Margarin bevisat farligt för hjärtat!

Jag har inte behövt några studier för att förstå att margarin är en styggelse, och direkt olämplig som föda!

Jag har inte heller behövt någon studie för att förstå att rädslan för det naturligt mättade fettet, samma rädsla som sedan marknadsför och säljer margarin, är helt obefogad, irrationell och ett intellektuellt haveri!

Vidare har jag inte behövt en studie för att genomskåda de infantila och bakåtvända argumenten till att vi ska äta de stora mängder Omega 6-fetter, i just margarin, när det är uppenbart att Omega 6-fetterna är en del av problemet och inte av lösningen.

Jag har inte heller behövt en studie för att inse att något som delvis lagras i behållare nedan, för att sedan kamoufleras till livsmedel, bara har en vinnare, och det är producenten av detsamma! Alla andra, i synnerhet konsumenten, är förlorare!

margarin, in the making

margarin, in the making

Men nu HAR det kommit en studie som tydligt visar att margarin inte bara är betydligt sämre än smör! Nej, studien visar också, föga förvånande, att margarin också är farligt för hjärtat!

Kostdoktorn har tolkat resultaten, och skriver så här på sin sida (länkar funkar inte i den saxade texten):

”I studien deltog knappt 500 hjärtsjuka män. Hälften lottades till att äta omega 6-rikt margarin (liknande Becel*) och fick råd att undvika mättat fett (som smör). Den andra hälften lämnades ifred och fick fortsätta att äta som vanligt.

När studien avbröts efter tre år hade signifikant fler avlidit i gruppen som fått det omega 6-rika margarinet. Risken att dö under studien ökade hela 62% med margarinet! De som slapp rådgivning om margarin levde alltså klart längre i genomsnitt.

Det visar sig nu att även risken för död i hjärtsjukdom var signifikant ökad i gruppen som fått margarin, med hela 74%.

Godnatt, fettskräck

När man lägger samman detta tidigare undangömda katastrofala resultat med alla övriga studier som gjorts så finns inte minsta tecken på att omega 6-rikt margarin är bra för hjärtat. Tvärtom: Siffrorna är en hårsmån från (p=0,06) att visa statistiskt säker skada av sådant margarin. En sannolikt ökad risk för död i hjärtsjukdom av att äta margarin istället för smör!

Vuxna människor kan förstås undvika att köpa eländet. Men inte alla får välja. Potentiellt hjärtskadande omega 6-rikt margarin är det enda alternativ som tillåts på många förskolor och skolor, med hänvisning till officiella fettskrämda råd.

Dags att vakna, Livsmedelsverket?”

Jag gillar slutklämmen! Vad säger egentligen SLV´s ansvariga tjänstemän? Och vad säger alla andra margarinförespråkande kvacksalvare, som genom sina kluvna tungor förlett så många svenskar in i fördärvet?

Jag skrev själv en insändare, i Borås Tidning, till en dietist som tycker att man ska välja margarin framför smör;

”Dietisten Ylva Gefvert skriver i förra veckan till margarinets försvar i en insändare. Under rubriken ”Därför väljer jag bort smör”, agerar hon Livsmedelsverkets (LV) förlängda arm. I sin insändare presenteras det ena osakliga, irrelevanta eller osanna påståendet efter det andra.

Sanningen är att margarin är en vederstygglig produkt som är både ohälsosam, miljöfarlig, sällsynt onaturlig och dessutom osmaklig.

De vegetabiliska oljor i margarin har genomgått hårdhänta kemiska behandlingar som omestring, deodorisering och hydreringsprocesser. Dessa oljor har också en väldigt ogynnsam fördelning av fettsyrorna Omega-6 och Omega-3. Övervikten av Omega-6 har kopplats till många inflammations- och sjukdomstillstånd hos människan.

Det är primärt palmolja som används till margarintillverkning. Produktionen av just palmolja är mycket hårt kritiserad ur ett miljöperspektiv. Och att den hårt raffinerade palmoljan ens får benämnas som en vegetabilisk olja, är på gränsen till bedrägeri!

 Raffineringsprocessen som sådan lämnar dessutom kemiska rester i slutprodukten och LV har godkänt att det finns spår av både hexan, nickel, metanol och lösningsmedel i det margarin som säljs. Som om det inte vore nog med det har det också konstaterats andra suspekta substanser i margariner. I exempelvis Becel Proactiv har man hittat höga halter av PAH, polyaromatiska kolväten. Dessa är konstaterat cancerogena.

Läser man vidare på innehållsförteckningen för just Becels flytande margarin hittar man exempelvis kaliumklorid, kaliumcitrater, sojalecitin, aromer och färgämne samt härdade vegetabiliska oljor. Härdade oljor! Inget torde vara sämre att förtära än just härdade oljor. Att man kan marknadsföra något med härdad olja i, som hälsosamt, är en gåta. Det finns således mycket goda skäl att inte äta margarin överhuvudtaget, och lika många goda skäl att istället välja smör.

