Svensk idrotts sjuka fixering vid spannmål!

Det här är visserligen inget fenomen som är begränsat till idrottsvärlden! Hela vårt svenska samhälle (och västvärlden i stort, snart HELA världen), är ju sedan decennier tillbaka fostrade att uppskatta och hylla spannmål, gryn och kolhydrater. Således har vi blivit ett samhälle av kolhydratmissbrukande insulinpundare.

Kolhydratmissbruk är det enda socialt accepterade missbruket i vårt samhälle. Det är inte bara accepterat, utan görs både tillgängligt samt uppmuntras i alla sammanhang! Finns det överhuvudtaget någon social eller arbetslivsrelaterad situation som inte flankeras av bullar, fikabröd, mackor eller något bakverk?

Den oerhörda närvaron av mjöl, gryn och kolhydrater har gjort att vårt samhälles absurda konsumtion av dito produkter betraktas som helt ”normal” av den stora majoriteten svenskar.

Normal, som i att beteendet delas av de flesta i vår omgivning. Normalt, som i att de flesta svenskar idag är lite eller mycket överviktiga. Normalt, som i att vi idag är vana och accepterar att många lider av moderna sjukdomar som alzheimers, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och andra metabola syndrom. För att inte tala om ”gråzonsohälsa” som utbrändhet, stresssyndrom och hormonell obalans i stort.

 

 

Det är sjukdomar och företeelser som på det stora hela varit okända för våra förfäder och i samlar- och jägarkulturer. Det är sjukdomar vars förekomst ökat något alldeles våldsamt under de senaste 50-70 åren. De är med andra ord idag vanligt förekommande. Men är det normalt?

 Som referens, lyssna gärna på den här utomordentliga intervjun gjord med professor Tim Noakes, en av världens mest respekterade auktoriteter i fysiologi och idrottsmedicin, och författare till den mest allomfattande boken om löpning ”Lore of running”.

På samma sätt som kurvorna för nämnda sjukdomar/symptom exploderat uppåt, så har vår västerländska (svenska) konsumtion av just gryn, mjöl, socker och kolhydrater i stort, också dramatiskt ökat. Liksom av margarin (den kurvan dippar nu, tack o lov), e-tillsatser, konstgjorda sötningsmedel och halvfabrikat generellt. De här produkterna finns överallt! Så det måste ju vara normalt att äta dem?

De här kurvorna, för den ”nya” maten och de ”nya” sjukdomarna, är tämligen parallella. Vi hyllar och äter mat som vi aldrig tidigare ätit, och lider av sjukdomar som generellt sett är en följd av den maten och vår västerländska livsstil i stort.

Det känns ju förbannat NORMALT!

Det här är en svår sanning för många att höra. Och det är en än svårare vana att förändra. Desto hårdare man sitter fjättrad av sockerkickarnas fröjder, desto mer benägen är man att reagera med vrede, förnekelse eller andra irrationella känslor. Precis som vilken missbrukare som helst reagerar, som inte får fri tillgång till sitt valda njutningsmedel.

Och det starkaste argumentet som mjölmissbrukaren använder idag är den om ”normalt”. Och vem kan klandra någon för det argumentet? För vad äter folk mer idag än mjöl, gryn, socker och kolhydrater?

Men vi ska vara väldigt försiktiga med att använda normalitet för att ursäkta beteenden som skadar och gör oss olyckliga. Skådespelaren Stefan Sauk sade såhär om normalt; ”Normalt är bara det tillstånd där vi tror att vi är friska för att vi alla delar samma sjukdom”

 

wheat addict, I can quit whenever I want

wheat addict, I can quit whenever I want

 

Ingenstans är benägenheten att hylla mjölet, grynen och sockret lika stor, som i idrottsvärlden. Inte bara har vi elitidrottsmän som går igenom karriären som återfallsförkylda underpresterare (ibland med förkortade karriärer), utan också en hel kader med motionärer som cyklar Vätternrundor och skidar Vasalopp med 10-20 kilos övervikt. Och detta trots att de tränar långt mer än medelsvensson.

Jag skulle kunna argumentera MYCKET i det här ämnet, och har redan gjort så. Men klockan är sent på natten i Kanada när jag skriver det här, och jag har inte i det här inlägget utrymme att göra en heltäckande översikt av den här problematiken. Och därför lär ju också de onyanserade kommentarerna att hagla.

Så varsågoda att kommentera. Men man får vara tämligen oemottaglig för argument om man försvarar mjöl som livsmedel. Det finns inget försonande att säga om mjöl! Och man kommer inte ifrån kärnpunkten och den ovedersägliga sanningen: mjöl är värdelöst! På alla sätt. Hela tiden. Däremot säger jag inte att det inte är gott. Naturligtvis är det det! Liksom smågodis och rulltårta.

Läs exempelvis den här tydligt klargörande artikeln om problematiken med modernt mjöl!

Det är ett välkänt faktum att dagens moderna mjöl, genetiskt modifierat under de senaste 50 åren, har ett protein som heter gliadin, och som i sin tur är kopplat till gluten. Gliadin är en ”anti-nutrient” som negativt påverkar matsmältningen hos alla som konsumerar det, i någon mån.

I ljuset av den kunskapen så är det inte heller en slump att framsynta läkare och forskare kopplar den absoluta majoriteten av autoimmuna sjukdomar till konsumtion av mjöl och gryn.

Med vetskapen om spannmålens, mjölens och sockrets negativa inverkan så är det nästan lite lustigt att titta på den här filmen med skidåkaren Jimmie Johnsson.

