inte finns forskning inom området är en ren lögn. Inte bara finns det forskning. Det finns större och bättre forskning. Tester gjorda på över 10 år med flera hundra testpersoner, kontra de vinklade testresultaten som Livsmedelsverket lutar sig mot.

OM det nu varit så att forskningen varit tvetydig och oklar hade jag kunnat acceptera att ett statligt verk säger ”Forskningen är tvetydig, vi håller koll men ändringar inga rekommendationer i nuläget” – Men så är inte fallet, och det är väl precis vad Jonas skriver! Så att luta sig mot att viss forskning säger si, en annan säger så gör att man missar det viktigaste när du synar en forskningsrapport. Vad har rapporten för validitet??? Tack för en fantastisk blogg ” -Mattias

-”Ja visst är det dumheter. Min mamma klarar att hålla sin diabetesdiagnos en armslängs avstånd, därför att hon i princip äter LCHF med lite kolhydratfusk OCH håller långtidssockret perfekt, vilket gör att läkarna inte kan med bästa vilja i världen sätta in tabletter eller insulin. Däremot vågar de inte ta bort ”diagnosen”, därför att om man en gång fått diabetesdiagnos, har man för alltid kvar den :) ”-G

-”Sen finns det ju vi som är legitimerade dietister men som ändå har valt ett annat yrke eftersom vi inte kan sitta och säga till sjuka människor att de ska äta margarin och mjölmat. Just av den anledningen att vi inte tror på de kostråden och aldrig själva skulle leva efter dem! Jag vill också se ett paradigmskifte, då skulle jag gärna jobba som dietist igen och känna stolthet över mitt yrke! Det kan jag absolut inte göra som läget är nu med de rådande kostråd som SLV står för!. -Linda B

-”Tyvärr finns det många, tex. min morfar som tränat aktivt alltid, är läkare och därför ätit fettsnålt enl rekomendationerna hela sitt liv, som trots fin figur och god kondition vid 73 år får kranskärlsopereras akut pga åderförkalkning i hjärtat.
Åderförkalkning kommer inte göra dig sjuk idag utan lagom till din pension, att du inte är förkyld vid 25 hjälper tyvärr inte mot sjukdom senare i livet. Alla kolhydrater du äter idag kommer ge dina kärl skador på sikt, det är inget du märker förrän det är ”för sent” och förkalkningen är ett faktum!” -Helena, läk stud

februari 14, 2013

245 kommentarer hittills.

Jag har aldrig varit med om att det har strömmat in kommentarer, i den mängd och takt som det gjort hittills, efter mitt inlägg om svenska kostråd och dietister!

Just nu är jag uppe i 245 kommentarer här på bloggen. Och över 32000 besök.

På Facebook och på Twitter är det samma hausse och intresse.

Den absoluta majoriteten av all respons är i översvallande favör, och många vill dela med sig av sina egna skrämmande erfarenheter av möten med dietister, sjukvård och därtill relaterad sjukvård. Den här frågan har legat och pyrt hos många!

Jag hinner inte riktigt med att svara på alla kommentarer just nu, och inte på det sätt som jag önskar, så att jag kommer att skriva en uppföljning imorgon, där jag går igenom de vanligast förekommande frågorna samt de invändningar som framförs.

De roligaste kommentarerna är ändå ifrån de som undrar vilken utbildning jag har, som ifrågasätter min kompetens, och som inte tycker att jag ska uttala mig såvida jag inte själv är dietist! För hur kan man veta något om sakernas tillstånd annars?

De argumenten är lika underliga som att påstå att de enda som får kritisera och ifrågasätta religion är utbildade präster. Och att de enda som får ha en åsikt om barn är de som redan är föräldrar.

Tillbaka imorgon efter en lång simtur i Röda Havet!

februari 13, 2013

Svenska dietister borde skämmas! Ta ansvar, nu!

Det är nog nu! Det får räcka!

Det är dags för det svenska folket att frigöra sig ifrån de irrläror och felaktigheter som den svenska dietistkåren har fjättrat våra kostvanor med!

Det är dags för det svenska folket att få en nyanserad och uppdaterad syn på kost och hälsa, och inte matas med gamla utdaterade råd som av ren prestige vidmakthålls av byråkrater på statliga verk.

Det är dags för det svenska folket att reagera med besvikelse, ilska och bestörtning! Besvikelse över att ha blivit förda bakom ljuset under så lång tid. Ilska över att så många i vårt samhälle, i ren auktoritetstro, ätit sig sjuka, blivit överviktiga och fått sin livskvalitet stympad. Bestörtning över att etablissemangets korruption i ämnet omfattar alla delar av det svenska samhället; skola, omsorg, sjukvård, idrottsrörelse, föräldraskap, och så vidare.

Det är dags för det svenska folket att kräva svar ifrån en dietistkår, som med självgod överlägsenhet hävdar att de har rätt, trots att samhälle och den samtida forskningen säger motsatsen!

