Colorado Climbing Camp, dag 2

Tuff dag. Stor output. Mäktig kraft. Min bästa dag på mycket länge.

Vi körde 140 kilometer mellan Estes Park och Winter Park och det bjöds på nästan 2000 klättrade höjdmeter och vi var aldrig under 2600 möh. Första klättringen var dagens största och den tog oss upp till 3600 möh, personligt höjdrekord för mig. Jag var dock märkligt stark och kände inte av vare sig höjden eller själva klättringen fast jag körde med ett bra klipp och lämnade min grupp bakom mig. Möjligtvis var det den inspirerande omgivningen som gjorde susen idag?

Tummen upp!

Tummen upp!

Klippiga Bergen på nära håll!

Klippiga Bergen på nära håll!

Den enda effekten som jag noterar är att pulsen är en aning lägre när man kommer upp högt, antagligen är uteffekten också en touch lägre men eftersom jag är tekniskt ointresserad så kör jag inte längre med effektmätare. Jag har haft den dyraste skiten på cykeln men egentligen aldrig använt den så jag har lämnat alla SRM, Ergomo och Quarqs bakom mig. Nu kör jag på puls och känsla. Old school.

Toppen av Trailridge Road, 3650 möh.

Toppen av Trailridge Road, 3650 möh.

Efter brunch i Grand Lake så höll Gordo på att välta klungan när han körde på en sten. Det var jävligt nära katastrof. Men han gjorde en akrobatisk manöver och klarade balansen sånär som på ett trasigt framhjul. Som tur är var följebilen bakom och när han fått ett nytt hjul så dunkade vi lagtempo upp till gruppen. Jag var lite spretig efter det och min kvot av power var fylld för dagen.

Jag och JD rullade ut direkt på en löpning och vi byggde upp ett bra tempo och jag hade min bästa löp på länge. Free fallin´! Vi avslutade skönt med att sitta i den iskalla bäcken längs stigen och kände hur kromosomerna återskapades.

Naturligtvis blev det simning också. Gordo piskade mig att simma. Och inte lite heller. 1000 insim och 24×100 på fallande starttid. Needless to say så är jag lite krokig i kroppen just nu men stark i själen. Det här är det bästa jag gjort på länge. Nu är det bara att gå och lägga sig och suga på järntabletterna så blir det nya molekyler till imorgon. Då väntar ännu mer cykel uppför berg.

PS: Jag ägnade 10 minuter åt att ladda upp en filmsnutt jag tagit med telefonen men när jag kollade bloggen efteråt så var filmen upp och ned. Så jag tog bort den. Fast sedan satte jag in den igen. Ni får väl vända på datorn. När jag provkollade på den i fotoarkivet var den rättvänd. Fan vet vad som hänt. Men det är väl Mac-mongot som vanligt…. Nåja, enjoy och ring Styeve Jobs efteråt.

Colorado Climbing Camp, dag 1

Nästan sex timmar igår, dagen innan vårt monsterläger börjar. Men jag kände mig inte mer worse for wear imorse än att jag simmade Masters med Jane Scott klockan 8. Denna gång i Boulders ute-50;a. Sjunde dagen i rad som jag simmar, när hände det senast?

Allt ljus på mig.

Allt ljus på mig.

 

Klockan 10 rullade den första gruppen ut och vi andra rullade ut kl 10.45. Det var inte riktigt lika varmt som igår (37 grader) men termometern visade på 92 Fahrenheit vid första drickastoppet.

 

Drickastopp i bushen där läsken kostar 50 cent, bra när det är 32 grader varmt.

Drickastopp i bushen där läsken kostar 50 cent, bra när det är 32 grader varmt.

 

Vi cyklade via Lyons och Drake innan vi körde dagens största klättring in till slutmålet Estes Park som ligger på 2400 m ö h. Distansen blev runt 100 k med cirkus 1300 klättrade meter. Jag körde verkligen inte hårt idag men var saltkakad vid ankomst.

 

Vacker utsikt under klättring

Vacker utsikt under klättring

 

Gordo och hans Endurance Corner har alltid riktigt bra styr på sina camps när det gäller support, mat och boende så när vi kom fram till vårt hotyell så kunde jag rulla ihop en spenatwrap av alla delikatesser som dukats fram. Möjligen slank det ned en kaka och lite chips också:)

 

Med munnen full av mat och själen full av sång

Med munnen full av mat och själen full av sång

 

Jag och Justin Daerr sprang sedan 35 min runt Estes Park för att i sanning göra det till en riktig träningsdag. En riktig träningsdag har alltid löpning! Sedan ställde vi oss i forsen i 20 minuter medan alla feta turister undrade om vi var part of the attraction. Det var kallt, skönt och avsmalnande.

