Mer kött och bättre kött; saxat från Cornucopia

Via Björn Ferrys Twitter (han och jag tycker, föga förvånande, lika i den här frågan), erhöll jag ett tips om ett blogginlägg nedan. Det handlar om den ihåliga, onyanserade och ensidiga miljöretoriken som används för att demonisera kött; senast aktuellt igår med Jordbruksverkets förslag om en köttskatt.

Jag har tagit mig friheten att saxa ett stycke ur blogginlägget! Det är ett inlägg som på ett mycket bra sätt förklarar varför mer köttproduktion, fast på ett smartare och mer ursprungligt sätt, är BÄTTRE för miljö och natur! Surfa in på Cornucopia och läs hela inlägget!

”Naturbeteskött, även på våra breddgrader där djuren inte betar vintertid, binder i själva verket koldioxid och är CO2-sänkor, förbättrar jorden, minskar ökenutbredningen och ökar produktionen av mat. Detta är tvärt emot den etablerade ovetenskapliga uppfattningen som råder globalt.


I Sverige gäller detta speciellt på trädbevuxna betesmarker, de traditionella marker som vi hade i Sverige innan EU förbjöd dem och tvingade bönder att avverka träden.
Källa: Allan Savory
Men mer intressant är att ekologiska metoder är lösningen på den kommande matkrisen, inte problemet. Bland världens bästa förutsättningar för livsmedelsproduktion hittar man i Afrika, men för att uppnå dessa måste man bruka marken ekologiskt, inte med det destruktiva moderna industriella jordbruket som t ex Bill Gates stiftelse vill tvinga på afrikanerna. 
 
I själva verket så leder frånvaron av betesdjur till ökenutbredning och infertil mark. 
 
För er som inte tror på detta rekommenderas en föreläsning av Allan Savory (Vimeo).
 
Djuren måste bort från industriproduktionen och ut och beta. I USA breder öknarna ut sig i t ex västra Texas, med ett klimat motsvarande Afrika, helt enkelt för att man stallar in kreaturen istället för att låta dem beta.
 
Så ja, Jordbruksverket har egentligen rätt. Men det är det industriella köttet som vi ska sluta äta och vi ska börja äta naturbeteskött.
 
Växtlighet som utvecklats i samspel med betesdjur, t ex bisonoxarna i Nordamerika eller motsvarande stora hjordar i Afrika, dör ut och marken förvandlas till öken om den inte betas på rätt sätt. Det innebär intensivt bete under några dagar, och sedan lämnas marken tills djurens gödsel brutits ner. Inget djur vill äta där de skiter.
 
Nedan visar jag lite bilder från Savorys föreläsning, där man ser hur marken helt förvandlats efter att man börjat beta den. Från öken till grönska.
 
Ovanstående bilder var alltså med mer betesdjur. Trots torkperioder och missväxtår så återhämtade sig marken, bara för att den betades istället för att ligga i träda. Kom ihåg att djurhatare (veganer) vill förbjuda tamdjur och med det garantera ökenutbredningen globalt.
 
De vanliga ursäkterna motbevisas
av situationen i Texas.
När vi nu vill förbjuda och minska köttproduktionen så är det inte den industriella produktionen som kommer stryka på foten, utan det dyrare naturbetesköttet. Jordbruksverket vill alltså se mer ökenutbredning i världen.”

Varför köttskatt är ett absurt förslag!

Jag är på väg hem från Fuerteventura och gjorde precis en telefonintervju med TV4 Borås om förslaget till köttskatt. Jag önskar att jag hade haft tid att i detalj beskriva hur absurt, löjeväckande och kontraproduktivt det förslaget är. Inte bara för miljön utan för folkhälsan och samhällsekonomin i stort!

Jag debatterade det här i våras, då apropå förslag om Köttfri Måndag. I samband med det skrev jag följande krönika, se nedan;

Jag skrev också följande inlägg (saxat från Kostdemokrati), om de ihåliga miljöargument som används som skäl till att kritisera köttindustrin.

