Mitt valmanifest! #coltingforpresident

Nyval, politisk kris och ett Sverige som bananrepublik. Den politiska retoriken haglar men det är fortfarande ingen som tar fajten för folkhälsan! WTF!
Jag är beredd att steppa upp om det krävs! Vill Sverige är jag redo. I am THE NEW LANDSFADER om ni så önskar!
Without much further ado, här kommer mitt valmanifest för ett friskare, sexigare och lyckligare Sverige!

-Alla barn ska få avokado i skolan! Varje dag! Och inte den bruna mosiga skiten, andrahandssorteringen! Nej premium quality! Dålig skolmat kan dra åt helvete!

-Sverige ska ha 100 nya simhallar! Utan rutschkanor o trams. Simhallar för SIMNING/FOLKHÄLSA! Badhus kan dra åt helvete!

-Alla barn ska få lära sig att crawla! Crawl är coolt. Tarzan crawlar. Bröstsim kan dra åt helvete.

Best of both worlds … Johnny Weissmuller competes at the 1924 Olympic Games in Paris.

-Margarin kommer att förbjudas o beläggas med råttgiftsvarning. Margarin kan dra åt helvete!

-Livsmedelsverket kommer genomgå ett stålbad av förändring o lobotomin kommer sorteras ut. För idag kan SLV dra åt h-e!

-Gratis löparskor till alla! Ohälsa o passivitet kan dra åt helvete.

-Fredagsmys kommer att bli fredagsfys. Barn lär sig att lycka finns i rörelse o inte i godispåsen. t

-”Vanlig”mat kommer vara kött, fisk, ägg ,broccoli. Inte falukorv, pulvermos o snabbmakaroner. Makaroner kan dra åt helvete!

-8 tim nattvila blir viktigare än 8 tim arbetsdag. Fuck vilodagar! Har vi vilonätter orkar vi vara aktiva på dagen.

-All ekologisk mat blir momsbefriad. All fettreducerad mat får dubbel moms. Ohälsoframkallande mat kan dra åt helvete!

-Motion/rörelse varje skoldag. Löpskolning, skogslek, rörelseglädje, kroppskännedom. Prestationshets kan dra åt h-e

-Svenska dietister omskolas eller deporteras till Uzbekistan. Fettfobi och missriktad prestige kan dra åt helvete!

IMG_8851

-Det blir förbjudet att kalla någonting som baseras på pulver för mat. Pulverlivsmedel kan dra åt helvete!

-Rå opastöriserad mjölk ska flöda som vin och honung, en masse! Tvångspastöriserad mjölk kan dra åt helvete!

-Alla småskaliga, gårdsnära och ekologiska mjölk- och köttbönder ska få skattelättnader.

-Jensens Böfhus förbjuds och skickas tillbaka till Danmark. De kan dra åt helvete!

-Motion på recept skrivs alltid ut innan medicinering! Livsstilsrelaterad medicinering kan dra åt helvete!

IMG_8840

-Cyklar och cykelhjälmar subventioneras kraftigt. Kanske också cykelbyxor. För pungskav kan dra åt helvete!

-Restauranger som serverar margarin och mat från halvfabrikat kan vi kanske inte förbjuda men de kan dra åt h-e!

-1 tim betald träning på arbetstid. Varje dag. Varför? För att ALLA tjänar på det! Sjukskrivningar kan dra åt helvete!

-Svensk idrott ska jobba inte bara m prestation utan också med långsiktig hälsa. Pastakonspirationen kan dra åt h-e!

-AXA/Kungsörnen ska inte längre få ge bort reklam förklädd till information till idrottsungdomar. AXA kan dra åt h-e!

-Pågens förbjuds påstå att de bakar bröd med ”värme o kärlek” när det i själva verket är med socker o margarin. Dra åt h-e!

-Vetemjöl beläggs med varningstext. Mandelmjöl ges bort gratis. Gluten kan dra åt HELVETE!

-Idrottsrörelsen ska inte längre få mata idrottsungdomar med godis i parti och minut. Kexchoklad kan dra åt helvete!

Ja, ni fattar va?! Så rösta på mig! Lovar att köra järnet. Så länge jag får träna fem tim om dagen också. Do it!

Sedan när blev ”vanligt” egentligen normen?

I den rådande debatten om kostråd och rekommendationer kring vad vi egentligen bör äta för att hålla oss friska och normalviktiga så finns det egentligen två olika läger. På den ena sidan står anhängarna av lågkolhydratkost, LCHF, och på den andra sidan har vi anhängarna av de sedan 40 år tillbaka traditionella kostråden som framförallt saluförts av Livsmedelsverket och svenska dietister. Det är kostråd som anbefaller relativt fettfattig samt stärkelse- och spannmålsrik kost enligt den välkända tallriksmodellen.

Trots LCHF-kostens erkänt goda resultat på både övervikt, blodfetter och diabetes-2 så brukar kritikerna kalla den för extrem och sedan punktera debatten med att förnumstigt påpeka att det enda man behöver tänka på är att äta ”vanlig mat”.

Vanlig mat, alltså? Men vilken är då den vanligaste maten i svenska hushåll? Maten som vi uppmanas att förhålla oss till. Tittar vi på topplistan av det svensken äter mest hittar vi bland annat falukorv, köttfärssås, pizza, fiskpinnar, fabriksfärdiga köttbullar, djupfryst färdigmat och snabbsoppor. Till det serveras oftast pulvermos, snabbmakaroner, ketchup eller sylt. Till frukost och mellanmål så är storsäljarna diverse flingor, sötade och fettreducerade mejeriprodukter, fabriksbakat bröd och diverse charkuterier. Vanligt, med alla mått mätt, är ju också godis, glass, chips och läsk som inte minst konsumeras under det närmast institutionaliserade fredagsmyset. Ett fredagsmys som också spiller över till flera andra dagar i veckan. Men hej, det vore ju högst ovanligt att inte äta lite gott framför TV´n!