Middag åt vi på Grumpy Gringo och deras skål av guacamole kan starkt rekommenderas. Tröttman slog till under måltiden och jag kommer slockna snart, om höjden tillåter. Roll-out imorgon är klockan okristliga 06.45 och vi har en tre mils klättring rakt ur staden att se fram emot. 150-puls innan frukost. It will make a fat guy slim, som Christopher Walken skulle sagt.

Imorgon ska vi upp till 3600 meter. Det kan bli svettigt upp och kallt ned.

Boulder är bäst

Boulder är utan tvekan ett av de bästa ställena jag varit på. Ever. Kombinationen av småstadskänsla, lokal smak, enorm natur, årstider, idrottskultur och fantastiska anläggningar är oslagbar. När man dessutom lägger till den abnormt höga andelen elitidrottare, täräningsfreaks och vanliga motionärer så kommer det också att finnas en hög grad av service när det gäller expertis runt om hälsa och träning. Jag vet exempelvis inte hur många välsorterade cykelaffärer de har här men jag har varit i fem stycken redan som alla får Cykelcity hemma att gå och kamma sig.
Jag roade mig lite igår med att räkna hur många cyklister om jag mötte eller cyklade om under vår tretimmarsrunda. Jag slutade att räkna när jag kommit till 100. En vanlig torsdag, mitt på dagen.
På dagens simträning kl 12.30 (en av flera dagligen) så räknade jag in åtminstone två olympier, flera Ironmanvinnare och flera världsmästare. På vägen in till anläggningen mötte vi Chrissie Wellington, som just nu sätter en overklig standard för kvinnlig uthållighetsidrott och triathlon. Hennes nya världsrekord på Ironman är 8.18, satt nyligen, på den tävlingen var hon femma totalt i mål! Overkligt.
Den medicinska expertisen är dessutom fenomenal. Boulder Sports of Medicine hjälpte mig mer än någon gjort i Sverige. Läkarbesök, röntgen och analys kostade dessutom bara 440 dollar. Ingen förmögenhet direkt. Ett läkarbesök på ett annat ställe idag kostade bara 144 dollar. Alltså under tusenlappen. Vem säger att sjukvård här kostar skjortan? En grym massage av Marcos kostar 350 kronor. I Sverige betalar man ju det dubbla för att få någon fingerklen terapeut att i princip bara smörja in benen.
Boulder har för många av dessa skälen hamnat högt på många listor över bra ställen att leva på. Kolla bara nedan;
  • The 10 Happiest Cities – # 1 – Moneywatch.bnet.com[52]
  • Top Brainiest Cities – #1 – Portfolio.com[53]
  • Ten Best Cities for the Next Decade – 4th – Kiplinger’s Personal Finance magazine[54]
  • Top 25 Destinations in the US – #19 – TripAdvisor.com
  • Top 100 Places to Live – #9 -RelocateAmerica.com
  • Gallup-Healthways Well-Being Index – #1 – USA Today
  • Healthiest Town in the US – #2 -Men’s Health
  • Best Cities to Raise an Outdoor Kid – #1 – Backpacker Magazine
  • Top 25 Arts Destinations for a small city – #8 – AmericanStyle magazine
  • America’s Top 25 Towns to Live Well – #1 – Forbes.com
  • Top Ten Best Midsize Metropolitan Areas – #2 – Bizjounrals.com
  • Most Bicycle Friendly Cities in the World – #4 – Virgin Vacations website
  • Most Educated City in America – #1 – Forbes magazine
  • Top 10 Healthiest Cities to Live and Retire – #6 – AARP magazine
  • Best Green Places to Live in America – #5 – Country Home magazine
  • Top 10 Farmer’s Market – #6 – Eating Well magazine
  • Top Triathlon Town – #1 – Inside Triathlon magazine
  • Top 10 Cities for Artists – #8 – Business Week[55]
  • Lesser-Known LGBT Family-Friendly Cities – #1 – Wearegoodkin.com[56]
  • America’s Foodiest Town – #1 – Bon Appetit magazine
Tilläggas bör att Boulder bara har 98000 invånare.
Backdrop från parken i vårt område
Backdrop från parken i vårt område
Idag sprang jag på 2600 möh på Switzerland Trail, ca 80 min. Det var en euforisk känsla och jag kände mig lite som back in the day.
View from the top
View from the top
När man har världens bästa mataffär, Whole Foods, så blir inte helhetsintrycket sämre precis. Jag och Jan-Hugo var där och handlade och passade på att hålla våra koffeinnivåer på en rimlig höjd.
Solljuset är faktiskt oväntat starkt inomhus.