Nu tror jag nog att Jimmie är en seriös och duktig idrottskille, så jag ska inte hoppa till några förhastade slutsatser. Och jag är inte ute efter att kritisera honom personligen, utan snarare företeelsen han representerar. Men HERREGUD vad dåligt han äter i filmen! Och det han säger om sin mat gör ju inte saken direkt bättre.

Visserligen är filmen (och Jimmie själv) sponsrad av AXA, så det är väl naturligt att det blir lite extra müsliknarkande. Men om det här är ens i bollparken av hans normala kosthållning, så blir jag mörkrädd. Inte för att jag inte vill låta karl´n äta vad han vill. Naturligtvis får han det. Men antagligen äter hans elitskidande kollegor på ett liknande sätt. Vilket i sin tur innebär att både suktande motionärer och idoliserande ungdomar, gör likaledes.

Utan att dra för stora växlar på vad någon äter under en endaste dag så måste man ändå notera följande;

  • gryn, mjöl eller flingor till alla måltider
  • bröd, bröd, bröd (o knappast hembakat heller)
  • halvfabrikatslunch á la skolmatsal
  • knappt en grönsak på hela dagen, för att inte tala om RIKTIGA grönsaker (avokado, broccoli, spenat etc)
  • ingen frukt
  • knappt några fetter, förutom en glimt Bregott, inga nyttiga o naturliga fetter
  • inte EN ENDA ickeraffinerad produkt
  • det komiska i att kalla pasta för svensk husmanskost
  • ingen separering av begrepp som ”energi” och ”näring”. Om Jimmie bara vill tanka energi (vilket i princip är vad han gör) så hade han gjort det ännu snabbare med en påse godis och en liter cola.

Vart är kvalitetstänket? Vart är omsorgen om långsiktig hälsa/prestation? Hur kan man ändå vara så noggrann och till och med sova middag, och INTE lägga mer tid och kraft på maten? Vart är alla fytonutrienter? Vart är det gröna, röda, blåa, gula? Vart är det oraffinerade och naturliga? Varför är det så att en del elitidrottare tror att deras hårda träning är en ursäkt att äta sämre mat än vad som annars skulle vara fallet? Borde man inte vilja äta bättre ju mer man stressar sin kropp?

Socker funkar kanon. Ibland. Och jag är den förste att erkänna att vissa individer kanske är så robust byggda att de skulle kunna bli världsmästare på en diet av fil och flingor. Men det gör de i så fall inte tack vare sin bristfälliga kost, utan trots! Och det lämnar många frågor obesvarade om vad kombinationen av hård träning o bristande kost gör med hälsan över tid.

Överlägsen genetisk disposition kan säkert klara att balansera kombinationen av hård träning och undermålig kost. Men elitidrott har inget med hälsa att göra, det handlar om prestation. Elitidrott ska dock BYGGAS ovanpå en bas av hälsa. Och hälsa är det samma som fitness eller fysisk prestationsförmåga. Och det är uppenbart att många elitidrottare (skidåkare) under sin karriär underminerat sin långsiktiga hälsa med en kombination av elitidrott och fettfattig mjölmat. Jag behöver inte nämna några namn men just svensk skididrott har ganska många exempel!

Så frågorna man kan ställa sig är, om exempelvis en åkare som Petter Northug;

  • skulle inte exempelvis Northug vara ännu bättre om han inte var sjuk så ofta som han rapporteras vara?
  • varför skulle det vara negativt att utesluta stora mängder av föda som skapar inflammatoriska och autoimmuna reaktioner?
  • med det enorma utbudet av livsmedel och ingredienser, varför vill man äta något av låg näringsmässig kvalitet?
  • är det inte så att han är som oss andra; han tycker om det söta och mjöliga och den hormonella kick som den maten tillfälligt ger?
  • är det inte så att han överhuvudtaget aldrig ens tänkt i de här banorna, utan äter helt enkelt det som hans idrottskultur anbefaller? Det som är ”normalt”.

Den stora tragiken ligger hos alla dem som aldrig vågar gå utanför normerna av sin idrottskultur? För i den är ju allting NORMALT! Hur många svenska skidåkare/idrottare lider av IBS eller odiagnosticerad glutenallergi, utan att aldrig ens testa att utesluta de här produkterna?

För vad skulle man äta då?

Därför väljer jag bort margarin! Svar till BT

Borås Tidning publicerade i förra veckan en osannolikt korkad insändare med en dietist som avsändare.

Jag har skrivit ett svar som jag mailat till dem. Är osäker på om de tar in det i tidningen men på min blogg kör vi ocensurerat och nyanserat som policy!

”Dietisten Ylva Gefvert skriver i förra veckan till margarinets försvar i en insändare. Under rubriken ”Därför väljer jag bort smör”, agerar hon Livsmedelsverkets (LV) förlängda arm. I sin insändare presenteras det ena osakliga, irrelevanta eller osanna påståendet efter det andra.

Sanningen är att margarin är en vederstygglig produkt som är både ohälsosam, miljöfarlig, sällsynt onaturlig och dessutom osmaklig.

De vegetabiliska oljor i margarin har genomgått hårdhänta kemiska behandlingar som omestring, deodorisering och hydreringsprocesser. Dessa oljor har också en väldigt ogynnsam fördelning av fettsyrorna Omega-6 och Omega-3. Övervikten av Omega-6 har kopplats till många inflammations- och sjukdomstillstånd hos människan.

Det är primärt palmolja som används till margarintillverkning. Produktionen av just palmolja är mycket hårt kritiserad ur ett miljöperspektiv. Och att den hårt raffinerade palmoljan ens får benämnas som en vegetabilisk olja, är på gränsen till bedrägeri!

