Jag trodde att ortorexi- och Fredagsmysdebatten hade ebbat ut. Jag hade inte för avsikt att skriva mer i ämnet. Men så ringde man ifrån SVT Debatt och ville ägna stora delar av kvällens program till ämnet, med mig som en av gästerna. So here we go…
Jag har varit med i några debattprogram tidigare och det kan bli lite hur som helst. Det är ju inte ett forum där det finns utrymme för nyansering, långa resonemang eller en uttömmande argumentation. Det hänger mycket på hur ämnet vinklas av redaktionen, vilka andra som är gäster, debattklimatet och tidsramen.
Så med risk för att jag inte kommer att få sagt allt som jag vill säga ikväll så har jag formulerat några tankar, invändningar , svar och argument som jag känner är centrala för diskussionen som sådan.
-Ska man inte ta ortorexi på allvar?
Jo, psykisk sjukdom är alltid allvarligt och ska behandlas därefter. Men diagnosen är kanske överflödig då alla typiska ortorektiker uppvisar anorektiska drag. Ett självskadebeteende har inget med hälsa eller medvetet ätande att göra. Psykisk sjukdom kan manifesteras på många olika sätt men man blir inte psykiskt sjuk av att springa i skogen för mycket och man blir inte sjuk av att ha ätit för många avokado. Vårt samhälle lider av diagnoshysteri där allt som faller utanför normen ska diagnosticeras som någonting. Och om vi pratar om psykisk sjukdom i allmänhet så har ju faktiskt ökande grad av motion samt bättre matvanor en läkande och lugnande effekt.
-Är Fredagsmyset verkligen så skadligt för oss?
Nej kanske inte det men Fredagsmyset (som också blir Onsdags-, Lördags- och Söndagsmys…) får stå som en symbol för en alltmer stillasittande livsstil som hyllar det passiva och konsumerande umgänget. En generation barn associerar kärlek, värme och familjenärhet med smaken av sött och med sockerkickar. Vem Fredagsspringer med familjen? Inte många. Och de som gör det betraktas med skepsis av Fredagsmysarna under muttrande kritik som ”usch vad de pressar sina barn”…
-Är det inte viktigt att familjer får slappna av tillsammans i soffan då?
Nej, verkligen inte. Varför? Levde alla familjer upp till för alldeles nyss sämre liv tillsammans bara för att inte Idol och lösgodis fanns? TV´n har funnits i två generationer och vi har aldrig spenderat mer tid framför den än nu.
-Ska man inte få unna sig då?
Ska det inte vara gött att leva? Jo verkligen! Man kan unna sig själv och sina närmaste att må FÖRBANNAT BRA tycker jag genom att inte anamma en livsstil som hyllar det passiva livet.
-Det är inte normalt att träna varje dag?
Jo, det är det verkligen! Vi är ett fysiskt djur och ett av naturens främsta konditionsfenomen. Vi är naturens främsta distanslöpare! Vi bär på anlagen av tiotusentals generationers förfäder som var samlare, jägare, vandrare och nomader. Normalt är att vara aktiv varje dag, hela dagen. Onormalt är att sitta still. Absurt är att sitta still och förvänta sig att man ändå ska må bra.
-Man måste ju vila också!
Precis. Det ska man göra. Genom att sova ordentligt på nätterna vilket ironiskt nog är ett problem för många då deras hjärnor är överstimulerade och kroppen understimulerad. Men vilodagar i en redan extremt passiv livsstil? Herregud, varför?? Inaktivitet föder passivitet. Passivitet föder uppgivenhet.
-Folk har inte tid. Man kan inte ge sådana råd.
Tiden är exakt densamma som någonsin tidigare. Prioriteringarna är annorlunda. Det är en enorm skillnad på att säga det som folk vill höra och det som de hade behövt att höra.
-Träningsstressen är så stor idag!
Jag håller inte alls med. Lösgodisstressen är däremot sjukt stor! Men om man känner dåligt samvete över att man inte tränar så innebär det att ens intuition åtminstone fortfarande fungerar. Däremot är utseendefixeringen stor men det är ingen som säger att man måste köpa Veckorevyn eller kolla på Top Model.
-Det är sjukt att må dåligt över missad träning!
Verkligen inte! Lika lite som ett djur i bur mår bra så mår det mänskliga djuret bra av inaktivitet. När man mår dåligt av ett inställt pass så är det det mänskliga djuret inom oss som skriker att det behöver NATUR omkring sig. Det behöver RÖRELSE. Det behöver SYRE! Försök att att inte andas på några minuter och se hur syrebrist verkligen känns…
-Det ska vara roligt att träna.
Absolut inte. Det ska inte vara roligt. Och säger man det till folk så lurar man dem! Därför att vi tränar inte och lever aktiva liv därför att det är som att åka karusell på Liseberg. Det är inte lustfylld underhållning att springa. Tvärtom, det är ganska jobbigt att göra goda val! Träning är inte kul. Men det har andra och långt viktigare värden! Att leva ett aktivt liv bygger självförtroende och självrespekt. Det bygger en acceptans för den egna kroppen. Det ger en mening och ett mål. Det ger ett syfte och ett sammanhang. Och, inte minst, det erbjuder den oerhört viktiga känslan av självbestämmande! Ingen behöver vara ett offer i sin egna kropp. Att veta att man genom sina val faktiskt kan påverka sig själv och andra är enormt jag-stärkande. Vad JAG gör spelar roll för hur JAG mår och jag väljer att välja.
-Det viktiga är vardagsmotionen.
Trams. Ett bra sätt att garantera någons misslyckande är att ge de råd som inte fungerar. I ljuset av allt stillasittande så är vardagsmotion och promenader inte ens i närheten av tillräckligt för bestående förändringar och uppfyllande av potential. Och det är inte inspirerande heller. När man ger någon mediokra och otillräckliga råd så upplever individen att det inte spelar någon roll. Så varför inte bara ta en kaka till isåfall?
-Lätt för dig att säga. Alla har inte samma förutsättningar.
