Framgångsrikt Vasalopp på LCHF-uppladdning!

Peter gick på min föreläsning och testade ett annat upplägg inför sitt Vasalopp. Han bytte den typiska kolhydratskosten mot en LCHF-baserad kost. Själva loppet genomförde han på en typisk ”Train low – race high”-strategi.

Läs hans berättelse nedan!

”Hallå igen Jonas!

Först vill jag bara tacka för tipsen och inspirationen! Mitt Vasalopp gick kanonbra och jag är supernöjd!

Inför förra årets lopp hade jag gjort en satsning mot ett bra resultat. Målet var topp 500. Ett enligt mig väldigt rimligt mål.

Jag hade en jättebra träningsbakgrund och en bra försäsong. Under säsongen körde jag bra i massa tävlingar långa som korta. 

Men formen var på väg neråt ju närmare Vasaloppet jag kom och jag tror sammanlagt att jag hade haft 4-5 sjukperioder under vintern.

Tiden jag fick i fjol 4:36 var bra men placeringen 648 var en besvikelse. Känslan av att inte få ut max av kroppen var jobbig att hante och jag tyckte och tycker att de flesta förutsättningar låg mig i fatet då.

Till detta Vasaloppet hade jag bara som mål att köra, njuta och fullfölja på ett bra sätt. Jag hade inte samma upplägg i träningen. När jag även under sommaren varit sjuk flera gånger så ändrade jag min kost efter att ha varit på din föreläsning. Eftersom jag inte satsade på något speciellt resultat i årets lopp så har jag njutit av min träning och kört mycket mer samma sköna lagom hårda pass. Jag har som sagt sedan jag ändrade kosten aldrig varit sjuk. Känslan att formen sakta stigit har varit positiv. Också känslan av att aldrig riktigt bli trött av träningen har varit speciellt skön. Jag har hela tiden känt sug efter att träna mer och ibland tränat mycket kvantitet men behållit hyfsad intensitet under passen. 

Den berömda väggen är sedan länge bortglömd!

Någon månad innan Vasaloppet körde jag ett seedningslopp för skojs skull utan uppladdning. Jag lyckades inte seeda upp mig men det var ändå skönt att ha genomfört ett lopp med den nya kosthållningen. Efter den här tävlingen så har jag gått över till att köra vissa pass med mycket mer kvalitet och har då känt av bra resultat och stigande formkurva. Min snittfart under de aeroba löpträningarna har skvallrat om kanske min bästa löpkapacitet någonsin. Detta trots mindre mängdträning och betydligt mindre högintensiv träning mot det gångna året. Jag har iofs tappat 3-4 kilo mot i fjol. Om det beror på kosten, eller avsaknaden av den tyngre överkroppsstyrketräningen jag bedrivit förr vet jag inte.

Vasaloppsveckan:

Måndagen innan Vasaloppet så åkte jag Öppet spår med min pappa och min flickvän. Ett långt, lugnt och skönt långpass. Soligt väder, bra spår och tillräckligt bra fäste för Vasaloppsdebutanterna. Jag själv stakade sista 28 kilometerna

Tisdag och onsdag vila.

Åkte lite alpint på onsdagen. Torsdag ett lugnt pass med lite fartökningar. Fortfarande LCHF-kost. Fredagen deltog jag på stafettvasan och stakade min sträcka (14km) med de berömda Lundbäcksbackarna på 12:e bästa tid utan att gå riktigt på max. Körde ganska hårt. Jag drack en mugg sportdryck efter och tog en bulle. Maten på kvällen blev LCHF med något liberalare komplement. Firade med lite rödvin och svart choklad.

Lördagen vila, några promenader och något ”normalare” kosthållning med fler små måltider. Försiktigt intag av kvalitativa kolhydrater under dagen.

Jag laddade med vätska båda dagarna innan och åt sedan en LCHF-frukost på morgonen enligt rekommendationerna.

Alla förutsättningar verkade stämma för mig inför Dagen. Vädret var på topp igen. Jag var lugn och samlad och tänkte njuta i början av loppet. Direkt från start kände jag att skidorna var konkurrenskraftiga. Uppför den första backen hade jag tur med spårvalet och starten flöt på bättre än förväntat. Från startled två och en placering runt 1000-1200 så passerade jag första kontrollen på 507:e placering utan att förta mig. Ändå hade jag då passerat många åkare på myrarna efter första backen och fram till kontrollen. Jag försökte sedan hitta min rytm och lika snabba åkare att hänga med.