Det är dags för det svenska folket att sluta bete sig underdånigt gentemot en frapperande dåligt utbildad yrkeskår, vilkas utbildning helt och hållet utformats av ett Livsmedelsverk som både kritiserats och förlöjligats för sin ovilja att uppdatera sig.

Låt mig naturligtvis också tillägga att jag naturligtvis inte avser precis ALLA dietister i den här kritiken, bara nästan. Undantag finns självklart. Men den absoluta majoriteten av legitimerade dietister ÄR Livsmedelsverkstrogna margarintalibaner som alla tillber lättmjölksguden på sina bara knän.

Vad värre är, de är omöjliga att diskutera med. De är fullständigt oemottagliga för argument, logiska resonemang och resonerande retorik. De här dietisterna är nämligen så övertygade om sin egen förträfflighet och sin egen ofelbarhet, att man pratar för döva öron som kritiker. De är nästan komiska i all sin uppblåsta och pompösa tvärsäkerhet om sakernas tillstånd. Svenska dietister är i det sammanhanget, inte nämnvärt annorlunda religiösa fundamentalister, i sin övertygelse. ”Så här ÄR det bara!”

Den stora skandalen är dock att de här mörkermänniskorna tillåts sätta agendan för så många i vårt land. Och det är en stor skandal! Det är skandal på nivå av ”Uppdrag Granskning”! Det är skandal på en nivå där Janne Josefsson borde spränga sig igenom de margarinindränkta dörrarna på SLV, och rycka tag i den första skinntorra byråkraten där inne, och ropa VAD I HELVETE GÖR NI MED VÅRA BARN!”

Det är en skandal på den nivå där Sverker Olofsson och ”Plus” borde gå loss med sax och soptunna på de officiella kostråden, och klippa hela klabbet vid fotknölarna!

Det är en skandal på nivå där den ansvariga svenska staten både borde JK-anmälas och EU-anmälas. Kanske borde vi dessutom anmäla staten och SLV till Judge Judy då hon skulle inte skräda orden; bevisen är tunga och otvetydiga.

Jag vill ha ett folkuppror! Jag vill ha en nationell samling kring den här frågan. Jag vill att ansvariga politiker tar sitt ansvar och entledigar hela SLV´s dietistkår från sitt uppdrag att styra det svenska folkets matvanor. Jag vill att kompetensen, av att under tre år, ha studerat felaktigt gjorda studier i ett felaktigt paradigm, undermineras och prövas. Jag vill ha en helt ny utbildning, med nya rön och aktuella studier, där en ny yrkesgrupp kan ta över och rätta till de fel som de rådande potentaterna orsakat.

Jag har tagit debatt och strid med dietister under lång tid. I den mån de ens bemödar sig med att ge sig in i diskussion, så vill de gärna avfärda mig som charlatan och lekman, då jag inte läst de SLV-sponsrade böcker de gjort. Och visst, jag är i många avseenden autodidakt, men jag kan garantera att jag läst dubbelt så många böcker och studier i ämnena hälsa, näringslära, träning och livsstil som någon svensk dietist gjort. För vad kan de egentligen lära sig? De är ju redan fullärda. De sitter ju inne med den enda SANNINGEN! Den ofelbara SANNINGEN! Det oföränderliga SANNINGEN!

Så här kommer en utmaning! Jag utmanar dig dietist på diskussion! Vi ska diskutera kostråd och hälsa! Vi ska ha en liten Pepsi Challenge, du och jag! Eller förresten, du kan ta med alla dina kompisar också. Varsågod. Faktum är att JAG KRÄVER att få ha en debatt med en ofelbar dietist. Bara för att få visa hur fel denna har. Och JAG KRÄVER att någon från Livsmedelsverket svarar på mina frågor. Bara för att visa att denna inga svar har. 

Vad jag vill ha svar på, samt debattera, är följande vanföreställningar. Vanföreställningar som också är centrala budskapsbärare i den svenska kostrådgivningen:

  • Mättat fett är farligt! Mättat fett leder till hjärt- och kärlsjukdom. Mättat fett är den största fienden i vår mat.

Inte alls, som det visar sig. Välinformerade forskare har länge vetat att demoniseringen av mättat fett är resultatet av ett enda stort forskningsmisstag, samt av läkemedelsindustrins intresse att medicinera oss.

Världens största studie på området, och en av många att göra så, visar att det definitivt inte finns fog för någon rädsla för det mättade fettet. Och varför skulle det någonsin ha varit farligt? Varifrån har en såpass befängd kommit, och dessutom fått frodas? Människan har ju trots allt ätit mättat naturligt fett sedan tidernas begynnelse.

  • Margarin och lättprodukter är att föredra!

Se punkten ovan. Den är ett argument i sig. Men inte bara är det mättade fettet ofarligt (och till och med bra!), margarinet och lättmjölken är skadlig för oss! En färsk studie visar att margarinätare dör tidigare än andra. Och om man vet hur margarin tillverkas, samt varifrån det kommer, så är det inte förvånande.

