Svensk idrotts sjuka fixering vid spannmål, del 2

Jag har fått många frågor om hur man BORDE äta, om man nu inte ska äta så mycket spannmål. Och naturligtvis frågor om vad jag själv äter.

Jag förstår att många verkligen saknar uppenbara alternativ, så genomgripande är vår invanda syn på mat, och därför tänkte jag göra några seriösa försök att reda ut begreppen. Många har ställt bra frågor som är värda längre svar, och jag tänkte köra en sorts Q&A i nästa inlägg, och punktera en del myter samt förutfattade meningar i processen.

Men först kommer en text om mitt egna sätt att äta! Jag hittade en intervju som jag gjorde för Runner´s World för fem år sedan. Jag har dock utvecklat, och i viss mån reviderat, svaren från den ursprungliga intervjun.

Hur viktig är kosten för dig?

Den betyder allt! Den är ju inte bara basen för idrottslig prestation utan i ett vidare och större perspektiv, fundamentet för hälsa. Och utan en fullgod hälsa så kommer man aldrig att ha en maximera sin idrottsliga och atletiska potential. Och risken är att man med kombinationen elitträning/bristfällig mat, får betala ett mycket högt pris med tiden. Min inställning har alltid varit att riktigt hård och kontinuerlig träning också förutsätter att man äter och sover med samma kvalitet, för att resultatet ska bli bra.

Vad har din kosthållning betytt för din idrottskarriär?

Jag har alltid varit medveten och nogräknad med maten. Åtminstone tyckte jag så själv i unga år. Men jag var tidigt i min karriär, precis som de flesta, indoktrinerad och lurad av sponsorpropaganda ifrån de stora svenska matföretagen som sprutar ut pasta, flingor, bröd och gryn till svenska idrottare. Jag var inte så nogräknad med socker och kolhydrater utan vaktade mer på fettet, och var naturligtvis förkyld flera gånger i halvåret. 

När jag verkligen började att intressera mig för näringslära och fysiologi och följde internationella rön och influenser (mer än rådande svenska dogmer) så insåg jag vikten av att äta med kvalitet. Jag drog ned på raffinerade kolhydrater och åt istället mycket mer protein och fett. Resultatet blev att jag gick ned fyra-fem kilo i vikt, förbättrade min löpning radikalt, blev en triathlet i världsklass som i princip aldrig gått in ”i väggen”. Dessutom är jag numer mycket sällan sjuk.

Vad har du för matfilosofi?

Vi ska äta både för energi och hälsa. De flesta idrottare tittar bara på energibiten som ett sätt att återhämta tömda muskeldepåer. Kroppen är liksom en bil som ska tankas med bensin. Men med hänsyn till vår komplexa struktur så är det i mina ögon, långt viktigare, att återhämta hälsodepåerna.

Om det bara är energi som räknas, så kan man göra med ett kilo godis! Men mat som dessutom har näring och som ”återhämtar hälsodepåerna”, kräver mer omsorg.

Dessutom så kommer man inte att tömma sina muskeldepåer till den grad, om man har en mer utvecklad fettförbränning, och det lyckas man med mer protein men framför allt med mer fett i maten. Oraffinerade och naturliga fetter!

Och naturligtvis är det kvaliteten, i slutändan, som är viktigast. Oraffinerade och naturliga råvaror är vad som ska prioriteras, och jag ägnar mig aldrig åt kaloriräknande eller håller koll på proportioner mellan fett, kolhydrater och protein.

Vad skiljer i din syn på mat jämfört med många andra idrottare?

Jag äter väldigt sällan flingor, vitt ris, vetemjölsbaserade produkter som bröd och pasta eller andra raffinerade gryn, till vardags. Jag undviker överhuvudtaget de flesta sockrade produkter. Jag undviker också alla halvfabrikat! Med andra ord så undviker jag mycket av den klassiska svenska idrottsmaten där kolhydrater staplas på kolhydrater i måltid efter måltid och där det mesta bygger på förädlade produkter i någon form.