Solljuset är faktiskt oväntat starkt inomhus.

Efter en hel vecka utan vin så var det också Amarone-dags och vi hade väldigt roligt åt hur kassörskan faktiskt ville kolla leg på mig. Och på Jan-Hugo, bara för att vara inne i affären!
I Colorado är åldersgränsen 21, vilket ju naturligtvis är smickrande för mig, men samtidigt lustigt för man tydligen döda talibaner, thanks to US Army, från att man är 18. Eller till och med 17. Eller till och med 12. Vad vet jag? Men man får inte köpa sprit, säga fuck eller knulla innan giftermål. Jävlar i mig.
hmmm, is that REALLY you...

hmmm, is that REALLY you…

En bra dag och en dålig dag.

En av anledningarna till att jag är i Boulder är att träffa ny medicinsk expertis som kan utvärdera min status och hjälpa mig med mina problem jag upplever med baksida/höft. Igår fick jag värdefull hjälp av In Motion Rehab som drivs av den förra världsmästaren i marathon Mark Plaatjes.

Idag var jag på Boulder Center for Sports Medicine och träffade dr Andy Pruitt som bland annat är en av världens ledande experter på cykelrelaterad fysiologi.

Dr Andy Pruitt kan sin cykling

Dr Andy Pruitt kan sin cykling

 

Deras center är top notch och jag fick en första klassens behandling, inklusive en ny röntgen, som genomfördes per omgående med analys direkt efteråt. Det var de goda nyheterna.

De dåliga nyheterna är att jag nu vet vad mitt huvudsakliga problem är. Och det var inte så upplyftande. ”You´re not going to like me know”, sade doktorn när han analyserat klart.

Det här är inget som jag vill dela med mig av än förrän jag vet mer själv. Antagligen behöver jag komma tillbaka till Boulder senare i höst om jag vill fortsätta att jobba med dr Pruitt. Och det vill jag. För jag har fått mer information och kommit längre på två dagar här än vad jag gjort under föregående +två åren i Sverige. Fuck.

På träningsfronten så var det glada miner dock. Ingenting kunde vara lättare än att träna i Boulder med så mycket gruppträningar och bra träningspartners. Det skulle vara höjden då. Boulder ligger ju på runt 1700 meters höjd men jag känner inte direkt av något.

Jag och Gordo åkte till Flatirons simträning klockan 9 och coach Jane Scott (syster till 6-faldiga Hawii-vinnaren Dave Scott) piskade upp oss på nästan 5000 meter. Det finns säkert fem eller sex dagliga simträningar att välja på mellan de olika simbassängerna här. Flatirons är en utebassäng som faktiskt är öppen året runt. Året runt! Det betyder att man kan simträna i full snöstorm och minusgrader på julafton. My kind of swimming. Poolen är ju då uppvärmd, naturligtvis. Jag förutsatte att det var en yardsbassäng men efter att ha simmat oförklarligt långsamt på de första hundringarna fick jag förklarat för mig att det var en 25m-bassäng och inte yards;)

Sedan blev det 40 km på cykeln med några klättringar som tog mig upp över 2000 m och jag flåsade en aning extra. Det blir värre nästa vecka när vi kör Colorado Climbing Camp där vi bland annat kör Mt Evans på 4300 m, USA´s högst asfalterade väg.

Cyklar uppför Lee Road till Old Stage

Cyklar uppför Lee Road till Old Stage

 

Avslutade med 30 min lugn löpning på gräs och barfota. Minnen av att springa fort plågade mig.

Sleepless in Boulder

Efter att ha väntat på en försenad flight i Minneapolis, väntat på baggaget i Boulder, väntat på bussen till hyrbilsfirman och slutligen väntat på att killen bakom spakarna på Dollar skulle lägga ihop ett och ett utan att det blev tre. Sedan blev det en sömnambul bilresa genom Denvers förorter innan jag nådde Boulder efter klockan 3. Mitt huvud landade på kudden efter halv fyra.

Och sedan ringde klockan 05.25! Så här är det. Jag tror inte på att fucka upp dygnsrytmen mer än nödvändigt. Och jag har nästan aldrig jetlag. Jag är världens bästa resenär på det sättet. Det är bara att bita i ballarna och inte släpa dem i gruset när det är dags att gå upp även om det är mitt i natten i mitt interna Ulan Bator.

