I kölvattnet av Lance och frågorna ingen ställer…

Jag har alltid varit ett fan av Lance Armstrong. Jag har, liksom miljoner andra världen över, fascinerats över hans livsöde och hans obändiga vilja att ta sig från dödens väntrum till sju TdF-segrar.

Jag har beundrat hans exceptionella fysik och hans, till synes, osvikliga psyke och never-say-die-mentalitet. Jag har beundrat hans filantropiska gärning genom Livestrong och det hopp han därmed inympat i den globala kampen mot cancer.

Jag har också varit ett fan, och en del av hans hejaklack, därför att Lance har en bakgrund som simmare och triathlet. Det är hans rötter. Likaså mina. Och hos mig, liksom hos triathlonvärlden i stort, har det alltid funnits ett kittlande hopp om att Lance efter avslutad cykelkarriär skulle återvända till sina rötter och återigen tävla i triathlon.

Lance och Ironman

Lance och Ironman

Och det var precis vad han gjorde. Efter sin comeback 1.0, med en ny podiumplats på TdF, så offentliggjorde han sin satsning, comeback 2.0, på triathlon och Ironman Hawaii. Jag jublade. Triathlon jublade. Alla jublade.

Eller, kanske inte riktigt alla. De rykten om doping som under hela hans karriär förföljt honom, började under våren 2012 att intensifieras. Samtidigt som Lance slog triathlonvärlden med häpnad genom att vinna två professionella 70.3-tävlingar (halv-IM), och i processen slog några av världens bästa triathleter, så började också marken att rämna under hans fötter.

Trots att en amerikansk federal domstol lagt ned åtalet gällande finansiering av doping (och därmed förskingring) av US Postal Team, ett lag som Lance tävlade för under  alla sina TdF-segrar, så hade USADA under en lång tid gjort separata efterforskningar i syfte att driva process mot Lance och hans gelikar. En process som har en helt annan juridisk arena än den federala domstolens.

 

 

Lance twittrar om sin oskuld

Lance twittrar om sin oskuld

När så USADA i somras tillkännagav att de verkligen hade ett case gentemot Lance så blev han därmed också avstängd tills vidare. Eftersom både USA Triathlon och WTC (ägarna av Ironman) efterlyder WADA och USADA, så innebar det ett abrupt slut på Lance Armstrongs Ironman-planer.

USADA hade då ännu inte offentliggjort sin rapport, det gjorde de först i förra veckan, och min reaktion var initialt den av förtrytelse å Lances vägnar. Hur kan man stänga av någon för ”misstänkt doping”? Hur kan man bli avstängd under utredning? Antingen är man oskyldig eller så är man dopad och visa i så fall det positiva blod- eller urinprovet! Oskyldig till dess att motsatsen bevisats, och allt det där…

Jag ville tro på Lance Armstrong. Och jag vill tro på människor. Jag vill tro gott. Jag ville tro att hans idrottsliga bedrifter var ett resultat av obändig vilja, en talang av gargantuiska mått och av fruktansvärt hård träning. Och det är de också. Men inte bara.

Jag ville tro på Lance Armstrong. Jag ville tro att det i en idrottsvärld full av fuskare och besvikelser fanns någon som höjde sig över den smutsiga och andefattiga vägen till framgång som blivit kutym genom generationer av cyklister.

Jag ville tro på Lance Armstrong därför att jag inte vill tillhöra den gruppen av individer som aldrig låter sig förundras eller hänföras av makalösa prestationer utan att peka finger och ropa ”fuskare”. Jag vill inte vara så cynisk att jag devalverar alla resultat eller misstänkliggör alla framgångar och rekord. Det är så billigt att ropa ”doping” så fort någon höjer sig över mängden. Det är så kränkande, ur idrottarens perspektiv, att inte få njuta av oförställd glädje och stolthet över den man är och det man utfört.

Nu visar det sig, med eftertankens kranka blekhet, att Lance inte var värdig det förtroendet. Inte Lance och inte heller någon av de som han tävlade med eller emot. När USADAS rapport offentliggjordes i förra veckan så innebar det ett förödande slag mot honom. Och inte bara mot honom, utan mot Team US Postal, och i förlängningen professionell cykelsport som sådan.

 

 

 

Inte för att inte cykelsporten har haft uppmärksammade skandaler förr om åren. Det har den onekligen. Liksom andra idrotter. Men trots att proffscyklingen varit så stigmatiserad, egentligen ända sedan Festina-skandalen 1998, så har inte hela sanningen dragits fram i ljuset så som nu är fallet.

