Jonas på helsida i Barometern

När jag var nere i Kalmar i onsdags för mitt turnéstopp med ”Den Nakna Hälsan” så gjorde Barometern en intervju med mig. En intervju apropå min roll som triathlet, hälsodebattör och den förestående Ironman-tävlingen i Kalmar i sommar.

Artikeln finns här, och den lyder som följer:

Kalmar kommer alltid att vara speciellt för triatleten Jonas Colting. Det var här han vann sitt första SM.

Foto: Paul Madej
Triathleten Jonas Colting ser fram emot Ironman i Kalmar i augusti. På onsdagen besökte han Kalmar för att föreläsa om kost och hälsa. Foto: Paul Madej

LÄS MER

– Jag tror inte många fattar hur stort det här är för en stad.
På onsdagen besökte han Kalmar för ett extrastopp på sin föreläsningsturné om hälsa.
Överallt lockar han fulla hus av nyfikna som undrar över hemligheten till perfekt hälsa.
– Men det är ingen hemlighet. Det handlar bara om att gå ifrån det här grötmissbruket och kolhydrathysterin som präglat svensk idrott i så många år.
– När jag började läsa på och ändra min kost på 90-talet märkte jag att jag fick bättre hälsa, slapp förkylningar och skador och dessutom minskade i kroppsvikt.
– Det var kosten som fick mig att gå från att vara en duktig svensk triatlet till medaljör på VM.
Just nu ligger dock framför allt löpträningen på is. En medfödd skelettpålagring har nyligen opererats.
Men i maj ska träningen vara i gång som vanligt igen. Efter det är det bara tre månader kvar till Ironman i Kalmar.
Att det just skulle bli triathlon för den unge Jonas Colting var inte helt självklart. Som 17-åring var han duktig simmare och lockades med av en duktig triatlet han träffade i hemmastaden Borås.
– Då var triatlon en marginalidrott. Hade man som jag simbakgrund fick man snabbt tätkänning. Då började det bli riktigt roligt.
För 20 år sedan var sporten fortfarande ung, sponsorer saknades och få kunde leva på sina framgångar.
– När jag vann SM i Kalmar 1996 blev det betydligt lättare. Sedan släppte det helt med min första VM-medalj.
I sportens barndom fanns heller inga tränare eller någon historik över hur en professionell triatlet kan lägga upp sin träning och kost. Jonas Colting fick läsa sig till kunskapen.
Och det har han haft nytta av. Bland annat har det blivit tre böcker om kostens inverkan på hälsan.
– Kosten betyder otroligt mycket. Äter man rätt får man bättre återhämtning och kan träna hårdare.
– Visserligen är kanske maten inte alltid det viktigaste för prestationen.
Men däremot för hälsan. Och det underskattar man ofta.
– Alla är så fixerade vid energi. Men det är inget svårt att fylla på energi. Det kan man göra på vilken bensinmack som helst. Däremot är det inte lika lätt att fylla på sina hälsonivåer.
Kolhydrater under tävling är en sak, tycker Colting. Det är vad man gör till vardags som blir ett problem.
– All det här fikandet och den överdrivna konsumtionen av socker. Det blir så mycket mat man missar. För vem har aptit att äta en stor fräsch sallad när man har magen full av en massa vetemjöl?

Jag jobbar inte längre med Borås Tidning!

Vi säger upp vårt ömsesidiga samarbete med omedelbar verkan. Både med blogg och krönikor.

Jag kommer precis ifrån ett möte med både BT´s chefredaktör och nyhetschef och uppenbarligen ställer min, i deras ögon, kontroversiella stil till med problem för dem.

Och det, i sin tur, innebär att jag inte heller är intresserad av att skriva för en publikation som inte har högre i tak för åsikter och uttrycksformer än så.