Det finns en överväldigande konsensus bland livsmedelsforskare och näringsexperter att välja smör framför margarin. Det är bara hos LV, Sveriges mest kritiserade och utskrattade myndighet, som man vägrar anpassa sig till modern forskning och sunt förnuft.

Att på allvar propagera för margarin som ett förstklassigt val, är lika fyrkantigt och världsfrånvänt, som att benämna ketchup som en grönsak.

Som bekant så har vi ju ett nationellt föräldrauppror som vägrar att anpassa sig till dietisternas råd om påbjuden lättmjölk och margarin i skolan. Och det är inte underligt att svenska dietister har svårt att få gehör för sina irrläror. De är ju utbildade i samma föråldrade, otidsenliga och fettskrämda paradigm som LV verkar inom.

Ta bara dietist Gefverts huvudargument till att välja margarin; det finns gott om tillsatt D-vitamin! Sanningen är ju att man istället för att äta margarin kan äta några ägg. Men det är klart, ägg är ju ytterligare ett naturligt och nyttigt livsmedel som dietister är rädda för!”

Varför kolhydrathysterin skapar kvinnliga ätstörningar!

Jag skrev igår om elitidrottande kvinnors mat och om studien som visar att hälften i en grupp av hårdtränande konditionsidrottare hade ohälsotecken som exempelvis utebliven menstruation och benskörhet. Forskarna anser att de äter för lite mat. Jag anser att de i mångt och mycket äter  fel mat.

Jag fick en hel del respons. Läs gärna vad Linda skriver i kommentarsfältet på min Facebook-sida, under länken till nämnda blogginlägg. Synen på vad man ska äta och den absurda fixeringen på insulindrivande och näringsfattig mat är inte bara prestationsmässigt kontraproduktiv i längden, den är dessutom djupt ohälsosam och kan leda till grava problem för individen.

En aspekt av studien berörde jag egentligen inte, och det är delen om ätstörningar. Ja, all eventuell ohälsa kan ju inte direkt kopplas till kolhydratsfixeringen. De flesta i den här referensgruppen har säkert ett relativt normalt förhållande till ätandet och till sin kropp (kroppsuppfattning/självbild), och har helt enkelt bara ”lärt” sig att äta fel mat.

En del kvinnor och tjejer har dock, tyvärr, utvecklat reella ätstörningar och en skev självbild. Och jag skulle vilja påstå att det åtminstone är en indirekt följd av kolhydratfixeringen.

Kolhydratfixering och fettfattig kost skapar nämligen följande scenario, ett scenario där individen skadar sig både fysiskt och känslomässigt:

 

-Personen upplever en låg grad av mättnad då fettfattig kost har ett mycket lågt mättnadsindex. Låg mättnad skapar ständiga sug efter liknande kolhydratstinna produkter. Det ständiga suget skickar insulinet i taket gång på gång och skapar en ond cirkel. Det ständiga suget och begäret efter ”mer” ger dåligt samvete när individen gång efter annan ger efter för suget. Suget skapar känslan av att vara en slapp eller karaktärssvag person. Man är en dålig människa som äter och äter. Men hur man man undvika att äta? Man är ju hungrig och sugen!

-Överskott på kolhydrater och bristen på fett och näring (ifrån oraffinerade produkter) skapar en biokemi som är fettinlagrande och muskelsvältande på en och samma gång. Man får en känsla av att både vara smal/undernärd och tjock på samma gång. Uttrycket ”skinny fat” kan härledas till det här fenomenet.

-Många bedrövliga träningspass och tävlingar blandas med några få pass som går bra och någon tävling som också känns lyckad. Typiskt inträffar de bra passen och tävlingarna när man lyckas rida på en socker/koffeintopp, och de små ljusglimtarna är bara en bekräftelse om att man trots allt är på rätt väg och att man bara behöver träna lite hårdare, äta lite mindre och framförallt bli lite smalare! Man lär sig att se det som man som man vill se. Det som man i undantagsfall lyckas med gör man alltså inte tack vare sin kosthållning utan trots den.

-I en konstant nedåtspiral av trötthet och olust så kan de enda ljusglimtarna i tillvaron hittas i samband med de kortvariga hormonpåslagen som individen upplever i samband med träning (helst hård). Att äta gör personen bara trött (insulinberg-o-dalbana)! Därför är det långt mer intressant att träna mer och äta mindre. Vidare in i dimman…

-I takt med att det endokrina systemet fungerar sämre och sämre så blir individen mindre och mindre stresstålig. Regleringen av stress är nämligen en av huvuduppgifterna för det endokrina systemet. När man blir minde stresstålig fungerar man sämre i vardagen. Relationer går sämre. Förhållanden går sämre. Och när sexlusten dämpas till obefintlighet (you guessed it, av det endokrina systemet), så blir det ytterligare en försämring av ett parförhållande. När allt annat i livet blir svårare och sämre så blir idrotten viktigare. Identifikationen med det man gör blir det som ”man är”. Pressen att leva upp till sig blir större. Stressen ökar ytterligare. Och så vidare ned i den onda spiralen.

