Sverigesimmet tillsammans med WaterAid!

Det är snart dags för mitt livs största utmaning. Den 6 juli börjar jag att simma från Stadshuset i Stockholm och om gudarna är på min sida så kommer jag att gå i mål i Göteborg den 15 augusti. Rutten går längs Östersjökusten och igenom Göta Kanal, Vänern, Vättern och sedan igenom Göta Älv. 600 kilometer öppet, oberäkneligt och tämligen kallt vatten.

Sverigesimmet är ett välgörenhetsprojekt för rent vatten! Målet är att samla in 1 krona per simmad meter, alltså 600000 kr. De pengarna går oavkortat till WaterAid som stöttar och initierar vatten- och sanitetsprojekt i delar världen där bristen av vatten är akut. 200 kr räcker för att ge en människa en varaktig tillgång till vatten och sanitet. 600000 kronor ger 3000 personer som tidigare saknade den grundläggande mänskliga rättigheten, varaktig tillgång till vatten och sanitet.

WATERAID_COL_LOGO-24

Vi kommer att driva insamlingen på tre sätt. Dels via insamlingsbössor längs vägen, dels via den Internetbaserade tjänsten BetterNow som kommer att vara kopplad till Sverigesimmets vid det laget aktuella eventsida och där kan man donera ett valfritt belopp. Man kan också donera via SMS-tjänst och det kan man faktiskt göra redan nu! Man messar 72980 och skriver antingen svesim100 eller svesim200 och då han man donerat antingen 100 eller 200 kr! Gör gärna det redan nu!

Vi skickade ut en gemensam pressrelease härom dagen och bland annat stod det följande;

Vad kommer pengarna att gå till?

De pengar Jonas Colting samlar in går oavkortat till WaterAids arbete att ge fler människor tillgång till rent vatten och sanitet. I fattiga samhällen faller oftast den tidskrävande bördan att hämta vatten på kvinnor och barn. Detta kräver som regel flera vändor per dag och tar många timmar av deras tid – tid som kunde ha använts till mer produktiva sysslor och skolgång.

Många unga flickor slutar också gå i skolan när de får mens, om det inte finns toaletter där de kan ta hand om sin hygien. WaterAid hjälper nästa generation att gå i skolan och dra full nytta av sin skolgång genom att se till att det finns rent dricksvatten, toaletter och hygienutbildning i skolorna. Men det handlar inte bara om utbildning, utan främst om överlevnad och möjligheten att ta sig ur fattigdomen. Rent vatten förändrar allt, det ger människor förutsättningar att förändra sina och sina familjers liv till det bättre. Med rent vatten minskar andelen sjukdomar, och människor kan lägga sin tid, kraft och energi på skola, arbete och annat.

Varför är vatten och sanitet viktigt?

Tillgång till rent vatten, toalett och kunskap i hygien är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Det är en förutsättning för människors överlevnad, hälsa, utveckling, utbildning och en möjlighet att ta sig ur extrem fattigdom.

Utan tillgång till rent vatten att dricka, att använda i matlagning, till rengöring och för att tvätta sig, är människor mer benägna att drabbas av vattenburna sjukdomar, till exempel diarré. Detta resulterar i att mer än 1400 barn dör varje dag, att män och kvinnor inte kan arbeta och att barn missar tid i skolan. Tillsammans med de hälsoproblem som uppstår av att använda smutsigt vatten, har den tid och energi som krävs för att hämta vatten också en stor påverkan på människors förmåga att arbeta eller utbilda sig.

Om WaterAid

WaterAid är en internationell organisation som startade i Storbritannien 1981. Trettio år senare finns vi även i USA, Australien, Sverige, Kanada och Japan. Vi arbetar på plats i 26 olika länder med att säkerställa tillgång till rent vatten, sanitet och hygien för de allra fattigaste. 

Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare WaterAid Sverige-citat:

”Vi är otroligt glada att Jonas valt att uppmärksamma bristen på rent vatten och stödja oss i vårt arbete genom denna fantastiska utmaning genom Sverige.  Tillgång på rent vatten förändrar allt för människor och samhällen! Det är både en förutsättning för överlevnad och hälsa och en grundläggande förutsättning för att minska fattigdomen i världen. Vi kommer att följa, stödja och heja på honom genom denna utmaning som i slutändan kommer att bidra till att förändra människors liv i några av världens fattigaste samhällen och vi hoppas självklart att resten av Sverige gör detsamma!”

WaterAid har förändrat liv i över 30 år

WaterAid förändrar varje år miljontals liv genom ökad tillgången till rent vatten, sanitet och hygien i världens fattigaste samhällen. Sedan 1981, har WaterAid gett 17,5 miljoner människor rent vattenoch sedan 2004, har 13 miljoner människor fått tillgång till toaletter och sanitet.

IMG_5434

Jag går all in på Sverigesimmet just nu. Jag har en del andra saker att pyssla med, bland annat mina två events i Borås nästa helg, men all min träning och övrigt arbete syftar till att bygga Sverigesimmet så stort och bra som det bara går. Jag kommer naturligtvis att skriva väldigt mycket om det här på bloggen. Vi har i förberedelserna också gjort en del rekognoscering, senast längs Göta Kanal där jag passade på att simträna. TV4 kom och gjorde ett inslag om mig och projektet.

IMG_5443

Från dag 50 och framåt så har mitt mål varit att simma i snitt 5000 meter om dagen samt köra 25 styrkepass. Jag simmar mest i bassäng och gärna ganska tuffa pass med antingen SK Elfsborgs grymt snabba trupp eller med mina kompisar i H45-klassen som mer än gärna dammar av hårda serier! Tomas, Per, Magnus, Thobbe, ni vet att jag menar er:)

Jag kommer också att simma en del längre och lugna pass i öppet vatten men grunden ligger i att simma ganska hårt och bygga upp en överkapacitet av fart, rörelseekonomi och styrka, precis samma filosofi som funkat för mig som simmande triathlet under alla år.

IMG_5457

Jag kör ju också en hel del styrka och rörlighet, i sin helhet mycket anpassad till uthållighetssimning. Alltså, en mycket stark core, stark rygg, bra rotationsförmåga och flexibilitet runt hela axel-/och skulderpartiet.

