Om ortorexi och fredagsmys.

DET ÄR FREDAGSMYSET SOM BÖR IFRÅGASÄTTAS! INTE TRÄNING OCH NYTTIG MAT!

I TV4;s Helt Sjukt den 9 april så debatterades ortorexi. Programledaren David Hellenius flankerades av bland annat läkaren Erik Rydlund, hälsoexperten Yvonne Lin och journalisten tillika löpentusiasten Claes Åkesson. I programmets svallvågor har ortorexi diskuterats i massmedia och i sociala medier.

Utgångspunkten för diskussionen är antagandet att det idag finns ett växande problem med människor som tränar för mycket och äter för nyttigt och att det skulle leda till en osund fixering som orsakar ett osunt beroende.

Så dumt och missriktat! Vilka signaler sänder den retoriken? Hur kan träning och nyttig mat bli ett osunt beroende? Och hur många lider egentligen av äkta ortorexi?

Det är väl snarast så att 99% av svenska folket skulle må bättre av att röra på sig mer och att äta mer samvetsgrant! Att det sedan finns människor med tvångsmässiga beteenden har inte med ämnet att göra. De finns representerade i alla företeelser och i alla samhälleliga skeenden. Men att problematisera en medveten livsstil som kretsar kring träning och hälsosam mat är lika dumt som att säga att anorexia beror på vårt behov av att äta.

Kan man träna för mycket? Naturligtvis. Men att träna för mycket är långt mindre skadligt än att träna för lite. Inget är så destruktivt för vår organism som brist på aktivitet, stimulans och syresättning. Vår mänskliga kropp är gjord för rörelse och aktivitet. Varje dag och helst flera gånger per dygn. Människan har en enorm kapacitet att återhämta sig ifrån fysisk överansträngning och trötthet. Men vi återhämtar oss inte ifrån underansträngning. Tvärtom, det tar livet av oss. Underansträngning tillsammans med raffinerad och sockerspetsad kost är orsaken till vår samtids vanligaste dödorsak, nämligen livsstilsrelaterad hjärt- och kärlsjukdom. Att i ljuset av den vetskapen lyfta träning och nyttig mat som ett problem, är helt barockt.

I mitt yrke som idrottsman, föreläsare, författare och hälsocoach har jag aldrig träffat någon som blivit sjuk av att träna för mycket eller av att äta för nyttigt. Däremot träffar jag varje dag människor som lider av den raka motsatsen; stillasittande och onyttig mat.

Hur många känner ni som mår dåligt av att äta för nyttigt? Hur många känner ni som är sjuka av att ha sprungit i skogen för ofta?

Vi lever i en tidsanda som hyllar de snabba kickarna. Det leder till en genvägsmentalitet kring hälsa i allmänhet och träning, kost och vila i synnerhet. Istället för att jogga en timme i skogen söker många en femminuterslösning. Istället för att ägna tid åt att handla och laga mat från råvaror ersätts måltider av pulvershakes och halvfabrikat. Istället för att sova tillräckligt på natten så tror många att begreppet ”vila” handlar om att vara inaktiva på dagen, ivrigt påhejade av experter som Lin och Rydlund. Istället för att leva rörliga och fysiska liv så spenderar svenska folket kvällarna i TV-soffan i sällskap med godis och läsk under det numera närmast institutionaliserade Fredagsmyset. Ett Fredagsmys som också spiller över till Lördagsmys och Söndagsmys. Vem ägnar sig istället åt Fredagslöpning med hela familjen? Vi har en generation barn som idag växer upp och som kommer att associera värme, kärlek och familjetid med socker och stillasittande. Det är ett problem! Vem diskuterar det? Det, om något, är Helt Sjukt!

Jag vill påstå att inget är så mänskligt som vårt behov av att möta motstånd. Människan är en uråldrig biologisk organism som härstammar ifrån tusentals generationer av samlare, jägare och nomader. I vårt DNA finns ett djupt nedärvt behov av att få jobba sig fysiskt trött. På det sättet fungerar träning idag som en ventil för den moderna människan, balansen mellan den överstimulerade hjärnan och den understimulerade kroppen. Det är därför inte sjukligt att ha dåligt samvete eller känna sig olustig över ett missat träningspass, det är istället en helt naturlig reaktion och något sunt! Det är stillasittandet som borde ge oss dåligt samvete.

Livet handlar om att inte ge upp. Hälsa handlar om att göra det bästa man kan med det man har. Ibland gör det ont. Både livet och kroppen smärtar. Det är också naturligt. Men det betyder inte att vi ska ge upp för det. Det finns otaliga exempel på människor som trots handikapp, skador, ålder och problem lever så aktivt som det bara går. Människor springer både marathon och kör triathlon med höftproteser, knäproteser och diskbråck. Det gör ont men värdet och effekterna av att göra, av att vara aktiv, är långt större än smärtan. Att inte göra och att sitta still är sällan lösningen.

