Ny samarbetspartner och cykelsponsor; Argon 18!

 

Jag har fått möjlighet att jobba med ett av världens bästa cykelmärken, Argon 18! De kommer att sponsra mig under 2012-2013 och jag kommer därmed att få tillgång till ett av cykel- och triathlonsportens mest attraktiva premiummärken!

Peter Bixe, VD på ODEX som är nordisk distributör av Argon-18, säger så här om vårt avtal; ”Jonas Colting är en fantastisk ambassadör och kommunikatör för Svensk triathlon. Det är fantastiskt kul att bli vald av och samarbeta med en av Sveriger bästa och framför allt mest erfarna triathleter. Jonas erfarenheter och input kommer vi att använda oss av när vi utvecklar Argon18.”

 

 

Argon 18 är för att citera cykeltidningen Kadens ”kanadensisk lacremadelacrema”! Det är ett cykelmärke som grundades 1989, i Kanada, och som sedan dess utvecklats till att vara en av de marknadsledande utvecklarna av aerodynamik och prestanda. Inte minst i triathlon och långdistans har Argon 18 varit framgångsrika med många Ironman-segrar på resumén samt banrekord och bästa cykelsplit på Hawaii Ironman.

Jag kommer att köra på två cyklar. Dels en Argon 18 Gallium-Pro, som är en linjecykel, och som främst kommer att fungera som träningscykel för mig.

 

Argon 18 Gallium-Pro

Argon 18 Gallium-Pro

 

Min primära tävlingscykel kommer att vara Argon 18-E 118, som är en fulländad triathloncykel optimerad för långdistans. Bland annat har cykeln en innovativ lösning för styre och tempobåge som gör den betydligt mer justerbar än som brukligt är. Just möjligheterna att justera fronten är extremt viktiga för mig som har väldigt specifika krav på hur jag vill sitta med överkropp och armar.

 

Argon 18 E-118

Argon 18 E-118

 

Båda cyklarna kommer att vara utrustade med Shimano Dura-Ace. En närmare beskrivning av cyklarna samt relaterad utrustning kommer inom kort. Jag är just nu i Stockholm för att vara med i processen att måttanpassa båda cyklarna till mig och göra en klassisk ”bike fit”! Som tur är så har jag alla gamla siffror med mig som en guide på vägen så att vi slipper börja om på noll:) Vi kommer också att dokumentera den  här processen vilket naturligtvis blir en given bloggpost inom kort!

 

 

Cykla med oss igenom Sverige! I samarbete med Apotek Hjärtat och Hjärnfonden!

Om två veckor startar Tour of Sweden, mitt och Pasis träningsläger mellan Helsingborg och Narvik! Under två veckor cyklar vi runt 230 mil och adderar sim- och löpträning efter behag och möjlighet. För mig är det då som min riktiga grundträning börjar. Det är också ett viktigt test på min förmåga och kapacitet efter CAM/impingement-operationen och behandlingen för mitt skadade hamstringsfäste.

Vi körde det här lägret under 2009 och jag cyklade varenda meter under det lägret. Det var förbannat jobbigt. Jag vet att jag stod i duschen i Umeå efter etappen 28 mil och drog bort tre Compeed ifrån under pungen och skrek så högt att björkarna rodnade. Att cykla så långt dag efter dag har mycket övrigt att önska när man dessutom simmar och/eller springer varje dag dessutom. Desto mer bisarrt är det då att jag är tumultariskt upprymd inför stundande äventyr. Det finns nämligen en subtil charm med att tugga mil efter mil och vid dagens slut somna på ett nytt hotell i en ny stad. Och i städer som jag aldrig skulle besöka annars! Jag menar, Sveg? Vem fan åker dit annars? Vilhelmina?

