Tävlingspremiär 2013!

Jag älskar att simma i havet och jag älskar att tävla i simning. Jag är dock ingen vidare elegant bassängsimmare utan egentligen helt anpassad till den kravprofil som öppet vatten ställer; vågor, surf, navigering och så vidare. Och jag skulle slå mig själv hårt om jag missade ett tävlingstillfälle i öppet vatten!

Därför var det så passande att Fort Lauderdale Rough Water Swim avgjordes igår morse, samma dag som vår semester avslutades med förväntad flygresa hem på eftermiddagen (mer om det sedan!)

FLRWS är en mile i havet, längs stranden, med utgångspunkt från den legendariska simanläggningen Swimming Hall of Fame. Mängder av amerikanska college- och universitetslag är i södra Florida och tränar under helgerna, liksom utländska simklubbar.

 

 

Alla de här bassängsimmarna är med i den här tävlingen, mer eller mindre motvilligt:) Och bara för att man är en duktig bassängsimmare så innebär inte det att man per automatik också är en duktig öv-simmare.

Collegesimmarna startade i två vågor före åldersklasserna 10-25 och 25+, och det är var lustigt att se hur ovana de var att snabbt ta sig ut i havet och manövrera vågor och en långgrund start.

Eftersom jag körde i den sista vågen, och ingen resultatlista ännu publicerats, så är det en aning oklart om hur jag placerade mig. Men jag fick en snabb start i alla fall:)

Jag simmade om en massa simmare i vågorna framför mig och jag fick en jättekick av att köra motorn på max en stund!

Mina lats värkte efter loppet och det är alltid ett gott tecken på att man simmat så hårt man förmår.

Tack till den svenska ”hejaklacken” i form av Swen Gunnarsson (och tack för bilderna!) med familj som läst att jag skulle deltaga, och kom ned till stranden för att säga hej! Twitter är verkligen ett underbart verktyg:)

 

 

Dessvärre gick inte resten av dagen lika bra. Lufthansas flight 463 satt i fyra timmar på startbanan med diffusa motorproblem och till slut kom beskedet att flighten ställdes in. Därefter följde ett pandemonium av hotellbokningar, koleriska utbrott, baggageångest och hårt jobbande deodoranter.

Jag är alltså fortfarande kvar i Miami och mina närmaste framtidsutsikter är höljda i dunkel.

 

 

Ny samarbetspartner; HEAD Swimming!

Jag är glad att kunna presentera en ny samarbetspartner för 2012; HEAD Swimming!

HEAD Swimming lanserar under våren en ny och spännande våtdräkt, Tri Comp 12, som jag kommer att tävla och träna i.

 

 

Jag har provsimmat dräkten och det är utan tvekan en premiumdräkt när det kommer till prestanda och passform. Man jobbar med maximala fem millimeter i neoprentjocklek som ger en bra flytförmåga men inte mindre viktigt är att neoprenet i sammanhanget är extremt flexibelt och följer kroppens rörelser på ett följsamt sätt!

Dessutom har dräkten en väldigt fiffig feature med extra sömmar längs benen som gör det enklare att kapa längden enligt önskemål. Riktigt duktiga simmare tenderar att vilja ha vristerna och halva vaden fria för att kunna ha en smidigare benspark, få ett mer naturligt vattenläge, samt underlätta växling till cykel.

Jag har ännu inga priser men Tri Comp 12 kommer också att vara synnerligen prisvärd och konkurrenskraftig, även för de som ska till att köpa sin första våtdräkt!

Jag kommer också att sälja HEAD Swimmings produkter under mina camps och läger och i min kommande webbshop. HEAD har allt för simträning och mycket mer än bara våtdräkter! Naturligtvis finns dräkten i både herr- och damstorlek.

 

 

HEAD Swimming satsar ordentligt på att etablera sig som marknadsledare och blev just klara som Vansbrosimmets huvudsponsor för de kommande tre åren.

Daniel Sand på HEAD Swimming Sverige säger så här om vårt samarbete: ”Vi är mycket glada att inleda ett samarbete med Jonas, en färgstark idrottsman som utmanar och engagerar. Det finns få personer som har större erfarenhet och bättre kunskap om triathlon och öppet vatten-simning i Sverige.  Samarbetet med Jonas ger stora möjligheter att utveckla och positionera HEAD Swimming, både i Sverige och internationellt.”