Däremot ägnar jag mig åt kolhydratsnjutning! Det innebär att jag förbehållslöst njuter av de godaste kolhydraterna då och då. Det betyder att jag hellre äter en efterrätt än en stor portion pasta till huvudrätten. Jag äter hellre tårta på kalas än åtta potatisar till middagen samma dag. Jag dricker hellre två glas rött vin än att vräka i mig juice till frukost eller till mellanmål. Jag fikar hellre en god kaka när det bjuds än rutinäter bröd till varje måltid, varje dag.

Sedan skiljer jag på träning/vardag och på tävling! Träning/vardag är för att bygga hälsa, utveckla fettförbränning och med hjälp av hälsa och förbränning kunna träna mycket och kontinuerligt. Tävlingsdagen handlar sedan om prestation och inte alls om hälsa. Ingen som kör en Ironman känner sig speciellt fräsch dagen efter:) Så under tävlingsdagen använder man sin överlägsna fettförbränning OCH kolhydratomsättning. Det är helt OK att gå all in! Och den här metoden av ”train low/race high”, är en vedertagen metod som många elitatleter använder sig av idag.

Basen i min dagliga kost är rött kött i alla former, ägg, fisk, bladgrönsaker, avokados samt mandlar, nötter och diverse frön och kärnor. Jag dricker rå mjölk (opastöriserad och ohomogeniserad) när jag har tillgång till det och bakar bröd och pannkakor med råvaror som mandel- och kokosmjöl, chiafrön och kokosfett. Jag äter en del frukt och har den framförallt i de sallader som jag gör.

 

Middag á la Jonas

Middag á la Jonas

 

Fundamentet i min syn på mat är att jag inte ser mat och matlagning som en tidstjuv eller som ett nödvändigt ont. Jag ser tiden som det tar som en investering. Och inte minst, som något som i grunden är väldigt roligt och njutningsfullt! Det är naturligt att maten ska ha ett stort fokus i alla våra liv och man ska inte förvänta sig att man kommer undan med att lägga fem minuter om dagen på den. Då får man nöja sig med att äta värmda micropizzor men då kommer man snart att må därefter.

Är dina kostråd något att ha för en vanlig motionär?

Ja, absolut! Och egentligen för vem som helst oavsett fysisk aktivitet. Alla människor äter ju och det finns i praktiken ingenting som vi gör med sådan regelbundenhet som att äta. Vi äter ju i regel 21 måltider i veckan, och minst lika många mellanmål eller småätande. Vi kanske äter 50 ggr i veckan. Och vi gör det varje vecka. Hela tiden. Detta sätter oerhört stor prägel på både vår prestationsförmåga, vår hälsa, vårt utseende och vårt välmående.

Och en motionär har mycket att hämta i naturlig uthållighet genom att äta på ett sätt som är mer lämpat för vår genetik än att vräka i sig mängder av raffinerade kolhydrater som triggar insulin och hämmar ämnesomsättningen.

 Vilken fördelning mellan kolhydrater, fetter och proteiner bör en löpare som laddar för ett långlopp använda sig av?

Det vet jag inte och jag tror inte att det är så intressant faktiskt. Det bästa man kan göra, är att i sin vardag äta så bra och så naturligt som möjligt, och då kommer man både att hålla sig friskare och utveckla en bättre fettförbränning. Och därmed öka sin uthållighet. När man sedan vilar mycket under de sista dagarna innan ett långlopp, så är det inte speciellt svårt att ladda in de 2000-2500 kalorier i form av kolhydrater som kroppen maximalt kan lagra. Det finns inga skäl till ett hysteriskt gröt- och pastaätande, som bara orsakar magproblem kraftigt svängande blodsockerkurvor. 

I sammanhanget är det ju långt viktigare att man har en bra strategi för vad man ska äta och dricka under sitt lopp. Och här är det naturligtvis fritt fram med allehanda sportdrycker och gel. Själv har jag alltid kört bra på cola och Red Bull, speciellt i slutet av långlopp. Det är inte nyttigt annars men under prestationssituationer så funkar kombinationen av socker och koffein fantastiskt på mig. Och det funkar bra för magen. Matsmältning är nämligen a och o under tävling. Om inte magen funkar så är det kört ändå.

