Jag skrev inlägget om ”PK-Sveriges 10 budord” med glimten i ögat. Inte utan uppriktighet, men med en hel del humor. Vilket säger sig självt, för inget i vår värld är svart eller vitt. Allt är skuggat av nyanser och grader.
Kommentarerna har kommit in via bloggen, Twitter och Facebook och många är positivt gillande och uppskattar ironin i mitt tonläge.
Men man kritiserar inte PK-Sverige, utan att PK-Sverige också slår tillbaka! Och PK-Sverige består av människor som har så lågt i intellektuell takhöjd, eller är så lobotomerat åsiktstränade, att de blir oerhört provocerade av texter som dessa.
Det finns faktiskt stor humor i hur snabbt och väl dessa individer uppfyller mitt första budord!
Men det finns också en otäck baksida av hur politisk korrekthet fungerar, och hur man i Orwellsk ”Storebrors”-anda tar sig friheten att lägga ord i avsändarens (min) mun, eller att dra helt felaktiga slutsatser, som sedan presenteras som framlagda av mig. Vilket inte alls är fallet.
De vanligaste kommentarerna ifrån PK-pöbeln är att jag genom min betraktelse, själv, är antingen bitter eller kränkt.
Jag är inte det minsta bitter! Jag tar fullt ansvar för mitt liv och skulle aldrig skylla något på någon. Jag är dessutom i princip okränkbar. Kritik ifrån okända bekommer mig föga. Om någon säger att de inte håller med mig, inte tycker om mig, inte tycker att jag (eller det som jag gör) är intressant eller tycker att jag är dålig, så rör det mig knappt i ryggen. Varför skulle den göra det? Bara kritik ifrån mina närstående tränger in.
Jag betraktar, observerar och kommenterar, i och med mitt blogginlägg, en samhällsföreteelse som jag finner både intressant och lite oroande.
Sedan när är en recensent, kommentator eller observatör bitter för att han uttrycker missnöje eller ogillande över det han ser, läser eller upplever?
Men det är ju också en av stötestenarna i PK-Sverige; den graverande bristen på insikt om skillnaden mellan sak och person eller företeelse och grupp.
I PK-Sverige kan du inte kritisera invandringspolitik utan att pekas ut som rasist. Även om det som du kommenterar inte har något alls med invandrarna i sig att göra utan med handläggningen, förvaringen och passiviseringen av dem, och hur dåligt politikerna gör sitt jobb.
I PK-Sverige kan du, speciellt som man, inte kritisera radikala feminister utan att pekas ut som sexist, manschauvinist, kvinnoförtryckare och någon som är emot jämlikhet. Detta fastän också alla kvinnor jag känner, själva skyr de radikala feministerna som pesten, och skäms, när den feministiska retoriken slår dumknut på sig själv!
Jag, som är en synnerligen liberal person, är för övrigt för fri invandring och jämlikhet för ALLA. Varför begränsa sig, och kalla sig feminist, när man mycket hellre kan kalla sig humanist? Feminismen är död och förlegad. Länge leve humanismen istället!
I PK-Sverige är också alla försök till humor, ett försök till kränkning. Så när jag skriver att bara homosexuella får driva med homosexuella och invandrare med invandrare så är PK-Sveriges fråga till mig varför jag ”kämpar för att få kränka” dessa grupper. Vad svarar man på det absurda i den frågan?
I PK-Sverige får du inte kritisera en företeelse för då har du också kritiserat alla individer kopplade till företeelsen. Det är därmed ett direkt personangrepp! Likaledes så kan man i PK-Sverige inte heller kritisera en individ, en individ som kanske är invandrare eller homosexuell, med risken för att då också kritiserat gruppen de av PK-Sverige associeras med. PK-Sverige säger att du är invandrarfientlig! PK-Sverige säger att du är homofob!
PK-Sverige tror nämligen inte på individer. Vi är alla del av en grupp och bör därmed klassificeras och definieras därefter och av det allena. Vi är en del av PK-Sveriges egna periodiska system med täta skott mellan grupperna; invandrarna där, de homosexuella där, kvinnorna där, den tysta breda massan där och längst upp som skapelsens krona har vi PK-eliten som har företrädare som representerar respektive grupp.