För er som undrar hur stor skillanden är på ”naken” simning och våtdräktssimning så är skillnaden markant, inte bara i teknik utan också i fart. Ju sämre simmare man har desto med tid tjänar man. En sämre simmare har som regel ankare till ben och får mycket hjälp av förbättringen med vattenläget med dräkt. Även en bra simmare som jag tjänar en hel del! Jag simmar hundringar i långbana runt sju sekunder snabbare än utan. En sämre simmare kanske tjänar 15-20 sekunder per 100 meter!

Sedan simmar man bredare och vidare med dräkt då man per automatik får lite av en Michelingubbe-känsla, oavsett hur sofistikerad dräkten. Ytterligare en dimension på teknikförändring kommer ju av det öppna vattnet som sådant så skillnaden rent tekniskt mellan vanlig bassängsimning och öppet vatten i dräkt är markant. Min egna teknik kan vara lite yxig i bassäng, breda och yviga armar som jag har, men passar mycket bra för lite vågigt öppet vatten!

Det bästa och mest självklara skälet att skaffa sig en bra HEAD Swimming våtdräkt är dock att man skyddar sig mot kylan! Men det innebär också att man lätt blir för varm i mer tempererat vatten:)

Orolig dag i Kona.

Nu är det nära. Och det är ju typiskt att något börjar krångla. Preciiiiis när allt var så bra och så mycket har löpt så smärtfritt.

Det kom när jag sprang i morse. En liten känning i höger höft, odefinierat vart någonstans. Jag och Jojje joggade ut på Alii Drive i 4.5 miles varpå min plan var att springa 3×1 mile hårt med en halv mile jogg emellan.

 

Mitt i steget, mitt i livet, mitt på Alii Drive

Mitt i steget, mitt i livet, mitt på Alii Drive

 

Jag sprang bara en mile hårt och kände hur det som var en knappt märkbar irritation hade växt till något mer än så. Så det var retur in i bilen och hem till isbad, kompressionsmaskin, huvudbry och farhågor.

Som tur är har jag fina människor med mig och som lyfter livet! Brorsan lagade en fantastisk grillmiddag på fläskkött i marinad som vi precis avnjutit (dock inte han själv, då det inte var rått:) och Jojje höjer humöret mest hela tiden med sin optimism. Och Elin är bara bäst hela tiden!

 

När vi pussas så fotar vi alltid det. Och så fotar Jojje oss. För säkerhets skull.

När vi pussas så fotar vi alltid det. Och så fotar Jojje oss. För säkerhets skull.

 

Vi fotade och filmade en del idag. På eftermiddagen blev det en ny våtdräktssimning vid piren och vi hade ett sjysst ljus. Piren är grym att simma vid då det finns bra bojar att simma ut från och duschar att få väck saltet efter träningen. Det kändes väl OK att simma men jag hade inte huvudet med mig för jag är orolig över min onda höft. Jag menar, WTF!?

 

Simmare har Speedos, badare har fotbollsshorts.

Simmare har Speedos, badare har fotbollsshorts.

 

Efter simning träffade jag min massör på plats, Gary Shields, som själv vunnit Ultraman några gånger. Han konstaterade att mina höfter var helt out of whack och att ena benet var längre än det andra. Jag fattade naturligtvis direkt varför. Det beror på att jag sedan tre veckor haft lite ont nedanför högerfotens insidas fotknöl och har säkert omedvetet kompenserat i mitt löpsteg och presto, en obalans kommer som ett brev på posten. Men nu? Typ nästa vecka hade jag mer än gärna haltat runt.

Jag har köpt suspekta japanska plåsterlappar, kylande kräm och antiinflammatorisk salva. Nu är det fan inget att spara på. Pull out all the stops. Nästa steg blir att låta brorsan fånga en vild höna och offerdricka dess blod eller att kissa i vulkanen.

