Jag är äntligen igenom Vänern. Men det satt hårt åt.

(från min FB i förrgår) 14-15 m/s rak motvind i flera dagar. Vår underbara båteskortsfarbror Stig (en riktig Vänernveteran som fiskat här i hela sitt 71-åriga liv) har som policy att inte köra ut om det är mer än 10 m/s. Men vi chansade o det var på gränsen när vi åkte till Bockholmen o gårdagens avslut. Det blåste snabbt upp värre o vinden vände mot sydväst så att den hade hela 22 km öppet vatten att bygga.
Jag simmade i totalt kaos i 5 km, 1.20 tim till Alholmen och sedan kände vi alla att det kostade mer än det smakade. Jag simmade mer upp o ned än framåt o båten kunde knappt se mig mellan vågorna.
På vägen tillbaka studsade det rätt bra, filmen gör det knappast rättvisa när vi slog de största vågorna! Stackars @nettlind har rätt ont i rumpa o rygg ikväll:)
Imorgon börjar jag simma 05.00, tydligen den enda tid som vinden inte ska blåsa fuckin full force gale! Stig ställer upp igen!
Kom igen nu vädret FÖR HELVETE! Ge mig en enda dag av samarbete här.

(från min FB igår) Vi gör precis ALLT vi kan för att klara det här nu. 
Sverigesimmet dag 38 började så här. I sol. 05.30. Fortfarande blåsigt o med vågor men ändå positivt. Men på fem minuter vände det och ett jävla oväder drog in. Svarta moln. Storm. Hög sjö. Ösregn.
Kaos. Upp i båten. Fullt ställ in till hamn. Frysa som en hund. Vänta in följebil. Mycket kaffe. Höga svordomar. Ve och förbannelse.
Nu är vi på väg ut. Igen. Till samma GPS-koordinat.
SMHI kan dra åt helvete.

(från min FB igår)  Jag klarade det! Vänern är avklarad. Men det var på håret. Efter att fått avbryta första simningen under stormen, fryst som en hund o blivit nedregnad i båten, så är det ingen självklarhet att ta åka tillbaka ut o sätta på sig de blöta grejerna…
Det var lika miserabla förhållanden som innan men vi hade inte utrymme för några fler avbrott. Jag-skulle-i-mål-till-varje-pris!
Det tog tre och en halv timme. Oavbruten simning med avbrott endast för två drickapauser i vattnet samt ångestattacker med våldsamma känsloyttringar. Vattnet har droppat till 15 grader och jag var helt lost i slutet. Det var en så’n lättnad att äntligen ha korsat Vänern att jag hade okontrollerad gråtfrossa med skakande tänder en bra stund efteråt.
Colting-Vänern 1-0!

Nu är jag faktiskt i Trollhättan! Simmade ytterligare en etapp igår och är nu ikapp med schemat!