Det är också dessa representanter som blir kränkta å någon annans vägnar och i någon annans ställe; ”ja, jag tar inte åt mig, men tänk på alla de som…”
Mer än att bara vara ett intressant fenomen så är det här också ett oroande samhällstillstånd i Sverige, och det leder ytterst till en förbannad undfallenhet och oförmåga att diskutera sakfrågor!
Vågar vi längre diskutera integration? Vågar vi diskutera jämställdhet? Vågar vi diskutera rättvisa? Vågar vi diskutera rättsväsendet? Vågar vi diskutera skolan? Vågar vi diskutera våld och förtryck?
Vågar vi se människor som individer? Individer med samma rättigheter och skyldigheter, oavsett kön, ålder, härkomst, sexualitet och bakgrund? Men också som individer som definieras av så mycket mer än det de ”är”! En homosexuell är inte bara DET! Likaså en invandrare. En kvinna… En idrottsman…
Men i PK-Sverige kränker du nämligen per automatik, just PK-Sverige och deras ”skyddslingar”, bara genom att inte hålla med. Antingen håller du med dem, och håller med dem förbehållslöst. Eller så är du emot dem. Och då är du inte vatten värd.
PK-Sverige är därmed en djupt elitistisk företeelse, där PK-Sverige bara bryr sig om PK-Sverige och dess anhängare. Alla andra kan slängas åt lejonen eller i alla fall dra åt helvete.
Där också därför som alla dessa nätmobbare; anonyma, känslomässigt hämmade och mentalt retarderade i sin oförmåga att kommunicera, överrepresenteras av PK-talibaner som tränats i att hålla käft och nicka som jävla papegojor i alla sammanhang.
Och i det sammanhanget stämmer mitt sista budord in på pricken; ”Yttrandefriheten gäller alla. Ja, naturligtvis inte för vita, medelålders och heterosexuella män. Men för alla andra!” Det är klart att man får yttra sig. Men inte utan repressalier. Och inte utan att löpa ett massmedialt gatlopp om man vågar sig på ett försök till seriös och offentlig debatt av samtidsfrågor.
Jonas Colting - Hälsokonnässör 
Vilka är PK-Sverige???
Den stora breda massan som tittar åt vilket håll vinden blåser…
Är inte du också aningen lite PK ändå? 😉
För övrigt en mycket intressant text och även tänkvärd. Att benämna Politisk Korrekthet som en samhällsföreteelse sätter ord på mina egna oformulerade tankar.
Men vad står bokstäverna PK för?
politiskt korrekt
Vilket håll blåser vinden åt???
Åt det populära hållet med minst motstånd och mest anhängare.
Mest anhängare är väll svårt att säga om dem har. Däremot, igenom medias makt, så är de väll dem som hörst mest.
Klockrent skrivet!
PK-Sverige är helt enkelt de personer som inte har ngn egen identitet och söker efter en grupp för att göra sig hörd och bli upplyft av hela PK-Sverige till skyarna. Populistisk sak som kommer självdö när dem självrannsaka sig själv.
Du har så jävla rätt i mycket du skriver, det är ett nöja att läsa din blogg. Faktum är att jag ser lite annorlunda på mitt eget liv numera, framförallt när det gäller kost och träning, efter att ha följt din blog ett tag. Förändringar till det bättre, tycker jag 😉
Jag läser även David Eberhards böcker, ”I trygghetsnarkomanernas land,” ”Ingen tar skit i de lättkränktas land” och ”Normalt?” med stort nöje och tycker mig se många paralleller mellan hans åsikter och dina, framförallt när det gäller hur lätt människor blir kränkta nuförtiden. Vi behöver lära oss att ge och ta kritik utan att hetsa upp oss så förbannat.
Vad bra att du vågar säga vad du tycker och tänker, utan att bry dig om kritik från andra, (förutom dina närstående) 😉 Jag menar det…så egentligen spelar det ju ingen roll att jag kommenterar detta och säger att jag tycker att du är otroligt duktig, informativ och inspirerande men orkar ibland inte med din energi, som blir överväldigande och som får mig att undra om du hittat ditt inre lugn och harmoni….
jo, jag blir glad av beröm också!
Jonas, bara för att du skriver att du inte är bitter så behöver det inte vara så. Dina senaste inlägg andas en sådan oerhörd bitterhet, faktumet att du själv inte ser det är lite sorgligt.
