Träning dag 13/60

8 oktober                       Cannes

 Lång och stabil träning idag! 18 kuperade mil på cykeln och med betydande tryck hela vägen samt en kort och hård träning. Lite över sex och en halv timmes träning. Körde i princip IM-banan fast från Cannes.
Körde på väldigt lite energi; började dagen med ägg o bacon och fram till 14 mil drack jag bara vatten samt en kaffe. Var stark hela vägen hem men stel i ryggen av all nedförskörning. Jobbigare med kurvigare nedförskörning som här jfrt med USA med större och öppnare vägar som man kan svepa kurvorna igenom.
Min sätesmuskel är verkligen dålig för tillfället, den flammar upp av ömhet efter en tuff övning och är kass resten av dagen. Isar och stretchar försiktigt och det gör redigt ont när man kommer in på djupet på det onda och trycker. Behöver ha lite av Boulder-Julies tortyr-massage på den antagligen.
Hoppas jag kan springa distans imorgon. Får ta i detta när jag kommer hem.

Stretchade och körde en del Pilates-core på beachen i kvällssolen innan simning

-182 km cykel. 6.03 aktiv tid. 2510 höjdmeter.
Puls 140+ i klättringarna och 130 i snitt fram till första stoppet efter 2.40. Därefter lite lägre snitt men samma puls uppför.
Cannes-Mougins-Valbonne-Chateauneuf-Gourdon-Chaussols-Gréolieres-Coursegoules-Bouyon-Le Broc-Carros-Gattieres-Vence-Tourettes (ropade FUCKFUCKFUCKFUCKFUCK) –Le Bar sur Loup-Chateauneuf-Valbonne-Mougins-Cannes

-30 min havssimning med paddlar, ca 1800 m
bland annat 10xlängre intervall + 10×20 tag max

 

Det är mycket natur i naturen en la France

Det är mycket natur i naturen en la France

 

Med båda fötterna i sanden på stranden i slutet av dagen

Med båda fötterna i sanden på stranden i slutet av dagen

Träning dag 11/60

6 oktober                Cannes

 Körde en lång cykling med Nelker på delar av IM France-banan. Väldigt kuperat och väldigt vackert. Cyklade återhållsamt med kontrollerad puls och med Nelker på lånad cykel och ocyklade ben. In och ut genom trafik och bebyggelse tar också en väldig tid som bekant.
Grasse, Valbonne, en helvetes massa berg och ned via Col de Vence och kusten hem.
Gick på ägg och fläsk från start och drack bara vatten de fyra första timmarna och det var stabilt men jag svettades i vanlig ordning kopiösa mängder.
Körde stretch på stranden under eftermiddagen och simmade kort i havet men vid det laget hade jag tappat stinget en aning och uppskattade inte den kuperade sjögången som havet bjöd på.
Ont i sätesmuskeln på kvällen. Värk. Är det ärrvävnad eller något annat, ödem, benröta, kallbrand? Brorsan står på min baksida varje dag och det är grymt verksamt!

 -Cykling 5.40, ca 150 km (om den här cykeldatorn stämmer…), 
Puls på 130-140 i klättringarna, som mest 150+ i några extremt branta partier.
1850 höjdmeter.

 -10 min simning i ovänligt svall, ca 500 m. Stop n´go-simning.

Härlig fransk bergsbacke att plåga ben i! Här har säkert Laurent Fignon slitit också.

Härlig fransk bergsbacke att plåga ben i! Här har säkert Laurent Fignon slitit också.

 

Härligt smal fransk gränd! Här har säkert Voltaire också vinglat runt på velociped.

Härligt smal fransk gränd! Här har säkert Voltaire också vinglat runt på velociped.

 

Härlig fransk fika á la minimalisme. Har säkert inmundigats av Jean-Paul Sartre under hans betraktelser av existensialismen. Ni vet; "existensen föregår essensen", och den gamla visan...

Härlig fransk fika á la minimalisme. Har säkert inmundigats av Jean-Paul Sartre under hans betraktelser av existensialismen. Ni vet; ”existensen föregår essensen”, och den gamla visan…

 

Träning dag 10/60

5 oktober                 Cannes

Sov som en stock i natt, 10 timmar, och var oerhört mycket fräschare till sinnes än i går. Dock var mina ben ganska slitna efter gårdagens löpövningar.
Körde runt 4 timmar i alla tre grenarna. Cyklingen var runt 75 km men det är inga snabba mil här nere med stop n´go körning ut ur Cannes och genom byarna och med utförskörningar som är vindlande. Jag höll mig dessutom under 145 i puls uppför så det blev inga världsrekord direkt, snitt på drygt 27 km/tim men med 1100 hm.