Jag har också föresatt mig att gå upp ordentligt i vikt. Både i muskler och i fett. Målet är att väga 95 kilo vid start (jag väger 79 kilo i tipptoppshape) och det är naturligtvis med anledning av att jag kommer att vara i vatten i upp till fem timmar vissa dagar. Har man otur så blåser det frånlandsvindar och temperaturen dippar till 12 grader. Har man inte lite bulk då är man rökt. Så jag är väldigt okaraktäristiskt liberal med raffinerade kolhydrater och annat skräp just nu. Det är helt enkelt svårt att gå upp i vikt på nyttig mat samtidigt som man tränar flera timmar om dagen…

Being free is nothing. Becoming free is everything. Om att rösta.

Idag har jag röstat.

Inte bara för att det är min rättighet. Utan framförallt för att det är min skyldighet. Min skyldighet gentemot alla de som bor i ofria och icke-demokratiska delar av världen. Min skyldighet gentemot de som lever under förtryck av diktaturer och totalitära system och som inte äger den mänskliga rättigheten att få uttrycka sin åsikt och sin röst. Min skyldighet gentemot de som inte får lägga sin röst. Min skyldighet. Allas vår skyldighet.

Jag är så förbannat trött på de som i loj nonchalans breder ett lager av meningslöshet över politik i allmänhet och val i synnerhet. Som att det inte spelar någon roll. Som att det är skit samma.

IMG_5503

Den ryske schacklegendaren Garry Kasparov skrev i ett tweet idag; ”It´s a free world luxury to find elections boring. Being free is nothing. Becoming free is everything. We must support the cause everywhere.”

Och naturligtvis, i en demokrati äger man också rätten (och lyxen) att inte bry sig och att inte delta. Man äger till och med rätten att dessutom gnälla över ett resultat och en politik som man inte ens bemödat sig om att påverka.

Vi är så bortskämda med allting i Sverige. Ingen behöver egentligen slåss för någonting. Vi har alla rätt till allting. Precis som om vår frihet och vår samhällsordning är ett naturtillstånd och en självklarhet. Det är så självklart med fullständig demokrati att begreppet som sådant är missförstått och feltolkat av vissa. Expressens Britta Svensson skriver träffande om det här i en krönika efter artisten Sebbe Staxxs medverkan i Uppdrag Granskning;

Ni kanske såg rapartisten Sebbe Staxx säga i ”Uppdrag granskning” förra veckan att ”hela jävla Sverige är anti-demokratiskt”. Han fortsatte, enligt den utskrivna intervjun på SVT:s hemsida:
”Allting är antidemokratiskt … om du kollar på … skattefördelningarna … De har blivit uppröstade alliansen av folket … De gick ju hit och låtsades vara ett mittenparti – och sen vips gick de dit”.
Om jag tolkar Sebbe Staxx rätt anser han att alliansen lanserat sig som ett mittenparti, vunnit val och genomfört sin skattepolitik.
Det är väl typ det som är demokrati.
Någonstans tror jag ändå att denne Sebbe Staxx tror på demokratin. Han blandar bara ihop ordet ”antidemokrati” med meningen ”det parti jag håller på fick inte majoritet i riksdagen”.

Demokrati är inte att få som man själv vill. Demokrati är däremot att få säga det man vill!

Jag blir ibland trött på politiker och deras retorik. Jag blir trött på politisk debatt. Jag blir trött på klichéer, kappvändande och janusansikten.

Men jag blir inte trött på demokrati.

Samhället vi lever i är en avspegling av den politik som vi, alla, röstat fram. Eller som vi, i brist på intresse, låtit andra rösta fram åt oss.

Om man tycker att det är jobbigt att behöva bry sig, jobbigt att behöva tänka och jobbigt att vara med och bestämma så föreslår jag att man överväger att flytta till exempelvis Nordkorea, Tchad, Turkmenistan eller Saudiarabien. Där tas alla beslut åt en så att man slipper bry sig.

Sverigesimmet i GT/Expressen

GT/Expressen skrev häromdagen om mitt stora välgörenhetsprojekt i sommar; Sverigesimmet. 

Jag har inte skrivit så mycket om det här underbart spännande men samtidigt utmanande projektet än, det kommer!

Jag ska dock simma 600 km mellan Stockholm och Göteborg mellan den 6 juli och den 15 augusti. Projektets värdegrund är ”Rent Vatten” och målet är att samla in 600000 kr (1 krona/meter) till WaterAid. De insamlade medlen kommer oavkortat att gå till WaterAids aktiviteter i utvecklingsländer där rent dricksvatten och sanitet är en lyx som är få förunnade att njuta av. I Sverige tar vi det rena vattnet som en absolut självklarhet men världen över dör det många människor varje dag som inte har tillräcklig tillgång till rent dricksvatten eller sanitära faciliteter.

Göta Kanal, som artikeltiteln hänvisar till, är ju bara en liten del av den totala sträckan. Och säkerligen den lättaste också. Det är ju exempelvis 18 mil ifrån centrala Stockholm till Göta Kanals inlopp i Mem/Söderköping. Personligen tror jag att just Östersjön, Vättern och Vänern blir tuffast och tanken på att simma där ger mig lite fjärilar i magen:)

Läs om projektet på Sverigesimmets hemsida. Den kommer att utvecklas till dels en insamlingsportal men också en kommunikationsportal där dagliga rapporter, bilder och filmer kommer att redovisa utvecklingen.

Stay tuned!

Skärmavbild 2014-05-10 kl. 19.20.09

Löpning. Träning eller bara livet? Min senaste RW-krönika

LÖPNING. TRÄNING ELLER BARA LIVET?

 I Sverige handlar debatten om barn och ungdomars idrottande mycket om faran med för tidig specialisering och elitinriktning. Inte sällan dras det likamed-tecken mellan elitinriktning och mycket träning. I synnerhet hos de mer politiskt korrekta debattörerna där egentligen all fysisk aktivitet för ungdomar som överstiger tre gånger 45 minuter innebandy i veckan, med tillhörande kexchokladpaus, anses överdriven. Föräldrar vars ungdomar idrottar mer än så, kanske på daglig basis, blir inte sällan betraktade med skepsis av andra föräldrar.

Samtidigt har vi en annan debatt som handlar om våra ungdomars allt mer ökande övervikt och sockerätande. Barn som sitter stilla i timmar varje dag framför datorns allehanda spel och sociala nätverk anses ändå normala och föräldrar till de barnen ifrågasätts väldigt sällan. Tydligen är det bättre fostran att uppmuntra till flera timmars stillasittande varje dag än till flera timmars idrott och motion.