För mig gick sedan loppet som på räls och som tåget. Jag hade inga svackor, började dricka sportdryck efter 2/5 delar av loppet och gick all in på det sockret jag fick tag i efter 3/5 delar. De sista 2,5 – 2 milen var det ingen som körde ifrån mig, snarare så gick jag fortfarande som tåget och det var bara en sjukt stark veteran (minst 30 vasalopp) som lyckades hänga mig. Han vann för övrigt veteranklassen och jag hann tänka att gubben måste gå på LCHF. Jag passerade med någon mil kvar en stakstark Lassi Karonen (OS-sexa i rodd 2008) förvisso pappaledig. Mathias Fredriksson (1 OS-brons, 2 VM-silver och 2 VM-brons) gick i mål drygt 3 minuter före mig. Inte ens den tokstarka gubben (så klart norrman) lyckades med bedriften att hänga mig ända in i mål. Han tappade min rygg med någon kilometer kvar men tackade mig i målet för draghjälpen.

Jag tog många placeringar under hela loppet och kände mig bara starkare och starkare (det gjorde ont på slutet). Resultatet blev en 302:a placering bara drygt 2 minuter långsammare än i fjol. Segertiden för vinnaren slutade på 12 minuter långsammare.

Summan av kardemumman. Jag är sjukt nöjd med resultatet som inte riktigt var väntat. Jag kommer att förespråka (för de som frågar) denna hälsosammare och friskare livssyn med naturligare, mer kvalitativ kost och peppa till mycket mer bekvämlighetsträning. 🙂

Tack än en gång för inspirationen!

Med vänligaste hälsningar Peter Knoblach”

33 reaktioner på ”Framgångsrikt Vasalopp på LCHF-uppladdning!

  1. Intressant blogg absolut. Lär nog återkomma hit 🙂 Men apropå LCHF så är jag själv tveksam på om den kosten i det långa loppet är så bra för både hjärta och blodkärl? Själv tror jag på och kör på 30 % av protein, fett och kolhydrater fast jag kan väl inte påstå heller att jag är jätte-insatt på just de ämnet 🙂

    • Hur menar du med 30%? Energi- eller viktprocent? Två väldigt olika saker.
      Mark daily apple är en grym sida att besöka och behandlar det mesta som har med hälsa att göra. Både kost, motion och förhållning till livet är i stora fokus på sidan. Absolut klart värt att titta på.

  2. Sortdryck & bullar. Så det handlade inte om ett Vasalopp på LCHF. Synd, för det vore intressant att höra om. Surfar vidare…

  3. Jag käkar bara vanlig husmanskost och hasade runt vasaloppet på 4:40
    (Jag är motionär i 50års åldern)
    Om jag följer dina bantningstips Jonas, tror du jag kan ta mig ner mot 4:10?

    Kul var att jag slog Sverige mest vältränade 47åring Pasi Salonen med 70minuter….

    Kankse en föreläsning skulle kunna få mig att sänka mig unde 4:10?

    • Jag håller inte på med några bantningstips. Och jag tror att du redan gör mycket rätt om du är 50+ och kör på 4.40!
      Ja gillar traditionell svensk husmanskost; den är full av oraffinerade produkter och mycket fett.

    • Är man verkligen motionär som när man som dig har åkt sex tävlingar enbart under 2013?

  4. Om man nu gör sig besväret eller nöjet att äta lågkolhydratkost under träning så har man tränat sina muskler inklusive hjärtat och invaggat kroppen i säkerheten att alltid ha ättiksyra från fett som bränsle i alla mitokondrierna, Ättiksyra är det enda bränsle som mitokondrierna kan använda. Läs mer om citronsyracykeln på nätet.

    Varför då vända upp och ned på kroppens ämnesomsättning genom att stoppa i sig kolhydrater?
    Kolhydraterna ökar omedelbart glukosnivån i blodet från 3-6 mmol/L till betydligt högre som stimulerar insulin som stänger av fettförbränningen till ättiksyra för nu MÅSTE koncentrationen av blodglukos normaliseras genom att bryta ned så mycket glukos som möjligt till ättiksyra. Mitokondrierna hinner inte bränna all ättiksyra och därför omvandlas en del av ättiksyran till fett som måste transporteras från levern till fettcellerna.