 Raffineringsprocessen som sådan lämnar dessutom kemiska rester i slutprodukten och LV har godkänt att det finns spår av både hexan, nickel, metanol och lösningsmedel i det margarin som säljs. Som om det inte vore nog med det har det också konstaterats andra suspekta substanser i margariner. I exempelvis Becel Proactiv har man hittat höga halter av PAH, polyaromatiska kolväten. Dessa är konstaterat cancerogena.

Läser man vidare på innehållsförteckningen för just Becels flytande margarin hittar man exempelvis kaliumklorid, kaliumcitrater, sojalecitin, aromer och färgämne samt härdade vegetabiliska oljor. Härdade oljor! Inget torde vara sämre att förtära än just härdade oljor. Att man kan marknadsföra något med härdad olja i, som hälsosamt, är en gåta. Det finns således mycket goda skäl att inte äta margarin överhuvudtaget, och lika många goda skäl att istället välja smör.

Det finns en överväldigande konsensus bland livsmedelsforskare och näringsexperter att välja smör framför margarin. Det är bara hos LV, Sveriges mest kritiserade och utskrattade myndighet, som man vägrar anpassa sig till modern forskning och sunt förnuft.

Att på allvar propagera för margarin som ett förstklassigt val, är lika fyrkantigt och världsfrånvänt, som att benämna ketchup som en grönsak.

Som bekant så har vi ju ett nationellt föräldrauppror som vägrar att anpassa sig till dietisternas råd om påbjuden lättmjölk och margarin i skolan. Och det är inte underligt att svenska dietister har svårt att få gehör för sina irrläror. De är ju utbildade i samma föråldrade, otidsenliga och fettskrämda paradigm som LV verkar inom.

Ta bara dietist Gefverts huvudargument till att välja margarin; det finns gott om tillsatt D-vitamin! Sanningen är ju att man istället för att äta margarin kan äta några ägg. Men det är klart, ägg är ju ytterligare ett naturligt och nyttigt livsmedel som dietister är rädda för!

 Jonas Colting

Hälsodebattör, föreläsare, författare”

Stort tack Jonas!

Det kom ett så trevligt mail till mig som jag bara måste dela med mig av, med avsändarens tillåtelse naturligtvis.
”Jag har i hela mitt liv hållit på med idrott där av bland annat har jag spelat ishockey i över 16 år. Men jag har alltid haft problem med min vikt och har alltid varit lite små tjock även fast jag tränar 5-6 dagar i veckan. Jag förstod aldrig vad jag gjorde för fel, jag åt efter dem råden jag fick som var: Ska du träna mycket så måste du äta mycket kolhydrater! Så ät gärna mycket pasta, ris, bröd, mm! Jag valde även light och nyckelhåls märka produkter, för att jag trodde det var bra saker!
 
Jag började för några år sedan med långdistanslöpning efter att jag slutat med ishockey, då jag ville springa ett marathon. Det gick bra och jag har nu sprungit fem marathon, men var fortfarande en ”tjock motionär” och det blev inga bra tider. Det spelade ingen roll hur mycket jag träna, jag tappa inte mer än 3-4 kg. Visst jag unna mig ibland lite godis mm men inom rimliga gränser.
 
För ca ett år sedan stod vågen på 99 kg och jag fick verkligen panik, jag mådde dåligt när jag såg mig själv i spegeln. I samma veva så kom jag in på din hemsida av en slump och såg att du hade föreläsningar. Så jag gick på din föreläsning Den nakna hälsan och den var så inspirerande och nyttig för mig! Så efter föreläsningen så läste jag alla din tre böcker (läste även Matrevolutionen) och det blev vändpunkten för mig i livet. Jag börja förstå vad jag har gjort fel i alla dessa år och varför jag aldrig har gått ner i vikt mer än några kilo.
 
Sedan jag lagt om kosten helt och äter mer åt stenålderskost och lite åt LCHF så har jag rasat i vikt! Jag har nu tappat näst 20 kg och mår så sjukt mycket bättre. Helt plötsligt så har löpningen blivit ännu roligare, det är natt och dag att springa långt när man väger 20 kg mindre. Jag har bara några kg kvar innan jag når mitt mål på ca 77-78 kg och komma ner på en fetprocent runt 7-8%. Allt detta har givit mig positiv energi och jag har satt upp nya mål, jag håller nu på med en svensk klassiker (bara Vätternrundan kvar) och ser ut att klara den under 24 h med god marginal. Men sedan i november ligger jag i hårdträning då jag har anmält mig till IM tävlingen i Kalmar i sommar och har satt upp Sub 13h som mål.
 
För en vecka sedan så hade vi hälsotest och läkarundersökning och alla mina värden var så sjukt mycket bättre än dem jag haft innan, det var verkligen ett bra kvitto! Men jag vart lite full i skratt  när jag såg denna bild hänga (tallriksmodellen, Jonas anm) utanför rummet till hälsotestet:
 

Jag blir lite sur och arg när jag ser sådana bilder och allt som har Livsmedelsverket att göra. Att en statlig verksamhet rekommenderar bröd, pasta och nyckelhåls märkta och lightprodukter som innehållet lika mycket socker som läsk! Det är helt sjukt!
 
 
Min viktnedgång har inte bara påverkat mig positivt utan även andra. En av mina bröder och en arbetskollega blev peppade när dem såg hur jag rasat i vikt och frågade vad jag hade för ”hemlighet” med min viktnedgång. Så jag berätta hur jag åt och tipsa om din och Andreas bok och nu har min bror och min arbetskollega gått ner över 10 kg var. Tänk om alla kunde få med sig 1-2 personer och förstå hur fel vi blir informerade av statliga enheter hur vi ska äta. Då skulle Sverige bli mycket friskar fort!
 