  • Kolesterolrika livsmedel är farliga (som ägg) och de orsakar hjärt-och kärlsjukdomar

Fullständigt befängt. Ägg är ett av naturens perfekta livsmedel och ett livsmedel som vi ska äta mer av. Det visar flera studier. Det är inte kolesterolet i dessa livsmedel som är problemet! Hjärt- och kärlsjukdomar är istället inflammatoriska tillstånd som orsakas av helt andra produkter; produkter som svenska dietister konstigt nog tycker att vi SKA äta, se nedan

  • Vi ska äta mer bröd, spannmål och stärkelserika livsmedel.

Det finns så många fel i detta att man inte vet vart man ska börja. Gluten är något som de flesta människor är mer eller mindre känsliga mot, och det är känt att orsaka en mängd ohälsotillstånd i tarmar, matsmältning och immunförsvar. Att stärkelserik mat är insulindrivande är en obestridlig biokemisk sanning. Och det är just insulin som vi ska passa oss för ordentligt! Insulin driver aptit. Insulin driver inlagring. Insulin kopplas till en uppsjö med ohälsotillstånd; allt från Alzheimers och cancer. Kolhydratrik kost ger upphov till mängder av inflammationer i kroppen; samma inflammationer som idag också kopplas som upphov till just hjärt- och kärlsjukdom.

  • Diabetessjuka ska äta fettfattigt och fiberrikt samt mycket frukt

Hade jag haft en anhörig som haft diabetes-typ 2 så hade jag stått på barrikaderna än mer än vad jag redan gör. Hur i helvete kan man sanktionera en kost som driver insulin, hos en diabetesindivid som just har en överkänslighet för kolhydrater och insulin? Jo, det gör man för att i andra ändan av rådgivnings-/vårdkedjan skriver man ut mediciner som ska motverka just de symptom som kosten i sig orsakar. Hur hade det varit att från första början undvika den sortens mat, och som dietist informera om det? Va??? Bara den här punkten i sig borde vara skäl för indragen licens/polisanmälan, för vederbörande dietist.

  • Omega-6 fetter är bra för oss. Det borde vi äta mer av.

Nåja, man kanske inte använder exakt de orden, men kontentan av råden kring fett landar ändå i den slutsatsen. När vi ska undvika naturligt mättat fett och istället äta margariner och raffinerade oljor, så blir balansen mellan Omega-3 och Omega-6 förödande! Det är för övrigt också den olyckliga obalansen som, tillsammans med kolhydratsorsakad inflammation, är väldigt starkt kopplad till hjärt- och kärlsjukdomar. 

  • Kosten är inte så viktig för sjuka människor. Vi förlitar oss i det fallet på mediciner.

Det är uppenbart, och starkt evidensbaserat (läs bara vad som skrivs i kommentarerna på min blogg, av anhöriga som haft ex cancer) att ansvariga dietister är undfallande när det kommer till att berätta vad patienter ska äta för att stimulera hälsa, och om möjligt, kunna dra ned på mediciner. Dietisterna styr vad som serveras på alla typer av vårdinrättningar. Enligt samstämmiga källor består den maten av mjöl, stärkelse, bröd, socker och halvfabrikat. Exakt samma mat som man BLIR sjuk av. Exempelvis visar studier hur man kraftigt försämrar chanserna att bli frisk ifrån cancer om man äter kolhydratrik mat

Det är bara några ämnen som man kan diskutera. Det finns många fler. Jag tror inte att dietister är dumma eller egentligen okunniga. Men de är självgoda, undfallande, auktoritetstrogna, osjälvständiga och faller för grupptrycket ifrån andra dietister samt ifrån etablissemanget i stort.

Det i sig är helt oförsvarbart. Att veta men inte säga. Att kunna men inte agera. Att inse men inte ändra.

Jag är förbannad. Och jag har skrivit i affekt. Men det här är en stor skandal. Jag kräver svar och jag kräver förändring. Framförallt kräver jag att en eller flera dietister vågar debattera frågan med mig. Kom igen nu då! Ni vet ju redan att ni har rätt!

februari 5, 2013

Hur insulin triggar cancer!

Om ni inte ännu har läst boken ”Ett sötare blod”, så ska ni genast göra det! Det är en alldeles strålande bok om ”hälsoeffekterna av ett sekel med socker”!

Boken är skriven av vetenskapsjournalisten Ann Fernholm. Hon har en minst sagt gedigen akademisk bakgrund och hennes arbete som journalist och författare är välrenommerat.

En av de mest intressanta frågorna, som Ann Fernholm lyfter i sin bok, är den om kopplingen mellan insulin och cancer. Ju mer insulin studeras, desto sämre blir resultatet för det här hormonet. Under hösten har flera forskare, bland annat professor Tim Noakes, exempelvis visat hur insulin kan kopplas till Alzheimers.

