”För den tillfällige motionären så är löpning ett nödvändigt ont i syfte att tappa några kilo och stävja kroppens förfall. Ont ska med ont fördrivas, helt enkelt!
För oss som springer av hävd och gammal vana, så är löpningens bakomliggande orsaker avsevärt mer nyanserade än så. Även om de flesta löpare hyser någon form av hatkärlek till sin motion så mår vi i grunden helt enkelt bra av den.
Således är löpningen, både för den vana och den tillfällige löparen, tillfredsställande, stimulerande, karaktärsdanande och jagförstärkande!
Vad löpningen däremot inte är, är rolig! Inte heller har man kul när man springer. Jag har ännu att möta en skrattande löpare. Jag har ännu att uppleva ett träningspass som känns som en förfest. Jag har ännu att förväxla min löpande omgivning med Liseberg eller Gröna Lund. Det är helt enkelt inte vad löpning är! Att springa är och ska inte vara som att titta på Pang i bygget, ackompanjerat av muntra fnissningar. Ändå är det just så som träning i allmänhet, och löpning i synnerhet, beskrivs av media och käcka förstå-sig-påare; ”löpning ska vara roligt!”
Vilken illusion! Tala om falska föresatser! Och hur många besvikna motionärer finns det inte därute som med clownnäsa och partyhatt snörat på sig skorna, bara för att upptäcka att löpträningen minsann inte var den sortens fest de trodde sig vara bjudna till.
Begrepp som ”kul” och ”roligt” är några av vår tids mest missbrukade. Det hänger naturligtvis ihop med vår fixering vid lust och upplevelse. Vi är livrädda för att ha tråkigt. Och vi lever i de snabba kickarnas tidevarv så vi vill ha vår belöning och vi vill ha den nu! Allt ska vara roligt, gott och kul hela tiden.
Räcker det inte att löpningen har så många andra kvaliteter? Räcker det inte att löpningen tillfredsställer oss på så många andra plan? Räcker det inte att löpningen gör oss till bättre och friskare människor?
När jag springer så gör jag det för att bli tröttare och lyckligare, men knappast mer road. Måste allt vara så förbannat roligt hela tiden?”
Jonas Colting - Hälsokonnässör 
Din favoritlåt i lurarna + Lätta skor + Solsken och vacker utsikt. Det är allt jag säger. Löpning kan stundvis vara, kanske inte roligt, men något av det bästa jag vet.
SÅ SANT! Det är inte så jävla kul att dammsuga, betala räkningar eller klippa gräs heller men det gör man regelbundet i alla fall (i alla fall de flesta av oss).
Kul inlägg
Jonas din pessi…det är visst kul att springa!! Har både skrattat, gråtit och hatat när jag springer…för mig är löpningen en ventil till alla känslor!! Man behöver ju inte springa med blodsmak i munnen hela tiden:-)
Bra skrivet Jonas.
Hade själv den triviala inställningen att det skulle vara roligt, när jag började löpträna. Det kom över mig snabbt att så inte var fallet. Det är hårt, jobbigt och det tar emot. Men belöningen i det långa loppet är otroligt tillfredsställande.
Så nej allt behöver inte vara så förbannat roligt hela tiden!
Är det träning att dricka energidryck mellan varje gymövning, bara gå på gruppträningspass och lyssna på någonannans röst eller köra 5min rodd eller 10min crosstrainer framför tv’n?
Haile Gebreselassie ler alltid när han springer, ibland t.o.m skrattar han…
Det är ”roligt” att vinna OS-guld!
Håller inte med dig. På den tiden jag var ”snabb”, så hade jag faktiskt roligt. Det ligger ett nöje att prestera bra och särskilt om det går lätt, även i högre farter. Längtar tillbaks till den tiden och inser att det inte kommer att gå. Är nu 66 och 10 kg tyngre (muskler pga mtb+styrketräning som också är kul) och sprang mycket för 24 år sedan. Tungt att komma tillbaka. Det händer när jag har flyt i joggingen (löpning om jag ligger runt 4.30-tempo/km vilket inte sker så ofta). Kruxet är att man går sönder så lätt om man inte har det tålamod man måste ha. Kanske en vacker dag, om ett år, blir det 45 min på milen. Förr var det 33 min och då var det kul… roligt, njutbart, man bara flög fram…
Fast du pratar om tillfredsställelse! Jag vet vad du menar, men ”roligt” är väl inte ordet du vill använda? Fast det kanske bara bevisar min poäng, att begreppet är så allmängiltigt och överanvänt idag…
Det är nog en definitionsfråga, men för mig så är det roligt i den bemärkelsen att det roar mig och gör mig glad när det går lätt… Det väcker kanske inte humoristiska känslor… De flesta man träffar ser inte så roade ut.