Det blir svårt för Sverige att i framtiden få fram duktiga distans- och marathonlöpare. I ett samhällsklimat där fredagsmys med tillhörande godis är höjden av gott föräldraskap anses ju löpning för barn endast vara snäppet bättre än barnmisshandel.

Alla studier av duktiga distanslöpare visar på vikten av en god bas och en stabil grund ifrån barndomen. Inte nödvändigtvis ifrån hård idrottsträning men åtminstone ifrån allsidig och daglig motion, lek och spel. Precis som egentligen varje generation barn fram till nu växt upp med! Man kan ha de bästa tränarna i världen som vuxen men om man inte har en gedigen fysisk plattform att stå på så kommer man aldrig att kunna hantera riktig och seriös löpträning.

Det är väldokumenterat hur afrikanska stjärnlöpare i sin barndom sprungit flera mil i veckan till och från skolan. Inte som löpträning utan bara som transport. Inte som kravfylld idrott utan som en del av den normala vardagen. Inte som ett resultat av tvång och krav utan av nödvändighet och normalitet.

Distanslöpning. Det som vi idag kallar för träning men som man tidigare bara kallade för livet.

kids3

Bästa LCHF-brödet finns i Borås!

Många tror att man måste sluta äta produkter som exempelvis pannkakor, bakverk och bröd om man väljer att utesluta gluten- och gliadinspäckade mjöl och spannmål ur kosten. Men det stämmer inte. Och tur är väl det! För bröd och bakverk är ju väldigt goda!

Industribakat bröd är för det mesta rena skiten. När Pågen säger att de bakar bröd med ”kärlek och omtanke” så är det inget annat än marknadsföringsdravel utan förankring i verkligheten. Sanningen är ju att de allt som oftast bakar bröd på socker och margarin samt glutenpumpat och insulindrivande vetemjöl. De flesta (inte alla) innehåller samma trojka av värdelösa ingredienser; socker eller sirap, margarin (oftast betecknat som ”delvis härdade vegetabiliska fetter”) och mjöl. Det sorgliga är att många tror att de gör sig själva en tjänst när de äter det brödet och dessutom kletar de kanske på ett lättmargarin som gör dåligt värre.

Man bör göra sig en tjänst och sluta med den typen av bröd. Däremot kan man fördel fortsätta att äta ”bröd” men i en helt annan form och med helt andra ingredienser! För vem gillar inte några rostade skivor bröd med lite smör eller kokosfett på, tillsammans med en rykande kopp kaffe?!

IMG_5137

Byttorps Finbageri i Borås har ansträngt sig lite extra och erbjuder sedan en tid tillbaka en mängd produkter som både är LCHF-anpassade och glutenfria. Dessutom utan konstgjorda tillsatser som exempelvis margarin!

Brödet ovan är supergott och innehåller följande ingredienser: linfrön, sesamfrön, hasselnötter, mandelmjöl, fiberhusk, bakpulver, anis, fänkål, smör, créme fraiche, keso och ägg!

Tack vare det allt mer ökande utbudet av alternativa mjöl och frön så finns det ingen anledning att inte kunna baka och laga fantastiska substitut till de maträtter och bakverk som vi alltid älskat att äta.

Att vara en stor människa

Det råder jaktsäsong på Petter Northug. Rena lynchstämningen faktiskt. Att döma av tidningsrubriker, krönikörers texter, diverse Facebook-inlägg och den allmänna opinionen så är killen inte vatten värd.

Att han har varit en riktig jubelidiot råder det ju inget tvivel om. Att han agerat djupt omdömeslöst och med fara för sitt eget och andras liv är det inte heller någon tvekan om. Att han i och med det förtjänar frän kritik och kraftigt ifrågasättande är verkligen inte mer än rätt. Att köra rattfull är bland det dummaste någon kan företa sig, oavsett vem man är.

Men det vi läser och hör om Northug just nu osar av förakt. Det osar av rent hat. Det osar av pöbelmentalitet.

Killen har precis begått sitt livs största misstag. Han hade turen att rent fysiskt komma så lindrigt undan. Det kunde ha slutat så ohyggligt mycket värre. Men såvitt jag förstår är det här den första gången han överhuvudtaget figurerat i sådana här sammanhang. Enligt samstämmiga rapporter så har han alltid levt ett skötsamt och seriöst liv och aldrig någonsin gått över gränsen på det här sättet. Man blir inte världens genom tiderna mest kompletta längdåkare om man har för vana att leva rövare. Det är rätt uppenbart att det här på många sätt varit en engångsföreteelse. Därmed inte sagt att han inte varit ute och roat sig och druckit alkohol. Det har han naturligtvis. Precis som alla andra idrottsmän jag känner. Precis som folk i allmänhet gör ibland. Precis som jag. Och precis som du. Det man gör när man är ledig, har semester och vill uppleva en kväll utan krav, det vanliga livets ansvar och disciplin. Den här gången gick han dock över gränsen. Ordentligt också. Och han bör straffas ordentligt för det.

Jag har många gånger stört mig på hur skadeglada människor varit, inte minst i Sverige, när Petter Northug fallerat och misslyckats. Hur man inte dragit sig för att dra hans namn i smutsen när han inte levt upp till sina egna och andras förväntningar.

Northug betalar just nu inte bara priset för att ha kört rattfull. Han betalar också priset för sin personlighet, sin öppenhet och sitt extroverta beteende. Han betalar priset för att våga säga sin åsikt, ha glimten i ögat och för sin, i mina ögon, underbara förmåga att visa humor i en på alla sätt humorlös idrott. Northug betalar just nu priset för att i många år varit den raka motsatsen till den idealiserade bilden av hur en längdskidåkare ska vara; tyst, blyg, ödmjuk, tacksam och full av hålla-käften-mentalitet.

northug3

Att han överhuvudtaget anses kontroversiell, arrogant och uppfylld av ett uppblåst ego är mer än något annat ett tecken på hur oerhört personlighetsblek skidsporten är. Han har ju inte ens en tatuering eller en tuppkam! Bara i ett genomsnittligt professionellt fotbollslag så finns det fem individer som är större och värre ego-maniacs än Northug. Personligen har jag alltid tyckt att hans utspel, hans agerande och hans gester varit underhållande och harmlösa. Och så vitt jag vet så har han alltid varit storsint vid både segrar och förluster och gratulerat sina eventuella övermän.

