Jag bloggar igen. Med ena handen över skrevet och den andra över bröstet.

Jag sitter i rum 130 på Hotel Excelsior i Dubrovnik, och tittar ut över den mörka horisonten som omfamnar havet. Där ute ligger ön Lokrum som jag simmat runt både igår och idag. Jag har för närvarande en liten kärlekshistoria med Dubrovnik, som ofta refereras till som ”the pearl of the Adriatic”.

 

Ön Lokrum. Dubrovnik ligger alldeles nedanför och till höger i bild. My swim of choice!

Ön Lokrum. Dubrovnik ligger alldeles nedanför och till höger i bild. My swim of choice!

 

Jag var här för första gången för några veckor sedan. Då, endast för att simma. Både här, och i det närliggande Bay of Kotor, som ligger i Montenegro.

Nu är jag här för att, med hjälp av hotellservice och social isolering, skapa koncentration och inspiration kring flera nya projekt. Jag kommer att få all anledning att återkomma till dessa projekt inom kort, men samtliga innefattar att jag i viss mån skriver och formulerar mig (OK då, jag ska bland annat skriva en bok om triathlon:), och det är både det bästa och värsta som jag vet.

Bästa, därför att det plockar fram det starkaste ur mig och får mig att tänka tanken till vägens slut. Värsta, därför att det kostar så mycket att göra just det.

Jag har aldrig varit, och kommer aldrig att bli, en person som uttrycker mig för uttryckandets skull eller som skriver för ordens egenvärde. Jag må understundom vara en posör i det faktiska livet, men i allt jag sätter på pränt lägger jag ned hjärta och själ. Det är text som kan vara provocerande, kraftfull, ironisk, humoristisk och till och med pretentiös eller barnslig, men det är alltid skrivet med emfas. Inget lämnar mitt tangentbord utan att ha en tydlig signatur ifrån mig.

Jag är intresserad av många saker. Och det speglas i mina olika bloggar och texter , vilket är förvirrande för en del betraktare. I Sverige ska vi bliva vid våran läst, så att säga, och helst inte korsa de osynliga gränser som markerar vilket fack vi tillhör. Håller man därför på med sport och hälsa så ska man tammefan inte prata eller skriva om något annat än snittpuls och återhämtningsdryck. Övriga ämnen ska man således inte peta i utan lämna åt ”experterna”. Vilka de nu är?

Sålunda skriver jag, både i blogg, krönikor, artiklar och Twitter, om det som jag för stunden har i tankarna och på näthinnan.

Men det kanske jag inte borde? Jag borde kanske bara skriva om hur bra det gick på dagens simträning och vilka stretchövningar jag körde? Naturligtvis lagom marinerat i klädsam svensk ödmjukhet och mellanmjölk…

Nej, naturligtvis inte. Ingen vill i längden läsa den formen av lobotomerad text, och det hade helt enkelt inte varit jag. Jag vill ju lyfta tankar och framkalla reaktioner. Jag vill ju skriva något som berör, inspirerar och provocerar, eller som åtminstone stannar kvar i läsarens huvud en stund. Jag vill formulera mig på ett sätt där jag oundvikligen skaffar mig en fiende som hatar mig för varje hundratal anhängare som tycker om mig. Det är det enda sättet.

Men ”haters gonna hate” och jag är inte opåverkad av den turbulens som ofrånkomligen kommer av att formulera sig med ena handen över skrevet och den andra över bröstet. Utan hjärta och kuk så blir orden blodfattiga och ståndlösa. Och de orden kan PK-maffian behålla för sig själva, ingen vill läsa dem ändå.

Att kriga med idioter tar helt enkelt en massa kraft. Och man kan aldrig vinna över idioter för man tvingas sänka sig till deras nivå. Och då vinner de på ren rutin.

Inte för att jag inte uppskattar kommentarer till mina inlägg. Det gör jag! Men det kräver mycket tid och det kostar många stresshormoner att gå i polemik med meningsmotståndare som ansiktslöst prickskjuter ifrån vallgraven. Men det är priset man betalar för att tänka högt och fritt. Så länge jag får vila mellan varven, och koncentrera mig på annat, så har jag inget emot verbala nappatag!

Nu har jag vilat ett tag. Den här bloggen har legat i träda länge nog. Jag har mycket att säga, och det är här som jag kommer att säga det.

19 reaktioner på ”Jag bloggar igen. Med ena handen över skrevet och den andra över bröstet.

  1. Kör hårt! Din giftiga penna har varit tyst för länge.

  2. Word! 🙂

  3. Jonas, det finns läsare härute! 🙂 Många av oss undrar ”vad som hände” på årets Ö-Ö?

    • Tyvärr var jag och Erik dåligt synkade under dagen. Han hade problem med vågorna och hängde inte med under simsträckorna och han var starkare och snabbare än jag under löpningen. Speciellt i skogspartierna. Vi låg femma när vi bröt, ville inte slita mer på förstörda ben än vad jag redan gjort
      Så vi var inte med i matchen överhuvudtaget. Det var nog för optimistiskt att köra Ö till Ö bara 15 dagar efter Kalmar, med mina ngt povra förberedelser.

  4. Äntligen! Du är grym!

  5. Äntligen! Älskar att läsa dina texter!

  6. Kul att du är igång med bloggandet igen Jonas. Jag ser verkligen fram emot din bok!

  7. Klickat på din blogg och funnit den statisk ett tag. Nu kommer det att bli ”dynamik från Dubrovnik” hoppas jag.
    Kör hårt Jonas! Våran grundlag lyfter fram åsikts och pressfriheten. Just din blogg, dina krönikor mfl. gör lagen verkligt levande. Till skillnad från PK och Jante-folket……!

  8. Nu när du ändå är tillbaka kan du ge oss lite halvnaket och brunbränt. Du gillar att ge, vi gillar att ta.

  9. Jonas – dina ord berör, inspirerar och provocerar! Goody! Skriv nu ofta här eftersom vi är många som behöver det!

  10. Har läst din blogg tidigare och tycker det är intressant att följa din träning och allt runtomkring. Att den sticker ut så himla mycket kan jag nog inte tycka. Nuförtiden så hör och ser man så mycket skiftande åsikter och uttrycksformer i bloggar och div media där syftet är just att ”sticka ut”. Tyvärr känns just den sidan dessvärre lite mellanmjölk som du själv skulle uttryckt det. Eller Babben Larsson, TV4 Mr Timell osv… Suck

  11. Härligt att läsa dina texter igen!

  12. Har saknat dig här twitter räcker inte till!!

  13. Härligt att du är tillbaka!!

  14. tabytraningsverke

    Skönt att se lite aktivitet här igen, Ditt citat ” I Sverige ska vi bliva vid våran läst, så att säga, och helst inte korsa de osynliga gränser som markerar vilket fack vi tillhör.” stämmer verkligen till punkt och pricka. Det är så begränsande för oss alla att denna inställning finns i samhället. Se människor för vad de är, inte pågrund av vilket fack du placerat dem i.

  15. Härligt men lite nya inlägg! Kötta på bara, vi är nog många som saknar dina inlägg.
    Kan man förbeställa din bok? Jag kommer köpa den 🙂

  16. ¨Att kriga med idioter tar helt enkelt en massa kraft. Och man kan aldrig vinna över idioter för man tvingas sänka sig till deras nivå. Och då vinner de på ren rutin.¨

    Mycket bra skrivet och stämmer så bra!

  17. Oj vad tyst det varit utan dig Jonas, gott att du är tillbaks så man får skratta (och fundera) lite!

  18. Välkommen tillbaka…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s