Imorgon är det en ny dag i neurosens tecken. Jag hatar de sista dagarna innan en stor tävling. Mindre träning, mer mat och en känsla av att bli fetare för varje minut som går. Jag har vid det här laget kört ganska många VM, EM, Ironman, Ultraman, Ö till Ö och andra neurosframkallande evenemang av dignitet och dagarna innan är alltid fyllda av ångest light.

Om alla nu tänker bra tankar om min höft så blir det nog bra. Umma gumma Jonas höft ummmmmmmm ummmmmmmm…

Väderkvarnssimning, en studie!

På tal om väderkvarnssimning och funktionellt teknik! Det här är en video med min idealteknik för långdistanssim och öppet vatten. Höga armar, hög frekvens, tvåtakts-benspark och väldigt mycket kraft där man skapar fart i simtaget.

Det här är simningen motsvarighet till att springa med snabba och lätta steg kontra ”trestegslöpning” som så många motionärer med skidpjäxor på fötterna, anammar.

 

 

Det här är Janet Evans i sitt guldlopp på 800 fritt på OS-88. Hon hade VR på både 400 och 800 fritt under mer än 20 år. Ryktet säger att hon siktar på comeback till OS nästa sommar!

 

Simklipp, simteknik och simcamp!

Här är en kort film ifrån min simträning i Kona igår. Jojje provfilmade lite inför Ultraman och jag uppskattar alltid att se simtekniska detaljer. Simning är verkligen en aktivitet där man ska vara noga med att skilja mellan teknik och stil. Många är de som simmar snyggt och estetiskt men bedövande långsamt. Att simma snyggt är knappast ett mål i sig. Däremot att simma fort! Och funktionellt; det vill säga förmågan att ha en verklighetsanpassad teknik till den miljö man ska använda den i.

Jag har aldrig simmat speciellt snyggt men jag simmar tekniskt. Tekniskt för det som jag tränar för; hård öppetvattensimning med mer eller mindre vågor. Det är alltså en långt annorlunda teknik (och träning) än om jag skulle träna för 100 frisim i bassäng. Det är något som många inte fattar när de simtränar eller när man skapar en idealiserad bild av hur en teknik ”ska” se ut.

Det finns många simmyter rent tekniskt. Den mest flagranta är den om höga armbågar. Det är bara bullshit. Den enda anledningen till att man drillas i det som simmare med övningar som ”tummen-i-armhålan” och ”dragkedjan” är för att underlätta bassängträning med en grupp på smala banor. Simmar man brett och vitt som jag så slår man i armarna på varandra och det blir ohållbart. Jag är alltså gravt hämmad nu för tiden om jag tränar med grupp på smala äckliga banor då jag måste tänka oavbrutet på att hålla in armarna med följden att jag spänner mig och simmar långsamt.

Den andra simmyten som florerar är den om att sticka i handen försiktigt i vattnet. Varför? Bits vattnet? Blir vattnet förolämpat om man kastar i armen? Skadar man vattnet?

Att sticka i handen är ett typiskt nybörjarmisstag som gör att man spänner rörelsen i helt fel läge och som gör att man tappar momentum och simmar i ultrarapid. Snyggt men långsamt. Snyggt men ubåt.

Den idealiska tekniken, speciellt för öppetvattensimning och triathlon, och den jag lär ut och anammar själv efter bästa förmåga, är mer av en frekvenssimning (windmill/väderkvarn) där man lägger fokus och styrka i den del av simtaget som faktiskt genererar fart och det är i den främre kvadranten. Alltså, den första hälften av simtaget skulle man kunna säga. Då undviker man också det tredje stora nybörjarmisstaget och det är att överfokusera på den sista tredjedelen av simtaget vilket ändå inte genererar speciellt mycket fart och som gör att många tenderar att åla sig fram i vattnet och simma från höften istället för att simma från axlarna.

Poängen är att lägg fokus och kraft där man skapar fart och inte där det är oväsentligt. Många ägnar parodiskt nog energi åt att påverka och överanalysera den enda delen som inte skapar fart överhuvudtaget, och det är över vattnet!

Detta och mycket mer kan man lära sig på mitt och Pasis simläger den 2-4 december! Vill man ha en simspäckad helg så ska man anmäla sig dit och komma till Borås Simarena och vår fantastiska bassäng! Vi har några platser kvar till dags dato.