ToS 2009, mellan Jönköping och Örebro

ToS 2009, mellan Jönköping och Örebro

 

I år har vi dessutom ytterligare ett syfte med vår cykeltour. Genom ett samarbete med Apotek Hjärtat och Hjärnfonden så är vårt mål att samla in så mycket pengar som vi kan under resans gång. Det gör vi framför allt genom att erbjuda deltagande på dagsetapper. Man betalar 300 kr och cyklar med oss (vi har flera ledare och olika farter) och de pengarna går oavkortat till Hjärnfonden!

”Gör gemensam sak med Jonas Colting och Pasi Salonen och cykla en dag för Hjärnfonden!
Mellan den 14 och 27 maj cyklar Jonas Colting och Pasi Salonen, två av Sveriges mest meriterade triathleter, i samarbete med Apotek Hjärtat,  igenom Sverige från söder till norr! Under parollen ”använd hjärtat och cykla för hjärnan” så är målet att samla in medel till Hjärnfonden. Och du kan cykla med under en etapp och därmed lämna ett värdefullt bidrag!
För 300 kronor så få du cykla med Jonas, Pasi och deras ledare under den aktuella etappen. Det kommer att finnas en grupp för både den tränade elitmotionären och en grupp för den som vill hålla ett lägre tempo.
Passa på att få värdefull träning inför exempelvis Vätternrundan eller njut bara av en härlig försommardag i sällskap med likasinnade. Jonas och Pasi kommer att bistå med tränings- och tekniktips under turen!”

Dessutom kommer vi att hålla kortare föreläsningar på Apotek Hjärtat under resans gång!

Läs om rutten, anmälan, föreläsningar och allt annat på den här sidan!

 

ToS-09. Någonstans på jakt efter jävla Gävle. Hoppas på mindre grusväg och bättre väder i år!

ToS-09. Någonstans på jakt efter jävla Gävle. Hoppas på mindre grusväg och bättre väder i år!

Cykelläger genom Sverige, 14-27 maj!

Jag och Pasi planerar ett cykelläger genom Sverige! Den 14-27 maj kommer vi att arrangera en cykeltour mellan Helsingborg och Narvik, Norge.

Det kommer att bli i runda slängar 230 mil på 12 aktiva cykeldagar så det blir ett riktigt bra grundträningsläger som vill ha två stora veckor av träning. Vi kommer också att i största möjliga mån också att planera för löp- och simträning.

 

 

Den här typen av träning är mycket minnesvärd och ett upplevelsebaserat sätt att få in värdefulla timmar under vårkanten. Gruppdynamiken gör också att man höjer sig ordentligt och klarar påfrestningar som man annars värjt sig ifrån.

Målet är inte att cykla i någon max- eller tävlingsfart. Det kommer att bli jobbigt ändå. Genom en genomtänkt klungkörning med de starkaste i täten så kan man ändå hålla ihop en grupp av relativt ojämn kvalitet. Alla kommer garanterat att få uppleva en del ”private time” med solocykling men det är del av upplevelsen!

Vi har full support på det här lägret med buss, hotell och egen massör.

Jag hade initialt planerat att cykla Coast-to-Coast i USA, på samma sätt som ovan. Nu blir det inte så på grund av oförutsedda hinder. Vilka de är återkommer jag till inom kort.

 

Tuff träning

Är trött ikväll. Satt och somnade vid maten och hade så när doppat näsan i min fisktallrik om inte jag hade blivit så kladdig.
(mycket riktigt, jag orkade typ två meningar och skriver nu resten på morgonen efter, 10 timmars sömn rikare:)

Många långa dagar och mycket output under de senaste månaderna. Samtidigt som man bygger fitness så bygger man också trötthet. Nu får jag passa mig så det inte tippar över.

Idag sprang jag och Jojje 20 kilometer på en rejält fuktig landsväg längs prunkande kaffebuskar och grönkletig djungel. Det var varmt även då vi började löpningen strax efter kl 07. Jag kände mig stark och lätt men med ackumulerad trötthet i benen. Nu sprang vi inte så fort, mellan 4.30-4.45, men i stark kupering och mycket fukt med sparsamma vätskepauser. Jag hade en behaglig puls på cirka 130 i snitt så det var en löpning gjord på rätt sätt.