Och att påstå att ickeraffinerat nötkött skulle orsaka ohälsa, bara för att charkuterivaror gör det, är som att säga att bara för att ketchup är onyttigt så bör vi också undvika tomater och grönsaker i stort!

”Just nu pågår en intensiv debatt om både skolmaten och om kött. Initiativtagarna bakom ”köttfri måndag” vill minska köttkonsumtionen i Sverige och som ett led i den kampanjen vill man också införliva skolmaten. Bland annat i Borås.

Köttmotståndarna brukar peka på framför allt tre skäl till varför vi ska äta mindre eller inget kött alls; av omsorg till miljön, vår personliga hälsa och av omsorg om djuren. Inga av de argumenten håller vatten vid ett närmare skärskådande.

Jag är dock den första att erkänna att storskalig köttproduktion har enorma problem och är till stor skada för både miljö, individ och djur. Men samma problem har också storskalig spannmåls- och sojaproduktion! Att principiellt göra köttet till den stora fienden är dock absurt när det snarare handlar om globala brister i långsiktighet och resurssatsningar som är problemet. Exempelvis så har det senaste seklets allt mer eskalerande fokus på spannmål, mjöl, socker och annan stärkelserik mat inneburit en oerhörd påfrestning på miljö och ekosystem.

Dessutom har det resulterat i en explosionsartad ökning av kostrelaterad ohälsa som tagit sig uttryck i övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer. Då kött, tvivels utan, är ett livsmedel som människan ätit sedan tidernas begynnelse, så är det löjeväckande att ge köttet skulden för en problematik som är hundratals år gammal och inte hundratusentals år gammal.
Vi borde alltså, ur ett rent hälsoperspektiv, äta mer och inte mindre kött! Och det ska vara kött som är vilt eller ekologiskt producerat med så frigående djur som möjligt. Inte bara är den typen av köttproduktion bra för konsumenten. Den är också bra för miljön. Vilt betande djur använder betesarealer som i många fall ändå är omöjliga att odla på. Dessa djur är också så kallade kolsänkor då de binder kol i gräset i kroppen och minskar kolutsläppen. Det innebär mindre utsläpp av koldioxid och metan än om gräset lämnades att brytas ned på marken. När man sedan själv äter detta kött så blir man en egen kolsänka liksom en del av det naturliga kolkretsloppet.
Amerikas prärier hade på 1500-talet uppskattningsvis 60 miljoner bufflar vilket sannolikt överträffar antalet köttkor som idag föds upp i USA. Var bufflarna miljöfarliga? Eller är det inte istället vår samtida produktion av kött och livsmedel som är skev?

Att äta vilt- eller ekologiskt odlat kött är inte oetiskt. I naturen äter djur andra djur. Naturen är inte en version av filmen Lejonkungen, med djur som är kompisar, utan ett kretslopp av liv och död.

Kampen för skolmaten skall tas på ett annat plan! Kött är inte fienden. Varför inte istället driva frågan om en halvfabrikatsfri dag? Eller en mjöl- och grynfri dag? Eller en sockerfri dag?”

Jag vägrade vaccination! Och jag hade rätt. Givetvis.

Under hösten 2009 skrev jag i Borås Tidning en krönika med titeln ”Därför vägrar jag att vaccinera mig!” Krönikan skrevs när haussen var som mest intensiv kring svininfluensan. Haussen, eller snarare påtryckningarna att vaccinera sig, var lika intensiv. ALLA borde och skulle vaccinera sig! Det var den konsensusrådande sanningen i det politiskt korrekta åsiktsklimatet som regerar Sverige. Om man inte vaccinerade sig var man inte bara dum, man var dessutom illojal och osolidarisk.

Min krönika väckte mycket ont blod! Vem var jag att ifrågasätta DUKTIGA och UTBILDADE läkare och ”experter” som förstod det här långt bättre än jag?