Här är en annan positiv sak som hänt mig:
Dem senaste åren så har jag haft problem med löparknä till och från, så jag kontaktade en löparbutik. På grund av att jag pronerar ganska mycket när jag springer så tyckte dem att jag skulle fixa inläggssulor och ha sko med kraftigt stöd. Hmm bra tänkte jag och köpte det… Men det blev bara värre och värre med löparknät och jag fatta inte vad som var fel! Men efter att ha läst din bok så ramla polletten ner, jag hade tagit bort allt naturligt i mitt löparsteg och det var stumt och onaturligt. Så jag kasta sulorna och köpte skor utan stöd och efter det så har jag inte haft några problem med löparknä! 
 
Så jag vill verkligen TACKA dig Jonas för din föreläsning och dina böcker som blev en vändpunkt för mig!
Hoppas verkligen fler går på dina föreläsningar och läser dina böcker! Det är så härligt att du driver på och vågar skapar debatt runt den hälsa som finns i Sverige och att någon vågar kritisera Livsmedelsverket mm.
 
Mvh
David 
 
P.S. Bra cyklat dem senast dagarna och tack för en intressant och rolig blogg!”

Vad är fel med den här bilden?

Halv åtta hos Jonas Colting

Halv åtta hos Jonas Colting

 

What´s wrong with this picture? Tydligen ganska mycket, om man ska tro massmedialt haussade ”experter” som bygger sin expertis på gamla trötta antaganden och skev otillförlitlig forskning.

  • spenat
  • jordgubbar
  • sharonfrukt
  • en avokado
  • 300 gram lättstekt (i smör) ekologisk oxfilé, havssaltade
  • pinjenötter
  • oliv- och avokadoolja

Inte ett enda spannmål. Inget mjöl. Inte en makaron så långt ögat kan nå. Ingen smörgås med lättmargarin. Inte ens något ris eller någon potatis. Tro fan att det inte går att äta på det sättet:)

Idag var ytterliggare en dag med kvällspressens praoelever till journalister som fabulerar ihop rubriker med innehåll som inte har ett dyft med sanningen eller verkligheten att göra.

Först är det ljushuvudena på Expressen som skriver om en dam som enligt rubriken från huvudsidan ”Slutade med LCHF-gick ned 18 kilo”. När man läser artikeln så ser man att hon aldrig någonsin ätit LCHF (uppenbarligen trodde hon fullkornspasta är LCHF) men först lyckades gå ned sin övervikt enligt följande: ”Jag började med att ta bort alla sötsaker. Jag sade nej till fika på jobbet och slutade äta godis. Efter tre, fyra dagar var jag inte ens sugen på socker längre.”  Vad kallar man det om inte kolhydratsreducering?

Sedan är det SVT och Text-TV som gör gemensam sak och låter Maj-Lis Hellenius, Sveriges mest fettfientliga professor, helt ogenerat häva ur sig den ena Livsmedelsverkssponsrade lögnen efter den andra. Rubriken ”fettkonsumtionen oroar experter” säger ju mer om vilka de här så kallade experterna är och hos vem och vilka deras lojaliteter ligger. Sanningen är ju att det är GANSKA MÅNGA experter som snarare tagit bladet ifrån munnen och allt tydligare ifrågasätter den befängda kostrådsfundamentalismen som alltjämt råder.

Vi befinner oss i ett alldeles uppenbart paradigmskifte och de som står kvar på perrongen när tåget går gör det inte stillatigande utan ropar och lever allt vad de kan. Ivrigt påhejade av statstalibanerna på Livsmedelverket.

Man ska komma ihåg att inget är så farligt som att lita blint på auktoriteter. Auktoriteter är också människor. Människor med stolthet. Och den stoltheten är inte lätt att svälja när man märker att den häst som man satsat de senaste 30 år att hylla och tro på, nu visar sig vara stendöd. Så man piskar vidare på den döda hästen och låtsas som om det regnar. Och med den auktoriteten i ryggen så kan man som professor Claude Marcus komma undan med att på allvar tycka att fetmaoperationer på feta barn, eller i alla fall medicinering, är OK. Eller som när professor Stephan Rössner hävdar att man lika gärna kan banta med hallonbåtar, för allt som är intressant är kalorier in – kalorier ut.

Istället för att lyssna på professorer Marcus och Rössner så hade jag hellre tagit råd av professor Balthazar!

Måste jag wallraffa skolmaten? Jag utmanar dig rektor i Borås!

Fem dagar. Fem olika skolor i Borås. Vad serverar man, vart kommer det ifrån och hur serveras det?

Günther Wallraff är en av mina stora idoler. Man är en stor människa när man får ett verb uppkallat efter sig. Att wallraffa är att göra undersökande journalistik incognito och under förklädnad. Det hoppas jag naturligtvis att jag ska slippa. Jag hoppas att rektorer och skolmatsalschefer tycker att det är en bra idé att jag kommer och äter hos dem och debatterar ämnet. För alla är väl intresserade av att skolbarnen får den bästa tänkbara maten?

Den stora frågeställningen är ju dock vad man avser som ”bästa” maten. Lyssnar man på Livsmedelsverket så har man ju där inga problem med diverse halvfabrikat, margariner och lättprodukter. Där är det nämligen bara kalorierna som räknas. Kvalitet som begrepp är en dimension som man inte riktigt verkar kunna relatera till. Kalorisnålt och magert, är devisen man följer. Hur bisarrt och vedervärdigt det är att som riktmärke använda sig av sådana parametrar, behöver jag väl knappast påpeka?