Vad är det som hemsöker dig? Är det minnen från de dagar då Radio Sjuhärad ställde dig till svars vilket senare ledde fram till avpolletteringen från BT?
Som vanligt spelar du ut humor-kortet när du varken kan försvara eller förklara dina onyanserade, otrevliga och ociviliserade inlägg. Ingen klädsam vana för en man i din ålder…
Förresten, dina åsikter angående barns idrottande var väl rejält PK?
Nej, jag är inte bitter. Inte i allmänhet, inte nu och inte i det fallet du beskriver.
Däremot är jag möjligen mer cynisk och desillusionerad över hur lågt även ”seriös” media kan sjunka. Vadå ställa till svars? När P4 gör en nyhet av min åsikt om extremfeminism, så är det ett utslag av PK-hyckleri av den värsta sorten. När BT sedan väljer att inte stå bakom mig så tog jag själv beslutet att inte skriva för dem längre. Ingenting jag sedan dess ångrat!
I det fallet fanns inte mycket humor med, däremot rejält med metaforer.
Nej, synen på barns idrottande må ha varit populärt hos många men PK tror jag inte var. Jag tycker ju att barn ska träna i timmar varje dag, medan PK-pöbeln vill att barn ska spela innebandy i 10 min o sedan äta kexchoklad.
Läser ofta din blogg med stort intresse. Du skriver bra och vasst och roligt. Jag gillar stilen även om jag inte håller med. Och det blir ju ganska ofta som jag inte håller med eftersom jag är både feminist, miljömupp och vänstervriden. Men snälla, sluta gnälla på debattklimatet. Eller ge åtminstone exempel och fakta kring de påståenden du kommer med om att vi i PK-sverige inte får debattera vissa frågor. Jag tycker själv inte att vi gör annat än att debattera invandring, jämställdhet mm. Fortsätt skriv för tusan. Jag vill gärna höra dina åsikter om invandring och feminism, men slippa höra gnället om att du inte får uttala dem.
Klart jag får uttala dem. Det är inte åsiktfrihet på det sättet, utan på ett lömskare och mer försåtligt sätt, där man avsiktigt feltolkas och bespottas på ett obehagligt sätt. Fråga flera av de som varit kritiker av den rådande feministagendan (ex Pär Ström), om de gjort det ”ostraffat”…
Cecilia man kan också kalla dem-
”De döda fiskarna som alltid följer med strömmen”
Men vad står bokstäverna PK för?
Håller i det stora hela med dig!
Men har man aldrig tillört en ”utsatt grupp”: man är t.ex. inte homosexuell, invandrare eller kvinna, utan är en medelålders heterosexuell vit man av medelklass så kan det vara svårt att förstå hur alla försök till humor också kan uppfattas som ett försök till kränkning.
Det är som att peta på ett blåmärke…en redan härjad zon är ömtåligare än frisk vävnad.
Alla är inte liksom du okränkbara, det finns de som tar illa vid sig.
Ett faktum jag tycker man måste ha i bakhuvudet antingen för att inte uttrycka saker eller för att inte bli förvånad när reaktioner blir negativa.
Debatt är roligt! 😀
En massa bra reflektioner. Bor för närvarande i Spanien och med ett större ”utifrån” perspektiv blir det PK-Sverige som du beskriver ännu tydligare. Skrämmande och oroande och nödvändigt att diskutera. Du/vi borde försöka få en större spridning på den debatten!
Jonas, även om jag sällan håller med dig i sak så har du ju för det mesta vettiga, genomtänkta och välbalanserade åsikter. Däremot så har du ju gjort en grej av att framföra dem på ett så provocerande sätt som möjligt, just för att väcka så mycket känslor och reaktioner som bara går, eller hur? Utan att överdriva kan man säga att du i viss mån lever på det. Och då låter naturligtvis inte reaktionerna vänta på sig. Därmed inte sagt att det är försvarbart att spamma din inbox med sk näthat för det, det är exakt samma mekanismer som är i gjörningen här som på Flashback mm, fast med en annan politisk agenda (hoppas du inte uppfattar mina kommentarer på fb som personliga påhopp, jag vill bara diskutera).