Hur mycket ska man då röra på sig? Varje dag! Gärna två gånger. Hur mycket ska man vila? Varje natt! Och hur nyttigt ska man äta? Så nyttigt man kan!

En löpare i 80-årsåldern sade en gång till mig: ”You don´t stop running when you get old. You get old when you stop running”

Ortorexi är vad Fredagsmysarna kallar aktiva människors strävan att leva så bra det går.

PS: Läs också https://coltingblogg.com/2014/04/22/jag-har-ortorexi-ett-rop-pa-hjalp/

AXA ny huvudsponsor för Jonas Colting under 2013!

PRESSRELEASE:

AXA meddelar idag att de tecknat ett treårigt sponsoravtal med Jonas Colting. Colting är professionell triathlet med flera VM- och EM-medaljer på sin meritlista, men är också en uppskattad föreläsare, skribent och entrepenör.

AXA´s Peter Larsson säger följande; -Vi är oerhört lyckliga att ha knutit Jonas till oss. Vi tror att han har sina bästa lopp framför sig, trots att han nu fyller 40. Age is just a number.

Avtalet är enligt uppgift ett av de mest lukrativa som tecknats av en svensk konditionsidrottare, och innebär att AXA blir Jonas Coltings huvudsponsor under de närmaste tre åren.

-Vi vill inte diskutera några summor, men med tanke på hur mycket gröt Jonas kommer att sälja åt oss så ser vi det här samarbetsavtalet som en mycket god investering, fortsätter Larsson.

Förutom att vara en tydlig huvudsponsor för Coltings idrottsliga tävlande så kommer AXA också att vara involverade i Coltings föreläsningsturnéer.

-Vi vill på ett tydligt sätt belysa sambandet mellan hälsa, träning och mat, och vi känner att Jonas dynamiska och populära föreläsningar ”Den Nakna Hälsan”, är precis rätt forum för det, meddelar AXA´s Peter Larsson.

AXA kommer under det kommande året att lansera ett helt nytt produktsortiment, som bygger på samarbetet med Colting. Serien kommer att heta ”Nakna AXA” Bland produkterna kommer man att hitta ”Naken gröt”, ”Naken müsli” och ”Naken Risi-frutti”.

-Ja, vi är väldigt nyfikna på hur den här produktserien kommer att slå, fortsätter Larsson. -Med tanke på hur känsliga idrottsmagar är så vill vi erbjuda ett fiberfattigt och skalfattigt alternativ. Gröt; naken och avskalad!

Jonas Colting säger så här om det nyligen initierade samarbetet:

-Det känns grymt! Jag är verkligen taggad. Jag har alltid älskat AXA´s produkter och förespråkar de i alla sammanhang. Och det här samarbetet passar som handen i handsken till mina föreläsningar och mitt hälsobudskap. Det finns inget som boostar energi och välmående som mjöl och socker!

Enligt ännu obekräftade uppgifter så kommer Colting att inom kort teckna med ytterligare sponsorer. Rykten gör gällande att både Becel, Nutrilett och Gainomax för diskussioner med Coltings läger just nu.

-Det förvånar mig inte, säger AXA´s Peter Larsson, apropå ryktena. -Har man en kvalitativ produkt så vill man ju naturligtvis åka med på the Colting Bandwagon!

Nyckelhålsmärkt är lika med dödsskallemärkt!

Jag önskar att jag för tillfället hade haft lite mer tid till att fortsätta argumentera och debattera våra svenska kostråd, etablissemangets roll och skuld, samt den svenska dietistkåren.

Dessvärre upplever jag en sällan skådad arbetsbelastning där mängder av stimulerande projekt genererar ett turbulent kaos av halvfärdiga uppgifter, halvtänkta tankar, halvätna måltider, halva träningspass och om hälften vakna nätter. Men det är ett liv och en tillvaro att leva helt och fullt. Och det finns också en stor glädje i att se krönet närma sig allt medan man träget plågar sig i en uppförsbacke. Helt plötsligt är man uppe på toppen och kan skåda ned den väg man har färdats och på den möda som det har kostat.

Det finns en glädje i att vila i den tröttheten. Det finns en lycka i att njuta av den belastningen. Det finns en stormens öga i det kaoset. Will it. Do it. Love it.

När jag får möjlighet, så kommer jag att fortsätta mitt korståg mot den institutionaliserade dumhet, den undfallenhet och den okunskap som i mångt och mycket präglar det rådande etablissemangets syn på hälsa, kostråd och livsmedel. Och jag kommer att göra det med kolerisk energi och känslomässig affekt.

Dietistkåren, ja. Inte bara propagerar de för att margariner är utmärkta livsmedel. De går dessutom upp i falsett av upphetsning över allt som är nyckelhålsmärkt. Nyckelhålsmärkningen är tydligen den bästa uppfinningen sedan skivat bröd.