-Cykel 2.45 aktiv tid, 75 km. Puls 122-149. Klättringarna i 135-145.
1100 höjdmeter

-Simning 28 min i havet, längre intervaller som var 4 x 400 m cirkus.

-Löpning 42 min i parken jämte, lugn men kuperad jogg med brorsan, 125-snitt

Träning dag 9/60

4 oktober                Borås/Cannes

 En mycket lång och tidig dag som dock blev väldigt bra. Tidig flight ned till Cannes och eftersom tidigt ändå är för tidigt så gick jag upp kl 03.45 och sprang en vända med Myra. Var på Landvetter strax efter 6 och i lägenheten i Cannes runt kl 11. Satte ihop cykeln och körde en kort sväng för att känna in den. Ska cykla riktigt långt och stadigt på tors, lör och måndag.
Simmade i havet men lider fortfarande av stela axlar och trött överkropp men det kommer att ta sig under veckan. Kvällens löpning med Nelker var oväntat bra; 15 km totalt med farter ned till 3.40/km.

Körde också sedvanlig rörlighetsträning på sanden nere vid havet efter simningen.

-Morgonlöp med hund

-Kort cykel, känna in materiel

 -Simning 40 min i havet. 
10 x intervall piren. 10×20 armtag hårt. Med mera

 -Löpning 15 km
Från 4.30  ned till 3.40, progressivt.
Det var hårt men benen var inte dåliga. Bara dålig fitness i de farterna. Det är sjukt att tänka att jag kunde springa avslutande 30 km i en triathlon i den farten.

Två dussin ostron för brorsan och mig på Brunos!

Två dussin ostron för brorsan och mig på Brunos!

Who´s the mermaid?

Who´s the mermaid?

Träning dag 8/60

3 oktober                 Borås

Uppsving på gång och laddar för en riktigt stor vecka i Frankrike! Körde ytterligare en dag med kortare simning och Pilates så att mina ben får hämta sig en dag till. Vet inte varför de reagerade så fruktansvärt illa men det är bara att vänta ut. Redo att lyfta mig imorgon.
Trött i överkroppen av Pilates och styrka men den core- och funktionsstyrkan jag kört senaste månaden är en bra investering för de kommande månaderna.
Jobbade undan en hel del och är i fas rent generellt; väl så viktigt när jag vill koncentrera mig.
Tidig start på dagen imorgon! Hur tidigt återstår att se…

 -2500 m simning
400 fritt frekvens/glid
8×25 ben u platta 35´
20×25 fjäril/rygg 30´
28×50 armsim fart/löst start 1.50´per 100

-80 min Pilates
Riktigt tufft pass med mycket överkropp och midja!

På väg in i bryggresning på Cadillacen!

På väg in i bryggresning på Cadillacen!

...and here we go!

…and here we go!

Träning i all ära, mysigast är det ändå att ligga framför brasan på kvällen med Myra!

Träning i all ära, mysigast är det ändå att ligga framför brasan på kvällen med Myra!

...även om det kan skapa lite avundsjuka hos Nosa och Boston som också vill ha kärlek av husse!

…även om det kan skapa lite avundsjuka hos Nosa och Boston som också vill ha kärlek av husse!

 

Min träning fram till Ultraman; följ den på bloggen!

Jag skriver bara träningsdagbok sporadiskt. Jag upplever det, efter 25 års idrottande, mest som ett kuriosavärde och som en kvantitativ slavdrivare för typ A-personligheter. Min intuitiva träningsplanering lämpar sig inte alltid för milräknande eller timjakt.

Fram till Ultraman kommer jag dock att skriva en träningsdagbok och dela med mig av den osminkade versionen här på bloggen. Jag började i måndags vilket innebar två månader till tävlingen. Den här första veckan är fortfarande del av min uppstart och slutet av mitt hälsoträningsblock. Inte mycket hälsa i den här veckan dock med 11 flighter på fem dagar och fem föreläsningar på tre dagar.

Hursomhelst, håll till godo.

Dag 1 – 26 september        Kanada

Tränade på morgonen innan vi åkte hem. En kort löpning på fältet och sedan ytterligare ett Pilates-pass med PT på Spine Studios.

