oktober 5, 2011

Träning dag 9/60

4 oktober Borås/Cannes

En mycket lång och tidig dag som dock blev väldigt bra. Tidig flight ned till Cannes och eftersom tidigt ändå är för tidigt så gick jag upp kl 03.45 och sprang en vända med Myra. Var på Landvetter strax efter 6 och i lägenheten i Cannes runt kl 11. Satte ihop cykeln och körde en kort sväng för att känna in den. Ska cykla riktigt långt och stadigt på tors, lör och måndag.
Simmade i havet men lider fortfarande av stela axlar och trött överkropp men det kommer att ta sig under veckan. Kvällens löpning med Nelker var oväntat bra; 15 km totalt med farter ned till 3.40/km.

Körde också sedvanlig rörlighetsträning på sanden nere vid havet efter simningen.

-Morgonlöp med hund

-Kort cykel, känna in materiel

-Simning 40 min i havet.
10 x intervall piren. 10×20 armtag hårt. Med mera

-Löpning 15 km
Från 4.30 ned till 3.40, progressivt.
Det var hårt men benen var inte dåliga. Bara dålig fitness i de farterna. Det är sjukt att tänka att jag kunde springa avslutande 30 km i en triathlon i den farten.

Två dussin ostron för brorsan och mig på Brunos!

Who´s the mermaid?

oktober 1, 2011

Min träning fram till Ultraman; följ den på bloggen!

Jag skriver bara träningsdagbok sporadiskt. Jag upplever det, efter 25 års idrottande, mest som ett kuriosavärde och som en kvantitativ slavdrivare för typ A-personligheter. Min intuitiva träningsplanering lämpar sig inte alltid för milräknande eller timjakt.

Fram till Ultraman kommer jag dock att skriva en träningsdagbok och dela med mig av den osminkade versionen här på bloggen. Jag började i måndags vilket innebar två månader till tävlingen. Den här första veckan är fortfarande del av min uppstart och slutet av mitt hälsoträningsblock. Inte mycket hälsa i den här veckan dock med 11 flighter på fem dagar och fem föreläsningar på tre dagar.

Hursomhelst, håll till godo.

Dag 1 – 26 september Kanada

Tränade på morgonen innan vi åkte hem. En kort löpning på fältet och sedan ytterligare ett Pilates-pass med PT på Spine Studios.

Två bra måltider och skön dag innan jag började leta efter mitt pass som var spårlöst borta! Vi tog våra chanser och satsade på att jag kunde få åka på mitt ID (vilket säkert inte hade gått) men de hade passet på KLM´s kontor. Fuck. Hade glömt det när jag anmälde min väska som försvunnen vid ankomst. Jag var svettig men jag kunde i alla fall flyga hem!
Sov inget på flyget och får säkert betala för det imorgon.

-85 min Pilates med PT. Bra mix. Högt tempo.

-43 min löpning, distansfart. Puls 143-snitt

Dag 2 – 27 september Borås

Sov 1 timme på sista flighten men sedan var det go-time hela dagen. Power through, är det enda som gäller. Kände mig inte illa i kroppen ändå och med en bra ägg och bacon-brunch per omgående så var jag redo att köra dag på natten.
Hade ett bra Pilatespass med Katja och jag kommer fortsätta att hålla ett lägre träningsfokus under den här veckan då jag har en massiv rese- och arbetsbelastning. Sprang på kvällen men var började bli rejält såsig i kroppen. Fick upp ångan lite till men sedan var det tack och gonatt.

-85 min Pilates med Katja. Helkropp. Lite öm i överkroppen efter gårdagens Pilates och efter resa. Normal ömhet i baksidor och vi kommer inte att stressa dem vidare i Pilatesframtiden.

-38 min min lugn löpning, knappt styrfart. Gick i backarna. Syresättning.