Och hade bara vi svenskar, olydiga och odisciplinerade som vi är, ätit mer dietist-sanktionerad nyckelhålsmat så hade vi alla varit friska och smala med hälsans rosor på våra kinder! Eller?

Kolla bara på den här nyckelhålsmärkta produkten; Falköpings Mejeriers Lättfil Jordgubb.

 

nyckelhålsmärkt djävelfil

nyckelhålsmärkt djävelfil

 

Vid konsumtion av en liter fettskrämd och sockerdränkt lättfilssörja så konsumerar man inte mindre än 80 gram rent socker. MEN; det är ju bara fyra gram fett å andra sidan!

Och det är precis därför som den här filen är SÅ MYCKET BÄTTRE för oss att äta än exempelvis den helfeta turkiska eller grekiska youghurten.

Enligt några av de dietisterna som tidigare kommenterat mina ifrågasättanden av deras kompetens och kunskap, så existerar inte produkten ovan. ”Det finns inga nyckelhålsmärkta produkter med tillsatt socker i”, säger de.

Uppenbart är att det världsfrånvända och verklighetsfrämmande förhållningssättet är närmast att betrakta som en yrkesskada hos dietistkåren!

För det finns ju inga sockrade nyckelhålsprodukter. Precis som det inte finns människor som varit sjuka, överviktiga, läkemedelsberoende och olyckliga som ett resultat av felaktig dietistrådgivning. Och som inte blivit friska, normalviktiga och läkemedelsfria förrän de gjort tvärtom vad dietisten rått de till!

Jag undrar hur dietisters interna möten låter med närvaron av en så stor elefant i rummet?

Debattartikel i Aftonbladet; Om doping och de tuffa frågorna som ska ställas.

Apropå den aktuella granskningen av eventuell doping i skidsporten, och med tanke på kvällens Uppdrag Granskning, så har jag skrivit en debattartikel som publiceras på nätet idag, och i papperstidningen imorgon.

Man kan också se den här debattartikeln som en uppföljning på det blogginlägg som jag i höstas skrev, i samband med USADA´s rapport om proffscyklingens systematiska dopingprogram.

”Dokumentärfilmen ”När hjältarna ljuger”, gör ett försök att gå till botten med dopingkulturen inom finsk skidåkning. En dopingkultur som avslöjades inför öppen ridå i samband med skid-VM i Lahtis 2001. Då avslöjades större delar av det omhuldade finska längdlandslaget som fuskare, vilket i sin tur utlöste ett smärre nationellt trauma.

I filmen pekas också andra nationaliteter ut, och det insinueras att dopingen varit långt mer utbredd än att bara omfatta de finska åkarna.

I kvällens Uppdrag Granskning fortsätter Janne Josefsson längs samma spår och lägger fram både resonemang och dokument som ska styrka de misstankarna.

Jag har ingen aning om hur det förhåller sig i sakfrågan men jag tycker att det är helt på sin plats att dessa frågor ställs! Och det är frågor som kan uppfattas som både hårda, anklagande och kränkande. Men det är precis vad som behövs i en tid då elitidrotten, som företeelse, behöver ställas till svars för de ideal som skapas och den värdekultur som hyllas. Inte minst är det på tiden att någon i Sverige ställer tuffa och berättigade frågor utan den blågula dimridå av naiv oskyldighet som sedan länge präglat våra egna idrottare. Ingen vill dra sina egna hjältar i smutsen men när alla korten ska ut på bordet så kan vi inte förvänta oss att svenska idrottsmän ska erhålla någon slags diplomatisk immunitet mot en kritisk granskning.

När proffscyklingens sista bastiljon i höstas föll ihop som ett korthus, så visade det sig med smärtsam tydlighet hur utbredd, accepterad och systematiserad dopingen varit bland både toppåkare och hjälpryttare. Den ena cyklisten efter den andra har sedan dess framträtt med erkännanden. Ändå är det få, om än någon, som undrar hur det kommer sig att svenska cyklister under samma dopinganfrätta era, kunde skörda mycket stora framgångar, i konkurrens med erkänt dopade cyklister.

De finska toppåkarna avslöjades som fuskare i samband med Lahtis-VM 2001. Ändå kunde svenske Per Elofsson faktiskt slå dem i ett lopp! Han vann dubbeljakten under det mästerskapet och slog både Mika Myllylä och Harri Kirvesniemi, med flera.

Är det för att vinnaren är svensk som inte svårare frågor ställs? För hur kan en ren skidåkare besegra en dopad skidåkare av världsklass?

Tror jag därmed att Elofsson var dopad? Nej, det gör jag inte. Men han var under den här perioden känd för att bo och sova i ett ”höghöjdshus”, som genom simulation av hög höjd stimulerar kroppen till att tillverka fler röda blodkroppar. Användningen av höghöjdshus har sedan dess näst intill upphört men inte förbjudits. Vilket i sig belyser hur otydliga gråzonerna mellan det tillåtna och förbjudna kan vara.