Men självklart hade jag rätt. Vi kan nämligen alla eftermälet. Svininfluensan var bara en mild vindpust. En chimär. Bieffekterna av vaccinet har däremot nått stormstyrka! Ingen är nöjd idag (se nedan). Ingen är nöjd, förutom de läkemedelsföretag som tjänade miljarder på samhällets irrationella rädsla. En rädsla som förstärktes av den svenska trygghetsnarkomanin och ”för-säkerhets-skull-tänket”.

Idag kan vi läsa i media om hur uppemot 700 ungdomar har insjuknat i den obotliga sjukdomen narkolepsi!

Vi kan samtidigt läsa om hur ansvariga tjänstemän uppträder ryggradslöst och undfallande. Göran Stiernstedt  är chef för vård och omsorg vid Sveriges Kommuner och Landsting. Han var en av de centrala experterna under massvaccinationen mot svininfluensan 2009.

Idag uttalar han sig med ånger och har dessutom mage att erkänna att han ”internt” uttryckte tvivel över massvaccinationerna.

Vilken ståndlöshet! Vilken impotens! Vilken makalöst patetisk nivå av kastrerad integritet! Vart fanns det offentliga ifrågasättandet? Vart fanns omsorgen om den befolkning som han var satt att betjäna?

Vart är alla tvärsäkra experter nu? Vart är alla självgoda och grötmyndiga hejaklacksmänniskor idag?

Jo, det ska jag berätta för er. De är alla de som idag bland annat anklagar föräldrar som tror  på LCHF, för barnmisshandel. Att INTE ge barnen godis kan väl aldrig vara sunt? De är alla de som står i skyttegravarna, och angriper de som tar kampen på barrikaderna! De som står på barrikaderna för bättre mat och naturliga råvaror. De är alla de som tycker vi andra ska skärpa oss och börja följa Livsmedelsverkets kostråd! SLV är våra vänner. SLV kan allt. De är ju experter! Vem tror ni att ni är, ni som ifrågasätter saker?

Det är alla de som står på maktens sida mot individen. Det är de som slickar uppåt och sparkar nedåt. Det är de som tittar åt vilket håll vinden blåser för att veta vilken åsikt som är riktig. Det är de som har valt att sluta tänka själva och istället har överlåtit sitt liv och sina beslut till de ”som vet bättre”. Det är alla de som tycker att det värsta som finns är andra människor som tycker annorlunda. Eller bara människor som tycker något. Överhuvudtaget.

Min krönika ifrån 2009 nedan:

”Det finns två frågor som är synnerligt aktuella och därtill anknutna till varandra.

Den ena frågan är vart den förväntade epidemin av svininfluensa tog vägen. Den andra frågan är om vår hälsa och livsstil är vår personliga ensak, eller om samhället kan kräva hälsopreventiva insatser av medborgarna.

 Svininfluensan först, denna massmedialt haussade företeelse förväntades ju svepa in över landet, och det ena pandemiska skräckscenariot efter det andra målades upp. Kvällstidningarna gjorde sitt bästa för att underblåsa rädslan och redan i somras tubbades den svenska allmänheten att tro att den enda garantin mot en nästintill garanterad smitta med dödliga risker var och är att vaccinera sig.

Månader har nu gått och massvaccinering är ännu inte inledd men ändå verkar inte influensan ha drabbat oss i någon nämnvärd utsträckning. Vart tog den vägen? Är den försenad? Har den samlade nationens försök att dränka oss själva i alkogel gjort oss immuna? Eller är det helt enkelt så att vi än en gång låtit vår kollektiva rädsla eskalera till en masshysteri som överskuggar vårt sunda förnuft?

För egen del så tänker jag absolut inte att vaccinera mig! Jag tänker dessutom uppmana alla som vill lyssna, att gör detsamma. Och som skäl har jag flera tunga argument:

-det finns inga garantier att det framställda vaccinet verkligen ger ett konkret skydd mot just den här influensaviruset. Det är snarare som att skjuta mygg med hagelbössa.