Om vi alla i vårt samhälle nu kollektivt bär cancersjukdomarnas kors på våra ryggar, och det gör vi för vi har alla cancer i vår närhet, så borde det vara synnerligen angeläget att lyfta frågan om insulinets påverkan, till allmän debatt!

Och inte bara till allmän debatt, utan till de samhälleliga instanser som fortfarande framhärdar i sitt eviga propagerande för spannmål, gryn, lättprodukter och andra kolhydratrika livsmedel.

På bloggen Ett sötare blod, så har Ann Fernholm kort sammanfattat sambanden mellan insulin och cancer, och hur skrämmande synen på socker är i vissa cancerbehandlande sammanhang.

Ur hennes blogg, nedan; (länkar funkar inte i den saxade texten)

”Orsaken till att fetma är kopplat till cancer – enligt forskningslitteraturen – är att personer med mycket bukfetma har höga insulinnivåer i blodet. Insulin sänker blodsockret. Men det fungerar också som ett tillväxthormon som eldar på cancercellers tillväxt.

Förutom detta kan du läsa i Ett sötare blod om hur insulin påverkar en av kroppens viktigaste tillväxtfaktorer, IGF-1. Höga insulinnivåer leder till att den får ett friare spelutrymme. Läkemedelsföretag har länge försökt stoppa effekten av IGF-1 vid cancer, men utan att lyckas.

Utöver detta har forskare sedan 1930-talet vetat att glukos, socker, är cancercellers viktigaste energikälla.

Framstående cancersjukhus rekommenderar långsamma kolhydrater

Vid MD Anderson – ett världsledande cancersjukhus i USA – har man sett att diabetes ökar risken att en person dör fortare av sin cancersjukdom. Troligtvis eftersom man ofta har höga blodsocker och höga nivåer insulin i blodet. Därför rekommenderar sjukhuset långsamma kolhydrater.

Detta skiljer sig kraftigt från de rekommendationer som till exempel Karolinska Sjukhuset i Stockholm ger sina patienter. Där får personer råd att äta väldigt sockerrika produkter som risifrutti. Patienter uppmanas också att tillsätta socker i maten.

Det finns en sak jag önskar: att forskare och läkare skulle ta kopplingarna mellan snabba kolhydrater, insulin, IGF-1, fetma och cancer på allvar; att de skulle undersöka om en lågkolhydratdiet kan hjälpa en behandling att få grepp om cancer. Det är sannolikt kontraproduktivt att i ena stunden behandla sjukdomen, i andra stunden mata patienter med sockerrika produkter som gör att deras tillväxtsystem går igång.

Radiumhemmet serverar mycket socker

Så här skrev en läsare i ett mejl: ”Maken som låg på Radiumhemmet nu några dagar fick kämpa hårt för att få vettig kost. 
Det är bröd, pasta, potatis, ris… och i fikarummet står ständigt framme bullar, wienerbröd, kakor. 
Till slut fick han hjälp av en vettig dietist (efter att ha visar boken Anti-Cancer med förord av en av KI:s egna forskare!). 
Så då fick han (under muttranden) egen bättre kost. Dock med förmaningen att ”hjärnan MÅSTE ha kolhydrater”.

Heja alla cancerpatienter som vågar stå på sig! Era hjärnor klarar sig bra på något som kallas för ketonkroppar och som hjärnan får från fett. Att hjärnan måste ha kolhydrater är en myt.

januari 23, 2013

Varför man ska gå på min ”Nakna Hälsan”-föreläsning!

Jag får många trevliga och upplyftande mail ifrån deltagare på mina föreläsningar, eller ifrån de som läst något som jag skrivit!

Ibland  delar jag, med avsändarens tillstånd, med mig av dem här på bloggen. Inte så mycket för att skryta om mig själv (även om jag blir väldigt glad av att ha berört någon), utan snarare för att visa att det enda som ibland krävs för att åstadkomma en betydelsefull förändring, är någon annans ord!

Vi äger alla den gränslösa förmågan. Och vi är alla perfekta. Det enda som kan behövas är att någon påminner oss om att vi ska använda den förmågan och göra det bästa av det som vi har.

Det här mailet fick jag av en tjej som lyssnade på mig i höstas;

”Hej Jonas 
Jag vill börja att berätta att jag var på din föreläsning ”nakna hälsan” i Örebro i slutet av november utan att berätta massor om mig själv så är jag givetvis intresserad av just hälsan, träning har tränat crossfit och gym, löpt i perioder .. hur som helst kan jag verkligen erkänna att jag har levt i en minddre bubbla eller i en illusion av vad hälsa, och hälsosam träning innebär… Ta exempelvis CF. Där många med mig har tränat flera pass i veckan hård intensiv intervall träning mixat med tung styrka och för lite återhämtning till följd av fokus på prestera mer.. hur som helst… 

Efter jag var på din föreläsning, blev jag nyfiken, nyfiken att testa nytt tänka själv, lyssna på kroppen (verkligen lyssna) och känna tänka själv vad min kropp vill och behöver.. vilket har inneburit att jag har utan att jag planerat eller bestämt mig .. bara ändrat o hela min träningsrutin, mitt tänk och kost… i höstas var det en omöjlighet att löpa 8-10 km utan må skit o vara slutkörd? moffade faktiskt mängder av musli, bröd aldrig tillfredsställd.. och skämdes när ja åt fet mat i mängd.