Hur verkligheten nu än förhåller sig så är det i högsta grad relevant att frågor ställs och att frågetecken rätas ut!

Antingen är dopingen långt mer utbredd än vad vi tidigare trott och då är det hög tid för en idrottens sanningskommission. Eller så ger inte doping de oövervinnerliga fördelar som vi tidigare trott. Och då ger alla rena vinnare, både tidigare och samtida, hopp för nästa generation elitidrottare.

Inte minst bör de här frågorna ställas i ett större sammanhang av idrottsliga och mänskliga ideal. Hur långt är man beredd att gå för att vinna? Hur hårt är man beredd att pressa sig? Vart går gränsen mellan att förädla sina förmågor och att manipulera desamma? Och vilket pris är man som idrottsman beredd att betala? Både ur ett fysiskt, hälsomässigt och känslomässigt perspektiv.

En elitidrottares karriär är trots allt väldigt kort. Och efter karriären har man resten av livet kvar.

 

JONAS COLTING; föreläsare, debattör, författare och professionell triathlet med fyra VM- och EM-medaljer”

Om dietisters arrogans och felaktiga kostråd; det kommer mera!

Jag är helt överväldigad över gensvaret på mina senaste inlägg! Uppenbarligen har jag helt rätt när jag tycker att moderna (svenska) kostrekommendationer är den största av bluffar. En bluff som pådyvlats en hel befolkning.

Jag är också överväldigad av den massiva respons jag fått! Respons som antingen bekräftar de missförhållanden jag beskriver, eller som bara tycker att det är på tiden att fler och fler ifrågasätter värdet av ett system som konsekvent misslyckats med sitt uppdrag; nämligen att värna om individens hälsa och välmående.

En del tycker att jag är hård. Själv tycker jag att jag är rak och tydlig. Men kritik uppfattas nästan alltid som hård av mottagaren. Och jag vill vara just tydlig och rak i min kritik! Det ska inte finna utrymme för något ”både och”, ”varken eller”, eller ”båda delarna”, när det gäller allvaret i det här systemfelet.

Det är också lustigt att många envisas med att hänga upp sig på min person. Men det är å andra sidan en klassisk härskarteknik som etablissemang alltid använt för att kväsa meningsmotståndare; att kritisera meningsmotståndaren i brist på andra argument.

Jag har mycket mer som jag vill och tänker skriva om det här! Men det kommer att dröja någon dag. Jag har under de senaste dygnen modererat runt 800 kommentarer, samt debatterat friskt i andra sociala medier.

Jag ber om ursäkt om kvaliteten på mina svar ibland inte når upp till standard. Tiden har helt enkelt inte räckt till. Ibland har jag bara godkänt kommentaren trots att de funnits frågor och kommentarer som jag velat bemöta. Ofta finns dock liknande frågor i någon annan kommentar. Jag tror de flesta förstår, till och med mina meningsmotståndare, att jag omöjligt kan svara uttömmande på allas respons.

Jag kommer dock att skriva ytterligare inlägg i sammanhanget och resonera kring flera av de återkommande frågorna, invändningarna, missförstånden eller synpunkterna.

Den stora frågan kvarstår; hur kan svenska dietister försvara ett system som så kapitalt misslyckats med att hjälpa människor att äta rätt? Hur kan svenska dietister försvara ett system som har varit ute på så hal is i avgörande sakfrågor? Hur kan svenska dietister försvara att så många blivit sämre, sjukare, mer beroende av läkemedel, mer överviktiga och olyckligare under deras vård och rådgivning?

Hur kommer det sig att svenska dietister inte kan vara ödmjuka nog att inse sin roll i den här enorma missgärningen, och att erkänna att deras yrkeskår många gånger haft mer fel än rätt?

Jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste en kommentar på en annan blogg, där avsändaren skriver; ”Jag tycker faktiskt att det är pinsamt för dietistkåren att det är självpålästa kostamatörer som jag själv som hjälper diabetiker att bli symptomfria och inte dietisterna själva.”

Jag kan inte annat än skriva under på det.

Dietisternas arrogans är skrämmande! Och deras förnekelse är bedrövlig.

Jag skrev mitt förra inlägg i affekt. Men nu skriver jag i raseri!

Jag har just nu, runt 430 kommentarer, på det inlägget. Det är något slags rekord. Har aldrig varit med om maken! Och den stora majoriteten är i jublande favör på ett eller annat sätt.

