Att inte vara rädd. Min senaste RW-krönika…

”Jag har i dagarna kommit hem ifrån ett makalöst träningsäventyr! Inte på land utan i vatten. Längs Kroatiens och Montenegros kust har jag tillsammans med en grupp likasinnade utforskat de bråddjupa havsvatten som med sitt blåa skimmer inbjuder till långa och många utflykter iklädda simglasögon och badbyxor.

Jag simmade mellan sju och nio kilometer om dagen, sträckor som genomfördes under stor munterhet och ohöljd glädje. Att under simning vaggas av havets djupa rytm med solen över mina nakna axlar är både exalterande och lugnande. Men framförallt är det träning när den är som bäst!

Bäst, sånär som det lilla molnet som skuggar en del av mitt undermedvetna. Det är ett moln av oro. Av lätt tvekan. Av försiktighet. I den oron ligger vetskapen om att havet även gömmer faror och risker. Därför har jag ett ständigt vakande öga på eventuella maneter eller snabbkörande båtar som på en bråkdel av en sekund kan försätta mig i en livshotande situation. Även det bästa av paradis har sina ormar. Jag är medveten. Men jag är inte rädd.

Samma moln av oro och försiktighet präglar också min cykelträning. Jag är plågsamt medveten om hur skör tillvaron är när den framlevs på två hjul och vilka risker man tar när man delar den tillvaron med stora och tunga fordon. Jag cyklar alltid med hjälm. Jag undviker de värsta vägarna. Ändå finns det inga som helst garantier om att nästa bil som passerar mig inte kör på mig. Jag är medveten om detta. Men jag är inte rädd.

Inte mycket skrämmer mig när jag springer. Visserligen är jag ganska mörkrädd och har en välutvecklad fantasi och det gör att jag understundom förväntar mig skräckfilmsfigurer bakom nästa träd i skogen. Så visst är jag lite rädd ibland! Men jag springer ändå.

Massmedia har i år gjort det till något av en följetong att lyfta fram diverse dödsfall som tyvärr drabbat några av våra motionslopp. Det underliggande budskapet varandes att motion kan vara farligt.

När jag simmar, cyklar och springer så omges jag av större och mindre faror, en del reella och en del osannolika. Och när jag känner mitt hjärta hårt bultandes i mitt bröst så är det en påminnelse om att också det kan vara en fara.

Jag är medveten om alla dessa risker och alla dessa faror. Men jag är inte rädd. Jag är inte rädd för det livet som levs. Jag är bara rädd för det livet som inte levs.”

11 reaktioner på ”Att inte vara rädd. Min senaste RW-krönika…

  1. Grymt bra skrivet, Jonas. Inspiration! Mvh, Pelle.

  2. Så sant, så sant. High on life, and humble.
    Känner likadant när jag dyker. Alltid medveten om att jag är ett andetag från döden. Medveten om ormar, hajar och stenfiskar. Upprymd och uppfylld av upplevelsen. Inte rädd. Bara ibland.

    En av gårdagens insikter: Jag tränar alltså bara för att träna. Jag har alltså inte ens börjat träna än… 😉

  3. Well put! Du skriver, som alltid, bra Jonas! Vi har alltid muligheten for å være redde – livet er farlig: men det betyr jo ikke at vi skal slutte å leve, tvert om!

  4. Inspirerande text och grym föreläsning i Stockholm i måndags. Du är verkligen en vitaminkick i höstmörkret!

  5. Magiskt bra skrivet! Något som alla bör upprepa varje morgon och varje kväll! Ses och hör, M

  6. Några tonårspojkar bestämde sig för att spela mig ett spratt… gömde sig bredvid stigen där jag sprang och hoppade skrikande fram när jag passerade. Skrek lika högt jag, av skräck, höll på att göra i byxorna. De sprang efter mig en bit i kolmörkret så jag såg dem aldrig riktigt. Till en början var jag skräckslagen men sen insåg jag att det ”bara” var skitungar så då blev jag tvärförbannad, vände mig tvärt om och började skrikande jaga dem… Ha! Tanten skrämde dem på flykt! Men tyvärr har ju min mörkrädsla ökat och pulsen slår alltid lite extra när jag springer just där – men det hindrar mig ingalunda! 😉

  7. att springa i skogen med pannlampa är en mental kamp, håll tankarna borta.
    att simma i en insjö där man vet att småkillarna i byn dragit gäddor på 10 kilo är en mental kamp. rädd är jag. det är paniken jag vill hålla mig borta från

  8. Det är skillnad på rädsla och respekt. Man skall ha respekt för naturens element. Rädslan gör dig hämmad, respekten ser till att du är rätt förberedd. Är du rätt förberedd kan man njuta mer av upplevelsen och livet!

  9. Var hittar man den typen av simmarresor? Kan du rekommendera någon?

  10. Jag slår dig i att vara rädd för dumma saker… Jag får åtminstone 1ggr per simträning, oavsett om det är bassäng eller liten insjö hemma i Sverige; En krypande känsla av att det när som helt kommer komma något stort och vit-grått med gapande käftar rusande upp från djupet och tugga mig mitt itu i midjan..

    När det gäller cyklingen; Man ser många människor som inte borde ha körkort. Det ska bara köras om, även om vägen är smal och det ligger en S-kurva med super-dålig sikt framför med mötande trafik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s