Ni var säkert några som såg kvällens debatt på Kvällsöppet. Det var inte något så perifert som kvalitet eller omsorg som debatterades. Nej, det var stora globala världsfrågor. Frågor som knappast någon har enkla svar på. Frågor som knappast skolbarnen ska användas som slagträn för. Miljöpartiet och andra som älskar att svänga sig med begrepp som solidaritet, vill ha en rättvis värld fylld av nöjda, glada och tjocka grötätare som sitter som kompisar runt lägerelden sjungandes Hakuna Matata. Själv så tycker jag att solidaritet är ett ord vänstermänniskor använder som ett uttryck över hur andra bör leva. Och sanningen är den att väldigt få, om någon, på riktigt, är villig att på allvar kompromissa med sin levnadsstandard eller sin livsstil. Det är också därför manifestationer som Earth Hour är riktigt patetiska då det enda de åstadkommer är att mildra och döva ett dåligt i-landssamvete där man sedan trampar på i ullstrumporna med sin gamla vanliga livsstil, i tron att man ”gjort något” och att man ”spelat roll”. 

Det är alldeles för abstrakt att prata om att rädda miljön eller att förändra världen. Men det är väldigt konkret att påverka sin omgivning, sin närmiljö och den community där man verkar och bor. Och det är där omsorgen om våra skolbarn och deras mat kommer in. Med att fokusera på kvalitet och inte på diffusa globala problem. Med att anlägga en syn av helhet, nytta och omhändertagande och inte med en ideologiskt färgad politik med undertoner av veganism.

Och om vi diskuterar skolmaten så handlar det i grund om botten inte om vegetarisk mat eller inte. Det handlar inte om kött eller inte. Vad det handlar om är kvalitet! Det handlar om hälsa! Det handlar om en investering i långsiktighet och att skolan också i matsalen ska utbilda barnen i vad som är bra och dåligt, om vad som är nyttigt och onyttigt.
Och om man tror att en kost bestående av margariner, dåliga matoljor, halvfabrikat, spannmål, socker, mjöl och annan insulindrivande mat är svaret, har man en mycket dålig insikt i modern folkhälsoforskning. Antingen det eller så har man stuckit huvudet långt ned i sanden i Livsmedelsverkets rabatter.

Så jag uppmanar rektorer och skolmatsalschefer på Daltorpskolan, Bäckängskolan, Teknis, Engelbrektsskolan och Almåsgymnasiet att hörsamma min utmaning! Jag vill komma och äta hos er. Jag betalar för min måltid. Jag vill besöka era kök och veta hur maten kommer på borden. Jag vill veta hur den tillagas och vilka produkter och råvaror som använts. Jag vill ha full transparens. Jag kräver full transparens! Och syftet är inte att kritisera enskilda personer eller ens enskilda skolor utan för att få en översikt över hur det egentligen ser ut. Jag vill veta exakt hur löjlig och hur ovidkommande debatten om köttfri måndag är när sannolikheten är stor att vi ändå pratar om ett dåligt halvfabrikat som ska bytas ut emot ett annat.

Lyssna inte på RF:s kostrekommendationer!

Jag får av någon anledning tidningen Svensk Idrott varje månad. Det är en massmedial kanal och officiellt organ för RF, SOK och SISU. Det finns således en hel del pondus bakom. Tidningen som sådan är extremt tillrättalagd och politiskt korrekt. Man frontar gärna omslaget med något som har ett starkt genus- eller jämställdhetsbudskap. Inget fel med det naturligtvis. Men det är en tandlös och blek tidning som får mellanmjölk att framstå som Tequila Sunrise i jämförelse.

Problemet är bara den desinformation som den ibland sprider. I det här fallet om mat och idrottsnutrition. Och det är väl i sig inte förvånande med tanke på hur mycket svensk idrott hånglat under samma täcke som och med livsmedelsproducenter. Många är de personer som jobbat med nutrition inom svensk idrott och som samtidigt haft starka band till exempelvis AXA, Kungsörnen och andra producenter av ”klassisk” idrottsmat. Och låt oss för all del inte glömma den indoktrinering av en hel generation unga idrottare, mig inräknat, som dito livsmedelsföretag med svensk idrotts goda minne tillät göra. Med foldern Uppladdningen så tangerade man närmast östtysk nivå på statligt sanktionerad hjärntvätt av ”sanningen”. Fy fan, inte konstigt att vi har så många tjocka och överviktiga konditionsmotionärer som tror att de gör sig själva en tjänst när de sitter och slevar med flingorna och lättmargarinet och går livet igenom med svullen IBS-mage och låg energi.

Snygg design, men det är också det enda positiva man kan säga...

Snygg design, men det är också det enda positiva man kan säga…

Så att RF, via Svensk Idrott, pumpar ut ett närmast fettfobiskt och mjölhyllande budskap är ju inte långsökt eller konstigt. Men det är inte mindre upprörande för det.

I det senaste numret kan man läsa en höggradigt förvirrad och felaktig artikel om kost med namnet ”Kolhydrater viktiga för den som tränar hårt”. Den är skriven av Petra Lundström som enligt uppgift är doktorand och sakkunnig i idrottsnutrition RF.