Två bra måltider och skön dag innan jag började leta efter mitt pass som var spårlöst borta! Vi tog våra chanser och satsade på att jag kunde få åka på mitt ID (vilket säkert inte hade gått) men de hade passet på KLM´s kontor. Fuck. Hade glömt det när jag anmälde min väska som försvunnen vid ankomst. Jag var svettig men jag kunde i alla fall flyga hem!
Sov inget på flyget och får säkert betala för det imorgon.

-85 min Pilates med PT. Bra mix. Högt tempo.

-43 min löpning, distansfart. Puls 143-snitt

Dag 2 – 27 september        Borås

Sov 1 timme på sista flighten men sedan var det go-time hela dagen. Power through, är det enda som gäller. Kände mig inte illa i kroppen ändå och med en bra ägg och bacon-brunch per omgående så var jag redo att köra dag på natten.
Hade ett bra Pilatespass med Katja och jag kommer fortsätta att hålla ett lägre träningsfokus under den här veckan då jag har en massiv rese- och arbetsbelastning. Sprang på kvällen men var började bli rejält såsig i kroppen. Fick upp ångan lite till men sedan var det tack och gonatt.

-85 min Pilates med Katja. Helkropp. Lite öm i överkroppen efter gårdagens Pilates och efter resa. Normal ömhet i baksidor och vi kommer inte att stressa dem vidare i Pilatesframtiden.

-38 min min lugn löpning, knappt styrfart. Gick i backarna. Syresättning.

Dag 3 – 28 sep                       Stockholm/Finland

Fick en halv natts sömn och vaknade kl 03 då jag gick upp och läste samtliga gamla BT ifrån veckan.
Tog flyget från Landvetter till Sthlm för ett möte med Pasi och Magnus. Bra!  Simmade efteråt med en mycket stel och kantig kropp innan jag åkte ut till Arlanda och tillbaka till Landvetter. Där hämtade jag en ny väska i bilen och tog flyget till Helsingfors och Vasa. Åt en sen middag och försökte koppla av.

-60 min simning, 3000 m
300 fritt frekvens/glid
8×25 ben utan platta på 35
20×25 fjäril/rygg på 30´
36×50 hård/lös med start 1.45´varje 100. Paddlar. Snabba på 33-34.  Dålig tajming, trötta muskler, ingen rytm.
8×25 rygg/sving löst

Dag 4 – 29 sep                       Finland

Hade en massiv föreläsningsdag med en löpclinic på 3.5 tim och en föreläsning på 3 tim. Väldigt lyckat och uppskattat! Alla pratar svenska i Nykarleby! Rejält sliten i bilen tillbaka till hotellet.
Var inte helt 100 under dagen då ett av mina ögon blev helt igenmurat och rött under simträningen. Vad hände? Cleareyes löste det mesta men jag var grumlig och svullen i egentligen båda ögonen resten av dagen.
Hann bara med en kort simning då jag prioriterade sömnen. Ligger fortfarande efter. Är trött och kantig i simningen dessutom.

-2000 m simning, 40 min, lugn distans
20×50 frisim/rygg, vila 15´
20×50 paddel tempo/glid/rygg, vila 15

Dag 5 – 30 september        Finland/Borås

Upp 04.45 för att ta taxi till flygplats och för att hinna hem till två föreläsningar som lämpligt nog hölls på Landvetters flygplats för Swedavia.
Fick inte mer än runt 4 tim i natt men var lite speedad i kroppen efter gårdagen och gick på överväxeln.
Hade lite tid innan mina jobb så jag kunde komma ut på en kort löp även om det nästan kunde kvittat då jag kände mig som en zoombie. Men det gjorde nog gott för jag var på efteråt och höll två stabila 90 min föreläsningar.
Took care of business när jag kom hem och körde sedan ett pass crossfit/TRX med Anetth som jag kommer att ångra imorgon.
Åt en grym sallad och oxfilé på kvällen och hann med att göra en bra bananpannkaka också. Elin jobbade ändå. Kom i säng hyfsat för imorgon då det är tredje raka dagen med Jonas the lecturer.

-39 min lugn löpning på enormt tråkig landsväg, 133 i snittpuls

-40 min crossfit/TRX. Mina insidor och baksidor reagerade INTE bra på kettlebells och marklyft. Körde därefter mest överkroppsövningar men var inte riktigt med. Pushade mig inte så hårt. Inte rätt dag för det.

