Heldagsclinic i stenåldersträning den 3/6! I Borås

STENÅLDERSPROMENAD

eller ”primal walk” är en fantastiskt rolig, kreativ, allsidig och utvecklande träningsform som kommer att ta din träningslust till helt nya nivåer!

Träningsformen har i Sverige utvecklats och profilerats genom mig och finns beskriven i min bok ”Den Nakna Hälsan” och kommer att både praktiseras och undervisas under dagen. Genom min träning med MovNat-grundaren Erwan LeCorre har jag ytterliggare breddat mina kunskaper om evolutionär funktionsträning.

Man kommer under min ledning att under dagen ta del av;

– rörelsemönster och teknik

– metodiken bakom ett lyckat träningspass

– hur man bygger sin egna ”primal walk”

– fysiologisk och hormonell adaption från stenåldersträning

– parövningar

– MovNat-inspirerade rörelser

– föreläsning om evolutionär hälsa

– att äta ”naket” 

Heldagen kostar 1895 kr. Anmäl till contact.colting@gmail.com

Intervju med Fredrik Colting i senaste Runner´s World!

I senaste numret av den eminenta tidskriften Runner´s World så finns det en mycket välskriven och intressant artikel om min bror. Journalist Kenneth Gysing och fotograf Luca Mara har gjort ett riktigt bra porträtt av Fredrik och hans filosofi och Fredrik utvecklar sitt resonemang i texten kring kost, hälsa och träning.

Hela intervjun med relaterade bilder finns att läsa i det aktuella septembernumret.

Om ni inte är prenumeranter av RW så tycker jag att ni ska teckna en per omgående! RW är Sveriges särklassigaste tidskrift kring träning, hälsa och, inte minst, löpning!

Notera att nedanstående bilder inte är från RW-reportaget! De två översta är tagna av Tomas Eriksson / Studio Bildbolaget!

”RW:s reportageteam åkte ner till Borås för att träffa Fredrik Colting som bara äter rå mat – och ser ut som en riktig biff. Fredrik lovade också att bjuda på lunch. RW:s reportageteam hoppades på fisk – inte! Och hade tur. Det blev rå lövbiff – en riktig delikatess.

Det var med en viss bävan jag åkte ner till Fredrik Colting i Borås. Orsaken till mötet var ett mejl med en bild föreställande en tallrik full med fiskögon. Döda, stirrande fiskögon, med lite rött slams runt ögongloberna, de blodiga resterna av fästpunkterna i fiskhuvudet. Av mejlet framgick att de där fiskögonen hade Fredrik Colting ätit upp med god aptit.

Det där blev man ju lite nyfiken på, i kombination med några kväljningar. Vad är det för en människa som stoppar i sig fiskögon. Och varför?

Fredrik tackade ja till intervju, och lovade bjuda på lunch. Jag tänkte sedan mycket på den kommande lunchen på tåget på väg ner till Borås. Ångest, ångest. Fiskögonångest.

Fredrik är bror till Jonas Colting. Fredrik är dock inte triatlet. Fredrik är bokförläggare, driver bokförlaget Nicotext tillsammans med en vän, och är dessutom författare. För ett par år sedan skrev han en uppföljare till J.D. Salingers klassiska ungdomsskildring ”Catcher in the Rye” med titeln ”60 years later: Coming Through The Rye”, där huvudpersonen i romanen var 60 år äldre. Det gillade J.D. Salinger inget vidare. Salinger stämde Fredrik på flera miljoner, men det ordnade sig på något vis. Sen dog J.D Salinger, dock förmodligen mer av hög ålder än av Fredriks bok. Och nu har Fredrik en ny bok på gång. Om fördelarna med opastöriserad mjölk. Mer om det senare.

Fredrik drar järnet i skogen!

Fredrik drar järnet i skogen!

Fredrik äter allting rått sedan snart två år tillbaka. Nötkött, fläsk, fisk, kyckling, ägg, mjölk. Okokt, ostekt, opastöriserat. När han möter upp med bil vid Centralstationen i Borås, har han ett sexpack ägg i bilen.  Han tar upp ett ägg och knackar hål i båda ändarna, och suger till med ett ”slööörp”.

– Det är lite slemmigt i konsistens, säger Fredrik, men det får man ta.

Ett mellanmål på cirka tre sekunder. Respekt.

Fredrik har fyllt 35, men ser ut som 25. Kan det bero på maten? Han har en spjuveraktig glimt i ögat. Fredrik är van att folk gapar med öppen mun över hans matvanor. Men att de också stänger munnen snabbt när han vill dela med sig.

– Ska du ha ett ägg?