Naturligtvis så har också många dietister, eller andra beskyddare av det rådande etablissemanget, kommenterat. Men de har gjort det på ett bedrövligt sätt! De har inte försökt bemöta mina argument eller mina anklagelser utan istället ägnat sig åt;

  • rena lögner, förskönanden, begreppsförvirring och historieomskrivning i linje med ”så har vi alls inte gjort”
  • anklagelser och ifrågasättande av mig som person. Jag är ju  synnerligen ointressant i sammanhanget! Jag hade kunnat vara Kalle Anka och ändå haft relevans i de teser och påståenden jag anbefaller.
  • att skylla ifrån sig och hävda att beslut och policy förs, fattas och genomförs någon annanstans.
  • att beskriva vad de ”egentligen tycker” och vad de gör och äter som privatpersoner. Precis som det skulle göra saken bättre att de tycker en sak privat men sedan är ”tvungna” att säga ngt annat till patienten?
  • att de minsann för diskussioner internt och/eller under utbildningen och att det därmed är ”högt i tak”
  • att framföra ovidkommande information som inte alls har med ämnet att göra.

Man har gjort allt utom att be om ursäkt!

Man har gjort allt utom att förbehållslöst erkänna att det funnits, och fortfarande finns, inbyggda systemfel av gargantuiska mått, i dagens kostrådgivning!

Man har gjort allt utom att visa empati med alla de som i förtroende sökt sig till deras auktoritet, för råd och hjälp!

Man har gjort allt utom att se sitt egna ansvar i den vård- och informationskedja av underminerade länkar som brustit på så många ställen att de aldrig går att laga igen

Man har gjort allt utom att erkänna att det finns offer som ett resultat av deras påbjudna desinformation! Snarare är det med ett barns gnälliga martyrskap som flera dietister istället tycker att jag är boven i dramat, genom min tydlighet i frågan.

Detta är höjden av arrogans! Detta är nonchalans på gränsen till det outhärdliga! Det gör mig alldeles rasande att se detta djupa förakt för den enskilda individen!

Svenska dietister har, som grupp, noll sjukdomsinsikt. De har noll sjukdomsinsikt gällande sin egen oförmåga att se hur det fettfobiska, spannmålsvänliga, dödsskallemärkta (nyckelhåls-, för de som inte förstår analogin),lightproduktsanammade, margarinkletiga och läkemedelsföreskrivande system de representerar, skadar många!

MEN, de människorna finns ju inte! Inte enligt dietisterna. Det finns inga offer. Nej, dietisterna hjälper ju folk att må bättre!

Det är underligt, för nedan har jag några av alla de kommentarer ifrån människor som har skrämmande första hands-erfarenhet ifrån vården och/eller med dietister. Det finns hur många som helst med den sortens historia att berätta!

Idag är det lätt att hitta ett veritabelt överflöd av människor som blivit friska, normalviktiga, medicinfria och fått livskvalitet åter, först efter att ha gjort TVÄRT OM vad dietisten/sjukvården anammat. Så om man envisas med att prata om begrepp som ”evidensbaserad forskning” så har ni tusentals exempel på evidens precis där! Exempel ifrån verkligheten! För det är i verkligheten som vi lever. Vi som inte sitter på de höga akademiska hästarna och inte väntar i 30 år på att någon stelbent tjänsteman ska klubba igenom en ny promemoria.

Sett i skenet ifrån det ljuset så är det inget annat än patetiskt att läsa diverse dietisters undfallande försök till antingen martyrskap eller förnekelse. Har någon någonsin fått hjälp av en dietist? Jag tvivlar.

”Men Amen.! Har levt med magbekymmer i typ 18-20 år. Besökt läkare och blivit undersökt både här å där… Efter flera år så var det nämsta till diagnos ibs. Fick testa ”medecin”.. Flytande fibrer, laktolos . . . Jag kan bara säga att det var så långt från bra man kan komma. Inte en enda läkare har kommit med ens frågan vad man äter eller tips på ändra kosten. Nu har jag tagit bort alla kolhydrater och kör lchf. Redan första veckan var jag bättre än nånsin och nu inne på vecka 2 kan jag dricka mjölk utan att behöva springa över människor på väg till en toalett. ”Sjuk”vården är läkemedelsindustrins lilla gödkalv..! ”-Jonas

Ja, det är absolut fruktansvärt hur det får gå till. Som f.d. kostbehandlad diabetiker typ 2, har jag personligen drabbat samman med diabetessköterskor som försökte lära mig att äta enligt tallriksmodellen och som fullkomligt dissade min lchf-diet. Men nu 8 kg lättare och som frisk diabetiker, är alla mina värden fenomenalt bra och jag får i.a.f. applåder av min läkare på vårdcentralen.”-Kikki Sandström

-”Som medelålders hälsofreak som tränat och ätit enligt SNR i hela mitt vuxna liv har jag nu ändå drabbats av hypotyreos och pre-diabetes trots att jag följt råden till punkt och pricka. Jag avskyr den moraliserande tendensen i debatten där man säger att du har blivit sjuk för att du INTE har följt råden. Om jag sökte för ont i magen så sa de bara: drick mindre kaffe och stressa inte. När jag sökte för förskräckliga blodsockerfall sa de: drick juice eller ta druvsocker!”