Jag var sämst i klassen på att springa som tioåring. Jag var en av de sista i klassen som släpptes ut till stora bassängen i simundervisningen. Ändå kom jag att bli en proffsidrottare med 6.9 liter i syreupptagning och med flera VM- och EM-medaljer. Ingen föds till stjärna. Men ingen föds heller till offer. Det finns inga ovanliga eller extraordinära människor. Det finns bara vanliga och ordinär individer som med träning kan åstadkomma ovanliga och extraordinära saker. Det enda vi behöver är tid och repetition. Och inspiration!
-Smärta, obehag och press är negativt.
Helt fel. Vem har sagt att livet ska vara en Disneyfilm? Det gör ont att leva. Och smärta är en naturlig komponent av vår tillvaro. Precis allt som har ett värde i våra liv har stora inslag av smärta, tröskel, motstånd, trötthet och press. Att odla ett förhållande, att vara gift. att vara förälder, att vara någons barn, karriär och yrke, utbildning, kreativa processer, ledarskap, politiskt engagemang, personlig utveckling, idrott, etc etc etc. Allt detta är emellanåt jobbigt, hårt och utmattande. Men vi är stolta över det. Vi är stolta över att inte ha gett upp även om det var hårt ibland. Samma sak gäller hälsosträvan, träning och medvetet ätande. Jobbigt som fan, ibland smärtsamt men i slutändan värt varenda sekunds engagemang.
-Man behöver inte oroa sig så för sina matvanor.
Jo, det behöver vi verkligen! I ljuset av allt vad vi vet om besprutning, kemikalier, tillsatser, dålig djurhållning och gudvetvad så ska vi vara mycket mer militanta! Mycket av det som säljs i affären fanns överhuvudtaget inte alls för 50 år sedan. Eller så fanns det inte i den formen eller producerat under de förutsättningarna. Så vi ska inte bry oss mindre och lita blint på margarindränkta och Dödsskallemärkta Livsmedelsverksråd utan vi ska bry oss MYCKET MER!
-Riskerna med överdriven träningshysteri och för noggrant ätande är stora.
Ja, man kan bli väldigt trött på kvällarna samt känna ångest över val man tvingas göra som är under ens standard. Men man dör inte i förtid. Det gör man däremot av livsstilsrelaterade hjärt- och kärlsjukdomar.
Jag hade gärna skrivit mer men eftersom jag sprungit (tränar ju ve och fasa, både morgon och kväll:) och inte ens duschat än så är det hög tid för mig att ge mig iväg.
Jonas Colting - Hälsokonnässör 
Tycker du fått ihop argumenten och retoriken bra. Men debattprogram går ju ut på att skrika sin åsikt högst, inte att få andra att lyssna. Korta ned dina ställningstaganden så kommer du kanske få prata till punkt
Tror kanske de kommer ta upp bilderna på unga tränings och kostfokuserade vältränade killar och tjejer som sprids på instagram och försöka vända det till något negativt, ala Friendskampanjen vägra selfie…du kanske borde fundera på hur du ska angripa det med argument…lycka till ikväll!!
Tack Jonas!
Träning är som du skriver inte alltid roligt, alla pass är inte roliga – men många är särskilt de när man känner hur mycket bättre man blir ! 😉
Jag önskar ofta att jag fortsatt leva ett träningens liv och inte under 10-15 år blivit soffpotatisen med fredags, lördags, söndags och onsdagsmys….
Det är inte lätt att rätta till nu vill jag lova…….:(
Kör hårt !
W
Kanon Jonas jag tror att vi invigda får leva det rätta livet
Dom borde läst på bättre om ortorexi, din okunskap är ganska pinsam. Klart att träning ska vara roligt, testa att dansa, träna body combat eller något annat som oavsett du vill eller ej får ett leende att smyga fram. Ortorexi är inte samma sak som anorexi, ortorexi är när man helt enkelt slutar att umgås med vänner för man ska träna, inte kan äta på restaurang för man vet inte vad för varor som använts för att tillaga maten, när familjen/flickvännen kommer i andra hand för att du ska träna osv. Du som atlet borde ha vetat bättre och jag hoppas att du i framtiden blir lite mer ödmjuk och eventuellt börjar lyssna på de som vet vad de pratar om! Lycka till med din träning och jag hoppas att du hittar något du tycker är kul istället för att tvinga dig till att springa som inte lät som något du tycker är speciellt kul! Med vänlig hälsning, Caroline
Du verkar förvirrad i din retorik. Jag tror inte att din definition av ”roligt” är samma som min. Jag använder hellre värdeord som tillfredställse, självkänsla och syfte.
Du i ägde svt debatten!
Efter att ha sett kvällens program så har jag egentligen bara en invändning mot det du säger och skriver, att saker och ting inte är kul. Klart att det ibland bär emot i både träning och liv ibland, men att kategoriskt säga att det inte är kul att träna eller leva i ett förhållande låter som en lite sorglig inställning. Att det inte alltid är kul och att det ibland tar emot kan jag dock hålla med om. ( vilket du ju faktiskt skriver lite längre ner, men som inte kom fram på debatt )
Det som dock blir ett problem i dagens samhälle och de sociala medier vi omger oss med är som någon vettig människa beskrev det i P4 härom dagen. Nämligen att man inte bara vill vältränad, man vill äta rätt också, och vara duktig på att baka cupcakes och pyssla och renovera och inreda och resa och mecka och vara familjefar och och och och. Man vill allt samtidigt och missar att de som driver bloggar etc oftas bara är bra på en sak, men då de inte är elitidrottare eller proffskockar utan grannen och vanliga Svenssons så missar man detta.
När jag växte upp var informationen jag kunde få om exempelvis kroppsbyggare böcker på biblioteket med Arnold S och han kunde man ju ändå inte jämföra sig med så det mådde man inte dåligt över. Nu ser man grannfruns instagramflöde där hon på 3 månader går från höggravid till tvättbräda och då är det svårare att inte jämföra och få ångest. ( har inte ångest för fem öre utan försöker belysa min poäng med skillnaden i vad vi jämför oss med )
Hej Jonas! Här kommer lite egna åsikter! Bra diskuterat ikväll på debatt, tyvärr störde du min skönhetssömn men det var du värd!