– Njäe, tack, jag har redan ätit frukost.

Fredrik kör till en liten sommarstuga, som ägs av storebror Jonas, men som Fredrik brukar bo i ibland. Där finns stora skogar runt omkring, och en vacker sjö som Jonas brukar simma i. Fredrik simmar också (fast inte lika mycket som storebror), och springer och går i skogen med ”barfotaskorna” FiveFingers på fötterna, och klättrar uppför berg och hänger i träd och lyfter stockar och stenar.  

Fredrik Colting är alltså en man som äter allting rått. Det strider förmodligen mot det mesta av Socialstyrelsens rekommendationer, för att inte tala om läkarvetenskapens. Rå kyckling ska ju vara livsfarligt att äta. Och fläsk. Fredrik Colting borde vara en mycket sjuk man efter detta råa ätande under så lång tid. Eller rentav död. Men Fredrik Colting ser i högsta grad levande ut. Hälsans rosor lyser på kinderna, och han ser lika vältränad ut som brorsan.

– Jag mår jättebra, säger Frederik, jag tror faktiskt aldrig jag har mått bättre än vad jag gör nu.

Fredrik vill gärna bjuda på kaffe, och begrundar broder Jonas kaffekokare. Han dricker inte kaffe själv, så fotograf Luca får rycka in med en hjälpande hand. Och snart bubblar det klämmigt i Percolatorn.

Jahaja, och hur gick det här till egentligen? När bestämde du dig för att börja äta allting rått?

– Jag har varit intresserad av kost och hälsa ända sedan jag var tonåring, berättar Fredrik. Innan jag började äta rått, så var jag vegetarian. Men det kändes inte riktigt rätt för min mage, så jag sökte vidare. Och kom in på det här, som i grunden handlar om att äta naturligt.

– För mig är naturen den ultimata designen. Allting är färdigt. Tänk dig ett äpple, det har optimal design. Det har tusentals ämnen i sig, som alla samverkar. Äpplet behöver ingen hjälp från någon livsmedelsproducent. Och mjölk, opastöriserad, ohomogeniserad mjölk, direkt från kons spenar, det är en fantastisk produkt som innehåller otroligt mycket näringsämnen. Massajerna i Afrika lever i stort sett på rå komjölk. Men här i Sverige anses rå komjölk vara farligt att dricka.

Fredrik har gått metodiskt till väga. Han har läst en väldig massa böcker som berättar om fördelarna med att äta rått.

– Aajonus Vonderplanitz i Kalifornien har, till exempel, skrivit boken ”We want to live”. Han hade cancer, var väldigt sjuk, och började forska i näringsvetenskap för att hitta nya behandlingsmetoder. Han blev frisk genom att börja äta rått. Jag har träffat honom ett par gånger. Han har många efterföljare, men han säljer inga produkter, driver ingen kommersiell rörelse. Det enda han har gjort är att skriva den här boken.

– Där står mycket sådant som folk tycker är kontroversiellt, till exempel att man kan äta rå kyckling. Men jag tycker inte att det är kontroversiellt, det är ju egentligen alldeles naturligt. Det är samma sak med färsk komjölk, det anses farligt. Men hur har vi då överlevt som människor, vi har ju druckit färsk komjölk ända fram till för några decennier sedan.

Hangin´ tough!

Hangin´ tough!

En matdag i Fredriks liv?

– När jag går upp på morgonen brukar jag käka tre råa ägg. Sedan väntar jag en stund, så de får tid att smälta lite i magen. Sen äter jag ytterligare två råa ägg. Och efter äggen kan det bli en grönsaksjos på selleri, morot, persilja och koriander, eller på någonting annat.

– Till lunch brukar det bli något animaliskt, det kan vara nötkött, fisk, kyckling, griskött, och kanske vilt på hösten. Runt 300–500 gram, men rått kött innehåller också mycket vatten. När det gäller fisk så kan det vara många olika sorter, men jag äter bara fisk som fiskats i djuphaven. Det är för mycket gifter i insjöfisk.

– Som mellanmål brukar jag blanda till en milkshake på rå mjölk, ägg och ouppvärmd honung, honung som kommer direkt från bikupan. Ouppvärmd honung ska ju också vara farligt, men jag har aldrig blivit sjuk.

Och till middag lika mycket kött eller fisk, som till lunch. Det låter inte som någon särskilt billig kosthållning.

– Nej, det är det ju inte. Jag äter ungefär tio råa ägg om dagen, och ungefär ett kilo kött. Och den opastöriserade mjölken får jag åka och hämta över tio mil bort hos en mjölkbonde som låter korna beta gräs. Jag för en ständig kamp med mina matleveranser, och med de som vill att man ska äta skit.

