Jag älskar det här!

Tider fulla av fysiska gränsöverträdelser, syre och blod, natur i det vilda, djupa råa känslor, medmänniskors delade upplevelser och långa dagars rörelse mot målet.

Cape Epics första riktiga etapp var skräckblandad förtjusning över 115 kilometer och 2500 höjdmeter med start och mål vid Arabelle Winefarms i Robertson. Jag var lätt ångestfylld över vad jag trodde skulle vara extremt svåra nedförskörningar. Men de visade sig vara mer hanterbara för mig än de spanska ravinerna i Andalucia Bike Race.

Timmarna fylls av den nödvändiga koncentrationen över nuet och hanterandet av banan. Efter ett tag märker man att sju timmar förflutit och att målet är nära. Frånsett är spik in i däcket och punktering så förflöt dagen utan mankemang. Imorgon är det 101 kilometer och det ska tydligen regna 52 mm fram till start. Jag gissar att det kan bli en del lera imorgon. Jag är också lycklig över att vi inte tältar som stora delar av fältet faktiskt gör.