-De flesta människor lider av någon form av glutenintolerans. De flesta vet inte om det! Många finner sig i ”det normala” med att alltid ha en något uppsvullen mage och återkommande obehag. Den typiska kolhydratkosten är späckad med gluten och med en konstant svullen buk så är det lätt att känna sig fet när man tittar sig i spegeln.

-Och när vi känner oss feta, vad borde vi dra ned på då? Men det fattar du väl! Fettet, så klart! Det vet ju alla…

 

Det här är framförallt ett kvinnligt problem. Och det är aktuellt då nämnda studie handlade om kvinnor. Men kolhydratfixeringen drabbar män på samma sätt, både fysiologiskt och känslomässigt. Män har dock ingen menstruation att referera till när det endokrina systemet kastar in handduken. Men jag känner ingen (idrotts)man som inte har eller har haft absurda matorgier av rent bulimiska mått, där den ena kolhydraten staplas på den andra och där magen inte har någon botten.

Och betänk den absurda paradoxen med ”den feta motionären”! Hur kommer det sig att vi har en hel subkultur med Klassiker-motionärer som tränar mycket mer en medel-Svensson men där så många ändå är att betrakta som överviktiga?

Kolla in motionsleden på Vätternrundan eller Vasaloppet så får ni se exakt vad jag menar…

Äter elitidrottande kvinnor för lite? Eller äter de bara fel?

SVT Sport hade ett intressant, men ack så grunt, inslag härom dagen. Det handlade om att elitidrottskvinnor mår ”dåligt” och att problemet är att de äter för lite. Det är i alla fall slutsatsen som forskarna bakom studien kommit fram till.

Ett av tecken på alarmerande ohälsa var frånvaron av menstruation hos häften av kvinnorna.Och det beror alltså på att de äter för lite. För lite? Kan det inte vara så att de helt enkelt äter FEL?

Vår västerländska fettfobi och den inom idrotten sanktionerade mjöl- och grynfixeringen, är att skylla för den här olyckliga situationen. Idrottskvinnor äter kanske inte för lite men de äter sannolikt helt fel! Alldeles för många raffinerade kolhydrater och alldeles för lite naturligt fett!

Kroppen är inte en bil som behöver tankas. En kalori är inte en kalori samma som en annan kalori. Maten vi äter är inte bara bränsle och framför allt är inte all mat likadant bränsle!

Kostens sammansättning betyder långt mer än själva kaloriinnehållet. Huvuduppgiften för födan är nämligen att tillhandahålla näring och substans för den ständiga nyproduktion av celler som pågår. Kroppen är stadd i ständig förvandling och förändring. Nya celler ersätter gamla celler som dör. Exempelvis är våra tarmceller utbytta på bara två veckor och det tar som mest fyra veckor att byta ut vårt hudlager.

Det är skillnad mellan näring och energi. Det är skillnad mellan hälsa och fitness. Det är skillnad mellan bra och dåligt.

När menstruationen (den tydligaste hormonella reaktionen en kvinna regelbundet genomgår) upphör, så är det ett tecken på att det endokrina (hormonella) systemet är djupt hämmat. Den utan tvekan viktigaste komponenten i kosten, för att understödja god endokrin funktion, är naturligt fett. Det sämsta för vårt endokrina system är, föga förvånande, kolhydrater och socker. För vad tror ni att insulin är? Jo, en mycket stark (och för kroppen stressande) endokrin reaktion på just kolhydrater.

Sålunda är det en milsvid skillnad på en diet bestående av exempelvis avokado, ägg, blodig biff, kokosfett, lax och spenat och en diet bestående av mackor, mackor, mackor, mackor, mackor, gröt, pasta, lättmjölk, margarin och en tomatskiva. Oavsett om vi pratar om en kalorimängd på 2000, 3000 eller 6000 kalorier per dygn!

Artikeln i sin helhet nedan (här från svd.se)

 

Många hårt tränande kvinnor äter så lite att de riskerar allvarliga skador som benskörhet och rubbad ämnesomsättning. Så många som hälften har ett så lågt energiintag att skelettet urkalkas och mensen försvinner, framgår det av en ny svensk-dansk studie på elitidrottande kvinnor.

Ätstörningar bland kvinnliga elitidrottare talas det inte mycket om och det borde det bli ändring på. Tidigare studier på bland annat på 700 norska elitidrottande kvinnor visar att två av tio har någon form av ätstörning. Enligt ny forskning från Lunds och Köpenhamns universitet kan detta leda till allvarliga skador.

Undersökningsgruppen består av 50 kvinnor mellan 18 och 39 år som tränar uthållighetssporter, exempelvis triathlon och långdistanslöpning, mer än fem gånger i veckan. Hittills pekar resultatet på att så många som hälften har menstruella rubbingar eller ingen mens alls. Lika många visar försvagningar på skelettet.