Återigen, man måste se skillnaden mellan vardag och hälsa (360 dagar/år) och tävling o prestation  (5 dagar/år). Problemet med många motionärer är att de varje vardag äter som om de skulle köra Vasaloppet dagen därpå, och man staplar de stärkelse- och mjölrika livsmedlen på varandra. Måltid efter måltid. Dag efter dag. Och det är inte bara frågan om vad man faktiskt äter i det fallet, utan också om vad man INTE äter när magen istället ständigt är full av mjöl.

En bra träningsmeny

Så här kan Jonas meny se ut under en träningsdag:

Frukost:

Jag äter ibland en omelett med spenat, avokado, rödlök och andra godsaker. Ibland är det några ägg och en avokado. Jag äter mina bananpannkakor när jag har mer tid. Ska jag träna på morgonen så gör jag ofta det i fastande läge (bara kaffe) och ibland äter jag mitt LCHF-bröd (utan spannmål/gluten/margarin), tillsammans med kokosfett och mosad avokado. Ibland har jag riven ingefära på. Och så kaffe! Alltid kaffe. Hemma kör jag egenmalda bönor i min espressomaskin.

 

bananpannkakor, luxury style:)

bananpannkakor, luxury style:)

 

Är jag på hotell så kanske jag äter någon form av fet youghurt med nötter och frön. 

Mellanmål:

Ny espresso med hemmagjort fröknäcke och kokosfett på. Eller en bit whoopsie. Nötter funkar alltid också. Ibland har jag bemödat mig med att göra mina kalla-det-vad-du-vill-kokosbollar, och det är ju lite av en fest att äta dem!

Lunch:

Lagar jag lunch själv blir det typiskt fjärilslaxfiléer med en tomat- och mozzarellasallad till, eller frästa broccolibuketter/haricot verts med mycket varma kryddor på som gurkmeja, ingefära, vitlök, spiskummin, koriander…

Eller så blir det en grönsallad med kött eller fisk, som bilden högre upp i texten. Spenatbas, och sedan groddar, avokado, frukt, etc. Olivolja ovanpå. Jag dricker i princip bara mineralvatten till maten, aldrig kranvatten.

Efter träning:

Jag är mindre och mindre benägen att slaviskt äta något speciellt efter träning, utan följer min aptit. Oftast är jag dock törstig och ibland mixar jag lika delar färskpressad äppeljuice och mineralvatten.

När jag har kört riktigt tufft eller långt så kan jag göra en shake som då också för fungera som exempelvis brunch, det kan vara när jag inte ätit frukost innan träningen alls, och då får den här shaken bli både frukost och återhämtningsdryck!

Jag gör den här shaken när jag rå mjölk hemma. Och jag tar en banan, en avokado, två-tre råa ägg, en stor sked rå honung, chiafrön och sedan den råa mjölken i det. Ibland mixar jag in jordgubbar och/eller blåbär. Den här shaken känns sjukt näringsrik och stärkande! Och det brukar bli en hel blender, ungefär en hel liter.

 

duktig shake

duktig shake

 

Middag:

Eftersom jag äter så varierat som möjligt så finns det inget som är typiskt. Men jag äter ofta oxfilé och en sallad eller någon form av fisk med grönsaker. På sju kvällar så äter jag i regel sju helt olika middagar och det är intuitionen som styr vad det blir
till middag. Jag dricker nästan alltid rött vin till middagen.

Ibland gör vi en plocktallrik med kokta ägg, avokado, getost, rökt och gravad lax, mango, jordgubbar och andra godsaker vi hittar i köket.

Kvällsmys:

Mera vin och så mörk choklad Ibland någon efterrätt som hemmagjord pannacotta eller Elins kokosplättar! Mums!

 

kokosplättar, yummie!

kokosplättar, yummie!