Min BT-krönika, publicerad varannan vecka sedan januari 2006, var i sig inget problem och har aldrig varit, utan det är naturligtvis den senaste veckans uppståndelse då några av mina tweets fick nyhetsvärde hos Borås egen Pravda-avdelning; Radio Sjuhärad. Ett tilltag av Radio Sju som jag i min blogg ifrågasatte och uppmärksammade och som sedan eskalerat till den typ största nyheten sedan skivat bröd.

En ”nyhet” som egentligen handlar om att jag twittrat kritiskt om radikala feminister och skrivit kuk och skäggbiff. Och hur jag sedan ifrågasatt genuspapegojorna på Radio Sju, och deras journalistiska etik då en icke-händelse och en icke-nyhet vinklas ur all proportion och på felaktiga grunder.

Detta har i sin tur inneburit ett problem för BT. Fråga mig inte varför. Men jag tänker inte jobba för någon som jag saknar förtroende för. Och jag saknar förtroende för en dagstidning vars chefredaktör sätter sig i radio, som han gjorde igår, och pratar om mig utan att på förhand ens ha bemödat sig om att ringa eller maila mig i ärendet.

När jag fick frågan av BT, för ett år sedan, om att implementera min blogg under BT´s parasoll, så bifogade jag sedan tidigare skrivna blogginlägg, och skrev i ett mail till chefredaktör Eklund följande:

”Naturligtvis så kommer ju liknande texter att väcka ont blod hos en del läsare men då har man fogat sig i att det är mellanmjölkens väg som gäller när man skriver i ett klimat där Petter Northug anses vara kontroversiell.

 Skulle jag skriva på BT så skulle jag vilja skriva på exakt samma sätt och utan att självcensurera det minsta.Ni får avgöra själva”

Jag var alltså mycket tydlig med över hur jag skriver och om vad jag skriver, vilket var helt OK, enligt honom.

Det är synd att hans och BT´s policy verkar ha ändrats sedan vår överenskommelse och att man nu är mer intresserad av att vara politiskt korrekta och strömlinjeformade.

Hur som helst så är det deras förlust och inte min. Och läsarnas. För jag vet att mina krönikor varit mycket uppskattade av många.

Min blogg kommer under alla omständigheter att finnas kvar i sin nuvarande form!

Jag vill ändå tacka BT för ett fint samarbete under åren och för att de alltid varit bra att jobba med.

Saxat ifrån ”Kostdemokrati”, om kött och miljö.

Jag hittade en bra uppföljande artikel om det aktuella ämnet med kött och miljö.

Nedanstående text är saxad ifrån hemsida http://www.kostdemokrati.se. Bakom den hemsidan står kompetenta personer som exempelvis docent Uffe Ravnskov.

Jag tror inte hyperlänkarna fungerar men det finns referenser till intressanta studier. Vad som är slående är vilken tillit miljötalibaner och andra har till studier som är kopplade till exempelvis FN och andra liknande organ. Jämför exempelvis med svininfluensan och den extremt överdrivna skrämselpropagandan som bara tjänade läkemedelsbranschens syften.

Veganmat åt alla?

Med hänvisning till FN-rapporten ”Livestock´s long shadow”och under parollen ”Köttfri måndag” gick veganerna Jonas Paulsson (MP) och Mian Lodalen  till attack i Kvällsöppet för att tvinga alla skolbarn att äta vegetarisk mat en dag i veckan. När det gäller att skola in barnen på ohälsosamma matvanor är de i gott sällskap. Sedan tidigare har ju Livsmedelsverket en stor kampanj igång för att tvinga alla elever att äta margarin och dricka lättmjölk.

”Livestock´s long shadow” undersöker  djurhållningens påverkan på miljön. Det finns mycket man kan hålla med om där, till exempel kritiken av djurfabrikerna, men uppläggningen av studien lämnar mycket i övrigt att önska. Man har studerat uppfödning av djur på kraftfoder och då också inräknat avskogning för att skapa ytor för odling av kraftfoder och sojabönor och lagt det på köttets konto.

