I förrgår hade jag en magisk dag över Kinneviken med smekande vindar och mjukt vatten. Det var en fröjd att simma de 14 kilometerna och täcka in en av de återstående ”svåra” etapperna.
Studerar dagen!
En del frågar om det verkligen är mer givande att simma utomhus än i bassäng…
Igår gästades jag av artisten och multikonstnären Petter som ligger i hård träning för Ö till Ö den 1 september. Han simmade med under etappens 11 kilometer och gjorde ett strålande jobb. Verkligen imponerande med tanke på att han simtränat i endast åtta månader!
Pre-swim med Petter.
Om tio minuter hoppar jag i och simmar mot Hindens Rev i Vänersborgsviken. Jag är trött men det funkar fortfarande. Älskar äventyret och färden!
Herregud så trögt det gick igår och i förrgår. 5 m/s rak västlig vind. Första dagarna i Vänern kryssade vi lite i riktningen men nu har vi gått rakt västerut. Tröstlöst. Simmade som en oxe men kom bara 12 km på 3.40 samt 10 km på 3 tim.
Vi behövde dessutom simma runt ett gäng öar som som jag planerat att simma mellan men som var igenvuxna med vass. Stark och trött på samma gång. Energisk och kraftlös samtidigt. Hoppfull och uppgiven i samma tanke.
I förrgår simmade jag mot ön o udden i horisonten i två timmar o var nästan orolig ett tag när krafterna sviktade betänkligt. Avbröt några kilometer tidigare än Hällekis. Orkar mindre nu. Kommer att behöva simma idag på den tänkta vilodagen för att hålla schema.
Göteborg, jag kommer! Men jag kommer långsammare och långsammare…
Här. Tröstlöst.
Horisonten.
Mitt sätt att hantera frustrerande yttre förhållanden eller motgångar är att högljutt ge uttryck för mina känslor. Svära. Skrika. Förbanna. Slå vilt. Let it all hang out!
Det funkar utmärkt. Under hela min professionella idrottskarriär och här under 480 km brutalsimning har känsloutbrotten räddat mig igenom ett otal mörka platser. Som igår under ytterligare en dag av styv motvind…
Tydligen är det här beteendet djupt osvenskt. I vårt land ska man uthärda misär i tyst lidande. Fuck that!
I´m swimming across Sweden right now. In six weeks I´m trying to cover over 600 kilometres of open water between Stockholm on the east coast to Gothenburg on the west coast, You can read the first three updates including movies here, here and here, (there´s a movie at the end of this update as well)
Swimming in Göta Kanal, the man made canal from 1832 that is part of the major waterway that binds the east- and west coast together.
The water is actually really clean even though it looks brownish:)
My swim is a charity project aimed at raising funds for WaterAid, an organisation that works to provide clean water and sanitation for the billion people in the world lacking the human right that we all take for granted.
I´ve now covered some 470 kilometres (Aug 5th) in 31 days including three days of rest. It´s been hard from day one. And that´s why it´s worthwhile doing. It´s been hard or very hard. And I´m really tired right now. I´ve swum in the Baltic Sea, in and across major lakes (between the canal), through rivers and aforementioned canal. It´s all still water until the final 80 k´s where allegedly there´s a nice current pulling me along. Allegedly, that is. We´ll see:)
It´s been pretty rough at times when the wind most days have come from the side or the front. It comes with the territory though and there´s a special feeling of accomplishment pushing through adverse conditions. One great thing though has been the warm weather and the way-above-average water temperatures!
A few days have kicked the living daylights out of me. This particular day a few stages ago left me for dead at the end.
Swimming into a vicious thunderstorm that unleashed hell on us! We survived:)
I love swimming every day and I love using my body as a vehicle for exploring. Exploring the waters. Exploring my country. Exploring my limitations and my possibilities. And being able to use it for something good.