Tyvärr är det idag också vanligt, och allt vanligare, att vara överviktig. Enligt SCB;s rapport från 2010 så är idag nästan varannan man och var tredje kvinna fet eller överviktig. Samma alarmerande trend ser vi hos barn och ungdomar. I kölvattnet av den trenden ökar i en alarmerande takt allvarliga sjukdomar som diabetes typ-2 och hjärt- och kärlsjukdomar. Lika oroande är att också den livsstilsrelaterade psykiska ohälsan har ökat och att psykisk ohälsa är det överlägset vanligaste skälet till sjukskrivning idag. Det har således blivit ganska vanligt att inte må så bra.

När vi betraktar de ovan beskrivna maträtterna och produkterna så är det livsmedel som i princip inte fanns att köpa för 50-60 år sedan. För att inte tala om för 100 år sedan. Eller någonsin i mänsklig historia. Det nya har blivit det vanliga. Det raffinerade har blivit norm. Så vilken typ av mat är det egentligen som borde betraktas som extrem?

Ironiskt nog fanns inte heller de folkhälsoproblem som idag är alltmer vanligt förekommande. Diabetes-2, barnfetma och psykisk ohälsa har i stort varit okända företeelser fram till för alldeles nyligen. Nu är de vanliga.

Innan hela västvärlden blev fettskrämda av fettfobiska kostråd åt man i betydligt högre utsträckning naturligt förekommande fett och ickeraffinerade livsmedel. Kött, ägg, fisk, grönsaker, helfeta mejeriprodukter med mera. Det är i stort nämligen det urmänskliga sättet att äta. Idag har processade och socker- eller kolhydratspetsade livsmedel oss i sina klor. Tillsammans med raffinerade fetter är det allt socker och alla raffinerade kolhydrater som är värst av allt.

Och för den som tror att det bara handlar om att springa mer så är det inte så enkelt. Processad mat och socker passiviserar, bedövar och gör oss trötta.

Sedan när blev det som är vanligt också normen för det som är acceptabelt? Sedan när blev vanligt också synonymt med normalt, bra eller eftersträvansvärt? Sedan när tillät vi normen för vanligt att sänka ribban för vårt välmående och vår framtid?

Så nästa gång någon argumenterar för vanlig mat så kan du fundera på vad de egentligen menar. För den vanliga maten är med alla mått extrem och onaturlig.

Vanlig mat ger på sikt vanlig ohälsa. Riktig mat däremot, skapar förutsättningar för riktig hälsa!

Att vara ensam med mig själv.

Idag är jag på väg hem. Jag har varit en vecka i Dubrovnik.  Och jag har varit där ensam.

Jag har bara varit med mig själv. Jag har knappt träffat eller pratat med någon under hela perioden här, bortsett från några telefonsamtal.

Jag gjorde ett medvetet val att komma hit ensam. Liksom för ett par år sedan. Och att få vara mol allena är bra för mig. Då jag är en mycket social person, som har ett stort bekräftelse- och kontaktbehov av och med mina närmaste, så erbjuder inte min normala tillvaro många ensamma stunder.

Åtminstone inte många ensamma och tysta stunder. Inte bara tysta från ljud, intryck, musik och samtal, utan lika mycket tysta från det brus som livet skapar. Och från den inre rösten jag har. Som alla har. Rösten som ligger ett steg före det riktiga livet, och som har koll på vad som händer sedan, senare och efteråt. Nästa sak att fixa, nästa uppgift, nästa måltid, nästa träning, nästa tid att passa.

Många av oss lever i otålig förväntan på vad som händer sedan, på vad som händer andra och på vad som händer någon annanstans. Det är därför vi är besatta av att ständigt kolla vår mail, kolla Insta o FB, kolla Aftonbladet.se, och vi lever oftast närmare vår i-Phone än vad vi gör våra egna tankar.

Jag behöver ibland att vara ensam för att inte glömma mina egna tankar. Jag behöver att vara själv för att inte glömma mina riktiga känslor. Jag behöver att vara själv för att kunna titta på vilken riktning mitt liv har tagit. Och på vilken riktning jag vill att det ska ta.

Jag behöver att ibland vara ensam för att hitta kärnan i det som är innerligt och äkta. Jag behöver att vara själv för att hitta djupet i det som betyder något. Jag behöver att vara själv för att hitta den röda tråden i vad jag gör. Jag behöver att vara själv för att komma ihåg vem jag är och för att komma ihåg vad jag hoppas bli.

Jag behöver att vara själv för att komma ihåg vad jag älskar och för att komma ihåg vad jag saknar. Jag behöver att vara själv för att påminna mig om de jag älskar och som betyder mest för mig. Och om de personer jag saknar och har försummat.

Jag behöver vara själv för komma ihåg vad som gör mig lycklig. Det som gör mig lycklig idag. Inte bara lycklig sedan. I framtiden.

IMG_8176

För det är väl den framtida lyckan som många använder som motiv för att leva mindre, kallare, hårdare, stressigare, strävsammare, själlösare och mer frånvarande idag. Jakten på något. I framtiden. Men när vet vi att framtiden har kommit? När vet vi att vi har anlänt dit? När vet vi att det är dags att vara lyckliga och njuta av det som kampen och offervilligheten köpt oss?

I takt med att med att blir jag äldre så när jag inte samma illusioner jag gjorde för 20 år sedan. Det gör ingen av oss. När livet, tillvaron och verkligheten står vidöppen och osnitslad lever vi med berusningen av det oändliga och av det obegränsade. Vi lever med förhoppningar om att vara och bli grandiosa, fantastiska, omåttliga, extravaganta och gränslösa. Och speciella. Vi lever i tron att livet fortsättningsvis kommer att levas under samma oändliga horisont.

När man blir äldre är det inte lika viktigt att sikta på det grandiosa, omåttliga och extravaganta. Man inser att det kanske inte var det ens från början.

Vi gör alla saker som vi ångrar. Vi sårar människor som står oss nära. Vi blir understundom desillusionerade och trötta. Vi gör ofrånkomligen andra besvikna. Vi gör samtidigt oss själva besvikna. Vi är ibland själviska, självcentrerade, upptagna, stressade och ovarsamma. Den svaga sidan, den sidan av vårt jag som krymper och förminskar oss, kommer vi aldrig helt undan.