IDAG springer jag med tassande trippande steg 12-15 km, tränar några styrke pass med basövningar utan att det bekommer mig, jag känner mig stark i kroppen inga energidippar att tala om heller. Det Känns för jäkla bra och jag vågar påstå att det är första gången som det råder en balans gång mellan knopp o kropp, hälsa /prestation.  och för första gången i mitt liv har jag anmält mig till en löptävling!

Det var den bästa inspirationskvällen jag har varit med om och jag ville bara att du skulle få höra att du påverkar och det med råge! ”

januari 23, 2013

Mer kött och bättre kött; saxat från Cornucopia

Via Björn Ferrys Twitter (han och jag tycker, föga förvånande, lika i den här frågan), erhöll jag ett tips om ett blogginlägg nedan. Det handlar om den ihåliga, onyanserade och ensidiga miljöretoriken som används för att demonisera kött; senast aktuellt igår med Jordbruksverkets förslag om en köttskatt.

Jag har tagit mig friheten att saxa ett stycke ur blogginlägget! Det är ett inlägg som på ett mycket bra sätt förklarar varför mer köttproduktion, fast på ett smartare och mer ursprungligt sätt, är BÄTTRE för miljö och natur! Surfa in på Cornucopia och läs hela inlägget!

”Naturbeteskött, även på våra breddgrader där djuren inte betar vintertid, binder i själva verket koldioxid och är CO2-sänkor, förbättrar jorden, minskar ökenutbredningen och ökar produktionen av mat. Detta är tvärt emot den etablerade ovetenskapliga uppfattningen som råder globalt.


I Sverige gäller detta speciellt på trädbevuxna betesmarker, de traditionella marker som vi hade i Sverige innan EU förbjöd dem och tvingade bönder att avverka träden.
Källa: Allan Savory
Men mer intressant är att ekologiska metoder är lösningen på den kommande matkrisen, inte problemet. Bland världens bästa förutsättningar för livsmedelsproduktion hittar man i Afrika, men för att uppnå dessa måste man bruka marken ekologiskt, inte med det destruktiva moderna industriella jordbruket som t ex Bill Gates stiftelse vill tvinga på afrikanerna. 
 
I själva verket så leder frånvaron av betesdjur till ökenutbredning och infertil mark. 
 
För er som inte tror på detta rekommenderas en föreläsning av Allan Savory (Vimeo).
 
Djuren måste bort från industriproduktionen och ut och beta. I USA breder öknarna ut sig i t ex västra Texas, med ett klimat motsvarande Afrika, helt enkelt för att man stallar in kreaturen istället för att låta dem beta.
 
Så ja, Jordbruksverket har egentligen rätt. Men det är det industriella köttet som vi ska sluta äta och vi ska börja äta naturbeteskött.
 
Växtlighet som utvecklats i samspel med betesdjur, t ex bisonoxarna i Nordamerika eller motsvarande stora hjordar i Afrika, dör ut och marken förvandlas till öken om den inte betas på rätt sätt. Det innebär intensivt bete under några dagar, och sedan lämnas marken tills djurens gödsel brutits ner. Inget djur vill äta där de skiter.
 
Nedan visar jag lite bilder från Savorys föreläsning, där man ser hur marken helt förvandlats efter att man börjat beta den. Från öken till grönska.
 
Ovanstående bilder var alltså med mer betesdjur. Trots torkperioder och missväxtår så återhämtade sig marken, bara för att den betades istället för att ligga i träda. Kom ihåg att djurhatare (veganer) vill förbjuda tamdjur och med det garantera ökenutbredningen globalt.
 
De vanliga ursäkterna motbevisas
av situationen i Texas.
När vi nu vill förbjuda och minska köttproduktionen så är det inte den industriella produktionen som kommer stryka på foten, utan det dyrare naturbetesköttet. Jordbruksverket vill alltså se mer ökenutbredning i världen.”
januari 22, 2013

Varför köttskatt är ett absurt förslag!

Jag är på väg hem från Fuerteventura och gjorde precis en telefonintervju med TV4 Borås om förslaget till köttskatt. Jag önskar att jag hade haft tid att i detalj beskriva hur absurt, löjeväckande och kontraproduktivt det förslaget är. Inte bara för miljön utan för folkhälsan och samhällsekonomin i stort!

Jag debatterade det här i våras, då apropå förslag om Köttfri Måndag. I samband med det skrev jag följande krönika, se nedan;

Jag skrev också följande inlägg (saxat från Kostdemokrati), om de ihåliga miljöargument som används som skäl till att kritisera köttindustrin.