Dag 6 – 1 oktober                 Växjö/Borås

Sov OK och kände mig stabil hela dagen. Åkte till Växjö med Carl som min chaufför under dagen. Höll en lyckad ”Nakna Hälsan” på Filmstaden i Växjö och var peppad före, under och efter.
Somnade i bilen till Värnamo där Carl släppte mig och jag cyklade hem därifrån. Körde småvägarna via Gällstad och Thobbe mötte mig i Dalstorp.
Benen är helt förstörda! Fuck. Satt på ispåsar under middagen. Elin hade lagat en grym fiskgryta!

 -120 km återhållsam distans, 3.53, snittpuls ca 125
Tröga ben som sakta förbättrades. Trött i slutet. Dålig distansuthållighet just nu.

Ted Ås. Respekt!

Jag hade turen att springa på Ted i Borås igår under en av hans säljuppdrag med 2XU. Vi tog en fika och sedan föreslog jag en kort simträning som han gillande biföll. Det blev vare sig långt eller hårt då jag kommer av en hård träningsperiod och en lång resa och han körde Kalmar Triathlon i lördags.

Det var roligt att simma med Ted igen. Vi har tränat mycket ihop genom åren och vi har simmat en hel del riktigt jobbiga träningspass på Alidebeach. Nu tränar vi inte alls så mycket tillsammans då vi båda två är ganska upptagna och har varsin agenda.

Ted och Jonas

Ted och Jonas

Ted kom trea i Kalmar och på SM i lördags. Han har vunnit flera gånger innan men hade inte vädret på sin sida i helgen. Ted är tyvärr ganska dålig på värme. Hans favoritväder är typ 12 grader och duggregn, då kommer han till sin rätt! Tyvärr är det sällan de förutsättningarna i triathlon och därför har Ted stått för några spektakulära meltdowns genom åren. Den enda gången han körde Hawaii gick det oerhört långsamt på löpningen och han avslutade med en långsammare löptid än cykeltid och det är aldrig bra;) Den löpningen inkluderade några längre promenader och sittande pauser i vilostolar. Men han fullföljde! Och det gör han i princip alltid.

Och där ligger storheten hos Ted Ås. Han ger aldrig upp. Han gör alltid sitt bästa. Och han gör det med en smittande positiv och lugn attityd befriat ifrån ego och självhävdelse, vilket måste anses oerhört sällsynt bland en toppidrottare. Många andra, inklusive jag själv, kan drivas att prestera som bäst när man tävlar ”angry” och använder svartare bensin ifrån den mörka sidan. Inte Ted. Han är bara snäll och behaglig rakt igenom. Faktum är att jag aldrig ens sett Ted arg under alla år och jag har aldrig hört honom svära än gång. Nu är man ju inte en sämre person för att man är kolerisk och använder kraftuttryck men befrielsen av det hos Ted är en unik egenskap som gör honom mycket sympatisk.

Även om Ted i sammanhanget aldrig nått några större internationella framgångar  (återigen, det är sällan 12 grader och duggregn på VM, EM eller på Hawaii) så vet vi som varit hans träningskompisar under alla år att han har josen som krävs när han är på. Därför har det varit frustrerande att se honom underprestera ibland. Men han har aldrig givit tappt. Han har fortsatt varit högmotiverad och tagit eventuella motgångar som en sporre. Under många år körde han vansinnesveckor med simning under julveckorna för att förbättra sin sämsta gren. Och han har i viss mån lyckats att utvecklas steg för steg genom säsongerna. Visserligen har han inte haft optimala race i Kalmar de senaste åren men det känns ändå som om han blivit något bättre undan för undan. Han gjorde exempelvis mycket bra lopp i år både på SM olympisk och sprint och det med drafting. Ingen självklarhet för någon som satsar på Ironman. Och det vid 39 års ålder! På det sättet och med den attityden så har Ted förtjänat min djupaste respekt.

Därtill har under tiden jobbat i alla fall halvtid och hunnit med att leva ett familjeliv med två barn. Det är ingen självklarhet att man under så lång tid kan balansera den akten och samtidigt hålla sig motiverad. Och förbättra sig.

