Rehab i rekordfart med STAC!

10 dagar post-op går jag helt besvärsfritt och utan vare sig smärta eller stelhet! Hade ni sett mig promenera så hade ni inte kunnat gissa att det bara var en dryg vecka sedan som jag opererade båda höfterna och fortfarande har stora bandage på framsidan av låren.

Jag har anammat den beprövade filosofin att lite är bättre än inget alls och mycket är bättre än lite. Med den litanian i bakhuvudet och en vägran att anpassa mig till det minsta motståndets lag så har jag varit i gymmet varenda dag sedan operationen. Jag har naturligtvis kört mina rehabövningar med släpande hälar åt alla olika håll och diverse lyft med mera. Dessutom har jag på eget bevåg, naturligtvis, lagt in andra övningar allt eftersom jag känt att det funkar och inte stressar höfterna.

Förutom den rena rehabträningen så har jag varje dag kört chins, dips, hantlar på boll, romerska ringar, axelmobilisering, bålstyrka samt stakmaskin och armcykel. Jag har blivit väldigt mycket starkare i alla övningar sedan jag började seriöst med det här styrkeprogrammet för en månad sedan. Jag kanske hoppar över triathlonsäsongen och går direkt på Luciapokalen!

Jag har flera olika personer inkopplade på min rehab och på min generella fysträning. Jag har alltid trott på att fitness och prestation måste vila på en bas av hälsa. Och hälsa kan definieras på många olika sätt. Ett kan vara som strukturell hälsa. Ett annat sätt att beskriva hälsa kan vara biokemisk och metabol hälsa. Och ju äldre man (jag) blir desto viktigare och mer angeläget är det att investera tid i den hälsobasen.

Joakim Lark på Frisk i Praktiken är den sjukgymnast i Borås som har mest erfarenhet av CAM/impingement och han kommer på Dr Leif Swärds inrådan att styra takten på min rehab och vad jag tillåts göra. Han har med andra ord en ganska styv uppgift framför sig då jag gärna hade testat att till och med springa redan denna veckan om det bara var upp till mig! Dessutom jobbar jag dag till dag med Anetth Lindström på PT-huset och det är också där som jag kör min styrka. Anetth är min PT och hon känner mig sedan länge och är van vid mina koleriska utbrott och kan trycka på rätt knappar när hon behöver. Dessutom är hon en grym massör!

Sedan många år har jag också konsulterat Markus Greus i Borås. Markus är en fantastiskt kunnig person, sjukgymnast i botten, men numera verksam som postural terapeut. Det innebär att han jobbar med att neutralisera dålig hållning; hållning som kan framkalla besvär och skador. Det gör han genom att analysera hållning och rörelsemönster och därefter konstruera ett program som man får jobba med. Nästan alltid utgår övningarna ifrån att stärka höftböjarna och rhombhoiderna i överkroppen; alltså kroppens djupt liggande hållningsstruktur. Vi har alltid varit frustrerade över viss dysfunktion i mina höfter och nu vet vi ju varför det har varit så! Jag har använt Markus övningar av och till under 10 år och hans övningar är ett av skälen till att jag på det stora hela hållt mig skadefri! Medfödda defekter undantagna:)

För lite drygt tre år sedan kom jag så i kontakt med Joakim Dettner och hans team nere i Ronneby. Dettner är i grunden naprapat och doktorand i idrottsmedicin och har en gedigen och bred kunskapsbas över hela spektrumet av hälsa, träning, funktionalitet, näringslära och livsstil. Nu driver han och hans team STAC. STAC står för ”Scandinavian Top Athletic Center” och är en av de mest kompletta anläggningar jag sett för högprestationsträning.

Joakim Dettner är en ”no-bullshit”-person av yttersta rang och han skräder inte orden när man konsulterar hans tjänster. Med andra ord; man åker inte till honom för att höra hur duktig man är och få reda på vad man redan vet om sig själv. Vill man det så får man ringa hejaklacken istället.

