Varför veganer blir sjuka! Om de inte fuskar…

Många av kommentarerna ifrån veganernas hejaklack handlar om hur de slår sig för bröstet över vegankostens förmodade överlägsenhet för individens hälsa. Det är naturligtvis löjeväckande ur fler perspektiv än vad jag orkar med att rabbla upp så här på kvällskvisten. Men utan att ens försvara ätandet av kött och mättat fett (de viktigaste kostkomponenterna genom människans evolution och utveckling) så är det enkelt att sticka hål på vegankosten bara genom att peka på dess absoluta brister.

Det är nämligen omöjligt att äta en strikt vegankost med bibehållen hälsa! Den kosten saknar nästan helt och håller vitamin B12.

Doserna av B12 blir så ringa och obetydliga att man blir mycket sjuk, och på sikt dör, av just den bristen.

Vegankostanhängarna ”fuskar” med kosttillskott eller B12-förstärkta halvfabrikat/produkter. Något som ju också visar en av många brister med den dieten. En diet som inte har något på fötterna ur ett hälsoperspektiv.

”The Vegan Society and Vegan Outreach recommend that vegans eat foods fortified with B12 or take a supplement. B12 is a bacterial product that cannot be found reliably in plant foods, and is needed for the formation and maturation of red blood cells and the synthesis of DNA, and for normal nerve function; a deficiency can lead to a number of health problems, including megaloblastic anemia.[46]

^ Mangels, Reed. ”Vitamin B12 in the Vegan Diet”, Vegetarian Resource Group, accessed February 1, 2011.

Saxat ifrån ”Kostdemokrati”, om kött och miljö.

Jag hittade en bra uppföljande artikel om det aktuella ämnet med kött och miljö.

Nedanstående text är saxad ifrån hemsida http://www.kostdemokrati.se. Bakom den hemsidan står kompetenta personer som exempelvis docent Uffe Ravnskov.

Jag tror inte hyperlänkarna fungerar men det finns referenser till intressanta studier. Vad som är slående är vilken tillit miljötalibaner och andra har till studier som är kopplade till exempelvis FN och andra liknande organ. Jämför exempelvis med svininfluensan och den extremt överdrivna skrämselpropagandan som bara tjänade läkemedelsbranschens syften.

Veganmat åt alla?

Med hänvisning till FN-rapporten ”Livestock´s long shadow”och under parollen ”Köttfri måndag” gick veganerna Jonas Paulsson (MP) och Mian Lodalen  till attack i Kvällsöppet för att tvinga alla skolbarn att äta vegetarisk mat en dag i veckan. När det gäller att skola in barnen på ohälsosamma matvanor är de i gott sällskap. Sedan tidigare har ju Livsmedelsverket en stor kampanj igång för att tvinga alla elever att äta margarin och dricka lättmjölk.

”Livestock´s long shadow” undersöker  djurhållningens påverkan på miljön. Det finns mycket man kan hålla med om där, till exempel kritiken av djurfabrikerna, men uppläggningen av studien lämnar mycket i övrigt att önska. Man har studerat uppfödning av djur på kraftfoder och då också inräknat avskogning för att skapa ytor för odling av kraftfoder och sojabönor och lagt det på köttets konto.

Detta gör ”Livestock´s long shadow” till ett politiskt manipulativt dokument, som avser att få människor att tro att man bör välja bort att äta kött av miljöskäl. Om man då, som veganerna vill, minskar eller utesluter köttet och  istället för kreaturen själva äter spannmålen och sojabönorna,  kommer ju utsläppen alls inte att minska, utan utsläppen kommer via människorna istället!

.

Veganernas våta dröm?

.

.

Detta passar naturligtvis veganerna som hand i handske. Jonas Paulsson sa att avsikten med ”Köttfri måndag” var att ”skapa en folkrörelse för ett hållbart jordbruk och en hållbar djurhållning”. Fina ord, men innehållet i budskapet svarar inte mot den fina rubriken.

Om man önskar ett hållbart jordbruk måste man bort från konstgödseln, vars framställning förutsätter användning av naturgas, och naturgas är som alla vet en sinande och ändlig tillgång. Inte heller ska man fästa mycket avseende vid dessa veganers prat om en hållbar djurhållning. De är inte intresserade av att vi äter kött överhuvud taget och ”Köttfri måndag” är bara det första steget på barnens inskolning mot en sjukdomsframkallande och för människan onaturlig vegankost.

.

Hållbart jordbruk

Om de verkligen vore intresserade av ett ”hållbart jordbruk och en hållbar djurhållning” skulle de, som vi tidigare visat, argumentera för en ökad djurhållning, baserad på uppfödning av gräsbetande djur. Det skulle innebära en ökad andel naturgödsel och minskad andel konstgödsel, minskat oljeberoende och en för människan mer artriktig föda och därmed en friskare befolkning.

.

Frasradikaler

Det är inte bara i Miljöpartiet som veganer driver denna för miljön och folkhälsan katastrofala linje. De har också framträdande positioner i Vänsterpartiet. Där har EU-parlamentarikern Jens Holm länge drivit denna ståndpunkt och han har naturligtvis anslutit sig till ”Köttfri måndag”.

När Vänsterpartiet under ledning av den nye ordföranden Jonas Sjöstedt lanserar sig som ett parti med utpräglad miljöprofil, kan det vara en god idé att ta upp en diskussion om veganspåret. Han har ett skelett i garderoben: 2010 var han en av undertecknarna av enmotion om minskad köttkonsumtion och köttfria måndagar!

.

Men det är mycket värre än så.

.

Kostdiktatur i världsformat!

.

 

”Köttfri måndag” är en internationell företeelse som initierats av FN!

Och inte bara det. FN arbetar för att världens folk ska helt övergå till vegandiet. Det börjar likna förra årets vaccinhype, när vaccinindustrin fick WHO att ändra definitionen för vad som räknas som en pandemi och uppmanade till massvaccinering mot svininfluensan.