But at this point it also hurts a bit. And there´s quite a bit of strain to get going every day and just moving forward. But I´m trying to get it done stroke by stroke, stretch by stretch and stage by stage. And that´s how doing it get´s it done.
At day 31, swimming towards the horizon has become normal.
Always swimming to something in the distance…
If I manage to follow my schedule I´ll reach Gothenburg on August 15th but in my mind and in reality there´s still a damn long way to go. Even when things fall apart around me I try to treasure the moment (it´s hard;) because I know I´ll miss it like hell once I´m done.
Det känns som om jag, åtminstone tillfälligtvis, kommit ur det andliga och fysiska mörker som omgärdade min tillvaro under några dagar i Göta Kanal.
Att vara i Vänern och simma känns stort. Det börjar kännas mycket mer hemma och bekant. Igår simmade jag förbi utanför Mariestad där min mormor och morfar bodde. Det var en dag med många bra tankar och minnen!
Fin dag i Vänern! Åtminstone till en början:) Mariestad i bakgrunden.
Efter vårt enda fikastopp (på Dillö) så korsade vi ånyo farleden mot fastlandet och med sikte på Vikbergsudden/Lugnås. 20 min in i den simningen förstod jag att vädret skulle bjuda upp till dans! Under hela dagen var det mörka moln runt omkring oss men vi hade simmat i stormens öga. Nu kom vi dock inte undan.
Tänk ”The Perfect Storm”. Först kom en vända med oväder följt av ett kortvarigt lugn och efter det brakade det loss ordentligt. Då hade vi 500 meter till udden och vi hailed ass för att komma dit. Jag är egentligen inte rädd för åska och blixtar på vattnet då en meteorolog jag träffade garanterade att ingen simmare eller kajakpaddlare i öppet vatten löper risk att träffas av blixten.
Hursomhelst så tyckte Thobbe, som paddlade kajak jämte mig, att det blev lite läskigt när blixten slog ned jämte oss i vattnet!
De två sista dagarna i Göta Kanal blev fyllda av motstånd, utmattning och en blandning av fysiska och mentala lågvattenmärken.
Jag tycker egentligen att motstånd är ett enastående verktyg för att skapa bestående värden och personlig utveckling. Efteråt. Men under tiden kan motståndet dra åt helvete.
20 km under dag 27 följdes av 21 km under dag 28, min kanske tröttaste och motvilligaste simning. Ever. Jag trodde mig inte ens kunna simma 100 meter den morgonen så det blev en personlig Golgatavandring (-simning) med alla världens kors att bära.
Jag hade fullt upp med att hålla mig på benen mellan slussarna och var dessvärre djupt asocial och introvert med min i-Pod på högsta blås. Jag ber om ursäkt till alla er som hejade på mig och som fick dåligt gensvar!
Fosterställning i Sjötorp.
Äntligen färdig med Göta Kanal!
Gårdagen blev bättre! 10 odramatiska kilometer till Torsöbron i Vänern. Det känns som en lättnad att ha lagt Göta Kanal bakom sig. Hoppas att inloppet till Vänern blev en vattendelare på många sätt:) Nya krafter och nya förhoppningar!
(inlägget skulle publicerats imorse men pga bristande Internet kommer det nu)
Filmer längst ned!
Mitt i Sverigesimmet. Mitt i kampen. Mitt i upplevelsen. Avsevärt längre än halvvägs men med en bra bit kvar. Det är fortfarande häftigt att simma varje dag men fysiskt slitage och mental trötthet ruvar under ytan.
Efter Vättern har vi nu simmat två varierade etapper, 13 respektive 18 kilometer, med en del kanalsimning men framför allt i öppna vattendrag. Igår var det sjön Viken fram till Tåtorp och det var en tumultarisk simning med argt väder.
Rough waters!
Ted Gärdestad hade inte fångat sol, vind och vatten bättre än mig:)
Jag ligger en dag efter med rapporteringen med hänsyn till att vårt eminenta underbarn till filmare, Love Ljungström, gör filmer på kvällen efter respektive etapp och att jag sedan är för trött på morgonen för att göra något annat än att släpa mig till frukosten och sedan till påföljande simning.
