”Idrottens värld är ju väldigt tydlig och enkel. I tävlingar har vi alltid en vinnare. Och så resten av deltagarna. Förlorarna. För om vi har en vinnare så måste vi väl också ha motsatsen? Andra plats är första förlorare, brukar det ju heta.
Jag har förlorat långt mer än vad jag har vunnit under min idrottskarriär. Jag har faktiskt inte vunnit så där värst mycket alls. Men så har jag ju tävlat runt 15 VM och EM också. Då är det ju svårt att vinna. Hade jag siktat lite lägre så hade det nog blivit fler segrar. Att vinna distriktsmästerskap är liksom lättare än att vinna världsmästerskap. En seger här är alltid bättre än en andraplats där.
En gång kom jag femma på VM och fick en liten enspaltare i lokaltidningen. På frågan varför svarade man att ”placeringen inte varit så god”. Veckans divison-4 match fick en helsida. Där hade man ju 11 vinnare att skriva om!
Hur är det då i livet utanför idrotten? Bortom det konkreta och mätbara? Har vi även där vinnare och förlorare? Enligt vilken måttstock? Och när vet vi om vi vunnit?
När vi idrottstränar så har vi en tydlig drivkraft. Vi vill tillhöra vinnarna! Och med den drivkraften så förkovrar vi oss under ändlösa träningspass och mycken trötthet.
Säkerligen är det samma drivkraft som håller lågan brinnande när vi karriärstränar. Att få sitta i vinnarcirkeln. Det är därför som vi jobbar hårt, länge och mycket. Det är därför som vi vill tjäna mer pengar, avancera i karriären och få omgivningens erkännande. När och hur vi vunnit är dock högst oklart.
Många av oss hälsotränar också vilt! Lika delar Luthersk piska, fåfänga och rädsla tjänar som bränsle i vår jakt på den översta platsen på prispallen. Gud förbjude att inte tillhöra vinnarna i det loppet!
Tanke på att få vinna gör oss tydligen nöjda och lyckliga. Eller åtminstone gör illusionen av seger det. För i det verkliga livet är vinnare inte ett dugg lyckligare än andra. Idrottsmän betalar ibland ett högt pris för sina segrar. Rika och framgångsrika människor likaså. Maniska hälsojägare är kanske friskare i kroppen men också möjligen olyckligare i själen. Och det i sig är inte friskt.
Sanningen är väl den att ingen av oss får en medalj av Gud när vi dör, för att vi var bäst medan vi levde. Det har aldrig handlat om mig mot dem eller vi mot alla andra. Det har alltid handlat om jag mot mig själv och vi mot oss själva. Det är den enda relevanta jämförelsen. Att förädla sina förmågor. Att utveckla sina talanger. Att göra det bästa av det man har. Och att aldrig ge upp. Det är det som skiljer vinnaren ifrån förloraren. Oavsett placering.
Och det är inget som säger att glädjen hos den nykorade distriktsmästaren är mindre än hos världsmästaren.”
Jonas Colting - Hälsokonnässör 
Amen!
Så klockrent, insiktsfullt och tänkvärt!
”Det har alltid handlat om jag mot mig själv och vi mot oss själva. Det är den enda relevanta jämförelsen. Att förädla sina förmågor. Att utveckla sina talanger. Att göra det bästa av det man har. Och att aldrig ge upp. Det är det som skiljer vinnaren ifrån förloraren. Oavsett placering.”
Word!
Riktigt bra. Skönt när du tar fram din litterära förmåga och glänser med veckra formuleringar OCH har rejält med substans bakom. Kostråd i all ära men värt att gå på djupet såhär ibland!
Fin slutkläm.
John Wooden tog över som coach för ett medelmåttligt UCLA och gjorde laget till det mest framgångsrika i NCAAs historia (AM. College Basket) med bland annat sju årliga mästerskapstitlar i rad. Det sägs att han aldrig pratade om att vinna.
Även om du siffermässigt förlorar en match kan du ha vunnit det. Om du kan se dig i spegeln och säga att du gjort ditt bästa. Tänk om fler kunde omdefiniera sin version av vad vinna är. Att göra det bästa man kan efter sin förmåga. Mer kan man inte göra. Å har man inte vunnit då?
Tack för kloka ord Jonas 🙂 Du är en förträfflig inspiratör och en utmanare till det idiotiska stereotypa (om man kan säga så) samhälle som byggts och byggs upp..Tänkandet att man SKA göra så här för så har vi alltid gjort och då måste det betyda att det är rätt.. t.ex vad är det som säger att en person med bara MVG är ”bäst”..eller att en som har högst lön är den som jobbat hårdast och passa bäst för uppgiften.. Jag får känslan av att du gillar att förkovra dig i det mesta.. får jag rekommendera en bok i ämnet, en bok som inspirerat mig: Mindset: The New Psychology of Success, av Psykologen (Carol S. Dweck, Ph.D)
Tack för din inspiration!
Du blandar verkligen högt och lågt, Colting. Det här hade ingen vidare verkshöjd. Avslöja att hundvalpar är söta nästa gång.
Varsågod och skriv något bättre själv, om du inte tycker att det duger.
Äsch, poängen är ju att jag vet att du kan skriva riktigt bra saker. (Det kan jag också, men det är en annan historia. Snart i en bokhylla nära dig…)
Väl skrivet. Alltid fara när drivkraften handlar om vinna eller förlora (jfr piska och morot). Fokus på vinnare håller på att göra mig tokig. Var tar alla andra vägen (inte minst inom ungdoms- och barnidrotten).
Rekomenderar Edward L Deci -Self Determination Theory
Reblogged this on Pedagogikbloggen and commented:
Tänkvärt om att vinna och förlora. som vanligt mycket välskrivet.
Bra skrivet, tankeväckande, ja vem tävlar man egentligen med….
Väldigt bra reflekterat Jonas! Själv känner jag högsta vinsten varje dag då jag ständigt fått vara frisk. Där står sig pengar slätt.
Den som äter mest kolhydrater vinner.
Insiktsfullt, Jonas. 🙂 Jag tävlar mot mig själv och vinner nästan varje gång mot föregående lopp. Det är bara löjligt för mig att ens fundera på seger över andra