Dag 3 – 28 sep Stockholm/Finland

Fick en halv natts sömn och vaknade kl 03 då jag gick upp och läste samtliga gamla BT ifrån veckan.
Tog flyget från Landvetter till Sthlm för ett möte med Pasi och Magnus. Bra! Simmade efteråt med en mycket stel och kantig kropp innan jag åkte ut till Arlanda och tillbaka till Landvetter. Där hämtade jag en ny väska i bilen och tog flyget till Helsingfors och Vasa. Åt en sen middag och försökte koppla av.

-60 min simning, 3000 m
300 fritt frekvens/glid
8×25 ben utan platta på 35
20×25 fjäril/rygg på 30´
36×50 hård/lös med start 1.45´varje 100. Paddlar. Snabba på 33-34. Dålig tajming, trötta muskler, ingen rytm.
8×25 rygg/sving löst

Dag 4 – 29 sep Finland

Hade en massiv föreläsningsdag med en löpclinic på 3.5 tim och en föreläsning på 3 tim. Väldigt lyckat och uppskattat! Alla pratar svenska i Nykarleby! Rejält sliten i bilen tillbaka till hotellet.
Var inte helt 100 under dagen då ett av mina ögon blev helt igenmurat och rött under simträningen. Vad hände? Cleareyes löste det mesta men jag var grumlig och svullen i egentligen båda ögonen resten av dagen.
Hann bara med en kort simning då jag prioriterade sömnen. Ligger fortfarande efter. Är trött och kantig i simningen dessutom.

-2000 m simning, 40 min, lugn distans
20×50 frisim/rygg, vila 15´
20×50 paddel tempo/glid/rygg, vila 15

Dag 5 – 30 september Finland/Borås

Upp 04.45 för att ta taxi till flygplats och för att hinna hem till två föreläsningar som lämpligt nog hölls på Landvetters flygplats för Swedavia.
Fick inte mer än runt 4 tim i natt men var lite speedad i kroppen efter gårdagen och gick på överväxeln.
Hade lite tid innan mina jobb så jag kunde komma ut på en kort löp även om det nästan kunde kvittat då jag kände mig som en zoombie. Men det gjorde nog gott för jag var på efteråt och höll två stabila 90 min föreläsningar.
Took care of business när jag kom hem och körde sedan ett pass crossfit/TRX med Anetth som jag kommer att ångra imorgon.
Åt en grym sallad och oxfilé på kvällen och hann med att göra en bra bananpannkaka också. Elin jobbade ändå. Kom i säng hyfsat för imorgon då det är tredje raka dagen med Jonas the lecturer.

-39 min lugn löpning på enormt tråkig landsväg, 133 i snittpuls

-40 min crossfit/TRX. Mina insidor och baksidor reagerade INTE bra på kettlebells och marklyft. Körde därefter mest överkroppsövningar men var inte riktigt med. Pushade mig inte så hårt. Inte rätt dag för det.

Dag 6 – 1 oktober Växjö/Borås

Sov OK och kände mig stabil hela dagen. Åkte till Växjö med Carl som min chaufför under dagen. Höll en lyckad ”Nakna Hälsan” på Filmstaden i Växjö och var peppad före, under och efter.
Somnade i bilen till Värnamo där Carl släppte mig och jag cyklade hem därifrån. Körde småvägarna via Gällstad och Thobbe mötte mig i Dalstorp.
Benen är helt förstörda! Fuck. Satt på ispåsar under middagen. Elin hade lagat en grym fiskgryta!

-120 km återhållsam distans, 3.53, snittpuls ca 125
Tröga ben som sakta förbättrades. Trött i slutet. Dålig distansuthållighet just nu.

september 26, 2011

Brev från en glad läsare!

Jag får positiva och glada mail då och då ifrån människor som läst mina böcker, hört mina föreläsningar eller gått på ett seminarium och som därefter kunnat göra förändringar som hjälpt dem till bättre hälsa och bättre prestationer. Frida är en av dem och hon skrev till mig som följer;

Hej Jonas!
Ska försöka fatta mig ganska kort. Började springa regelbundet i början av juni och sprang då som längst 6 km. Läste ”Jag vill ju bara se bra ut naken” i samma veva som jag började springa och insåg att löpning verkligen är något jag håller kärt i hjärtat.