– På lång sikt får det här allvarliga hälsomässiga konsekvenser, du kan bli steril och du får stressfrakturer, benbrott, på grund av att ditt skelett är nedsatt, säger Anna Melin, doktorand vid Köpenhamns universitet och en av forskarna bakom studien, till  Sveriges Radio.

Hård träning i kombination med lågt energiintag tycks hämma produktionen av det kvinnliga könshormonet östrogen, liksom ett antal andra hormoner som hjälper till att bygga skelettet. En genomsnittlig kvinna behöver få i sig omkring 2 000 kalorier om dagen. En elitidrottande kvinna behöver kanske det dubbla.

– Det kan vara svårt att få i sig, särskilt om maten är kalorisnål och fiberrik, tror Anna Melin.

Men hon tycker sig också se en annan anledning till att hårt tränande kvinnor äter för lite:

– Det är inte speciellt kvinnligt att äta mycket mat. Många av de försökspersoner som kommer hit berättar att de får kommentarer som: ”Amen gud, ska du äta allt det”. Om du samtidigt är inom en idrott som fokuserar mycket på vikt tänker du dig kanske för innan du i sociala sammanhang äter mycket, säger hon.

Anders Sjödin, läkare och assisterande professor som tidigare har arbetat med svenska skidlandslaget, har också varit involverad i studien. Han menar att det är viktigt att nå ut med information om att man kan äta långt mer än man tror utan att gå upp i vikt:

– Forskning borde göra skillnad och fungera som ett användbart verktyg. Idrottstränare borde kunna använda verktygen vi utvecklar, för att identifiera vilka kvinnor som lider av ätstörningar och se till att de får adekvat hjälp.”

 

Det här är idrottsrörelsens eget fel. Man slår undan benen på sina aktiva genom desinformation och politisk korrekthet, liksom undfallenheten att värna sina aktivas intressen mer än sina sponsorers. Vilka är några av idrottssveriges främsta sponsorer? Jo, mjölmaffian med AXA och Kungsörnen i spetsen.

Det är bara att läsa RF´s kostrekommendationer för att se vad jag menar. Jag skrev ett djupt kritiskt blogginlägg förra året om det;  Lita inte på RF´s kostrekommendationer.

Där skriver jag bland annat;
Problemet är bara den desinformation som den ibland sprider. I det här fallet om mat och idrottsnutrition. Och det är väl i sig inte förvånande med tanke på hur mycket svensk idrott hånglat under samma täcke som och med livsmedelsproducenter. Många är de personer som jobbat med nutrition inom svensk idrott och som samtidigt haft starka band till exempelvis AXA, Kungsörnen och andra producenter av ”klassisk” idrottsmat. Och låt oss för all del inte glömma den indoktrinering av en hel generation unga idrottare, mig inräknat, som dito livsmedelsföretag med svensk idrotts goda minne tillät göra. Med foldern Uppladdningen så tangerade man närmast östtysk nivå på statligt sanktionerad hjärntvätt av ”sanningen”. Fy fan, inte konstigt att vi har så många tjocka och överviktiga konditionsmotionärer som tror att de gör sig själva en tjänst när de sitter och slevar med flingorna och lättmargarinet och går livet igenom med svullen IBS-mage och låg energi.”

Det är kanske dags att se sanningen i vitögat; RF och ansvariga inom den svenska idrottsrörelsen!

Svensk idrotts sjuka fixering vid spannmål!

Det här är visserligen inget fenomen som är begränsat till idrottsvärlden! Hela vårt svenska samhälle (och västvärlden i stort, snart HELA världen), är ju sedan decennier tillbaka fostrade att uppskatta och hylla spannmål, gryn och kolhydrater. Således har vi blivit ett samhälle av kolhydratmissbrukande insulinpundare.

Kolhydratmissbruk är det enda socialt accepterade missbruket i vårt samhälle. Det är inte bara accepterat, utan görs både tillgängligt samt uppmuntras i alla sammanhang! Finns det överhuvudtaget någon social eller arbetslivsrelaterad situation som inte flankeras av bullar, fikabröd, mackor eller något bakverk?

Den oerhörda närvaron av mjöl, gryn och kolhydrater har gjort att vårt samhälles absurda konsumtion av dito produkter betraktas som helt ”normal” av den stora majoriteten svenskar.

Normal, som i att beteendet delas av de flesta i vår omgivning. Normalt, som i att de flesta svenskar idag är lite eller mycket överviktiga. Normalt, som i att vi idag är vana och accepterar att många lider av moderna sjukdomar som alzheimers, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och andra metabola syndrom. För att inte tala om ”gråzonsohälsa” som utbrändhet, stresssyndrom och hormonell obalans i stort.

 

 

Det är sjukdomar och företeelser som på det stora hela varit okända för våra förfäder och i samlar- och jägarkulturer. Det är sjukdomar vars förekomst ökat något alldeles våldsamt under de senaste 50-70 åren. De är med andra ord idag vanligt förekommande. Men är det normalt?