När jag så gjorde min första analys hos honom i slutet av 2008, i början av min skadeperiod som nu visat sig bero på CAM/impingement, så blev jag således en aning störd initialt. För hur mycket kan vara fel när man vinner medaljer på EM och VM i triathlon och aldrig är sjuk och ”skadad”? Inte för att det var så mycket som han egentligen hade att anmärka på men återigen, vill man utvecklas ifrån en redan mycket hög nivå, så är det de små detaljerna och de svaga länkarna i en kedja som måste bli bättre. Och då Joakim inte hade något behov av att berömma mig för det som jag redan själv visste att jag var duktig på, så satte han fingret i ögat på mig med det som han tyckte var undermåligt.

Nu ska man ju vara medveten om att idrottsmän är högst specifika i sin idrottsutövning och i sitt kunnande. Haile Gebreselassie, Michael Phelps och Zlatan är alla världsstjärnor men också helt olika i sina anatomiska och fysiologiska styrkor och begränsningar. Det är med andra ord inte alltid relevant att ”kunna” allting, speciellt inte om förkovran av nya färdigheter går ut över gamla, och kanske viktigare, färdigheter.

Under hösten och vintern 08/09 körde jag så mycket med Dettners program och den styrka och funktionalitet som jag utvecklade är en av anledningarna, sett i efterhand, att jag ändå tävlade på relativt hög nivå under 09-11(två segrar i Ö till Ö, vinnare av proffsklassen i Superfrog Half-IM, tvåa i Ultraman-VM, vinnare av SOS Triathlon, Gbg Tri, med mera) trots att jag hade en tickande dysfunktion som bara blev värre och värre.

Eftersom jag ser den här operationen och efterföljande rehabilitering som en nödvändig helrenovering så kommer jag återigen att ägna en stor del av våren med ett program ifrån STAC. Min övriga träning och postural terapi kommer att anpassas och utvecklas parallellt med STAC-träningen.

Jag kommer att köra deras så kallade ”custom made”, en tjänst som utgår ifrån en grundläggande och fortlöpande analys av styrkor och svagheter i funktion och anatomi avseende rörlighet och styrka. För att gå in i min post-op fas så fit som jag bara tänkas vara så var jag nere hos Dettner tidigare i vintras och påbörjade träningen.

plankövning på växelvisa ben med horisontalrörelse i höft

plankövning på växelvisa ben med horisontalrörelse i höft

Efter den första analysen Dettner gjorde på mig i Ronneby så var det väldigt uppenbart att jag hade stora problem då mängder av muskulära skyddsreflexer var aktiverade och framför allt var det min höftrörlighet och funktionalitet som var hämmad.

Vid återbesök bara några veckor senare, och efter idogt tränande med Anetth på PT-huset, så var det långt bättre!

Planen är nu att spendera en vecka i Ronneby under våren och intensivträna under Joakim Dettners regi och varva det med behandling och triggerpunktsmassage. Han torterade mig något fruktansvärt senast jag var där, och det hjälpte! Det är ingen som har sagt att det ska vara lätt!

Kolla gärna in deras utbildningar och tjänster!

Tuff träning

Är trött ikväll. Satt och somnade vid maten och hade så när doppat näsan i min fisktallrik om inte jag hade blivit så kladdig.
(mycket riktigt, jag orkade typ två meningar och skriver nu resten på morgonen efter, 10 timmars sömn rikare:)

Många långa dagar och mycket output under de senaste månaderna. Samtidigt som man bygger fitness så bygger man också trötthet. Nu får jag passa mig så det inte tippar över.

Idag sprang jag och Jojje 20 kilometer på en rejält fuktig landsväg längs prunkande kaffebuskar och grönkletig djungel. Det var varmt även då vi började löpningen strax efter kl 07. Jag kände mig stark och lätt men med ackumulerad trötthet i benen. Nu sprang vi inte så fort, mellan 4.30-4.45, men i stark kupering och mycket fukt med sparsamma vätskepauser. Jag hade en behaglig puls på cirka 130 i snitt så det var en löpning gjord på rätt sätt.