Själv tycker jag att politisk korrekthet är något fint och eftersträvansvärt som vittnar om att man bryr sig om hur det budskap man sänder ut tas emot och uppfattas, det är att ta hänsyn helt enkelt. Sen att det finns de som låter rädslan för vad andra ska tycka om deras åsikter helt överskugga sakfrågorna och hämma en öppen diskusion… det är ett helt igenom mänskligt fenomen och jag ser minst lika mycket av det i kommentarsfältet på den här bloggen som i den politiska debatten. Människor är rädda för att inte bli accepterade helt enkelt, och det gäller definitivt inte bara det som du kallar PK-maffian.
När folk skriker PK istället för att komma med motargument… det är då det blir farligt. Tänka själva är svårt. Det är mestadels extremister som skriker PK istället för att besvara kritiken med argument.
Det är tamejfan allas skyldighet att kämpa för rättvisa för alla i samhället… Orättvisor bör bekämpas överallt. Men så har jag tyckt sedan jag började tänka själv, innan PK-begreppet klev in som ett slags icke-argument bland diverse folk som inte klarar av att de blir kritiserade för sina åsikter.
Jag förstår inte vad du pratar om när du säger att man inte får kritisera invandringspolitik.. det är ju bara att göra. Det är när du börjar säga att det är ”muslimerns” eller ”bögarnas” fel som du blir inskränkt rasist. Att du kritiserar hur invandrare tas emot – det kallar dig ingen rasist för. Om nu någon skulle göra det så har dom ju ändå fel och bör bemötas med fakta och argument.
Det är lätt för någon som aldrig varit förtryckt att göra narr av att folk faktiskt FÖRSÖKER göra samhället mer rättivst. Men visst, håller med om att vissa inte tänker efter innan dom följer massan. Det gäller även alla som skriker ”PK” så fort man säger något som är humanistiskt eller rättvist.
Du framhäver att du inte bryr dig för fem öre om vad andra tycker, men sen säger du samtidigt att du inte vill ha kritik av folk.. förstår inte? Om du skriver en blogg och har kommentatorsfält så betyder en sak: Du vill att folk ska läsa och ha åsikter. Så jag tror dig inte när du säger att du inte bryr sig.
Håller med dig i det. Men ofta överskuggas sakfrågorna, eller ens viljan att diskutera sakfrågorna, för rädslan av repressalier av en PK-mobb som hugger mot strupen.
Jag har då aldrig betraktat humanism, omtanke och respekt, som PK-handlingar utan som grundläggande urmänskliga värderingar som ska hållas högt.
Som vanligt är du lysande
Du är så UNDERBAR!!!!
You keep using that word, I do not think it means what you think it means
Huh?
Den svenska yttrandefriheten torde vara en av världens mest frikostiga. Den regleras i regeringsformen 2 kap. 1 § 1 p och innebär ”… frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor, …”. Dessutom tillkommer ett skydd att få yttra sig i tryckt skrift (TF) och i olika media, som TV och radio m.m. (YGL). Grundlagarnas skydd gäller dock endast för den enskilde (privatperson) i förhållande till det allmänna (staten). Privat yttrandefrihet är inte reglerad, däremot begränsad, dels i BrB 4 kap. om ärekränknings- och förtalsbrotten, dels i en uppsjö olika lagar om diskriminering m.m.
Nutidens problem som jag ser det är ett relativt nytt fenomen. Jag läser dina texter med respekt och nyfikenhet. Jag känner dock att du kämpar mot krafter, idag så starka, att du tyvärr bromsas upp av inlägg som skapar viss frustration hos dig. Jag känner igen mig, jag har mina bataljer i andra forum, med lite annat innehåll. Det beror främst på att jag har en position som i dagsläget inte tillåter mig att vädra andra åsikter än de som vädras av den nya tidens tungor.
Om vi ska vända på spegeln och blicka tillbaka historiskt så tror jag att vi finner svar på många av dina frågor/påståenden/reflektioner. Det är inte mycket mer än 50-60 år sedan som det var tillåtet att aga barn och fängsla homosexuella (även vårda dem då det sågs som en psykisk sjukdom). Det är inte många årtionden sedan vi ändrade i lagstiftningen så att misshandel av sin hustru kom att ligga under allmän åtal, innan dess krävdes det anmälan från hustrun. I USA under den tiden så fick inte svarta åka bussar som var för vita och man fängslade kommunister.