-de potentiella biverkningarna av influensavaccin är för allvarliga. Det är inte alls ovanligt att man faktiskt får en släng av influensan genom vaccineringen. Man får alltså acceptera att man blir ”lite” sjuk i hopp om att man skyddar sig emot att bli ”mycket” sjuk… Jag föredrar att inte bli sjuk alls, tack så mycket!

-den här influensan har framställts som farligare än tidigare års influensor och det är inte sant. Sanningen är att statistiken visar att dödligheten till och med är lägre än vid ”vanliga” influensor.

-att ta en medicin i förebyggande syfte känns som en väldigt osund åtgärd. Mycket tyder på att det moderna samhällets övertro på, och masskonsumtion av, mediciner, försämrar människans immunsystem och skapar resistenta bakterier och virus.

Naturligtvis finns det mycket goda skäl för gamla personer eller andra som kan anses vara en riskgrupp att vaccinera sig och det bör vara upp till var och en i konsultation med sin läkare att bedöma om så är fallet.

Och det för mig osökt in på nästa fråga och det är om samhället kan kräva av oss att vi ska vaccinera oss i solidaritetens namn. Påtryckningarna och opinionen om att så är fallet är nämligen starka, för att i vissa fall övergå i rena krav. Vi kunde i BT tidigare i veckan läsa hur de anställda i Marks kommun mer eller mindre tvingas att vaccinera sig om de inte vill bli omplacerade.

Ett sådant förhållningssätt känns helt absurt, integritetskränkande och otidsenligt. Det har påtagliga har övertoner av förmynderi och en storebrorsmentaliet á la George Orwell..

Vad är nästa steg i den samhälleliga solidaritetens namn? Ska vi inte samtidigt börja sätta press på rökare, överviktiga, godisgrisar, missbrukare, utbrända och kroniskt sjuka? Bör vi inte helt enkelt få dem att skärpa till sig och sluta ligga samhället och sjukvården till last?! Men är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha….?

Det ihåliga solidaritetsargumentet äcklar mig av flera andra skäl, då innebörden av det självgoda bröstklappandet är att Sverige genom sitt avtal med läkemedelstillverkaren Glaxo Smith Kline, har förtur på upp till 18 miljoner doser influensavaccin. Och för att citera läkemedelsjournalisten Bo Zackrisson i dennes debattartikel i Svenska Dagbladet med titeln ”Hemligt avtal styr vaccineringen”, så säger han att; ”Det är en solidaritet för de redan rika, eftersom avtalet har gett oss rätt till förtur. Det innebär också att människor i fattigare länder blir utan vaccin.”

Avtalet visar att Sverige till och med är förpliktigade att köpa mellan 9 och 18 miljoner doser. Förpliktigade! Till en enorm kostnad. För en medicinskt sett relativ lindrig influensa…

Och därav den statliga och offentliga påtryckningen för massvaccinering. För när mamma ändå har lagat så mycket mat så måste vi alla hjälpa till att försöka äta upp den så att inget går till spillo…”

Grattis Pol Pot! Eller varför firar vi Första Maj?

Första Maj är vår mest absurda helgdag! Det är idag som vänstermänniskor tågar i tropp i hopp om att Sverige vore mer som en fornsovjetisk lydstat.

Av ren artighet, är det kutym att säga grattis till alla socialister idag? Typ ”Grattis på Första Maj?” Eller ”God Första Maj”? Jag vet faktiskt inte. Kanske är det Pol Pots födelsedag idag. Eller Lenins. Kanske Stalins. Eller firar man just idag Gulagarkepelagens tillblivelse? Möjligen firar man årsdagen av någon av de andra briljanta socialistiska idéerna genom åren. Warszawapakten? Stasis eller KGB´s grundande måhända? Kinesiska utrensningar? Jantelagens implementerande?