Skidgeneralen för Falun-VM, Sven von Holst, säger idag till pressen att ”Jag tror inte att VM förlorar så väldigt mycket på att Petter Northug inte är med”

Va?! Northug är skälet och anledningen till att många överhuvudtaget följer skidsporten! Jag är allmänt intresserad av längd men har följt många tävlingar ENBART för att Petter Northug tävlar. Jag anser att det hade varit en enorm förlust om han inte tävlade. En förslust för sporten. En förlust för alla.

Hela Norge har njutit av den här mannens prestationer. Hela Norge har njutit av Northugs exceptionella förmåga. Hela Norge har varit extra stolta över att ha varit norrmän när Petter allt som oftast vunnit, och gjort det med den norska flaggan i topp.

Northug har mött både press, sponsorer och familjemedlemmar med rak rygg. Han har inte varit undfallande. Han har varit djupt ångerfull och som det verkar, ärlig. Han står för det han gjort och han har tagit på sig hela skulden för det inträffade. Och han accepterar förbehållslöst det straff som det norska juridiska systemet dömer honom till.

En handling kan vara oförlåtligt dum. Och man är en äkta jubelidiot om man kör rattfull. Men under jubelidioten finns det en människa. Och en människa måste kunna få bli förlåten.

Att göra det, att be om förlåt och acceptera sin skuld medan omvärlden spottar på honom, förutsätter en stor människa.

Man kan vara en stor människa även om man agerat som en liten skitstövel.

 

Inför SVT Debatt ikväll.

Jag trodde att ortorexi- och Fredagsmysdebatten hade ebbat ut. Jag hade inte för avsikt att skriva mer i ämnet. Men så ringde man ifrån SVT Debatt och ville ägna stora delar av kvällens program till ämnet, med mig som en av gästerna. So here we go…

Jag har varit med i några debattprogram tidigare och det kan bli lite hur som helst. Det är ju inte ett forum där det finns utrymme för nyansering, långa resonemang eller en uttömmande argumentation. Det hänger mycket på hur ämnet vinklas av redaktionen, vilka andra som är gäster, debattklimatet och tidsramen.

Så med risk för att jag inte kommer att få sagt allt som jag vill säga ikväll så har jag formulerat några tankar, invändningar , svar och argument som jag känner är centrala för diskussionen som sådan.

-Ska man inte ta ortorexi på allvar?
Jo, psykisk sjukdom är alltid allvarligt och ska behandlas därefter. Men diagnosen är kanske överflödig då alla typiska ortorektiker uppvisar anorektiska drag. Ett självskadebeteende har inget med hälsa eller medvetet ätande att göra. Psykisk sjukdom kan manifesteras på många olika sätt men man blir inte psykiskt sjuk av att springa i skogen för mycket och man blir inte sjuk av att ha ätit för många avokado. Vårt samhälle lider av diagnoshysteri där allt som faller utanför normen ska diagnosticeras som någonting. Och om vi pratar om psykisk sjukdom i allmänhet så har ju faktiskt ökande grad av motion samt bättre matvanor en läkande och lugnande effekt.

-Är Fredagsmyset verkligen så skadligt för oss?
Nej kanske inte det men Fredagsmyset (som också blir Onsdags-, Lördags- och Söndagsmys…) får stå som en symbol för en alltmer stillasittande livsstil som hyllar det passiva och konsumerande umgänget. En generation barn associerar kärlek, värme och familjenärhet med smaken av sött och med sockerkickar. Vem Fredagsspringer med familjen? Inte många. Och de som gör det betraktas med skepsis av Fredagsmysarna under muttrande kritik som ”usch vad de pressar sina barn”…

-Är det inte viktigt att familjer får slappna av tillsammans i soffan då?
Nej, verkligen inte. Varför? Levde alla familjer upp till för alldeles nyss sämre liv tillsammans bara för att inte Idol och lösgodis fanns? TV´n har funnits i två generationer och vi har aldrig spenderat mer tid framför den än nu.

-Ska man inte få unna sig då?
Ska det inte vara gött att leva? Jo verkligen! Man kan unna sig själv och sina närmaste att må FÖRBANNAT BRA tycker jag genom att inte anamma en livsstil som hyllar det passiva livet.

-Det är inte normalt att träna varje dag?
Jo, det är det verkligen! Vi är ett fysiskt djur och ett av naturens främsta konditionsfenomen. Vi är naturens främsta distanslöpare! Vi bär på anlagen av tiotusentals generationers förfäder som var samlare, jägare, vandrare och nomader. Normalt är att vara aktiv varje dag, hela dagen. Onormalt är att sitta still. Absurt är att sitta still och förvänta sig att man ändå ska må bra.

-Man måste ju vila också!
Precis. Det ska man göra. Genom att sova ordentligt på nätterna vilket ironiskt nog är ett problem för många då deras hjärnor är överstimulerade och kroppen understimulerad. Men vilodagar i en redan extremt passiv livsstil? Herregud, varför?? Inaktivitet föder passivitet. Passivitet föder uppgivenhet.

-Folk har inte tid. Man kan inte ge sådana råd.
Tiden är exakt densamma som någonsin tidigare. Prioriteringarna är annorlunda. Det är en enorm skillnad på att säga det som folk vill höra och det som de hade behövt att höra.

-Träningsstressen är så stor idag!
Jag håller inte alls med. Lösgodisstressen är däremot sjukt stor! Men om man känner dåligt samvete över att man inte tränar så innebär det att ens intuition åtminstone fortfarande fungerar. Däremot är utseendefixeringen stor men det är ingen som säger att man måste köpa Veckorevyn eller kolla på Top Model.

-Det är sjukt att må dåligt över missad träning!
Verkligen inte! Lika lite som ett djur i bur mår bra så mår det mänskliga djuret bra av inaktivitet. När man mår dåligt av ett inställt pass så är det det mänskliga djuret inom oss som skriker att det behöver NATUR omkring sig. Det behöver RÖRELSE. Det behöver SYRE! Försök att att inte andas på några minuter och se hur syrebrist verkligen känns…

-Det ska vara roligt att träna.
Absolut inte. Det ska inte vara roligt. Och säger man det till folk så lurar man dem! Därför att vi tränar inte och lever aktiva liv därför att det är som att åka karusell på Liseberg. Det är inte lustfylld underhållning att springa. Tvärtom, det är ganska jobbigt att göra goda val! Träning är inte kul. Men det har andra och långt viktigare värden! Att leva ett aktivt liv bygger självförtroende och självrespekt. Det bygger en acceptans för den egna kroppen. Det ger en mening och ett mål. Det ger ett syfte och ett sammanhang. Och, inte minst, det erbjuder den oerhört viktiga känslan av självbestämmande! Ingen behöver vara ett offer i sin egna kropp. Att veta att man genom sina val faktiskt kan påverka sig själv och andra är enormt jag-stärkande. Vad JAG gör spelar roll för hur JAG mår och jag väljer att välja.