Det lämnade många offer efter sig, framför allt barn, vars liv förstörts av biverkningar. Det kommer ändå att bara vara en västanfläkt, jämfört med vad som väntar om flumradikalerna inom Miljöpartiet, Vänsterpartiet och mutade tjänstemän, vetenskapsmän och politiker inom FN-organisationen lyckas i sitt tjyvslag mot folkhälsan. Då kommer det som hittills karakteriserats som en grasserande epidemi av fetma och ohälsa världen över, att gå över i ett crescendo!

.

Agera!

Men än är det inte försent att stoppa dem. I debatten gjorde vår triathlonatlet Jonas Colting bra ifrån sig och han följt upp det med en utmaning  på sin blogg av alla rektorer i Borås. Bra ifrån sig gjorde också Emma Ivarsson, elev på gymnasiet i Östersund, som tillsammans med sina kamrater lyckats stoppa ”Köttfri måndag” där.

Det finns också andra goda krafter:

.

Naturskyddsföreningen skriver på sinhemsida:

.

”Men i ett hållbart jordbruk har djuren en given plats. De ska användas för att förädla det som människan inte kan äta direkt. Med andra ord, de äter gräs genom att beta och får grovfoder som hö och ensilage och omvandlar detta till proteinrika livsmedel som mjölk och kött. Deras gödsel måste återföras till åkrarna för att nästa gröda ska få näring. Stallgödsel kan inte helt ersättas av konstgödsel eftersom den saknar organiskt material (mull) som är nödvändigt för att åkermarken skall fungera. Ett jordbruk utan djur är en utopi.”

.

Och Världsnaturfonden, WWF, är inte sämre:

”Naturbeteskött – bra för naturen, miljön och klimatet!

”Energisnålt

Att äta naturbeteskött är ett bra sätt att spara energi! Det går åt mindre energi att producera naturbeteskött än annat nötkött. Att producera kött med hjälp avkraftfoder, vilket är det vanliga sättet numera, kräver 5–8 gånger mer energi. För 1 kg naturbeteskött går det inte åt mer energi än att odla 1 kg bönor.”
.

”Växthuseffekten minskar

All boskapsuppfödning innebär utsläpp av metangas som bidrar till växthuseffekten.
Ny forskning tyder på att utsläppen kompenseras i betade gräsmarker. Genom upptag av koldioxid i växterna och lagring av kol i marken blir nettoeffekten ändå positiv i naturbetesmarkerna och växthuseffekten minskar. Permanenta gräsmarker som inte plöjs har visat sig ha kolsänkeförmåga i paritet med skogsmarkerna.

*USDAs Agricultural Research Service, July 2005 . EU´s Green Grass Project, january 2007”

.
Lägg märke till referenserna! Varför åberopar veganerna inte dem?
.

LCHF – rörelsen

Veganer utgör ungeför 2 % av befolkningen. med tanke på detta lyckas de väl med att göra sin röst hörd och media låter sig tydligen gärna förföras av deras udda idéer.

LCHF provas i större och mindre grad av ungefär 25 % av befolkningen. Ändå lämnas vi oproportineligt litet utrymme, framför allt i TV. Varje framträdande från någon LCHF:are bevakas dessutom rigoröst av industrins, sjukvårdens och Livsmedelsverkets företrädare, som alltid ges stort utrymme för att ”vederlägga” det som framförts.

De som försöker äta sig till hälsa med hjälp av LCHF har ofta en historia av svåra hälsoproblem och har därför ofta inte ork att göra mer än ta sig ur sin egen situation. Inte har de alla de offentliga eller industriella medel som motståndarna har att tillgå.

Men i vårt eget och våra barns intresse och för att rädda planeten undan att förstöras av GMO, växtgifter, veganidéer, vinsthungriga bolag och flata politiker, medlöpande tjänstemän och oärliga forskare måste vi i växande grad samla oss och göra motstånd!

Rätten till riktig mat i skolan är rätt fråga att börja med.
Följ Emma Ivarssons och hennes kamraters exempel!

Myndigheter och andra verkar sjukligt sugna på att införa kostdiktatur.
Hur skulle veganerna reagera om man införde en obligatorisk köttdag i skolan? Blir kostdiktatur då plötsligt inte lika trevlig och självklar längre?

.
Kräv kostdemokrati!

Boktips: Vegomyten : maten, rättvisan och en hållbar framtid (klicka på boken)

Beskrivning:

En vegetarisk livsstil är inte hållbar i längden, varken för individen eller för planeten. Den vegetariska myten bygger på okunskap om de ekologiska naturlagarna. I Vegomyten presenterar Lierre Keith sin syn på maten och rättvisan i ett radikalt manifest för en hållbar livsmedelspolitik.

Det storskaliga spannmålsjordbruket förgriper sig systematiskt på vår jord. Odlingen av vegetarisk basföda, som ris och soja, gör att vattenreserverna sinar.

Den biologiska mångfalden minskar, jorden utarmas och klimatförändringen påskyndas.

Gräsätande idisslare skall äta det som vi inte kan cellulosa och förvandla den till det vi behöver protein och fett.

Avstå inte från kött. Men välj omsorgsfullt, för din egen hälsa och för vår gemensamma framtid.

Vegomyten utmanar allt du hittills har lärt dig om maten vi äter.

Lierre Keith

[är feminist, aktivist, tidigare vegan, nu författare och föreläsare. Hon bor i Northampton i Massachusetts]

 ◊

”Jag är helt uppslukad av boken Vegomyten av Lierre Keith, en f d vegan. Efter mindre än 100 sidor är jag fullkomligt övertygad om att vi behöver äta och använda djurprodukter för att leva och för att odla den mat vi behöver. Den här boken är ett måste att läsa för alla som vill engagera sig i matfrågan.”

Kicki Theander, Middagsfrid

 »Vegomyten är mer insiktsfull än det mesta som skrivs om global hållbarhet i matfrågan.«

Sverker Lenas, Dagens Nyheter, 12 september 2010

Jag är med i TV4´s Kvällsöppet idag!