För två helger sedan lyckades jag springa min första halvmara utan några större svårigheter. Hade kunnat fortsätta men kände att 21 km fick räcka för den dagen.

För cirka 1,5 månad sedan fick jag rejäla problem med min högra höft. Kunde knappt gå vissa dagar och det var ganska jobbigt att springa men jag gjorde det trots smärtan. Trodde problemet berodde på att mitt högra ben är 2 cm kortare än mitt vänstra men det var inte kärnan till problemet.

Började läsa ”Den nakna hälsan” för två veckor sedan och förra veckan läste jag delen där du beskriver löptekniken. Testade efter det att skjuta fram höften en aning och plötsligt var hållningen och steget helt annorlunda. Ryggen blev rak, axlarna drogs tillbaka och stegen hamnade automagiskt längre fram på foten.

Nu drygt en vecka senare med den nya tekniken med mig under varje pass så är höftproblemet nästan helt borta. Det känns galet bra ska du veta då jag gått och fruktat löparknä eller liknande. Du ska ha ett STORT TACK som har givit ut dessa underbara böcker och jag ser verkligen fram emot föreläsningen i Uppsala.

Du är KICKASS och jag hoppas att du aldrig slutar vara det!
Med vänlig hälsning
Frida

augusti 5, 2011

Colorado Climbing Camp, dag 5

Väldigt stor output idag och känner mig lömskt lugn och fridfull nu på kvällen när jag äntligen duschat och ondulerat mig. För första gången idag ska tilläggas. För dagen har i sin helhet annars spenderats i tränings- eller ombyteskläder. Inte ens deo. Knappt man tror att det är sant.

Moralen var hög i morse när jag rullade ur lakanen vid 05.45. God save America för kaffekokare på timer för det fanns varm java som smekte igång min själ och som höll mig sällskap bort till poolen som enligt uppgift skulle öppna kl 06.00. Vilken sucker man hade varit om man nu stått där och skakat i grinden klockan mitt i natten och missat både tv och simning. Karma var på min sida dock och jag kunde hoppa i och i värmedimman klämma 3000 meter i bra intervaller. 50 x 50 med en snabb på start 40 och en recov på 55. Höjden känns när man simmar och det blir mycket dubbelandning in och ut ur vändning.

Handduk runt höften hem och en snabb frulle på quinoa och äggröra innan jag klev in i cykelstället för roll-out klockan åtta. Vi hade fyra bergspass på agendan och mer än många höjdmeter.

Jag var seg på Battle Mountain men hittade lite flyt uppför Tennessee Pass innan jag fullständigt krossade uppför Fremont Pass. Jag körde stora kakan upp och var först upp till supportbilen med en bultande bröstkorg. Sista klättringen uppför Vail Pass var tråkig eftersom vi körde den igår också och jag hade hemlängtan.

Jag klev rakt ned i forsen utanför hotellet och satt tio minuter med allt mer avdomnade ben. Det var dock precis vad som behövdes då mina ben skrek högt under sista klättringen och var i djupt behov av terapi.

Snabb lunch med wraps och sedan i säng någon timme. Jag huttrade dock så att jag var tvungen att duscha händerna i varmt vatten ett bra tag och ta på mig mössa för att få upp lite oomph i kroppen.

Vad gör man så på eftermiddagen när man simmat tidigt som fan och cyklat 13 mil med fyra bergspass? Jo, man springer uppför skidbacken! No joke, det var faktiskt vad vi gjorde. Jag och JD sprang långa vägen upp till Eagles Nest och kunde addera 700 nya höjdmeter och förbannat hög puls för dagen. Vi tog gondolen ned och väl hemma så hade vår crew fixat BBQ och sallad. Dusch, deo, dental floss och presto, vi är i realtid!

Tyvärr inga bilder idag men det är samma vackra utsikt hela tiden!

augusti 4, 2011

Colorado Climbing Camp, dag 4

Jag och JD sprang starka 85 min i morse. Vi sprang runt sjön men hittade en fin stig för lite trail action. Vi öppnade upp det mot slutet och jag börjar känna igen min löpning. Ju mer jag tränar nu, desto bättre känns det i kroppen.