-Det viktiga är vardagsmotionen.
Trams. Ett bra sätt att garantera någons misslyckande är att ge de råd som inte fungerar. I ljuset av allt stillasittande så är vardagsmotion och promenader inte ens i närheten av tillräckligt för bestående förändringar och uppfyllande av potential. Och det är inte inspirerande heller. När man ger någon mediokra och otillräckliga råd så upplever individen att det inte spelar någon roll. Så varför inte bara ta en kaka till isåfall?

-Lätt för dig att säga. Alla har inte samma förutsättningar.
Jag var sämst i klassen på att springa som tioåring. Jag var en av de sista i klassen som släpptes ut till stora bassängen i simundervisningen. Ändå kom jag att bli en proffsidrottare med 6.9 liter i syreupptagning och med flera VM- och EM-medaljer. Ingen föds till stjärna. Men ingen föds heller till offer. Det finns inga ovanliga eller extraordinära människor. Det finns bara vanliga och ordinär individer som med träning kan åstadkomma ovanliga och extraordinära saker. Det enda vi behöver är tid och repetition. Och inspiration!

-Smärta, obehag och press är negativt.
Helt fel. Vem har sagt att livet ska vara en Disneyfilm? Det gör ont att leva. Och smärta är en naturlig komponent av vår tillvaro. Precis allt som har ett värde i våra liv har stora inslag av smärta, tröskel, motstånd, trötthet och press. Att odla ett förhållande, att vara gift. att vara förälder, att vara någons barn, karriär och yrke, utbildning, kreativa processer, ledarskap, politiskt engagemang, personlig utveckling, idrott, etc etc etc. Allt detta är emellanåt jobbigt, hårt och utmattande. Men vi är stolta över det. Vi är stolta över att inte ha gett upp även om det var hårt ibland. Samma sak gäller hälsosträvan, träning och medvetet ätande. Jobbigt som fan, ibland smärtsamt men i slutändan värt varenda sekunds engagemang.

-Man behöver inte oroa sig så för sina matvanor.
Jo, det behöver vi verkligen! I ljuset av allt vad vi vet om besprutning, kemikalier, tillsatser, dålig djurhållning och gudvetvad så ska vi vara mycket mer militanta! Mycket av det som säljs i affären fanns överhuvudtaget inte alls för 50 år sedan. Eller så fanns det inte i den formen eller producerat under de förutsättningarna. Så vi ska inte bry oss mindre och lita blint på margarindränkta och Dödsskallemärkta Livsmedelsverksråd utan vi ska bry oss MYCKET MER!

-Riskerna med överdriven träningshysteri och för noggrant ätande är stora.
Ja, man kan bli väldigt trött på kvällarna samt känna ångest över val man tvingas göra som är under ens standard. Men man dör inte i förtid. Det gör man däremot av livsstilsrelaterade hjärt- och kärlsjukdomar.

Jag hade gärna skrivit mer men eftersom jag sprungit (tränar ju ve och fasa, både morgon och kväll:) och inte ens duschat än så är det hög tid för mig att ge mig iväg.

De tidigare inläggen i ämnet hittar ni här, här och här.

Nya Chanser; en Runner´s-krönika.

 

NYA CHANSER

 Man får alltid en ny chans. Och ingenting är någonsin för sent. Tillvaron är fylld av ständiga och återkommande inledningar och avslutningar. Vi passerar en startlinje och ser vid horisonten ett målsnöre. Allt har en början och ett slut.

Förmågan att ta nya tag är en urmänsklig kraft av vilja, förhoppningar och ambition. Imorgon erbjuder en ny chans att sikta högre och att sträva längre. Nästa vecka håller ett löfte om förändring och förbättring. Nästa år skimrar av ännu ouppfyllda förhoppningar om en ljus framtid. Möjligheterna att bli den man vill vara eller att göra det man förutsatt sig finns alltid runt nästa hörn.

Vi som springer påbörjar och avslutar träningspass hela tiden. Vi påbörjar och avslutar träningsläger, satsningar och hela säsonger. För att inte tala om tävlingar och evenemang där både start och mål kan symbolisera något mycket mer än vad som ryms inom idrottandet som sådant. Att bara komma till start kan vara långt svårare än att därifrån ta sig till målet.

Vi kan se fram emot en ny måndag. Vi kan se fram emot den första i nästa månad. Vi kan njuta av nyårsfirandet och se fram emot ett ännu obefläckat och oupptäckt år framför oss. Vi kan lova oss själva att vi nu ska göra det som vi hade hoppats att göra redan för ganska länge sedan. Vi kan ge oss ut på varje nytt träningspass med förhoppningen om att vi blivit lite bättre sedan sist.

En dag inser vi dock att vi inte kommer att förändras så värst mycket. Vi är de personer som vi redan är. Det är nog tillräckligt bra redan. Våra kroppar blir under en period i våra liv starkare och bättre men tids nog så blir vi sämre. Hur hårt vi än anstränger oss. Det gör faktiskt ingenting. Det viktiga är att vi försöker. Och att vi alltid vet att vi får en ny chans att pröva. Det är nämligen inte målet och fullföljandet som är det meningsfulla i tillvaron utan viljan att försöka på nytt gång efter gång.

Debattartikel i Aftonbladet. Samt ett sista inlägg om ortorexi.

Jag har skrivit en debattartikel som Aftonbladet publicerar idag, både i print och på webb. Den handlar om debatten kring ortorexi och är totalt sett en något reviderad (på grund av utrymmesskäl) version av de två blogginlägg som jag skrivit i frågan. Rubriken har jag dock inte formulerat, det gör de själva på Aftonbladet, och jag skulle väl inte vilja gå så långt som att säga att ”Fredagsmyset tar livet av oss”. Det är ju en tillspetsad tolkning av mitt budskap men lyfter ändå min grundinställning att det är den låt-gå-attityd som präglar många människors attityd till motion, träning och ätande som vi ska akta oss för och debattera!

