Hjärnfonden Sverigecykling, dag 4

Skövde bjöd på förrädiskt sommarlika horisonter när vi ystra och glada i hågen, rullade iväg med siktet inställt mot Karlstad. Dock insåg vi väldigt snart att det var snålkalla och bistra vindar som piskade runt våra allt mer avsmalnande lemmar. Men vi styrde kosan emot Töreboda med gott mod och sturska ben.

Vidare emot Hova, där stående kaffe inmundigades i all hast innan vi frös ihjäl, och sedan up´n away mot Otterbäcken och skarpt höger rakt in i Värmland. Så snart vi passerat Värmlandsporten blev det varmare och mysigare med en känsla av Bengt Alsterlind över hela företeelsen.

Vi rullade i princip runt på fyra man där framme och delade broderligt på ansvaret att trucka fram det lilla tåget av vagnar i vårt kölvatten, som därmed satte sin tillit till kromosomerna i våra lungor och kapillärerna i våra ben. Dessa svika icke oss!

Det enda smolket i bägaren var den bilist som tagit på sig uppgiften att vara asshole of the day, genom att köra om oss demonstrativt nära, på en helt spikrak och för stunden otrafikerad landsväg. Detta upprörde mig så till den milda grad att jag under den närmaste halvtimmen i technicolor fantiserade om vad jag skulle göra med fanskapet, hans bilnycklar och vederbörandes pungsäck om jag hade kommit åt att vrida om den. Något jag också högt verbaliserade för samtliga i vårt sällskap. De var rörande eniga.

I Kristinehamn levde vi upp med hjälp av ett lämpligt tillskott av socker och koffein och hade sedan förmånen att mötas av tre vänliga Karlstadstriathleter som sedan guidade oss på hemliga och esoteriska vägar som slingrade sig fram till Klarälvens pärla, Karlstad. I Karlstad sken solen. Tro fan det! Och i det ljuset solade vi oss hungrigt i vetskapen om att flitets ljus endast lyser invärtes, och att våra 18 tillryggalagda mil förlänade en gemensam tribut till minne av dagens vedermödor.

Nu varade den tributen bara så länge som det tog att byta skor och ropa hej knekt och inte vilket ris som helst utan klitoris, varpå vi vi i samlad men decimerad tropp (vissa i H-45 klassen gick på spa istället) löpte ut längs stadens strög och löpte 5 kilometer i blandad fart, bland annat en kilometer i 3.42.

 

 

Kvällen som följde blev sedan hela dagens höjdpunkt för då var jag och Pasi hembjudna till Andreas Eenfeldt med familj, på middag. Andreas, som är läkare och specialist på allmänmedicin, driver hemsidan Kostdoktorn och är Sveriges mest respekterade hälsobloggare, med fokus på lågkolhydratkost. Hans bok Matrevolutionen är en veritabel kioskvältare och rekommenderas varmt för alla som fastnat i mjöltjockeri och sockermissbruk, och som fortfarande tror att det är fettet som är den största hälsofaran i maten vi äter!

Han och Kristin och deras lilla Klara bjöd på en delikat måltid av underbart mört kött med grönsaker i gräddig champinjonsås, samt en efterrätt på mandelmjölsplättar, jordgubbar och vispad grädde. Den glömde vi dock att fota i all upplupen glupskhet!

 

 

Andreas är verkligen jättelång! Typ 202 cm. Så det kändes väldigt ovanligt att vara som Danny DeVito i Twins, i jämförelse:)

Imorgon är det vila från cykeln, vi ämnar dock springa lite distans innan frulle och sedan blir det simning. På kvällen håller jag en ”Nakna Hälsan”-föreläsning på hotellet. Feel free att anmäla er, det finns platser kvar! Maila mig på contact.colting@gmail.com

Hjärnfonden Sverigecykling, dag 3

Idag hade vi en massiv uppslutning av dagsetappare som var och en bidrog med 300 kr till Hjärnfonden!

Bland annat hade vi min, understundom, vapendragare Erik Wickström, som kom i släptåg med Lager 157;s VD Stefan Palm. Vi hade också tre av tjejerna ifrån Sveriges enda damproffslag; Alrikssons GoGreen, som en färgstark addering till dagens cykling.

 

Happy people doing happy cycling!

Happy people doing happy cycling!

 

Martin Alriksson och hans lag förtjänar överhuvudtaget en hel del uppmärksamhet för sitt entrepenörskap och brinnande eldsjälsengagemang som i många hänseenden bär upp svensk damcykling. Läs vad Roberto Vacchi skriver i sammanhanget!

Vi cyklade sålunda till Skövde idag, 120 km, och det är tourens kortaste etapp. Det gick inte så värst snabbt och det beror mycket på att vi till stor del cyklade på cykelleden som går på den gamla banvallen och den är fullständigt genomsållad av vägbommar, som när man kommer en grupp, saktar ned farten avsevärt. Jag undviker som regel konsekevent cykelvägar och cykelleder då dessa är till för gamla tanter med korgcykeloch mammor med barnvagn i bredd, inte cykelcyklister i 50 blås. Banvallen runt och omkring Ulricehamn är ett av mina få undantag.