Grundbilden hälsa för mig är en bra balans mellan psykisk och fysisk stabilitet. När man kombinerat de två och funnit en god balans mellan dem så har man en god hälsa!
Min hälsobild har liksom din Jonas, alltid präglats och präglas av fysisk aktivitet. Bandy på kvarteret, fotboll och stakning på längskidorna redan som liten. Idag är jag 18 år och elitsatsar mot min idrott längdskidåkning, och då är just hälsobilden något man känner av väldigt tydligt.
För att kunna prestera och utvecklas måste alla delar fungera. Det går inte att nöta på med träning 600 timmar på ett år utan att vila, äta bra, ha bra omgivning och ibland koppla bort grenspecifik sport för att bibehålla motivation.
Som idrottare strävar man ständigt att bli bättre i sin idrott; för att se hur bra man kan bli helt enkelt! Återigen, balans är ordet man ständigt strävar efter!
Men vad händer då när man inte har balans?
Hälsohets och ortorexi var för mig tidigare ett okänt ord. Att sträva efter att må så bra som möjligt är väl jättebra! Och det är väl en grundutsättning och strävan i vårt liv! Men var går gränsen egentligen?
Och hur kan den där fokuseringen på att må bäst göra så att så många idag mår sämst?
Jag kan säga att jag förstår på ett sätt. Jag förstår att många idag hälsohetsar, media är större än någonsin och hungriga unga ögon surplar i sig allt man läser.
Jag tycker det är kul i sig att idrottandet har fått sig ett uppsving och att fler och fler människor väljer att svettas och hitta mål i sin vardag men det jag inte kan förstå är att så många känner en stress, en press och mår dåligt av något som man kan må så bra av. Någonting är snedvridet!
Personligen har jag alltid funnit mycket glädje och inspiration i mitt idrottande och genom det tror jag också att jag lärt mig mycket om mig själv, både fysiskt och psykiskt. Som idrottsman är kroppen din bästa vän och psyket och fysiska formen går ständigt hand i hand.
Jag tycker det är skrämmande att omkring 100.000 svenskar har idag en konstaterad ätstörnings-diagnos, Var 5:e sjuårig flicka vill gå ner i vikt för att ”bli mer nöjd med mig själv”, Var 3:e ung kvinna mår psykiskt dåligt på något sätt och var 8:onde tjej mellan 14-18 bantar med metoder som att äta bantningspiller eller stoppa fingrarna i halsen.
Som sjuåring hade jag kul i skidspåret, jag tränade aldrig så att det gjorde ont eller för den delen tänkte speciellt vad jag stoppade i munnen. Ett bra förhållandesätt till fysisk aktivitet och mat tror jag påverkas redan från tidig ålder, och tänk därför om man redan i skolan fick arbeta mer med sig själv och att värdesätta sig själv. Det är att hitta balansen i sig själv som är problemet, att vi inte går tillbaka till oss själva och lyssnar på oss själva. Det gäller att vi kritiskt granskar löpsedlar, olika media men också oss själva.
Är mitt beteende sunt? Vad mår jag bra av? Vi alla är olika och att lyssna på sin kropp och skapa sin egen helhetsbild och balans i sin vardag tror jag är någonting att lära sig och som alla kan lära sig. Vår hälsa kommer alltid svänga upp och ned men med en medvetenhet och ifrågasättning mot oss själva, media, vår omgivning, träning och ja, allmänhet helheten och VÅR hälsobild och vad den innefattar är vi på rätt väg mot bara bra saker! Varför inte bli ens bästa jag? Det är väl klart som korvspad!
Colting for the win!!
Kontorsrexi är mycket vanligare än ortorexi.
Att sitta hela dagarna och förvänta sig att vara frisk och ha bra kondition.
Motion ger hälsa. Kemiska läkemedel orsakar kemiska och biokemiska obalanser.
Bra debatterat. Det är ju svårt att få lägga sina argument i ett sånt format. Det jag vill se när dina motståndare hävdar att ortorexi är ett stort problem är statistik för det jämfört med hjärt – och kärlsjukdomar. Hur stora problem de är i samhället? 20% av idrottsrörelsen?! Som strävar efter att vara hälsosamma kanske.
Ditt resonemang lämnar ingen plats för andra människors erfarenheter eller åsikter. De avfärdas i dina rubriker med ord som: Trams. Den som tror sig och påstår sig bära den enda sanningen förvandlas alltid och omedelbart till en narr. Det du pratar om är långt mycket viktigare än vad du förmodligen anar.
Att springa, simma och cykla är bra men ändå bättre är det att kunna lyssna på andra människor. Att ha en familj att mysa med är nog ändå det allra viktigaste. Lyssna mer Jonas. Det gjorde vi också som jägare- och samlare. Annars hade ingen av oss funnits här.
Jag vet inte vad du pratar om. Jag skriver om min syn på saken. Andra får skriva om sin i egna bloggar. Vem har sagt något om att mysa? Fredagsmyset är bara en symbol, i mina texter, för en passiviserad livsstil.
Jag vet att du inte vet vad jag pratar om. Men ville, trots det, skriva något som du kanske skulle försöka förstå.
Många många unga (flickor framför allt) far mycket illa av ämnet överdrivet hälsotänk.
Gör studiebesök hos Sjuksköterskorna på gymnasie- och högstadieskolorna och ta in det de har att berätta. Det är väldigt farliga saker du handskas med.
Jag önskar ingen publication, bara att du läser.
/Owe, joggande, fotbollsspelande, cyklande pappa till två tonårsflickor.
Jag läser o jag svarar. Det du beskriver har inget med hälsosträvan eller nyttigt medvetet ätande att göra; endast utseendefixering och sociala mediers stress.
Tack Jonas för ditt inlägg i debatten, jag håller med dig i mycket. Faktum kvarstår ju att inaktiv livsstil drabbar desto fler! Bra att en stark röst vågar peka på detta.