Apropå debatten om vegetarisk skolmat, så tas den ikväll in i TV4-studion kl 23. Då sänds nämligen Kvällsöppet och jag är en av gästerna.

Det här är uppenbarligen ett ämne som engagerar och upprör, vilket inte minst bloggkommentarerna på min sida visar (+100 st), och jag häpnar nästintill av den naivitet och okunskap som präglar många av kommentarerna som kommer ifrån veganismens företrädare! Uppenbarligen är de en grupp blodfattiga individer som lever i Disney-version av världen och som tycker det är helt riktigt att förmänskliga djuren i alla avseenden.
Jag är naturligtvis starkt emot att djur plågas och behandlas illa och jag är en anhängare av en ekologisk och etisk djurhållning. Men till skillnad ifrån veganerna så tror jag inte att filmen Lejonkungen är dokumentär! I naturen dödar djur andra djur. Ibland på ett förbannat grymt sätt också. Vilket också gör att jag inte har några som helst problem med att människan dödar djur. Och djurens rätt i all ära, men jag tycker att det är betydligt mera relevant att kämpa för mänskliga rättigheter för alla de som ännu inte åtnjuter dessa. Det är därför som jag supportar exempelvis Amnesty International.

Men förutom alla dessa ideologiskt förvirrade individer så har vi en hel hoper av vänstermänniskor som i sin av ängslighet färgade politisk korrekthet, okritiskt ger kött skulden för i princip allt.

När det gäller debatten om köttfri måndag och att ha en vegetarisk dag i skolan så är jag principiellt inte negativ. Jag älskar grönsaker och sallader och givetvis ska barn få lära sig att smaka på och uppskatta många sorters mat. Vad jag är negativ till är demoniseringen av kött och den politiska färgade tonen i förslaget. Man sätter fokus på helt fel saker när det gäller folkhälsa och barnens väl och ve.

De senaste 50 årens övervikts- och sjukdomsproblematik kommer inte av ökad köttproduktion. Däremot av ett överdrivet intag av spannmål, gryn, socker och annan insulindrivande mat. Ovanpå det så har man också den, av Livsmedelsverket sanktionerade, vurmen för margariner och andra fettfattiga (samt andefattiga) halvfabrikat.

Så om man ville åstadkomma något verkligt och riktigt, och med omsorg om barnen, så kunde man föreslå en halvfabrikatsfri dag i skolan. Eller en mjölfri dag. Eller en spannmålsfri dag.

Klockan 23 smäller det i TV4. Initiativtagaren till köttfri måndag, miljöpartisten Jonas Paulsson, är med. Liksom debattören Mian Lodalen. Det blir med all säkerhet en intressant debatt!

 

Våga vägra vegetariskt!

I Borås förs just nu en intensiv lobbyverksamhet och debatt om vegetarisk mat i skolan. Förslaget kommer från den rödgröna röran och bygger på att alla skolor ska ha en obligatorisk köttfri dag i veckan. Valfrihet har heller aldrig varit deras grej… Den borgerliga alliansen vill däremot att skolorna själva, och ytterst eleven själv, ska få välja när och om det BARA ska serveras vegetarisk mat.

Jag är naturligtvis inte emot vegetarisk mat! Det är en i högsta grad essentiell föda för oss och en nödvändighet för långsiktig hälsa. Dessutom är det gott! Min favoritmåltid är en av grönska vibrerande sallad som serveras MED kött. Inte utan. En passion för vegetarisk mat är alltså inte oförenlig med en passion också för allt annat som är gott och som vi måste och borde äta. Så som kött av hög kvalitet. Så som ägg. Och så vidare.

Den här debatten är illa maskerad till en miljöfråga och vidare till en fråga om barnens välmående. Vilken chimär! Det här är en debatt med tydliga politiska förtecken i syfte att kamma hem billiga politiska poäng. För det är väl ingen som på allvar tror att isbergen smälter i långsammare takt, om de nu smälter alls, för att skolbarnen i Borås förvägras en komplett skollunch? Och tror man det så tycker jag att man ska plocka upp huvudet ur SSU-sanden och titta verkligheten i ögonen! Den verkligheten handlar om att många barn och ungdomar äter sitt viktigaste mål om dagen, i skolan, och att den måltiden ska vara så fullständig och fullödig som bara tänkas kan.

Dessutom fokuserar man på helt fel saker när man pratar om att servera vegetariskt eller inte. För det första kan man servera både och! Men det är ju mer valfrihet än vad folk kan hantera enligt DDR-maffian på vänsterkanten. Nej, den riktiga debatten borde handla om den generella kvaliteten på maten som serveras. Frågor som skulle ställas är;

  • serveras (bara) margariner eller finns det riktigt smör som pålägg?
  • steker man i smör eller i vidriga, billiga och ohälsosamma matoljor?
  • värmer man halvfabrikat eller lagar man mat ifrån råvaror?
  • finns det (bara) lättmjölk eller också helmjölk?
  • serveras det riktiga grönsaker som avokado, broccoli och spenat eller är det bara gurka och isbergssallad?
Samma debatt fördes för något år sedan och då skrev jag följande i min BT-krönika:

”Lokalpolitiker i Borås kom under våren 2010 med förslaget att skolmaten skulle vara vegetarisk en dag i veckan för barnen i kommunen. I klimatpreventivt syfte. För när Kyoto- och Köpenhamnsavtal gått åt skogen och tiotusen kineser köper en ny stadsjeep idag så ska våra skolbarn minsann dra sitt strå till stacken och inte äta kött.

Det var ett ogenomtänkt och felaktigt underbyggt förslag som presenterades i syfte att samla billiga kommunpolitiska poäng och i sin naivitet helt harmlöst om det inte pekade på en otäck cynism hos de folkvalda; barn är underställda vuxnas beslut och skulle nu propsas på en miljöpolitisk agenda. De kan inte heller själva göra egna val i större utsträckning och när man så diskuterar skolmaten så vill man ta bort det kanske viktigaste som serveras på tallrikarna!