Så de som säger att det inte är råden det är fel på utan människorna som inte följer dem borde ta sig en funderare till. Jo för mig är det råden det är fel på. Jag har haft oupptäckt glutenintolerans i 25 år vilket lett till de här sjukdomarna och till diverse annat. Antagligen är detta toppen av ett isberg. (I USA pratar man idag om att upp till 15% är glutenkänsliga vilket inte upptäcks vid test) Glutenintoleransen har givit mig ett långt lidande med fruktansvärda magplågor eftersom jag ätit kopiösa mängder fibrer, fullkorn och baljväxter som bara förvärrade mina problem och ledde till massiva mineralbrister. Jag känner mig lurad. Varför kan medicinen bara följa ett spår i taget? När ska man ta det som varit känt i alla vetenskapsgrenar tidigare dvs att det som är ”sant” idag troligen inte är det i morgon?” –medelålders kvinna

-”För ungefär 10 år sedan kollapsade mitt tarmsystem totalt. Rasade i vikt. Besökte läkare, efter läkare, Ulcerös kolit sa dom. Kronisk sjukdom som ingen kan bli frisk av och som kräver medicinering och kortison i massor.
Började gå på regelbundna kontroller och fick ”hjälp” av en dietist (”håll dig borta från fet mat, ät margarin istället för smör”). Var ofta småsjuk med feber, huvudvärk och förkylningar.
Fick nys om en alternativ metod, med endast naturläkemedel. Lade om kosten helt, bort med alla spannmål, lightprodukter, socker och margarin. In med fet och naturlig mat ”ska du äta mjölkprodukter så välj den fetaste sorten”

Sagt och gjort – ett mirakel. Jag kunde trappa ner på medicinerna för att sedan sluta med dem helt (det skulle ju tydligen vara omöjligt).
Helt symptomfri sedan 5 år tillbaka. Skulle aldrig lyssna på en dietist från den skolan igen! Fortsätt driv frågan!” -Björn

-”Jag har gjort en forskningsstudie på mig själv efter att ha fått diagnosen diabetes typ 2 för några år sedan.
Jag fick råden av en överläkare nån typ av diabetesspecialist att äta becel och av dietisten på samma avdelning att äta enligt tallriksmodellen. Av nån anledning så funkade det inte så bra, men när jag testade att skippa kolhydraterna blev jag symptomfri.
Och för övrigt vill jag bara säga: Heja Jonas jag tror du gör ett mycket bra jobb ! ” -Per Johan Sundbaum

-”När farsan behandlades för sin cancer på KS i somras fick han träffa en dietist som inte sa ett skit om att sluta eller ens dra ner på socker. När jag läst på om cancer och kost förklarade jag för honom att han måste lägga om sin kost och sluta med socker, mjöl, ris, pasta, potatis, gryn etc Han var väldigt skeptisk då ingen av hans läkare eller dietist nämnt något om detta. Jag tog upp det med hans onkolog själv som då sa typ ”Mjoo, det stämmer att socker föder tumören då det är hög aktivitet där så det är bra att dra ner lite på det, men det är ju socker i allt nuförtiden så det är inte så mycket att göra”. När farsan senare var inlagd på KS serverades skitdålig näringsfattig mat med mackor, potatis, ris, pasta och så en härlig dessert i form av sockrad kräm eller glass. Det var ett helsike att som anhörig försöka kräva bättre sockerfri mat och mer grönt. Helt otroligt att kunskapen är så sjukt dålig bland läkare och att kosten på sjukhuset är så fruktansvärt dassig. Maten kan hjälpa otroligt mycket för att stärka immunförsvaret och motverka cancer (läs tex Anticancer!) men den mat som serveras och föreslås av läkare och dietister på sjukhusen skulle jag säga snarare stjälper än hjälper. Pappa dog den 5 november.
Tack Ann och Jonas för att ni sprider det här som jag tycker är så viktigt!” -Björn Ölund

-”Bra jobbat Jonas, klockrent!
Läste det här på Ann Fernholms blogg idag. Bara en i raden där någon tillfrisknat när de ätit tvärtemot rekommendationerna.
citat”Efter två månader med den nya kosten träffade jag diabetessköterskan. Trots att mina värden hade förbättras så tyckte hon inte om LCHF. Tre månader med kosten, strax före julen 2010, blev det återbesök hos ögonläkare. Hon blev förvånad över den förbättringen jag hade fått. Alla gamla ärr var läkta, ögonen var torra och fina och den stora sockersvulsten i vänstra ögat hade blivit mindre. Jag berättade om LCHF och hon blev intresserat och har följt mig med nya undersökningar varje kvartal sedan dess. Högra ögat är helt återställt och med det vänstra ögat läser jag små text igen trots att jag inte har bytt glasögonen.”
Läs hela här:
http://ettsotareblod.se/lasare-lchf-raddade-ogonen/ ”-Maria Lilja