Artikel om mig i Just Nu Linköping.

Med anledning av min stundande föreläsning i Linköping den 5/12, med min ”Nakna Hälsan”-turné, så har Östgötacorrens bilaga, Just Nu Linköping, en artikel om mig.

Om man vill anmäla sig till den föreläsningen, det finns några platser kvar, så kan man maila mig på contact.colting@gmail.com

Resten av höstens föreläsningsturné av ”Den Nakna Hälsan” ser ut som följer;

  • 27/11 Örebro
  • 28/11 Falun
  • 4/12 Göteborg
  • 5/12 Linköping
  • 6/12 Stockholm
  • 7/12 Uppsala

Därför väljer jag bort margarin! Svar till BT

Borås Tidning publicerade i förra veckan en osannolikt korkad insändare med en dietist som avsändare.

Jag har skrivit ett svar som jag mailat till dem. Är osäker på om de tar in det i tidningen men på min blogg kör vi ocensurerat och nyanserat som policy!

”Dietisten Ylva Gefvert skriver i förra veckan till margarinets försvar i en insändare. Under rubriken ”Därför väljer jag bort smör”, agerar hon Livsmedelsverkets (LV) förlängda arm. I sin insändare presenteras det ena osakliga, irrelevanta eller osanna påståendet efter det andra.

Sanningen är att margarin är en vederstygglig produkt som är både ohälsosam, miljöfarlig, sällsynt onaturlig och dessutom osmaklig.

De vegetabiliska oljor i margarin har genomgått hårdhänta kemiska behandlingar som omestring, deodorisering och hydreringsprocesser. Dessa oljor har också en väldigt ogynnsam fördelning av fettsyrorna Omega-6 och Omega-3. Övervikten av Omega-6 har kopplats till många inflammations- och sjukdomstillstånd hos människan.

Det är primärt palmolja som används till margarintillverkning. Produktionen av just palmolja är mycket hårt kritiserad ur ett miljöperspektiv. Och att den hårt raffinerade palmoljan ens får benämnas som en vegetabilisk olja, är på gränsen till bedrägeri!

 Raffineringsprocessen som sådan lämnar dessutom kemiska rester i slutprodukten och LV har godkänt att det finns spår av både hexan, nickel, metanol och lösningsmedel i det margarin som säljs. Som om det inte vore nog med det har det också konstaterats andra suspekta substanser i margariner. I exempelvis Becel Proactiv har man hittat höga halter av PAH, polyaromatiska kolväten. Dessa är konstaterat cancerogena.

Läser man vidare på innehållsförteckningen för just Becels flytande margarin hittar man exempelvis kaliumklorid, kaliumcitrater, sojalecitin, aromer och färgämne samt härdade vegetabiliska oljor. Härdade oljor! Inget torde vara sämre att förtära än just härdade oljor. Att man kan marknadsföra något med härdad olja i, som hälsosamt, är en gåta. Det finns således mycket goda skäl att inte äta margarin överhuvudtaget, och lika många goda skäl att istället välja smör.

Det finns en överväldigande konsensus bland livsmedelsforskare och näringsexperter att välja smör framför margarin. Det är bara hos LV, Sveriges mest kritiserade och utskrattade myndighet, som man vägrar anpassa sig till modern forskning och sunt förnuft.

Att på allvar propagera för margarin som ett förstklassigt val, är lika fyrkantigt och världsfrånvänt, som att benämna ketchup som en grönsak.

Som bekant så har vi ju ett nationellt föräldrauppror som vägrar att anpassa sig till dietisternas råd om påbjuden lättmjölk och margarin i skolan. Och det är inte underligt att svenska dietister har svårt att få gehör för sina irrläror. De är ju utbildade i samma föråldrade, otidsenliga och fettskrämda paradigm som LV verkar inom.

Ta bara dietist Gefverts huvudargument till att välja margarin; det finns gott om tillsatt D-vitamin! Sanningen är ju att man istället för att äta margarin kan äta några ägg. Men det är klart, ägg är ju ytterligare ett naturligt och nyttigt livsmedel som dietister är rädda för!