Rå eller halvrå oxfile går väl an, (rare or medium rare) men att stoppa i sig ett halvt kilo rå fisk? Gollum i Sagan om Ringen åt ju rå fisk. Och se hur det gick för honom. Men tänker man ett varv till, så är det kanske inte så konstigt som det låter. Ena halvan av sushin är ju rå fisk. Fredrik hoppar bara över riset. Sill är ju rå fisk. Fredrik hoppar bara över sockerlagen.

– Jag kan inte säga att rå torsk smakar gott, säger Fredrik, det är faktiskt lite äckligt, smakar fiskigt. Men samtidigt är det en vanesak, det finns en massa recept på hur man kan anrätta rå fisk. I många kulturer äter man mycket rå fisk. Ingen tycker till exempel att ostron är konstigt. Och vad gäller kött, tänk bara på carpaccio och råbiff. Inget märkligt med det.

yoga efter maten rekommenderas

yoga efter maten rekommenderas

Att äta rått handlar inte om njutning, åtminstone inte efter traditionella mått.

– Det finns ingen rå mat som smakar godare än lagad mat, så är det bara. Men njutningen för mig är att vara hälsosam och veta att jag gör någonting naturligt. Att veta att jag bygger upp min hälsa är viktigare för mig än att det smakar gott.

Fredriks flickvän äter också rått, men med lite mer finess än Fredrik.

– När jag är själv kan jag bara packa upp ett paket köttfärs och äta rakt ur förpackningen, men min flickvän brukar göra olika såser och oljor med vitlök och tomater.

Maten sköljs ibland ner med vatten, även om Fredrik inte dricker så mycket vatten. Det finns så mycket vatten i rå mat, att han inte behöver dricka så mycket. Men när han dricker vatten, så inte är det kranvatten.

– Aldrig kranvatten, säger Fredrik. Det finns ju klor i dricksvattnet, och klor är ett av de farligaste ämnen som finns. Och jag dricker heller inte vatten i Pet–flaskor, det måste vara i glasflaska, vilket också kan vara en kamp att hitta. Det bästa vattnet, Perrier, kommer från Frankrike.

Det blir dags för lunch, och Fredrik öppnar ett paket lövbiff, nyligen inköpt på ICA.

– Jag försöker köpa ekologiskt kött när det finns, men går inte det, så tar jag vad som finns.

Fredrik skär lövbiffarna i småbitar, och hackar ihop en avokadoröra som sidorätt. På ett annat fat lägger han upp några rejäla, vita fettklumpar.

– Fettet är viktigt, säger Fredrik, det fungerar som en katalysator för den andra maten, den hjälper till med förbränningen.

På ett annat fatt lägger han upp ett par uppsågade benbitar. Med märg i mitten.

– Rå märg är väldigt nyttigt, förklarar Fredrik.

Fotograf Luca tittar på mig. Jag tittar på fotograf Luca. Bon appetit!

Och det är faktiskt inga större problem. Den råa lövbiffen slinker ner fint tillsammans med avocadoröran. Inget större tuggmotstånd, bara svälja och hoppas att det landar mjukt i magen.

Benmärgen går lite trögare. Det smakar inte så mycket, men huvudet skickar signaler om att det är ganska äckligt. Jag vet inte riktigt varför. Möjligen att benmärg verkar vara så påtagligt mycket dött djur.

Sen då de vita fettklumparna. De är närmast att likna en delikatess, förklarar Fredrik. Fettet kommer från gräsätande kossor, och är i absolut toppklass vad gäller fett. Själv har jag avskytt fett sedan tidiga år, alltid skurit bort fettkanterna på fläskkotletter och julskinka. Men är man undersökande reporter eller inte? Klart man är undersökande reporter. Skär av en bit och stoppar i munnen. Det smakar inte så mycket. Men det är något med konsistensen. Den känns inte helt bekväm.

– Hur känns det, undrar Fredrik nyfiket.

Magen känns helt ok. Inga problem. Det är bara huvudet som inte riktigt hänger med.

– Hela vårt samhälle är uppbyggt kring mat, förklarar Fredrik. Hela vårt liv går ut på mat. Alla högtider ska firas med stora måltider. I TV visar alla kanaler matprogram. Det är inte bara jag som tänker på mat, fast jag tänker ju på ett annat sätt.