Svettigt värre och ombyte till Starbucksfika!

Svettigt värre och ombyte till Starbucksfika!

Efter en bit banan- och valnötsbröd med avokado på så simmade vi i poolen. Jag körde 3300 yards vilket är samma som 3000 meter och jag simmade bland annat 30×50 med var tredje max.

Efter den synnerligt effektiva morgonen så käkade vi en stabil brunchomelett på Lava Java och hade det allmänt mysigt i havsbrisen.

Jag och Elin är pratar om hennes simträning som går från klarhet till klarhet!

Jag och Elin är pratar om hennes simträning som går från klarhet till klarhet!

Träningen avslutades med 60 km cykel med fokus på sittställning och materialcheck och det utföll till belåtenhet! Jag sitter väldigt bra och bekvämt på min Canyon.

Money shot i TT-position.

Money shot i TT-position.

Svettiga och nöjda med varierande grader av nedbrutna ben och blodsockernivåer vid träningsdagens slut.

Svettiga och nöjda med varierande grader av nedbrutna ben och blodsockernivåer vid träningsdagens slut.

Nu blir det strax en tretimmarscykling och sedan jobb på det. Vi behöver få undan en del planering inför helgen och allmänt mailande. Det blir några timmar på Starbucks då huset vi bor i tyvärr har ett minst sagt instabilt Internet.

Update från Hawaii!

Anlände till Kailua-Kona på Hawaii i onsdags kväll efter en lång och tidvis svettig resa. En konstig anslutning i LA med påföljande baggagebärande löpte väl inte helt smärtfritt med en del kverulans och högljudda utbrott som följd. Fram kom vi dock och efter installation så sprang jag tre kilometer med min vid det laget extremt tjocksvullna och sömnbestulna kropp. Huvudsyftet med denna löpning är att få igång magen. Det fick jag. Och blev nog två kilo lättare på kuppen.

Nästa morgon körde jag 15 kilometer direkt med tre snabbare miles i 3.40-fart. Varpå jag blev ytterligare två kilo lättare.

Efter detta ytterst tillfredsställande hälsobesked så har det varit en kavalkad av roligheter och positiva nyheter som avlöst varandra. Träningen har legat på mellan fyra och fem timmar om dagen och jag är lätt, stark och fit. Minnesvärda pass var distanlöpningen på Hualalai Road där Elin sprang sig rödare i ansiktet  under sina åtta miles än under hela Gbgsvarvet. Eller första passet i havet där jag var fem meter ifrån ett stim delfiner.

Idag cyklade jag 11 mil intervaller med Chris Lieto, amerikanen som brukar leda av cykeln på de flesta tävlingar i världen. Simma i poolen med tunga fuktiga skyar hängande över Kona.

 

Kona Aquatic Center

Kona Aquatic Center

 

Jag älskar Kona. Det mesta är enkelt och smidigt. Allt löser sig. Kaffet är gott. Och vid mitt femte besök i staden så är jag på first name basis med ganska många som i sin tur underlättar livet i cykelaffär, hos massören och annat.

Min brorsa kom igår från Los Angeles, som under några månader är hans bas, och han har redan hunnit med att köra yoga, simma i havet med havssköldpaddor och blandat ihop några delikata röror som passar till buffelköttfärsen! Idag kom så Jojje som fulländar vårt fyrmannalag. Vi kommer tillsammans att få många spännande saker gjorda under de närmaste 10 dagarna!

Elefantben eller Recovery Pump?

Elefantben eller Recovery Pump?

 

Den stora behållningen under kvällen har annars varit min nya leksak för återhämtning; Recovery Pump. Det är en maskin som tar kompression till en helt ny nivå. Den använder en kompressionsteknik som från vaden och uppåt hjälper det venösa flödet i benen genom att ”pressa” det uppåt.