 

alla ska med!

alla ska med!

 

Jag twittrade lite av dessa tankar och genast fick jag några förnumstiga svar som upplyste mig om att man minsann högtidlighöll Första Maj av HELT ANDRA SKÄL. Nåja, socialismen igenom historien har ju alltid anammat devisen att ändamålen helgar medlen. Därför har man varit så patetiskt undfallande med att tvätta sin byk. Det var inte många år sedan som exempelvis Kuba och Fidel Castro var svenska socialdemokraters favorithusdjur.

Första Maj är arbetarrörelsens högtidsdag. Lite löst definierat sådär. För vem är arbetare idag? Akademiker med 200 högskolepoäng och miljoner i studielån eller någon som gått från gymnasiet rakt in på Volvo och tjänar bra pengar? Det är ju nu inte så viktigt! Så länge vi håller varandra i handen och stämmer upp i Internationalen och i gemensam avsky mot överheten skrålar ”upp trälar uti alla stater”.

Närmare googling visar att man firar Första Maj till minnet av de demonstrerade anarkister som dödades av polisen 1886 efter att ha slängt en bomb mot just polisen. De demonstrerade för åttatimmars-arbetsdagar. Detta var sagda förnumstiga twitterreplikerare snara att påpeka. Precis som att jag skulle vara tacksam över det. Har någon hört talas om ”the 4-hour work week”? När någon inför den ska jag gärna demonstrera i dess favör!

Avskaffa denna patetiska helgdag! Faktum är att Första Maj är vår, förutom Nationaldagen, enda sekulära helgdag.

Nu tror ju alla självgoda Första Maj-demonstranter att de står för det viktigaste som hänt sedan skivat bröd. De tror att de är beskyddare av något ömtåligt och skört vars fortlevnad helt och hållet är avhängigt röda fanor och knutna nävar. De tror att deras E-N-G-A-G-E-M-A-N-G innebär en skillnad.
Reality check; det gör det inte! För helvete, vakna upp!

Om man verkligen ville fira något som är allmänmänskligt och samhälleligt betydelsefullt så har jag förslag på väsentligt bättre företeelser och datum. 22 juni 1866 infördes tvåkammarsystemet i Sverige och var embryot till vår tids demokrati. Ett ännu bättre datum är den 29 januari, vilket är datumet som kvinnlig rösträtt 1921, för första gången praktiserades. Och därmed sann demokrati. Varför firar vi inte det? Det hade ju varit en riktig helgdag värd att förära!

Jag hade till och med accepterat den 21 september framför Första Maj, det var i alla fall då som vår västerländska demokratis embryo såddes i och med utropandet av den första franska republiken.

Eller så hade vi kunnat dubblera på nyårsdagen och fira årsdagen av införandet av villkorslös religionsfrihet i Sverige. Detta skedde inte förrän 1952. Innan det var man tvungen att be sin aftonbön, annars kom Jesus och tog en i örat.

Dessa, och många andra händelser skulle och kunde vara värda och fira framför Första Maj. Men nej, låt oss marschera under den röda fanans färg och hedra arbetarrörelsens historia och några anarkistterrorister. Hammar´n och skäran. Mao´s lilla röda. Upp till kamp. Revolution!

 

 

 

Okej. Bara EN sak till om genusdebatten och feminism!

Det är lustigt hur mitt namn har blivit ett slagträ i feminist/jämställdhetsdebatten. Bara som ett resultat av att jag som semi-offentlig person inte går omkring med en PK-munkavle. Med vidare följd av att det tydligen är att betrakta som ovanligt och till och med nyhetsvärdigt.

Läs gärna den här krönikan om Kukstimmet!

Läs också repliken av Pelle Billing. Jag är nämnd i gott sällskap med bland andra David Eberhard.

