En tillvaro utan tvivel är ett liv med skygglappar. En tillvaro utan tvivel är ett liv med tunnelseende. En tillvaro utan tvivel är som en motorväg utan avfart. Det är full fart mot framtiden så länge bränslet räcker.
Jag sitter på ett hotell i Pasadena och håller mig i sargen medan jag tänker nya tankar. I varje stund konfronteras vi av det gamla livets bortflyende nostalgi och det nya livets krassa verklighet. Och av det gamla livets upplysta stig och det nya livets osnitslade snårskog. De möts alltid i nuet och manar oss till rannsakan. Rannsakan över våra val, våra drivkrafter och våra skäl.
Nuet är alltid den svåraste stunden att leva.
I mig möts den yngre mannens självklarhet med den långsamt åldrande mannens insikt. Den långa startsträckans otvungenhet möter den korta bromssträckans begränsning. När koffein har ersatt adrenalin som bensin.
Det är när man börjar glänta bakom kulisserna till den tillvaro, och de luftslott man byggt upp, som man kan uppleva en hisnande insikt om möjligheter. Vunna eller förlorade. De vunna finns ännu att erövra. De förlorade var under de dagarna man levde blind som en höna och inte såg det ljuset på himlen som borde varit ens ledstjärna till vad man borde, ville eller borde velat.
Det är när man inser att man inte behöver göra allt det som man tror att man måste göra, som man blir rädd för höjden av tankar och djupet i vattnet man simmar på ytan av. Det är när måste och borde återigen blir till kan och vill.
Det är när den polerade ytan på livet spricker, som mörkret sipprar fram, viskandes ”skynda, skynda, skynda”.
Det är när man inser att man inte behöver vandra i den kostym som livet sytt åt en, som man tittar upp och ser trådarna som ryckigt drar i marionetten.
Det är när man ifrågasätter vart man kommer ifrån och vart man är på väg, som man skalar av lager på lager av invanda mönster och förutfattade meningar om sitt jag.
Jag undrar hur de tvärsäkra fungerar. De övertygade och de bestämda. De upplysta. De aldrig avstannande och långsamt reflekterande. Jag undrar över de som tror på riktigheten över riktningen. Över en rätt och riktig riktning. Jag undrar över de som tror. Och över de som tror på tron.
Jag undrar över de stängda dörrarna och de låsta strukturerna och förlusten av det förutsättningslösa. Jag undrar om tillvaron handlar om högsta lägstanivå eller lägsta högstanivå. Om minsta motståndets lag eller bara om motstånd. Om hög takhöjd eller om bortflyende horisonter.
Jag undrar över om det är mod eller rädsla som styr. En rädsla för det som kräver mod eller ett mod att våga vara rädd.
Jag lever med tvivel och ifrågasättande. Och jag lever utan tro. Förutom tron på det relativa och på det föränderliga. Men jag lever med hopp. Och jag låter inte mörkret skugga mitt liv, utan snarare agera fond till ljuset.
Jonas Colting - Hälsokonnässör 
Puh. Det var mycket på en gång. Skönt att det inte bara är jag som går på gungfly…
Word!
Just wow.
Tvivel är äkta. Bra lyrik jonas. Tack.
jag ser meningen med vår existens, som en evig evolution mot mera glädje, kärlek och harmoni. dock tror jag inte att en sådan väg går att hitta i vår ”relativa” värld. vi måste kunna återkoppla med vårt Jag och våga låta oss styras av den mäktiga intuition vi då möts av. meditation är ett sätt återupptäcka sin själ.
Bland det absolut bästa du skrivit, sitter här med tårar i ögonen. Tack för orden.
Väldigt bra skrivet, känner igen de tankarna, inte lätt med tvivel..men utan tvivel, ingen förändring!
B
Det är modigt att våga erkänna inför sig själv att man är rädd eller tvivlar – det ligger ett än större mod i att agera trots rädslan man känner. Det lär man sig förstå i efterhand. Det är en mäktig känsla att övervinna sig själv! Man växer av att lägga ytterligare en bit till pusslet om sig själv! På det viset är det helt oöverträffat att bli äldre! Härligt modig, navelskådande och horisontsökande text! Tack för tankeväckande läsning!
Utan tvivel är man inte riktigt klok.
Härligt filosofiskt inlägg. Undrar om det är den tiden på året. Själv ägnar jag mig också åt filosoferande, dock ur en annan infallsvinkel plus att många skriver om sina egna tankar.
Snubblade precis in på din blogg. Mycket bra att läsa. Du ställer tankar som borde ställas, både till dig själv och andra. Tack för det. Leva i nuet är svårt, men att försöka gör det lite enklare. Keep up the good writing. Ska följa dig nu.
Naket, rått och ärligt! Tack för att du delar med dig av din medmänsklighet, att få ta del av vad som finns bakom ditt skyltfönster inspirerar mig att visa vad jag har på mitt lager.
Riktiga möten sker när vi vågar blotta våra tankar och känslor!
Tack!
Väldigt vackert och personligt skrivet. Jag är uppvuxen i den kristna tron. Men lämnade den som tonåring och återvände som vuxen. Men inte till den gamla testamentets hårda ord utan till en gud som förlåter eller stöttar och som samtidigt respekterar alla människor vad de än väljer att tro på.
Kram!