Jag har skrivit en ny bok!

 

Nu är den äntligen klar! Eller så gott som åtminstone. Den är så klar att vi nu är säkra på att det faktiskt BLIR en bok. När jobbångesten är som värst under ett sådant här projekt så finns det nämligen inga sådana garantier alls. Men det är också den stressen som sedan innebär att man anstränger sig lite extra when the going gets tough.

Nu har vi en bok. Och den är ruskigt bra! Vi har dessutom adderat värde till den här produkten genom en medföljande DVD. I den visar vi tekniska aspekter som gör sig bättre i bild än i text, och vi utvecklar resonemang kring träning och teknik rent generellt.

Jag har skrivit boken tillsammans med min goda vän Robert Jojje Borssén, i samarbete med Runner´s World.

Vi är mycket stolta.

Från och med den 19 april kommer man att kunna beställa boken på www.runnersworld.se/triathlonbok

Jag har pressat på lite grann under de senaste veckorna och inte haft tid och kraft att utveckla några intressanta eller djuplodande blogginlägg. Det kommer dock inom kort. Det finns mycket jag ämnar att avhandla. Jag har köpt några flaskor riktigt rött godvin för det ändamålet.

Colting Camp Triathlon 13-16/6

Naturligtvis arrangerar vi även i år Colting Camp Triathlon! Om jag inte har fel så är det nionde året i rad som de här fyra dagarna i början av juni lockar triathlonentusiaster till Borås!

Träningsförutsättningarna är superba med två 50 metersbassänger, kuperade stigar att springa och böljande vägar i alla väderstreck. Dessutom bor vi med stil på Scandic Plaza och äter gott.

Höjdpunkten under helgen är nog ändå Mitt i Borås Triathlon; vår anspråkslösa och korta triathlon i centrala Borås, som ju per definition är som klippt och skuren att debutera som triathlet i!

Jag kommer också att vara medarrangör till några ytterligare läger under året. Mer information om dem kommer inom kort.

Dessutom kommer vi att i år, på Boråslägret, att kunna erbjuda en exklusiv föreläsning om sittställning, och möjlighet till en personlig bike fit, av Björn Andersson. Björn är känd som en av de bästa cyklisterna i triathlonvärlden, och med mycket erfarenhet av aerodynamik. Nu jobbar Björn sedan en tid också professionellt som coach och som konsult i frågan.

Sä här skriver Björn om bikefit; ”En bra sittställning är en av de viktigaste parametrarna inom både triathlon och cykel för optimal prestation. Komfort, effektutveckling och aerodynamik är de delar som främst påverkar hur snabbt vi tar oss fram på cykeln eller kanske bara hur mycket vi kan njuta av en cykeltur. I min föreläsning går jag igenom både grundläggande justeringar för inställning av triathlon- och tempocykling samt mer avancerad positionering inriktad mot aerodynamik. Jag erbjuder också bikefits där jag hjälper dig hitta rätt sittställning utifrån dina förutsättningar och mål. En bikefit tar runt en timma där vi justerar din nuvarande sittställning från grunden genom mätning av kroppsvinklar och kontinuerlig feedback efter varje moment. Allt du behöver är din cykel, cykelskor och cykelkläder”

Colting_Camps_2jpeg

Triathlondag

Tre pass, tre discipliner. Fin, fit och full i fan dessutom.

Simning på morgonkvisten med Tomas. Alidebergs ute-50;a. Varsin bana. Lyx i kubik.

Borås regerar!

Borås regerar!

Kort och hårt pass enligt följande;

300 frisim (25 frekvens+25 glid), 4×50 rygg, 4×50 fjäril, 4×50 frisim (fart/löst+polo/fists), 100 dubbelrygg

Huvudserien var på 1500 m och bestod av fem varv på 4×50 start 45´följt av 100 arm, löst på 2.30´. Tuff fart på 50;orna var målet. Jag pushade på och lade dem på 34-36 sek vilket är bra under alla omständigheter. Sjätte simdagen i rad så lite trötta påkar men jag red ut det.

Efter mat, vila, kontemplation och mer mat så var det cykelintervaller. På vinden. Helvetesvinden. Tänkte lite grann som Roddar´n som en gång i tiden sade, apropå att köra testcykel på sommaren, ”hellre bra än brun” Jävlar i mig. Stackars Roddar´n simmade ju inte som mig, så han fick se ut som en reklamfilm för Apoteket på halva blekvita kroppen ändå.

12 min stegrande uppvärmning och sedan 4×4 min på många hundra watt med svetten porlande och musiken dunkande. Tre min rullvila mellan varje. Trött som bara den blev jag.

Ut till Olle massör som knådade igenom mina ben under mina besvärjelser och höga rop av ömklighet över köttets svaghet. En espresso dubbel kopp efter det på Babbel och pussar i kvadrat innan jag knöt ihop dagens pulshets med 20 min easy jogging längs Trollstigen.

Kvällsvard på kött och rödkål med bär samt andra exotiska och sexiga frukter och nu känner jag hur det kokar i pannan och de röda blodkropparna bara förknullar sig i kubik och får tvillingar och trillingar. Mitt Vo2-värde pumpar upp sig och spänner musklerna.

Sound of music

Jag är i Österrike. I Kitzbühl närmare bestämt. Under den ganska långa bussresan från München så osade det av von Trappska miljöer och blommande stämsång över varje dalgång.

Jag är här med min nya samarbetspartner, Peak Performance, och pratar löpning över helgen. Nu har de någon typ av konferens och ska sedan ta linbanan uppför Hahnenkahm för att sedan gå ned. Gå ned? Vad är vitsen med det? Jag ska leta upp et par skidstavar och gå upp imorgon. Den enda gången folk tar sig ned för Hahnenkahm är väl i störtkruka och sparkdräkt?

Jag ska simma nu. I sjön. Och det lär vara en välbesökt sjö då VM-serien i triathlon går här i helgen. Riktigt kul! Det är alltså tävlingar över olympisk distans om nu någon undrade. Triathlon är ju alltså inte bara ”triathlon”. Det är som att säga att man är löpare. Jaha, men vad springer man då? 100 meter, 3000 m hinder, bergslöpning eller ultramarathon?

Triathlon är också en idrott med helt separata kravprofiler, utrustning, träning och deltagare beroende på vilken distans man pratar om. På den här nivån, med 10 kilometers löpning som avslutning på loppet, så springer de bästa och smalaste killarn på 29+ minuter. Efter 1500 m simning och 40 kilometer cykel. Det går alltså undan. Men de är alltså sjukt småoch taniga. I alla fall de som är bäst. Typ bröderna Brownlee eller min favorit Tim Don. Jag kommer ihåg när vi körde Europacupen ihop under sent 90-tal och han var en skön brittisk lirare redan då. Tim Don sprang ett av Europas hårdaste millopp förra året och slutade sjua, bara 40+ sekunder ifrån segraren Haile Gebresellassie och bara två sekunder från Europamästaren Rui Silva. Jag tror Don gjorde 28 minuter nånting och det var ett landsvägslopp. Fatta att man är grym på att springa då. Som triathlet!