Det gör oss inte till sämre människor. Det gör oss bara till människor.

IMG_8123

Insikten vi kan hoppas erhålla med åren, och genom att titta djupt ned i oss själva, är att den svaga sidan i var och en av oss alltid har samma källa. Och den källan är rädsla. Och rädslan följer oss i livet. Priset vi betalar för att kunna sola oss i förundran över tillvarons ljusa sida är att vi samtidigt lever i fruktan för skuggsidan.

Vi räds alla döden. Vår egen. Och andras. Speciellt andras. Vi fruktar alla smärta. Vår egen och andras. Speciellt vår egen. Vi är rädda för att inte vara älskade. Vi är rädda att inte leva upp till förväntningar. Egna och andras. Vi är rädda för att bli gamla. Vi skräms av det trygga, tråkiga och invanda men ännu mer av det okända och osäkra. Vi är rädda att inte vara tillräckligt bra. Tillräckligt duktiga. Tillräckligt intressanta. Tillräckligt tillräckliga.

Vi är också rädda för att bli bli ensamma. Och för att vara ensamma.

Men vi ska bejaka ensamheten och egentiden. Vi ska ta till vara på den möjligheten att låta jaget få knacka på dörren och presentera sig. Vi ska inte fly ifrån tillfället till samtal med vårt inre. Vi ska inte skrämmas av tanken på vad vi har att säga oss själva. Vi ska inte vara rädda för att stanna till bara för att ge oss själva en chans att hinna ifatt.

Vi ska inte vara rädda för att vara ensamma. Livet levs med andra människor. Men om vi inte tar oss tid att lyssna på oss själva, hur ska vi då kunna lyssna på andra. Om vi inte tar oss tid att lära känna oss själva, hur ska vi på riktigt kunna lära de i livet som står oss närmast? Och om vi inte lär oss att leva i takt med oss själva och vårt inre, hur ska vi då kunna göra det med någon annan?

Vägen

Jag tycker det är förunderligt med människor som till synes bara kör på. Rakt fram. Full fart. Ingen tvekan. Inga tvivel. Med det självklara som lag. Det finns inga stoppskyltar på vägen. Bara en livets autobahn med fri fart och mitträcke  där den passerade omgivningen blir ett suddigt perifert intryck.

Frågan är bara; är livet det perifera, på kanten, i ögonvrån, som körs förbi så snabbt att dess detaljer inte kan urskiljas förrän man eventuellt saktar ned? Eller är livet den raka öppna vägen med fri fart som inbjuder till högsta möjliga hastighet? Ser man ens de avtagsvägar eller påfartsleder som man kör förbi i sin forcering?

Jag har egentligen aldrig kunnat köra på den där motorvägen. Min tillvaro är mer som landsvägen mellan Ulricehamn och Falköping; full av rondeller, chikaner, avtagsvägar, diverse hastighetsskyltar samt en helt alternativ färdväg som går parallellt med landsvägen. Det finns alltså goda skäl att ifrågasätta riktningen och hastigheten. Det ges många möjligheter att köra fel. Eller rätt. Och att stanna för att fråga om vägen. Och det är aldrig, inte ens i bästa fall, en färd med jämn hög fart utan fartgupp. Snarare så kastas man runt rätt ordentligt där inne när man försöker passera diverse hinder utan att förlora för mycket momentum.

Misty_road-620x291

Ibland har jag dessutom passagerare med på den färden som frivilligt eller ofrivilligt tagit plats jämte mig på sätet. ”Vet du vart du ska köra?” ”Kan du vägen?” -ropas det från baksätet, och även om jag ropar ”jajamän!” så känns det nästan aldrig som ett helt ärligt svar..

För hur kan man veta?

Alla som känner mig ordentligt vet att jag i min riktning är både relativ och velig, på gränsen till obeslutsam. Eller om man väljer att använda två mer positivt laddade uttryck; flexibel och intuitiv. Det enda konstanta är förändring. Det enda definitiva är vägens slut. Men vägen ändras ju hela tiden. Man kommer till nya avtagsvägar varje dag. Varje morgon. Är det rätt? Är det fel? Är det bra? Är det vad jag vill? Vad vill jag?

För mig är det enklast och bäst när jag har sällskap längs vägen. När det finns en omgivning och en tillvaro som bekräftar min rutt. Jo, men det är rätt väg! Rakt fram och till vänster om tre månader! I mitt idrottsliv är träningsläger eller tourer bra exempel på det positivt enkelspåriga. I det vanliga livet tycker jag om tydliga projekt med en synlig horisont och gruppdynamikens autopilot.

Det finns inget fyndigt slut eller slutkläm på det här inlägget eller ens en poäng måhända…Bara att det är tankar som skakat runt i huvudet under en tid, tankar som jag inte vet vart de leder eller vart de leder mig. Men livet förändras. För mig. För dig. Oss alla. Och tiden går framåt. Även om riktningen känns bakvänd ibland. Och dagarna blir många. Vilket de blir väldigt kvickt. För snabbt för att hinna med. Vad är 5 år? Vad är 10 år? Vad är 41 år? Nästa 20?

Så det blir i slutändan en summering av vinster och förluster. Hits and misses. I kärlek. Familj. Vänskap. Upplevelser. Livet. En sorg över de människor som inte längre finns i livet. I mitt liv. Saknad över det som jag förlorat längs vägen. Tacksamhet över vad jag funnit och vunnit. Längtan efter det som kommer. Sagda ord som ångrats. Eller ord som borde yttrats men aldrig nådde långre än ett mummel långt bak i halsen. Minnen som juveler. Ögonblick som evigheten.

Det måste vara enklare att vara troende. Jag tänker att alla val och alla dessa vägar är svaret på varför religion spelar en så primär roll för många. Förtröstan. Hopp. Tro. En väg.

Det svåra är inte att komma underfund med vem man är utan hur man växer till den man vill bli.

 

Varför Paolo Roberto har helt fel!

Vad är det för fel på den här måltiden?

IMG_7808

Eller den här?