 Jonas Colting

Hälsodebattör, föreläsare, författare”

Jonas på helsida i Barometern

När jag var nere i Kalmar i onsdags för mitt turnéstopp med ”Den Nakna Hälsan” så gjorde Barometern en intervju med mig. En intervju apropå min roll som triathlet, hälsodebattör och den förestående Ironman-tävlingen i Kalmar i sommar.

Artikeln finns här, och den lyder som följer:

Kalmar kommer alltid att vara speciellt för triatleten Jonas Colting. Det var här han vann sitt första SM.

Foto: Paul Madej
Triathleten Jonas Colting ser fram emot Ironman i Kalmar i augusti. På onsdagen besökte han Kalmar för att föreläsa om kost och hälsa. Foto: Paul Madej

LÄS MER

– Jag tror inte många fattar hur stort det här är för en stad.
På onsdagen besökte han Kalmar för ett extrastopp på sin föreläsningsturné om hälsa.
Överallt lockar han fulla hus av nyfikna som undrar över hemligheten till perfekt hälsa.
– Men det är ingen hemlighet. Det handlar bara om att gå ifrån det här grötmissbruket och kolhydrathysterin som präglat svensk idrott i så många år.
– När jag började läsa på och ändra min kost på 90-talet märkte jag att jag fick bättre hälsa, slapp förkylningar och skador och dessutom minskade i kroppsvikt.
– Det var kosten som fick mig att gå från att vara en duktig svensk triatlet till medaljör på VM.
Just nu ligger dock framför allt löpträningen på is. En medfödd skelettpålagring har nyligen opererats.
Men i maj ska träningen vara i gång som vanligt igen. Efter det är det bara tre månader kvar till Ironman i Kalmar.
Att det just skulle bli triathlon för den unge Jonas Colting var inte helt självklart. Som 17-åring var han duktig simmare och lockades med av en duktig triatlet han träffade i hemmastaden Borås.
– Då var triatlon en marginalidrott. Hade man som jag simbakgrund fick man snabbt tätkänning. Då började det bli riktigt roligt.
För 20 år sedan var sporten fortfarande ung, sponsorer saknades och få kunde leva på sina framgångar.
– När jag vann SM i Kalmar 1996 blev det betydligt lättare. Sedan släppte det helt med min första VM-medalj.
I sportens barndom fanns heller inga tränare eller någon historik över hur en professionell triatlet kan lägga upp sin träning och kost. Jonas Colting fick läsa sig till kunskapen.
Och det har han haft nytta av. Bland annat har det blivit tre böcker om kostens inverkan på hälsan.
– Kosten betyder otroligt mycket. Äter man rätt får man bättre återhämtning och kan träna hårdare.
– Visserligen är kanske maten inte alltid det viktigaste för prestationen.
Men däremot för hälsan. Och det underskattar man ofta.
– Alla är så fixerade vid energi. Men det är inget svårt att fylla på energi. Det kan man göra på vilken bensinmack som helst. Däremot är det inte lika lätt att fylla på sina hälsonivåer.
Kolhydrater under tävling är en sak, tycker Colting. Det är vad man gör till vardags som blir ett problem.
– All det här fikandet och den överdrivna konsumtionen av socker. Det blir så mycket mat man missar. För vem har aptit att äta en stor fräsch sallad när man har magen full av en massa vetemjöl?

Jag jobbar inte längre med Borås Tidning!

Vi säger upp vårt ömsesidiga samarbete med omedelbar verkan. Både med blogg och krönikor.

Jag kommer precis ifrån ett möte med både BT´s chefredaktör och nyhetschef och uppenbarligen ställer min, i deras ögon, kontroversiella stil till med problem för dem.

Och det, i sin tur, innebär att jag inte heller är intresserad av att skriva för en publikation som inte har högre i tak för åsikter och uttrycksformer än så.