I artikeln står de vanliga förutfattade meningarna att för lite kolhydrater är upphov till överträning och i slutet av artikeln kommer några meningar som är intressanta. Då skriver Petra Lundström att ”Idag är det tyvärr alltför vanligt att många uthållighetsidrottare tar bort kolhydraterna och istället försöker ersätta dem med fett. Initialt känner man sig pigg och presterar kanske bättre men efter en längre period fungerar idrottaren allt sämre. För många lovande idrottare är vägen tillbaka så lång att de istället väljer att sluta”

Verkligen? Knappast! Citatet ovan är den värsta typen av generalisering och ett trött slentriantuggande av klyschor.

Vilka är dessa ”många konditionsidrottare”? Och varför känner man sig initialt pigg och presterar bättre? Varför skulle inte det kunna vara ett beständigt tillstånd? Och vilka är alla dessa ”många lovande idrottare” som väljer att sluta?

Hon kanske blandar ihop en kolhydratfattig men fettrik kost med anorexia eller andra ätstörningar? Ätstörningar som för övrigt har en stark kärna av fettfobi. För så vitt jag så finns det knappt en enda idrottare som rapporterat sämre resultat av att skära ned på allt mjöl och satsa på mer naturligt fett.

Sanningen är ju precis tvärtom den som Lundström beskriver; nämligen att idrottsvärlden är full av utbrända idrottare som höga på socker och mjöl och med ett maniskt müsliknarkande utarmat sitt endokrina och sitt metabola system till den grad att de blir utbrända, skadade och sjuka! Problemet är väl för helvete inte att svenska idrottare äter för LITE kolhydrater! Problemet är väl att vi har en sockermissbrukande idrottspopulation som sedan legitimerar samma missbruk för gemene man som ser varje spinningpass som en ursäkt att ladda med pasta och käka energikakor till förbannelse.

Samma artikel listar dessutom en lång rad symptom på överträning, samma överträning som alltså initieras av att fokusera på fett istället för kolhydrater, enligt artikelförfattaren. Bland dessa hittar vi:

  • känsla av att vara utslagen, brist på energi
  • kronisk smärta i muskler och leder
  • sömnprobem
  • huvudvärk
  • försämrat immunförsvar (frekventa förkylningar)
  • humörsvängningar
  • depression
Konstigt. Jag tycker att symptomen ovan är exakt de samma som brukar kopplas samman med sockermissbruk och den inflammatoriska process som därmed skapas.
Disclaimer: För de som inte kan se andra nyanser än svart och vitt så vill jag påpeka att jag tror starkt på modellen ”train-low/race-high” som starkt skiljer på träning och vardag å ena sidan och tävling å andra sidan. Det är en stor skillnad på det som är vardag och som äts 5 ggr/dag och det som man gör under enstaka tillfällen.
Jag tror inte heller att kolhydrater är en fiende. Jag är själv kolhydratsnjutare. Det betyder att jag njuter de kolhydrater som är godast. Som nu. Jag dricker rödvin.

Smör vs margarin; krönika i BT

Min senaste BT-artikel slår upp öppna dörrar till stor del. Den ”upplysta” delen av befolkningen skulle aldrig äta margariner, och av döma av den rådande smörbristen så är det många som är upplysta! Trots det säger konventionella råd ifrån officiellt håll att vi ändå bör välja margariner i stor utsträckning. Bisarrt, är vad det är. Speciellt om man läser på hur margariner tillverkas.

Slutklämmen om Bengt Vessby skrevs i imperfekt. Jag hittade ingen aktuell information om karl´n men tveklöst var han under lång tid finansierad av margarinindustrin samtidigt som han verkade i en rådgivande position gentemot svenska folket i sin egenskap av ”expert” för SLV.

”Smör äts som aldrig förr i Sverige! Borås Tidning uppmärksammade det med en artikel under rubriken ”I smörbristens spår” i söndagstidningen.

Artikeln pekade på en rad trender och tidstypiska tendenser som ligger bakom smörets popularitet men missade i jämförelsen med margarin den absolut viktigaste aspekten; smör är överlägset det mest hälsosamma alternativet av de två!

Det är inte underligt att bagare, konditorer och kockar föredrar att använda smör då smaken och kvaliteten är överlägsen de industriellt framställda fetterna i diverse margariner. Samma margariner marknadsförs ironiskt nog ibland som ”smörsmakande”.

Så smaken i all ära, men den avgörande skillnaden mellan just smör och margarin är att smör är nyttigt och naturligt för oss att äta medan margarin är hälsofarligt och högst raffinerat. De vegetabiliska oljorna som margariner till stor del består av genomgår hårdhänta kemiska behandlingar som omestring, deodorisering och hydreringsprocesser. De oljorna som används har dessutom en väldigt ogynnsam fördelning av fettsyrorna Omega-6 och Omega-3 där övervikten av Omega-6 har kopplats till många inflammations- och sjukdomstillstånd hos människan. Den här blandningen av oljor består primärt av rapsolja, kokosfett, solrosolja och palmolja. Alla är importprodukter och produktionen av palmolja har kritiserats i samband med regnskogsavverkning. Och att dessa processade oljor som inte har någon likhet med ursprungsprodukten ens får benämnas som vegetabiliska oljor är på gränsen till bedrägeri. Det är lika sant som att säga att ketchup är en grönsak! Raffineringsprocessen som sådan lämnar dessutom kemiska rester i slutprodukten och Livsmedelsverket har godkänt att det finns spår av både hexan, nickel, metanol och lösningsmedel i det margarinet som säljs. Som om det inte vore nog med det har man också konstaterat andra suspekta substanser i margariner. I exempelvis Becel ProActiv har man hittat höga halter av PAH, polyaromatiska kolväten, som är cancerogena.