IMG_3322

Den här då?

IMG_5184

 

Inte mycket fel om du frågar mig!

Den översta måltiden är en härlig sallad med naturbeteskött, ekologisk oxfile, ovanpå. Salladen består av bladspenat, rödkål, avokado, mango och granatäppelkärnor. Köttet är stekt i massa smör och vitlök och salladen är givmilt spetsad med olivolja. Till detta drack jag en chilensk Cabernet Sauvignon.

De båda andra måltiderna är snarlika till sitt innehåll; kött eller fisk med mängder av grönsaker, lite frukt och mycket fett genom exempelvis avokado, smör och olivolja.

Det här är typiska LCHF-liknande måltid med stora mängder naturligt fett och protein och mycket små kolhydratkällor. Absolut inget mjöl och inga spannmål. Det här är mat som räddat livet (bokstavligt talat!) på tusentals människor! Människor som gått ned i vikt (mycket, ibland över 100 kg!), blivit kvitt sin diabetes-2 (med en fruktansvärd medicinering!), kommit ur matmissbruk (nästan alltid orsakat av fetträdsla o sockermissbruk!) och rent allmänt höjt sin livskvalitet enormt!

Det här tycker Paolo Roberto är väldigt dåligt. Enligt honom är LCHF mat för idioter och lata. I Paolos värld behöver överviktiga och sjuka bara springa mer och äta mindre. Mättat fett är farligt i Paolos värld. Kolhydrater är nyckeln till prestation o hälsa i Paolos värld. 

Behöver jag nämna att Paolo också driver ett företag som säljer pasta?

Paolo660
Jag vill förtydliga; jag har största respekt för Paolo Roberto som människa, affärsman och idrottsman! Men som kostrådgivare är han en fullständig katastrof…

Då han har en mycket stor ”fan base” så får hans åsikter mycket stort genomslag. Tyvärr. För han har verkligen ingen som helst aning om vad han pratar om här. I sak har han 100 procent fel.

Han är ungefär lika trovärdig i sitt pasta- och mjölhyllande som en godisförsäljare som dealar godis till barn med argumentet att det ju ”är gott”.

Jag undrar om Paolo Roberto menar att alla de som BEVISLIGEN förbättrat sin hälsa genom LCHF, på ett radikalt sätt dessutom, ljuger? Är det en bluff? Är bilderna, deras historier och deras läkarjournaler förfalskade?

Lindha Vikströms fantastiska viktnedgång, från Kostdoktorn.se

Lindha Vikströms fantastiska viktnedgång, från Kostdoktorn.se

Thess Olofsson har tappat 58 procent av sin vikt med LCHF! Från Kostdoktorn.se

Thess Olofsson har tappat 58 procent av sin vikt med LCHF! Från Kostdoktorn.se

Bilderna ovan är inte unika på något sätt. Det finns många tusen berättelser som de ovan! Människor som inte bara gått ned i vikt men också blivit friska från diabetes-2 och ett otal andra ohälsofaktorer. Allt ifrån IBS, depression, hudåkommor, reumatism och hjärt- och kärlsjukdomar.

Det här är människor som allihopa levt på bröd, pasta, socker och kolhydrater i största allmänhet. För om man är känslig mot kolhydrater och den associerade insulinutsöndringen (och forskning visar att upp till 60% av alla människor är just det) så är sockermissbruk en mycket verklig livssituation. Mjöl, spannmål, socker och kolhydrater triggar aptit. Det har ett extremt lågt mättnadsindex. Naturligt feta och naturliga livsmedel ger den rakt motsatta effekten! Så om något triggar det PR kallar ”er sjuka inställning till mat” så borde det ju verkligen gälla de kolhydratfrälsta. För de blir aldrig mätta.

Det handlar inte om att de som är överviktiga och sjuka är lata och behöver springa mer! Så enkelt är det inte. Det handlar om hormonell respons, matmissbruk och en (för det mesta) absurt dålig och felvinklad rådgivning ifrån dietister och etablissemang som bara spär på fetträdsla och en ond cykel av socker-in och socker-ut.

Jag skulle vilja att Paolo, eller någon annan LCHF-motståndare för den delen, kunde uppvisa ETT ENDA EXEMPEL på någon som blivit kraftigt överviktig på en naturligt fet mat, som miljoner och åter miljoner människor blir av mjölmat! Lycka till med det, för det finns mig veterligen inte alls.

Den samlade oberoende vetenskapen har en gång för alla friat det mättade fettet ifrån alla misstankar gällande ohälsa. Jag skriver ”oberoende” för fortfarande finns det enorma ekonomiska läkemedelsintressen bakom att hålla människor på en diet som orsakar ohälsa. Just follow the money! Dessutom lever vi en fettskrämd värld av gammal vana efter årtionden av etablissemangsstyrd propaganda. Men vem som helst som kan ägna en timme åt att googla ämnet kommer att se att jag har rätt.

Ingen har någonsin blivit friskare av att äta mer spannmål, mjöl, gluten och socker!
Ingen har någonsin blivit smalare av mer socker, mjöl, gluten och spannmål!
Ingen har nånsin mått bättre av att öka sin mjöl- och sockerkonsumtion!
Ingen har läkt eller övervunnit en sjukdom genom mer socker eller mer pasta!
INTE. NÅGONSIN. EVER!

Däremot är det otroligt många som blir enormt mycket smalare, friskare, starkare, piggare och bättre av att äta MINDRE eller INGET socker och/eller mjöl!
Det påståendet är ett helt odiskutabelt faktum. Bestrider man det är man antingen helt världsfrånvänd eller i branschen att sälja dito produkter. 

Mjöl, socker och raffinerade kolhydrater är bedrövligt onyttigt på det stora hela. Däremot inte sagt att det inte är gott! För det är det! Jag älskar bullar, kakor, godis och läsk. Och när jag tävlar så dricker jag både Cola och Red Bull. Många med mig har presterat otroligt bra rent fysiskt på socker, även om jag under 97% av min vardag äter på ett LCHF-liknande sätt. Man ska vara otroligt försiktig att dra likhetstecken mellan prestation och hälsa. Och i synnerhet gällande långsiktig ohälsa. Många idrottsmän har relativt korta karriärer för att sedan på ålderns höst betala ett pris med ohälsa och övervikt. Och en del lyckas inte med vad de tar sig för, tack vare det de äter, utan TROTS det som de äter.