Kittad och klar att rulla.

Det är alltid riktigt fint att starta en dag med en stabil löpning. Allt annat är bonus och gravy. Vi avnjöt en magnifik frukost på ett ute-café vid hotellet och kittade sedan upp oss för den korta och lätta cyklingen till Vail.

Klungkörning genom Frisco

Idag var en designated lugn dag och vi hade en spektakulärt lugn cykling i en timme innan vi fikade. Jag passade på att leva lite extra med en apple fritter och starkt kaffe!

En kaka om dagen är bra för rutorna på magen.

I Vail började det att regna. Men eftersom allt annat i hela området är högre och större än ute-poolen på Vail Raquet Club där vi bor, så kunde man tro att man skulle få simma trots lite fukt i luften. Men så fan heller, i USA har man i regel ett extremt överdrivet säkerhetstänk så det var tack och adjö när poolen stängde för att det åskade någonstans i fjärran. Jag hann simma 600 meter innan de tvingade upp mig under protester och svenska invektiv.

Lite regn har väl ingen dött av, iallafall inte i poolen…

Gänget satt och väntade ut ovädret men jag tappade min mojo och bokade istället in mig på massage. Jag fick deep tissue under tiden som det spelades naturljud och fågelkvitter så att jag blev helt desorienterad och hallucinogen.

Imorgon är det tydligen mycket på agendan. Mycket klättring över tre bergspass men vi triangulerar oss tillbaka till Vail.

Jag ska börja Twittra också. Det är tydligen hett. Jag har ju en miniräknare att göra det på nu.

augusti 2, 2011

Colorado Climbing Camp, dag 2

Tuff dag. Stor output. Mäktig kraft. Min bästa dag på mycket länge.

Vi körde 140 kilometer mellan Estes Park och Winter Park och det bjöds på nästan 2000 klättrade höjdmeter och vi var aldrig under 2600 möh. Första klättringen var dagens största och den tog oss upp till 3600 möh, personligt höjdrekord för mig. Jag var dock märkligt stark och kände inte av vare sig höjden eller själva klättringen fast jag körde med ett bra klipp och lämnade min grupp bakom mig. Möjligtvis var det den inspirerande omgivningen som gjorde susen idag?

Tummen upp!

Klippiga Bergen på nära håll!

Den enda effekten som jag noterar är att pulsen är en aning lägre när man kommer upp högt, antagligen är uteffekten också en touch lägre men eftersom jag är tekniskt ointresserad så kör jag inte längre med effektmätare. Jag har haft den dyraste skiten på cykeln men egentligen aldrig använt den så jag har lämnat alla SRM, Ergomo och Quarqs bakom mig. Nu kör jag på puls och känsla. Old school.

Toppen av Trailridge Road, 3650 möh.

Efter brunch i Grand Lake så höll Gordo på att välta klungan när han körde på en sten. Det var jävligt nära katastrof. Men han gjorde en akrobatisk manöver och klarade balansen sånär som på ett trasigt framhjul. Som tur är var följebilen bakom och när han fått ett nytt hjul så dunkade vi lagtempo upp till gruppen. Jag var lite spretig efter det och min kvot av power var fylld för dagen.

Jag och JD rullade ut direkt på en löpning och vi byggde upp ett bra tempo och jag hade min bästa löp på länge. Free fallin´! Vi avslutade skönt med att sitta i den iskalla bäcken längs stigen och kände hur kromosomerna återskapades.

Naturligtvis blev det simning också. Gordo piskade mig att simma. Och inte lite heller. 1000 insim och 24×100 på fallande starttid. Needless to say så är jag lite krokig i kroppen just nu men stark i själen. Det här är det bästa jag gjort på länge. Nu är det bara att gå och lägga sig och suga på järntabletterna så blir det nya molekyler till imorgon. Då väntar ännu mer cykel uppför berg.

