Sedan ska jag skriva om då. Lite senare. Jag vet att trogna bloggföljare vill höra en update om tider som flytt och det gångna året. Men den väldigt nära förestående framtiden är nästan här och det nuet är såpass intressant att vidare odysséer längs memory lane får anstå en tid.

Imorgon börjar världens hårdaste etapplopp i MTB, Cape Epic. Åtta etapper med sammanlagt 720 kilometer, 15000 höjdmeter och en helvetes massa natur med vidhängande attribut som taggbuskar, vattenbufflar, damm och vassa stenar. Jag är inget vidare på MTB. Det ska sägas på en gång. Och det säger vi också. Jag och min partner, Jojje Borssén. Det framgår med all önskvärd tydlighet att är här för att fullfölja och inget annat. Vi är ett inbjudet mediateam och deltar under namnet Team Bicycling Magazine Sweden. Vårt motto är enkelt men kärnfullt: ”Survive. Stay alive”.

 

 

Jag attraheras av tanken att få deltaga i något extremt fysiskt krävande men att få göra det med det enkla målet att bara klara av det. Att få vara en äkta amatör och fylld med ödmjukhet och osäkerhet inför en hisnande utmaning som kittlar både nerver, hormoner och kromosomer.

I den mån som vi överlever respektive etapp och har de flesta av våra kroppsdelar intakta så kommer vi dessutom att producera en kort film varje dag. Vår lilla film inför den här etappen följer nedan: