Barn och elit, del 2

Mitt senaste inlägg har verkligen slagit an en sträng hos många. Frågan om barn och deras idrottsutövande berör.

I takt med att besöken på min sida passerade 50000 igår så ramlade kommentarerna in i en aldrig sinande takt. Många håller med, och en del håller inte med, och så finns det ganska många som helt enkelt inte förstår vad jag menar!

Istället för att svara på var och en av kommentarerna så utvecklar jag här tankarna ytterligare, samt klargör min ståndpunkt i frågan.

Att träna mycket är inte per definition ”elit”. Jag uppmuntrar alla att låta, samt uppmuntra, sina barn att vara högaktiva. Varje dag. Två gånger per dag! Så länge barnen grundar den aktiviteten i lek, spontanidrott och genuin lust. Jag är allergisk emot snuttifieringen av barns (och människors i stort) förmåga och mellanmjölksmentaliteten kring faran med mycket och varierad aktivitet!

Normen jag anammar är således inte den med promenad-innebandy två gånger i veckan med efterföljande kexchoklad. Tvärtom.

Jag vet att inget är bättre för barn än att tidigt få en god relation till sin kropp. Jag vet att inget är bättre för barn än att intuitivt lära sig vikten av övning, kontinuitet och förkovran. Jag vet att inget är bättre för barn än att testa gränser, krafter och barriärer. Jag vet att inget är bättre för barn än att få stupa i säng på kvällen med ben trötta av spring och själen fylld av lek.

Jag vet att inget är bättre för barn än omgivningens kravlösa kärlek.

Jag kommer från en idrott där man tränar mycket vid en tidig ålder; simning. Men jag kunde inte ens simma när jag var fem! Och jag började inte simträna förrän jag var 10 år gammal. Jag var synnerligen medioker fram till att jag var 14 år gammal.  Men jag fick ändå träna i en grupp där vi hade svenska ungdomsmästare som simmade i cirklar kring mig. Att jag var med hindrade inte dem att simma så hårt de ville. Och de kom att vara ovärderliga ledstjärnor, föredömen och inspirationskällor för mig. Tids nog så började jag att jaga dem på träningen. Vi hjälpte varandra.

Värt att notera; ingen av de simmarna blev senare duktiga seniorsimmare. Faktum är att man inte hittar någon svensk stjärna som också var stjärna som barn. Och definitivt inte som femåring! Tur att inte Frölander eller Alshammar hamnade i en klubb med Vasalunds mentalitet alltså.

Jag vill också dela med mig av det faktum att jag var absolut sämst i klassen på att springa terräng som 10-åring. Klassens tjocka kille sprang fortare. Klassens astmatiker dessutom. Liksom Pia vars knän var så kobenta att de gned emot varandra. De var alla bättre. Min latenta förmåga att springa var med andra ord inte helt uppenbar! Att jag, den putmagade tunga killen, skulle vinna flera EM- och VM-medaljer i triathlon, gick inte att se. Att jag skulle komma att springa maran i en Ironman på 2.44, eller 20 km på 1.06 under ett triathlon-EM var inget som stod skrivet över min person.

Men ingen sade heller till mig att jag inte dög! Aldrig. Och jag är så innerligt tacksam för de ledare och idrottslärare som jag haft genom åren som istället för att bedöma min förmåga istället bedömde min utveckling! Att bli bättre är bra nog. Tids nog kan bättre till och med bäst om man får tro på sig själv.

Att femåringar tränar är alltså inget problem. Tvärtom. Men herregud, vad ”tränar” man på när man är fem? Barn i den åldern är ju knappt mottagliga för instruktion. För att inte tala om organisation. Så vuxenvärldens begrepp kring träning och idrott är inte tillämpbara överhuvudtaget.

När ska man få börja satsa då? Ja, så tidigt man vill! Men en femåring har inga begrepp om ambition eller strävan. En femåring har inga mål. Så när idrottsföräldrar pratar om hur motiverade deras små telningar är så är det snarare ett uttryck över föräldrarnas egen ambition. Den enda drivkraften ett barn i den åldern har, är att leka och att få föräldrarnas acceptans och kärlek. Tyvärr så fortsätter många av dessa ”motiverade” barn att längre fram idrotta mer för sina föräldrars tillfredsställelse än sin egen.

Det sker ändå en naturlig selektering längre upp i åldern. Vid 10 års ålder har man en egen identitet och en egen referensram. Vid 15 års ålder är man snart vuxen och har psykologisk och känslomässig mognad.

Jag tycker inte heller att argument kring skolans eventuella hantering av akademiska talanger är relevant. Det är en helt annan sak. Som förälder har man idag alla möjligheter att ge sina barn de bästa förutsättningarna till rätt utbildning och stimulans. Ingen individs snabbare eller långsammare utveckling behöver komma på någon annans bekostnad.

En av kommentarerna på bloggen hävdade bestämt; Ska man vinna och bli bra måste man satsa i tidig ålder.

OK. Visa mig en enda världsstjärna som började hårdsatsa som femåring? Gör det, så ska jag visa dig hundra världsstjärnor som började hårdsatsa först 10 år senare.

Om barn och elit

Igår tittade vi alla på Idrottsgalan och hur Lisa Nordén tog hem en storslam av priser. Det är naturligtvis henne väl unt efter en makalös säsong. En säsong som är resultatet av många års synnerligen målmedveten satsning. Och det är en satsning som omfattat inte bara den faktiska idrottsträningen, som i sig varit exceptionellt hård, utan också hela det spektrum av livsstilsval som vi alla gör dagligen, veckovis, månatligen och årligen. Lisa har valt att under många år leva i kappsäck för att kunna vistas i den bästa miljön och att omge sig med den bästa tränaren, de bästa träningskompisarna, den största kompetensen och de bästa förutsättningarna. Lisa tackade i ett av sina tal, just sin tränare Darren Smith, för att han lärt henna vad det innebär att leva och träna som ett proffs!

Det här är en satsning 24/7. Det här är elitträning och elitsatsning i sin renaste form.

Lisa är på höjden av sin karriär och den bästa kvinnliga triathleten i världen, på kort distans.  Hon skulle ta SM-guld i tempocykling, kanske också på 5000 eller 10000 m löpning och säkert också SM-medalj på SM på 5000 m öppet vatten. Hon är helt enkelt grym!

Processen fram till den här punkten har varit runt 10 år lång, och knappt det. Hon började med triathlon efter en långcykling med sin mamma, och det mest av en slump.

I år fyller Lisa 29. Hela hennes process och elitsatsning har alltså bedrivits i vuxen ålder. Inte sedan hon var fem år gammal.

Lisa Nordéns utveckling och process står i bjärt kontrast mot den idioti som idag präglar flera av våra lagidrotters värdegrund; speciellt i lag baserade i Sthlmsregionen. Vi kunde i veckan läsa om hur Vasalund delar upp sina femåringar i bättre och sämre.

Det här är både löjligt, skrämmande, kontraproduktivt och patetiskt!

Löjligt, därför att det inte finns någon som helst koppling mellan femåringars förmåga och en vuxen människas inneboende potential sett över decennier.

Skrämmande, därför att man genom en sådan selektering mycket tidigt visar för individen vem som är värd att satsas på och vem som inte är det.

Kontraproduktivt därför att man markerar en värdegrund som bygger på kortsiktiga resultat och tillfälliga förmågor men inte det som en individ har förmåga att träna sig till under längre tid. Hur många potentiella stjärnor sorteras ut i förtid?

Patetiskt, därför att vad det här är uttryck för är ett missriktat perfektionstänk av statuskåta VD-personer med Solsidan-komplex, som alla önskar att de var pappa till John Guidetti. Realitycheck; det är ni inte! Ni är föräldrar och ledare för små barn som bara vill bli accepterade och älskade. Barn som bara vill leka idrott med sina kompisar. Barn som visserligen vill vinna när de tävlar eller spelar match, men som lika mycket gläds åt egna förbättringar eller den i idrotten inneboende spänningen.

Barn ska inte grupperas, selekteras och kritiseras. De ska däremot röra på sig mycket och ofta. Det är således inte elitträning att låta barn träna mycket och träna sig trötta. Det är ju det vi vill att de ska göra! Vi vill att de ska träna mycket och lära sig vikten av hårt gediget arbete och att talang mest handlar om förmågan att inte ge upp.

Vad vi inte vill lära våra barn är att det är kört redan i femårsåldern och att ifall man inte lyckats då, så kommer man aldrig att lyckas…

Undrar om Lisa Nordén hade stått på Idrottsgalans scen som drottning, om hon börjat sin karriär som femåring?

Jag vägrade vaccination! Och jag hade rätt. Givetvis.

Under hösten 2009 skrev jag i Borås Tidning en krönika med titeln ”Därför vägrar jag att vaccinera mig!” Krönikan skrevs när haussen var som mest intensiv kring svininfluensan. Haussen, eller snarare påtryckningarna att vaccinera sig, var lika intensiv. ALLA borde och skulle vaccinera sig! Det var den konsensusrådande sanningen i det politiskt korrekta åsiktsklimatet som regerar Sverige. Om man inte vaccinerade sig var man inte bara dum, man var dessutom illojal och osolidarisk.

Min krönika väckte mycket ont blod! Vem var jag att ifrågasätta DUKTIGA och UTBILDADE läkare och ”experter” som förstod det här långt bättre än jag?

Men självklart hade jag rätt. Vi kan nämligen alla eftermälet. Svininfluensan var bara en mild vindpust. En chimär. Bieffekterna av vaccinet har däremot nått stormstyrka! Ingen är nöjd idag (se nedan). Ingen är nöjd, förutom de läkemedelsföretag som tjänade miljarder på samhällets irrationella rädsla. En rädsla som förstärktes av den svenska trygghetsnarkomanin och ”för-säkerhets-skull-tänket”.

Idag kan vi läsa i media om hur uppemot 700 ungdomar har insjuknat i den obotliga sjukdomen narkolepsi!

Vi kan samtidigt läsa om hur ansvariga tjänstemän uppträder ryggradslöst och undfallande. Göran Stiernstedt  är chef för vård och omsorg vid Sveriges Kommuner och Landsting. Han var en av de centrala experterna under massvaccinationen mot svininfluensan 2009.

Idag uttalar han sig med ånger och har dessutom mage att erkänna att han ”internt” uttryckte tvivel över massvaccinationerna.

Vilken ståndlöshet! Vilken impotens! Vilken makalöst patetisk nivå av kastrerad integritet! Vart fanns det offentliga ifrågasättandet? Vart fanns omsorgen om den befolkning som han var satt att betjäna?

Vart är alla tvärsäkra experter nu? Vart är alla självgoda och grötmyndiga hejaklacksmänniskor idag?

Jo, det ska jag berätta för er. De är alla de som idag bland annat anklagar föräldrar som tror  på LCHF, för barnmisshandel. Att INTE ge barnen godis kan väl aldrig vara sunt? De är alla de som står i skyttegravarna, och angriper de som tar kampen på barrikaderna! De som står på barrikaderna för bättre mat och naturliga råvaror. De är alla de som tycker vi andra ska skärpa oss och börja följa Livsmedelsverkets kostråd! SLV är våra vänner. SLV kan allt. De är ju experter! Vem tror ni att ni är, ni som ifrågasätter saker?

Det är alla de som står på maktens sida mot individen. Det är de som slickar uppåt och sparkar nedåt. Det är de som tittar åt vilket håll vinden blåser för att veta vilken åsikt som är riktig. Det är de som har valt att sluta tänka själva och istället har överlåtit sitt liv och sina beslut till de ”som vet bättre”. Det är alla de som tycker att det värsta som finns är andra människor som tycker annorlunda. Eller bara människor som tycker något. Överhuvudtaget.

Min krönika ifrån 2009 nedan:

”Det finns två frågor som är synnerligt aktuella och därtill anknutna till varandra.

Den ena frågan är vart den förväntade epidemin av svininfluensa tog vägen. Den andra frågan är om vår hälsa och livsstil är vår personliga ensak, eller om samhället kan kräva hälsopreventiva insatser av medborgarna.

 Svininfluensan först, denna massmedialt haussade företeelse förväntades ju svepa in över landet, och det ena pandemiska skräckscenariot efter det andra målades upp. Kvällstidningarna gjorde sitt bästa för att underblåsa rädslan och redan i somras tubbades den svenska allmänheten att tro att den enda garantin mot en nästintill garanterad smitta med dödliga risker var och är att vaccinera sig.

Månader har nu gått och massvaccinering är ännu inte inledd men ändå verkar inte influensan ha drabbat oss i någon nämnvärd utsträckning. Vart tog den vägen? Är den försenad? Har den samlade nationens försök att dränka oss själva i alkogel gjort oss immuna? Eller är det helt enkelt så att vi än en gång låtit vår kollektiva rädsla eskalera till en masshysteri som överskuggar vårt sunda förnuft?

För egen del så tänker jag absolut inte att vaccinera mig! Jag tänker dessutom uppmana alla som vill lyssna, att gör detsamma. Och som skäl har jag flera tunga argument:

-det finns inga garantier att det framställda vaccinet verkligen ger ett konkret skydd mot just den här influensaviruset. Det är snarare som att skjuta mygg med hagelbössa.

-de potentiella biverkningarna av influensavaccin är för allvarliga. Det är inte alls ovanligt att man faktiskt får en släng av influensan genom vaccineringen. Man får alltså acceptera att man blir ”lite” sjuk i hopp om att man skyddar sig emot att bli ”mycket” sjuk… Jag föredrar att inte bli sjuk alls, tack så mycket!

-den här influensan har framställts som farligare än tidigare års influensor och det är inte sant. Sanningen är att statistiken visar att dödligheten till och med är lägre än vid ”vanliga” influensor.

-att ta en medicin i förebyggande syfte känns som en väldigt osund åtgärd. Mycket tyder på att det moderna samhällets övertro på, och masskonsumtion av, mediciner, försämrar människans immunsystem och skapar resistenta bakterier och virus.

Naturligtvis finns det mycket goda skäl för gamla personer eller andra som kan anses vara en riskgrupp att vaccinera sig och det bör vara upp till var och en i konsultation med sin läkare att bedöma om så är fallet.

Och det för mig osökt in på nästa fråga och det är om samhället kan kräva av oss att vi ska vaccinera oss i solidaritetens namn. Påtryckningarna och opinionen om att så är fallet är nämligen starka, för att i vissa fall övergå i rena krav. Vi kunde i BT tidigare i veckan läsa hur de anställda i Marks kommun mer eller mindre tvingas att vaccinera sig om de inte vill bli omplacerade.

Ett sådant förhållningssätt känns helt absurt, integritetskränkande och otidsenligt. Det har påtagliga har övertoner av förmynderi och en storebrorsmentaliet á la George Orwell..

Vad är nästa steg i den samhälleliga solidaritetens namn? Ska vi inte samtidigt börja sätta press på rökare, överviktiga, godisgrisar, missbrukare, utbrända och kroniskt sjuka? Bör vi inte helt enkelt få dem att skärpa till sig och sluta ligga samhället och sjukvården till last?! Men är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha….?

Det ihåliga solidaritetsargumentet äcklar mig av flera andra skäl, då innebörden av det självgoda bröstklappandet är att Sverige genom sitt avtal med läkemedelstillverkaren Glaxo Smith Kline, har förtur på upp till 18 miljoner doser influensavaccin. Och för att citera läkemedelsjournalisten Bo Zackrisson i dennes debattartikel i Svenska Dagbladet med titeln ”Hemligt avtal styr vaccineringen”, så säger han att; ”Det är en solidaritet för de redan rika, eftersom avtalet har gett oss rätt till förtur. Det innebär också att människor i fattigare länder blir utan vaccin.”

Avtalet visar att Sverige till och med är förpliktigade att köpa mellan 9 och 18 miljoner doser. Förpliktigade! Till en enorm kostnad. För en medicinskt sett relativ lindrig influensa…

Och därav den statliga och offentliga påtryckningen för massvaccinering. För när mamma ändå har lagat så mycket mat så måste vi alla hjälpa till att försöka äta upp den så att inget går till spillo…”

Därför väljer jag bort margarin! Svar till BT

Borås Tidning publicerade i förra veckan en osannolikt korkad insändare med en dietist som avsändare.

Jag har skrivit ett svar som jag mailat till dem. Är osäker på om de tar in det i tidningen men på min blogg kör vi ocensurerat och nyanserat som policy!

”Dietisten Ylva Gefvert skriver i förra veckan till margarinets försvar i en insändare. Under rubriken ”Därför väljer jag bort smör”, agerar hon Livsmedelsverkets (LV) förlängda arm. I sin insändare presenteras det ena osakliga, irrelevanta eller osanna påståendet efter det andra.

Sanningen är att margarin är en vederstygglig produkt som är både ohälsosam, miljöfarlig, sällsynt onaturlig och dessutom osmaklig.

De vegetabiliska oljor i margarin har genomgått hårdhänta kemiska behandlingar som omestring, deodorisering och hydreringsprocesser. Dessa oljor har också en väldigt ogynnsam fördelning av fettsyrorna Omega-6 och Omega-3. Övervikten av Omega-6 har kopplats till många inflammations- och sjukdomstillstånd hos människan.

Det är primärt palmolja som används till margarintillverkning. Produktionen av just palmolja är mycket hårt kritiserad ur ett miljöperspektiv. Och att den hårt raffinerade palmoljan ens får benämnas som en vegetabilisk olja, är på gränsen till bedrägeri!

 Raffineringsprocessen som sådan lämnar dessutom kemiska rester i slutprodukten och LV har godkänt att det finns spår av både hexan, nickel, metanol och lösningsmedel i det margarin som säljs. Som om det inte vore nog med det har det också konstaterats andra suspekta substanser i margariner. I exempelvis Becel Proactiv har man hittat höga halter av PAH, polyaromatiska kolväten. Dessa är konstaterat cancerogena.

Läser man vidare på innehållsförteckningen för just Becels flytande margarin hittar man exempelvis kaliumklorid, kaliumcitrater, sojalecitin, aromer och färgämne samt härdade vegetabiliska oljor. Härdade oljor! Inget torde vara sämre att förtära än just härdade oljor. Att man kan marknadsföra något med härdad olja i, som hälsosamt, är en gåta. Det finns således mycket goda skäl att inte äta margarin överhuvudtaget, och lika många goda skäl att istället välja smör.

Det finns en överväldigande konsensus bland livsmedelsforskare och näringsexperter att välja smör framför margarin. Det är bara hos LV, Sveriges mest kritiserade och utskrattade myndighet, som man vägrar anpassa sig till modern forskning och sunt förnuft.

Att på allvar propagera för margarin som ett förstklassigt val, är lika fyrkantigt och världsfrånvänt, som att benämna ketchup som en grönsak.

Som bekant så har vi ju ett nationellt föräldrauppror som vägrar att anpassa sig till dietisternas råd om påbjuden lättmjölk och margarin i skolan. Och det är inte underligt att svenska dietister har svårt att få gehör för sina irrläror. De är ju utbildade i samma föråldrade, otidsenliga och fettskrämda paradigm som LV verkar inom.

Ta bara dietist Gefverts huvudargument till att välja margarin; det finns gott om tillsatt D-vitamin! Sanningen är ju att man istället för att äta margarin kan äta några ägg. Men det är klart, ägg är ju ytterligare ett naturligt och nyttigt livsmedel som dietister är rädda för!

 Jonas Colting

Hälsodebattör, föreläsare, författare”

Svar på tal om LCHF! Min senaste BT-krönika…

”Inget skapar så stora kvällstidningsrubriker som bantningstips. I synnerhet när någon ståtar med en stor viktnedgång!

Idag går många överviktiga ned i vikt med LCHF, ”low carb, high fat”, en del så mycket som 80-90 kilo! Och mig veterligen har hittills inte en enda person gått upp i vikt av samma diet, vilket är mer än vad man kan säga om alla genvägsdieter som bygger på pulvermåltider och lågfettskost.

Trots detta så handlar merparten av rapporteringen kring LCHF om diverse substanslösa antaganden och missförstånd som utmålar dieten som extrem, farlig eller sjukdomsframkallande.

Här kommer svar på tal kring några av de vanligaste vanföreställningarna kring LCHF;

-LCHF är en modediet och vi känner inte till långtidseffekterna: Tvärtom! Det är en kosthållning som är i linje med människans ursprungliga kost med mycket mättat fett och protein ifrån naturen. Det är vår moderna kosthållning med raffinerad mat och spannmål som är en modediet i sammanhanget.

-man blir sjuk av LCHF: Helt fel. Varför skulle vi det när det är mat som vi är konstruerade för att äta? Människor som under många år ätit LCHF uppvisar hälsosamma blodfetter samt hjärt- och kärlhälsa.

-fett är farligt och gör oss överviktiga: Nej. Fett gör oss lika feta som grönsaker gör oss gröna. Vi är fettdrivna varelser och naturligt fett är hälsosamt. Däremot ska vi undvika alla margariner. Det är den raffinerade och moderna maten som är skuld till kostrelaterad ohälsa.

-LCHF är en extremdiet: Hur kan LCHF vara extremt när det handlar om att äta naturlig och oraffinerad mat som varit mänsklig föda i årtusenden? Borde inte Livsmedelsverkets rekommenderade produkter med lättmjölk, margariner och spannmål betraktas som mer extrem?

-handlar det inte bara om att röra sig mer och äta mindre: Nej, det är en onyanserad syn på vår metabolism. Det handlar mycket mer om hur vi reagerar hormonellt på den maten vi äter. Socker och kolhydrater stimulerar en insulinrespons och ju mer insulin kroppen producerar desto sämre förmåga har vi att vara fettdrivna. Man blir beroende av ständiga kolhydrattilskott för att orka. Därav paradoxen med många överviktiga motionärer som trots allt tränar mycket, men som är ständigt sockerdrivna och istället för att gå ned i vikt, går upp i vikt.

-hjärnan behöver socker: Inte alls på det sättet som många tror. Och verkligen inte genom en kolhydratrik kost. Hade vi varit ständigt beroende av kolhydrater som bränsle till hjärnan hade vi aldrig klarat att vara utan mat i mer än en dag. Vi vet att vi klarar oss relativt länge, utan föda, om vi får vätska. När vi äter mindre kolhydrater omvandlar kroppen fett och protein till glukos som hjärnan använder, en process som kallas glukoneogenes.

-Att servera barn LCHF-mat är att jämställa med barnmisshandel: Absurt. Men i en tid där det är ”normalt” att fredagsmysa med stora godisskålen så är det tydligen kontroversiellt att strunta i konstgjorda lightprodukter och ge sina barn riktig mat.

Är det inte konstigt hur det som är onaturligt måste bevisas farligt innan vi reagerar, medan det som är naturligt måste bevisas ofarligt innan vi accepterar det?

 COLTINGS TOPP-3
De bästa LCHF-böckerna för tillfället!

-LCHF för hela familjen av Monique Forslund
En praktisk bok med recept för alla tillfällen!

-Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt
En pedagogisk uppgörelse med moderna kostråd

-Baka med LCHF av Mariann Andersson
Efterrätter och bakverk kan också göras nyttiga, goda och aptitliga!”

Rädda människors ilska. Ilskna människors rädsla.

Debatten om köttets vara eller icke vara, köttfri måndag, skolmat, veganism och andra relaterade ämnen som jag skrivit om och debatterat under de senaste 10 dagarna har vållat en sällsynt intensiv debatt på min blogg. Om jag inte minns fel så hade jag närmare 600 kommentarer under en dryg vecka!

Många kommentarer håller med mig och förstår argumenten i min retorik. En del håller inte med. Vilket naturligtvis är OK. Och så har vi de som är arga! Arga som fan. Och det är bara veganerna som är arga.

Jag har aldrig träffat en arg köttätare. Men man blir tydligen fruktansvärt arg om man inte äter kött! Man är så arg att det inte räcker att bestämma över sina egna matvanor, man vill bestämma över andras matvanor också! Man är så arg över att köttätarna, dessa mördare, inte förstår att de är ondskans axelmakter och att de genom sina egoistiska matvanor underminerar både miljö, global rättvisa och folkhälsan. För att inte tala om hur synd det är om djuren.

Har ni någonsin träffat en militant köttätare? Nej, jag trodde inte det heller. Militanta veganer och vegetarianer går det däremot 13 på dussinet av. Det är individer som alltid tror att att de sparkar uppåt. Bakom palestinasjalen och det rödvinsrusiga Thåströmslyssnandet odlas en rebellisk rädda-världen-image men i själva verket präglas dessa veganer av en iskall elitism där man anser att man vet bäst. Och att man därmed står över normala regler och lagar.

Ena veckan kastar man därför sten under G8-mötet. Nästa vecka skallar slagorden under ATTAC´s fanor. Sedan släpper man ut minkar eller bränner upp Scanlastbilar. Där emellan engagerar man sig i mer eller mindre förvirrade politiska falanger som alla har samma agenda; miljö, rättvisa, feminism och djurens rätt. Det är så förutsägbart att det är skrattretande.

Den här radikala synen på miljö, rättvisa, feminism och djurens rätt är dessutom skruvad så till den milda grad att om man inte håller med till 100% så är du emot till 100%. Typisk vänsterretorik för övrigt. Är man liberal och höger så är man också per automatik någon som tycker att åldringar ska svälta ihjäl och att alla får klara sig själva.

Absurd retorik är dock inte förbehållet de mest radikala förgreningarna av dessa rörelser. Miljöpartisten som jag debatterade emot på Kvällsöppet kommenterade på Facebook konkursen av ännu ett flygbolag med ”Hurra, hurra, hurra, HURRAH”  På frågan om hur han och hans partikollegor tyckte att vi skulle resa så svarade han ironiskt att jag ”kanske hört talas om tåg, båt, buss”. Båt? Tåg? Varför inte skruva tillbaka klockan till 1900 direkt? Eller varför inte bara åka häst och vagn? Eller är hästarna och deras pruttar för miljöförstörande? Och ska vi inte alla egentligen bara be jävligt mycket om URSÄKT för att vi överhuvudtaget lever och andas och utsöndrar gaser?

Den här politikern har dessutom ägnat sig åt ganska otrevlig smutskastning av mig med direkta personangrepp. Jag tycker själv att det är under min värdighet. Jag kan raljera över grupperingar och annat men aldrig om namngivna personer. Och det ska han vara glad för då hans blogg har kanske 100 läsare/dag och min upp till 9000 läsare/dag.

Detta är människor som är vana att stå oemotsagda i debatten. De har ensamrätt på att vräka ur sig det ena substanslösa antagandet efter det andra om framförallt miljö och hållbarhet. Och Gud nåde den som vågar ifrågasätta dess validitet!

Saxat ifrån ”Kostdemokrati”, om kött och miljö.

Jag hittade en bra uppföljande artikel om det aktuella ämnet med kött och miljö.

Nedanstående text är saxad ifrån hemsida http://www.kostdemokrati.se. Bakom den hemsidan står kompetenta personer som exempelvis docent Uffe Ravnskov.

Jag tror inte hyperlänkarna fungerar men det finns referenser till intressanta studier. Vad som är slående är vilken tillit miljötalibaner och andra har till studier som är kopplade till exempelvis FN och andra liknande organ. Jämför exempelvis med svininfluensan och den extremt överdrivna skrämselpropagandan som bara tjänade läkemedelsbranschens syften.

Veganmat åt alla?

Med hänvisning till FN-rapporten ”Livestock´s long shadow”och under parollen ”Köttfri måndag” gick veganerna Jonas Paulsson (MP) och Mian Lodalen  till attack i Kvällsöppet för att tvinga alla skolbarn att äta vegetarisk mat en dag i veckan. När det gäller att skola in barnen på ohälsosamma matvanor är de i gott sällskap. Sedan tidigare har ju Livsmedelsverket en stor kampanj igång för att tvinga alla elever att äta margarin och dricka lättmjölk.

”Livestock´s long shadow” undersöker  djurhållningens påverkan på miljön. Det finns mycket man kan hålla med om där, till exempel kritiken av djurfabrikerna, men uppläggningen av studien lämnar mycket i övrigt att önska. Man har studerat uppfödning av djur på kraftfoder och då också inräknat avskogning för att skapa ytor för odling av kraftfoder och sojabönor och lagt det på köttets konto.

Detta gör ”Livestock´s long shadow” till ett politiskt manipulativt dokument, som avser att få människor att tro att man bör välja bort att äta kött av miljöskäl. Om man då, som veganerna vill, minskar eller utesluter köttet och  istället för kreaturen själva äter spannmålen och sojabönorna,  kommer ju utsläppen alls inte att minska, utan utsläppen kommer via människorna istället!

.

Veganernas våta dröm?

.

.

Detta passar naturligtvis veganerna som hand i handske. Jonas Paulsson sa att avsikten med ”Köttfri måndag” var att ”skapa en folkrörelse för ett hållbart jordbruk och en hållbar djurhållning”. Fina ord, men innehållet i budskapet svarar inte mot den fina rubriken.

Om man önskar ett hållbart jordbruk måste man bort från konstgödseln, vars framställning förutsätter användning av naturgas, och naturgas är som alla vet en sinande och ändlig tillgång. Inte heller ska man fästa mycket avseende vid dessa veganers prat om en hållbar djurhållning. De är inte intresserade av att vi äter kött överhuvud taget och ”Köttfri måndag” är bara det första steget på barnens inskolning mot en sjukdomsframkallande och för människan onaturlig vegankost.

.

Hållbart jordbruk

Om de verkligen vore intresserade av ett ”hållbart jordbruk och en hållbar djurhållning” skulle de, som vi tidigare visat, argumentera för en ökad djurhållning, baserad på uppfödning av gräsbetande djur. Det skulle innebära en ökad andel naturgödsel och minskad andel konstgödsel, minskat oljeberoende och en för människan mer artriktig föda och därmed en friskare befolkning.

.

Frasradikaler

Det är inte bara i Miljöpartiet som veganer driver denna för miljön och folkhälsan katastrofala linje. De har också framträdande positioner i Vänsterpartiet. Där har EU-parlamentarikern Jens Holm länge drivit denna ståndpunkt och han har naturligtvis anslutit sig till ”Köttfri måndag”.

När Vänsterpartiet under ledning av den nye ordföranden Jonas Sjöstedt lanserar sig som ett parti med utpräglad miljöprofil, kan det vara en god idé att ta upp en diskussion om veganspåret. Han har ett skelett i garderoben: 2010 var han en av undertecknarna av enmotion om minskad köttkonsumtion och köttfria måndagar!

.

Men det är mycket värre än så.

.

Kostdiktatur i världsformat!

.

 

”Köttfri måndag” är en internationell företeelse som initierats av FN!

Och inte bara det. FN arbetar för att världens folk ska helt övergå till vegandiet. Det börjar likna förra årets vaccinhype, när vaccinindustrin fick WHO att ändra definitionen för vad som räknas som en pandemi och uppmanade till massvaccinering mot svininfluensan.

Det lämnade många offer efter sig, framför allt barn, vars liv förstörts av biverkningar. Det kommer ändå att bara vara en västanfläkt, jämfört med vad som väntar om flumradikalerna inom Miljöpartiet, Vänsterpartiet och mutade tjänstemän, vetenskapsmän och politiker inom FN-organisationen lyckas i sitt tjyvslag mot folkhälsan. Då kommer det som hittills karakteriserats som en grasserande epidemi av fetma och ohälsa världen över, att gå över i ett crescendo!

.

Agera!

Men än är det inte försent att stoppa dem. I debatten gjorde vår triathlonatlet Jonas Colting bra ifrån sig och han följt upp det med en utmaning  på sin blogg av alla rektorer i Borås. Bra ifrån sig gjorde också Emma Ivarsson, elev på gymnasiet i Östersund, som tillsammans med sina kamrater lyckats stoppa ”Köttfri måndag” där.

Det finns också andra goda krafter:

.

Naturskyddsföreningen skriver på sinhemsida:

.