Min BT-krönika, publicerad varannan vecka sedan januari 2006, var i sig inget problem och har aldrig varit, utan det är naturligtvis den senaste veckans uppståndelse då några av mina tweets fick nyhetsvärde hos Borås egen Pravda-avdelning; Radio Sjuhärad. Ett tilltag av Radio Sju som jag i min blogg ifrågasatte och uppmärksammade och som sedan eskalerat till den typ största nyheten sedan skivat bröd.

En ”nyhet” som egentligen handlar om att jag twittrat kritiskt om radikala feminister och skrivit kuk och skäggbiff. Och hur jag sedan ifrågasatt genuspapegojorna på Radio Sju, och deras journalistiska etik då en icke-händelse och en icke-nyhet vinklas ur all proportion och på felaktiga grunder.

Detta har i sin tur inneburit ett problem för BT. Fråga mig inte varför. Men jag tänker inte jobba för någon som jag saknar förtroende för. Och jag saknar förtroende för en dagstidning vars chefredaktör sätter sig i radio, som han gjorde igår, och pratar om mig utan att på förhand ens ha bemödat sig om att ringa eller maila mig i ärendet.

När jag fick frågan av BT, för ett år sedan, om att implementera min blogg under BT´s parasoll, så bifogade jag sedan tidigare skrivna blogginlägg, och skrev i ett mail till chefredaktör Eklund följande:

”Naturligtvis så kommer ju liknande texter att väcka ont blod hos en del läsare men då har man fogat sig i att det är mellanmjölkens väg som gäller när man skriver i ett klimat där Petter Northug anses vara kontroversiell.

 Skulle jag skriva på BT så skulle jag vilja skriva på exakt samma sätt och utan att självcensurera det minsta.Ni får avgöra själva”

Jag var alltså mycket tydlig med över hur jag skriver och om vad jag skriver, vilket var helt OK, enligt honom.

Det är synd att hans och BT´s policy verkar ha ändrats sedan vår överenskommelse och att man nu är mer intresserad av att vara politiskt korrekta och strömlinjeformade.

Hur som helst så är det deras förlust och inte min. Och läsarnas. För jag vet att mina krönikor varit mycket uppskattade av många.

Min blogg kommer under alla omständigheter att finnas kvar i sin nuvarande form!

Jag vill ändå tacka BT för ett fint samarbete under åren och för att de alltid varit bra att jobba med.

Nu blåser det i Landet Lagom!

Jag finner det i högsta grad komiskt att Radio Sjuhärads redaktion har så lite att göra att man fortsättningsvis betraktar det nyhetsvärdigt huruvida jag har min blogg på BT eller inte.
Oavsett om den ligger implementerad på BT´s hemsida eller inte, så kommer den att finnas kvar i nuvarande skick! Det är bara att gå in via min hemsida. Och i grunden är detta en fråga mellan chefredaktören Stefan Eklund och mig, en fråga vi ska diskutera imorgon.

Men det är uppenbart att det går stora vågor i någons ankdamm när man använder ord som kuk och skäggbiff och samtidigt kritiserar radikal feminism! Oj oj oj, PK-pöbeln löper ju amok i ren indignation över den fräckheten.

Och naturligtvis så blir den tredje statsmakten, media (i det här fallet Radio Sju), förolämpade när man som jag kritiserar den flagranta bristen på alla former av journalistisk etik, kvalitet eller opartiskhet som de dagligen ger uttryck för.

Så varsågod Radio Sjuhärad, kör på bara. Driv den här frågan RIKTIGT LÅNGT! Det är väl kul med ett lokalt litet mediadrev om en icke-fråga och en icke-händelse? Tydligen finns det inte bättre saker och större nyheter än så.

Det är tur att jag inte begått ett riktigt brott. Som att slå någon eller att ha kört rattfull eller langat knark. För om detta är konsekvenserna från att ha använt kraftuttryck, metaforer och verbala attacker på en absurd samhällsföreteelse, så vet jag inte vad som hade hänt. Kölhalning? Korsfästelse?