Jag må vara naiv. Jag må ha varit godtrogen. Men inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställt mig den vida omfattningen av systematisk doping inom professionell cykelsport. Man har inte bara accepterat dopingen utan också bejakat, utvecklat och sanktionerat den. Man har uppenbarligen strävat efter att göra den så omfattande att alla är med på ett hörn. Ingen ska stå utan skuld. Alla ska ha druckit en slurk ur tunnan med Kool-Aid. Alla ska ha ätit en bit av äpplet.

Och ingen ska prata om det. Silence is golden. Implikationerna för skvallerbyttor har varit allvarliga och omfattande. Då har man bränt sina broar. Både som fuskare inför den breda allmänheten, men framför allt som en opålitlig jävel bland sina forna bundsförvanter. The code of silence kallas ”omerta”. Nu är omerta bruten.

Sanningen verkar vara den att i princip alla cyklister under Lance-eran har dopat sig. Naturligtvis innan det också. Den som inte känner till cykelsportens mörka baksida kan exempelvis läsa Paul Kimmage bok ”A rough ride” eller boken om Tom Simpson ”Put me back on my bike”, cyklisten som dog under en TdF-etapp.

Men aldrig förr har cykelsportens smutsiga byk hängts ut till offentlig beskådan, som den görs i dagarna. Cyklister som George Hincapie, David Zabriskie och Levi Leipheimer är proffs som aldrig fällts i ett dopingprov, men som nu, tillsammans med många andra, erkänner sina försyndelser i USADA´s rapport.

Tillsammans med det som vi vet sedan tidigare så har vi en asteriks över varje framgånsrik cyklist som tävlade under Lance-eran.

Frågan jag ställer mig och frågan som ingen i Sverige verkar vilja ställa, om svenska cyklister, är;

Hur kunde svenska cyklister, under samma era, skörda stora internationella framgångar? Hur kunde dessa svenska cyklister tävla konkurrenskraftigt emot cyklister som vi idag vet var dopade under stora delar av sina karriärer?

Hur vinner man VM-silver i tempo och hur vinner man Paris-Roubaix när man har sådana motståndare? Hur vinner man etappsegrar i TdF och Girot? Det är i alla fall precis vad svenska cyklister mäktat med.

Hur befinner man sig mitt i smeten och lever, andas och äter tillsammans med sitt proffslag, och med andra lag, och ändå inte ”vet” mer om den här systematiska dopingen? Hur kan man spela okunnig i ett läge där så många träder fram med sina historier?

Jag tänker inte nämna några namn och jag pekar verkligen inga fingrar. Jag tror fortfarande på någon när denne hävdar sin oskuld. Jag hoppas innerligt att svenska cyklister ifrån den här eran har trovärdiga och rationella förklaringar. Men att säga att ”jag har aldrig testat positivt” håller inte längre. Det säger nämligen Lance också.

Jag är inte ute efter att smutskasta någon. Det tål att upprepas. Jag tror inte att någon har dopat förrän bevis eller bekännelser säger annorlunda. Det här är snarare ärliga och angelägna funderingar ifrån mig, en person som i ljuset av nya kunskaper, inte får ekvationen att gå ihop.

Under alla omständigheter så hade det varit väldigt klädsamt om även de svenska proffsen ifrån den här eran bryter ”omerta” och slutar spela ovetande om den mörka baksidan av den verklighet som de levt och försörjt sig i. Och det hade varit intressant om exempelvis SVT Sport för en gångs skull vågar ställa provocerande frågor, och ägna sig åt lite undersökande journalistik, istället för att tramsa med i hejaklacken och låtsas som det regnar.

59 reaktioner på ”I kölvattnet av Lance och frågorna ingen ställer…

  1. Bra skrivet. Hur kunde Per Elofsson dominera en sport som var nästan lika dopingbefläckad som cyklingen i början av 2000-talet? Kan man också fråga sig.

    • Skillnaden är väl att Per dominerade sporten redan som riktigt ung junior. Man ska alltid vara vaksam när någon som varit halvframgångsrik i yngre år plötslit börjar dominera (Lance, Mulegg etc)

      • Kommentaren får stå för den som postade den, jag håller inte med om att det fanns några misstänksamma omständigheter kring Elofsson överhuvudtaget.

      • Lance var för övrigt dominant från en tidig ålder! Han var ett tonårsfenomen som triathlet (vann USA;s sprintmästerskap som 16-åring), och när han satsade på cykling tog det inte länge förrän han var fantastisk, bl a VM-guld på linjeloppet i Oslo som 21-åring..

      • Jonas, fast det är ju detta hela ditt resonemang går ut på ang de svenska cyklisterna. Hur kunde de hävda sig när alla andra var dopade. Så varför skulle man inte ställa samma frågor om t ex Per Elofsson?