När jag växte upp under 1970-talet så kallade man chokladbollar för negerbollar, överviktiga personer för tjockisar eller fetton, invandrare för lakritstomtar och svartskallar och körde någon bil dåligt, spelade boll dåligt så körde den/spelade den som en kärring. Om någon hade örhänge så blev den kallad bög och skulle man ha kramats som vänner blev man kallad bög.
Det är så många grupper som så länge blivit förtryckta, mobbade, bestraffade m.m. utan några som helst repressalier, snarare tvärtom, med de flestas gillande. Det är lyckligtvis nya tider nu.
Här är vi tämligen överens du och jag, att det har blivit bättre, för som det var, så kan vi inte ha det. Men problemet idag är inte helt borta, utan det florerar fortfarande öppet eller i det fördolda. Det pyr hat. Däremot har det skett en förändring i det offentliga rummet och hos den stora allmänheten. Inget av det jag skrev ovan är acceptabelt längre och det ska det inte heller vara. Men numera är området för diskussion minerat och det har tyvärr kommit att få oönskade effekter. Det är precis som du skriver att vi idag placeras i kategorier, grupper, falanger m.m. Vi är inte längre en individ. Dessutom har tonen kommit att bli så oerhört aggressiv och fördömande. De som idag aktivt försvarar de utsatta, kränkta eller som aktivt bidrar på något sätt med att sprida upplysning har kommit att slå dövörat till och iklätt sig igelkottstaggar. Det finns som du skriver ingen begränsning i vilka argument, förtryck och kränkningar som de kränkta kan angripa motståndarna med. Så idag är vi alla kränkta.
Idag känner jag en stor oro i min vardag. En kollega (man) till mig (chefposition) sa till mig vid ett tillfälle: ”Om jag skulle se en kvinnlig student falla till golvet i ett misstänkt epilepsi-anfall så skulle jag inte ingripa med rädsla för att bli anmäld för sexuella trakasserier. Förr vågade man ta (vänligt – faderligt) i en student, idag går man omvägar.” Är det så här vi ville att det skulle bli i vår strävan efter ett bättre samhälle? Hur många män vågar söka tjänst som dagispersonal?
Dessutom har kampen för det rätta kommit att sprida sig på gott och ont till alla områden. Jag håller med dig när du säger att alla känner sig kränkta idag. För ett par år sedan hade tre elever av ca 2 000 uttryckt att de känt sig kränkta av sin lärare (inte samma lärare) när denne såsom studenten uppfattat det, genom ett ansiktsuttryck visat att studentens svar på en fråga kanske inte var det bästa svaret. Tilläggas kan att mina kollegor får skyhöga betyg i kursutvärderingar. Efter att alla utvärderingar gåtts igenom fattade man beslut att kontakta en annan institution för hjälp med en seminarieserie för lärarna om hur man uppträder i umgänget med studenterna under seminarier och lektioner. En professor i beteendevetenskap besökte oss under några tillfällen. Jag själv har blivit utsatt för kritik vid ett tillfälle då jag under en lektion hade uttryckt att en manlig students svar var ”smart” men en kvinnas svar på en helt annan fråga visade att hon var ”påläst”. Det är som att säga till någon som springer fort. Du har ”talang” istället för att du har ”tränat hårt”. Vet inte själv vilket omdöme jag skulle vilja ha. Att ha talang men inte orka träningen torde vara sämre än att vara villig att underkasta sig hård träning.
Jag har dessvärre valt att hålla tyst idag. Den yttrandefrihet vi har i det här landet och som vi ska vara stolt över, gäller dessvärre inte för alla, i alla fall inte i det privata forumet. Jag avundas dig som vågar sticka ut hakan, men jag har lärt mig den hårda vägen av att ständigt feltolkas, så jag har tystnat. Jag hoppas på att de två kvinnliga juristerna (som hade att utreda sexuella trakasserier på universitet) har rätt i sina förhoppningar, den att pendeln kommer snart att slå tillbaka till ett normalläge. De menade att om de skulle utreda alla de anmälningar som anmälarna anser vara sexuella trakasserier så skulle de inte hinna göra något annat under arbetstid.