PS: Jag ägnade 10 minuter åt att ladda upp en filmsnutt jag tagit med telefonen men när jag kollade bloggen efteråt så var filmen upp och ned. Så jag tog bort den. Fast sedan satte jag in den igen. Ni får väl vända på datorn. När jag provkollade på den i fotoarkivet var den rättvänd. Fan vet vad som hänt. Men det är väl Mac-mongot som vanligt…. Nåja, enjoy och ring Styeve Jobs efteråt.

juli 31, 2011

Vinnare idag!

Dagen före vårt ”riktiga” läger börjar så körde jag en stadig träningsdag. 40 min löpning runt reservoaren, 2 miles simtävling och 110 km i bergen.

Simtävlingen vann jag våtdräktdivisionen i och Gordo var trea. Notera våra fina stjärnor som vi fick för det, antagligen gjort i Arts and Crafts.

Jag och Gordo med våra priser i simtävlingen från Kindergarten;)

3000 meter över havet, jobbigt att andas. Men de snötäckta topparna tröstar.

Imorgon börjar vårt veckolånga läger som döpts till Colorado Climbing Camp. Schemat ser ni nedan. Förutom cyklingen som summeras till mellan 75 och 80 mil (upp eller ned) så blir det simning och/eller löpning varje dag.

Sunday July 31: Depart Boulder (5500 feet) @ 10:30 A.M. for Estes Park, Colorado (Elevation 7700 feet). Overnight in Estes Park. Total ride distance about ~60-65 miles (100K)

Monday Aug 1: Depart Estes Park and summit Trail Ridge Road (12,000 feet). Descend backside to Grand Lake. Regroup with late breakfast/early lunch in Grand Lake. Second Leg of ride: Grand Lake to Winter Park (9000 feet). Flattest section of the entire ride, but was rather windy last year. Options for evening swim in Winter Park. Overnight in WP. Total ride distance about 80-85 miles (140K)

Tuesday Aug 2: Options for morning swim in WP. Depart WP and summit Berthoud Pass (11,000), descend to Empire, Colorado, summit Loveland Pass (11,000) and descend to Dillon, Colorado (~9000 feet). Overnight in Dillon. Total ride distance about 60-65 miles (100K)

Wednesday Aug 3: Morning run with Longer option. Easy ride to Vail, Colorado with lunch @ Copper Mtn on the way. Summit east side of Vail Pass (10,000) feet. Finish with descent to Vail. Optional afternoon swim. Overnight in Vail, CO (Elevation 8200 feet) Total ride distance about 30-35 miles (50K).

Thursday Aug 4: Copper Triangle Ride. Start and Finish in Vail, CO. Summit Tennessee Pass (10,000), Fremont Pass (11,000) and Vail pass (10,000) along the way. Optional afternoon swim. Overnight in Vail. Total ride distance about 85 miles (140K).

Friday Aug 5: Optional morning swim in Vail. Ride from Vail to Idaho Springs, CO. Summit west side of Vail Pass (10,000) and Loveland Pass (11,000) along the way. Total Ride distance about 80-85 miles (140K). Overnight in Idaho Springs (Elevation 7500).

Saturday Aug 6: Summit Mt Evans (14,000) from Idaho Springs and descend back down to Evergreen on opposite side of Squaw Pass.

Finish in Evergreen. Total Ride distance about 60-65 miles (100K). Transfer from Evergreen to Boulder. Camp ends.

juli 30, 2011

Boulder är bäst

Boulder är utan tvekan ett av de bästa ställena jag varit på. Ever. Kombinationen av småstadskänsla, lokal smak, enorm natur, årstider, idrottskultur och fantastiska anläggningar är oslagbar. När man dessutom lägger till den abnormt höga andelen elitidrottare, täräningsfreaks och vanliga motionärer så kommer det också att finnas en hög grad av service när det gäller expertis runt om hälsa och träning. Jag vet exempelvis inte hur många välsorterade cykelaffärer de har här men jag har varit i fem stycken redan som alla får Cykelcity hemma att gå och kamma sig.