Handlar om att ha en balans!! Och säga att enbart psykiskt ohälsa skulle kunna ställa till det att man övertränar/minimerar sitt ätande är befängt!! Vem som helst kan hamna i det tillståndet. Självklart är kroppen till för att röra sig, och i dagens samhälle där vi inte behöver röra oss alls med alla finesser och bekvämligheter så blir det inte ett naturligt inslag i vardagen. Men som sagt, en balans i det hela och visst träning i förebyggande syfte är ju A och O men återigen, lagom är och förblir bäst. Tror tyvärr att anorexia & bulimi kommer att öka lavinartat tack vare den hysterin som finns i att träna och äta rätt. Tragiskt!!
Det blev ändå ett riktigt intressant debatt och jag tyckte du hade bra argument. Jag var där som ”träningsbloggare” och satt precis raden bakom dig med de andra två träningstjejerna. De ville ju att vi skulle gett oss in i debatten men det var svårt tycker jag 😉 hehe. Du skötte dig bra ändå!
Jag tycker du var bra i debatten! Behövde kanske säga väldigt mycket på kort tid ibland, men så brukar det ju vara på tv.
Du vågar sticka ut hakan och ruskar förhoppningsvis om både inom idrottsrörelsen såväl som utanför den. Inte minst för att du sätter fingret på att träning är en del av livet och bör vara lika naturligt som att vi lagar mat eller klär oss. Precis som att det inte alltid är kul med matlagning är det inte det med träning. Här kan jag tycka att du drev det lite långt – ibland är träning faktiskt kul om än aldrig en skrattfest som vissa tror ;-).
Men det kan vara lika vardagligt och tradigt som att vi lagar den där standardrätten en måndagmorgon. Jag slutar ju inte laga mat för att det är tråkigt – jag behöver föda och jag behöver på samma sätt träning och rörelse.
Du sätter också fingret på att träning inte är något vi kan boxa in som en temporär sidoverksamhet som ska ske en viss tid eller en viss del av vårt liv. Det är en ständigt följeslagare. Vi kanske äter mindre när vi är sjuka – men det betyder inte att vi lägger av efter att vi blivit friska. Jag tror att det är denna syn på träning som gör att folk får svackor eller lägger av. De tror att det finns ett ”slutmål” med träningen. En dag när de vaknar upp och är ”färdiga”. Man är färdig när man lägger sig i graven! Det innebär att jag kommer bli sjuk, kanske bli skadad och må dåligt på vägen. Men det är en del av livet.
Visst är du kanske extrem som vissa säger. Men även om vi alla inte kanske kommer börja träna som dig – bör ju din utgångspunkt vara en del av startfältet. Den änden på skalan borde vara det vi strävar efter eller det vi så att säga ser som det normerande.
Idag är det den andra extremen som är utgångspunkten, att vi slackar i soffan, tar en promenad ibland och tror att vi ska må bra på det.
Tack för att du inspirerar!
Well Done Jonas! Det där konstiga ordet har jag redan glömt bort. Besatthet är väl aldrig bra vad det än gäller men att försöka göra intresse för träning, kost och ett välplanerat leverne till ett större problem än skitmat och stillasittande är ju helt absurt!!
Det känns som att ortorexi har sina grunder i hur trygg man känner sig som individ. Vem som helst i ett dåligt psykiskt tillstånd kan ta till sig olika knep för att försöka dämpa ångest. Men i detta fall handlar det ju inte om att träning är farligt, utan snarare vad man tidigare haft för bekymmer som i sin tur leder sig in till detta fenomen. Jag gillade det mesta du sa igår, tack Jonas!
Du är helt underbar Jonas. En sann inspiratör! Fan vad jag gillar dig! 🙂
fan va upprörd damen verkade!! Man förstår ju det! när vi har ett så stort hälsoproblem i sverige, Folk dör ju som flugor av Ortorexi
Apropå vardagsmotion. Min fars vardagsmotion har varit inspirarionen i mitt motionerande liv. Varje dag under hans yrkesverksamma liv cyklade han till jobbet två gånger (han cyklade hem på lunchen), fast han säkert hade kunnat ta bilen istället. Jag skulle gissa att det blev ca 1,5 mil varje dag, kanske mer. Jag är helt övertygad om att det la grunden till hans relativt goda hälsa, till att han överlevde sin hjärtinfarkt, medan hans föräldrar dog i relativt unga år av deras, och till att han idag är en pigg 88-åring.
Denna inspiration gör att jag idag endast tar bilen till jobbet vid väldigt speciella tillfällen (som när den ska på bilbesiktning). Det kanske inte är tillräckligt att promenera en timme per dag. Men jag anser att det är bättre att promenera en timme per dag än att inte röra sig alls.
Bra! Tyvärr är din fars vardagsmotion nog med dagens mått mätt betraktat som värsta elitträningen… Vardagsmotion så som den profileras idag handlar om att ta trappor och påta i trädgården: alldeles otillräckligt med andra ord.
Då förstår jag din kritik bättre. Och fortsätter promenera till jobbet.
För övrigt citerade jag dig hos Kostdoktorn: Jag unnar mig att må bra.
Spännande diskussion igår. Fast jag tycker det är galet att det behöver diskuteras. Det är klart att det kan finnas personer som inte kan hantera sin träning och som kan utveckla ortorexi men jag tror det bara är ett fåtal som drabbas. Problemet är i vilket fall mycket mindre än vårt samhälles inaktiva livsstil som drabbar betydligt fler och som orsakar betydligt mer fysiskt och psykiskt lidande samt kostar samhället mycket mer pengar. Jonas, fortsätt propagera för en aktiv livsstil. Du gör det bra och det är en enormt viktig fråga.