Det sveper en storm över vårt land, jag hoppas att de som förtjänar att få det bättre eller lika bra som de förtjänar också får det bättre och jag hoppas att alla de som försöker nyansera anstormningen inte blir lidande i den likriktade debatt som nu råder.
Internet gjorde varje svensk till poet, debattör och laglös. Internet används av så många i helt fel syften. I många fall har vi mycket att tacka Internet för. Många viktiga frågor får bra spridning och många fler kan ta del av viktiga frågor. Yttrandefriheten har vunnit mycket i många fall. Vi får tala ut. Yttrandefriheten har dock ytterligare en sida, men den har färre upptäckt. Rätten att uttrycka sin åsikt kallas för positiv yttrandefrihet. Rätten att slippa yttra sig eller tvingas ta del av andras åsikter är den negativa yttrandefriheten. Båda sidor är grundlagsskyddade.
Jag hoppas att du fortsätter kämpa för att få yttra dig.
Tack för bidraget. Tror en del personer känner precis som du, och det är priset vi som samhälle betalar när vi låter en PK-elit sätta agendan för resten av oss.
”Vågar vi se människor som individer? Individer med samma rättigheter och skyldigheter, oavsett kön, ålder, härkomst, sexualitet och bakgrund? Men också som individer som definieras av så mycket mer än det de ”är”! En homosexuell är inte bara DET! Likaså en invandrare. En kvinna… En idrottsman…
Men i PK-Sverige kränker du nämligen per automatik, just PK-Sverige och deras ”skyddslingar”, bara genom att inte hålla med. Antingen håller du med dem, och håller med dem förbehållslöst. Eller så är du emot dem. Och då är du inte vatten värd.”
Hysteriskt roliga plattityder! Hoppas du på ålderns höst kommer kunna relaxa och skratta åt dig själv och din pompös-ism i skymningen av dina 5 minutes of fame! Du låter mer och mer som en bitter Kjell Höglund ju!
Jaja, jag tar ju iaf bladet ifrån munnen gällande något som jag tycker är angeläget. Länka gärna till något som du själv skrivit, så ska jag bedöma graden av det pompösa i det.
Vad är fel med att vara pompös? Patos var en gång en konst man lärde sig. Retorik dito. Men där alla ska vara lika för det är för svårt att sätta sig i skillnad mellan jämställdhet och jämlikhet. När vi en vacker dag ser alla lika ut, klä oss lika och tycker och känner lika är vi lika olycklig och lika sorgliga kreaturer som letar i efter in förlorade humanism. Mångfald, pluralism med respekt för varandra ledar till utveckling, utgränsning till avveckling. Respektfull debatt i strävan till förbättring kan aldrig vara skadlig. Men tydligt är det något man ska vara försiktig med. Jonas, fortsätt!
Tack, det ska jag!
Jag läste en trevlig bok av Nassim Taleb där han beskriver ett problem som ”taxi problematiken” om jag minns riktigt. Det problem han målar upp är just proffstyckarna och problemet med dessa, i din berättelse kanske PK-tyckarna. Problemet med dessa är att dom anser sig tillhöra eliten vilket i sin tur leder till att dom alltid har rätt, för eliten har inte fel oavsett vad dom säger. Medans taxichaffören har en insikt om att det han säger och tycker inte alltid är riktigt.
Det är väl det som gått galet i Sverige, det finns en elit som uttrycker och har åsikter och det är sanningen eftersom dom utvalda tycker så. Så hör du inte till de utvalda så har du per definition fel.
Så blir jag lite nyfiken på vad du menar med ”synnerligen liberal person”. Jag vill så gärna dela in folk i fack och sätta etiketter, hehe. Tyvärr används ordet liberal även av dom som vill att någon annan ska betala för deras liberalism. Själv föredrar jag den klassiska liberalismen/kapitalismen, Ayn Rand och Milton Freidman ”style”. Jag är för fri invadring till jobb, men inte till ett land som Sverige då det är fri invadring till bidrag. Det är kanske en annan diskussion.
Jag gillar bloggen, men jag läser den allt för sällan.
Tack för ännu ett fantastiskt inlägg i PK-debatten. Jag önskar att jag kunde uttrycka mig lika bra.
Tack jag håller mig för skratt.
Men att hävda att du skulle vara objektiv och saklig när din kunskapsbank sträcker sig till kvinnor du känner, det är faktiskt riktigt roligt. Din retorik blir då total osammanhängande och ologisk.