Och att påstå att ickeraffinerat nötkött skulle orsaka ohälsa, bara för att charkuterivaror gör det, är som att säga att bara för att ketchup är onyttigt så bör vi också undvika tomater och grönsaker i stort!

–

”Just nu pågår en intensiv debatt om både skolmaten och om kött. Initiativtagarna bakom ”köttfri måndag” vill minska köttkonsumtionen i Sverige och som ett led i den kampanjen vill man också införliva skolmaten. Bland annat i Borås.

Köttmotståndarna brukar peka på framför allt tre skäl till varför vi ska äta mindre eller inget kött alls; av omsorg till miljön, vår personliga hälsa och av omsorg om djuren. Inga av de argumenten håller vatten vid ett närmare skärskådande.

Jag är dock den första att erkänna att storskalig köttproduktion har enorma problem och är till stor skada för både miljö, individ och djur. Men samma problem har också storskalig spannmåls- och sojaproduktion! Att principiellt göra köttet till den stora fienden är dock absurt när det snarare handlar om globala brister i långsiktighet och resurssatsningar som är problemet. Exempelvis så har det senaste seklets allt mer eskalerande fokus på spannmål, mjöl, socker och annan stärkelserik mat inneburit en oerhörd påfrestning på miljö och ekosystem.

Dessutom har det resulterat i en explosionsartad ökning av kostrelaterad ohälsa som tagit sig uttryck i övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer. Då kött, tvivels utan, är ett livsmedel som människan ätit sedan tidernas begynnelse, så är det löjeväckande att ge köttet skulden för en problematik som är hundratals år gammal och inte hundratusentals år gammal.
Vi borde alltså, ur ett rent hälsoperspektiv, äta mer och inte mindre kött! Och det ska vara kött som är vilt eller ekologiskt producerat med så frigående djur som möjligt. Inte bara är den typen av köttproduktion bra för konsumenten. Den är också bra för miljön. Vilt betande djur använder betesarealer som i många fall ändå är omöjliga att odla på. Dessa djur är också så kallade kolsänkor då de binder kol i gräset i kroppen och minskar kolutsläppen. Det innebär mindre utsläpp av koldioxid och metan än om gräset lämnades att brytas ned på marken. När man sedan själv äter detta kött så blir man en egen kolsänka liksom en del av det naturliga kolkretsloppet.
Amerikas prärier hade på 1500-talet uppskattningsvis 60 miljoner bufflar vilket sannolikt överträffar antalet köttkor som idag föds upp i USA. Var bufflarna miljöfarliga? Eller är det inte istället vår samtida produktion av kött och livsmedel som är skev?

Att äta vilt- eller ekologiskt odlat kött är inte oetiskt. I naturen äter djur andra djur. Naturen är inte en version av filmen Lejonkungen, med djur som är kompisar, utan ett kretslopp av liv och död.

Kampen för skolmaten skall tas på ett annat plan! Kött är inte fienden. Varför inte istället driva frågan om en halvfabrikatsfri dag? Eller en mjöl- och grynfri dag? Eller en sockerfri dag?”

januari 17, 2013

Barn och elit, del 2

Mitt senaste inlägg har verkligen slagit an en sträng hos många. Frågan om barn och deras idrottsutövande berör.

I takt med att besöken på min sida passerade 50000 igår så ramlade kommentarerna in i en aldrig sinande takt. Många håller med, och en del håller inte med, och så finns det ganska många som helt enkelt inte förstår vad jag menar!

Istället för att svara på var och en av kommentarerna så utvecklar jag här tankarna ytterligare, samt klargör min ståndpunkt i frågan.

Att träna mycket är inte per definition ”elit”. Jag uppmuntrar alla att låta, samt uppmuntra, sina barn att vara högaktiva. Varje dag. Två gånger per dag! Så länge barnen grundar den aktiviteten i lek, spontanidrott och genuin lust. Jag är allergisk emot snuttifieringen av barns (och människors i stort) förmåga och mellanmjölksmentaliteten kring faran med mycket och varierad aktivitet!

Normen jag anammar är således inte den med promenad-innebandy två gånger i veckan med efterföljande kexchoklad. Tvärtom.

Jag vet att inget är bättre för barn än att tidigt få en god relation till sin kropp. Jag vet att inget är bättre för barn än att intuitivt lära sig vikten av övning, kontinuitet och förkovran. Jag vet att inget är bättre för barn än att testa gränser, krafter och barriärer. Jag vet att inget är bättre för barn än att få stupa i säng på kvällen med ben trötta av spring och själen fylld av lek.

Jag vet att inget är bättre för barn än omgivningens kravlösa kärlek.