– Grejen är ju att jag inte vet om det här är rätt, det får jag nog vara ödmjuk att säga. Jag är ingen forskare. Det mer som en kostens upptäcktsresande. Det var läskigt första gången jag år rå kyckling. Jag kanske dör nu, tänkte jag. Jag hade ju hört att det skulle vara jättefarligt. Men, ”faan, jag gör det bara”.  Sedan satt jag länge och kände efter hur det kändes i magen. Och jag dog ju inte.

Fredrik menar att det råder en bakteriefobi i samhället, som vindlar sina rötter ända tillbaka till 1800–talet och gamle Louis Pasteur.

– All modern läkarvetenskap är uppbyggd kring att bakterier är farliga. Men bara för att det finns bakterier betyder det inte att du blir sjuk på grund av bakterierna. Det är ungefär som att säga att alla döda djur i Afrika beror på att det finns så mycket gamar där. Det är ungefär samma resonemang.

– Om vi kan tänka oss en skapare, vem det nu är, så tror jag inte denne satt och tänkte att om jag nu gör några bra bakterier så måste jag också göra några dåliga. Jag tror inte det finns bra eller dåliga bakterier, alla har sitt syfte.

– Vårt immunförsvar, som till 70–80 procent är lokaliserat till magen, består ju av bakterier. Själva tanken med rå mjölk är ju att den innehåller en massa bakterier, du tillför alltså ännu mer bakterier, och får i längden ett starkare immunförsvar. Och tvärtom, om du äter steriliserade grejer så sänker du immunförsvaret.

– Vanlig mjölk kan till och med vara farlig. Pastöriseringen förändrar alla näringsämnen, de får andra molekylstrukturer, vilket en del forskare menar kan vara en fara, speciellt för barn och unga, och homogeniseringen slår sönder fettet, vilket är en kosmetisk process för att fettet inte ska flyta upp till ytan. Det vill säga, det fett som nu finns kvar i mjölken, det är inte mycket. Det  mesta har man tagit bort och gjort glass och smör av. När man köpte mjölk förr och hämtade mjölken med glasflaska, såg man till att handlarna inte lurade en på fettet, som ju innehöll mest näring.

Ge mig ett rått ägg annars blir jag arg!

Ge mig ett rått ägg annars blir jag arg!

Det drar ihop sig till mellanmål.

– En riktig immunförsvars–booster, förklarar Fredrik. En lever–smoothie.

Spännande. Jag har avskytt lever lika länge som jag har avskytt fett. Lever luktar illa och smakar illa. Det är en universell sanning.

– Ja, den här smoothien är jätteäcklig, tröstar Fredrik glatt, den blir helt brun, ser ut som skit rent ut sagt. Men det slänger man i sig.

På skärbrädan, ett halvt kilo uppskuren lever. Blodet rinner fint längs skärbrädans sidor. Ner med levern i en mixer. På med en halv liter råmjölk. Och så en rejäl klick med oupphettad honung.

– Tre livsfarliga grejer på en gång, ler Fredrik. Rå lever ska man absolut inte äta enligt läkarna, och inte rå mjölk och inte oupphettad honung.

Mixern drar igång. ”Wroooom”, och leverbitarna blir allt mindre. Men inte alldeles osynliga.

– Den blir lite klumpig den här smoothien, säger Fredrik, men det är bara att svälja. Varsågod.

Jaja, där står man alltså med ett stort glas i handen med en sörja som ser ut som någonting som har med maginfluensa att göra. Men vad gör man inte för den bästa av läsekretsar.

Klunk, klunk, klunk. Nej, där ljög jag allt lite. Bara en ”klunk”. Hubbahuff!

– Nå, vad tyckte du, undrar Fredrik intresserat.

Jag vet inte riktigt. Det känns som om någonting åker hiss i magen. Det smakade lever, men ändå inte så mycket lever. Honungen och mjölken dämpade, inga spykänslor. Men en klunk räcker. Jag ger Fredrik en beundrande blick när utan att blinka drar i sig hela härligheten.

– Det är en riktig befrielse när man vågar hälla i sig alla de här grejerna, säger Fredrik. Du kommer närmare naturen, den känns inte farlig längre, naturen är min kompis.

Brorsan Jonas är en extrem vad gäller träning. Fredrik då, är han extrem vad gäller mat?

– Jag tycker faktiskt inte det. Jag tycker att de som dricker Coca Cola, äter mikromat, de som lever för mat, som söker njutningen i att äta, det är de som är extremer, de lever extremt dumt. Man har fått en kropp och man har fått ett liv och jag tycker man ska visa respekt för det och ta hand om det på bästa vis.

– Om jag inte har respekt för mig själv, då kommer jag heller inte ha respekt för andra människor. Så det finns också en djupare mening i det här. Visst, det blir kanske lite obekvämt, men jag lever hellre lite obekvämt och försöker hitta något svar än lever tryggt och bekvämt.