      • Nä, absolut inte. Skidor är inte en lagsport med en extremt tydlig o traditionell hierarki, som proffscykling. För att bara nämna en viktig faktor.
        Skidor har inte heller, traditionellt sett, den utbredda och systematiska dopingen som cykel. När vi jämför skidåkning och proffscykling i ett historiskt perspektiv så vimlar det av historier o exempel på hur man dopat sig inom cykelsporten. Inte alls så inom skidåkningen (som till skillnad från cykel var en ren amatörsport fram till typ 80-talet)
        Men visst, jag köper argumentet att vi absolut inte ska friskriva svenskar från misstankar bara för att de just är svenska…

    • Citerar från en artikel i läkartidningen 2001:

      ”Vid skid-VM i Lahtis var medelvärdet, SD, och högsta värdet (inom parentes) för svenska herrar
      och damer 150,2±4,8 (156) respektive 136,7±1,5 (138) g/l.”

      Dopning inom uthållighetsidrotter
      Kartläggning av individuell [Hb]-nivå kan avslöja dopning

      Björn Ekblom, Hans-Christer Holmberg, Kalle Eriksson
      Läkartidningen 2001;98:5490-6

      Det framstår som osannolikt att Elofsson var dopad med tanke på att Hb-gränsvärdet var 17.5 g/dl och blodpass eller liknande inte existerade ännu.

  2. Lika besviken som dig över både Lance och resten av cykelproffsvärlden. Tänker just nu på en fransos som heter Christophe Bassons (http://en.m.wikipedia.org/wiki/Christophe_Bassons) som vågade stå emot och förlorade sin karriär …

  3. Han var inte ens testad 500ggr enligt hans twitter utan mer runt 250…

  4. Så ska det vara. Oskyldig tills annat bevisas. Rakryggat att hålla fast vid sin tro till annat bevisats. Rakryggat att tillstå att man kan ha haft fel. Mäskligt att vilja tro gott om människor. Tråkigt att få insikt om att det man trott på visat sig vara en fägring. Fortsätt vara du Jonas!

    Maria

    • Hej Jonas, bästa kommentaren hittills om denna härva. Mycket välformulerat, vässat och genomtänkt. Jag har haft precis på pricken samma förhållande till Mr Armstrong, sett det mesta som gått att se på svensk tv med honom under hela 2000-talet, köpt en massa böcker om honom, samlat på mig alla kommersiellt utgivna DVDer om hans cykelbedrifter etc etc. De har haft en ädel plats i min samling av speciella ting. Nu är värdet i dessa ting helt bortblåst. Alla dessa timmar och stunder man haft framför tvn tillsammans med Vacchi och Adam, Lance och Ulrich etc etc. Visst har jag anat och tyckt det varit märkligt att han lyckats pricka in formen under dessa tre veckor 7 år på raken och utan att drabbas av infektioner, visst har jag… Men som du säger, oskyldig tills dess motsatsen bevisats, samt att jag oxå ville tro på Lance på ett tämligen naivt sätt, tro på att det faktiskt var möjligt att vara så jäkla bra på ett regelrätt sätt. Men men… Tack för ditt inlägg i debatten. Riktigt bra skrivet tycker jag Jonas.

      /John

  5. Aleksandar Djordjevic

    Det finns också andra frågor att ställa. Till exempel, är all doping av ondo? Hur uppfattar vi elitidrott? Som en massrörelse där alla kan/ska vara med, där det enda kosttillskotten är blåbärssoppa och en halv banan eller som en arena för nästan omänskliga prestationer och ett vinstbringande maskineri?

    I så fall har elitidrottare rätt, till och med en skyldighet att använda sig av alla tillåtna medel för att uppnå sådana resultat och upprätthålla en god hälsa på vägen. I det ljuset borde vi se på prestationshöjande- och återhämtningsmedel. Samhället har ett ansvar att utveckla och tillåta användning av medicin som hjälper de moderna gladiatorerna med att underhålla oss!

    Kommer ni ihåg SVT:s dokumentär om svenska idrottares skador? Förstörda karriärer, förstörd hälsa och massor med smärtstillande. Tränare som pushar sina adepter i jakten på drömmar och medaljer… Istället för att förbjuda borde man tillåta, anpassa och administrera bruk av alla medel som hjälper en med sådana ohälsosamma ansträngningar.

    Cyklisterna har varit tvingade att använda sig av allt möjligt från själva början av cykelsporten. Idéen med Tour de France var att göra ett jippo genom att skicka cyklisterna på en omöjlig resa genom Alperna. Självklart att man i en ren desperation och okunskap drack vin, sprit och sniffade kokain! Vem brydde sig om detta, bara man kunde sälja sin tidning.

    Och ja, Jonas, det är omöjligt att prestera på ”bröd och vatten” bland dopade cyklister oavsett etnisk tillhörighet. Slutsatsen är klar!

    • Eh, nu är det idrott vi snackar om och inte gladiatorspel. Hela konceptet med idrottsrörelsen utmynnar i friskvård och hälsa. Elitidrottare skall ses som föredömen för att den breda massan skall lyfta på sina arslen och svettas i elljusspåren och simbassängerna. Knappast inspirerande att se fulldopade missfoster prestera kanonresultat, för att sedan vid 35 års ålder dö av ett förstorat hjärta som resultat av mångårigt dopingmissbruk.

      • Aleksandar Djordjevic

        Jag kan hålla med ditt påstående om grunden för en bred idrottsrörelse. Detta här dock ingenting att göra med elitidrott och speciellt inte i länder som inte delar socialistiska & solidaristiska värderingar, Kenia eller USA t.ex. Även om elitidrottare kan ses som en förebild för den bredda massan här dessa människor egentligen inget ansvar gentemot mig och dig, utan gentemot sig själv och sina sponsorer. Allt annat är spel för galleriorna.

        Vidare behöver vi bredda vår sin på prestationshöjandemedel. Var går gränsen? Varför är godtyckligt tagna smärtstillande bättre än korrekt doserat EPO? Varför är det tillåtet med förberedelserna på hög höjd men inte i en trycktält? Ska en cykel kosta uppemot 120000kr?

        Och vilka är de cyklister som dör vid 35? Det fanns enstaka fall av cyklister som dog under loppet och ett par som tog sitt liv. Alla andra lever fint och driver sina små cykelbutiker. (Samtidigt som just detta kan vara ett argument för att ”doping” ska kontrolleras och utvecklas.) Och hur många människor i den övriga befolkningen som dör av liknande orsaker. Det är mycket större procent av dödsfall inom andra sporter som följd av dopingmissbruk – en anledning är just okunskap och godtycklig användning.

        Problemet med Lance Armstrong var inte att han har dopat sig utan att han är en psykopat och control freak som styrde och ställde både inom och utanför sitt lag. Problemet är UCI som godtyckligt väljer vem som ska ”upptäckas” och sponsorer som kräver resultat och TV-tid och sedan tvättar händerna när doping kommer ut.

        Dessutom har doping varken börjat eller slutat med Armstrong. Att påstå, som Jonas gör, att Gustav Larsson är inte en av de dopade eftersom han tillhör generation efter betyder ingenting. (Nu menar jag inte att Larsson är dopad, det vet jag inte, jag bara ifrågasätter ett dåligt argument.)

        Läs Hamiltons bok!
        http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?search_word=The+Secret+Race%3A+Inside+the+Hidden+World+of+the+Tour+de+France%3A+Doping%2C+Cover-ups%2C+and+Winning+at+All+Costs&language=&ac_used=no

  6. Mycket välskrivet och tung läsning Jonas!

  7. Det är nästan så att man vill tröstäta lite vitt bröd.

  8. Får börja med att hålla med Maria. Starkt och moget av Jonas att revidera åsikten om USADA’s mfl jobb nu när korten ligger på bordet. Men vad gäller svenska cyklister ställer jag mig lite frågande. Jag tycker också att ”ekvationen är svår att få ihop” men vad leder det till att syna svenska cyklister under det ”mörka 1990-talet”? Vad gör vi med den informationen om vi kommer fram till att alla var dopade eller ingen var dopad? Eller kanske 3,14% var dopade? Hur utvecklar vi framtida svensk cykelsport med den informationen? Visst, aftonblaskorna skulle älska att vältra sig i ev snaskigheter. Men ibland måste man dra ett streck och gå vidare. Jag blir också sur när polisen tar mig för fortkörning; ”alla de andra som kör för fort då?” Jag tror vi är precis i en tidsperiod när vi måste gå vidare och se positivt på framtiden. Med LA-affären så har cykelsporten börjat rensa trappan uppifrån och jag hoppas innerligt att jordens alla cyklister drar rätt slutsatser av det vi upplevt senaste tiden-fusk straffar sig alltid! Jag har sett dig Jonas cykla många gånger men aldrig med backspegel på hojen….titta nu framåt och dra ner solbrillorna för cykelsporten måste gå en ljus framtid till mötes!

  9. Jonas, du borde skämmas som du tidigare twittrade om Travis Tygart…
    Men inte helt oväntat, just detta beteende gjorde ju att du fick kicken av BT.

  10. Djordje Djordjevic

    Väldigt bra skrivet och formulerat Jonas!

  11. FILIP: omoget personangrepp och OT! citat MARIA ”fortsätt vara du Jonas!”

    • Lasse har du inte läst Jonas Twitter och att Jonas själv bad om ursäkt för detta? Märklig kommentar från dig då. Dock Ska jag tillägga att det var särdeles moget och ödmjukt av Jonas att ursäkta sig som han nu gör ovan.
      Mycket bra skriven artikel.

  12. Välskrivet och fullt berättigade frågor. Det är så lätt att vi här uppe i norr slår oss för bröstet och hävdar att vi aldrig har fuskat. Eller sett något. Eller hört något. För så är det nog, man vet eller tror sig veta att mycket inte gått rätt till. Men man väljer tystnad. Fegt.

  13. Det är verkligen sorgligt.

    Dock kanske man kan fortsätta att intala sig att enstakat topprestationer, som de av de svenska cyklisterna, kan ha skett utan otillåtna hjälpmedel. Det är stor skillnad på att ha en bra dag på TdF och vinna hela klabbet om och om igen. Men det är säkert så att svenska cyklister, och triatleter också för den delen, knapprat både det ena och och det andra.

  14. Men det finns väl åtminstone en svensk som åkte fast för några år sedan? Kommer tyvärr inte ihåg vad han hette/heter…

  15. Är man ren och vill ha bort alla fuskare, så är det främmande att man kastar skit på Usada, deras mål och metoder är ju ingen nyhet. Lätt att hitta självfrämjare och opportunister i idrottsvärlden tack vare Usadas rapport… Sen undrar jag vilka stora svenska framgångar på cykel du pratar om ? Att ifrågasätta Larsson och Bäckstedt ter sig väldigt märkligt, när det enda underlaget du har är tidsperioden. Lance har luktat illa sedan 1999, media har grävt fram tonvis med graverande detaljer och man fortsätter att tro på bluffen, varför ? För att det främjar ens egen fortsatta karriär, inte för att det gynnar en ren sport…

    • Har du läst mitt inlägg? Där ser du vad jag skriver svart på vitt. Vi har flera kända cykelprofiler som cyklat i proffsstall under de här åren, samt vunnit stora framgångar (seger i Paris-Roubaix, TdF- + Giro-etapper, VM-tvåa tempo, mm). Vår nuvarande förbundskapten har till och med varit stallkamrat med Lance! Tycker du inte det är märkligt att de spelar helt ovetande om vad som pågått? Och är det inte märkligt hur, till synes odopade cyklister, besegrar andra cykelproffs som vi nu vet var dopade? Ju mer av sen här smutsiga historien som kommer fram, desto tydligare blir det att ”alla” ansåg att det krävdes medicinsk hjälp för att vara konkurrenskraftig…
      Det vore väl åtminstone på sin plats att de lägger korten på bordet och berättar vad de vet. Jag säger inte att de har dopat sig. Jag säger dock att de vet långt mer än vad de berättat. Och det är väl exakt det som är proffscyklingens stora problem, att alla håller varandra om ryggen!

      • Men hur stor tror du chansen är att en sån som Glenn Magnusson tog epo för att lyckas bättre i spurten? Minimal, va? Som jag skriver nedan är det ju inte osannolikt att en spurtare tar epo för att orka hänga med gruppetton på bergsetapperna, men knappast för att förbättra speeden. Så nog har man alltid kunnat vinna en platt etapp i touren utan epo. Däremot verkar det osannolikt att Glenn Magnusson inte skulle ha vetat om något.

    • Jag vill också tydligt klargöra att jag inkluderar inte Gustav Larsson i den kategorin cyklister, han är generationen senare och efter Fuentes-skandalen 2006 så känns sporten renare o mer självsanerad. Bl a har ju flera cyklister/stallchefer (Bjarne Riis ex) självmant trätt fram o berättat om sin doping för att på så sätt kunna gå vidare.
      Som jag uppfattar det så var de värsta dopingåren mellan 1990/95 och 2005…

  16. Bra skrivet. Man kan fundera på hur vettigt det är att ha en förbundskapten som med framgång körde i US Postal samtidigt som LA…. Konstigt att inte media tagit upp detta.

  17. Håller med om mycket du säger.
    Dock tror jag inte att exakt alla som vunnit senaste tjugo åren varit dopade. Däremot tror jag att de flesta som vunnit i bergen fuskat sig till sina segrar.

    Jag vill fortfarande tro att en sån som Cancellara kan vara ren, trots att han dominerat tempot så totalt att många misstänker fusk. Jag grundar min (naiva?) tro på att hans framgångar inte kom över en natt. Cancellara var en extrem talang i ungdomen och hans fenomenala kraft har byggts upp över lång, lång tid. Lite bättre varje säsong. Och han har dessutom en spetskompetens som inte omedelbart gynnas av epo och liknande.
    Detsamma gäller andra tempoåkare och spurtare som exempelvis Bäckstedt. En spurtare blir ju inte bättre av att ta epo. (Däremot kan många spurtare ha varit dopade för att att orka hänga med grupetton i bergen i det stora etapploppen. Erik Zabel är väl ett exempel på en sån.)

    Men hur som helst, jag har glott på mycket cykling senaste tio-femton åren, och det som oftast kännetecknat fuskarna (de som åkt fast alltså!) är att de varit vattenbärare ena året, och nästa år med stängd mun flugit ifrån motståndet i de brantaste bergen. En sån utveckling är i mina ögon inte möjlig utan rätt preparat. Åkare som långsamt blivit bättre och bättre och som inte vunnit bara på idiottempo i bergen, utan lika mycket på strategi och jämnhet är mer trovärdiga. En sån som Sastre kanske, kanske också var ren. Han var aldrig sådär onaturligt överlägsen, det var alltid strategi och valavvägd åkning som gav honom segrar. Men jag skulle inte ta gift på att han var aldrig dopade sig.

    För att summera min åsikt: epo kommer mest till sin rätt i bergen, och därför tror jag också att de flesta (eller alla) som varit riktigt starka i bergen de senaste decennierna varit dopade. Men jag tror att andra typer av cyklister kan ha varit rena och ändå vunnit.

    • Skämtar du? En tempocyklist och endagscyklist gynnas inte omedelbart av epo och att kunna höja sin tröskelkapacitet med 5-15%?? Även en spurtspecialist har givetvis indirekt nytta av att höja sin aeroba kapacitet totalt. Sen är det ju inte bara epo utan testosteron mm som använts flitigt. Det väldigt naivt att tro att inte alla typer av cyklister kunnat dra stor nytta av dopingmetoderna, om än i olika omfattning.

      • ”Olika omfattning” är typ andemeningen i mitt resonemang. En bergsget gynnas mer än en tempohäst, överens? En tempohäst gynnas mer än en endagarsspecialist? En endagarsspecialist mer än en spurtare?
        Anledningen till att jag resonerar kring detta är att jag är lite tveksam till strömningarna i denna kommentarstråd som liksom antyder att alla svenskar (och alla andra cyklister också!) rent logiskt måste ha varit dopade under alla år. Och jag vill hävda att det inte måste ha varit så. Det KAN ha varit så (inget förvånar ju längre), men det är också helt rimligt att etapper har vunnits rent även under de värsta åren. Inte bergsetapper kanske, men helt klart en platta etapper med klungspurt. Håller du med om det?
        Jag tycker det är lite symptomatiskt att Sverige år 2012 plötsligt får fram en cyklist (Kessiakoff) som verkligen pressar de allra bästa i bergen. Kan det vara för att vi plötsligt konkurrerar på lika villkor? De flesta verkar vara överens om att cyklingen idag är renare än förr. Äh, jag kanske bara är naiv.

        Halvt OT skulle jag gärna höra vad Jonas tror om Jamaicas sprintrar. Om det i efterhand känns uppenbart att Lance faktiskt var dopad – hur uppenbar är då inte Usain Bolt…? Han sänkte på två säsonger sitt personbästa nästan en halv sekund (2007:10.03, 2009: 9.58), det jamaicanska landslaget sänkte på fyra år världsrekordet mer än samtliga andra löpare gjort på 37 åren (Jim Hines1968 – Maurice Greene 2005: 9.96-9.79 = 17 hundradelar, Asafa Powell 2005 – Usain Bolt 2009 9.79-9.58 = 21 hundradelar.
        Det allra mest frapperande är inte Bolt själv, utan det faktum att hela Jamaicas sprintlandslag över en natt är bättre än precis alla andra. Finns det någon som på allvar kan argumentera för att de är rena?

      • Jag kommer att täcka detta i en senare text. Men när det gäller Usain Bolt så tycker jag inte det känns konstigt med hans utveckling. Han gick ju från junior till senior under de åren och upplevde nog en ren fysisk tillväxt o mognad. Han uppvisar inte alls de traditionella tecknen på steroiddoping, enligt mig. Och jag tror att det är svårare att i längden fuska med steroider än med bloddoping…

        Tack för din synpunkter dock, värdefullt för debatten.
        Ber att få återkomma i ämnet.

      • Ja även det sk Kenyanska undret behöver nog undersökas. Utredning har startat: http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-19763647
        Vi får se vad det leder till. I dessa sammanhang är det naivt att tro att bara för att de är uppfödda på hög höjd och sprungit fram o åter till skolan varje dag skulle generera topplöpare efter topplöpare.

    • I och med att det är luftmotstånd inblandat i tempocykling och bergscykling i princip enbart handlar om watt/kg så kanske det gör en liten skillnad. Ökar man som tempospecialist sin tröskeleffekt från tex 440w till 480-490w genom doping så gör det fortfarande en enorm skillnad som är svår/omöjlig att kompensera för en ren cyklist. Samma med endagslopp där det givetvis också är en extremt stor fördel att höja sin fysiska kapacitet med så stor andel. Finns ingen taktisk kompetens som överkommer det i en sport med såpass bred konkurrens. Kanske större chans för en spurtare att hävda sig ren men doping kan givetvis ge väldigt kraftiga försprång även där.

  18. En sak är säker och det kan ingen ta ifrån honom. Han är tidernas snyggaste idrottare. Så snygg på bild att man bara döööör.

  19. Visst kan man ändra sig när man får mer fakta, kuskap och bevis presenterat men fallet LA har det varit så uppenbart i så många år att framgången är byggd på DOPING att snabba kast i efterhand bara känns som teater, ett spel för galleriet…

  20. Jag ställer mig i ledet och tackar för ett välskrivet och tankvärt inlägg. Kan inte låta bli att fråga – appropå omerta – har du sett något suspekt på din hemmaplan (triathlon)? Tror du att man kan vinna Ironman utan doping?

  21. Välskrivet bloggeri, men han vann sex tdf i US Postal-tröja, en i Discovery-dito. Rätt ska vara rätt. Helt rätt är att han vann sju gånger.

  22. Jag förstår inte att det kan förvåna folk det minsta.
    Inte ens med de bästa gener i världen, den mest brinnande entusiasmen och det bästa möjliga träningsupplägget så kan man konkurrera med en person som är medelmåttig på de områdena men lägger till doping.
    Mot den bakgrunden så är det ju uppenbart för alla att hela världseliten inom alla prestationssporter är dopade. När hela finska landslaget i längdskidor bevisligen dopade sig så var det många andra som gjorde jämna steg med dem och så har det ju varit med alla dopingskandaler sedan 70-talet. Idrottare som stått ut i mängden har varit tidiga med nya former av doping och när dessa dopingformer har spridit sig så har deras prestationer slagits.

    Att idrottare, journalister m.fl. hela tiden ska låtsas som att världselitens prestationer är uppnåeliga utan doping leder också till minskat intresse hos duktiga idrottare i motionärsklass (hur de än lägger om träningen och hur de än pressar sig så kommer de aldrig ens i närheten av eliten). Sen finns det något heligt över helylle-idrottare som gör att ingen tror att de skulle syssla med något otillåtet.

    Jag tror att både elitidrott och frisksport skulle tjäna på om man slutade hyckla om dopingen.

  23. […] en vecka sedan skrev jag om den sorgliga historien med Lance och den smutsiga verklighet i vilken han har verkat i. Jag skrev i samma inlägg också, om de […]

  24. Bra skrivet! Min syn på den professionella cykelsporten är att en utrensning behövs och att högsta ledare ska ställas till svars, förutom att Lance avslöjas för den fuskare han är. Med ett perspektiv utifrån är det uppenbart att Pat McQuaid och Hein Verbruggen känt till dopingförekomsten utan att göra något. Givetvis gäller det också svenska ledare och cyklister som verkat i de kretsarna. Folk är ju inte dumma, givetvis har det snackats och folk kunna misstänka hur det stått till.

    Det värsta med Lance är att han för det första ljugit sig till sportsliga framgångar, men än värre har han varit en förebild för cancersjuka som trodde på honom. Nu visar det sig att hans 300 USD dollarföretag och cancer foundation är byggt på en bluff. När bränner ni era gula band? Jag köpte aldrig något då misstankar fanns redan då de kom.

  25. Bra skrivet och berättigade frågor !

    Min syn på den professionella cykelsporten är att en utrensning behövs och att högsta ledare ska ställas till svars och avsättas. En självklarhet i näringslivet. Bra att Lance avslöjas för den fuskare han är. Det är uppenbart att Pat McQuaid och Hein Verbruggen känt till dopingförekomsten utan att göra något, korruption kallas detta beteende.

    Givetvis är frågeställningar också berättigade då det gäller svenska ledare och cyklister som verkat i de kretsarna där doping förekommit. Folk är ju inte dumma, givetvis har det snackats och folk har kunna misstänka hur det stått till.

    Det värsta med Lance är att han för det första ljugit sig till sportsliga framgångar, men än värre är att han varit förebild för cancersjuka som trodde på honom. Nu visar det sig att hans 300 USD dollarföretag och cancer foundation är byggt på en bluff. När bränner ni era gula band? Jag köpte aldrig något då misstankar fanns redan då de kom.

  26. Mycket bra skrivet!
    Många av dagens proffscyklister vill sopa problemen under mattan och pratar om att det här är saker som hände för över 10-15 år sedan (citat Wiggins, Cavendish).
    Men då tycks de ”glömma” Contador och Schleck, två toppcyklister som nyligen åkt dit för doping.
    Även om jag inte tror att dopningen inte är lika utbredd nu som under 90- och början av 2002-talet så finns det fortfarande stora problem kvar i sporten.
    Fortfarande är många gamla ”smutsiga” cyklister kvar i ledande positioner inom cykelsporten. Vet inte vad som är värst, att de är smutsiga på cykeln eller bakom kulisserna med morgondagens talanger.

  27. Jag blev själv förvånad under ditt föredrag Jonas, där du hyllade Lance för den idrottsman han var. Men visst är det lätt att vara efterklok.
    Själv har jag ingen erfarenhet från cykel alls. Däremot min farsa som cyklade i juniorlandslaget påpekade att Lance var 100 % dopad. Men jag antar att man får en helt annan förståelse för bedrifterna om man själv dedikerat sig helhjärtat åt sporten i tiotals år och förstår vilket jobb som ligger bakom.
    Jag gillar verkligen inte att vara ”the buzz killer” – killen som talar om för alla andra att det är helt omöjligt att Usain Bolt är så överlägsen utan att preppa, när 80 % av alla andra sprinters gör det. Men någon måste få folk att granska dessa idrottsmän objektivt och kritiskt istället för subjektivt och naivt. Därmed inte sagt att jag själv inte njuter av att se Bolt jogga in i mål. Dubbelmoral, jag vet.
    Slutligen, där det finns pengar att tjäna finns det doping. Det är en bra tumregel att gå efter.

  28. Mycket intressant om bloddopingen inom cykelsporten!

    The blood trail of cycling
    Not all lab values suffice for doping bans. But they show the extent of the fraud.

    http://www.chemometry.com/Index/Anti-doping/The%20blood%20trail%20of%20cycling.pdf

  29. LCHF och LA samma skit! (Och lika naivit i sitt ”logiska” resonemng.) Synd också att du inte fattar att LA blodprov är omöjliga att ha (de som tagits efter 2005) då dessa innehållit allt för hög dos för gamla blodkroppar, vilket inte finns i odopat blod.

    Undrar lite var dittt kritiska tänkande är utanför dina upptrampade stigar. (Lance ljög om 2005 för att undvika dyra stämningar pga. preskriptionsregler.) Det borde vem som helst fatta och då som ändå håller på med uthållighetsidrott och argumenterar kost och kroppens olika funktioner etc. borde väl fatta det alla vet, att det är omöjligt att ha gamla blodkroppar i den mängd Lance har haft vid flera provtagningar efter 2005 utan att vara dopad. (Ngt. du förövrigt borde fattat långt innan han erkände) då bevisen förutom denna typ var överväldigande stor i form av vittnesmål, skumma prov, välkänt skum sport och skumt stall etc.

    Älskar själv trithlon (inget mot dig personligen) men jag tycker inte naiv ens kommer nära en beskrivning om din tankeförmåga i detta (och en del andra ämnen.) Du var konstant källkritiskt till andra (som påtalade fel om LCHF eller LA) men du svalde även de mest uppenbara bevis på att du hade fel med infantila argument, bara för att de KÄNDES mest rätt för dig när dessa frågor debatterades.

    Hur du tänker förstår man ju nu.

    Kul att du i vart fall äntlingen tänker efter. Synd bara att du inte gör det på fler områden. (Trots de hårda orden håller jag alltid tummarna för dig när du tävlar.) Stor skillnad på sak och person och du är uppenbart en person som bygger din logik med start från en känsla, varför man inte kan vara hur hård som helst mot dig. (Dessa kommer alltid fram till fel slutsats.)

    Hade du granskat LA logiskt och tagit del om de bevis som fanns längt innan 2012 hade du inte kunnat slå fast annat än att han varit dopad, men ej åkt fast. (Att du inte fattade det innan han erkände säger mer än du förstår även om allt annat du predikar.)

    Kritiskt källgranskning av eklektisk karaktär är helt enkelt inte din starka sida. Dock lycka till i ditt tävlande, även om jag inte delar stora delar av ditt kostkorståg, där jag kan dela samma kritik men nå helt andra slutsatser.

  30. Angående doping och särkilt EPO.Beskriver lite om kedjan från läkemedelsbolag och doktorer, samt vilka enorma pengar som flödar.
    http://www.cyclingnews.com/features/armstrongs-fraud-paralleled-epo-makers-feud

  31. […] kan också se den här debattartikeln som en uppföljning på det blogginlägg som jag i höstas skrev, i samband med USADA´s rapport om proffscyklingens systematiska […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s