 Som referens, lyssna gärna på den här utomordentliga intervjun gjord med professor Tim Noakes, en av världens mest respekterade auktoriteter i fysiologi och idrottsmedicin, och författare till den mest allomfattande boken om löpning ”Lore of running”.

På samma sätt som kurvorna för nämnda sjukdomar/symptom exploderat uppåt, så har vår västerländska (svenska) konsumtion av just gryn, mjöl, socker och kolhydrater i stort, också dramatiskt ökat. Liksom av margarin (den kurvan dippar nu, tack o lov), e-tillsatser, konstgjorda sötningsmedel och halvfabrikat generellt. De här produkterna finns överallt! Så det måste ju vara normalt att äta dem?

De här kurvorna, för den ”nya” maten och de ”nya” sjukdomarna, är tämligen parallella. Vi hyllar och äter mat som vi aldrig tidigare ätit, och lider av sjukdomar som generellt sett är en följd av den maten och vår västerländska livsstil i stort.

Det känns ju förbannat NORMALT!

Det här är en svår sanning för många att höra. Och det är en än svårare vana att förändra. Desto hårdare man sitter fjättrad av sockerkickarnas fröjder, desto mer benägen är man att reagera med vrede, förnekelse eller andra irrationella känslor. Precis som vilken missbrukare som helst reagerar, som inte får fri tillgång till sitt valda njutningsmedel.

Och det starkaste argumentet som mjölmissbrukaren använder idag är den om ”normalt”. Och vem kan klandra någon för det argumentet? För vad äter folk mer idag än mjöl, gryn, socker och kolhydrater?

Men vi ska vara väldigt försiktiga med att använda normalitet för att ursäkta beteenden som skadar och gör oss olyckliga. Skådespelaren Stefan Sauk sade såhär om normalt; ”Normalt är bara det tillstånd där vi tror att vi är friska för att vi alla delar samma sjukdom”

 

wheat addict, I can quit whenever I want

wheat addict, I can quit whenever I want

 

Ingenstans är benägenheten att hylla mjölet, grynen och sockret lika stor, som i idrottsvärlden. Inte bara har vi elitidrottsmän som går igenom karriären som återfallsförkylda underpresterare (ibland med förkortade karriärer), utan också en hel kader med motionärer som cyklar Vätternrundor och skidar Vasalopp med 10-20 kilos övervikt. Och detta trots att de tränar långt mer än medelsvensson.

Jag skulle kunna argumentera MYCKET i det här ämnet, och har redan gjort så. Men klockan är sent på natten i Kanada när jag skriver det här, och jag har inte i det här inlägget utrymme att göra en heltäckande översikt av den här problematiken. Och därför lär ju också de onyanserade kommentarerna att hagla.

Så varsågoda att kommentera. Men man får vara tämligen oemottaglig för argument om man försvarar mjöl som livsmedel. Det finns inget försonande att säga om mjöl! Och man kommer inte ifrån kärnpunkten och den ovedersägliga sanningen: mjöl är värdelöst! På alla sätt. Hela tiden. Däremot säger jag inte att det inte är gott. Naturligtvis är det det! Liksom smågodis och rulltårta.

Läs exempelvis den här tydligt klargörande artikeln om problematiken med modernt mjöl!

Det är ett välkänt faktum att dagens moderna mjöl, genetiskt modifierat under de senaste 50 åren, har ett protein som heter gliadin, och som i sin tur är kopplat till gluten. Gliadin är en ”anti-nutrient” som negativt påverkar matsmältningen hos alla som konsumerar det, i någon mån.

I ljuset av den kunskapen så är det inte heller en slump att framsynta läkare och forskare kopplar den absoluta majoriteten av autoimmuna sjukdomar till konsumtion av mjöl och gryn.

Med vetskapen om spannmålens, mjölens och sockrets negativa inverkan så är det nästan lite lustigt att titta på den här filmen med skidåkaren Jimmie Johnsson.

Nu tror jag nog att Jimmie är en seriös och duktig idrottskille, så jag ska inte hoppa till några förhastade slutsatser. Och jag är inte ute efter att kritisera honom personligen, utan snarare företeelsen han representerar. Men HERREGUD vad dåligt han äter i filmen! Och det han säger om sin mat gör ju inte saken direkt bättre.

Visserligen är filmen (och Jimmie själv) sponsrad av AXA, så det är väl naturligt att det blir lite extra müsliknarkande. Men om det här är ens i bollparken av hans normala kosthållning, så blir jag mörkrädd. Inte för att jag inte vill låta karl´n äta vad han vill. Naturligtvis får han det. Men antagligen äter hans elitskidande kollegor på ett liknande sätt. Vilket i sin tur innebär att både suktande motionärer och idoliserande ungdomar, gör likaledes.

Utan att dra för stora växlar på vad någon äter under en endaste dag så måste man ändå notera följande;

  • gryn, mjöl eller flingor till alla måltider
  • bröd, bröd, bröd (o knappast hembakat heller)
  • halvfabrikatslunch á la skolmatsal
  • knappt en grönsak på hela dagen, för att inte tala om RIKTIGA grönsaker (avokado, broccoli, spenat etc)
  • ingen frukt
  • knappt några fetter, förutom en glimt Bregott, inga nyttiga o naturliga fetter
  • inte EN ENDA ickeraffinerad produkt
  • det komiska i att kalla pasta för svensk husmanskost
  • ingen separering av begrepp som ”energi” och ”näring”. Om Jimmie bara vill tanka energi (vilket i princip är vad han gör) så hade han gjort det ännu snabbare med en påse godis och en liter cola.

Vart är kvalitetstänket? Vart är omsorgen om långsiktig hälsa/prestation? Hur kan man ändå vara så noggrann och till och med sova middag, och INTE lägga mer tid och kraft på maten? Vart är alla fytonutrienter? Vart är det gröna, röda, blåa, gula? Vart är det oraffinerade och naturliga? Varför är det så att en del elitidrottare tror att deras hårda träning är en ursäkt att äta sämre mat än vad som annars skulle vara fallet? Borde man inte vilja äta bättre ju mer man stressar sin kropp?

Socker funkar kanon. Ibland. Och jag är den förste att erkänna att vissa individer kanske är så robust byggda att de skulle kunna bli världsmästare på en diet av fil och flingor. Men det gör de i så fall inte tack vare sin bristfälliga kost, utan trots! Och det lämnar många frågor obesvarade om vad kombinationen av hård träning o bristande kost gör med hälsan över tid.

Överlägsen genetisk disposition kan säkert klara att balansera kombinationen av hård träning och undermålig kost. Men elitidrott har inget med hälsa att göra, det handlar om prestation. Elitidrott ska dock BYGGAS ovanpå en bas av hälsa. Och hälsa är det samma som fitness eller fysisk prestationsförmåga. Och det är uppenbart att många elitidrottare (skidåkare) under sin karriär underminerat sin långsiktiga hälsa med en kombination av elitidrott och fettfattig mjölmat. Jag behöver inte nämna några namn men just svensk skididrott har ganska många exempel!

Så frågorna man kan ställa sig är, om exempelvis en åkare som Petter Northug;

  • skulle inte exempelvis Northug vara ännu bättre om han inte var sjuk så ofta som han rapporteras vara?
  • varför skulle det vara negativt att utesluta stora mängder av föda som skapar inflammatoriska och autoimmuna reaktioner?
  • med det enorma utbudet av livsmedel och ingredienser, varför vill man äta något av låg näringsmässig kvalitet?
  • är det inte så att han är som oss andra; han tycker om det söta och mjöliga och den hormonella kick som den maten tillfälligt ger?
  • är det inte så att han överhuvudtaget aldrig ens tänkt i de här banorna, utan äter helt enkelt det som hans idrottskultur anbefaller? Det som är ”normalt”.

Den stora tragiken ligger hos alla dem som aldrig vågar gå utanför normerna av sin idrottskultur? För i den är ju allting NORMALT! Hur många svenska skidåkare/idrottare lider av IBS eller odiagnosticerad glutenallergi, utan att aldrig ens testa att utesluta de här produkterna?

För vad skulle man äta då?

Därför väljer jag bort margarin! Svar till BT

Borås Tidning publicerade i förra veckan en osannolikt korkad insändare med en dietist som avsändare.

Jag har skrivit ett svar som jag mailat till dem. Är osäker på om de tar in det i tidningen men på min blogg kör vi ocensurerat och nyanserat som policy!

”Dietisten Ylva Gefvert skriver i förra veckan till margarinets försvar i en insändare. Under rubriken ”Därför väljer jag bort smör”, agerar hon Livsmedelsverkets (LV) förlängda arm. I sin insändare presenteras det ena osakliga, irrelevanta eller osanna påståendet efter det andra.

Sanningen är att margarin är en vederstygglig produkt som är både ohälsosam, miljöfarlig, sällsynt onaturlig och dessutom osmaklig.

De vegetabiliska oljor i margarin har genomgått hårdhänta kemiska behandlingar som omestring, deodorisering och hydreringsprocesser. Dessa oljor har också en väldigt ogynnsam fördelning av fettsyrorna Omega-6 och Omega-3. Övervikten av Omega-6 har kopplats till många inflammations- och sjukdomstillstånd hos människan.

Det är primärt palmolja som används till margarintillverkning. Produktionen av just palmolja är mycket hårt kritiserad ur ett miljöperspektiv. Och att den hårt raffinerade palmoljan ens får benämnas som en vegetabilisk olja, är på gränsen till bedrägeri!

 Raffineringsprocessen som sådan lämnar dessutom kemiska rester i slutprodukten och LV har godkänt att det finns spår av både hexan, nickel, metanol och lösningsmedel i det margarin som säljs. Som om det inte vore nog med det har det också konstaterats andra suspekta substanser i margariner. I exempelvis Becel Proactiv har man hittat höga halter av PAH, polyaromatiska kolväten. Dessa är konstaterat cancerogena.

Läser man vidare på innehållsförteckningen för just Becels flytande margarin hittar man exempelvis kaliumklorid, kaliumcitrater, sojalecitin, aromer och färgämne samt härdade vegetabiliska oljor. Härdade oljor! Inget torde vara sämre att förtära än just härdade oljor. Att man kan marknadsföra något med härdad olja i, som hälsosamt, är en gåta. Det finns således mycket goda skäl att inte äta margarin överhuvudtaget, och lika många goda skäl att istället välja smör.

Det finns en överväldigande konsensus bland livsmedelsforskare och näringsexperter att välja smör framför margarin. Det är bara hos LV, Sveriges mest kritiserade och utskrattade myndighet, som man vägrar anpassa sig till modern forskning och sunt förnuft.

Att på allvar propagera för margarin som ett förstklassigt val, är lika fyrkantigt och världsfrånvänt, som att benämna ketchup som en grönsak.

Som bekant så har vi ju ett nationellt föräldrauppror som vägrar att anpassa sig till dietisternas råd om påbjuden lättmjölk och margarin i skolan. Och det är inte underligt att svenska dietister har svårt att få gehör för sina irrläror. De är ju utbildade i samma föråldrade, otidsenliga och fettskrämda paradigm som LV verkar inom.

Ta bara dietist Gefverts huvudargument till att välja margarin; det finns gott om tillsatt D-vitamin! Sanningen är ju att man istället för att äta margarin kan äta några ägg. Men det är klart, ägg är ju ytterligare ett naturligt och nyttigt livsmedel som dietister är rädda för!

 Jonas Colting

Hälsodebattör, föreläsare, författare”

Stort tack Jonas!

Det kom ett så trevligt mail till mig som jag bara måste dela med mig av, med avsändarens tillåtelse naturligtvis.
”Jag har i hela mitt liv hållit på med idrott där av bland annat har jag spelat ishockey i över 16 år. Men jag har alltid haft problem med min vikt och har alltid varit lite små tjock även fast jag tränar 5-6 dagar i veckan. Jag förstod aldrig vad jag gjorde för fel, jag åt efter dem råden jag fick som var: Ska du träna mycket så måste du äta mycket kolhydrater! Så ät gärna mycket pasta, ris, bröd, mm! Jag valde även light och nyckelhåls märka produkter, för att jag trodde det var bra saker!
 
Jag började för några år sedan med långdistanslöpning efter att jag slutat med ishockey, då jag ville springa ett marathon. Det gick bra och jag har nu sprungit fem marathon, men var fortfarande en ”tjock motionär” och det blev inga bra tider. Det spelade ingen roll hur mycket jag träna, jag tappa inte mer än 3-4 kg. Visst jag unna mig ibland lite godis mm men inom rimliga gränser.
 
För ca ett år sedan stod vågen på 99 kg och jag fick verkligen panik, jag mådde dåligt när jag såg mig själv i spegeln. I samma veva så kom jag in på din hemsida av en slump och såg att du hade föreläsningar. Så jag gick på din föreläsning Den nakna hälsan och den var så inspirerande och nyttig för mig! Så efter föreläsningen så läste jag alla din tre böcker (läste även Matrevolutionen) och det blev vändpunkten för mig i livet. Jag börja förstå vad jag har gjort fel i alla dessa år och varför jag aldrig har gått ner i vikt mer än några kilo.
 
Sedan jag lagt om kosten helt och äter mer åt stenålderskost och lite åt LCHF så har jag rasat i vikt! Jag har nu tappat näst 20 kg och mår så sjukt mycket bättre. Helt plötsligt så har löpningen blivit ännu roligare, det är natt och dag att springa långt när man väger 20 kg mindre. Jag har bara några kg kvar innan jag når mitt mål på ca 77-78 kg och komma ner på en fetprocent runt 7-8%. Allt detta har givit mig positiv energi och jag har satt upp nya mål, jag håller nu på med en svensk klassiker (bara Vätternrundan kvar) och ser ut att klara den under 24 h med god marginal. Men sedan i november ligger jag i hårdträning då jag har anmält mig till IM tävlingen i Kalmar i sommar och har satt upp Sub 13h som mål.
 
För en vecka sedan så hade vi hälsotest och läkarundersökning och alla mina värden var så sjukt mycket bättre än dem jag haft innan, det var verkligen ett bra kvitto! Men jag vart lite full i skratt  när jag såg denna bild hänga (tallriksmodellen, Jonas anm) utanför rummet till hälsotestet:
 

Jag blir lite sur och arg när jag ser sådana bilder och allt som har Livsmedelsverket att göra. Att en statlig verksamhet rekommenderar bröd, pasta och nyckelhåls märkta och lightprodukter som innehållet lika mycket socker som läsk! Det är helt sjukt!
 
 
Min viktnedgång har inte bara påverkat mig positivt utan även andra. En av mina bröder och en arbetskollega blev peppade när dem såg hur jag rasat i vikt och frågade vad jag hade för ”hemlighet” med min viktnedgång. Så jag berätta hur jag åt och tipsa om din och Andreas bok och nu har min bror och min arbetskollega gått ner över 10 kg var. Tänk om alla kunde få med sig 1-2 personer och förstå hur fel vi blir informerade av statliga enheter hur vi ska äta. Då skulle Sverige bli mycket friskar fort!
 
Här är en annan positiv sak som hänt mig:
Dem senaste åren så har jag haft problem med löparknä till och från, så jag kontaktade en löparbutik. På grund av att jag pronerar ganska mycket när jag springer så tyckte dem att jag skulle fixa inläggssulor och ha sko med kraftigt stöd. Hmm bra tänkte jag och köpte det… Men det blev bara värre och värre med löparknät och jag fatta inte vad som var fel! Men efter att ha läst din bok så ramla polletten ner, jag hade tagit bort allt naturligt i mitt löparsteg och det var stumt och onaturligt. Så jag kasta sulorna och köpte skor utan stöd och efter det så har jag inte haft några problem med löparknä! 
 
Så jag vill verkligen TACKA dig Jonas för din föreläsning och dina böcker som blev en vändpunkt för mig!
Hoppas verkligen fler går på dina föreläsningar och läser dina böcker! Det är så härligt att du driver på och vågar skapar debatt runt den hälsa som finns i Sverige och att någon vågar kritisera Livsmedelsverket mm.
 
Mvh
David 
 
P.S. Bra cyklat dem senast dagarna och tack för en intressant och rolig blogg!”

Vad är fel med den här bilden?

Halv åtta hos Jonas Colting

Halv åtta hos Jonas Colting

 

What´s wrong with this picture? Tydligen ganska mycket, om man ska tro massmedialt haussade ”experter” som bygger sin expertis på gamla trötta antaganden och skev otillförlitlig forskning.

  • spenat
  • jordgubbar
  • sharonfrukt
  • en avokado
  • 300 gram lättstekt (i smör) ekologisk oxfilé, havssaltade
  • pinjenötter
  • oliv- och avokadoolja

Inte ett enda spannmål. Inget mjöl. Inte en makaron så långt ögat kan nå. Ingen smörgås med lättmargarin. Inte ens något ris eller någon potatis. Tro fan att det inte går att äta på det sättet:)

Idag var ytterliggare en dag med kvällspressens praoelever till journalister som fabulerar ihop rubriker med innehåll som inte har ett dyft med sanningen eller verkligheten att göra.

Först är det ljushuvudena på Expressen som skriver om en dam som enligt rubriken från huvudsidan ”Slutade med LCHF-gick ned 18 kilo”. När man läser artikeln så ser man att hon aldrig någonsin ätit LCHF (uppenbarligen trodde hon fullkornspasta är LCHF) men först lyckades gå ned sin övervikt enligt följande: ”Jag började med att ta bort alla sötsaker. Jag sade nej till fika på jobbet och slutade äta godis. Efter tre, fyra dagar var jag inte ens sugen på socker längre.”  Vad kallar man det om inte kolhydratsreducering?

Sedan är det SVT och Text-TV som gör gemensam sak och låter Maj-Lis Hellenius, Sveriges mest fettfientliga professor, helt ogenerat häva ur sig den ena Livsmedelsverkssponsrade lögnen efter den andra. Rubriken ”fettkonsumtionen oroar experter” säger ju mer om vilka de här så kallade experterna är och hos vem och vilka deras lojaliteter ligger. Sanningen är ju att det är GANSKA MÅNGA experter som snarare tagit bladet ifrån munnen och allt tydligare ifrågasätter den befängda kostrådsfundamentalismen som alltjämt råder.

Vi befinner oss i ett alldeles uppenbart paradigmskifte och de som står kvar på perrongen när tåget går gör det inte stillatigande utan ropar och lever allt vad de kan. Ivrigt påhejade av statstalibanerna på Livsmedelverket.

Man ska komma ihåg att inget är så farligt som att lita blint på auktoriteter. Auktoriteter är också människor. Människor med stolthet. Och den stoltheten är inte lätt att svälja när man märker att den häst som man satsat de senaste 30 år att hylla och tro på, nu visar sig vara stendöd. Så man piskar vidare på den döda hästen och låtsas som om det regnar. Och med den auktoriteten i ryggen så kan man som professor Claude Marcus komma undan med att på allvar tycka att fetmaoperationer på feta barn, eller i alla fall medicinering, är OK. Eller som när professor Stephan Rössner hävdar att man lika gärna kan banta med hallonbåtar, för allt som är intressant är kalorier in – kalorier ut.

Istället för att lyssna på professorer Marcus och Rössner så hade jag hellre tagit råd av professor Balthazar!