[…] Gröna Lund. Det är helt enkelt inte vad löpning är! Att springa är och ska inte vara som att titta på Pang i bygget, ackompanjerat av muntra fnissningar. Ändå är det just så som träning i […]
För att travestera Percy Nilegård ”roligt – det har bara människor som inte vet bättre”.
Ligger en del i det du skriver tycker jag också.
Percy Nilegård har aldrig varit under 40 min på milen eller under 33- Då är det kul, en annan dimension helt enkelt. Kul är kanske inte att man skrattar, men gläds åt farten, vinden, motståndet… Cotling har nog rätt i att det är en definitionsfråga… Jag hade kul, nu när det går betydligt långsammare så är det bara halvkul. Jag har helkul på min mtb i alla fall.
Märks att det var några år sedan du var under 33. Även lumpen var kul när det gått tillräckiligt lång tid. Att springa fort är obehagligt. Kroppen vill bara sluta för det är jobbigt och tar emot. Däremot är känslan efteråt oftast mycket behaglig.
Jag upplevde aldrig att kroppen protesterade när jag var utvilad och allt stämde. Vägde förstås 12 kg mindre, var så lätt som en fågel och bara flög fram. Nu är det jobbigt att som 66-åring pendla runt 4.30-tempo några km. Men en vacker dag kanske jag ska känna samma sak just i nämnda faft. Jag vet att det är andra tider, men lite av känslan tror jag man kan få känna igen. Om inte så får jag väl sänka farten…
Håller verkligen med, måste allt vara så förbannat roligt.. Det är inte därför jag springer eller cyklar eller simmar. Det är för att det är tillfredsställande på ett helt annat plan än det komiska.
Jag skulle även vilja tillägga en liknande kommentar kring maten – Måste allt vara så förbannat gott? Det verkar inte som att folk (i allmänhet) äter för hälsa och välmående längre, de tar vad som helst som smakar ”gott” och stoppar i munnen. Jag ser alldeles för många slänga bort sin hälsa genom ointresse och ignorans mot grundläggande matkunskap och vanlig matlagning.
Tack och lov för min mamma som lärde mig att i första hand äta nyttigt och näringsrikt!
Görs det inte lite för mycket av ord här? Skulle ajg använda ett enda ord själv, skulle det vara ”skönt”; det ska vara skönt att springa, oavsett form. I 40-45-årsåldern, 1984-1990, sprang jag några halvmaror. Första gången hade jag aldrig egentligen tränat, bara sprungit långt, för rörelsen, för känslan och för utsikterna. Det räckte rätt bra. 1988 fick jag för mig att kanske pröva lite kvalitet, intervaller och backe, och fann att även det kunde vara skönt. Jag förbättrade också min tid med 7 minuter och njöt av hela loppet. Det går långsammare idag (jag blir 69 i augusti) men veckans höjdpunkt är ändå söndagens 15-kilometersrunda till de vackraste platserna i Linköping; under som,arhalvåret hör och ser jag vatten, fåglar, betande kor och får och njuter av varenda meter. Jag möter yngre, ofta kvinnor, som promenerar med svängande armar och de måste ha tråkigt eftersom de har mp3-spelare med sig, som distratkion. Från löpning behöver man inte distrahera sig. Jag sa en gång till min PT att tränar, det gör jag mån-ons-fre vissa moment, tis-tors-lör vissa andra. Men inte söndag, för då springer jag bara. Det hade han rätt roligt åt, men jag tror han begrep.
Jag har två olika kategorier:
SKÖNT
Cykla, simma, springa, långfärdsskridskor…
ROLIGT
Windsurfa, vågsurfa, skejta…
För att kunna ha så roligt som möjligt så försöker jag göra det sköna ofta…