Om någon av mina meningsmotståndare tror att jag nu ligger i fosterställning och kvider av rädsla och ånger så kan jag göra er besvikna och meddela att jag tar den här stormen i vattenglaset med upphöjt lugn, nästan road över hur detta engagerar många!

Jag tänker inte göra en pudel. Jag tänker inte göra avbön. För vad skulle det vara över? Att jag tänker fritt och skriver fritt, oavsett om det är populärt eller inte hos åsiktspolisen? Jag skriver inte för att behaga någon och jag är inte kastrerad till undfallenhet. Det räcker väl med att många journalister i Borås är just det.

Radio Sjuhärad; lokalradio med röd agenda!

Jag har inga som helst problem med att stå för mina åsikter i olika sammanhang.

Därför har jag egentligen inte heller några problem med att Radio Sjuhärad igår uppmärksammade mina tweets om feministtalibaner som A-K Bratt, och det därpå följande Twitter-flödet.

Den stora frågan är dock; när blev mina åsikter nyhetsvärdiga? I vilket läge bestämde sig redaktionen på Radio Sju för att just jag och mina på Twitter framförda åsikter borde klassas som nyheter?

Det är en intressant fråga då det knappast kommer som någon överraskning att folk har åsikter hela tiden. Även offentliga personer. Jag har runt 2300 Twitter-följare. Det är mer än de flesta men långt mindre än vissa. Välkända svenska massmediala profiler, journalister, debattörer och andra kan ha mellan 10000 och 80000 Twitter-följare. Så oavsett hur kontroversiellt jag än twittrar så blir det knappt en krusning i twitterflödet.

Ändå fick redaktionen på Radio Sju, plaskandes i sin egna lilla ankdamm, vatten på sina kvarnar, och bestämde sig för att det minsann var ”blåsväder på nätet” i frågan.

När redaktionschefen Kennet Öhlund sedan mailade mig undrandes om mitt konto är kapat apropå att några feministsympatisörer, samt andra ideologiskt grunda hangarounds, blivit förnärmade och gått till infantilt angrepp, så hade han naturligtvis alla avsikter att redan från början använda mitt eventuella svar som redaktionellt material. Dessutom tillsammans med löst sammansatta tweets tagna ur sitt sammanhang.

Denna Öhlund, som jag inte alls känner till, kommer möjligen direkt från någon folkhögskoleutbildning med låga kompetenskrav, för han verkar inte riktigt säker på sin yrkesroll. Han svarade defensivt på min kritik när jag ringde och undrade vad i helvete han sysslar med. Senare på Twitter kan man läsa honom kommentera händelseförloppet på följande sätt;  @Samuelteglund Efterklokt dock: Nästa gång mejlar jag xxxx och meddelar att jag tänker publicera. (@jonascolting

Efterklok? Är han praktikant? Är detta det första mailet han skickar? Vet han inte vilka etiska förhållningsregler man anammar som journalist?

Jag pratade med tre andra massmediala instanser igår och alla ställde sig mycket frågande till den journalistiska etik, eller brist därav, som Radio Sju uppvisar i fallet.

Vilka grumliga journalistiska grunder som Radio Sju vilar på är alltså inte helt klarlagt. Vilka ideologiska grunder de vilar på står dock bortom alla tvivel! Ja, inte offentligt naturligtvis. För som Sveriges Radios, och därmed Statens, förlängda arm, så förväntas Radio Sju att stå för public service och vara helt politiskt oberoende.

Internt är det dock den röda flaggan som vajar högt och det Första Maj-tåg som utgör redaktionen håller per definition de socialistiska värderingarna högt! De RÄTTA värderingarna. De DUKTIGA värderingarna. Och man har ju all tid i världen att fila på de här värderingarna eftersom man har ett helt hus fullt av anställda som gör samma jobb som tre personer gör på en kommersiell kanal. Fast mycket sämre. Men så gör de ju i alla fall RIKTIG radio på Radio Sju.

Ovanstående påstående om politisk färg är ett mycket välkänt faktum och tyvärr gäller detta, i mångt och mycket, Sveriges Radio i stort.