Det var roligt att se en ung kille som Erik Strand göra debut i Kalmar och komma tvåa på en fin tid. Men än så länge tror jag att ålder och rutin besegrar ungdomlig entusiasm. Jag vet inte om Clas Björling är motiverad att plåga sig mer. Han har bevisat mer än nog med sin comeback och återhämtning ifrån svår ohälsa. Björn Andersson är inte gammal än och har fortfarande att göra en riktigt bra IM men med en starkare motor än någon annan i triathlon-Sverige behöver han bara en bra dag och ett bra väder för att lyckas fullt ut. Men jag vet och tror att jag har i alla fall en riktigt bra IM på en en snabb bana i mig, om jag kan hålla mig fri från skador (and it´s a big if). Jag har aldrig egentligen kört en IM på en bana som lämpar sig för snabba tider och jag vill hemskt gärna göra det. Och jag hoppas att Ted fortsätter ett tag till! Nästa år fyller han 40. Och jag 39. Jag hoppas att han och jag står på startlinjen båda två under 2012.

Colorado Climbing Camp, dag 7

Det är dagen efter lägret nu och jag är ordentligt sliten. Vi är alla det. Några av oss var och simmade Masters i morse och det var det första riktigt tröga träningspasset på mer än 14 dagar. Jag sög rejält! Kantig, trög, okoordinerad och stel. Sådan man blir efter mycket och hård träning på hög höjd, helt enkelt. Jag kallar det passet 4000 meter flodhäst.

Efter det åkte vi och käkade en volymiös frukost på Walnut Café med frensh toast, ägg, grits och pannkakor. ”Where is fucking pancakes house?” har varit vår catchphrase under det här lägret. Och eftersom jag också är nihilist så har vi lekt Big Lebowksi en del. Jag gillar att driva med allas tekniska hjälpmedel som effektmätare, Garmin och deras träningsdagbok på TrainingPeaks. Jag tror inte på den skiten. Jag tror aldrig något är jämförbart eller samma. Det finns alltid för många variabler i träning och liv. Jag ska starta en coachingservice som heter Nihilist Coaching.

Igår cyklade vi uppför Mt Evans, det är den högst asfalterade vägen i hela USA; 4300 möh. Det var en redigt lång klättring. Först 900 höjdmeter från Idaho Springs och sedan 1100 höjdmeter till från Echo Lake. Fatta att klättra 2000 höjdmeter och redan vara på 2300 möh när man startar!

Jag hade en rätt bra dag men någonstans vid 4000 möh så tappade jag en fjärdedel av uteffekten och blev bara less på backen. Snoret hängde i långa trådar och det blåste hur kallt som helst när man närmade sig slutet. Väl uppe så dunkade jag en Dr Pepper, tog på mig alla kläder som jag hade i supportbussen och körde ned igen. Och det var långt värre än upp! Väldigt dålig väg, sidvind, svinkallt, trött i kroppen och mängder av bilar på väg upp!

Det luktade starkt från mina bromsbelägg när jag var nere vid Echo Lake igen och efter en återsamling så blev det fincykling ned till Bergen Lake för brunch och vidare hemfärd till Boulder och presto, here we are.

Jag vet att jag inte borde men jag funderar starkt på att åka upp till Switzerland Trail och springa. Det är så roligt att ha hittat mina ben under mig igen men jag är samtidigt lite i ett återhämtningsläge, både fysiskt och mentalt. Men det är nog bäst att jag springer för annars är risken stor att jag köper åtta Krispy Kreme Donuts och det vore ju inte bra.

Vad jag egentligen vill göra är att cykla mer och cykla uppför. Att vara på tour har en beroendefaktor som kräver en viss avgiftning.

 

 

Colorado Climbing Camp, dag 6

Simning klockan 7 i Vail, 3000 meter i intervaller. Frukost och packning. Kände mig lätt och stark i vattnet men gissade att det skulle ändras illa kvickt så fort jag satte mig på cykeln.

Vi började klättra rakt ut från hotellet och sure enough, det fanns inget jävlaranamma i benen. 700 höjdmeter senare så kunde jag i alla fall konstatera att jag kunde cykla hyggligt snabbt men jag orkade och ville inte göra så ont idag.

Loveland Pass ifrån andra hållet var ingen hit heller. Nästan 55 min på 150-puls och jag lekte mentala lekar med mig själv och försökte hitta den perfekta låten på min i-Pod och vänta ut de toppen på 3600 möh.

När vi anlände Idaho Springs efter 12 mil så var jag ganska toast. Dessutom hade jag en bad hair day.

Trött med konstig solbränna och utan hårgele

Trött med konstig solbränna och utan hårgele samt en norrman i bakgrunden.

Imorgon är sista dagen på lägret och det blir the bitch of the bunch, klättringen uppför Mt Evans som toppar ut på 4300 möh. Ja jävlar, jag hoppas alla kromosomer och sån´t är i ordning när syret blir tunt.