Detta gör ”Livestock´s long shadow” till ett politiskt manipulativt dokument, som avser att få människor att tro att man bör välja bort att äta kött av miljöskäl. Om man då, som veganerna vill, minskar eller utesluter köttet och  istället för kreaturen själva äter spannmålen och sojabönorna,  kommer ju utsläppen alls inte att minska, utan utsläppen kommer via människorna istället!

.

Veganernas våta dröm?

.

.

Detta passar naturligtvis veganerna som hand i handske. Jonas Paulsson sa att avsikten med ”Köttfri måndag” var att ”skapa en folkrörelse för ett hållbart jordbruk och en hållbar djurhållning”. Fina ord, men innehållet i budskapet svarar inte mot den fina rubriken.

Om man önskar ett hållbart jordbruk måste man bort från konstgödseln, vars framställning förutsätter användning av naturgas, och naturgas är som alla vet en sinande och ändlig tillgång. Inte heller ska man fästa mycket avseende vid dessa veganers prat om en hållbar djurhållning. De är inte intresserade av att vi äter kött överhuvud taget och ”Köttfri måndag” är bara det första steget på barnens inskolning mot en sjukdomsframkallande och för människan onaturlig vegankost.

.

Hållbart jordbruk

Om de verkligen vore intresserade av ett ”hållbart jordbruk och en hållbar djurhållning” skulle de, som vi tidigare visat, argumentera för en ökad djurhållning, baserad på uppfödning av gräsbetande djur. Det skulle innebära en ökad andel naturgödsel och minskad andel konstgödsel, minskat oljeberoende och en för människan mer artriktig föda och därmed en friskare befolkning.

.

Frasradikaler

Det är inte bara i Miljöpartiet som veganer driver denna för miljön och folkhälsan katastrofala linje. De har också framträdande positioner i Vänsterpartiet. Där har EU-parlamentarikern Jens Holm länge drivit denna ståndpunkt och han har naturligtvis anslutit sig till ”Köttfri måndag”.

När Vänsterpartiet under ledning av den nye ordföranden Jonas Sjöstedt lanserar sig som ett parti med utpräglad miljöprofil, kan det vara en god idé att ta upp en diskussion om veganspåret. Han har ett skelett i garderoben: 2010 var han en av undertecknarna av enmotion om minskad köttkonsumtion och köttfria måndagar!

.

Men det är mycket värre än så.

.

Kostdiktatur i världsformat!

.

 

”Köttfri måndag” är en internationell företeelse som initierats av FN!

Och inte bara det. FN arbetar för att världens folk ska helt övergå till vegandiet. Det börjar likna förra årets vaccinhype, när vaccinindustrin fick WHO att ändra definitionen för vad som räknas som en pandemi och uppmanade till massvaccinering mot svininfluensan.

Det lämnade många offer efter sig, framför allt barn, vars liv förstörts av biverkningar. Det kommer ändå att bara vara en västanfläkt, jämfört med vad som väntar om flumradikalerna inom Miljöpartiet, Vänsterpartiet och mutade tjänstemän, vetenskapsmän och politiker inom FN-organisationen lyckas i sitt tjyvslag mot folkhälsan. Då kommer det som hittills karakteriserats som en grasserande epidemi av fetma och ohälsa världen över, att gå över i ett crescendo!

.

Agera!

Men än är det inte försent att stoppa dem. I debatten gjorde vår triathlonatlet Jonas Colting bra ifrån sig och han följt upp det med en utmaning  på sin blogg av alla rektorer i Borås. Bra ifrån sig gjorde också Emma Ivarsson, elev på gymnasiet i Östersund, som tillsammans med sina kamrater lyckats stoppa ”Köttfri måndag” där.

Det finns också andra goda krafter:

.

Naturskyddsföreningen skriver på sinhemsida:

.