Och hur var det egentligen med fiskögonen?

– Jag läste i en bok att de nordamerikanska indianerna åt fiskögon så ofta de kom åt. Det finns väldigt mycket A–vitaminer i fiskögon. Så jag smällde i mig en tallrik med ögon från torskfisken sej. Det var ganska gott, faktiskt, smakade lite som Kalles Kaviar. Men min flickvän är inte lika hardcore, hon åt inga fiskögon, hon tyckte ögonen tittade på henne. Fast fiskögon blir aldrig någon stapelföda för mig, jag får i mig så mycket A–vitamin ändå.

Fredrik säger att han känner sig frisk, stark och energisatt av den här kosthållningen. Blodsockret ligger stadigt på en mycket jämnare nivå än förr.

Fredrik ser stark ut, har ungefär samma fysionomi som brorsan Jonas.

Hur mycket tränar du?

– Jag tränar inte så mycket organiserat. Jag springer eller går varje dag, i barfotaskor. Jag är väl ut en 7–15 kilometer, men jag har aldrig klocka med mig. Jag har ingen aning om vad jag gör på milen, men Jonas har sagt att jag springer hyfsat fort. Fast jag har aldrig haft lust att mäta mig i tävlingar, det är inte min grej. Jag tycker om att vara i skogen, klättra och träna styrka med det som finns där, och med kroppen som tyngd.

Boken ”Mjölkrevolutionen  – Naturens mest perfekta mat du inte får köpa (ännu)” kommer ut nu i höst.

– Jag vill få igång en debatt, säger Fredrik. Mjölk är ett väldigt viktigt livsmedel. Idag får jag köpa diabetesframkallande livsmedel hur mycket jag vill, men inte en hälsobefrämjande dryck som opastöriserad mjölk. Livsmedelsverket påstår att bakterierna i mjölken är farliga. Jag menar att de inte är det, utan tvärtom mycket hälsosamma.

Hur nu den debatten slutar, så var det ett inspirerande möte. Fredrik fick mig att äta saker som jag aldrig skulle ha ätit utan Fredriks försorg. Och jag kan gott tänka mig att hacka upp en lövbiff med avokadoröra någon gång då och då. Fast på tågresan hem hade magen en del underliga ljud för sig. Förmodligen lever–smoothien som spökade. Jag jämnade ut med en katalysator från SJ:s sortiment.

En påse Ahlgrens bilar!

Brppp!”

Måndag hela veckan

Mitt liv ter sig tämligen likt Bill Murrays i filmen Groundhog Day. Alla dagar är ganska lika. Så till vida att det saknas helg, vardag, arbete och ledighet. Den enda skillnaden är att jag verkar få lite mer mail på vardagar och att jag ”jobbar” mer. Whatever that means, i Colting Management Corporations, värld?

Dessutom är det lättare att hitta lunchsällskap under vardagarna då helgerna tycks, för de flesta, konsumeras av samboträskens och familjeidyllens krav på umgänge. Städa vindar, gå på djurpark, tvångshångel och så vidare alltså.

Men det blir fullt ställ den här veckan! Träning, föreläsningar, ondulering och raka benen. Hur ska jag hinna? Min nya giv är nämligen att sova. Jo men visst. Det är ju så skönt. Så jag vägrar att låta mig störas innan kl 9 eller motsvarande minst nio timmars navelluddande under täcket. På det sättet har jag redan hunnit missa David o Thobbes simträning mitt i natten i morse. Alla vet ju att man blir trött av träning! Av sömn blir man pigg och rask som speakerrösten på en ohyggligt gammal SF-film!

Flickvännen är uppe och ute sedan långt om länge. Hundarna är lugna och fina. Rummet är stilla. Tanken är kontemplativ och otyglad. Världen håller sig på behörigt avstånd. Det blir lätt så när man har mobilen på ljudlös. Mina binjurar har inte varvat upp utan går på tomgång. Det lär ju inte vara så länge. Min ambitions piska kommer snart att vecklas ut och piska mina ömkliga axlar. Och det känns ju förbannat bra faktiskt! För när veden och bränslet har fått torka och vila till sig så kan det brinna utav bara helvete. Sur ved brinner dåligt.

Stenåldersträning i Borås

Stenåldersträning i Borås

På tal om ved. På söndag lyfter vi stock och sten i skogen! Då anordnar jag en ”Stenåldersträningsdag” i Borås mellan klockan 10-17. Kolla in på http://www.colting.se och anmäl på colting@telia.com.