Sedan har jag en träningsdag i Boulder innan jag åker hem på måndag. Och det ska bli skönt. Jag är ganska trött nu, om än i förbannat bra aerob form, och jag längtar hem och behöver mysa med Elin!

Ikväll åt jag buffaloburgare på Buffaloe´s men jag var knappt hungrig. Bad sign. Men solen var på nedan, staden låg i motljus och promenaden skön.

 

Tre glada amigos på Buffaloe´s; Rich, Jonas o Gordo

Tre glada amigos på Buffaloe´s; Rich, Jonas o Gordo

 

Idag eller imorgon, beroende på hur man ser det, går Kalmar Tri. Det är tydligen ett jävla drag där, säger det som vet. Jag hade gärna tävlat men hade missat den här inspirerande och makalösa lägerresan i så fall. Och jag behöver inspirerande träning, inspirerande människor och ett inspirerande liv mer än tävling till varje pris.

Och det finns andra mycket goda skäl till att jag inte tävlar och tävlar långt just nu. Och de skälen har den medicinska expertisen jag träffat på den här resan äntligen hittat svaren på. Även om det inte var några särskilt bra svar. Men det ska jag skriva om vid ett senare tillfälle när mitt huvud inte är fullt av ost.

Vem vinner då? Är det varmt så blir det nog som förra året med en Ted Ås som öppnar hårt för att dö hårt, som han tyvärr har för vana att göra. Erik Strand är snabb men har definitivt inte träningsbakgrund nog för att kunna göra en bra IM än. Men kanske räcker det för att vinna Kalmar. Blir det en tuff dag så tror jag att Antti Antonov kan komma starkt på löpningen. Hoppas att David Svensson hittar magiska ben och tar sig upp på pallen. Det är de enda fyra som jag egentligen känner till.

Colorado Climbing Camp, dag 5

Väldigt stor output idag och känner mig lömskt lugn och fridfull nu på kvällen när jag äntligen duschat och ondulerat mig. För första gången idag ska tilläggas. För dagen har i sin helhet annars spenderats i tränings- eller ombyteskläder. Inte ens deo. Knappt man tror att det är sant.

Moralen var hög i morse när jag rullade ur lakanen vid 05.45. God save America för kaffekokare på timer för det fanns varm java som smekte igång min själ och som höll mig sällskap bort till poolen som enligt uppgift skulle öppna kl 06.00. Vilken sucker man hade varit om man nu stått där och skakat i grinden klockan mitt i natten och missat både tv och simning. Karma var på min sida dock och jag kunde hoppa i och i värmedimman klämma 3000 meter i bra intervaller. 50 x 50 med en snabb på start 40 och en recov på 55. Höjden känns när man simmar och det blir mycket dubbelandning in och ut ur vändning.

Handduk runt höften hem och en snabb frulle på quinoa och äggröra innan jag klev in i cykelstället för roll-out klockan åtta. Vi hade fyra bergspass på agendan och mer än många höjdmeter.

Jag var seg på Battle Mountain men hittade lite flyt uppför Tennessee Pass innan jag fullständigt krossade uppför Fremont Pass. Jag körde stora kakan upp och var först upp till supportbilen med en bultande bröstkorg. Sista klättringen uppför Vail Pass var tråkig eftersom vi körde den igår också och jag hade hemlängtan.

Jag klev rakt ned i forsen utanför hotellet och satt tio minuter med allt mer avdomnade ben. Det var dock precis vad som behövdes då mina ben skrek högt under sista klättringen och var i djupt behov av terapi.

Snabb lunch med wraps och sedan i säng någon timme. Jag huttrade dock så att jag var tvungen att duscha händerna i varmt vatten ett bra tag och ta på mig mössa för att få upp lite oomph i kroppen.

Vad gör man så på eftermiddagen när man simmat tidigt som fan och cyklat 13 mil med fyra bergspass? Jo, man springer uppför skidbacken! No joke, det var faktiskt vad vi gjorde. Jag och JD sprang långa vägen upp till Eagles Nest och kunde addera 700 nya höjdmeter och förbannat hög puls för dagen. Vi tog gondolen ned och väl hemma så hade vår crew fixat BBQ och sallad. Dusch, deo, dental floss och presto, vi är i realtid!

Tyvärr inga bilder idag men det är samma vackra utsikt hela tiden!