En av anledningarna till att jag är i Boulder är att träffa ny medicinsk expertis som kan utvärdera min status och hjälpa mig med mina problem jag upplever med baksida/höft. Igår fick jag värdefull hjälp av In Motion Rehab som drivs av den förra världsmästaren i marathon Mark Plaatjes.

Idag var jag på Boulder Center for Sports Medicine och träffade dr Andy Pruitt som bland annat är en av världens ledande experter på cykelrelaterad fysiologi.

 

Deras center är top notch och jag fick en första klassens behandling, inklusive en ny röntgen, som genomfördes per omgående med analys direkt efteråt. Det var de goda nyheterna.

De dåliga nyheterna är att jag nu vet vad mitt huvudsakliga problem är. Och det var inte så upplyftande. ”You´re not going to like me know”, sade doktorn när han analyserat klart.

Det här är inget som jag vill dela med mig av än förrän jag vet mer själv. Antagligen behöver jag komma tillbaka till Boulder senare i höst om jag vill fortsätta att jobba med dr Pruitt. Och det vill jag. För jag har fått mer information och kommit längre på två dagar här än vad jag gjort under föregående +två åren i Sverige. Fuck.

På träningsfronten så var det glada miner dock. Ingenting kunde vara lättare än att träna i Boulder med så mycket gruppträningar och bra träningspartners. Det skulle vara höjden då. Boulder ligger ju på runt 1700 meters höjd men jag känner inte direkt av något.

Jag och Gordo åkte till Flatirons simträning klockan 9 och coach Jane Scott (syster till 6-faldiga Hawii-vinnaren Dave Scott) piskade upp oss på nästan 5000 meter. Det finns säkert fem eller sex dagliga simträningar att välja på mellan de olika simbassängerna här. Flatirons är en utebassäng som faktiskt är öppen året runt. Året runt! Det betyder att man kan simträna i full snöstorm och minusgrader på julafton. My kind of swimming. Poolen är ju då uppvärmd, naturligtvis. Jag förutsatte att det var en yardsbassäng men efter att ha simmat oförklarligt långsamt på de första hundringarna fick jag förklarat för mig att det var en 25m-bassäng och inte yards;)

Sedan blev det 40 km på cykeln med några klättringar som tog mig upp över 2000 m och jag flåsade en aning extra. Det blir värre nästa vecka när vi kör Colorado Climbing Camp där vi bland annat kör Mt Evans på 4300 m, USA´s högst asfalterade väg.

 

Avslutade med 30 min lugn löpning på gräs och barfota. Minnen av att springa fort plågade mig.