Läser man vidare på innehållsförteckningen för Becels flytande margarin hittar man exempelvis kaliumklorid, kaliumcitrater, emulgeringsmedel som sojalecitin, aromer och färgämne samt härdade vegetabiliska oljor. Härdade oljor! Inget torde vara sämre att förtära än just härdade oljor. Att man kan marknadsföra något med härdad olja i som hälsosamt är en gåta. Det finns således mycket goda skäl att inte äta margarin överhuvudtaget och lika många goda skäl att välja smör istället.

Att margarin fortfarande framställs i positiv dager har vi att tacka så kallade experter som Bengt Vessby för, som jobbar åt Livsmedelsverket. Men att han är positiv till margarin är kanske inte så konstigt. Hans professur har nämligen varit betald av två margarinproducenter!”

Vem är en auktoritet? Ny BT-artikel

Jag sammanfattade en del av mina intryck av den senaste debatten i min senaste krönika i BT. Jag är begränsad till 2600 tecken så mina texter där blir aldrig så fullödiga eller argumenterande som jag hade önskat. Men jag tycker att min poäng ändå blir tydlig.

Intressant är att just idag så hade Livsmedelsverkets pajaser en debattartikel (i bl a BT) där man ånyo presenterar floskler och, faktiskt, rena lögner. Jag hoppas att de flesta läsarna inser att deras budskap är så genomskinligt att den tunna retoriken brister vid minsta påfrestning.

Min krönika nedan:

”Debatten om vår mat och de svenska kostråden fortgår med oförminskad styrka. Två mycket intressanta debattartiklar har publicerats i stora svenska dagstidningar och i BT upprörs dietisterna då deras kompetens ifrågasätts. Men betyder en utbildning automatiskt att man har rätt? Man ska vara medveten om att kunskap alltid är relativ. I synnerhet i den akademiska världen, och det är avhängigt vem och vad som tillhandahållit forskning, rön och studier. I synnerhet när det gäller medicinsk forskning så vimlar det av adjungerade professurer och näringslivssponsrade studier som naturligtvis vill få stöd för en produkt eller tjänst. Många sätter alldeles för stor tilltro till auktoriteter och titlar. Inom vissa forskningsfält sker enorma paradigmskiften som totalt raserar tidigare ”kunskap”. Det var nog inte helt lätt att vara astronom på 1500- och 1600-talet och tro på heliocentriska världsbilden med jorden i universums mitt, när Gallilei bevisade motsatsen. Dagens Livsmedelsverksutbildade dietister befinner sig i samma paradigmskifte men vägrar erkänna det! Kunskap är alltså inte mera värd än trovärdigheten bakom de som tillhandahåller den.

Svenska Dagbladet publicerade i veckan en debattartikel ifrån Brödinstitutet, vars enda uppgift är att få svenskar att äta mer bröd. Debattartikeln maskerades dock som omsorg kring folkhälsa och överviktsproblematiken. Deras sakkunnige, Ingemar Gröön är förresten känd för att ha gjort bort sig ordentligt när han var den som i TV4 avrådde folk ifrån att läsa innehållsförteckningen på bröd, och menade att bröd behövde innehålla socker för att få svenskarna att äta mer av det. Gröön har, föga förvånande, starka kopplingar till den brödtillverkande industrin via exempelvis AXA, Skogaholm, Schulstad och Coca-Cola skulle skrivit en artikel om poängen med att dricka deras läsk!

En betydligt mer relevant debattartikel med namnet ”Lita inte på myndigheternas kostråd” publicerades i ett antal större dagstidningar av flera oberoende överläkare, forskare och professorer.

De skriver bland annat att Livsmedelsverkets varningar mot animaliskt och mättat fett saknade vetenskapligt stöd, att risken för hjärtinfarkt är minst hos människor som frossar i feta mejeriprodukter, och att barn som undviker mättat fett är fetast.

”Trots detta rekommenderar Livsmedelsverket att barn ges lättmjölk och lättmargarin i daghemmen och i skolan, och rådet följs av de flesta trots föräldrarnas protester. Verkets enda argument är en finsk koststudie finansierad av margarinindustrin och som vid en närmare granskning visar sig vara värdelös som bevis”, kan man läsa i artikeln.

Ingenting är per automatik sant bara för att det kommer ifrån någon med en titel. Och inte heller bara för att det står i tidningen!

Coltings Topp-3!

De sämsta källorna till information!

 1: Reklam

Reklamfilmer och annonser kan verka övertygande men det är inget annat än köpt information och hård vinklad kommersialism.

2: Kvällspressen

Endast intresserade av polemik och wow-faktorn. Sensationsjournalistik är sällan trovärdig.

3: Studier bekostade av särintressen.

Man ska alltid läsa det finstilta när nya rön presenteras med braskande rubriker. Vem har beställt studien? Vem har fått lön för att säga vad?”

Patetisk debattartikel av brödlobbyn!

Jag tror att de flesta såg debattartikeln i gårdagens SVD. Jag hade min dator på service och har varit off-line i 36 timmar men när jag läser den inser jag att det är stor humor!

Utan att gå in på de rent faktamässiga felen och flosklerna som sakkunning Ingemar Gröön hasplar ur sig, så är det ett patetiskt försök till att sprida förvirring, rökridåer och desinformation i ämnet.

Ingemar Gröön är förresten känd för att ha gjort bort sig ordentligt när han var den som i TV4 avrådde från att läsa innehållsförteckningarna på bröd, och menade att bröd behövde innehålla socker för att få svenskarna att äta mer av det. Vad han har för utbildning har inte riktigt framgått. Däremot kan man googla honom och, föga förvånande, lära att han har starka kopplingar till den brödtillverkande industrin via exempelvis AXA, Skogaholm, Schulstad och Pågen.