En del har helt enkelt tur i det genetiska lotteriet. På engelska brukar man prata om ”genetics overriding habits”. Det är som historier om ”den där 100-åringen som rökte hela sitt liv” och aldrig var sjuk en dag. Ja, än sen då? Ska vi på det grundvalet förminska farorna med rökning? Sanningen är att socker, mjöl, spannmål, margariner och raffinerad mat håller på att långsamt döda stora delar av världens befolkning idag.

En annan grej, relaterad till stycket ovan. Hur folk ser ut på ytan är helt oväsentligt. Att sockerätande och pastaälskande personer kan se grymma och sexpackade ut är helt ointressant. Vad som händer inne i kroppen syns inte på ytan. Idag vet vi att hjärt- och kärlsjukdomar i stort beror på inflammatoriska processer och förplackning som i tur till stor del orsakas (eller iaf förvärras) av socker, mjöl o spannmål.
Smala människor kan också drabbas av ätrelaterad ohälsa. Smala människor dör också av hjärtsjukdomar.

Jag är ingen radikal LCHF-anhängare. Jag äter kolhydrater. Jag köper godis ibland. Jag använder främst socker och mjöl som en njutningskälla. Men jag vet att ju mer socker och mjöl jag äter, desto sämre mår jag. Det handlar inte om några aldrig och alltid men det handlar om att veta vad som på sikt är bra och dåligt! Det handlar om att veta vad man ska basera sina vardagsmåltider på. Tre till fem gånger om dagen, sju dagar i veckan och 52 veckor per år. Det är DÄR som långsiktig hälsa avgörs! Så frågan är vad du väljer; pasta eller en sallad med lax och avokado?

Kungen av Kungsan får gärna spela rollen av Kungen av Kungsörnen. Och han får gärna posta bilder på Instagram av när han står på händer eller kör löpträning mitt i natten, det är mycket imponerande! Men kom inte med en massa bullshit, rena lögner och villfarelser kring LCHF! Jag vet nämligen också en del om mänsklig prestationsförmåga…. Jag har sex VM- och EM-medaljer i triathlon. Ju mindre mjöl, spannmål, pasta och socker jag åt till vardags, desto bättre presterade jag. Jag har sprungit maran, under en Ironman, på 2.44. I somras simmade jag 64 mil på 39 dagar. Jag är aldrig sjuk. Jag är aldrig fet. Mina hälsovärden och blodfetter är off the charts PERFEKTA! Och jag har ALDRIG ätit Paolo Robertos fucking pasta.

Ö till Ö. Från 2006 till nu. Min story from inside!

Ö till Ö står för dörren. Mindre än tio timmar kvar. Sjukt taggad och ångestfylld på samma gång. Det här är en så förbannat hård och oförlåtande, men samtidigt härlig tävling!

Jag är en av två deltagare som deltagit i alla åtta upplagor hittills. Jag är stolt av att ha varit del av den här makalösa tävlingen från en ödmjuk gräsrotsnivå till internationell ryktbarhet med över 600 lag på kö till de 120 platser som finns att tillgå.

Jag har kört en daglig Instagramberättelse om hela resan från 2006 till nu. Den kommer här nedan.

Imorgon kör jag min nionde start. Jag har inte sprungit mycket hela sommaren men ser ändå fram emot galenskaperna. Min tänkta tävlingspartner Rasmus Henning har skadat sig så jag kör med min kompis Thobias Pettersson! Vi heter Team Hästens-sleep to perform!

Följs oss på www.otillo.se

När Michael Lemmel och Mats Skott (då Andersson) ringde mig 2006 och ville ha mig till debuttävlingen samma år, så fattade jag inte vad han försökte sälja in. Vadå ”springa o simma i skärgården?” Som en triathlon utan cykel? Nej? Som en aquathlon fast längre? Nja. Som en helt fucking crazy äventyrstävling utan motsvarighet? JA!

Två lag gick i mål första upplagan. Vann gjorde Petri Forsman och Ville Niemelä som inte simmade en enda meter. De paddlade på luftmadrasser:) Man kan lugnt säga att ”simning” tolkades fritt av både Mats & Micke samt det fåtal tävlande under premiäråret. Man var dessutom tvungen att bära flytväst under loppet samt bära med sig fenor i rygga hela loppet, även om man inte tänkte använda dem. Skönt att reglerna med tiden ändrades!

Två lag gick i mål 2006. Vinnarna hade 12 timmar. Jag o Pasi Salonen sprang vilse på någon ö och åkte båt till målet.
Humble beginnings! Nu är Ö till Ö en av världens coolaste och hårdaste uthållighetstävlingar.
Come get some!

IMG_7459

2007 var ett speciellt år. Man testade att köra banan åt andra hållet, från Utö till Sandhamn.

Men efter att det fåtal lag som ”överlevde” banan med tävlingens längsta simning sist, nästan frusit ihjäl (Ted Ås o Martin Flinta ”nödvärmde” sig i 45 min på en kobbe) så släppte man den här ideen att växla banriktning vartannat år.

Det här var året med många regler kring utrustning. Jag o Pasi Salonen hade med oss så mycket grejer (inkl flytväst, fenor, flaskor, egen energi, hela fan och hans moster…) att vi kände att det optimala var att bära skiten i en rygga som i sin tur var monterad på Pasis dotters minisurfbräda! En surfbräda som jag sedan bogserade i vattnet då jag var den bättre simmaren av oss två. Låt oss kort konstatera att det inte var ett vinnande koncept!