    Genom att äta socker/kolhydrater så stör man den alltid tillräckliga och trygga fettförbränningen till ättiksyra Du har ju visat det på träningen! Varför ändra på ett vinnande koncept under träningen till tävlingen?

    Glykogenet (½ kg) räcker till Evertsberg och sedan måste du dricka 5 L blåbärssoppa för att ta dig i mål.
    På fettdrift räcker 0,44 kg fett för att åka hela Vasaloppet! Och den mängden har du lättillgänglig så länge du håller dig ifrån kolhydrater.
    Den begränsande faktorn är syretransporten för att kunna bränna ättiksyran i mitokondrierna. Men mitokondrierna struntar i var ättiksyran kommer ifrån. Men det är lättare att bryta ned fett till ättiksyra (5 enzymatiska steg, 15 kg fett att hämta ifrån) än bryta ned glukos till ättiksyra (14 enzymsteg, 3 g glukos i blodet, ½ kg glykogen i lever, muskler att hämta ifrån)

    Så ät fett och lagom med protein och hoppa de giftiga kolhydraterna. 15 kg fett räcker bara i 144 h vid maxbelastning medan ½ kg glykogen räcker i 2 h vid max belastning.

    Välj själv! Jag hoppar kolhydraterna!

    • Vad jag har lärt mig så hjälper kolhydrattillförsel under en sådan längre aktivitet till en förbättrad fettförbränning och bättre koncentrationsförmåga på uppgiften

      • Det är från 1800-talet att ”fett förbränns i kolhydraternas låga”. Cellens normala bränsle är AcCoA eller ättiksyra. Det behövs 1,5-3 g glukos i blodet för att frisätta syret från röda blodkroppar. Men det fixar levern precis så mycket som du behöver. Stoppa i dig kolhydrater och kroppen måste ställa om från fettförbränning till sockerförbränning. Sen tar det tid innan man kommer in i andra andningen.

    • Dietisten är ju befängd; hon hänvisar till att en åkare bränner 8000-10000 kalorier under Vasaloppet; jag skulle tippa på ungefär hälften, MAX hälften.

      • Se min kommentar Björn Hammarskjöld · mars 6, 2013 – 1:26 e m och mars 14, 2013 – 12:13 e m

        Max förbränning är ungefär 1 000 kcal/h. Vasaloppet tar 4 h så då gör toppåkarna av med 4 000 kcal eller 1 kg kolhydrater eller 0,44 kg fett

  5. Jag tycker absolut att man vid något lämpligt tillfälle ska testa att köra train low race LOW. Många kommer märka att det bättre än race high, jag är en av dom! Björn Ferry också om jag minns rätt?

    • Bättre och bättre? Du kanske menar att det är mer renlärigt?
      Jag är väldigt anti-socker men en av de fördelarna socker har, är att det i kombination med koffein har en positiv, om än tillfällig, effekt på fysisk prestationsförmåga under stress. Sedan betalar man ett pris efteråt, med socker-”bakfylla”, men en idrottstävling är en prestationsdag och inte en hälsodag.

      • Nja, det jag menar är att jag betalar ett alldeles för högt pris inom de närmsta minuterna om jag pumpar i mig socker i snabb form när jag försöker prestera max, det går bara inte. Många kanske får en mildare variant av denna bieffekt som de kanske slipper om de inte använder ”highrace” alls? Man ska ju ändå prestera max på en racedag så alla tänkbara tips kan ju vara värda att grunda lite på
        Däremot har, kul att du nämner det, just koffein en tydligt positiv effekt som jag märker av om jag tränar/tävlar på väldigt lite mat (antar att effekten blir starkare då), den är definitivt prestationshöjande så ett par koppar kaffe innan träning och tävling har blivit standard.

      • Ett exempel på Vasaloppet och det du Håkan kallar ”train low – compete low” hittar man här

        http://www.kostdemokrati.se/frank/2012/03/06/det-kom-ett-mail-vasaloppet-pa-lchf/