Tycker tyvärr debatten mest liknade ett skyttegravskrig och hon som leder debatten bör vara bättre påläst och ställa mer kritiska frågor till bägge sidor. Tycker man till en början måste ställa sig frågan om hur många som har diverse fysiska och psykiska problem orsakade av en stillasittande livsstil i kombination med dålig kost kontra antalet individer med så kallad ortorexi? Storleken eller omfattningen av ett problem går ofta att mäta på något vis och siffror tycker jag är en viktig del oavsett vad man debatterar. Utan att ha siffror svart på vitt är jag personligen helt övertygad om att antalet med ortorexi är försvinnande litet i jämförelse och därför känns debatten kring ortorexi överdriven. Därmed inte sagt att det inte finns människor som lider av ortorexi, jag tror som du, psykisk ohälsa tar sig många former och uttryck.
Att 2 av dina kombattanter i studion nyss skrivit en bok om ortorexi och får utrymme i SVT att marknadsföra den tycker jag för övrigt är riktigt dåligt, klart som fan att de hävdar att ortorexin är ett stort problem, vad annars ska de säga? ”Vi har skrivit en bok om ett förhållandevis litet problem osv.”, nä, skulle inte tro det. Tror dessutom att tanten har varit med på SVTs nyhetsmorgon ett antal gånger och snackat hälsa.
Sunt förnuft tycks ju vara en bristvara allt mer. Fördummningen gränslös däremot…
Det behövs spjutspetsar som J C i ankdammen.
Riktigt jäkla bra Jonas! Synd att Jane Fondas mentalt retarderade kompis fick så mkt utrymme bara, men jag tyckte du bemötte hennes absurda kommentarer bra. Rakt på sak och bestämd ton.
Programmets höjdpunkt var din kommentar ”man kan ju unna sig att må jäkligt bra”. Det verkar finnas nån form av krav på att ”unna” sig onyttigheter för att man ska klassas som normal i detta sjuka samhälle. När en väninna fick höra att vi inte går med MCDonalds och käkar kemikalier med familjen så utryckte hon oro att vår dotter kommer att bli mobbad i skolan pga det. WTF?
När jag kommer hem från detta sunkiga kontor så ska jag och lill-tjejen (7 år) ut på 2,5km i 6.30min/km som Fredagsmys. Vi stannar nog efteråt en stund också och kolla på sniglar och de nyfödda svanungarna. Vi kutar/joggar ganska ofta i parken, men dagens pass tillägnar vi dig eftersom det är just fredag 😀
Du inspirerar Jonas! Fortsätt kämpa. Som vanligt älskade jag din text, läste den över en kopp kaffe i morse före mitt träningspass. Och det var mitt i prick, för jag var trött och inte helt träningssugen. I din text, om att träning inte behöver var roligt men att vi gör det ändå av alla andra orsaker m.m. och hela texten i säg gjorde att jag blev så på hugget! Rev av ett kanon pass. Tack 🙂
Hej Jonas, kommentaren ”mentalt retarderad” var kanske något jag skulle hållt för mig själv (blev lite upprörd där), stryk gärna de orden i granskningen. MVH, Björn
Jättebra på debatt Jonas! Och jag tyckte det var bra att du sa att träning inte är ROLIGT..För det är det inte i början. Inte för mig i alla fall. Men numera tycker jag att det är rätt kul, men ligger heller inte på ngn hög nivå, men tester visar elitkondition, vad det nu innebär.
Som vegan gör jag tester för att se att hälsan är bra och den ligger på topp. Mha B12 som tillskott.
Orthodexi drabbar nog dem som har anorektiska anlag. Vad ni skillnaden är, för anorektiker tränar ju och äter sunt…Ser inte skillnaden alls. Om man inte ska dela anorektiker i grupper, de som bara svälter sig som anorektiker, och de som tränar och svälter sig som orthodexi…
Däremot vet man att tester från 50 talet där man låtit folk svälta(Banta) har ALLA utan undantag fått ätstörningsproblem.
Där tror jag den stora boven ligger. Hysterin på bantning . Vi sitter stilla och blir feta. Istället för att röra på oss och ändra kosten blir det ngn extrem diet. Där anorexi/orthedexi kommer som ett brev på posten.
Yvonne Lin har ju tränat på elit nivå. Jag hade henne när jag läste på SAFE. Jag fattade aldrig vad hon ville ha sagt på debatt…. Skulle man ha fredagsmys eller vadå?
Vad det för att det inte var kul hon gick upp i varv?
Hur so helst, du gjorde bra ifrån dig, en bra inspiratör, och så roligt att höra att du var som jag i skolan gällande idrott 🙂
(Jag var alltid sist)
Mvh
Lizette
[…] försvarades av Jonas Colting – och precis som han bloggade innan debatten så blev det oerhört svårt att få fram poängen. Både på grund av att “det är ju […]
[…] försvarades av Jonas Colting – och precis som hanbloggade innan debatten så blev det oerhört svårt att få fram poängen. Både på grund av att “det är ju inte […]
Bra formulerat men inga jättenyheter. i min värld.Men jag skulle vilja säga att träning kan vara roligt och även på hög nivå med blodsmak i munnen:har under alla mina år aldrig gått och tränat om inte kroppen och huvudet sagt ja…och då talar jag om mycket hård träning.Men att lyssna till kroppen är att undvika skador och att inte bli övertränad samt träna sjuk..och per automatik nå bra resultat..så jag tycker att man skall sträva efter att träningen skall bli rolig ….DÅ DJÄVLAR är du vältränad och känner din kropp….
Bra skrivet Colting. Jägaren inom oss är fortfarande kvar, många glömmer det. Tänk bara gemenskapen när vi jagade, tillfredställelsen när vi lyckades fälla ett efterlängtat byte. Har svårt att tro vi förändrats så mycket sedan dess faktiskt. Många vill tro att vi inte har instinkter kvar inom oss. Men det har vi. Nu har vi bytt ut elden mot 3d tv:n och gemenskapen mot pillande på mobilen. Och den Passiviteten kan ingen förneka.
[…] han var där efter sina bloggposter 1, 2, 3 om fredagsmyset och debattartikeln i samma […]
Här va det ord och inga visor! Så attans bra!! TACK för dagens läsning (+dagens asgarv! Älskar hur du malen sönder alla argument med skoningslösa svar på tal!)