Jag känner inte någon, vare sig man eller kvinna, som INTE håller med mig i den här debatten. Ingen gillar kvotering. Alla tycker att feminism är ett negativt laddat ord idag. Ingen vill ha genuspedagogik nedkörd i halsen. Ingen ser problematiken med att män är män, pojkar är pojkar och att kvinnor är kvinnor. Vem vill ha ett könsneutraliserat samhälle? Ingen jag känner i alla fall.

Men så känner jag ju inte heller någon av den knappa procenten som röstar på Feministiskt Initiativ.

Vad jag vill komma till är den mängd kommentarer som handlar om hur kvinnor misshandlas, diskrimineras och utsätts för sexuella kränkningar. Den typen av kommentarer kommer nämligen som ett brev på posten när man kritiserar genuspedagogik, radikal feminism och manlig underdånighet i största allmänhet.

Och en sak ska man ha klart för sig; ingen man med ett uns av stolthet skulle slå en kvinna. Inte heller skulle någon med ett uns av ryggrad utsätta någon för sexuella kränkningar. Män ser ned på män som utför sådana handlingar. Jag föraktar personer som utövar makt över andra och som kränker andra människors rättigheter. Detta handlar inte om kön eller genus; det handlar om respekt för andra människor helt enkelt.

Inte bara är detta beteende moraliskt förkastligt som det är, vi har ju också lagar som reglerar allt det som som betraktas som klassiska stötestenar i feminstisk retorik!

  • kvinnomisshandel är straffbart enligt lag. Liksom misshandel av män.
  • sexuella trakasserier är straffbart enligt lag. För kvinnor. Av Kvinnor. För män. Och av män.
  • diskriminering är straffbart enligt lag.
  • alla typer av kränkningar är straffbara enligt lag.

När det gäller ojämlika löner så vet jag inte hur det fungerar för jag har aldrig löneförhandlat eller egentligen uppburit lön på det sättet. Men är inte kommunala o statliga löner reglerade av tjänst och atal år i yrket? Och är inte löner i privat sektor förhandlingsbara och individ- och kompetensprövade? Så förhandla då! Är man inte nöjd så ta inte jobbet. Och ägnar sig företaget i fråga åt uppenbar diskriminering, anmäl dem.

I dagens Sverige är det i flera sammanhang långt svårare och mer ojämlikt att vara man. Att ”bära” mansrollen är nog inte alltid så lätt för en del. Och vi har till och med lagar och företeelser (barnbidrag, vårdnadstvister, värnplikt, med mera) som är och har varit djupt ofördelaktiga för männen i samhället. Ännu har jag att höra att någon man gjort detta till en stridsfråga och samlar till upprop.

Så jag förstår inte vad problemet är? I slutändan är vi alla individer med skyldigheter och rättigheter. Individer som antingen vill eller inte vill, individer som kan eller inte kan, individer som tar ansvar eller inte, individer som förmår eller inte förmår och individer som strävar eller inte strävar. Och det kan ingen trubbigt trött genuspedagogik i världen ändra på.

Dra in statens stöd till genusforskningen!

I dagens BT så skriver socionomen och den fristående debattören Elise Claeson en lysande gästkrönika på ledarsidan med titeln ”Därför ska vi frossa i rosa marsipan”

Det är en krönika som kritiserar den statsunderstödda genusforskningen, en forskning som har mer ideologiska och politiska undertoner än något annat men som gömmer sig bakom en potemkinkuliss av jämställdhet.

En genusforskning som svenskarna själva fullständigt ignonerar och finner ovidkommande. Claeson skriver:

”Ett av världens mest jämställda folk kan lugnt strunta i könsmaktsordningen och välja det traditionellt könsbundna utan att skämmas. Klarsynta samhällsforskare kallar detta oväntade fenomen jämställdhetsparadoxen.

Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter och allt mindre fördomar gör att vi kan välja de liv vi verkligen vill leva. Vi behöver inte välja ett liv enligt den matematiska 50/50-jämställdhetsmallen.