Hade man haft ett genuint intresse av miljö och framförallt av våra barns hälsa, vilket i sammanhanget är betydligt ”närmare” och mer påverkbart, så borde man istället fokuserat på att attackera alla obskyra halvfabrikat, lightprodukter, dåliga fetter och margariner som serveras i skolmatsalarna. Industriellt framställda är de säkert miljöfarliga i sig men framförallt hälsofarliga!

Man kunde också fokuserat på att snarare servera mera kött, gärna ekologiskt, närproducerat eller vilt, samt fisk och ägg samtidigt som man erbjuder ett rejält salladsbord till varje måltid. Skolmaten är för en del barn den enda rejäla och sammansatta måltiden de äter om dagen och det är just där de förhoppningsvis erbjuds en del kött, fisk och ägg medan resten av måltiderna sannolikt utgörs av insulindrivande gryner, mjöl och sockerdränkta halvfabrikat. Är det en bra idé att ytterligare underminera dessa barns chanser till en något så när sammansatt kost genom att på grunda bevekelsegrunder ta bort köttet?

I skuggorna bakom väldigt diffusa miljöargument vilar också delar av vegetariska och vegana ideologier på minst sagt tveksamma vanföreställningar med Disney-komplex där alla djur är kompisar och i ett förmänskligande av djur där naturen ska vara en fridfull och oskuldsfull plats. I verkligheten är djur långt grymmare mot varandra än vi föreställer oss.

Det står nämligen helt utan tvivel att människan är köttätare och att tillgången till animaliskt protein har drivit evolution och mänsklig utveckling framåt. Tillsammans med andra protein- och fettkällor samt frukt, grönsaker, växter, frön, nötter och annat så har det utgjort och bör fortsättningsvis utgöra basen för vår föda. Och det är i den andan som skolmaten bör ses, livsmedel ska inte exkluderas utan inkluderas. Det är inget val om antingen eller. Min favoritmåltid består exempelvis av kött och en stor grönsallad.

Skolbarn ska erbjudas mångfald och allsidighet och en anda av matkultur utan att ett skammens moln av miljösamvete ska behöva hängas över dem för att några kappvändarpolitiker ivrigt fjäskar med i den enda politiskt korrekta frågan där det aldrig tillåts en avvikande uppfattning; klimatfrågan!

Att ta bort kött i skolköket, eller i kosthållningen överhuvudtaget, är som att gräva en grop åt stegen för att tvätta källarfönstret. Låt istället barn och ungdomar äta det bästa som lokala producenter kan uppbringa av ekologiska och närodlade produkter av kött och grönsaker och ta istället fighten för mer lek, spel och idrott i skolan än idag. Då kanske dagens ungdomar blir piggare, starkare och mer benägna att springa, gå och cykla i framtiden istället för att åka bil och buss?

Jag är övertygad om att en vegetarisk livsstil är långt ifrån optimal och till och med kontraproduktiv. Vi mår visserligen bra av grönsaker men än mer av kött och animaliskt protein! Jag rekommenderar starkt boken ”The Vegetarian Myth” av Lierre Keith för den som vill läsa  ytterligare underbyggda argument till varför vegetarianismen har fler hål än en schweizerost. Och jag vet inte om vegetarianer ens äter ost?”

En uppgörelse med kulturvänstern!

Författaren, journalisten och krönikören Bengt Ohlsson skriver idag en lysande debattartikel i Dagens Nyheter! En artikel som går till frontalangrepp på den tröttsamt slentrianmässiga självklarheten att kulturmänniskor också är vänstermänniskor med den röda fanan i knuten hand.

Artikeln med namnet ”När ska det röda rinna av kulturens fana?” är en de mest välformulerade betraktelserna över flera element som präglar den vänstermentalitet som säger sig hylla frihet, jämlikhet och broderskap men som i verkligheten uppmanar till okritisk konformitet och fåraktig grupptillhörighet.

”Som konstnärligt verksam får du inte vara höger. Så är det bara. Eller, egentligen räcker det med att inte vara vänster. Det möts av förvåning och förvirring; men vänta … jaha … så du bryr dig inte om människor? Du tycker att det bara är pengar och profit som räknas?” –skriver Ohlsson inledningsvis.

Med ovanstående betraktelse så berör man också något av det otäckaste med svensk socialism, och inte bara bland kulturarbetare utan generellt i hela vänsterrörelsen, och det är kidnappningen av allmängiltiga och humanistiska värderingar av empati och medmänsklighet. För många vänstermänniskor är begrepp som ”liberal” och ”empatisk” totala oxymoroner. För att inte tala om ”moderat” och ”medmänsklig”.

”När jag berättade för en kompis, född i slutet av 40-talet, om den här artikeln började han prata om saknaden efter Palme och solidariteten och rättvisan, och han sa nästan lite skamset att han inte bara kunde skaka av sig det.

Och jag insåg att allt som hade gjort honom till den han blivit, all hans hederlighet och värme och humanism, hade en stor röd flagga i bakgrunden. Inför hotet/möjligheten att flaggan bytte färg, eller rent av försvann helt och hållet, verkade min polare oroa sig för vart allt skulle ta vägen. Alla de där egenskaperna som han ändå gillar. Det är som om han undrar: Vad skulle hända med min medmänsklighet? Min empati och min ömsinthet?

Alla hans goda sidor sitter ihop med vänster­identiteten. Om han inte längre är vänster, blir han då någon annan? En räknenisse?” -fortsätter Ohlsson.

Att Bengt Ohlsson skriver om detta just nu, i DN som ju har en tung Stockholmsanknytning, är inte konstigt då den senaste tidens kulturdebatt präglats tungt av den omdiskuterade ombyggnaden av Slussen. En ombyggnad som samlat de tunga namnen bland kulturvänstern att ta strid och där igenom agera fanbärare för andra ängsliga vänstermänniskor som av rädsla att inte vara creddiga eller politiskt radikala nog, hellre faller in i kören än tänker själva.