Vem i helvete behöver få kostråd av Brödinstitutet? De har inget som helst intresse av människors hälsa utan bara av att sälja bröd, mjöl och socker till en allt fetare konsument.

I början av fetmaepidemin! Ja, tack amen.

I början av fetmaepidemin! Ja, tack amen.

Räckte det inte med den idag utskrattade reklamkampanjen som kördes på 70-talet? De enda som fortfarande håller med ovanstående devis är väl dietisterna som fått med sig budskapet ända sedan de började att suga på livsmedelsindustrins tutte och glatt rapat i sig deras pastöriserade och fettfria bröstmjölk full av köpt information.

Dietister är arga på mig; läs insändare och mitt svar!

I dagens BT så publiceras följande insändare ifrån två dietister. De är upprörda. Jag trampar på ömma tår. Och det genom, i det här sammanhanget, min krönika för några veckor sedan om att fettdebatten är avgjord sedan länge (se gårdagens blogginlägg) och i vilken jag kallar dietisterna för Sveriges mest felutbildade yrkesgrupp.
Yrkeskompetens? Hade kartografer på 1400-talet med en platt världsbild någon yrkeskompetens? Hade astronomer innan Copernikus och Gallilei yrkeskompetens med sin skeva bild av världsalltet och jorden i centrum?
”Då Jonas Colting (JC) ifrågasätter dietisternas yrkeskompetens uppstår frågan med vilken egen yrkeskompetens JC har att kunna värdera en 3-årig universitetsutbildning som organisatoriskt finns inom de medicinska fakulteterna i tre av landets universitetsstäder, Göteborg, Uppsala och Umeå? Är det i egenskap av triatlet, föreläsare, skribent, coach eller bloggare som JC anser sig ha denna kompetens? Utöver osakligt uttalande om dietistutbildningen innehåller krönikan en rad upprepningar av argument från andra företrädare i gruppen som skyr kolhydrathaltig mat. JC brist på sakkunskap inom området mat och hälsa visas genom bl a följande ”Coltings Topp-3” citat: ”Vem älskar inte frukt och bär med vispad grädde?” För att hålla en sådan anrättning kolhydratlåg får JC nog nöja sig med 2-3 hallon eller jordgubbar till grädden. Vidare att mandelmassan är JCs favoritgodis. Ett godis som består till 50% rent socker!
I dietistutbildningen ingår bland annat grundläggande näringslära också fysiologi, sjukdomslära, klinisk nutrition och forskningsmetodik. Under den utbildningen tränas studenterna i kritisk granskning av och reflektion kring vetenskapligt underlag till grund för bland annat rekommendationer och riktlinjer för att kunna behålla eller återvinna hälsa. Att hålla sig à jour med aktuell forskning har högsta prioritet både inom dietistutbildningen och yrkeskåren.
Dietister uppbär av Socialstyrelsen utfärdad legitimation och är därmed skyldiga att arbeta efter vetenskap och beprövad erfarenhet. Samma förutsättning gäller för alla legitimerade yrkesgrupper. Det utgör en grundläggande trygghet för patienten att den behandling man utsätts för vilar på vetenskapligt grund och följer gällande riktlinjer. Legitimerade yrkesutövare som avviker från detta riskerar att skada patienten och därmed att fråntas sin legitimation.
För Dietisternas Riksförbund (DRF)
Ingrid Larsson, leg dietist, med dr
Therese Lindh, leg dietist”
Mitt svar nedan som det publicerades i dagens BT (minus länken till kritiken i Dagens Medicin). Jag ombads, som alltid brukligt, att svara kort och koncist så det blir aldrig så argumentativt som jag önskar.
Det lustigaste med dietisternas insändare är passusen om deras intresse av att hålla sig á jour med aktuell forskning! Verkligen? I så fall borde de lämna 50-talet och Ancel Keyes utskrattade och förfalskade studie och komma in i matchen! Om det är något svenska dietister INTE gör så är det att hålla sig á jour.
”Jag är inte precis ensam om att kritisera dietisternas yrkeskompetens!
Med bakgrund av att dietisternas utbildning i mångt och mycket bygger på
Livsmedelsverkets rekommendationer och teser så är kritiken massiv och
enhetlig. Ingen svensk institution är idag så förlegad och förlöjligad som
just Livsmedelsverket, vars egna fallstudier och retorik sågats vid
fotknölarna av oberoende expertis. Man behöver inte ha en 3-årig
universitetsutbildning för att kunna läsa innantill. Det kan till och med
en idrottsman och föreläsare som jag!
Läs exempelvis;
omede/index.xml
Så att prata om dietisternas yrkeskompetens är som att vara kartograf på
1400-talet och envist hävda att jorden fortfarande är platt! Sanningen är
att majoriteten av dagens svenska dietister är gravt felutbildade och
felunderrättade.
Det är svenska dietister som fortfarande vill servera lättmjölk och
lättmargarin till våra skolbarn. Det är svenska dietister som vill servera
överviktiga diabetiker en fettfattig kost full av insulinframkallande
spannmål och frukt. Det är svenska dietister som tillsammans med
katastrofala och fettfobiska kostråd under de senaste 50 åren stått för en
osaklig och folkhälsofientlig propaganda.
Slutligen, att äta medvetet och att utan skuld avnjuta bär och lite godis
(mandelmassa) är helt enligt min filosofi!”
Jonas Colting”