”Men i ett hållbart jordbruk har djuren en given plats. De ska användas för att förädla det som människan inte kan äta direkt. Med andra ord, de äter gräs genom att beta och får grovfoder som hö och ensilage och omvandlar detta till proteinrika livsmedel som mjölk och kött. Deras gödsel måste återföras till åkrarna för att nästa gröda ska få näring. Stallgödsel kan inte helt ersättas av konstgödsel eftersom den saknar organiskt material (mull) som är nödvändigt för att åkermarken skall fungera. Ett jordbruk utan djur är en utopi.”

.

Och Världsnaturfonden, WWF, är inte sämre:

”Naturbeteskött – bra för naturen, miljön och klimatet!

”Energisnålt

Att äta naturbeteskött är ett bra sätt att spara energi! Det går åt mindre energi att producera naturbeteskött än annat nötkött. Att producera kött med hjälp avkraftfoder, vilket är det vanliga sättet numera, kräver 5–8 gånger mer energi. För 1 kg naturbeteskött går det inte åt mer energi än att odla 1 kg bönor.”
.

”Växthuseffekten minskar

All boskapsuppfödning innebär utsläpp av metangas som bidrar till växthuseffekten.
Ny forskning tyder på att utsläppen kompenseras i betade gräsmarker. Genom upptag av koldioxid i växterna och lagring av kol i marken blir nettoeffekten ändå positiv i naturbetesmarkerna och växthuseffekten minskar. Permanenta gräsmarker som inte plöjs har visat sig ha kolsänkeförmåga i paritet med skogsmarkerna.

*USDAs Agricultural Research Service, July 2005 . EU´s Green Grass Project, january 2007”

.
Lägg märke till referenserna! Varför åberopar veganerna inte dem?
.

LCHF – rörelsen

Veganer utgör ungeför 2 % av befolkningen. med tanke på detta lyckas de väl med att göra sin röst hörd och media låter sig tydligen gärna förföras av deras udda idéer.

LCHF provas i större och mindre grad av ungefär 25 % av befolkningen. Ändå lämnas vi oproportineligt litet utrymme, framför allt i TV. Varje framträdande från någon LCHF:are bevakas dessutom rigoröst av industrins, sjukvårdens och Livsmedelsverkets företrädare, som alltid ges stort utrymme för att ”vederlägga” det som framförts.

De som försöker äta sig till hälsa med hjälp av LCHF har ofta en historia av svåra hälsoproblem och har därför ofta inte ork att göra mer än ta sig ur sin egen situation. Inte har de alla de offentliga eller industriella medel som motståndarna har att tillgå.

Men i vårt eget och våra barns intresse och för att rädda planeten undan att förstöras av GMO, växtgifter, veganidéer, vinsthungriga bolag och flata politiker, medlöpande tjänstemän och oärliga forskare måste vi i växande grad samla oss och göra motstånd!

Rätten till riktig mat i skolan är rätt fråga att börja med.
Följ Emma Ivarssons och hennes kamraters exempel!

Myndigheter och andra verkar sjukligt sugna på att införa kostdiktatur.
Hur skulle veganerna reagera om man införde en obligatorisk köttdag i skolan? Blir kostdiktatur då plötsligt inte lika trevlig och självklar längre?

.
Kräv kostdemokrati!

Boktips: Vegomyten : maten, rättvisan och en hållbar framtid (klicka på boken)

Beskrivning:

En vegetarisk livsstil är inte hållbar i längden, varken för individen eller för planeten. Den vegetariska myten bygger på okunskap om de ekologiska naturlagarna. I Vegomyten presenterar Lierre Keith sin syn på maten och rättvisan i ett radikalt manifest för en hållbar livsmedelspolitik.

Det storskaliga spannmålsjordbruket förgriper sig systematiskt på vår jord. Odlingen av vegetarisk basföda, som ris och soja, gör att vattenreserverna sinar.

Den biologiska mångfalden minskar, jorden utarmas och klimatförändringen påskyndas.