”Men sen läste jag sammanfattningen på förstasidan, där Kulturslussen berättar om hur fint deras förslag är och hur fasansfullt Stockholms stads förslag är. Och jag greps av en sorgsen känsla. Det var så uppenbart att Kulturslussen tryckte på de vanliga knapparna och drog i de vanliga spakarna, så att maskineriet skulle hosta i gång. De räknade så kallt med att man skulle tjusas av alla namnen och reagera med de vanliga betingade reflexerna på de gängse nyckel­orden, och sen ansluta sig till förslaget, och att man inte skulle vara ofin nog att ifrågasätta någonting.  

Det var detta jag raljerade över i min krönika. Det goda vänsterförslaget, med experimentteater och cykelbanor, ställdes mot det onda högerförslaget, med sjuttonfiliga motorleder och en ”kommersiell galleria” (till skillnad från alla ideella gallerior som belamrar vår kära huvudstad).

Kulturslussen spelade skamlöst ut sitt starkaste kort: tillhörighetskortet.

– Jag vet ingenting om de olika Slussenförslagen, men jag litar mer på Lars Norén än på någon fet moderat.

Orden yttrades av en ung vuxen i min närhet. Och de sammanfattar allting ganska så flagrant.

Hur många av dina ställningstaganden i olika komplicerade frågor, säg Palestinakonflikten, grundar sig på ett öppet och förutsättningslöst sökande efter kunskap, och hur mycket grundar sig på vad ”Lars Norén” tycker?” –skriver Ohlsson om detta.

Kulturvänsterns förmåga att på samma gång tala sig hjärtblödande och tårögt varma för jämlikhet och annat så är man i verkligheten duktiga att göra skillnad på folk och folk och är patetiska i sina förenklingar av världen, exempelvis med sin uttjatade USA-kritik.

”Jag blir irriterad när jag hör vänstermänniskor komma hem från USA och prata om hur feta och dumma och ignoranta amerikanerna är eftersom de gillar dödsstraff och att bara sextio procent av dem röstar. Hade de kommit hem från en resa i Burundi och utgjutit sig lika förklenande om de puckade infödingarna som tror på regngudar hade vi anmält dem för hets mot folkgrupp. Det finns förstås en historisk och kulturell bakgrund till amerikanernas låga valdeltagande. Men den behöver man inte ta reda på, eftersom USA representerar Överheten.

Om alla människor är lika mycket värda, då kan det i vissa lägen och på vissa kultursidor vara viktigt att påpeka att ett moderat finansborgarråd inte är mer värt än en afghansk papperslös flykting – men faktiskt inte mindre heller.”

Naturligtvis så kommer Ohlsson också in på typiska vänstermanifest som solidaritet och hur det i verkligheten är ett modeord med hycklande undertoner om hur andra människor bör leva uppoffrande medan man själv tar för sig av det goda ur livet.

 

VilleValleViktor

VilleValleViktor

 

 

Mitt svar till alkoholmonopolets avvecklings försvar!

Min krönika skapade en del reaktioner. De flesta som är negativa till min kritik av alkoholmonopolet kommer med argument som att expertisen där är bra och att det bara handlar om att vara förutseende och planera sina inköp. Den inställningen är absurd tycker jag. Otillgänglighet, selektivt urval och begränsning gynnar aldrig konsumenten.

Det finns några bra kommentarer till detta under min krönika och jag själv skrev ett svar till en insändare i Borås Tidning, till en Kjell L.

Först kommer hans insändare och därefter mitt svar, ett svar som antagligen finns i morgondagens BT.

-Alkoholmonopolet en förlegad parodi.

Under den vinjetten ondgör sig Jonas Colting över hur Sverige hanterar försäljningen av alkohol. Berömmer hurtigt Frankrike, som ett mönsterland i samma ärende, men glömmer den enorma alkoholism och mängden leverskador som drabbar sjukhusen i vinlandet Frankrike.
Att Jonas Colting kan få svårigheter, en sen söndagskväll, om en god middag ska intas och vin saknas, låter för många av oss som ett bagatellproblem. Att lägga ett par flaskor på lager, i reserv, är enkelt.
Svenskar som reser orkar med att slita nästan hur mycket som helst, med påsar eller kartonger, för att tillgodose det viktiga behov alkohol tycks vara. Då saknar närheten betydelse. Nej Jonas Colting, titta på de fördelar vårt monopol ger, i motsatt till det lilla besvär du tycks ha. Satsa gärna hela din kraft på att medverka till att de enorma transporter som sker från Tyskland, för att säljas svart i våra städer, stoppas. Där har vi problem som borde få all uppmärksamhet av oss alla.

Kjell L.

”Kjell L har helt missat min poäng och den är att vi som vuxna individer borde kunna få välja att inhandla vin när det passar oss och inte när det passar det statliga monopolet! För vilka är fördelarna som han vagt hänvisar till? Öppettiderna? Priserna? Tillgängligheten? Knappast! 
En privatisering av alkoholförsäljning hade ju fortfarande lagt fältet öppet för specialaffärer för finsmakare, om det nu är Systembolagens så kallade expertis som anbefalls. Men om det är ett skäl till monopol så kunde vi ju också acceptera det samma för exempelvis choklad, kaffe och tobak där då ”experterna” kan visa oss som är okunniga i ämnet om vad vi borde förtära! Men den inställningen är elitistisk och överförmyndigande till löjlighetens gräns. 
Och med en avdramatiserad syn på exempelvis vinförsäljning så hade vi säkerligen inte heller sett den import och svartförsäljning som Kjell L hänvusar till.
Angående leverskador och alkoholism så vill jag låta det vara osagt om frekvensen av det är värre i Frankrike än i Sverige, men det är skillnad på bruk och missbruk. Och om det är hälsoskäl bakom statens inblandning över vuxna människors vanor så kunde man ju lika gärna totalförbjuda alkohol helt och hållet! Liksom tobak, socker, spel, sex och allt annat njutningsfullt där bruk kan övergå i missbruk.
Jonas Colting”

Alkoholmonopolet är en parodi. Min senaste BT-krönika

En krönika i samma anda som flera andra krönikor om rätten att välja och det absurda i att ha en hård och tillräcklig lagstiftning men att ändå omyndigförklara vuxna människor. När ska det gå att dricka vin på ett odramatiserat och vardagligt sätt i det här landet, utan att en kultur av bag-in-box-bälgande och alkoholfrosseri ska sätta agendan och gränserna för normal- och njutningskonsumenter?