Lite trött nu och måste sova så att vi är vakna bright and early för löpning med start kl 07. Även om vädret inte varit så soligt hittills så är det i sedvanlig ordning varmt och fuktigt.

Aloha och mahalo.

Dagar av längtan. Dagar av hopp.

De senaste veckorna har gått fantastiskt bra. På alla plan. Ju mer jag gjort, rent generellt, desto bättre har resultatet blivit. Det är essensen av ”power of doing”. Och ju mer jag har tränat, desto bättre har jag presterat och mått. Därmed inte sagt att det varit lätt. För det har det inte. Det har varit fucking hard! Inte lätt men enkelt. För det är inte svårare än att bara kasta sig in i varje dag och varje timme med liv och lust och bita i allt som finns.

Det handlar inte om positivt tänk. Jag tror inte på positivt tänkande, sjungande delfiner och annat trygghetscertifierat medhårsmys som man kan suga på napp med. Positivt tänkande är för människor som bara gör lätta saker. När det är svårt och tufft och man ska släpa sin döda kropp igenom ytterligare en timme av något följt av en timme av annat så är det andra drivkrafter som pockar och drar i marionettrådarna. Inte minst är det ett momentum i sig som är mäktigt. Ett momentum som vältrar sig igenom varje uns av ens väsen och som knappast bäddar med bomull och viskar positiva mantran i örat utan snarare är som ett grepp över skrevet.

Jag älskar de här tiderna av mitt liv. Det här livet och de här perioderna saknar frågetecken och tvekan. Det bygger och sväller. Tillfälliga motgångar eller opåverkbara faktorer omsätts i andra möjligheter och förkovran sker på andra plan.

Det bästa är att jag är starkare, smalare och bättre än på mycket länge. Jag har länge hyst en illavarslande känsla över mitt framtida idrottsliv. Inte en oro men en känsla av förgänglighet och ofrånkomlighet. För ålder är inget vi kan hindra. Men jag har aldrig trott att jag är gammal. Än. Eller ens sliten. Men problem jag fått med mig och burit på, mitt baggage, hade måhända börjat tära på mig. När hjulen faller av så rullar bilen dåligt oavsett motor. Men det kanske inte är så illa som jag trott? Senare undersökningar visar att det kanske är mindre problem som kan lösas eller i alla fall hanteras. Och i den längtan, med den tron och i de förhoppningarna har jag lagt timme på timme, mil till mil, dröm ovanpå dröm och jag känner nu att jag aldrig tänker misströsta eller misstro. Det här livet är vad som definierar mig. ”You gotta be true to your own nature”. Det sade redan Nicholas Cage i filmen Mångalen, och det är ett citat som på gott och ont följt mig. Det har ursäktat mina brister och mänskliga tillkortakommanden men också stärkt min drivkraft och slipat mina vapen.

Idag har jag cyklat 22 mil. Det var inte lätt. Men enkelt. Igår sprang jag först 24 kilometer, simmade 2500 m fart och sprang sedan 10 km till. Dagen innan det cyklade jag 90 km och simmade 6000 m dunkadunka. Innan det var det min intervalldag med tre pass och ett avslutande 5000 m-pass. Vet ni hur det känns att komma ned till badet och vackla in med håret på ända och försöka att motivera sig till att lägga sin frusna kropp i vattnet och uppbåda ambition till att plöja upp och ned med kvalitet? Klart att ni vet, en del av er. Men det är inte lätt. Dock är det enkelt med bra träningskompisar. Och jag har tammefan suveräna sådana! Tomas Eriksson piskar nu sin gamla simmarkropp och hetsar emot mig på varje träning och denna 44-åring, tidigare SM-medaljör på 1500 fritt, har säkert bättre saker att göra, men har ägnat de senaste veckorna åt att agera sparring åt mig. Ovärderligt.