Gräsätande idisslare skall äta det som vi inte kan cellulosa och förvandla den till det vi behöver protein och fett.

Avstå inte från kött. Men välj omsorgsfullt, för din egen hälsa och för vår gemensamma framtid.

Vegomyten utmanar allt du hittills har lärt dig om maten vi äter.

Lierre Keith

[är feminist, aktivist, tidigare vegan, nu författare och föreläsare. Hon bor i Northampton i Massachusetts]

 ◊

”Jag är helt uppslukad av boken Vegomyten av Lierre Keith, en f d vegan. Efter mindre än 100 sidor är jag fullkomligt övertygad om att vi behöver äta och använda djurprodukter för att leva och för att odla den mat vi behöver. Den här boken är ett måste att läsa för alla som vill engagera sig i matfrågan.”

Kicki Theander, Middagsfrid

 »Vegomyten är mer insiktsfull än det mesta som skrivs om global hållbarhet i matfrågan.«

Sverker Lenas, Dagens Nyheter, 12 september 2010

Måste jag wallraffa skolmaten? Jag utmanar dig rektor i Borås!

Fem dagar. Fem olika skolor i Borås. Vad serverar man, vart kommer det ifrån och hur serveras det?

Günther Wallraff är en av mina stora idoler. Man är en stor människa när man får ett verb uppkallat efter sig. Att wallraffa är att göra undersökande journalistik incognito och under förklädnad. Det hoppas jag naturligtvis att jag ska slippa. Jag hoppas att rektorer och skolmatsalschefer tycker att det är en bra idé att jag kommer och äter hos dem och debatterar ämnet. För alla är väl intresserade av att skolbarnen får den bästa tänkbara maten?

Den stora frågeställningen är ju dock vad man avser som ”bästa” maten. Lyssnar man på Livsmedelsverket så har man ju där inga problem med diverse halvfabrikat, margariner och lättprodukter. Där är det nämligen bara kalorierna som räknas. Kvalitet som begrepp är en dimension som man inte riktigt verkar kunna relatera till. Kalorisnålt och magert, är devisen man följer. Hur bisarrt och vedervärdigt det är att som riktmärke använda sig av sådana parametrar, behöver jag väl knappast påpeka?

Ni var säkert några som såg kvällens debatt på Kvällsöppet. Det var inte något så perifert som kvalitet eller omsorg som debatterades. Nej, det var stora globala världsfrågor. Frågor som knappast någon har enkla svar på. Frågor som knappast skolbarnen ska användas som slagträn för. Miljöpartiet och andra som älskar att svänga sig med begrepp som solidaritet, vill ha en rättvis värld fylld av nöjda, glada och tjocka grötätare som sitter som kompisar runt lägerelden sjungandes Hakuna Matata. Själv så tycker jag att solidaritet är ett ord vänstermänniskor använder som ett uttryck över hur andra bör leva. Och sanningen är den att väldigt få, om någon, på riktigt, är villig att på allvar kompromissa med sin levnadsstandard eller sin livsstil. Det är också därför manifestationer som Earth Hour är riktigt patetiska då det enda de åstadkommer är att mildra och döva ett dåligt i-landssamvete där man sedan trampar på i ullstrumporna med sin gamla vanliga livsstil, i tron att man ”gjort något” och att man ”spelat roll”. 

Det är alldeles för abstrakt att prata om att rädda miljön eller att förändra världen. Men det är väldigt konkret att påverka sin omgivning, sin närmiljö och den community där man verkar och bor. Och det är där omsorgen om våra skolbarn och deras mat kommer in. Med att fokusera på kvalitet och inte på diffusa globala problem. Med att anlägga en syn av helhet, nytta och omhändertagande och inte med en ideologiskt färgad politik med undertoner av veganism.