”Jag har varit på den franska rivieran för en veckas träning och semester med familjen. Förutom att njuta av sol, strand och cykling så bjöds det på många goda måltider. Samt god dryck. För i Frankrike är ju vin en måltidsdryck i en helt annan utsträckning än i Sverige. Vin säljs som bekant i mataffärerna och inhandlas till middagen samtidigt som övriga matvaror.
I Sverige har vi ett alkoholmonopol som bidrar till att dramatisera synen på exempelvis vin. Och det svenska alkohol- och kulturarvet har i sig bidragit till att alkohol traditionellt uppfattats mer som ett berusningsmedel än som en social företeelse eller som matkultur.
Det finns uppenbara samhälleliga skäl att inte romantisera alkohol men har vi inte redan en tillräckligt omfattande alkohollagstiftning utan att för den skull också acceptera en statlig förmyndarmentalitet? Vi har fungerande åldersgränser för inköp och förtäring. Vi har lagar emot rattfylla och lagar emot berusning på allmän plats och så vidare. Däremot har vi inga lagar som reglerar hur mycket alkohol vi får köpa. Vi har ju, tack och lov, ingen motbok längre. Så vi får köpa så mycket vin som vi orkar bära. Om vi går till rätt butik vid rätt tidpunkt vill säga. Och om Systembolagets monopol bidrar till att alkoholkonsumtionen är lägre än vad den annars hade varit, det får egentligen andra debattera. För det är inte poängen.
Den som vill överkonsumera kan och gör det ändå. Men ska det innebära att tillgången försämras och försvåras för alla? Hur är det med spel som är både ett folknöje men samtidigt orsaken till personlig tragedi för vissa? Det kanske borde regleras mycket hårdare. Både spel och alkohol är ju annars stora intäktsposter för svenska staten. Eller socker? Sockermissbruk är vårt samhälles mest accepterade missbruk och leder till övervikt, diabetes och hjärt/kärlsjukdomar. Men det är ingen som kräver en reglering av socker.
Verkligheten är helt enkelt den att vi som vuxna människor förväntas kunna ta egna beslut och sedan ta ansvar för de besluten. Men att detta inte kan omfatta vinet vi vill dricka till middagen, en middag som kanske inhandlas klockan 20 en söndag, är en parodi och ett omyndigförklarande som är svårt att acceptera.
Reglering och monopol leder inte till en mindre konsumtion eller färre missbrukare. I alla fall inte när det gäller alkohol och tobak. För Frankrike är landet tvärtom emot Sverige. Vi har monopol på alkohol men tobak säljs överallt. I Frankrike säljer man alkohol överallt men cigaretter kan bara köpas i tobaksaffärer. I Sverige minskar stadigt rökandet, trots tillgången, medan var tredje fransman över 15 år röker. Trots tobaksmonopolet. Skillnaden är att måttlighetsbruk av vin har flera försonande och goda hälsoegenskaper medan rökning är genomruttet ifrån första halsblosset!

COLTINGS TOPP-3

Franska delikatesser man inte ska missa!

1: Ostron
Har man chansen att njuta av ostron, Fin de Claire, med pressad citron på, så ska man ta den!
2: Råa mejeriprodukter
Det är en fröjd att botanisera ibland grädde, ostar och mjölk i mejeributiken.
3: Franskt fika
Att dricka en stark med liten kaffe och njuta av ett lika litet men delikat bakverk är en kulturyttring!”

What are the US Marines doing as a sponsor for 70,3 Worlds?

 

Jag har alltid hyst en stark aversion till militära system. De går emot mina värderingar och precis allt som jag tror på och värdesätter hos mina medmänniskor och i samhället i stort. Jag tror på den mjuka människan och den resonerande individen. Och just ”individ” är centralt. Både i dt här fallet och i mina politiska värderingar får aldrig samhälle, system eller grupp kränka eller åsidosätta individen och dennes rätt till en röst, åsikt och inflytande.

Militära system är ju uppbyggda på premisser som är precis tvärt emot. De styrs av ”gilla läget”-personer som genom hot om straff driver igenom en agenda. Straff som är helt sanktionerade av samhället inom vilket det militära systemet verkar.

Som tur är så har det här systemet, byggt på premisserna likriktning, lydnad och konformitet, fallit på sin egna idiotiska logik. I alla fall i Sverige. Den allmänna värnplikten är avskaffad och det största juridiska övergreppet i Sveriges historia har upphört, ett övergrepp där ett otal män mot sin vilja tvångsinternerats på ett regemente och tvingats delta i infantila lekar och övningar som i den civila världen hade klassats som vuxenmobbing och pennalism. För att inte tala om dåligt ledarskap! Under en period så var det trendigt att anställa gamla militärbefäl till civila chefspositioner för deras ”vana” att leda. Så patetiskt. Det är inte det minsta svårt att leda människor om de som ska ledas är tvungna och måste göra det som tilldelas dem.

Naturligtvis blev jag själv underkänd i lumpen. Jag tycker inte om när människor skriker åt mig och pekar med hela armen. Och så var jag dålig på att gilla läget, antar jag!