Jag kommer från en idrott där man tränar mycket vid en tidig ålder; simning. Men jag kunde inte ens simma när jag var fem! Och jag började inte simträna förrän jag var 10 år gammal. Jag var synnerligen medioker fram till att jag var 14 år gammal.  Men jag fick ändå träna i en grupp där vi hade svenska ungdomsmästare som simmade i cirklar kring mig. Att jag var med hindrade inte dem att simma så hårt de ville. Och de kom att vara ovärderliga ledstjärnor, föredömen och inspirationskällor för mig. Tids nog så började jag att jaga dem på träningen. Vi hjälpte varandra.

Värt att notera; ingen av de simmarna blev senare duktiga seniorsimmare. Faktum är att man inte hittar någon svensk stjärna som också var stjärna som barn. Och definitivt inte som femåring! Tur att inte Frölander eller Alshammar hamnade i en klubb med Vasalunds mentalitet alltså.

Jag vill också dela med mig av det faktum att jag var absolut sämst i klassen på att springa terräng som 10-åring. Klassens tjocka kille sprang fortare. Klassens astmatiker dessutom. Liksom Pia vars knän var så kobenta att de gned emot varandra. De var alla bättre. Min latenta förmåga att springa var med andra ord inte helt uppenbar! Att jag, den putmagade tunga killen, skulle vinna flera EM- och VM-medaljer i triathlon, gick inte att se. Att jag skulle komma att springa maran i en Ironman på 2.44, eller 20 km på 1.06 under ett triathlon-EM var inget som stod skrivet över min person.

Men ingen sade heller till mig att jag inte dög! Aldrig. Och jag är så innerligt tacksam för de ledare och idrottslärare som jag haft genom åren som istället för att bedöma min förmåga istället bedömde min utveckling! Att bli bättre är bra nog. Tids nog kan bättre till och med bäst om man får tro på sig själv.

Att femåringar tränar är alltså inget problem. Tvärtom. Men herregud, vad ”tränar” man på när man är fem? Barn i den åldern är ju knappt mottagliga för instruktion. För att inte tala om organisation. Så vuxenvärldens begrepp kring träning och idrott är inte tillämpbara överhuvudtaget.

När ska man få börja satsa då? Ja, så tidigt man vill! Men en femåring har inga begrepp om ambition eller strävan. En femåring har inga mål. Så när idrottsföräldrar pratar om hur motiverade deras små telningar är så är det snarare ett uttryck över föräldrarnas egen ambition. Den enda drivkraften ett barn i den åldern har, är att leka och att få föräldrarnas acceptans och kärlek. Tyvärr så fortsätter många av dessa ”motiverade” barn att längre fram idrotta mer för sina föräldrars tillfredsställelse än sin egen.

Det sker ändå en naturlig selektering längre upp i åldern. Vid 10 års ålder har man en egen identitet och en egen referensram. Vid 15 års ålder är man snart vuxen och har psykologisk och känslomässig mognad.

Jag tycker inte heller att argument kring skolans eventuella hantering av akademiska talanger är relevant. Det är en helt annan sak. Som förälder har man idag alla möjligheter att ge sina barn de bästa förutsättningarna till rätt utbildning och stimulans. Ingen individs snabbare eller långsammare utveckling behöver komma på någon annans bekostnad.

En av kommentarerna på bloggen hävdade bestämt; Ska man vinna och bli bra måste man satsa i tidig ålder.

OK. Visa mig en enda världsstjärna som började hårdsatsa som femåring? Gör det, så ska jag visa dig hundra världsstjärnor som började hårdsatsa först 10 år senare.

januari 15, 2013

Om barn och elit

Igår tittade vi alla på Idrottsgalan och hur Lisa Nordén tog hem en storslam av priser. Det är naturligtvis henne väl unt efter en makalös säsong. En säsong som är resultatet av många års synnerligen målmedveten satsning. Och det är en satsning som omfattat inte bara den faktiska idrottsträningen, som i sig varit exceptionellt hård, utan också hela det spektrum av livsstilsval som vi alla gör dagligen, veckovis, månatligen och årligen. Lisa har valt att under många år leva i kappsäck för att kunna vistas i den bästa miljön och att omge sig med den bästa tränaren, de bästa träningskompisarna, den största kompetensen och de bästa förutsättningarna. Lisa tackade i ett av sina tal, just sin tränare Darren Smith, för att han lärt henna vad det innebär att leva och träna som ett proffs!

Det här är en satsning 24/7. Det här är elitträning och elitsatsning i sin renaste form.

Lisa är på höjden av sin karriär och den bästa kvinnliga triathleten i världen, på kort distans.  Hon skulle ta SM-guld i tempocykling, kanske också på 5000 eller 10000 m löpning och säkert också SM-medalj på SM på 5000 m öppet vatten. Hon är helt enkelt grym!

Processen fram till den här punkten har varit runt 10 år lång, och knappt det. Hon började med triathlon efter en långcykling med sin mamma, och det mest av en slump.

I år fyller Lisa 29. Hela hennes process och elitsatsning har alltså bedrivits i vuxen ålder. Inte sedan hon var fem år gammal.