Jag roade mig lite igår med att räkna hur många cyklister om jag mötte eller cyklade om under vår tretimmarsrunda. Jag slutade att räkna när jag kommit till 100. En vanlig torsdag, mitt på dagen.

På dagens simträning kl 12.30 (en av flera dagligen) så räknade jag in åtminstone två olympier, flera Ironmanvinnare och flera världsmästare. På vägen in till anläggningen mötte vi Chrissie Wellington, som just nu sätter en overklig standard för kvinnlig uthållighetsidrott och triathlon. Hennes nya världsrekord på Ironman är 8.18, satt nyligen, på den tävlingen var hon femma totalt i mål! Overkligt.

Den medicinska expertisen är dessutom fenomenal. Boulder Sports of Medicine hjälpte mig mer än någon gjort i Sverige. Läkarbesök, röntgen och analys kostade dessutom bara 440 dollar. Ingen förmögenhet direkt. Ett läkarbesök på ett annat ställe idag kostade bara 144 dollar. Alltså under tusenlappen. Vem säger att sjukvård här kostar skjortan? En grym massage av Marcos kostar 350 kronor. I Sverige betalar man ju det dubbla för att få någon fingerklen terapeut att i princip bara smörja in benen.

Boulder har för många av dessa skälen hamnat högt på många listor över bra ställen att leva på. Kolla bara nedan;

The 10 Happiest Cities – # 1 – Moneywatch.bnet.com^[52]
Top Brainiest Cities – #1 – Portfolio.com^[53]
Ten Best Cities for the Next Decade – 4th – Kiplinger’s Personal Finance magazine^[54]
Top 25 Destinations in the US – #19 – TripAdvisor.com
Top 100 Places to Live – #9 -RelocateAmerica.com
Gallup-Healthways Well-Being Index – #1 – USA Today
Healthiest Town in the US – #2 -Men’s Health
Best Cities to Raise an Outdoor Kid – #1 – Backpacker Magazine
Top 25 Arts Destinations for a small city – #8 – AmericanStyle magazine
America’s Top 25 Towns to Live Well – #1 – Forbes.com
Top Ten Best Midsize Metropolitan Areas – #2 – Bizjounrals.com
Most Bicycle Friendly Cities in the World – #4 – Virgin Vacations website
Most Educated City in America – #1 – Forbes magazine
Top 10 Healthiest Cities to Live and Retire – #6 – AARP magazine
Best Green Places to Live in America – #5 – Country Home magazine
Top 10 Farmer’s Market – #6 – Eating Well magazine
Top Triathlon Town – #1 – Inside Triathlon magazine
Top 10 Cities for Artists – #8 – Business Week^[55]
Lesser-Known LGBT Family-Friendly Cities – #1 – Wearegoodkin.com^[56]
America’s Foodiest Town – #1 – Bon Appetit magazine

Tilläggas bör att Boulder bara har 98000 invånare.

: Backdrop från parken i vårt område

Idag sprang jag på 2600 möh på Switzerland Trail, ca 80 min. Det var en euforisk känsla och jag kände mig lite som back in the day.

: View from the top

När man har världens bästa mataffär, Whole Foods, så blir inte helhetsintrycket sämre precis. Jag och Jan-Hugo var där och handlade och passade på att hålla våra koffeinnivåer på en rimlig höjd.

Solljuset är faktiskt oväntat starkt inomhus.

Efter en hel vecka utan vin så var det också Amarone-dags och vi hade väldigt roligt åt hur kassörskan faktiskt ville kolla leg på mig. Och på Jan-Hugo, bara för att vara inne i affären!

I Colorado är åldersgränsen 21, vilket ju naturligtvis är smickrande för mig, men samtidigt lustigt för man tydligen döda talibaner, thanks to US Army, från att man är 18. Eller till och med 17. Eller till och med 12. Vad vet jag? Men man får inte köpa sprit, säga fuck eller knulla innan giftermål. Jävlar i mig.

hmmm, is that REALLY you…

juli 28, 2011

En bra dag och en dålig dag.