Men vår svenska militär är väl att betrakta som någon typ av scoutverksamhet om man jämför med USA´s motsvarighet. Tyvärr så finns det en stark vurm för bland annat US Marines inom amerikansk triathlon. Det skapar en obehaglig känsla av okritisk nationalism som manifesteras genom ett ständigt flaggviftande, religiösa utbrott och triathlonrelaterad välgörenhet.

Och, fine! Låt så vara om det håller sig till USA. Men när den största aktören i triathlonvärlden, WTC (World Triathlon Corp), som bland annat arrangerar Hawaii Ironman och hela Ironman-franchisen samt motsvarigheten på half-Ironman som kallas 70.3, låter US Marines vara titelsponsor på ett ”World Championship” så har det gått alldeles för långt!

Jag skrev ett inlägg på forumet på www.slowtwitch.com, se nedan:

 

This is neither a troll post, nor an attempt at flaming patriotism or USA. 

But, what is the US Marines doing sponsoring the 70.3 World Champs? And what is the WTC doing endorsing this companionship? 

From an international view it´s both strange, out of place and quite frankly, disturbing to have a national military force being the title sponsor for an event supposedly marketing itself as an international championship. 
In the ”real” sporting world, outside of such self-proclaiming world championships seen in boxing, triathlon etc, it would be totally unacceptable to have such a political and polarizing sponsor hosting the event. 

If WTC were hosting just an ordinary event it wouldn´t be a big deal. But if they are seriously intending to host international championships there will hopefully be many participants from all corners of the world. I´m sure a lot of them don´t feel comfortable with the force fed patriotism and military prescence. 

Sure, these events take place in the US but the actions by the WTC (this and much more) goes to show that they couldn´t care less about hosting championship that cater more to the athletes then to their own wallets. And that these events aren´t international events as much as American events organized in America with American values and patriotism at the forefront. 

I´m not saying that this patriotism is bad. You may be as patriotic and pro-Marine as you wish. I don´t judge or value this. But are the ”world champs” the right place for it? 

I know from experience that it´s almost futile and pointless to have a rational discussion about these topics. A lot of hot headed people rather let their red, white and blue cloud their ability to actually look at the point being made, than to offer an argumentative answer to the questions I´ve raised. 

When I look at this situation I´m VERY happy to have an organisation as the ITU in the world of triathlon!

Den vita lögnen – Opastöriserad mjölk, en mänsklig rättighet eller en fara för allmänheten?

Min bror, Fredrik Colting, har idag en debattartikel i Borås Tidning (eventuellt i andra tidningar också men osäker än så länge) som heter ”Den vita lögnen” och som handlar om vår rätt som konsumenter att kunna få dricka rå mjölk som är opastöriserad och ickehomogeniserad.

Fredrik är också på http://www.kostdoktorn.se där ett inlägg handlar om Fredriks sätt att äta.

 

Fredrik Colting, författare, fit kille och min lillebror!

Fredrik Colting, författare, fit kille och min lillebror!

 

”Visst är det underligt att varje gång vi har ett utbrott av matförgiftning, komma det från tyska gurkor eller spanska tomater, varnar myndigheter oss raskt för konsumtion av opastöriserad mjölk. Trots att inte en enda person insjuknat pågrund av just mjölk. Faktum är att varken Smittskyddsinstitutet eller Livsmedelsverket har några siffror på hur många svenskar som smittats av opastöriserad mjölk, man differentierar nämligen inte mellan de båda ytterligheterna. Mjölk är mjölk, verkar man resonera, oavsett om den kommer från en fabrik eller en ko. Slutsatsen är att det kan vara så få som ingen. Men det viktiga är förstås inte siffrorna. Siffror har alltid varit ammunition i händerna på de som vill bestämma över oss. Och bestämma över oss är precis det man gör. Med ihåliga varningar om opastöriserad mjölk och skrämmande siffror tror vi idag att döden aldrig är längre bort än den ko som förser oss med mjölk. Kor som i alla tider, ja i alla fall innan man införde tvångspastöriseringen 1937, levererat närande mjölk till oss människor (tvångssterilisering utsatte vi i Sverige däremot bara Finländare och Romer för, aldrig kor) utan att ta livet av oss. Just sån mjölk vi borde referera till när vi använder det slitna uttrycket färsk. 

 

Men nu laddar vi om. I USA, där pågår just nu ett mjölkkrig. De som kämpar är hälsomedvetna konsumenter och bönder som på ena sidan vill ha rätten att dricka färsk, opastöriserad mjölk, mot andra sidan där staten, sporrade av livsmedelsföretag, vill behålla och till och med utöka pastöriseringen av mjölken (och juicen och äggen och helst även köttet och salladen). De vill göra mjölk till en lika säker dryck som Coca-Cola.

I USA gillar man förresten också siffror. De siffrorna säger att många hundra tusen fall av matförgiftning, flera med dödlig utgång, orsakats av pastöriserad mjölk, bland annat en epidemi där 197 000 människor insjuknade. Just det, det gällde pastöriserad mjölk. Vidare säger andra siffror att mer än 290 miljarder glas opastöriserad mjölk druckits sen 60-talet utan ett enda vetenskapligt dokumenterat fall av matförgiftning. Statistik från 2011 visar att det är 35 000 gånger större sannolikhet att bli sjuk av andra matvaror än opastöriserad mjölk. Pang och aj. Siffrorna fungerar tydligen åt båda håll.

 

Det finns många som hävdar att pastörisering av mjölk försämrar kvaliteten på en stor mängd vitaminer och mineraler, att den förändrar sammansättning av proteiner och fetter, att den eliminerar funktionen av de enzymer som är nödvändiga för att ta upp näringen i mjölken. Detta understöds med forskningsmaterial som sammanställts ända från 1930-talet fram till idag, av vetenskapsmän obundna livsmedelsföretag. Samma forskningsmaterial visar hur de flesta laktosintoleranta blir besvärsfria då de dricker opastöriserad mjölk, hur allergier och astma hos barn kan förebyggas eller till och med botas med opastöriserad mjölk och hur unga människor som får riktig mjölk utvecklas mycket bättre än sin motpart. Sen finns det de som säger att pastöriseringen inte har någon särdeles effekt alls på mjölkens kvalitet, att vi gott kan kalla den färsk, även då den blivit uppvärmd. De flesta i den här gruppen hör till någon del av mjölkindustrin. Inte så konstigt kanske då mjölk som pastöriseras har längre hållbarhet.