Och Thobias Petersson som egentligen inte har någon anledning att cykla just nu, ägnar en hel söndag åt att hålla mig sällskap på 22 råkalla mil genom halva väst-Sverige. För att inte tala om förra söndagen när han cyklandes, medels ålandes och bärandes, höll mig sällskap på Sjuhäradsleden, samt bar all dricka, när jag sprang 42 kilometer. Hans MTB-tur var säkert  lika jobbig som min löpning.

Tack killar, tack familjen, Elin och hundarna och alla som hejar på! Det är aldrig lätt. Men det är i alla fall enklare!

…and the beat goes on…

Dagar fyllda av träning, rörelse och hjärta följs av andra dagar fyllda av detsamma. Jag njuter till fullo av att känna mig så varm, villig och vild med så mycket liv att leva. Jag balanserar visserligen på slak lina och för en den ständiga kampen mellan ambitionen, vilja, verkligheten och vardagen. Men så är det för alla. Om det här livet vore lätt så hade det kallats fotboll.

Idag var det en tempodag på programmet. Behovet av hårda intervaller är en aning underordnat när man förbereder sig för en tävling som tar 22 timmar över tre dagar och generellt så handlar en träningsprocess om att göra mycket av det som är låg risk och väldigt lite och sparsamt, väl avvägt, med det som är hög risk. Hög intensitet är hög risk. Så det gäller att införliva lite tempo, tryck och styrka här och där när det känns bra. Ibland under distanspassen. Och i simträningen kör jag ändå nästan uteslutande hårda eller väldigt hårda intervaller. Men simning är alltid låg risk under alla omständigheter.

Men idag ville jag dunka på lite med syreupptagningsstress! En gång i tiden toppade jag ut på 6.85 liter/minuten på syreupptagningstester på LIVI´s idrottsvetenskapliga institut. Jag hade ganska många tester mellan 6.6 och 6.8 under de åren som jag gjorde många sådana tester. Och en stark motor är aldrig i vägen. Även om en stark motor också kan köra sönder ett svagt chassi. Man kan gräva stora hål med starka motorer och det är syreupptagningsmonsterna som drabbas av de värsta överträningssymptomen.

Jag körde löpintervaller på 4×10 min med två minuters vila. Farten var 3.30-3.35 på runt 160-puls. Kontrollerat, med andra ord. Benen var inte tiptop efter mina 52 kilometer löpning inom ett dygn lördag-söndag, följt av en vilodag från löpning, och de löpningarna jag gjort de senaste dagarna på 30 km. Formen är dock god och min återhämtning på en minut var från 162 i puls till 98, efter sista minuten.

Jag startade det här passet runt 11 eftersom jag gillar att sova länge så det var bara lite kokosfett innan första passet så efter löpningen blev det bananpannkakor ock kaffe samt kokosvatten innan jag gav mig ut på cykeln. Jag körde 70 km med första hälften på hög kadens +100 rpm varpå jag körde några kortare intervaller och sedan ett block på utväxling 56-12, alltså riktig powerträning för benen.

Hem och en kort paus för en shake på rå mjölk (tack brorsan för leverans!), banan, råa ägg, chiafrön, avokado och rå honung innan det var plattan i mattan till badet med en ganska genomfrusen kropp. Simkompis Tomas låg redan i vattnet och plöjde fyrahundringar så det var bara att falla till föga och med en kopp varmt kaffe på kanten hoppa i och hoppa på.

5000 meter senare var jag klar. Jag simmade bland annat 5×200 och sedan den hårda serien på 20×100 arm på 1.30. Jag snittade runt 1.12 (50 m-bassäng) vilket är helt OK med tanke på att mina vader och fötter hotade med kramp från början till slut.

Nu sitter jag med tre sköna hundar i soffan och smakar lite på min mandelmassa och funderar på min tre närmaste träningsdagar som enligt schemat bjuder på ren och skär distans.