IMG_5028

På webben så hittar man debattartikeln här! Mina två blogginlägg i frågan har lästs och delats av många! Dessutom har de kommenterats vilt, både här och på sociala medier. Jag har svarat på en del påståenden och kommentarer i bloggen men för att förtydliga en del tankar, svara på en del frågor, samt framföra några nya, så kommer här en några punkter…

-Kommentarer på min blogg. Jag tar in alla kommentarer oavsett om de är hyllande är kritiska. MEN, jag tar inte in kommentarer som innehåller personliga påhopp eller som inte håller sig till ämnet. Vidare tar jag inte in kommentarer som innehåller rena felaktigheter eller påståenden som inte är sanna (som felaktiga citat eller omskrivningar av mina bloggtexter) där jag måste ägna ett halvt svar åt att återge den faktiska texten i ett blogginlägg. Jag modererar min blogg själv så alla kommentarer publiceras inte på en gång. Det kan gå någon dag eller två. Ibland vill jag dessutom fundera på ett svar då en del kommentarer är väldigt bra formulerade, personliga och ärliga. De förtjänar svar som ibland kräver min eftertanke.
Jag skriver om min åsikt på min blogg. Andra får skriva om sina åsikter på sina bloggar. Den som stör sig på att jag har en tydlig åsikt i en fråga kan lägga ned och följa medvindsbloggare som skriver om väder och vind och TV 4;s Idol.

-Ortorexi är inte anorexi. Stor skillnad. Många läsare har inte alls förstått det.

-Ortorexi är inte ett stort samhällsproblem. Absolut inte. Tvärtom. En del kommentarer hävdar att det mer eller mindre skulle vara ortorexi av epidemiska mått i samhället. Det är ju bara löjligt att påstå en sådan sak när hela västvärldens främsta dödsorsaker i stort orsakas av vällevnadssjukdomar.

-Elefanten i rummet. Tyvärr så orsakar ”maten” många äter idag mycket lidande, sjukdom och för-tidig-död. Hos många! Tillsammans med alldeles för lite motion så är detta inget annat än en katastrof. Det är inte min åsikt. Det är en odiskutabel sanning. Debatten borde angripa det här mycket mer och mycket hårdare. Idag invaggas många i någon form av lättmargarinshöljd falsk trygghet om att korta promenader och enkel vardagsmotion är en garanti för livslång hälsa och funktionalitet. Men det är inte ett populärt samtalsämne då det handlar om så oerhört många i vårt samhälle.

-Jag kritiserar och ironiserar över debatten om ortorexi, inte om ortorektikerna. De som faktiskt är psykiskt sjuka på riktigt behöver all hjälp som samhället kan erbjuda, naturligtvis. Den absoluta majoriteten har ju förstått det men sedan finns det ju dessvärre de som vill läsa allt precis som Djävulen läser Bibeln. Vad man än, och hur man än, skriver då blir feltolkat.

-Ortorexi är ett symptom på en psykisk störning eller på en generell psykisk sjukdom. Den manifesterar sig själv i mani och besatthet. Men ortorexin, om det nu ens är rätt ord och rätt sammanhang, är ett symptom. Träning och medvetet ätande orsakar INTE den bakomliggande psykiska störningen.

-Aktiva människor kritiseras. När någon går upp 10 kilo i vikt så kommenterar ingen det. Men när någon tappar 10 kilos övervikt så får folk frågan om de är sjuka eller är slav under någon trenddiet. Föräldrar som är normbrytande och inte matar sina barn med godis och snabbmat i sociala sammanhang och som kanske tar med barnen på aktiviteter och träning betraktas ofta med misstänksamhet av omgivningen. Aktiva individers träning, matval och vanor kritiseras och ifrågasätts ofta!

-Nyttig mat. Om man använder ordet ”nyttig” kring mat och livsmedel ska man ju också veta vad man menar. Jag menar naturligtvis mat som därmed är hälsostimulerande. Den maten ska vara ickeraffinerad, osötad, fullfet och gärna ekologisk. En typisk paleokost uppfyller enligt mina kriterier värderingen ”nyttig” och jag menar bara och endast detta när jag använder ordet nyttig. En Livsmedelsverksnyttig kost anser jag vara direkt anorektisk och ibland, hälsovådlig! Så den som hävdar att de ätit nyttigt och samtidigt jagat lätt-, light- och margarinprodukter har tyvärr i verkligheten gjort allt annat än det.
Att äta ”medvetet” är nästan en ännu bättre beskrivning än att äta nyttigt. När man äter medvetet så inser man vikten av att prioritera den tiden som det ändå tar att engagera sig i sin och sin familjs ätande.

-Definitionen av ortorexi. Den är överhuvudtaget väldigt diffus. Många experter tycker att det är en onödig diagnos eftersom så många ändå drar likhetstecken mellan anorexi och ortorexi. Och de flesta som kommenterat och hävdat att de är ortorektiker berättar istället om ett beteende som är typiskt för anorexi, nämligen självsvält.
Om man tittar på ordets betydelse och hur upphovsmannen bakom begreppet (dr Stephen Bratman) själv definierar den här diagnosen så är det ”Where the bulimic and anorexic focus on the quantity of food, the orthorexic fixates on its quality”.
KVALITET. Med andra ord så har ett anorektiskt beteende inget med den typiska tolkningen av ortorexi att göra.

Och om matens kvalitet är central, hur kan det vara ett problem? Med allt vi vet om hur livsmedel produceras och hur lite kontroll vi har på hur djur behandlas och matas och hur grönsaker besprutas och genmanipuleras, hur kan man någonsin bli FÖR medveten om kvalitet?

Många har påpekat att en ortorektiker visserligen uppfyller definitionen ovan med en ständig strävan att maximera sin hälsa genom träning och mat, men att personen i fråga samtidigt mår dåligt av den här fixeringen. Att det skulle vara negativt att dedikera hela sin tillvaro till den här hälsosträvan. Att det skulle vara negativt att låta jakten på maximerad hälsa gå ut över andra saker i livet. Att det är negativt att inte ha balans!

Vem kan definiera ordet ”balans”. Jag tycker balans hamnar otäckt nära lagom. Lagom är kvävande för många. Lagom ska passa alla. Jag anser att om det passar alla så passar det ingen. Balans kan vara att göra det man älskar och endast det man älskar. Varför anpassa sig till normer definierade av den stora massan?

Om en ortorektiker ska definieras som någon som är besatt av sin hälsa så skulle den personen ifråga aldrig göra något självdestruktivt då det i sig är negativt för hälsan; att sova för lite, att träna när man har ont eller är sjuk, att äta för lite, etc.