Och det var dags att gå upp. Simning klockan 6 i Boulder Reservoir och även om det låter kargt så var det verkligen inget straff att få röra på den resesvullna och köskadade coltingkroppen.

Soluppgång över Boulder

Soluppgång över Boulder

 

Det låg en bojsnitslad bana i reservoaren och det var en stor grupp med simmare som tränade på morgonen. Själv simmade jag 4000 m och därefter så sprang vi 8 kilometer innan vi käkade frukostburritos med ägg och avokado på Walnut Café. Vi är alltså jag och Jan-Hugo, min norska vän som nu kör proffslivet i tre månader o bor i Boulder.

Jag vispade ihop cykeln på nolltid innan vi klämde 40 syrefattiga kilometer i den 32-gradiga ökentorkan. Därpå mer mat, diverse shopping, bodybutter och en josig rödbetssmoothie på Whole Foods.

Redan nu gillade jag Boulder starkt. Vi fann varandra direkt. Lummiga träd och ett pittoreskt centrum som en välkomnande famn samt en trafik som inte driver en till vansinne. Jag hittar redan dugligt och rattar lätt mellan Pearl, Folsom och Broadway.

Nu kommer jag ifrån terapeuten Heather som har en sadistisk ådra. Det är inte bra för mig eftersom jag saknar en masochistisk ådra. Sålunda njöt jag inte alls av den tortyren som hon utsatte mig för. Men satan vad grym hon var. Hon greppade min problematik med ett helhetstänk jag saknat och kopplade ihop anatomi och struktur på ett imponerande sätt. Men det var mest tortyr.

Nu ska jag få massage nummer två. Jag bor i Gordos hus och han frågade mig i veckan om jag ville ha massage av hans husbesökande massör klockan sju idag. Yes box, sade jag. Men det är så vi rullar här i Boulder. Uppe med solen, träning hela dagen till frukost och slår sedan in hela klabbet i ett kripsigt presentomslag av glamour.

Om jag kan hålla mig vaken vill säga. Jag är apatisk nu. Ska. Sova.    Väldigt.             Länge.                                  I.                               Natt.

Satan

 

 

 

 

 

Sömnig

Snapshots från Italien

Igår gick jag upp tidigt. Tidigt för att vara på semester. Jag klämde en café americano i restaurangen innan jag grenslade min Canyon och cyklade de 12 milen till Sirolo. Magisk cykling. Magisk dag. Jag kanske stannar här.

En enkelriktad gata hindrar aldrig en italiensk cyklist. Skyltar ska ses mer som rekommendationer än regler.

En enkelriktad gata hindrar aldrig en italiensk cyklist. Skyltar ska ses mer som rekommendationer än regler.

 

Typisk italiensk cykelfrukost två timmar och sju mil in på träningen

Typisk italiensk cykelfrukost två timmar och sju mil in på träningen

 

Typisk italiensk väg och annalkande backe när man är på väg att bli trött

Typisk italiensk väg och annalkande backe när man är på väg att bli trött

 

Typisk italiensk strand i Sirolo.

Typisk italiensk strand i Sirolo.

Riccione

Jag är på semester. Typ. I alla fall om det innebär att jag är här med en käresta, äter mycket buffet och blir brunare för varje dag.

Fast jag är dålig på semester. För jag har inte direkt något jag vill vara ledig ifrån. Så det blir en del motionerande här också. Igår blev det +2 timmar på cykeln i kullarna ovanför Riccione/Rimini med temperaturen närmandes 40 grader. Sedan blev det en halvtimmes simintervaller i havet och på kvällen blev det en halvtimme styrka/pilates/yoga på stranden.

Idag blev det en löpning fram och tillbaka till den berömda simanläggningen där jag kokade mig igenom 2000 meter i den 32-gradiga utebassängen. Poolen var dessutom full av genuint talanglösa individer som envisades med att bröstsimma i ultrarapid. Crawlbana är tydligen ett okänt koncept här nere. Endast Japan verkar ha en befolkning som generellt sett simmar ännu långsammare än här. Japaner står till den milda grad still i vattnet att man tror att de är konstinstallationer. Som en blötare form av tai chi.

I övrigt älskar jag Italien. De är ogenerat exhibitionistiska och tumultariska och älskar sin mat och sitt vin. För att inte tala om sitt kaffe! Jag dricker extra mycket kaffe här. Det gör man i Italien. På stranden blir det dessutom en bomboloni på eftermiddagen. Det är som LCHF fast med mer kolhydrater.