Ett vinnande koncept var inte heller att ha kört Almere Ironman sex dagar innan SAMT en sprinttriathlon dagen innan Ö till Ö. Mina ben bad mig dra åt helvete.
Kropp, själ och utrustning havererade halvvägs igenom.
Två lag fullföljde. Martin o Ted vann på typ 13 timmar, trots sin långa ”fikapaus” under sista simmet.
Efter loppet 2007 påtalade vi nödvändigheteten att revidera utrustningskravens extravagans och det absurda med flytväst och fenor. Det gav gehör och 2008 skulle vi komma tillbaka med ny approach o taktik!

ÖtillÖ_23

2008 var första året för ”nya” Ö till Ö. Det var också året för min första seger.

Följande förändringar är värda att nämna:
-man behövde inte bära flytväst
-man behövde inte bära med sig fenor
-långa löpningen på Ornö ersattes med cykling, cyklar som tillhandahölls av arrangörerna (treväxlade damcyklar med korg fram). Det kan förvåna dagens tävlande att en viktig utrustningsdetalj 2008-09 var punkalagning!

Skälet till cykeldelen var att arrangörerna (med endast fyra fullföljande lag under två tidigare år) var oroliga att banan helt enkelt var FÖR hård och FÖR lång och att en cykelsträcka skulle skära tävlingstiden med en timme.

2008 såg också en kraftig ökning av deltagarantalet! Från runt åtta-tio lag året innan till +25 lag.

Jag och Pasi Salonen tävlade en än gång ihop. De nya utrustningsreglerna lockade oss en ”sista gång” (som vi uttryckte det) för vi var innerligt trötta på alla flytvästar o skit. Hade man inte reviderat reglerna hade vi inte kört 2008.

Nu kunde vi dock tänka minimalism! Vi visste att vi var de bästa simmarna och löparna i fältet men också att vi inte hade råd att stå och fippla med utrustningen i varje grenbyte (46 st). Man vinner Ö till Ö genom att aldrig stanna!

Nu körde vi kittade i vad som sedan kom att bli standard för swimruntävlingar!
Vi körde med en camelbak som satt som en midjeväska runt korsryggen. Axelbaserad camelbak har jag alltid dissat stenhårt.
Jag hittade också ett par skor vars modell jag sedan använde i 5 år; Saucony Type A. Lågt byggda, bred framfot och med en sula med fin traktion.
Pasi simmade utan paddlar vilket gjorde att jag fick simma mycket dubbelrygg i slutet och vänta på karl’n.

Vi kom dit i fin form. Jag hade varit femma på långdistans-VM i Almere helgen innan, och sprungit avslutande 30 km på 1.55.
Pasi hade äntligen gjort riktig comeback efter mycket semitränande, och kört Kalmar Järnmannen på 8.54, vilket ju var anständigt för en 43-åring!

Vi vann också ganska enkelt. Vi hade 10.14 och var 25 min före tvåorna.
Jag skrev en lång text till slowtwitch.com och nu började resten av världen få upp ögonen för galenskaperna i Sthlm Skärgård!

_E6Y5127

Är en av få deltagare som varit med under alla upplagor av Ö till Ö och kör alltså liten re-cap av alla tidigare lopp. Från humble beginnings 2006 till den internationellt ryktbara stortävling som det nu är.

Jag vann alltså 2008 ihop med Pasi Salonen men Pasi fick en fraktur i höften under -09 och var out if commission. Därför teamade jag upp med min gamla träningskompis Martin Flinta, konditionsfenomen de luxe och sedermera också världsmästare i multisport.
Som jag minns det så gick loppet som smort från start och vi vann också helt ohotade, med 20 minuters marginal.

Vi hade tweakat tekniken ytterligare och var betydligt snabbare än jag o Pasi varit under -08. Vi körde nu på 8.53 mot 10.14 året tidigare.

Det var fortfarande cykling på den långa sträckan under Ornö vilket skulle komma att ändras till 2010. Arrangörerna var nu tämligen säkra på loppets slagkraft och att man ville göra det till en renodlad swimrun utan handikappcykling.
Det måste ha sett för roligt ut när vi kom frustande på damcyklar med korg, iklädda våtdräkt och badmössa!

Korgen var skitgrym! I den kastade man paddlarna, simglasögonen samt en grabbnäve av det godis o de kakor som fanns i växlingen till cykelsträckan! Problemet var bara att glasögonen blev helt kletiga av allt godisgegg resten av dan:)

Vattnet var galet kallt -09! Alla säger att 2011 var kallt men -09 var fan värre. Jag fick nästan panik första simmet och har hört på omvägar att längre fram på banan var det så lite som 9 grader.
Jag trodde flera ggr att min dräkt var öppen på ryggen, så kallt var det. Till slut var jag så trött att jag bara kort konstaterade; ”jaha, kallt, fuck it, simma”

IMG_7497

2010 tog jag min tredje raka seger. Nu med min kanadensiska vän Gordo Byrn.
Gordo är finansgeni turned proffstriathlet turned coach turned författare. Antagligen den skarpaste hjärnan och mest sammansatt begåvade människa jag fått förmånen att träffa.

För Gordo var detta med swimrun helt nytt och vid ankomst till Sverige tre dgr innan lopp så släpade jag hans trötta kropp genom ett swimrunpass på Djurgården, komplett med våtdräktslöpning längs Strandvägen och Stureplan.

Under loppet var vi starka från start. Vi körde hårt och när vi tog ledningen anammade vi ”out of sight out of mind” och byggde en stor ledning för att sätta hierarkin i loppet.

2010 bjöd på Ö till Ö version 3.0, nu utan cykelsträcka på Ornö.
Vi anlände dit med 15 min ledning, safe and cocky. Men tidigt under den löpningen märkte vi att något var off. Snitslingen var dålig för att sedan försvinna helt! Det visade sig att några icke än könsmogna småglin ryckt snitslingen. Tävlingsledningen åtgärdade ganska snabbt problemet men inte förrän vi varit o vänt i psykbrytshelvete och kommit rejält vilse. När vi väl hittade vägen och nådde närmaste vätskestation klappade man händer och ropade; ”heja, ni är bara fem min efter ledande lag”. Halle-fucking-luja, nyss LEDDE VI MED 15 MIN JU!