Lisa Nordéns utveckling och process står i bjärt kontrast mot den idioti som idag präglar flera av våra lagidrotters värdegrund; speciellt i lag baserade i Sthlmsregionen. Vi kunde i veckan läsa om hur Vasalund delar upp sina femåringar i bättre och sämre.

Det här är både löjligt, skrämmande, kontraproduktivt och patetiskt!

Löjligt, därför att det inte finns någon som helst koppling mellan femåringars förmåga och en vuxen människas inneboende potential sett över decennier.

Skrämmande, därför att man genom en sådan selektering mycket tidigt visar för individen vem som är värd att satsas på och vem som inte är det.

Kontraproduktivt därför att man markerar en värdegrund som bygger på kortsiktiga resultat och tillfälliga förmågor men inte det som en individ har förmåga att träna sig till under längre tid. Hur många potentiella stjärnor sorteras ut i förtid?

Patetiskt, därför att vad det här är uttryck för är ett missriktat perfektionstänk av statuskåta VD-personer med Solsidan-komplex, som alla önskar att de var pappa till John Guidetti. Realitycheck; det är ni inte! Ni är föräldrar och ledare för små barn som bara vill bli accepterade och älskade. Barn som bara vill leka idrott med sina kompisar. Barn som visserligen vill vinna när de tävlar eller spelar match, men som lika mycket gläds åt egna förbättringar eller den i idrotten inneboende spänningen.

Barn ska inte grupperas, selekteras och kritiseras. De ska däremot röra på sig mycket och ofta. Det är således inte elitträning att låta barn träna mycket och träna sig trötta. Det är ju det vi vill att de ska göra! Vi vill att de ska träna mycket och lära sig vikten av hårt gediget arbete och att talang mest handlar om förmågan att inte ge upp.

Vad vi inte vill lära våra barn är att det är kört redan i femårsåldern och att ifall man inte lyckats då, så kommer man aldrig att lyckas…

Undrar om Lisa Nordén hade stått på Idrottsgalans scen som drottning, om hon börjat sin karriär som femåring?

januari 12, 2013

En funktionell kropp har mindre ont! Artikel i GP´s bilaga

”Har du någon gång reflekterat över i vilken miljö som våra människokroppar har utvecklats under hundratusentals år? Betrakta sedan hur drastiskt förändrad vardagsmiljön är för den moderna människan. Om vi till sist betänker att vi i princip är genetiskt identiska med våra stenåldersförfäder så har vi en enkel förklaring till många nutida krämpor och problem. Vår livsstil och miljö är modern men människan är uråldrig!

Våra moderna ovanor att sitta ned under stora delar av dygnet, att ständigt gå med skor och att omge oss med symmetriska och plana ytor utan hinder, är inte alls i fas med kroppens konstruktion och funktionalitet. Funktionalitet innebär att ha en balanserad och neutral hållning och en hållning som inte framkallar smärta och skador. Att ha en funktionell kropp innebär att man har förmågan att bära upp sin egna kropp.

Det är i regel alltid bristen på balans och dålig hållning, som leder till överbelastningsskador hos idrottsmän och skador. Det är således inte löpningen som sådan som det är fel på, om man blir skadad. Felet är att man suttit på rumpan i 30 år innan man började löpträna!

 

 

Vi är alla perfekt skapade och perfekt anpassade till ett fysiskt liv. När vi får ont så är det aldrig oss det är fel på, utan det är den moderna världens fysiska miljö och vår livsstil som ger oss dåliga förutsättningar att hålla oss smärtfria.

Symptomlindring är aldrig lösningen på smärta. Snarare förebyggande åtgärder och långsiktiga strategier. Som flerfaldig VM- och VM-medaljör i triathlon så har jag jobbat konsekvent med varierad träning. Framförallt i skog och mark. Att promenera i asymmetrisk miljö är den bästa hållningsträningen som finns.!

Sedan många år är min filosofi den att mitt tränande och tävlande ska vara utvecklande för både min fitness och min hälsa. Jag tränar inte när jag är sjuk, när jag har ont eller är skadad, när jag är för trött eller när jag inte har lust. Idrottskarriären är kort. Livet förhoppningsvis långt.

Detta betyder ju nu inte att hård träning, tävling och motion är farligt. Tvärtom! De allra flesta behöver mycket mer motion för att understödja och försäkra sin långsiktiga hälsa. Kalla det prehabilitering. Bevarandet av det goda. Och mycket roligare än rehabilitering. Men det ska alltid finnas ett hälsobefrämjande stråk genom all träning. Det betyder att det ska kännas bra, positivt och skönt att använda kroppen. Inte som ett hårt straff som ska göra ont. Inte något som ska genomföras till varje pris. Och man ska på sikt känna sig både friskare och starkare. Det är därför vi tränar. Hälsa och kraft! Glädje och energi! Och under de betingelserna finns det inga gränser för vad vi orkar och kan genomföra och prestera!”