Gå in på www.colting.se och läs inbjudan. Den ligger på startsidan.

Tuff träning

Är trött ikväll. Satt och somnade vid maten och hade så när doppat näsan i min fisktallrik om inte jag hade blivit så kladdig.
(mycket riktigt, jag orkade typ två meningar och skriver nu resten på morgonen efter, 10 timmars sömn rikare:)

Många långa dagar och mycket output under de senaste månaderna. Samtidigt som man bygger fitness så bygger man också trötthet. Nu får jag passa mig så det inte tippar över.

Idag sprang jag och Jojje 20 kilometer på en rejält fuktig landsväg längs prunkande kaffebuskar och grönkletig djungel. Det var varmt även då vi började löpningen strax efter kl 07. Jag kände mig stark och lätt men med ackumulerad trötthet i benen. Nu sprang vi inte så fort, mellan 4.30-4.45, men i stark kupering och mycket fukt med sparsamma vätskepauser. Jag hade en behaglig puls på cirka 130 i snitt så det var en löpning gjord på rätt sätt.

Svettigt värre och ombyte till Starbucksfika!

Svettigt värre och ombyte till Starbucksfika!

Efter en bit banan- och valnötsbröd med avokado på så simmade vi i poolen. Jag körde 3300 yards vilket är samma som 3000 meter och jag simmade bland annat 30×50 med var tredje max.

Efter den synnerligt effektiva morgonen så käkade vi en stabil brunchomelett på Lava Java och hade det allmänt mysigt i havsbrisen.

Jag och Elin är pratar om hennes simträning som går från klarhet till klarhet!

Jag och Elin är pratar om hennes simträning som går från klarhet till klarhet!

Träningen avslutades med 60 km cykel med fokus på sittställning och materialcheck och det utföll till belåtenhet! Jag sitter väldigt bra och bekvämt på min Canyon.

Money shot i TT-position.

Money shot i TT-position.

Svettiga och nöjda med varierande grader av nedbrutna ben och blodsockernivåer vid träningsdagens slut.

Svettiga och nöjda med varierande grader av nedbrutna ben och blodsockernivåer vid träningsdagens slut.

Nu blir det strax en tretimmarscykling och sedan jobb på det. Vi behöver få undan en del planering inför helgen och allmänt mailande. Det blir några timmar på Starbucks då huset vi bor i tyvärr har ett minst sagt instabilt Internet.

Dagar av längtan. Dagar av hopp.

De senaste veckorna har gått fantastiskt bra. På alla plan. Ju mer jag gjort, rent generellt, desto bättre har resultatet blivit. Det är essensen av ”power of doing”. Och ju mer jag har tränat, desto bättre har jag presterat och mått. Därmed inte sagt att det varit lätt. För det har det inte. Det har varit fucking hard! Inte lätt men enkelt. För det är inte svårare än att bara kasta sig in i varje dag och varje timme med liv och lust och bita i allt som finns.

Det handlar inte om positivt tänk. Jag tror inte på positivt tänkande, sjungande delfiner och annat trygghetscertifierat medhårsmys som man kan suga på napp med. Positivt tänkande är för människor som bara gör lätta saker. När det är svårt och tufft och man ska släpa sin döda kropp igenom ytterligare en timme av något följt av en timme av annat så är det andra drivkrafter som pockar och drar i marionettrådarna. Inte minst är det ett momentum i sig som är mäktigt. Ett momentum som vältrar sig igenom varje uns av ens väsen och som knappast bäddar med bomull och viskar positiva mantran i örat utan snarare är som ett grepp över skrevet.

Jag älskar de här tiderna av mitt liv. Det här livet och de här perioderna saknar frågetecken och tvekan. Det bygger och sväller. Tillfälliga motgångar eller opåverkbara faktorer omsätts i andra möjligheter och förkovran sker på andra plan.