Det finns till och med de som hävdar att man inte skall dricka mjölk, i alla fall inte som vuxen. Det är självklart upp till var och en, ursäkta, det borde vara självklart att var och en skall få bestämma vad vi skall äta eller inte äta. Men vad gäller mjölk verkar det vare ett alldeles för stort beslut för att en enskild svensk medborgare skall klara av att bilda sig sin egen uppfattning. In rider staten på sin vita springare, eller kanske är det numera en hunsad mjölkko och dömer fördel matbranschen. Ingen färsk mjölk i Sverige, bara Coca-Cola. Uttrycket du är vad du äter har vi alla hört, kanske är det hög tid att vi ändrar det till: du är vad staten bestämmer att du skall äta.

Visst är det absurt att vi har rätt att köpa hjärtattacksframkallande mat, diabetesframkallande mat och överviktsframkallande mat, men när det kommer till vad vetenskapen och historien vittnar om är naturens nyttigaste mat, då är vi plötsligt livegna. Vi skall helt enkelt nöja oss med det staten bestämt att vi skall äta. 

Men du som sätter din egen, din familjs och dina barns hälsa främst, ta dig en funderare på det här med opastöriserad mjölk. Bli lite förbannad, nyp en politiker i örat, höj rösten i mataffären. För stirrar du tillräckligt enträget ner i mjölkglaset skingras plötsligt lögnens skrämmande hinna och vem vet vilken revolution som väntar dig där. ”

 

Fredrik Colting, författare till boken Mjölkrevolutionen

Vem är en auktoritet? Ny BT-artikel

Jag sammanfattade en del av mina intryck av den senaste debatten i min senaste krönika i BT. Jag är begränsad till 2600 tecken så mina texter där blir aldrig så fullödiga eller argumenterande som jag hade önskat. Men jag tycker att min poäng ändå blir tydlig.

Intressant är att just idag så hade Livsmedelsverkets pajaser en debattartikel (i bl a BT) där man ånyo presenterar floskler och, faktiskt, rena lögner. Jag hoppas att de flesta läsarna inser att deras budskap är så genomskinligt att den tunna retoriken brister vid minsta påfrestning.

Min krönika nedan:

”Debatten om vår mat och de svenska kostråden fortgår med oförminskad styrka. Två mycket intressanta debattartiklar har publicerats i stora svenska dagstidningar och i BT upprörs dietisterna då deras kompetens ifrågasätts. Men betyder en utbildning automatiskt att man har rätt? Man ska vara medveten om att kunskap alltid är relativ. I synnerhet i den akademiska världen, och det är avhängigt vem och vad som tillhandahållit forskning, rön och studier. I synnerhet när det gäller medicinsk forskning så vimlar det av adjungerade professurer och näringslivssponsrade studier som naturligtvis vill få stöd för en produkt eller tjänst. Många sätter alldeles för stor tilltro till auktoriteter och titlar. Inom vissa forskningsfält sker enorma paradigmskiften som totalt raserar tidigare ”kunskap”. Det var nog inte helt lätt att vara astronom på 1500- och 1600-talet och tro på heliocentriska världsbilden med jorden i universums mitt, när Gallilei bevisade motsatsen. Dagens Livsmedelsverksutbildade dietister befinner sig i samma paradigmskifte men vägrar erkänna det! Kunskap är alltså inte mera värd än trovärdigheten bakom de som tillhandahåller den.

Svenska Dagbladet publicerade i veckan en debattartikel ifrån Brödinstitutet, vars enda uppgift är att få svenskar att äta mer bröd. Debattartikeln maskerades dock som omsorg kring folkhälsa och överviktsproblematiken. Deras sakkunnige, Ingemar Gröön är förresten känd för att ha gjort bort sig ordentligt när han var den som i TV4 avrådde folk ifrån att läsa innehållsförteckningen på bröd, och menade att bröd behövde innehålla socker för att få svenskarna att äta mer av det. Gröön har, föga förvånande, starka kopplingar till den brödtillverkande industrin via exempelvis AXA, Skogaholm, Schulstad och Coca-Cola skulle skrivit en artikel om poängen med att dricka deras läsk!

En betydligt mer relevant debattartikel med namnet ”Lita inte på myndigheternas kostråd” publicerades i ett antal större dagstidningar av flera oberoende överläkare, forskare och professorer.

De skriver bland annat att Livsmedelsverkets varningar mot animaliskt och mättat fett saknade vetenskapligt stöd, att risken för hjärtinfarkt är minst hos människor som frossar i feta mejeriprodukter, och att barn som undviker mättat fett är fetast.

”Trots detta rekommenderar Livsmedelsverket att barn ges lättmjölk och lättmargarin i daghemmen och i skolan, och rådet följs av de flesta trots föräldrarnas protester. Verkets enda argument är en finsk koststudie finansierad av margarinindustrin och som vid en närmare granskning visar sig vara värdelös som bevis”, kan man läsa i artikeln.

Ingenting är per automatik sant bara för att det kommer ifrån någon med en titel. Och inte heller bara för att det står i tidningen!

Coltings Topp-3!

De sämsta källorna till information!

 1: Reklam

Reklamfilmer och annonser kan verka övertygande men det är inget annat än köpt information och hård vinklad kommersialism.

2: Kvällspressen

Endast intresserade av polemik och wow-faktorn. Sensationsjournalistik är sällan trovärdig.

3: Studier bekostade av särintressen.

Man ska alltid läsa det finstilta när nya rön presenteras med braskande rubriker. Vem har beställt studien? Vem har fått lön för att säga vad?”