Därför är kvinnor och män i de mest jämställda länderna, till exempel de nordiska, ogenerat traditionella i sina livsval och sin livsstil. Det har blivit okej att välja de gamla vanliga pojk- och flickyrkena och volvo-villa-vovve-livet om det gör oss lyckliga.

Dessutom bekräftar numera hjärnforskarna det vi länge anat det finns biologiska könsskillnader och de är starkare än vi velat tro. Könen är inte enbart sociala konstruktioner.

I den norska tv-serien Hjernevask (se Youtube) ställdes genusforskare mot forskare med biologisk och evolutionär inriktning. Då visade det sig att genusforskarna föraktfullt avvisade biologiska forskningsrön, medan de mer biologiskt inriktade forskarna var öppna för att det finns ett socialt kön. Genusvetarna visade sig vara mer politiska ideologer än kunskapssökande forskare. Sånt tolereras inte av Norges forskningsråd, som drog in allt stöd till genusforskningen hösten 2011.

Men i Sverige lever och frodas genusforskningen, trots folkets massiva ointresse. Feministiskt Initiativ, genusteorins politiska uttryck, fick mindre än en procents stöd i valet 2010. Vetenskapsrådet delade hösten 2011 ut 67 miljoner till olika genusprojekt vid högskolorna. Men även politiker, till exempel regeringen, stöder projekt som ofta blir genusprojekt.

Nyligen var jag inbjuden till debatt av Jämus-projektet vid Historiska museet. Statens historiska museer fick i mars 2011 regeringens uppdrag att utveckla metoder för en mer jämställd representation i museers samlingar och utställningar.

Debatten skulle handla om föräldraskap förr och nu, men blev en könspolitisk debatt om konstruktivism och heteronormativitet, ledd av chefredaktören för Feministiskt perspektiv.

Hela projektet hade koloniserats av genusvetare som var tvärsäkra på att kön är sociala konstruktioner snarare än biologiska. Debatten blev en svensk Hjärntvätt, där inga biologiforskare fick komma till tals, trots att UR:s public service-kameror filmade.

Jag kände mig som pojken i Kejsarens nya kläder när jag inför kamerorna berättade om Hjernevask och jämställdhetsparadoxen.”

Jag tog mig friheten att kopiera större delar av Claesons härligt politiskt inkorrekta text!

Varför veganer blir sjuka! Om de inte fuskar…

Många av kommentarerna ifrån veganernas hejaklack handlar om hur de slår sig för bröstet över vegankostens förmodade överlägsenhet för individens hälsa. Det är naturligtvis löjeväckande ur fler perspektiv än vad jag orkar med att rabbla upp så här på kvällskvisten. Men utan att ens försvara ätandet av kött och mättat fett (de viktigaste kostkomponenterna genom människans evolution och utveckling) så är det enkelt att sticka hål på vegankosten bara genom att peka på dess absoluta brister.

Det är nämligen omöjligt att äta en strikt vegankost med bibehållen hälsa! Den kosten saknar nästan helt och håller vitamin B12.

Doserna av B12 blir så ringa och obetydliga att man blir mycket sjuk, och på sikt dör, av just den bristen.

Vegankostanhängarna ”fuskar” med kosttillskott eller B12-förstärkta halvfabrikat/produkter. Något som ju också visar en av många brister med den dieten. En diet som inte har något på fötterna ur ett hälsoperspektiv.

”The Vegan Society and Vegan Outreach recommend that vegans eat foods fortified with B12 or take a supplement. B12 is a bacterial product that cannot be found reliably in plant foods, and is needed for the formation and maturation of red blood cells and the synthesis of DNA, and for normal nerve function; a deficiency can lead to a number of health problems, including megaloblastic anemia.[46]

^ Mangels, Reed. ”Vitamin B12 in the Vegan Diet”, Vegetarian Resource Group, accessed February 1, 2011.