-”TACK beingjonas,vilka sanninges fakta du skrivit,hoppas att det leder till ett stort upprop.Men det är många mäktiga att slåss mot,som har haft makten i förskräckligt många år(och helt utan motstånd)du har livsmedelsverken och läkemedelsindustrin(eller vi,vi som fattar bättre)och deras makt sitter i deras rikedom i pengar,vad kan man inte köpa för pengar!Blev själv jättesjuk,fick en massa mediciner+sjukgymnastik,blev ännu sämre tills jag en dag 2009 slängde alla mediciner och började äta LCHF(jag var fettskrämd för det galna kostråden hade även påverkat mej)jag blev bättre och hösten 2012 slutade jag med Levaxin som jag ätit sedan 20-årsåldern och mår ännu bättre.Idag ska jag gå till apoteket och köpa ett test för gluten(vilket jag misstänker att jag är intolerant mot,men inte läkarna inte,men man bjuds gärna att äta psykofarmaka,även mot en värkande axel,men det kunde kiropraktor och naprapat hjälpa mej med.Idag är jag 67år och jobbar fortfarande på inringning,pigg och alert,istället för död och begraven,som mina tre ihjälmedicinerade anhöriga blev.P.S.Det var fruktansvärt att lyssna till dietisten som gav min sjuka syster att äta Becel,och när jag sa att det var farligt gav hon mej en blick och ett svar på vad hon ansåg om mej och min kunskap om Becel,det är bara att hoppas på att hon faller på eget rep.Du har allt mitt stöd Jonas”. -Eivor

-”Bra skrivet Jonas! Min hustru som varit överviktig större delen av sitt liv beslutade sig för att göra en gastric pypass operation. Ingen av alla hon träffade längs vägen (läkare, dietist, psykolog) nämnde lågkolhydratskost… Lyckligtvis så drabbades Johanna av panikångest på sjukhuset kvällen innan och backade ur. Hon beslutade då att ge lågkolhydratskost en ordentlig chans. Nu drygt ett år senare och dryga 50 kg lättare och ser avhoppet som sitt livs bästa beslut! Tänk vad många som skulle slipa amputera magen om de fick vettig vägledning! Det är just detta som stör mig, INGEN nämnde detta som en möjlig lösning!”  -Oliver

-”Hej! Och TACK! För mig har polletten precis trillat ner. Jag träffade min första dietist när jag var 8 år. Hon sa – ät mindre och rör dig mer, och satte mig på en fettsnål kost med mycket stärkelse. Sedan dess har jag varit hungrig och blivit tjockare, tjockare och tjockare. I dag är jag 40 år och har äntligen kommit över min fettskräck. Jag har aldrig mått bättre. Det är dags för rikgit mat.” -Alexandra

-”Mycket bra skrivet, Jonas!
Med en cancersjuk mamma och ett jobb som kostrådgivare (www.smartamaten.se) kan jag bara hålla med. Fram för bättre kostråd för barnen, för de vuxna och för de som drabbats av sjukdom! ” -Åsa Jakobsson

-”Fy fuck va bra skrivet. Önskar jag hade detta flödet då jag argumenterade med en dietist som tycker vår dotter ska börja äta margarin och dricka välling för att få i sig alla näringsämnen och RÄTT fett! Det är som att prata med en vägg. Hon har nu skickat hem en del studier till oss som ska visa att hon har rätt.” -Jonathan

-”Helt underbart skrivet. Hoppas att du får många som lyssnar på dig och lär. Har nyligen begravt min far pga att sjukvården tyckte han kunde leva på deras näringsdrycker (läs extra sötad saft) när han fick svårt att äta. Trots den kunskapen jag har (är kostrådgivare) och försökte dela med mig av så vågade han inte gå emot sina läkare och dietisters råd och det blev hans död. Jag hoppas fler patienter och anhöriga slipper uppleva den hopplöshet jag kände under alla hans sjukdagar.”  -Camilla

-”Tack Jonas för att du tar upp den här debatten.
Vi är många som farit illa under många år pga de felaktiga kostråden.
Jag själv kom inte överens med diabetessköterskan när det gällde vilken kost jag skulle äta för att bromsa min begynnande typ2-diabetes, hon förordade tallriksmodellen som enda tänkbara.