Svettigt värre och ombyte till Starbucksfika!

Svettigt värre och ombyte till Starbucksfika!

Efter en bit banan- och valnötsbröd med avokado på så simmade vi i poolen. Jag körde 3300 yards vilket är samma som 3000 meter och jag simmade bland annat 30×50 med var tredje max.

Efter den synnerligt effektiva morgonen så käkade vi en stabil brunchomelett på Lava Java och hade det allmänt mysigt i havsbrisen.

Jag och Elin är pratar om hennes simträning som går från klarhet till klarhet!

Jag och Elin är pratar om hennes simträning som går från klarhet till klarhet!

Träningen avslutades med 60 km cykel med fokus på sittställning och materialcheck och det utföll till belåtenhet! Jag sitter väldigt bra och bekvämt på min Canyon.

Money shot i TT-position.

Money shot i TT-position.

Svettiga och nöjda med varierande grader av nedbrutna ben och blodsockernivåer vid träningsdagens slut.

Svettiga och nöjda med varierande grader av nedbrutna ben och blodsockernivåer vid träningsdagens slut.

Nu blir det strax en tretimmarscykling och sedan jobb på det. Vi behöver få undan en del planering inför helgen och allmänt mailande. Det blir några timmar på Starbucks då huset vi bor i tyvärr har ett minst sagt instabilt Internet.

Träning dag 7/60

2 oktober                 Borås

Var riktigt trött idag. Och jag visste det innan så jag tog den här dagen som en återhämtnings- och vilodag i flera avseenden. När man släpper ned garden efter att ha kört på turboväxeln så blir i alla fall jag tröttare innan jag blir bättre. Så jag simmade bara lite lugnt och kunde kort konstatera att jag var precis så off som jag misstänkte:)

Det värsta är att mina ben är helt förstörda. Och då menar jag HELT förstörda! Vet inte vad men misstänker att Crossfit-passet i kombination med resa, stående och cyklingen i går slaktade mina insidor och vänster baksida. Jag vill amputera och köpa nya.

 -25 min simning, 1100 m i lugna 50;or frisim/ryggsim

Snapshots från Italien

Igår gick jag upp tidigt. Tidigt för att vara på semester. Jag klämde en café americano i restaurangen innan jag grenslade min Canyon och cyklade de 12 milen till Sirolo. Magisk cykling. Magisk dag. Jag kanske stannar här.

En enkelriktad gata hindrar aldrig en italiensk cyklist. Skyltar ska ses mer som rekommendationer än regler.

En enkelriktad gata hindrar aldrig en italiensk cyklist. Skyltar ska ses mer som rekommendationer än regler.

 

Typisk italiensk cykelfrukost två timmar och sju mil in på träningen

Typisk italiensk cykelfrukost två timmar och sju mil in på träningen

 

Typisk italiensk väg och annalkande backe när man är på väg att bli trött

Typisk italiensk väg och annalkande backe när man är på väg att bli trött

 

Typisk italiensk strand i Sirolo.

Typisk italiensk strand i Sirolo.

Riccione

Jag är på semester. Typ. I alla fall om det innebär att jag är här med en käresta, äter mycket buffet och blir brunare för varje dag.

Fast jag är dålig på semester. För jag har inte direkt något jag vill vara ledig ifrån. Så det blir en del motionerande här också. Igår blev det +2 timmar på cykeln i kullarna ovanför Riccione/Rimini med temperaturen närmandes 40 grader. Sedan blev det en halvtimmes simintervaller i havet och på kvällen blev det en halvtimme styrka/pilates/yoga på stranden.

Idag blev det en löpning fram och tillbaka till den berömda simanläggningen där jag kokade mig igenom 2000 meter i den 32-gradiga utebassängen. Poolen var dessutom full av genuint talanglösa individer som envisades med att bröstsimma i ultrarapid. Crawlbana är tydligen ett okänt koncept här nere. Endast Japan verkar ha en befolkning som generellt sett simmar ännu långsammare än här. Japaner står till den milda grad still i vattnet att man tror att de är konstinstallationer. Som en blötare form av tai chi.

I övrigt älskar jag Italien. De är ogenerat exhibitionistiska och tumultariska och älskar sin mat och sitt vin. För att inte tala om sitt kaffe! Jag dricker extra mycket kaffe här. Det gör man i Italien. På stranden blir det dessutom en bomboloni på eftermiddagen. Det är som LCHF fast med mer kolhydrater.

Vrickad, stukad och trasig

Jag är hemma i Borås. Efter 15 mil i taxi och 65 mil i bil.

Jag vaknade upp i morse och kunde inte stödja på vänsterfoten. Det kom en akut smärta inifrån fotleden när jag lade vikt på benet. Det släppte något när jag väl vågade stå rakt men det kom ilningar och hugg då och då när jag gick runt. Antagligen vrickade, stukade eller sträckte jag ett ledband eller ligament vid något av alla de tillfällen som fötterna halkade, gled eller klämdes under de 16 eller så timmarna som vi ägnat åt att trampa runt bland stenblocken under de tidigare dagarna.

Fuck. Det kändes inte bra. Det kändes inte bra att lämna Jojje ensam. Det kändes inte bra att kliva av nu när den fina löpningen skulle till att börja. Det kändes inte bra missa det storslagna och vackra. Men framförallt kändes det inte bra i foten. Det kändes alldeles för jävligt om jag ska vara ärlig. Bara en ärkeidiot hade sprungit vidare.

Pratade precis med Jojje. Han var lyrisk över dagen. RIKTIG löpning, tydligen. 53 km inklusive någon felnavigering. Åh vad jag önskar att jag varit ute där med honom. Han är stark. Mycket starkare än han själv tror. Förvaltar han sitt kapital bra så gör han sub-9 i Frankfurt och kvalar till Hawaii i sin age-group.

När jag får möjlighet ska jag åka upp till Funäs och springa de tre återstående etapperna. Nu ska jag dricka vin.

Perfekt dag

Lång lång sovmorgon och mjukt uppvaknande efter nästa 11 timmars sömn med flera sköna omsomningar i morse. Tittade på halva ”Road to Perdition” i sängen igår innan jag för gott stängde ögonen över den här midsommaraftonen. Elin hade redan somnat ifrån filmen en bra bit innan mig. Detta säger mer om hur trötta vi var och ska på intet sätt ses som en kritik emot den cineastiskt högkvalitativa filmen med Tom Hanks i huvudrollen.

Drack kaffe och åt lite fet youghurt med jordgubbar innan jag låg på soffan och växlade mellan Discovery Channel och en gammal Runner´s. Vid 13.30 drog jag igång det första passet och det blev fyra knallhårda stavgångsintervaller uppför Halénsbacken. Mina lungor kändes vida och djupa idag och jag var med. Det blev min bästa serie någonsin och ett testament till att Vo2 och kardio är riktigt riktigt starkt, högt och gott för tillfället.

Stretch, dusch och puss innan jag gjorde en shake på frukt, ägg, avokado, spirulina och annat kromosomhöjande innan jag åkte till kontoret för några timmars sorterande av papper. Dock helt avstressat eftersom det är helg och illusionen av att världen står still skänker ett lugn och känslan av att man kan komma ikapp.

Träning nummer två avhandlades på Kype med Tomas. Det blev 15  varv aquathlon i 5-4-3-2-1 ordning med stegrande fart och hög puls. Grymmaste träningen!

Med alla endorfiner i ordning ställde jag bilen hos Elin, tog en halv flaska Amarone och promenerade i splendid isolation genom kvällssolen till kontoret via Ica City där middag upphandlades. Det blev oxfilé o sallad samt annat.

Nu har jag suttit här o kollat SVT Play medans jag mailat, kvitterat och klistrat samtidigt som Bruce spelat bakom.

Riktigt bra dag,

food for thought

food for thought