Efter några episka utbrott och känsloyttringar så bet vi på och tog upp jakten. Vi fångade ledarna på den allra sista simningen och nådde Utö 15 sek innan dem. Jag kommer ihåg att jag hade så mycket kramp i vaderna att Gordo fick putta mig upp från vattnet men att jag väl på land kunde lägga på en vanvettig spurt med de sista kilometerna i sub-4 fart.

Vi lyckades att vinna med tre min i slutänden, 9.09 mot 9.12 och över en timme före treorna!

Gorde skulle hem på morgonen och jag skulle till TV4;s morgonsoffa så vi kördes in till Grand i Saltsjöbaden på kvällen efter loppet.
Varje gång jag mailar Gordo så påpekar han att Ö till Ö var ”one if my best days ever”.
True that!

IMG_7503

2011 var ett bittert år, bittert!
Jag satsade på min fjärde raka seger och var antagligen i min bästa form någonsin för Ö till Ö. Jag hade varit på tre veckors läger i Boulder, CO, och var rejält taggad. Jag hade inte, som annars var fallet, kört någon Ironman eller långdistans bara helgen innan, utan ” endast” Tjörn Halv-IM 14 dgr tidigare.

Jag ställde nu upp i par med Björn Andersson, en av mina bästa och mesta träningskompisar och triathlonstjärna de luxe! Björn är ju ibland lite av en doldis i Sverige men internationellt vår mest kända triathlet, famous för vansinniga cykelsplits o segrar i bland annat Norseman och Wildflower.

Whatever, vi körde för seger och eftersom Björn är en minst lika bra simmare som jag och en duktig löpare var det ett rimligt mål.
Det gick ganska bra från början. Vi var snabba. Men det var andra lag också. Vi hade problem att verkligen komma loss och det störde mig för jag tyckte att vår fart var riktigt hög. I vanlig ordning var vi ganska långsamma i stenskrovlet men det var då helvete vad snabba några av de andra lagen var!

På raka löpningar var vi snabbast. På bilden når vi Red Bull Sprint Prize efter två timmar, först av alla.

Vi hade lite strul med snitslingen och letade ofta efter vattenigångarna och störde oss på att lagen bakom kunde gå på vår riktning…
Men efter långa simningen 1100 m mitt i loppet, efter 5 tim, så hade vi äntligen gått loss! Gummibandet bak var brustet o närmaste lag var flera hundra meter bakom! Men så var också Björn… Eller åtminstone 50 meter bak mig. Vad hade hänt?

Det visade sig att Björn blivit sjuk. Han var kraftlös och febrig och helt oförmögen att köra vidare. Vi promenerade, o knappt det, till närmaste kontroll och bröt där. Svårt att bryta i ledning!

Väl på Utö däckade Björnen direkt och febersov resten av dagen. Antiklimax extravaganza.

Vann gjorde nu Antti Antonov och Björn Englund, på 9.07.

Björn Andersson har inte varit speciellt taggad på swimrun sedan den här dagen. På frågan om vilken chansen var, mellan 1 o 10, att i år få honom som reserv till ett lag så är svaret; 0.5!

0970e0b

2012 var miserabelt för mig och Erik Strand.

Jag var trött efter Kalmar IM två veckor innan, för dåligt tränad efter min cam-operation i mars. Och Erik var bara i dålig form. Jag trodde vi skulle simma bra då Erik vunnit Vansbrosimmet (2005, jag var tvåa), men vi var aldrig med i matchen. Shit vad dåliga vi var.

Och efter fem-sex timmar fick jag ont i ett knä, vilket jag aldrig nånsin haft o tolkade det som ett mycket dåligt tecken, så vi klev av.
Är man inte i form för Ö till Ö så äter den här banan upp en.
Respect the course!

f8c5fffafa3dbc58d5f5d3f6f5f79943

2013 gick också dåligt. Och det var helt mitt fel.

Jag tävlade med Jesper Svensson och vi vann sent i juli Amfibiemannen. Jag var i uppenbart storslag både inför Ironman och Ö till Ö. Dagen efter Amfibiemannen kör jag så vält med cykeln och drar efter det på mig en infektion i såret samt mjukdelsskador runt höften. Det blir inget Kalmar och jag var seg hela vägen fram till Ö till Ö.

Vi gjorde så bra vi kunde så länge vi kunde. Vi var fyra femma sådär i fyra timmar men jag var s-e-g i kroppen. Jag led fortfarande av sviterna från min krasch och kom bara halvvägs genom loppet.

Ridå.

Imorgon är det dags igen.

Och nästa år är det tioårsjubileum. Då vill jag ha en specialfärgad badmössa eller något, för trogen tjänst:)

Vilka tar fajten för FOLKHÄLSAN? På riktigt alltså!

Det är valtider. Det debatteras och ordbajsas till höger och vänster och valfläsket står som spön i backen. Både symboliskt och bokstavligt talat. Svenska politiker är nämligen sorgligt dåliga föredömen när det kommer till folkhälsa och folkhälsoarbete!
Inget politiskt parti driver en folkhälsopolitisk agenda värd namnet. Det är skamligt! Visst oreras det om värdegrunder och barnens väl och ve men när det kommer till kritan är det ingen som verkligen LYFTER den potentiella kraften bakom ett aktivare och friskare Sverige! Det är ingen som LYFTER frågan om ett aktivare, smalare, friskare och mer mat- och hälsomedvetet Sverige och vilka enorma samhällsekonomiska vinster som skulle genereras. Det är pinsamt hur insikts- och visionslöst svenska politiker (inte) agerar i frågan!

Jag och min goda vän och tillika visionär, Jojje Borssen, har på olika sätt lyft frågan under den senaste månaden i diverse sociala medier. Idag lanserade vi på Twitter, var och en för sig, en lång rad idéer till folkhälsoåtgärder. Nedan följer mina trettio tweets i frågan. Det är därför de är korta och knapphändigt formulerade. Ni får ta det som det är. Det här är vad jag kom på under en dryg halvtimme. Man kan ju tycka att heltidsanställda och mycket välbetalda politiker borde kunna tänka i samma banor.

Efter mina tweets följer några av Jojjes briljanta tweets!