[…] har läst Jonas Colting´s egna inlägg om hans syn på ortorexi och jag har nu även sett programmet. Jag tycker det är ganska tydligt att […]
Jag är själv elitidrottsman och tränar i stort sett varje dag. Jag är en person som vill främja träning och kopplingen mellan fysik aktivitet och välmående. Jag tror vi alla förstår att det kan komma ngt bra ur en fysiskt aktiv livstil, men bara om vi har en sund inställning till träning, mat och utseendeideal. Jag förstår inte hur en ”hälsoinspiratör” som du, kan blunda eller försöka argumentera bort ett problem som verkligen finns. Det ena utesluter inte det andra. Tyvärr så ser vi idag att osunda och orimliga utseendeideal påverkar vår träning på ett negativt sätt. Här borde du som, som offentlig person, kunna argumentera åt båda sidor. Ingen elitidrottsman eller motionär kommer att lyckas med sin träning om osunda värderingar påverkar den. Träning och hård fysisk aktivitet är och kommer alltid att vara ett bra verktyg för att må bra och för att undvika sjukdomar, MEN bara om de omgivande faktorerna så som exempelvis mat och vila spelar in på ett bra och sunt sätt. Ortorexi är ett växande problem, men det betyder inte att fysik aktivitet är ngt dåligt. Kunskap ger oss en större förståelse och det finns alltid två sidor av ett mynt. Ge oss fler infallsvinklar att ta hänsyn till! Bredda dina läsares och din egen förståelse för problematiken och skapa medvetenhet istället för att sopa problemen under mattan. Gör om gör rätt
Varför ska jag argumentera åt båda håll när min åsikt i frågan är tydlig? Det här är min blogg och mina åsikter. Om du läser mina inlägg tydligt så pratar jag om DEBATTEN i generella ordalag och betonar att de som på riktigt lider av psykisk ohälsa ska tas på allvar och få bästa tänkbara vård. Jag håller inte alls med om att ortorexi är ett växande problem. Tvärtom!
Jag håller med dig Jonas ! Fler borde verkligen vara mer aktiva , speciellt för att det är så roligt ! (Det tycker jag iaf) men … Jag tror att debatten kring det här kommer leda till att vi kommer se ännu större skillnader mellan dagens aktiva och dagens passiva ! De som idag borde börja röra på sig mer kommer känna att det verkligen inte finns en chans för dem att ”träna” så mycket som du med flera menar är ett minimum! Samtidigt kommer de som redan tränar ( framförallt den yngre generationen ) känna press att träna och äta ännu ”bättre”… Vilket kommer leda till fler ”diagnoser ” tex ortorexi!!! Tänk vad bra om vi kunde få alla att vardags motinera och träna någon gång i veckan istället för att få de som absolut inte är aktiva och de som är något för aktiva !! Jag tror vi behöver styra debatten mot en lagom balans , vi lever ju ändå i landet lagom !!!
[…] Jag tycker ni ska läsa Coltings blogg! Läs Coltings senaste blogginlägg HÄR […]
Äh, låt människor leva hur de vill så länge de inte skadar någon annan.
Vi är alla väldigt olika och unika individer på denna jord 🙂
Problemet är att hjärt och kärlsjukdomsvården tar nästan hälften av de offentliga sjukvårdspengarna i sverige. Dessutom orsakas ungefär 40% av alla dödsfall av hjärt och kärlsjukdom.
Om folk rörde sig lite mer och åt lite bättre så skulle vi spara mycket pengar och många för tidiga dödsfall. Dessutom lindras många åldersrelaterade krämpor av träning.
Det finns inga nackdelar med ett aktivt och sunt liv.
Bra rutet! (såg inte debatten, men ditt inlägg här var väldigt bra, och det verkar ju på kommentarerna här som att även debatten gick hyfsat)
Börjat tappa förtroendet och intresset för dig med ditt överdrivna anti-kolhydrat tjat. Tyckte du överdrev tesen ”det är inte kul att träna” lite väl även om du har en del poänger i debatten.
Men tycker du ska hålla dig lite mer till vetenskapen angående hälsa och inte minst prestation (kolhydrater..) http://ajcn.nutrition.org/content/83/5/1055.long är bara en av massvis med studier.
Du har missat poängen med studien. Den avhandlar bara ämnesomsättningen. Den tar inte överhuvudtaget ställning om vilken mat som påverkar långsiktig hälsa bättre eller inte. Och den studien du hänvisar till är gammal. Hade du lyssnat på prof Noakes så hade han kunnat berätta för dig att experiment visar att man kan förbränna upp till 1.7 g fett per minut under ketogena processer, alltså långt mer än tillräckligt för att kunna underhålla även den mest högintensiva konditionsaktivitet.
Önskar få en förklaring till varför min kommentar inte kom med! Var det något opassande jag sa? Annars vill jag väldigt gärna höra hur du ställer dig till mina frågor!
Jag tycker att det är oetiskt av SVT att ta in en företagare, Yvonne Lin, som varken är legitimerad psykolog eller läkare som talar om Ortorexi, kopplar detta till en allvarlig diagnos som depression och samtidigt äger ett företag, Ylab, som säljer tjänster för att hjälpa människor med denna problematik.
”Ortorexi och ätstörningar påverkar både kropp och själ, därför behövs en helhetshälsomätning.” Denna kostar 1990 kr. Källa: http://www.ylab.com/DynPage.aspx?id=125636&mpath=7728
Det här känns inte vetenskapligt, etiskt eller ens sunt för människor med denna problematik.
Om någon i din närhet lider av svår ångest, oavsett i vilket sammanhang det yttras och oavsett vad som triggar den och sedan inte kan hantera ångesten, rekommendera dem att ta kontakt med sjukvården. Gör inte en “helhetshälsomätning” på Ylab för 1990 kr.
Tack Jonas Colting för din insats i debatten, du sprider sunda tankar.
Jonas – Dina argument i blogginlägget är svåra att ”springa förbi”.