Anyway, igår simmade jag så den andra delen av Vättern! Ifrån Fjuk till Karlsborg, ca 18 km. Det var magiskt ljus, solstänk och vattentemp men svårsimmad sidvind som tjurade ned mig. Att simma i sidvind är som att cykla på kullersten eller att springa i sand, lite tröstlöst:)
På väg ut till en underbar dag där himmel möter vatten!
Hur som helst så gick det bättre än väntat. När man åkte båt ut från Karlsborg så upplevde man verkligen hur sjukt långt det är att simma från Fjuk in till Karlsborg. Man ser knappt öarna och Karlsborg är bara en siluett vid horisonten ifrån Fjuk.
Det coola med Vättern är att siktdjupet är 17 meter och att vattnet går att dricka medan man simmar, så rent är det! Och med en vattentemp på 22 grader så känns det som att simma i Medelhavet!
Samtidigt så blir det än mer uppenbart att något som finns i ett sådant makalöst överflöd, nämligen rent vatten, är långt ifrån självklart för många andra runt om i världen. Varken rent vatten att dricka, bada i, fiska i eller att åka båt på. Eller ens för att tvätta sig i eller att ha en toalett. Faktum är att över en miljard människor saknar den självklara rättigheten till vatten som vi tar för givet.
Det här är precis det som WaterAid jobbar med och som insamlingen runt Sverigesimmet stödjer. Våra insamlade pengar går oavkortat till WaterAid och deras arbete. HJÄLP OSS med detta!
Sms;a svesim200 till 72980 eller sätt in en slant via ”Insamling” på Sverigesimmets hemsida.
Älskar simning! Älskar rörelsen! Älskar rytmen! Älskar varje dag i vattnet!
I can hardly believe that I´ve swum 364 kilometres across Sweden since the start in Stockholm on July 6th! I´ve moved past the Baltic Sea and I´m right now crossing Sweden, mostly in Göta Kanal, a man made canal from 1832. Göta Kanal connects through a number of lakes as well, especially the two largest lakes in the country, Lake Vättern and Lake Vänern.
I´m supported either by a kayak or a boat.
Göta Kanal is warm and murky:)
The weather in Sweden has been absolutely outstanding with temperatures reaching past 30 degrees Celsius (90 degrees Fahrenheit) and obviously the water is at an all-time high in warmth. Göta Kanal is 25-26 degrees and even the largest and deepest lakes is a pleasant 22 degrees.
I´m much more sensitive to heat than to cold temperatures and in order to stay healthy and strong I´ve opted to not swim in a wetsuit but rather in a HUUB Swimskin, or even in just swim trunks (I´m picky with getting an even suntan:) The swimskin though is just awesome. It protects me from getting to burnt and giving my a smooth streamline. I could never have dreamt of having such great conditions as this summer is offering. I was quite intimidated by the prospect of having to spend hours every day in really cold water, and even spent some time trying to ”get fat” by eating lots and lots of cake and pastries:)
During the past two days I crossed the infamous Lake Vättern, infamous in part due to cold temperatures and very crude conditions. Although the lake is at the warmest ever recorded (22 degrees smack in the middle) we did get a taste of the fury yesterday. I had wanted to try covering the entire lake (approx 34 k) in one fell sweep but headwinds and the forecast of thunderstorms made us stop halfway at the island of Fjuk. After dropping us off on the other side our boat escort hit a vicious storm with 8 feet waves and heavy rain and winds. They actually had to take rescue at that same island to save themselves. Had I swum on I would have been smack in the middle of that. Scary!
Summer in Sweden is just outstanding! This is heading out in Lake Vättern to cover the second half today, 18 k.
Lake Vättern offers 40 feet of sight and the water is clean enough to drink during swimming!
