Så smygstartade då det här monstruösa eventet med en rivstart. Prologen. Kort, hårt, snabbt men ändå ganska långt. För oss, 90 min. Jag kan stolt meddela att jag i de här sammanhangen är mäkta nöjd med att placera oss på den övre halvan i ett sådant här fält. Det är liksom inte Cykelvasan…

Det var en aning nervöst på startrampen då det efter endast några hundra meter väntade två par trappor med mängder av publik runt. Det hade varit just snyggt att ramla där. Eller ännu värre, kliva och och gå ned. Och believe me, jag kommer att gå MASSOR med cykeln här. Men jag hade inte tänkt att börja med det efter 200 meter…

Vi kom i mål och samlade ihop våra pinaler och transporterade sedan av våra Epic-sherpas till den sömniga staden Montague där det stora lugnet inföll. Det blev till och med tid för en kort löpning. Helt i onödan säkert men burn baby burn så länge det håller tänker jag.

Vi har lite svårt att förlika oss med att vi nu måste gå upp klockan 05 under sju dagar i rad. Det är alldeles för mycket triathlon över det. Vi har också svårt att förlika oss med att vi nu ska cykla 700 km MTB på sju dagar. Det är lite bisarrt. Men att sova mindre och cykla mer gör oss säkerligen till bättre människor under ett tag.

Vi har gjort en film också. Eller rättare sagt, Jojje har gjort film och jag har druckit vin och blivit intervjuad. Det kallas arbetsfördelning. Titta gärna på den.