Ortorektikern blir enligt många lidande (mår dåligt) genom sitt beteende!  Tydligen är det centralt för den här diagnosen.

Då undrar jag vilken av följande situationer som beskriver ortorexi?

  1. man mår dåligt innan och under själva träningspassen och innan och under tiden man äter nyttigt
  2. man mår dåligt innan träningen men bra under tiden. Man mår dåligt av tanken på mat men mår bra när man äter
  3. man mår bra innan och under träningen men dåligt om man av någon anledning INTE får träna
  4. man mår bra innan och under de nyttiga måltiderna men man mår dåligt när man INTE får äta som man vill
  5. man är en person som mår dåligt i allmänhet och det blir inte bättre när man tränar eller när man äter
  6. man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det, inte dåligt. Dåligt mår man först när de kraven inte uppfylls
  7. man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det. Däremot mår man dåligt av att ens livsstil inte accepteras av omgivningen; livsstilen är en indirekt orsak till det dåliga måendet.

Jag uppfyllde under många år verkligen punkterna 4, 5 och 6. Liksom de flesta idrottsmän som jag känner. De (vi) är besatta av sin jakt på hälsa och prestation och bryr sig inte ett dyft om världen utanför sin bubbla. Dåligt? Ja, men kanske mest för omgivningen.

Samtidigt uppfyller ju halva svenska folket punkt 1. Hur många har inte lite lätt ångest innan och under sin träning? Folk älskar ju att hata löpning. Få springer för att de gillar det. Desto fler för att de vet att de behöver det. Men de lider både innan och efter. Många äter sån´t de tror är nyttigt men hade hellre ätit något annat. Är de också ortorektiker?

Min bror Fredrik har flyttat till Los Angeles för att kunna äta och träna bättre. Han äter bara rå mat, dricker rå och opastöriserad mjölk och vill ha de absolut bästa råvarorna samt det största utbudet som finns. Han tränar flera gånger per dag. Han mår alldeles utmärkt. Han är en av de mest balanserade och mest tränade personerna jag vet. Både fysiskt, mentalt och känslomässigt.

mjölkrevolutionen006632.jpg

MEN! Han är samtidigt djupt egocentrisk i sin livsstil, helt ovillig att anpassa sig till omgivningen och kompromisslös i sin livsstil. Och han skulle må väldigt dåligt om han sattes i en situation där han skulle tvingas sänka sin standard under den nivå som han dikterat för sig själv. Så säg mig; är hans beteende friskt eller sjukt? Jag kan lova att Fredrik enligt alla mätbara parametrar är extremt frisk och harmonisk men jag tror samtidigt att man i det svenska mellanmjölksmässiga debattklimatet hade kunnat sätta både en och annan diagnos på honom och varför inte ortorexi…

Nakna hälsan bok 010

-Må dåligt. Det här är det sämsta argumentet av de alla. Skulle ”må dåligt” innebära att de valen man gör är fel? Vem har lurat i oss att livet alltid innebär att vi ska må bra och vara glada? Det är ju helt normalt att det är svårt att möta motstånd och att livet faktiskt är en jävla kamp. Jag har mått dåligt fler gånger än jag kan minnas. Åtminstone om dåligt mående innebär lätt ångest över sådant jag ska företa mig, nervositet, prestationsångest, fysisk och mental trötthet, besvikelse och stress. Men allt det dåliga måendet har också inneburit en successiv utveckling och lärdomar som bygger styrka och vilja.
Vad som är mycket värre än att ibland må dåligt är att leva dåligt. Att skita i saker och ting och att ge upp. Det mår man inte heller bra av. Fast på ett annat sätt. Och vad värre är, att leva dåligt tar livet av en!
En överviktig godismissbrukare mår ju kanon så länge missbruket stimuleras och godisbehovet tillfredsställs. En alkoholist upplever säkert en hög relativ livskvalitet under berusning. Men är att ”må bra” på det sättet verkligen att MÅ BRA?
Så frågan är om det är bättre att må lite dåligt av bra saker än att må lite för bra av dåliga saker? You tell me…

-Vila. Många stör sig på min rekommendation av ”fysisk aktivititet sju dagar i veckan, två gånger om dagen” och tycker att det är en träningshets utan dess like. Det är viktigt att vila! Ja, vi måste vila och det ska vi göra på natten. Det är ju inte det faktum att folk är för fysiskt aktiva på dagen som är utbrännande idag utan att folk sover för lite på natten. Och det är klart att det är så! Med en överstimulerad hjärna och en understimulerad kropp så är det svårt att komma i fas och sova bra. Människorkroppen är gjord för i princip oavbruten aktivitet i vaket tillstånd men vi ska sova gott och länge på natten och gärna en tupplur på dagen. Bottom line; vila gör vi inte genom att vara inaktiva utan genom att sova!

-Utseende- och träninghets. Men snälla! Om man har problem med att se andras bilder på sociala medier eller i andra sammanhang där individer glamoriserar sin tillvaro och sitt utseende, så stäng ned. Någon trodde på allvar att jag i och med min boktitel ”Jag vill ju bara se bra ut naken” hyllade skeva utseendeideal när sanningen är att titeln är djupt ironisk. Har man följt mig o lyssnat på min föreläsning så vet man att jag är djupt kritisk till ytliga attribut och utseendefixering.
En bulimiker kommer alltid att provoceras av bilder på mat. En anorektiker provoceras av andra smala människor. En ortorektiker av tränande människor. En spelmissbrukare av spelannonser. Det blir bara så dumt när någon påpekar att jag inte bör skriva som jag gjort i den här frågan då det finns de som blir triggade av sådana här texter. Det finns inte mycket man kan skriva eller visa överhuvudtaget då…