Jag vann, eftersom jag inte ens behöver gå dit längre :-)
Stackarn blir utan patienter om alla äter som jag dvs LCHF.” -Margareta

-”Mycket bra skrivet! Tog striden med mina barns förskola som serverar lättmjölk och Becel till min stora frustration och ilska. Det svar jag fick var Livsmedelsverkets rapport ”Bra mat i förskolan” som på allvar skriver att oboy och macka är bra frukost som man kan servera två gånger i veckan?! Jag blev så arg att jag kokade! Men man kämpar i motvind, det är kommunens bortvillade inköpare som får bestämma och inte någon som har någon egentlig koll på vad man borde äta för att få vara frisk. Jag frågade också om jag kunde köpa dit riktiga helprodukter men fick blankt nej. Bra att du lyfter frågan, vill också ha revolution! ” -Sara

-”Grymt bra skrivet Jonas!
Jag har själv testat alla möjliga dieter och att följa dietisters råd för att gå ner i vikt. Hur jag än åt, 3 gånger om dagen, 6 gånger om dagen, tallriksmodellen och fullkornspasta. Två saker hände; 1) Jag gick ner i vikt en stund men tappade ofta i blodsockernivå och hittade mig själv vid godishyllan eller ätandes en smörgås på kvällen. 2) Jag gav till slut upp och gick upp igen.

Jag googlade, läste, frågade och tog reda på mer. Testade LCHF och kilona rasade. 23 kg lättare, men framför allt! Fan så bra jag mår! Inga blodsockerdippar, humöret, hyn, träningsorken. Allt är på topp!

Att säga att det inte finns forskning inom området är en ren lögn. Inte bara finns det forskning. Det finns större och bättre forskning. Tester gjorda på över 10 år med flera hundra testpersoner, kontra de vinklade testresultaten som Livsmedelsverket lutar sig mot.

OM det nu varit så att forskningen varit tvetydig och oklar hade jag kunnat acceptera att ett statligt verk säger ”Forskningen är tvetydig, vi håller koll men ändringar inga rekommendationer i nuläget” – Men så är inte fallet, och det är väl precis vad Jonas skriver! Så att luta sig mot att viss forskning säger si, en annan säger så gör att man missar det viktigaste när du synar en forskningsrapport. Vad har rapporten för validitet??? Tack för en fantastisk blogg ” -Mattias

-”Ja visst är det dumheter. Min mamma klarar att hålla sin diabetesdiagnos en armslängs avstånd, därför att hon i princip äter LCHF med lite kolhydratfusk OCH håller långtidssockret perfekt, vilket gör att läkarna inte kan med bästa vilja i världen sätta in tabletter eller insulin. Däremot vågar de inte ta bort ”diagnosen”, därför att om man en gång fått diabetesdiagnos, har man för alltid kvar den :) ”-G

-”Sen finns det ju vi som är legitimerade dietister men som ändå har valt ett annat yrke eftersom vi inte kan sitta och säga till sjuka människor att de ska äta margarin och mjölmat. Just av den anledningen att vi inte tror på de kostråden och aldrig själva skulle leva efter dem! Jag vill också se ett paradigmskifte, då skulle jag gärna jobba som dietist igen och känna stolthet över mitt yrke! Det kan jag absolut inte göra som läget är nu med de rådande kostråd som SLV står för!. -Linda B

-”Tyvärr finns det många, tex. min morfar som tränat aktivt alltid, är läkare och därför ätit fettsnålt enl rekomendationerna hela sitt liv, som trots fin figur och god kondition vid 73 år får kranskärlsopereras akut pga åderförkalkning i hjärtat.
Åderförkalkning kommer inte göra dig sjuk idag utan lagom till din pension, att du inte är förkyld vid 25 hjälper tyvärr inte mot sjukdom senare i livet. Alla kolhydrater du äter idag kommer ge dina kärl skador på sikt, det är inget du märker förrän det är ”för sent” och förkalkningen är ett faktum!” -Helena, läk stud

245 kommentarer hittills.

Jag har aldrig varit med om att det har strömmat in kommentarer, i den mängd och takt som det gjort hittills, efter mitt inlägg om svenska kostråd och dietister!

Just nu är jag uppe i 245 kommentarer här på bloggen. Och över 32000 besök.

På Facebook och på Twitter är det samma hausse och intresse.

Den absoluta majoriteten av all respons är i översvallande favör, och många vill dela med sig av sina egna skrämmande erfarenheter av möten med dietister, sjukvård och därtill relaterad sjukvård. Den här frågan har legat och pyrt hos många!

Jag hinner inte riktigt med att svara på alla kommentarer just nu, och inte på det sätt som jag önskar, så att jag kommer att skriva en uppföljning imorgon, där jag går igenom de vanligast förekommande frågorna samt de invändningar som framförs.

De roligaste kommentarerna är ändå ifrån de som undrar vilken utbildning jag har, som ifrågasätter min kompetens, och som inte tycker att jag ska uttala mig såvida jag inte själv är dietist! För hur kan man veta något om sakernas tillstånd annars?

De argumenten är lika underliga som att påstå att de enda som får kritisera och ifrågasätta religion är utbildade präster. Och att de enda som får ha en åsikt om barn är de som redan är föräldrar.

Tillbaka imorgon efter en lång simtur i Röda Havet!