Jag skulle hävda att du och den grupp, vita medelålders vita män, som du trots din strikt individbundna hållning trots allt placerar dig själv i?! är den grupp som faktiskt nyttjar sin yttrandefrihet mest frekvent av alla. Tack och lov så blir du/ni motsagda.
Föresten tack för boktipset Ett sötare blod, här är ett annat. Att tänka sociologiskt, Bauman, Och nej sociologi är inte en åsikt eller en politisk ståndpunkt
I would beg to differ; sociologi är ytterst subjektivt och näst intill abstrakt.
Du svingar högt och lågt och ibland träffar du rätt men ganska ofta hugger du dig själv i foten.
Det är ex intressant att du anser att PK Sverige inte ser individer utan klumpar ihop folk i grupper. Gör inte du exakt detsamma genom att placera folk som kritiserar dig i gruppen PK-Sverige? Varför inte bemöta kritik med argument istället? Eller är jag PK när jag säger så?
Jag är inte så oroad över en framväxande PK-kultur som jag är över motpolen.
Tvivel, självkritik, nyanserade åsikter, hänsyn, respekt är kanske PK men mer och mer sällsynt när alla ska höras, synas och sticka ut i mängden.
Ja, naturligtvis gör jag det när jag pratar om PK-Sverige, även om det i sammanhanget är ett betydligt mer abstrakt begrepp än andra.
Motargument biter inte på PK-Sverige för de argumenten dras då i smutsen och bespottas/anklagas för diverse saker (rasism, sexism, homofobi, kränkningar etc) och bemöts inte alls sakligt. Det är ju exakt det som jag skriver om! Det är ju DET som är farligt; oförmågan att föra sakliga debatter utan PK-filter.
Vi lever i ett demokratiskt samhälle med yttrandefrihet och ska fortsätta att göra det. Tycker nästan det känns om om själva PK-begreppet har blivit litet PK och faller därmed på eget grepp-:) Dessa tankegångar känns inte särskilt revolutionerande, tvärtom. Men du har förmodligen rätt i att människor följer massan. Det finns det ju starka bevis för. Se bara vad som hände i HitlerTyskland. Dock tycker jag det känns om om vissa här raljerar litet väl mycket. Ha det gott! 🙂
Många, många som skriver här gör precis det Colting skämtat om i sina artiklar, nämligen skriver saker i stil med ”när du skriver artiklar som den här, tänker du på de här… (homosexuella), (invandrare)osv… som blir kränkta av din text” 😛 Ni är ju lysande exempel på precis vad artikelns innehåll uttrycker bekymran över, nämligen att när någon, i detta fallet Colting, INTE tycker exakt som ni gör beror det på att han är bitter, kränkt man etc. Försök stoppa in i era huvuden att bara för att ni har en viss åsikt, som beklagligt nog ständigt uttrycks i diverse media och vars sanning det råder konsenses om hos er, betyder inte det att den ÄR en absolut sanning. Jag är också liberal, jag är också humanist, jag använder inte ens ordet invandrare för jag tycker att den ständiga kategoriseringen av människor, som ni älskar att ägna er åt, är oerhört negativ för samhället. Därför att jag är liberal och demokrat och tycker att det är positivt med många olika åsikter i ett samhälle, inte bara de jag själv delar!
Höjden av ironi är att allt det ni anklagar Colting för är sådant som ni borde kritisera er själva för.
Du använder dig lite för ofta av argumentationstekniken ”Har du slutat slå din fru?”. I ditt fall så är det mer som ”All kritik av mina åsikter är PK.”.
Jag vill dela med mig av en kommentar jag skrev hos Kostdoktorn där han funderar över dina senaste inlägg, på ett försiktigt positivt sätt. Citatet i kommentaren handlar om att han tycker lite synd om dietisterna:
””Vi kan inte kräva att en hel yrkeskår ska utveckla beundransvärt kritiskt tänkande och civilkurage på en gång.”
Nej, men om man inte har en egen tankeverksamhet snurrande på åtminstone tomgång, så kan det vara extremt nyttigt att få en cerebral tjottablängare rakt i solarplexus så man tappar andan lite.
