Efter att ha väntat på en försenad flight i Minneapolis, väntat på baggaget i Boulder, väntat på bussen till hyrbilsfirman och slutligen väntat på att killen bakom spakarna på Dollar skulle lägga ihop ett och ett utan att det blev tre. Sedan blev det en sömnambul bilresa genom Denvers förorter innan jag nådde Boulder efter klockan 3. Mitt huvud landade på kudden efter halv fyra.

Och sedan ringde klockan 05.25! Så här är det. Jag tror inte på att fucka upp dygnsrytmen mer än nödvändigt. Och jag har nästan aldrig jetlag. Jag är världens bästa resenär på det sättet. Det är bara att bita i ballarna och inte släpa dem i gruset när det är dags att gå upp även om det är mitt i natten i mitt interna Ulan Bator.

Och det var dags att gå upp. Simning klockan 6 i Boulder Reservoir och även om det låter kargt så var det verkligen inget straff att få röra på den resesvullna och köskadade coltingkroppen.

 

Det låg en bojsnitslad bana i reservoaren och det var en stor grupp med simmare som tränade på morgonen. Själv simmade jag 4000 m och därefter så sprang vi 8 kilometer innan vi käkade frukostburritos med ägg och avokado på Walnut Café. Vi är alltså jag och Jan-Hugo, min norska vän som nu kör proffslivet i tre månader o bor i Boulder.

Jag vispade ihop cykeln på nolltid innan vi klämde 40 syrefattiga kilometer i den 32-gradiga ökentorkan. Därpå mer mat, diverse shopping, bodybutter och en josig rödbetssmoothie på Whole Foods.

Redan nu gillade jag Boulder starkt. Vi fann varandra direkt. Lummiga träd och ett pittoreskt centrum som en välkomnande famn samt en trafik som inte driver en till vansinne. Jag hittar redan dugligt och rattar lätt mellan Pearl, Folsom och Broadway.

Nu kommer jag ifrån terapeuten Heather som har en sadistisk ådra. Det är inte bra för mig eftersom jag saknar en masochistisk ådra. Sålunda njöt jag inte alls av den tortyren som hon utsatte mig för. Men satan vad grym hon var. Hon greppade min problematik med ett helhetstänk jag saknat och kopplade ihop anatomi och struktur på ett imponerande sätt. Men det var mest tortyr.

Nu ska jag få massage nummer två. Jag bor i Gordos hus och han frågade mig i veckan om jag ville ha massage av hans husbesökande massör klockan sju idag. Yes box, sade jag. Men det är så vi rullar här i Boulder. Uppe med solen, träning hela dagen till frukost och slår sedan in hela klabbet i ett kripsigt presentomslag av glamour.

Om jag kan hålla mig vaken vill säga. Jag är apatisk nu. Ska. Sova.    Väldigt.             Länge.                                  I.                               Natt.

Satan

 

Så

 

 

 

 

Sömnig