Och om vi diskuterar skolmaten så handlar det i grund om botten inte om vegetarisk mat eller inte. Det handlar inte om kött eller inte. Vad det handlar om är kvalitet! Det handlar om hälsa! Det handlar om en investering i långsiktighet och att skolan också i matsalen ska utbilda barnen i vad som är bra och dåligt, om vad som är nyttigt och onyttigt.
Och om man tror att en kost bestående av margariner, dåliga matoljor, halvfabrikat, spannmål, socker, mjöl och annan insulindrivande mat är svaret, har man en mycket dålig insikt i modern folkhälsoforskning. Antingen det eller så har man stuckit huvudet långt ned i sanden i Livsmedelsverkets rabatter.

Så jag uppmanar rektorer och skolmatsalschefer på Daltorpskolan, Bäckängskolan, Teknis, Engelbrektsskolan och Almåsgymnasiet att hörsamma min utmaning! Jag vill komma och äta hos er. Jag betalar för min måltid. Jag vill besöka era kök och veta hur maten kommer på borden. Jag vill veta hur den tillagas och vilka produkter och råvaror som använts. Jag vill ha full transparens. Jag kräver full transparens! Och syftet är inte att kritisera enskilda personer eller ens enskilda skolor utan för att få en översikt över hur det egentligen ser ut. Jag vill veta exakt hur löjlig och hur ovidkommande debatten om köttfri måndag är när sannolikheten är stor att vi ändå pratar om ett dåligt halvfabrikat som ska bytas ut emot ett annat.

Jag är med i TV4´s Kvällsöppet idag!

Apropå debatten om vegetarisk skolmat, så tas den ikväll in i TV4-studion kl 23. Då sänds nämligen Kvällsöppet och jag är en av gästerna.

Det här är uppenbarligen ett ämne som engagerar och upprör, vilket inte minst bloggkommentarerna på min sida visar (+100 st), och jag häpnar nästintill av den naivitet och okunskap som präglar många av kommentarerna som kommer ifrån veganismens företrädare! Uppenbarligen är de en grupp blodfattiga individer som lever i Disney-version av världen och som tycker det är helt riktigt att förmänskliga djuren i alla avseenden.
Jag är naturligtvis starkt emot att djur plågas och behandlas illa och jag är en anhängare av en ekologisk och etisk djurhållning. Men till skillnad ifrån veganerna så tror jag inte att filmen Lejonkungen är dokumentär! I naturen dödar djur andra djur. Ibland på ett förbannat grymt sätt också. Vilket också gör att jag inte har några som helst problem med att människan dödar djur. Och djurens rätt i all ära, men jag tycker att det är betydligt mera relevant att kämpa för mänskliga rättigheter för alla de som ännu inte åtnjuter dessa. Det är därför som jag supportar exempelvis Amnesty International.

Men förutom alla dessa ideologiskt förvirrade individer så har vi en hel hoper av vänstermänniskor som i sin av ängslighet färgade politisk korrekthet, okritiskt ger kött skulden för i princip allt.

När det gäller debatten om köttfri måndag och att ha en vegetarisk dag i skolan så är jag principiellt inte negativ. Jag älskar grönsaker och sallader och givetvis ska barn få lära sig att smaka på och uppskatta många sorters mat. Vad jag är negativ till är demoniseringen av kött och den politiska färgade tonen i förslaget. Man sätter fokus på helt fel saker när det gäller folkhälsa och barnens väl och ve.

De senaste 50 årens övervikts- och sjukdomsproblematik kommer inte av ökad köttproduktion. Däremot av ett överdrivet intag av spannmål, gryn, socker och annan insulindrivande mat. Ovanpå det så har man också den, av Livsmedelsverket sanktionerade, vurmen för margariner och andra fettfattiga (samt andefattiga) halvfabrikat.

Så om man ville åstadkomma något verkligt och riktigt, och med omsorg om barnen, så kunde man föreslå en halvfabrikatsfri dag i skolan. Eller en mjölfri dag. Eller en spannmålsfri dag.