  6. Det är så vanligt med folk med sådana uppfattningar att just LCHF handlar om LCHF HELA tiden. När man tävlar så ligger man knappast på hälsosam nivå av aktivitet som inte tillhör det dagliga normala träningen. Så fort en LCHF:are ladda med kolhydrater så ser dem så smalt spektrum utan att titta på hela bilden. Det är klart att det kan vara av godo att ladda sig för att fylla på lagret inför en tävling så man kan få maximal effekt av båda delarna vad gällande fett/kolhydrater. Det är just som är finessen med att lära kroppen att hantera fett bättre då kroppen hantera kolhydrater redan. Men jag ser positiv trend inom uthållighetsporten och kommer bli en allt vanligare fenomen att ha en kosthållning som liknar primal/paleo/LCHF. Inom triathlon är det ganska populärt att äta just paleo(?). Visst ger LCHF fördelar för mig vad gällande träning. Det folk inte fattar är att visst fyller jag på glykogenet inför ett tuff pass eller en tävling men det är bara DÅ jag gör det. Resten av tiden funkar fett bra… Och LCHF är ju inte en ren magi i sig egentligen. Du blir ju bättre genom att träna helt enkelt. Du blir bättre på att träna smart.

    Om folk kunde ha lite mer öppen attityd (som ironisk ”alla” är idag) och se helheten samt skilja på träning/tävling.

    • Jag har ingenting emot att kolhydratsladda, eller skjuta in redbull direkt i venen om det är det man vill. Tävlar man vill man prestera o fan ta den som inte ger sitt bästa med alla tänkbara medel som funkar för just den individen! Jag lever större delen av mitt liv på en lchf/paleo baserad kost och jag har märkt att jag presterar bäst på just den maten, socker gör mig bara dåligt. Där är mitt vinnande koncept. Då ”syndar” jag hellre med en pizza eller ett par öl ibland, det ger mer tillfredsställelse, och det är ju inte det livet går ut på. Må bra 🙂

  7. Kan man få lite tips på kvalitativa kolhydrater? Tack!

    • Det beror på vilket sammanhang, men alla oraffinerade kolhydrater är ju tämligen bra; spannmål undantagna.

  8. […] Läs inlägget … Framgångsrikt Vasalopp på LCHF-uppladdning! […]

  9. Vad glad jag blir! Det har talats så mycket om att fysiska prestationer i likhet med denna inte kan utföras – om man inte äter en kolhydratrik kost. Tack för detta!

    • LCHF-kosten beskrevs vetenskapligt första gången 1732 av Carl von Linné. Och ”lapparna ännu i sextioårsåldern med lätthet sprungo på fjället till skillnad från de feta och brödätande skåningarna”.
      Så man klarar sig perfekt på en lågkolhydratkost även vid högsta ansträngning. Bränslet är ättiksyra som kommer från fett i första hand. Stor mängd fett finns i kroppen, 15 kg fett räcker för 144 h (6 dygn) kontinuerlig maximal ansträngning vid 1 000 kcal/h . 0,5 kg glykogen räcker max 2 h kontinuerlig maximal ansträngning. Den begränsande faktorn är syretransporten via röda blodkroppar.
      Valet är lätt.

      • Väldigt intressant. Själv har jag bara testat Vitargo under långa träningspass och tycker det är klart prestationshöjande. Dock har jag nu enbart med vatten under träningarna för att förbättra kroppens förmåga att förbränna fett för energi. Kanske är dags att experimentera lite vad som funkar bäst. Är dina rekommendationer att hålla sig till fett och protein när man vill prestera? Har du möjligtvis något exempel på literatur där man kan hämta mer information som går i samma spår?

  10. Gustaf
    Ta det enklaste, ½ % salt i vattnet för att förhindra saltbrist vid mycket svettning.
    Annars finns det inte mycket till litteratur eftersom all litteratur är skriven med försökspersoner som äter kolhydrater och därmed orsakar kaos i kroppen, kolhydrater är giftiga i högre koncentrationer än 6 mmol/L, så då måste kroppen prioritera normalisering av blodglukosnivån.
    5 mmol/L motsvarar 2,5 gram glukos i blodet hos 70 kg person. Ät 5 g glukos med kolsyrad dryck och P-glukos kan stiga till 15 mmol/L. Insulin kommer farandes och stänger av fettnedbrytningen till AcCoA, mitokondriernas bränsle.
    Så nu måste glukos brännas för att normalisera glukoskoncentrationen snabbt. När sedan glukosnivån är normal tar det litet tid att bli av med insulinet och sedan få igång fettförbränningen igen.

    Har man mer än 15-25 g glukos i blodet är det en dödlig mängd, man dör av akut glukosförgiftning.

    Detta är vanlig gammaldags fysiologi, biokemi och endokrinologi som den ”moderna forskningen” synes sakna insikt om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s