Det bästa är att jag är starkare, smalare och bättre än på mycket länge. Jag har länge hyst en illavarslande känsla över mitt framtida idrottsliv. Inte en oro men en känsla av förgänglighet och ofrånkomlighet. För ålder är inget vi kan hindra. Men jag har aldrig trott att jag är gammal. Än. Eller ens sliten. Men problem jag fått med mig och burit på, mitt baggage, hade måhända börjat tära på mig. När hjulen faller av så rullar bilen dåligt oavsett motor. Men det kanske inte är så illa som jag trott? Senare undersökningar visar att det kanske är mindre problem som kan lösas eller i alla fall hanteras. Och i den längtan, med den tron och i de förhoppningarna har jag lagt timme på timme, mil till mil, dröm ovanpå dröm och jag känner nu att jag aldrig tänker misströsta eller misstro. Det här livet är vad som definierar mig. ”You gotta be true to your own nature”. Det sade redan Nicholas Cage i filmen Mångalen, och det är ett citat som på gott och ont följt mig. Det har ursäktat mina brister och mänskliga tillkortakommanden men också stärkt min drivkraft och slipat mina vapen.

Idag har jag cyklat 22 mil. Det var inte lätt. Men enkelt. Igår sprang jag först 24 kilometer, simmade 2500 m fart och sprang sedan 10 km till. Dagen innan det cyklade jag 90 km och simmade 6000 m dunkadunka. Innan det var det min intervalldag med tre pass och ett avslutande 5000 m-pass. Vet ni hur det känns att komma ned till badet och vackla in med håret på ända och försöka att motivera sig till att lägga sin frusna kropp i vattnet och uppbåda ambition till att plöja upp och ned med kvalitet? Klart att ni vet, en del av er. Men det är inte lätt. Dock är det enkelt med bra träningskompisar. Och jag har tammefan suveräna sådana! Tomas Eriksson piskar nu sin gamla simmarkropp och hetsar emot mig på varje träning och denna 44-åring, tidigare SM-medaljör på 1500 fritt, har säkert bättre saker att göra, men har ägnat de senaste veckorna åt att agera sparring åt mig. Ovärderligt.

Och Thobias Petersson som egentligen inte har någon anledning att cykla just nu, ägnar en hel söndag åt att hålla mig sällskap på 22 råkalla mil genom halva väst-Sverige. För att inte tala om förra söndagen när han cyklandes, medels ålandes och bärandes, höll mig sällskap på Sjuhäradsleden, samt bar all dricka, när jag sprang 42 kilometer. Hans MTB-tur var säkert  lika jobbig som min löpning.

Tack killar, tack familjen, Elin och hundarna och alla som hejar på! Det är aldrig lätt. Men det är i alla fall enklare!

…and the beat goes on…

Dagar fyllda av träning, rörelse och hjärta följs av andra dagar fyllda av detsamma. Jag njuter till fullo av att känna mig så varm, villig och vild med så mycket liv att leva. Jag balanserar visserligen på slak lina och för en den ständiga kampen mellan ambitionen, vilja, verkligheten och vardagen. Men så är det för alla. Om det här livet vore lätt så hade det kallats fotboll.

Idag var det en tempodag på programmet. Behovet av hårda intervaller är en aning underordnat när man förbereder sig för en tävling som tar 22 timmar över tre dagar och generellt så handlar en träningsprocess om att göra mycket av det som är låg risk och väldigt lite och sparsamt, väl avvägt, med det som är hög risk. Hög intensitet är hög risk. Så det gäller att införliva lite tempo, tryck och styrka här och där när det känns bra. Ibland under distanspassen. Och i simträningen kör jag ändå nästan uteslutande hårda eller väldigt hårda intervaller. Men simning är alltid låg risk under alla omständigheter.

Men idag ville jag dunka på lite med syreupptagningsstress! En gång i tiden toppade jag ut på 6.85 liter/minuten på syreupptagningstester på LIVI´s idrottsvetenskapliga institut. Jag hade ganska många tester mellan 6.6 och 6.8 under de åren som jag gjorde många sådana tester. Och en stark motor är aldrig i vägen. Även om en stark motor också kan köra sönder ett svagt chassi. Man kan gräva stora hål med starka motorer och det är syreupptagningsmonsterna som drabbas av de värsta överträningssymptomen.

Jag körde löpintervaller på 4×10 min med två minuters vila. Farten var 3.30-3.35 på runt 160-puls. Kontrollerat, med andra ord. Benen var inte tiptop efter mina 52 kilometer löpning inom ett dygn lördag-söndag, följt av en vilodag från löpning, och de löpningarna jag gjort de senaste dagarna på 30 km. Formen är dock god och min återhämtning på en minut var från 162 i puls till 98, efter sista minuten.

Jag startade det här passet runt 11 eftersom jag gillar att sova länge så det var bara lite kokosfett innan första passet så efter löpningen blev det bananpannkakor ock kaffe samt kokosvatten innan jag gav mig ut på cykeln. Jag körde 70 km med första hälften på hög kadens +100 rpm varpå jag körde några kortare intervaller och sedan ett block på utväxling 56-12, alltså riktig powerträning för benen.

Hem och en kort paus för en shake på rå mjölk (tack brorsan för leverans!), banan, råa ägg, chiafrön, avokado och rå honung innan det var plattan i mattan till badet med en ganska genomfrusen kropp. Simkompis Tomas låg redan i vattnet och plöjde fyrahundringar så det var bara att falla till föga och med en kopp varmt kaffe på kanten hoppa i och hoppa på.

5000 meter senare var jag klar. Jag simmade bland annat 5×200 och sedan den hårda serien på 20×100 arm på 1.30. Jag snittade runt 1.12 (50 m-bassäng) vilket är helt OK med tanke på att mina vader och fötter hotade med kramp från början till slut.

Nu sitter jag med tre sköna hundar i soffan och smakar lite på min mandelmassa och funderar på min tre närmaste träningsdagar som enligt schemat bjuder på ren och skär distans.

Träning dag 15+16/60

 

Måndagen den 10 okt                            Cannes

Tänkte köra riktigt långt idag och det började väldigt bra med ystert humör och ungsprittande ben som trampade ur sängen innan det ens blivit ljust. Råfoodsbrorsan sov fortfarande tungt, förkyld som han är.
Dessvärre så ville min cykel annorstädes så att något sprucket, något skevt och något skavandes nödgade mig att cutta hem kort innan jag ens hunnit begabba bergen med mina morska muskler. Så det blev bara 2.5 timme o knappt 7 mil.
Nåväl, nöden är uppfinningarnas moder så jag red vidare på min beygynnande löptrend och tog på nytt båten ut till Iles de Lerins där jag sprang samma som igår. Det kändes bättre idag men benen tappade allt under de sista 10 minuterna; 45 km löpning inom ett dygn är little too close for comfort.
Simmade sedan hyggligt efter att vilat min bringa i solens strålar; körde 20 bland annat 20 reps x 50 hårda simtag med paddlar. Och, by God, de var hårda.
Sedan. Packning. Ostron. Vin. En vanlig fransk kväll helt enkelt.

-2.33 cykel aktiv tid, 72 km, 980 höjdmeter

-1.35 löpning distans, puls 135-152, jämn fart i tre varv

-0.45 simning öppet vatten, med 20×50 hårda tag m paddlar.

 

Tisdagen den 11 okt                                  Cannes-Borås

Mystiskt trött hela dagen. Nästan matt. Det slog mig i går kväll där jag knappt kunde hålla ögonen öppna men ändå hade svårt att somna. Inget bra. Men nu har ju brorsan sovit i samma rum och snorat så hans bugg har kanske satt sig i luren?
Lång dags resa fast ändå inte. Men allt kändes extra jobbigt idag; bära, vänta, köa, upp o ned, av o på, in och ut och så slut.
Övervägde en hel vilodag men mäktade ändå uppbåda intresse för en simning.Men det var allt. Vill ändå ha några kortare dagar innan jag gasar på igen emot fredagen. Resor och jobb och allt det där. Sängen och Elin lockar extra varmt idag. Väl där vill jag aldrig lämna.

-Simning 3000 m
300-250-200-150-100 frisim med 30 frekvens/fart och 20 glid per 50. 2×50 rygg mellan varje intervall. 10-15 sek vila rakt igenom.
15×100 paddel start 1.35. Lugn-medel-hård. Inget tryck. Trött. Fuck. Trött.