Klockan 23 smäller det i TV4. Initiativtagaren till köttfri måndag, miljöpartisten Jonas Paulsson, är med. Liksom debattören Mian Lodalen. Det blir med all säkerhet en intressant debatt!

 

Dokumentär om mig, del 2

Nu ligger den andra delen av dokumentären om mig ute för allmän beskådan. Hoppas den är bra, har inte sett den än själv. Jag vet att det är lite blandade klipp från bland annat Teneriffa-09 där samtalet om mitt autistiska minne är filmat. Ta det med en nypa salt:)

 

Jonas i senaste Runner´s World!

I det aktuella numret av Runner´s World så är jag dels på omslaget och dels i en stor featureartikel.

Artikeln som heter ”I huvudet på Jonas Colting” så har Erik Wickström gjort en djuplodande artikel med mig som täcker in mycket av idrotten och andra delar av mina projekt, drivkrafter och passioner.

”Man kan beskriva honom som stenålderspromenerare, hälsodebattör, triathlet, föreläsare, författare, provokatör och entreprenör. Att skriva kort om Jonas Colting är svårt. Men vi har försökt.”

 

Runner´s World feb-12

Runner´s World feb-12

 

”Så ser Jonas liv ut. Fortfarande. Träningen är minst sagt en del av vardagen, även om många undrar hur den 38-årige lokalpatrioten hinner med den biten. De senaste åren har han vid sidan om sin framgångsrika triathlonkarriär varit på flera föreläsningsturnéer, skrivit tre böcker, jobbat tätt med sina sponsorer och driver samtidigt Borås mest välbesökta – och förmodligen också mest kontroversiella – blogg”

Jag är väldigt nöjd med hur Erik lade upp artikeln och jag tycker att den är något av det bästa och flerdimensionella som någon skrivit om mig. Speciellt med frågor som den nedan;

”Lever du som du lär?

−       Absolut! Jag lever kanske inte som folk tror att jag lär, för det finns nog en missuppfattning att jag är en endimensionell, hård, självspäkande mat- och träningsfascist men inget kunde vara längre från sanningen. Känner man till mitt budskap på djupet och har varit på mina föreläsningar så pratar jag om nyanser och helheten. Jag pratar om livskvalitet och glädje. Jag pratar om drivkrafter och kärnvärden. Jag pratar om det personliga valet och den gränslösa individen. Ingenstans finns det innehåll eller budskap om tvång, krav eller luthersk späkelse. Jag pratar om att njuta av livet och att leva efter den devisen. I min värld handlar livsnjutning mycket om att göra det bästa man kan av det man har, att vara så frisk, stark, pigg och proaktiv som man kan vara. Det handlar om att leva i nuet och att vara delaktig i livet. Och att livet och vi själva aldrig blir eller är perfekt. Och att vi måste kunna vara nöjda med oss själva när vi är tillräckligt bra men inte perfekta.”

För att läsa artikeln i sin helhet så måste man nog köpa tidningen. Och det tycker jag att man ska göra! Inte minst för att RW är en tidning med mycket läsvärde för den löp- och hälsointresserade.

Omslagsbilden är tagen av Tomas Eriksson i Borås, liksom instegsbilden inne i tidningen. Jag ser bister ut, jag vet, men man villa inte ha en flinande bild utan mer av lite blue steel:)

 

 

Se trailern för Runner´s World´s dokumentär om mig!

http://triathlon.runnersworld.se/tv/trailer-for-dokumentaren-jonas-colting.htm

Jojje Borssén har sammanställt en massa äldre och nytt material till en dokumentärfilm om mig. Ett nytt spännande grepp!

Den kommer att ligga på Runner´s World´s site och den kommer att släppas i två delar. Den första släpps, om jag inte minns fel, den 16 januari, och den andra ett par veckor senare.

Redan nu ligger en trailer ute för den som är nyfiken, se länk ovan!