 

Vi älskar verkligen Olle!

Vi älskar verkligen Olle!

 

Olle Massör (han heter egentligen Lundin, men eftersom han är en grym massör så ”heter” han Olle Massör) är med som den här tourens viktigaste komponent. Jag kan inte nog betona hur uppskattad Olle är av oss. Han har järnkoll på allt, fixar med baggage och väskor, checkar in på hotell och servar oss längs vägen. Idag stod han exempelvis, helt oförhappandes, längs vägen och bjöd på kaffe och kringlor! Jag tog för mig som synes:)

På plats i Skövde sprang vi och körde runt 7 kilometer med 3×1 km fart och 500 meter joggvila. Kilometerna gick från 4.00 ned till 3.37 så det var anständigt.

Sedan begav sig de av oss som fortfarande hade intakta kromosomer och blodsocker kvar att bränna, till simhallen, där i alla fall jag klämde av 1500 meter med kvalitet. Kort insim, följt av 8×50 band only start 50, 4×25 rygg löst, 6×50 frisim start 50 med alla under 35, 4×25 rygg löst och sedan 8×25 fjäril.

That´s it. I morgon är det Karlstad. Där ska solen skina.

Hjärnfonden Sverigecykling, dag 2

Morgonjogg, 145 km cykel från Halmstad till Borås och ett kort men ganska hårt simpass på 1500 meter.

Benen och kroppen känns starkare än första dagen och jag, Thobbe, Clas Björling och Pasi snittade nästan 34 km/tim med skönt distanstryck. It´s all coming togehter, med andra ord:)

Det bästa med gårdagen var dock att få, om än bara för en natt, komma hem och träffa Elin, sova i egen säng och intensivmysa så gott man hann.

Inte minst fick jag en trerättersmiddag som hade kunnat göra en kung avundsjuk!

 

Förrätt!

Förrätt!

 

Rödbetscarpaccio med honungsvalnötter och getost!

 

Huvudrätt

Huvudrätt

 

Ugnsbakad färsk lax med rostad blomkål, broccoli, groddar, sparris och mangochili-sås!

 

Efterrätt!

Efterrätt!

 

Cocosplättar med färska bär och grädde!

Hjärnfonden Sverigecykling, dag 1

Ligger på hotellet i Halmstad med benen i högläge och repeat-lyssnar Ted Gärdestads ”Oh, vilken härlig da’ ”, och känner hur den krispigt daggsomriga morgonrodnaden som omger den här låten är mitt soundtrack!

Jag har njutit varenda sekund av den här vidunderliga majdagen med vind i rygg och tryck i ben. Att vara igång och lägga mil bakom sig med livet framför sig och stundens skärpa, är i sanning en ynnest.

 

Plötsligt i Vinslöv

Plötsligt i Vinslöv

 

Vi rullade ifrån ett vindhärjat Helsingborg och styrde truppen norrut mot Mölle och en extrasväng ut till Kullens fyr. Vill man cykla närmaste vägen kan man köra direkt till Ängelholm men det vore nästan brottsligt att missa denna fantastiska halvö med häftiga backar och spektakulär skog och naturreservat. Det enda som förbryllar mig är hur man i helvete fått för sig att bygga en stor blaffig golfbana i detta naturparadis? Tala om att förstöra en unik kulturskog för att några ska kunna bedriva en sorglig ursäkt för motion.

 

Wake up and smell the coffee!

Wake up and smell the coffee!

 

Efter lämplig koffeinering trummade vår lilla kärntrupp av over achievers över Bjärehalvön och Båstad, där hel den rojalistiska societeten hade samlats för att hedra någons frånfälle. Kungen åkte tydligen förbi, körd av någon i livré, medan vi för stunden stod i dikeskanten och svängde snablarna i kors.

Jag kände mig helt tillfreds på min nya Argon 18 Gallium och i mina PEARL iZUMi-kläder. Jag kände mig så snyggt kittad att jag kunde kört en stund till när så Halmstad nalkades efter 155 km. Eller inte. Men vi mäktade åtminstone med en 5-kilometers kombinationslöpning med två snabbare kilometrar där i.

Så, den längsta cyklingen för året, och den i något avseende, snabbaste löpningen. Kan inte vara annat än nöjd. Inte helt stark och inte helt fit än, men I´m going places!

 

I love Olle!

I love Olle!

 

Sedan hade Olle fullt ställ med mina ben medan jag kved som den pussyfierade cry baby som jag ändå är. Jag rakade åtminstone benen i söndags så jag känner mig i någon mån redan 10 % bättre än tidigare.

Imorgon är det kosan som styrs emot Borås. Och fort som fan ska det gå för här bjuds det sista tillfället till mys och kärlek på de nästa 12 dagarna! Pasis sällskap jämt mig i dubbelsängen räknas nämligen inte.

Come. Join Enjoy. www.leveminnet.se