Folkhälsoplan 1: Tillsätt en folkhälsominister! Jaså, det finns en redan? Så sätt igång och ARBETA för folkhälsan då!

Folkhälsoplan 2: Gör rent hus på Livsmedelsverket, ut med alla gamla uvar som av prestigeskäl vägrar att erkänna att jorden inte är platt.

Folkhälsoplan 3: Avskaffa nyckelhålsmärkningen då det förleder folk in i fettfobi o initierar köp av sockriga produkter.

Folkhälsoplan 4: Momsbefria ekologiskt framtagna produkter. Förresten, omdefiniera hela begreppet ”ekologisk”. Det enda som duger är 100% eko, inga halvdana varianter.

Folkhälsoplan 5: Ligg på RF att göra om sina kostrekommendationer till idrottare. Slut på sockerhysterin o eftergifter till grötsponsorer!

Folkhälsoplan 6: Alla barn ska ha rätt o uppmuntras till motion och rörelse. Varje dag! Utan betyg eller krav på prestation!

Folkhälsoplan 7: Förbjud skolor, dagis och barnomsorg att servera lättmjölk, margarin och sockerstinn mat till barn. Barn har inget eget val!

Folkhälsoplan 8: Lär alla barn att crawla. Det vill de! Crawl är tufft! Bröstsim är för gamla tanter o dietister.

Folkhälsoplan 9: Gör om dietistutbildningen radikalt. Inse att svenska dietister som yrkesgrupp varit en katastrof för folkhälsan i 40 år.

Folkhälsoplan 10: Lagstifta om att FAR (fysisk aktivitet på recept) måste skrivas ut INNAN medicinering testas, för livsstilsrelaterad ohälsa.

Folkhälsoplan 11: Gör stora kampanjer för ”fredagsfys” så att inte chipsmiffona som säljer ”fredagsmys” står oemotsagda!

Folkhälsoplan 12: Bygg fler simhallar, motionsspår, utomhusgym o lekplatser (massanvändning) hellre än publikbaserade arenor (elitidrott)

Folkhälsoplan 13: Fanimig, bygg en ny 50m simbassäng i alla kommuner med mer än +20000 invånare. INGET har så brett hälsoanvändningsområde som vatten!

Folkhälsoplan 14: Lägg mycket mer fokus i skolan på NY hemkunskap! Vad man handlar o hur man äter! Urval, livsmedel, ursprung, matkultur.

Folkhälsoplan 15: Momsbefria cyklar, löparskor, utekläder och allt som initierar den egna kroppen som transportmedel till jobb, fritid etc..

Folkhälsoplan 16: Justera alla rekommendationer kring mat, näring, rörelse etc till att ej handla om att bara ÖVERLEVA utan till att leva VÄL!

Folkhälsoplan 17: Höj pensionsåldern till 75 och låt folk känna att när livet har ett syfte o människan en uppgift så mår vi BÄTTRE!

Folkhälsoplan 18: Låt alla människor i den offentliga sektorn träna 3 tim/v på arbetstid. Med anställda coacher. Mycket sjukskriv sparas!

Folkhälsoplan 19: Ge privata företag som ger sina anställda samma förmån (3 tim/v + coach) skattelättnader som märks!

Folkhälsoplan 20: Avskaffa förtidspension! Ingen människa är någonsin förbrukad!

Folkhälsoplan 21: Gör om vårdens system så att man lika gärna som att träffa AT-läkare som skriver medicin, kan få träffa en hälsocoach!

Folkhälsoplan 22: Svenk sjukvård (sjukvård, vilket jävla namn) ska satsa MER på prehab än på rehab!

Folkhälsoplan 23: Inför flextid i skolan så att de som hellre sover på morgon än kväll (barn o föräldrar) slipper vara trötta dygnet runt.

Folkhälsoplan 24: Fördubbla budget för skolmat och förbjud halvfabrikat!

Folkhälsoplan 25: Låt oss älska våra kroppar! Egna och andras. Det är inte vad som syns på utsidan utan vad som finns på insidan.

Folkhälsoplan 26: Tillåt inte Apoteket att sälja värdelöst godis o måltidsersättning. Folk över 45 tror att allt på Apoteket är bra.

Folkhälsoplan 27: Tillåt försäljning av opastöriserad mjölk, honung etc. Varför inte? Potentiellt farligt? Jaha, men margarin o lösgodis då? Gör möjligt att göra goda val!

Folkhälsoplan 28: Låt inte EU diktera villkoren för svensk mat. EU premierar politiska o företagsintressen, konsument o individ sist av allt.

Folkhälsoplan 29: Låt stenålderspromenader i skogen (lek, assymetri, variation, natur, funktion) vara obligatoriskt på alla dagis.

Folkhälsoplan 30: vi ska ej förbjuda men upplysa, ej hota o skrämma men uppmuntra. Vara frisk o fit är ingen skyldighet utan en rättighet!

Ett urval av Jojjes tweets:

Folkhälsoplan, del 1: * Beskatta socker och behandla det som tobak. Låt myndigheter utfärda samhällsvarningar för sockrets biverkningar.

Folkhälsoplan, del 4: * Läkare ska utbildas att jobba med preventiv hälsa. Inte bara bota sjuka.

Folkhälsoplan, del 9: * Staten anställer 100 st hälsoinspiratörer som kostnadsfritt föreläser och tränar med våra invånare i landet.

Folkhälsoplan, del 10: * Betrakta skog och fjäll som anabola miljöer som bygger en starkare människa och skapar ett humant samhälle.

Folkhälsoplan, del 14: * Ett hälsoforum inrättas två gånger per år där folkhälsan står högst på agendan. Inte sjukvården.

Folkhälsoplan, del 15: * Låt oss TRO på hälsan som en lösning på många problem. Precis som många tror på en Gud. Vi måste våga ta steget.

Folkhälsoplan, del 23: * Låt det vara okej med rutor på magen, att träna varje dag och att se vardagsfit ut. Skamlägg aldrig det.

Folkhälsoplan, del 6: * Skattebefria PT-timmar.