Triathlondag

Tre pass, tre discipliner. Fin, fit och full i fan dessutom.

Simning på morgonkvisten med Tomas. Alidebergs ute-50;a. Varsin bana. Lyx i kubik.

Borås regerar!

Borås regerar!

Kort och hårt pass enligt följande;

300 frisim (25 frekvens+25 glid), 4×50 rygg, 4×50 fjäril, 4×50 frisim (fart/löst+polo/fists), 100 dubbelrygg

Huvudserien var på 1500 m och bestod av fem varv på 4×50 start 45´följt av 100 arm, löst på 2.30´. Tuff fart på 50;orna var målet. Jag pushade på och lade dem på 34-36 sek vilket är bra under alla omständigheter. Sjätte simdagen i rad så lite trötta påkar men jag red ut det.

Efter mat, vila, kontemplation och mer mat så var det cykelintervaller. På vinden. Helvetesvinden. Tänkte lite grann som Roddar´n som en gång i tiden sade, apropå att köra testcykel på sommaren, ”hellre bra än brun” Jävlar i mig. Stackars Roddar´n simmade ju inte som mig, så han fick se ut som en reklamfilm för Apoteket på halva blekvita kroppen ändå.

12 min stegrande uppvärmning och sedan 4×4 min på många hundra watt med svetten porlande och musiken dunkande. Tre min rullvila mellan varje. Trött som bara den blev jag.

Ut till Olle massör som knådade igenom mina ben under mina besvärjelser och höga rop av ömklighet över köttets svaghet. En espresso dubbel kopp efter det på Babbel och pussar i kvadrat innan jag knöt ihop dagens pulshets med 20 min easy jogging längs Trollstigen.

Kvällsvard på kött och rödkål med bär samt andra exotiska och sexiga frukter och nu känner jag hur det kokar i pannan och de röda blodkropparna bara förknullar sig i kubik och får tvillingar och trillingar. Mitt Vo2-värde pumpar upp sig och spänner musklerna.

Bilder från touren

massage av olle med colting camp-tee på!

massage av olle med colting camp-tee på!

 

Kullen i Mölle, fin plats förstörd av golfbana

Kullen i Mölle, fin plats förstörd av golfbana

 

Naken torso á la klättring old school. Fotar man från cykeln riskerar man dock att tappa sin Nokia i marken i 30 knyck.

Naken torso á la klättring old school. Fotar man från cykeln riskerar man dock att tappa sin Nokia i marken i 30 knyck.

 

Kvalitetsfika i Kävlinge

Kvalitetsfika i Kävlinge

 

 

med munnen full av sommar och huvudet fullt av pop

med munnen full av sommar och huvudet fullt av pop

 

 

tårtbuffet och glamour

tårtbuffet och glamour

 

 

kärlek

kärlek

 

 

Åhusestetik

Åhusestetik

 

 

Örjan Sandler, 71 år ung

Örjan Sandler, 71 år ung

 

 

gammal jävla regnmorgon i värnamo

gammal jävla regnmorgon i värnamo

 

 

Tillbaka i Borås hamnade vi mitt i studentfirandet. Amerikanske Mike undrade vad "this studenten was all about" Vi förklarade att det hamnade om att "get drunk and get laid"

Tillbaka i Borås hamnade vi mitt i studentfirandet. Amerikanske Mike undrade vad ”this studenten was all about” Vi förklarade att det hamnade om att ”get drunk and get laid”

 

Kusten calling!

Samma kontor, samma musik men ny dag och nytt ljus. Tröttrufsig kropp och sensovande själ har en timme på sig att samla styrka och rätlinjighet. Snart klickar vi in pedalerna för att inte klicka ur dem förrän fötterna trampar sand och tång.

Varberg och Apelviken är ett enda Knallelandsghetto en normal semesterdag men när vi på ett infall åkte ned igår så var det i princip tomt. Skönt. Jag gillar inte att trängas under njutning.

Jag och Thobbe tåtrampade runt Fästningen och tillbaka och sög in så mycket horisont och sommarlugn att vi på stående (eller löpande) fot bestämde oss för att göra det samma idag. Cykelledes. Om vi bara hittade en chaufför för bil och väska. Vi orkar inte hardcora för mycket och en enkelsträcka räcker bra för dagen. Mikey ställer upp. Pretty Boy vill ha lite sol, han med.

Klockan är 10.15. Kaffet ligger i tuben. Dagen är snitslad. Inget plockepinn.