Underbart! Tack 🙂
Håller med dig i flera punkter, framförallt när det gäller maten och allt onaturligt vi konsumerar dagarna i ända.
Men jag måste säga att det inte verkar som att du riktigt förstår vad ortorexi egentligen är.
Det är en sjukdom som i vissa avseenden skulle kunna liknas vid anorexi, absolut, men det är det inte. Ortorexi handlar inte om att man uppfattar sig själv som överviktig och för äcklig för att gå i ett par skor. Tvärtom är en person som lider av ortorexi extremt medveten om hur han eller hon ser ut, självbilden är det inget fel på utan oftare självförtroendet.
Man vill ha bekräftelse, det vill alla, det ligger i den mänskliga naturen lika mycket som att aktivera våra muskler. När man genom träning och kosthållning ser en förändring hos sin kropp reagerar dagens samhälle med hejarop och uppmuntran. Det är här det dåliga självförtroendet avtar något för att istället ersättas med förnyad träningsglädje, logiken säger ju att ju mer träning och bättre kost desto högre och längre hejaramsor.
Om man inte lyckas hitta någon balans med den nyfunna träningen och kosten kan det lätt dra iväg. Jag säger inte att detta händer om man börjar lyfta lite vikter och ana en biceps, absolut inte! men för vissa kan denna bekräftelse spela större roll än vad man kan ana, den betyder allt.
En sista sak bara, TRÄNING ÄR ROLIGT!
Tack Jonas för dina insatser som inspiratör, ett fantastiskt välskrivet inlägg och nyanserad debatt i TV förra veckan. Så skönt att det fortfarande existerar homo sapiens på vårt jordklot.
Du säger att ”folk dör i flugor [sic] i hjärt- och kärlsjukdomar som är livsstilsrelaterad [sic]”, men det är i sig en märklig sak att säga med tanke på att människors livslängd hela tiden ökar. Våra liv förlängs ju, inte förkortas.
F.ö. vill jag säga att precis på samma sätt som att människor tar skada av att proppa i sig för mycket mat, så tar folk skada av att idrotta in absurdum. När vanligt folk i medelåldern, som inte är elitidrottare, ‘mår dåligt’ för att de missar en träning, är ju det bevis nog på att deras träning inte är en stärkande hobby längre, utan har blivit ett slags gift. Om ens hobby/livsstil gör att man mår dåligt, innebär psykiskt lidande, så är den inte bra för en. Allt en människa gör, för att det ska vara hälsosamt, ska utföras med moderation. Ty att elitidrott är inte hälsosamt, det vet vi sedan länge.
Och sen detta med mat. Under många år har diverse hälsogurus slagit fast vad som skulle vara nyttigt respektive onyttigt (i regel avhängigt av vad de själva marknadsfört för produkter) att äta, allt enligt diverse modeteorier, vilka bygger på luft, saknar empirisk grund; allt för att marknadsföra sina egna produkter! Häromåret hörde jag en intervju, i radion, med Sveriges då äldsta kvinna. Hon var 113 år. På frågan från den unga journalisten om hon åt mycket grönsaker, svarade hon att hon aldrig hade ätit grönsaker under hela sitt liv: ”Vi åt nästan bara sill och potatis”, sa hon. Knappast nån dietist eller hälsoguru skulle nog tillråda en sån matsedel, men uppenbarligen hade den inte tagit livet av henne.
Lite pinsamt blir det f.ö. när diverse kroppsbyggare o.d., fullproppade med anabola steroider och andra preparat, dristar sig till att föreläsa för folk om hälsa och om hur friska de är, när det ju är välkänt att de är förgiftade, såväl psykiskt som psykiskt. Det spelar liksom ingen roll hur många fettfria kycklingbröst de stoppar i sig då (och vid sidan av detta; som om det vore nyttigt att stoppa i sig en massa kycklingbröst i tid och otid, i sig naturligtvis mkt ensidiga kostvanor).
Enskilda människors vanor är ju aldrig intressanta annat ur rent anekdotisk synvinkel. Jag håller med dig om kroppsbyggarna. Men riktig mat har ingen punchline som bygger på något försäljningsargument. LCHF-kost har ju människan ätit i alla tider; alltså mat som finns i naturen och som till stora delar byggde på animalisk föda inklusive fett, märg, inre organ och blod.
Hjärt- och kärlsjukdomar är vår främsta dödsorsak, kolla in statistiken. Och många dör i förtid. Skälet till att vi lever längre beror ju på ånga faktorer men tveklöst är det ju så att många är sjuka under lång tid innan de går bort. Vi har en bättre medicinsk vård nu än någonsin tidigare och det var ju bara några få sekel sedan som man inte förstod vikten av exempelvis hygien etc. Vi har också eliminerat nästan alla faror som tidigare gjorde att människan dog i förtid. Om man levde som samlare/jägare för tusen generationer sedan så kunde en stukad fot sannolikt innebära döden. Om du inte kunde springa för att fly eller för att jaga så var du i regel körd. Vår värld ser ju som tur är inte ut på det sättet längre. Men varför inte bara kombinera det bästa av modern forskning o kunskap med de grundläggande och självklara förutsättningarna för hälsa; alltså mycket rörelse, ordentlig med vila på natten och den bästa tänkbara maten?
Ortorexi. När uppfanns det ordet?
Är det någon som tycker att för många människor gått ner i vikt med hjälp av att äta sådant som livsmedelsverket Inte rekomenderar? Är det någon som känner sig klämd av det och måste uppfinna en ny sjukdom som minsann är lika farlig som fettma?
Ni som tycker att ortorexi har med annat än psykiska störningar att göra, vad tänker ni då är orsaken? Är orsaken att det är för mycket prat om att träna och äta nyttigt. Är det för mycket bloggar om folk som stolt visar upp sina nya kroppar? Kanske borde det istället bara finnas bloggar med folk som lyckats fredagsmysat sig stora? Bloggar innehåller väl bilder på naturligt sunda kroppar. Det är ju en figur som man Kan åstadkomma, om man nu vill. I media och på affisher däremot ser man ju figurer som datorn byggt, som är lite svårare att uppnå.