-Slutligen. Jag bryr mig inte dyft ifall jag provocerat många med de här texterna. Eller om vederbörande stör sig på mig av någon anledning. Jag är van. För att vinna 90 personer som verkligen tycker om det man gör så får man automatiskt 10 belackare, hatare och nättroll på köpet. Ibland behöver man bli provocerad för att tänka efter lite. Åtminstone funkar jag själv så.
Däremot är jag ledsen om någon blivit sårad på riktigt. Det är aldrig min avsikt. Det är också därför som jag är noga med att skriva om företeelser och inte om individer. Jag inser dock att det i princip är omöjligt att skriva om någonting alls utan att träffa en öm nerv hos någon. Och ibland är sanningen en bättre hjälp en ömkan och medhåll. Det finns ingenting som inte i någon mån kan bli bättre om man bara bestämmer sig för att försöka.
Hela min värdegrund bygger på tron på den gränslösa människan och tron på den ordinära individen som kan åstadkomma extraordinära saker! Det enda någon någonsin saknar för att göra makalösa saker med sig själv är tid och repetition. Det vi alla behöver mer av är uppmuntran och inspiration! Vi behöver att höra att vi kan om vi vill. Och att ingenting någonsin är för sent i livet. Vi behöver att höra vad vi ska göra mer av och vad vi ska akta oss för. Vi behöver att upptäcka vad som på riktigt gör oss lyckliga och tillfredsställda. Jag är fast och fullt övertygad om att det står långt mer lycka att finna i en svettig träningströja och en skönt trött kropp än i botten av en godispåse.
Livet är inte en tävling. Hälsa är ingen tävling. Ingen får en medalj när man död för att man levt bäst. Hälsa handlar om att göra det bästa av det vi har. Oavsett vem vi är. Och att inte ge upp.

Fotograf: Tomas Eriksson, http://www.bildbolaget.se

Jag har ortorexi! Ett rop på hjälp…

Imorgon ska jag söka hjälp för min ortorexi. Jag inser nu att jag under 25 års tid varit alldeles för intresserad av fysisk aktivitet och nyttig mat!

I ljuset av debatten kring ortorexi så inser jag nu att all rörelseglädje, alla endorfinkickar, all trötthet och all energi faktiskt varit symptom på en störning. En sjukdom. Något dåligt. Ibland har ju faktiskt den här träningen varit både tröttsam och smärtfull. Varför Jonas, varför?

För att inte tala om alla måltider som jag ägnat tid åt. Att hålla på och bry sig så mycket. Handla råvaror med omsorg och irritera sig på låg kvalitet och mediokra produkter. Varför? Vem tror jag att jag är? Kunde jag inte bara ätit lite flingor och nöjt mig, herregud?

Nej, det får vara ett slut på det här. Det är dags för vardagsmotion, stavgångshalvtimmar och Dagens Lunch med nyckelhålsmärkning.

IMG_4988

Som ett led i mitt tillfrisknande så har jag precis köpt en rulle kakor. Jag har också slängt alla avokados hemma. Det känns bra! Äntligen på väg.

Livet har verkligen varit ett helvete. All den träningen. Och allt det medvetna ätandet. All tid det tagit. Fy fan. När det enda som jag egentligen någonsin velat ha är en permobil och en kanelbulle.

Vart är Ortorektikernas Riksförbund när man behöver dem? Jag behöver stöd. En kamratgrupp. Kompissamtal. En tröstande hand på axeln. Ett buddy system. Någon som kan hindra mig när lusten att springa på Rya Åsar blir övermäktig.

Behöver också stöd i mitt dagliga ätande. Jag har svårt att hålla mig ifrån den nyttiga maten hemma i min ensamhet.

IMG_4992

Så här såg exempelvis min middag ut igår. Jag vet. Jag skäms. Jag borde naturligtvis ha ätit något långt mindre nyttigt men jag hade ju varken pasta, lättmargarin eller Mamma Scans köttbullar hemma…

Det blev istället den här misärmåltiden med lax, hemmagjord guacamole och apelsin. Ja, jag får ta nya tag imorgon helt enkelt.

Naturligtvis kunde jag inte heller hålla mig ifrån träning under dagen. Inte bara en gång utan två gånger. Jag mår illa vid tanken. Först sprang jag tillsammans med Erik Wickström. Han är medberoende och har naturligtvis skuld i mitt missbruk. Innan löpningen drack jag kaffe med kokosfett i (ätstörning) och mötte sedan upp Erik på avtalad tid (tvångsmässigt beteende). Vi sprang sedan 15 kilometer tillsammans och min sjukdom är uppenbarligen så långt gången då jag i någon form av delirium uppfattade löpningen som en positiv upplevelse i naturen och i solen. Så långt har det alltså gått! Erik fortsatte sedan efter vår löpning och skarvade på i syfte att få ihop 21 kilometer, en mängdhets som i sig gör honom till en individ långt mer illa däran än jag hade anat.

IMG_4995

På eftermiddagen hade jag sedan simträning med ett helt gäng ortorektiker. Det var helt sjukt! De var så störda att de faktiskt såg ut att njuta, och till och med ha kul, av den absurda bestraffning som ju simträning är.

Grupptrycket är fruktansvärt. Alla de här missbrukarna runt omkring som genom sin spelade entusiasm och träningsglädje drar ned mig i skiten.  Jag behöver en intervention. Ett behandlingshem. En TV-soffa där man tvingas kolla på 69 avsnitt av Idol tillsammans med outsinliga mängder lösgodis. Det finns en större glädje i passiviteten och sockerruset! Klart det gör! Men jag måste vara stark och våga. Eller svag och ge upp…

—————————————————————————————

Den som inte tydligt uppfattar ironin i texten ovan kan jag tyvärr inte hjälpa, ni är bortom all räddning. 

Jag har naturligtvis inte för avsikt att driva med de få individer som faktiskt lider av äkta ortorexi. Alla former av psykisk ohälsa ska tas på allvar och behandlas därefter. Min avsikt är istället att driva med, och kritisera ett debattklimat, där man kraftigt underskattar farorna med underaktivitet och dålig mat!

Ortorexi är symptom på andra psykiska problem, man blir inte psykiskt sjuk av att träna! Man blir inte psykiskt sjuk av att äta bra och medvetet!

Jag vill kritisera ett debattklimat där man ger folk ytterligare en anledning och ytterligare ett skäl att göra minsta möjliga, att undvika det som är jobbigt, att inte möta motstånd och att framförallt, att inte tro på sig själva.

När man dillar om vardagsmotion och korta träningspass några gånger i veckan så är det att erbjuda alldeles för mediokra förhållningsregler, ett alldeles för lågt tak, ett på tok för verkningslöst recept.

Hälsa och träning ska vara kravlöst och prestationsbefriat. Hälsa handlar om att göra det bästa man kan med det man har. Hälsa handlar om att inte anpassa sig till ett minsta motståndets lag.

Det sämsta man kan ge någon är en ursäkt att ge upp.

Det sämsta man kan ge någon är ett skäl att inte ens försöka.

Det sämsta man kan ge någon är förljugna sanningar, bullshit och felaktigheter.

Träning och medvetet ätande tar inte livet av folk. Inaktivitet, uppgivenhet och socker gör det!