När Jörgen Vesti Nielsen rekommenderade mig att hoppa på den sk Karlshamnsdieten tyckte jag han var urtypen för en danskjävel. Hvafanden, man! Vill du ta livet av mig ännu fortare än jag själv håller på med?!?
Så läste jag allt jag kom över om det här med fett, ”eskimådieter” och allt vad det hette (tack alla religioners gudar för att internet var hyfsat utvecklat för tio år sedan), och kom fram till att jag blivit grundlurad i hela mitt liv om vad som borde skulle kunde måste ätas…
Därför står jag till tusen procent bakom Coltings inlägg!
Lite sorgligt är att klimathoteriet följer samma mönster. Media och nyttiga idioter megafonar ut brödinstituts- och Livsmedelsverkspropaganda, medan vi klimathotsskeptiker (som just blivit det på grund av egen analys- och tankeförmåga, exempelvis började jag som troende på att Kyoto var en lysande idé och att de som inte ville skriva på var ytterligt suspekta) blir misstänkliggjorda på samma eller värre sätt som LCHF:are ännu ses av trögdietister och diabetessköterskor.
Jag har nu lärt mig att varje gång något trumpetas ut som Oerhört Viktigt och Sant i mitt land, måste jag göra ett svep på internet för att få en balanserad bild genom att väga informationens tyngd med dels _vad_ den säger och dels _varifrån_ den kommer.”
Måttligt imponerande…
Nu är det ju väldigt lätt att debattera ett upplevt debattklimat och sedan tycka att man varit duktig och debatterat, men det har man naturligtvis inte.
Dessa två blogginlägg jag just läst är skolexempel i att undvika sakfrågorna och istället raljera över en vagt definierad Fiende, på hur man upprör de redan upprörda, får igång de redan frälsta, en liten till intet förpliktigande show off för den interna ryggdunkarklubben, det vill säga just Populism i dess renaste form. Eller känner du själv att du åstadkommit något? Flyttat fram linjerna? Vidgat vyerna? Höjt det intellektuella taket? Fört en seriös offentlig debatt av samtidsfrågor?
Yttrandefrihet innebär inte att slippa få mothugg, det är en ganska vanlig missuppfattning hos människor som efter mer eller mindre genomtänkta uttalanden får stå till svars för vad de sagt eller förväntas argumentera vidare för sin åsikt.
För övrigt, fundera på om det kanske är såhär med humor: Kravet för att ditt förlöjligande av andra ska passera är att du har självironi. Kanske är det som definierar vem som ”får” skämta om allt, och som av olika anledningar tenderar att finnas i vissa läger och saknas i andra?
Håller med dig om det mesta Jonas. Dock är väl man snarare humanist ifall man hellre lägger merparten av våran(Sveriges) ekonomiska kraft på bistånd till dem riktigt fattiga snarare än alla dem som kommer hit utan seriösa flyktingskäl.. Vad tycker du?
Så uppfriskande med en offentlig svensk som inte ber om ursäkt för sina icke-pk åsikter.
Mycket viktigt ämne att diskutera!
De som säger att detta är en ”icke-fråga” är förmodligen extremt PK-troende och vill behålla sitt åsiktsmonopol.
Det här rör inte bara invandringspolitik och homosexuella även om detta är de tydligaste exemplen att nämna. (Se vilken kritik Janne Josefsson fick för sin granskning av moskéer) Det rör allt som har med vår politik att göra, och har resulterat i att alla politiker pratar likadant och tycker likadant i 80% av alla våra frågor,
Alltför många engagerar sig inte i vårt samhälle och vår framtid. Varför skulle man? Alla politiska rörelser är sedan 80-talet förhållandevis lika. Resultatet är att ingen bryr sig, vi styrs av ett fåtal människor och partierna i sig har så få kompetenta människor att välja bland (delvis pga sjunkande medlemstal) att vi oundvikligen också får ett antal inkompetenta politiska företrädare.
PK är exremt skadligt för Sverige och bidrar till mindre samhällsutveckling, mindre kreativitet, mindre dynamik och vi formar alla barn att tycka likadant. Jag är själv i 30-årsåldern och är i efterhand extremt besviken på vår grundutbildning. Idag är det, om man hårddrar det lite, bara matematiken man kan ”lita” på. Resten är politiserat, dvs PK-godkänt.
J