The water in Lake Vättern is actually clean enough to drink while swimming! But as great as it is to be fortunate enough to live in a part of the world where clean water and a great environment is offered in abundance, this is not the case for a lot of people all over the world.
My swim across Sweden is a great adventure and a personal quest, yes. But more than that it´s a charity project with a goal much more worthwhile than just excelling my endurance horizon. We´re working with WaterAid and raising money to support their work with providing clean water and sanitation for developing countries in the world.
If you want to help us with our goal to raise 600000 SEK to WaterAid, you can contribute through our website! 200 SEK is approximately 30 USD.
All across my route people are gathering to great my finish every day and I´m very moved and thankful for this support! I even recieved a bottle of champagne at this particular stage finish!
Stay strong and happy, the finish is getting closer:)
I love this project! I´m tired and cranky and I scream profanities while swimming but that´s my way of coping with adversity. Getting angry helps! But I truly love it. I´ll miss the hell out it once I´m done…
Check out the movie update below; we filmed it yesterday before covering todays stage.
De senaste dagarna har varit långa och hårda och jag är inne i grottan nu. Jag har inte mycket ork för annat arbete och det går ut lite över min rapportering tyvärr!
Vi är just nu halvvägs över Vättern, precis enligt plan. Jag hade gärna satsat på att simma hela Vättern i ett sträck men det hade krävts helt perfekta förhållanden med vind i ryggen. Nu var det inte så och senare på dagen blev vädret rent hiskeligt dåligt så jag är glad att vi stannade på Fjuk halvvägs mellan Motala och Karlsborg!
Det är låååångt över Vättern:)
Varje etappmål är en seger!
Imorgon simmar jag från Fjuk till Karlsborg och jag hoppas att vindarna är bättre än vad de verkar just nu.
Jag har kommit en bra bit över hälften men det är fortfarande oerhört långt kvar och jag är glad för varje dag som min kropp och själ håller ihop det. Det här är ett fantastiskt projekt och en underbar sommarresa men det är samtidigt en kamp mot trötthet och inre demoner…
Nästan svårt att förstå att jag i princip är halvvägs igenom Sverigesimmet nu. Börjar närma mig 300 kilometer.
Det här är ett underbart äventyr! Men ännu större än själva äventyret i sig är insamlingen till WaterAid och rent vatten! Över en miljard människor världen över saknar den självklara rättigheten till rent vatten och sanitet. Tillsammans kan vi göra något åt det! 200 kr räcker för att ge en människa varaktig tillgång till rent vatten och sanitet.
Stöd vår insamling via betalkort på Sverigesimmet eller genom stt sms;a svesim200 till 72980. TACK!
Vackra dagar, långa kilometer och goda tankar!
I förrgår korsade jag först sjön Asplången innan jag fortsatte in i Göta Kanal. Halvvägs igenom etappen fick jag sällskap av den fantastiska Jenny Rissveds som dagen innan vunnit MTB-SM i överlägsen stil och som nu slog ett slag för Sverigesimmet och WaterAid.
Jag vet att Jenny simtränar lite som alternativ träning men hon simmade faktiskt som värsta proffset! När hon har vunnit allt som går att vinna som MTB-cyklist så har hon en lysande framtid som Xterra-triathlet, vilket hon också visade sig vara sugen på testa längre fram.
De 18 kilometer som etappen bjöd lämnade mig i början av Roxen och den sista halvtimmen var kanske den tröttaste hittills. För att citera TV-serien Deadwood; ”I was flatter than hammered shit”.
Vid Roxens slut. Trött men djupt rörd och tacksam över uppslutning och mottagande!
Igår var krafterna tillbaka och jag manglade långsimning med driv i hjärta, själ och muskler. 23 långa kilometer till Bergs Slussar vid slutet av Roxen gick bra nästan hela vägen då jag stumnade rejält sista kilometern. Men det var värt att kriga på för jag fick ett makalöst mottagande och till och med en flaska champagne:)
Jonas Colting - Hälsokonnässör 