Älskar verkligen det här inlägget. Det är inspirerande, tankeväckande och smart. Skulle hänga det på väggen om det inte var så långt.
Och vill bara säga TACK för att du tar upp det här: träning är och SKA vara jobbig för att ge resultat. För att bli bättre måste vi pressa förbi det roliga. Bortanför bekvämt, mysigt och lagom.
Håller med men ”de är inte roligt att träna” är väl skitsnack? Kan med lätthet säga att jag älskar träning, detär bra mycket roligare än att sitta i soffan. Inte varje gång såklart, men överlag ger ju träning tillfredställelse och feeling. Detta som driver oss till fysisk aktivitet, ATT DET ÄR KUL! I alla fall förr eller senare. Eller?
Jag håller med dig i väldigt mycket av det du skriver (trots att större delen av familjen har diagnoser och att vi haft nytta av dem). Jag tycker som du att man istället bör bejaka skillnader i normala variationer hos människan. En diagnos är ett nyttigt verktyg endast för en själv. I andras händer förefaller det stigmatisera mer än hjälpa. Nog om diagnos 😉
Jag tycker att det är lite kul (på ett bra sätt) att du biter hål på lite myter och ger dina åsikter. Fortsätt med det 🙂
Hej Jonas! Jag måste först och främst tacka för en väldigt underhållande debatt. Även fast du blev avbruten och inte fick ut allt du ville säga så tycker jag att du var helt suverän!
Jag hade inte möjlighet att se debatten på teven men lyckades hitta åt reprisen på svtplay så ja kunde se den häromdagen.
Jag tycker du har en jäkla härlig och sund syn på livet. Det var roligt och intressant att se debatten eftersom du var så bra på att formulera dig och framföra dina åsikter. Jag kan inte annat än att hålla med dig fullt ut om detta resonemang.
Ditt sätt att uttrycka dig på gjorde att din motståndare såg ganska vilsen ut och i mina ögon gjorde bort sig när hon skulle försökta svara på dina argument.
Som exempelvis när hon menade på att ”det gamla problemet är att folk är för inaktiva” medan det nya problemet i vårt samhälle är att ”människor tränar för mycket”.
Jag tycker personligen att hon gjorde bort sig totalt när hon uttalade sig så. Jag tycker snarare att det blivit allt fler och fler människor i vårt samhälle som rör på sig alldeles på tok för lite.
Hur som helst så är jag en 22 årig grabb som älskar att träna och hålla igång fysiskt. Jag har sysslat med diverse idrotter ända sedan barnsben, men sedan några år tillbaka så håller jag inte på med någon idrott utan tränar idag för att må som du sa ”jävligt bra”. I dagsläget springer jag, cyklar, styrketränar och vandrar i skog och mark.
Jag vikarierar i dagsläget som idrottslärare på en högstadieskola i Västerbottens inland. En sak som jag tycker är väldigt skrämmande och oroväckande bland dagens ungdomar/barn är hur pass lite dom rör på sig. Jag tycker det känns som att övervikten bland barn har ökat ganska radikalt under bara det senaste årtiondet. Jag jämför bara med när jag själv gick i grundskolan, vilket inte är så fasligt längesedan. Det fanns ju även då en del barn som var överviktiga, men idag tycker övervikten bland barn har ökat ordentligt och ser det som ett stort problem. Tittar jag bara på den skola som jag jobbar på, där varje klass består av 20-30 ungar så tycker jag det är aningen oroväckande. Framförallt bland grabbarna där en stor del är överviktiga.
Sen kan det ju inte bli annat när man får höra vad dom stoppar i sig och vad dom gör på fritiden. Jag minns när jag tidigare en gång frågade en grabb som gick i mellanstadiet vad han skulle hitta på till helgen, han svarade snabbt. ”Jag ska dricka Coca cola, äta godis och spela dator”. När jag fick höra det så tänkte jag för mig själv att det inte är underligt att barn idag ser ut som dom gör när dom sysslar med sådana ”intressen”.
Sen jag började jobba här har jag försökt anammat och förklarat för barnen/ungdomarna hur viktigt det är att dom håller igång fysiskt och äter sunt. Åt några grabbar i högstadiet har jag gjort träningsscheman till så att dom kan köra några gånger i veckan.
Dagen efter jag såg debatten så skulle jag köra teori på idrotten för 7-9:an. Jag tyckte då att det passade alldeles ypperligt att prata om kost, träning och hälsa. Jag tog mig även friheten och lånade några av dina argument som jag tyckte var superbra! Jag tror faktiskt att många fick sig en tankeställare och tog åt sig, och många tyckte även att det var intressant och hade frågor och funderingar. En del har redan nu kört igång med träningen och jag hoppas att dessa kan dra med sig flera.
Med vänlig hälsning / Hjalmar
Ingen vill säga att psykisk ohälsa är trams och att det bara är att ”rycka upp sig”. Frågan är om fler diagnoser hjälper eller stjälper? Genom att ta till oss ortorexi som en ny självklar sjukdom sprider vi också möjligheten att definiera sig själv och sitt sätt att leva som sjukt, vi öppnar upp för att fler tjejer och killar som är träningsintresserade eller försöker få bukt på sin hälsa att börja fråga sig om det inte är lite onormalt att de känner sig dåliga när de ätit den där tårtbiten eller om det kanske är så att de måste söka hjälp och är onormalt oroliga när de känner sig nedstämda över att inte ha tränat ordentligt. Om man mår dåligt har man självklart rätt till hjälp, men kanske förstod man redan utan termen ”ortorexi” att det var något som inte riktigt kändes 100 procent bra i livet. Poängen är att vi som professionellt jobbar med hälsa, både fysisk och psykisk, måste ta vårt ansvar o h tänka på de effekter som det har för människors hälsa när vi skapar fler möjligheter för människor att identifiera sig som sjuk och onormal. Ibland kommer termerna innan själva ohälsan och inte tvärt om.
Tack! Jag vet inte vad jag ska skriva mer…