”Men i ett hållbart jordbruk har djuren en given plats. De ska användas för att förädla det som människan inte kan äta direkt. Med andra ord, de äter gräs genom att beta och får grovfoder som hö och ensilage och omvandlar detta till proteinrika livsmedel som mjölk och kött. Deras gödsel måste återföras till åkrarna för att nästa gröda ska få näring. Stallgödsel kan inte helt ersättas av konstgödsel eftersom den saknar organiskt material (mull) som är nödvändigt för att åkermarken skall fungera. Ett jordbruk utan djur är en utopi.”

.

Och Världsnaturfonden, WWF, är inte sämre:

”Naturbeteskött – bra för naturen, miljön och klimatet!

”Energisnålt

Att äta naturbeteskött är ett bra sätt att spara energi! Det går åt mindre energi att producera naturbeteskött än annat nötkött. Att producera kött med hjälp avkraftfoder, vilket är det vanliga sättet numera, kräver 5–8 gånger mer energi. För 1 kg naturbeteskött går det inte åt mer energi än att odla 1 kg bönor.”
.

”Växthuseffekten minskar

All boskapsuppfödning innebär utsläpp av metangas som bidrar till växthuseffekten.
Ny forskning tyder på att utsläppen kompenseras i betade gräsmarker. Genom upptag av koldioxid i växterna och lagring av kol i marken blir nettoeffekten ändå positiv i naturbetesmarkerna och växthuseffekten minskar. Permanenta gräsmarker som inte plöjs har visat sig ha kolsänkeförmåga i paritet med skogsmarkerna.

*USDAs Agricultural Research Service, July 2005 . EU´s Green Grass Project, january 2007”

.
Lägg märke till referenserna! Varför åberopar veganerna inte dem?
.

LCHF – rörelsen

Veganer utgör ungeför 2 % av befolkningen. med tanke på detta lyckas de väl med att göra sin röst hörd och media låter sig tydligen gärna förföras av deras udda idéer.

LCHF provas i större och mindre grad av ungefär 25 % av befolkningen. Ändå lämnas vi oproportineligt litet utrymme, framför allt i TV. Varje framträdande från någon LCHF:are bevakas dessutom rigoröst av industrins, sjukvårdens och Livsmedelsverkets företrädare, som alltid ges stort utrymme för att ”vederlägga” det som framförts.

De som försöker äta sig till hälsa med hjälp av LCHF har ofta en historia av svåra hälsoproblem och har därför ofta inte ork att göra mer än ta sig ur sin egen situation. Inte har de alla de offentliga eller industriella medel som motståndarna har att tillgå.

Men i vårt eget och våra barns intresse och för att rädda planeten undan att förstöras av GMO, växtgifter, veganidéer, vinsthungriga bolag och flata politiker, medlöpande tjänstemän och oärliga forskare måste vi i växande grad samla oss och göra motstånd!

Rätten till riktig mat i skolan är rätt fråga att börja med.
Följ Emma Ivarssons och hennes kamraters exempel!

Myndigheter och andra verkar sjukligt sugna på att införa kostdiktatur.
Hur skulle veganerna reagera om man införde en obligatorisk köttdag i skolan? Blir kostdiktatur då plötsligt inte lika trevlig och självklar längre?

.
Kräv kostdemokrati!

Boktips: Vegomyten : maten, rättvisan och en hållbar framtid (klicka på boken)

Beskrivning:

En vegetarisk livsstil är inte hållbar i längden, varken för individen eller för planeten. Den vegetariska myten bygger på okunskap om de ekologiska naturlagarna. I Vegomyten presenterar Lierre Keith sin syn på maten och rättvisan i ett radikalt manifest för en hållbar livsmedelspolitik.

Det storskaliga spannmålsjordbruket förgriper sig systematiskt på vår jord. Odlingen av vegetarisk basföda, som ris och soja, gör att vattenreserverna sinar.

Den biologiska mångfalden minskar, jorden utarmas och klimatförändringen påskyndas.

Gräsätande idisslare skall äta det som vi inte kan cellulosa och förvandla den till det vi behöver protein och fett.

Avstå inte från kött. Men välj omsorgsfullt, för din egen hälsa och för vår gemensamma framtid.

Vegomyten utmanar allt du hittills har lärt dig om maten vi äter.

Lierre Keith

[är feminist, aktivist, tidigare vegan, nu författare och föreläsare. Hon bor i Northampton i Massachusetts]

 ◊

”Jag är helt uppslukad av boken Vegomyten av Lierre Keith, en f d vegan. Efter mindre än 100 sidor är jag fullkomligt övertygad om att vi behöver äta och använda djurprodukter för att leva och för att odla den mat vi behöver. Den här boken är ett måste att läsa för alla som vill engagera sig i matfrågan.”

Kicki Theander, Middagsfrid

 »Vegomyten är mer insiktsfull än det mesta som skrivs om global hållbarhet i matfrågan.«

Sverker Lenas, Dagens Nyheter, 12 september 2010