Och på den redaktionen hos Radio Sju kan man ju tänka sig att någon råkade följa min Twitter och sade att ”nej hörrni det här är ju för JÄVLIGT” varpå de andra ängsligt tittade sig omkring för att få bekräftelse för att jo, det är nog bäst att hålla med här… Feminism, om aldrig så extrem och mansfientlig, ligger ju helt rätt och riktigt i den trygghetscertifierade mittfåran av politiskt korrekta åsikter. Åsikter som är norm på en arbetsplats som Radio Sju.

Begrepp som kritiskt tänkande, ifrågasättande och journalistisk integritet väger också lätt jämfört med solidaritet och lojalitet med de RÄTTA åsikterna. Det är just därför som man sedan fick den briljanta idéen att låta någon utomstående kommentera mina lösryckta tweets. Och för att då verkligen slå in öppna dörrar så ringde man en kommunpolitiker i Borås, Fredrich Legnemark. Han är vänsterpartist. Naturligtvis!

Han kommenterade mina tweets med orden  ”universums vämjeligaste, ungefär”. Vilket var ytterligare ett exempel på imbecill journalistik i kubik. Manliga vänsterpartister slåss på feminismens barrikader, hur könskastrerad och mansfientlig den feminismen än må vara. Stackare. Så hans kommentar var ju föga förvånande.

Varför inte istället ringa någon erkänd genusdebattör som David Eberhardt eller Pär Ström som hade kunnat ge en nyanserad vinkling på rabiat feminism? De hade kunnat ställa motfrågor kring huruvida manlig diskriminering eller demonisering är acceptabla företeelser i ett jämställt samhälle. Nej, bättre då och lättare att låta hejaklacken skandera. De hejar ju på RÄTT lag!

En lustig episod av patetisk rättrådighet inträffade också när jag igår vid första kontakt med Radio Sju nådde Nicklas Malmberg. Han är gissningsvis reporter där. Han ville egentligen inte alls ta diskussionen med mig men passade ändå på, sådär i förbifarten, att agera moralpolis och strängt fråga mig om jag faktiskt insåg vad ”skäggbiff” betyder. Skäggbiff använde jag som metafor i en tweet med en köttfientlig miljöpartist då ordet anspelar på både sex och just kött. Så jodå, jag vet vad ordet betyder, vilket jag upplyste Malmberg om. Han hade antagligen precis googlat ordet för han kunde minsann berätta att det var en synonym för ”det kvinnliga könsorganet”! Och tyckte jag verkligen att det var lämpligt att använda ett sådant ord!? Och det gjorde och gör jag ju då jag också gärna skriver kuk. Ingen normal person, såvida man inte befinner sig inom sjukvården, säger penis. Och snopp är barnens ord.

Det är ju synd om män som lever med den feministiska snaran så hårt tvinnad om halsen att det blir svårt att tänka ordentligt. En tanke som sedan ska certifieras igenom ett filter av genuscensur så att när orden till slut når munnen så blir det mest som ett bäääääää. Som rädda lamm är det bäst att stå i skydd av gruppen och bräka med i menlöst medhåll.

Jag är egentligen inte intresserad av att debattera jämställdhet. För mig är det en självklarhet att alla oavsett sexualitet, etnicitet, kön och handikapp ska behandlas lika. Inklusive män. Det hoppas jag att alla inser.

Mycket mer intressant är hur en lokalradiokanal som förutsätts vara politiskt obunden och opartisk så uppenbart har en rödfärgad agenda. Mycket mer intressant är hur man kan pumpa in så mycket statliga pengar till denna verksamhet och ha så låga journalistiska krav.

I slutändan kanske det inte är så mycket att bråka om. Radio Sju sänder embarmlig radio i slow motion och kvaliteten är minst sagt medioker. Och det är faktiskt ingen som lyssnar längre. Den enda anledningen att de kan räkna in lyssnare är väl att lokalradion tyst brummar i hörnen på alla äldreboenden i kommunen. Men det är också allt.