En av anledningarna till att jag är i Boulder är att träffa ny medicinsk expertis som kan utvärdera min status och hjälpa mig med mina problem jag upplever med baksida/höft. Igår fick jag värdefull hjälp av In Motion Rehab som drivs av den förra världsmästaren i marathon Mark Plaatjes.

Idag var jag på Boulder Center for Sports Medicine och träffade dr Andy Pruitt som bland annat är en av världens ledande experter på cykelrelaterad fysiologi.

Dr Andy Pruitt kan sin cykling

Deras center är top notch och jag fick en första klassens behandling, inklusive en ny röntgen, som genomfördes per omgående med analys direkt efteråt. Det var de goda nyheterna.

De dåliga nyheterna är att jag nu vet vad mitt huvudsakliga problem är. Och det var inte så upplyftande. ”You´re not going to like me know”, sade doktorn när han analyserat klart.

Det här är inget som jag vill dela med mig av än förrän jag vet mer själv. Antagligen behöver jag komma tillbaka till Boulder senare i höst om jag vill fortsätta att jobba med dr Pruitt. Och det vill jag. För jag har fått mer information och kommit längre på två dagar här än vad jag gjort under föregående +två åren i Sverige. Fuck.

På träningsfronten så var det glada miner dock. Ingenting kunde vara lättare än att träna i Boulder med så mycket gruppträningar och bra träningspartners. Det skulle vara höjden då. Boulder ligger ju på runt 1700 meters höjd men jag känner inte direkt av något.

Jag och Gordo åkte till Flatirons simträning klockan 9 och coach Jane Scott (syster till 6-faldiga Hawii-vinnaren Dave Scott) piskade upp oss på nästan 5000 meter. Det finns säkert fem eller sex dagliga simträningar att välja på mellan de olika simbassängerna här. Flatirons är en utebassäng som faktiskt är öppen året runt. Året runt! Det betyder att man kan simträna i full snöstorm och minusgrader på julafton. My kind of swimming. Poolen är ju då uppvärmd, naturligtvis. Jag förutsatte att det var en yardsbassäng men efter att ha simmat oförklarligt långsamt på de första hundringarna fick jag förklarat för mig att det var en 25m-bassäng och inte yards;)

Sedan blev det 40 km på cykeln med några klättringar som tog mig upp över 2000 m och jag flåsade en aning extra. Det blir värre nästa vecka när vi kör Colorado Climbing Camp där vi bland annat kör Mt Evans på 4300 m, USA´s högst asfalterade väg.

Cyklar uppför Lee Road till Old Stage

Avslutade med 30 min lugn löpning på gräs och barfota. Minnen av att springa fort plågade mig.

juli 14, 2011

Riccione

Jag är på semester. Typ. I alla fall om det innebär att jag är här med en käresta, äter mycket buffet och blir brunare för varje dag.

Fast jag är dålig på semester. För jag har inte direkt något jag vill vara ledig ifrån. Så det blir en del motionerande här också. Igår blev det +2 timmar på cykeln i kullarna ovanför Riccione/Rimini med temperaturen närmandes 40 grader. Sedan blev det en halvtimmes simintervaller i havet och på kvällen blev det en halvtimme styrka/pilates/yoga på stranden.

Idag blev det en löpning fram och tillbaka till den berömda simanläggningen där jag kokade mig igenom 2000 meter i den 32-gradiga utebassängen. Poolen var dessutom full av genuint talanglösa individer som envisades med att bröstsimma i ultrarapid. Crawlbana är tydligen ett okänt koncept här nere. Endast Japan verkar ha en befolkning som generellt sett simmar ännu långsammare än här. Japaner står till den milda grad still i vattnet att man tror att de är konstinstallationer. Som en blötare form av tai chi.

I övrigt älskar jag Italien. De är ogenerat exhibitionistiska och tumultariska och älskar sin mat och sitt vin. För att inte tala om sitt kaffe! Jag dricker extra mycket kaffe här. Det gör man i Italien. På stranden blir det dessutom en bomboloni på eftermiddagen. Det är som LCHF fast med mer kolhydrater.

Jonas Colting – Hälsokonnässör

Träning-Löpning