Nu är vi i Jokkmokk och letar efter Gullegullan ko-ko som en gök, JokkmokksJokkes gamla hitlåt. En gång i tiden något av det bästa som underhållnings-Sverige kunde uppbåda.
Dagen började med en morgonjogg i 5 kilometer samt lite hormonell maxstyrka. Sedan äntrade vi hogsen med destination Jokkmokk. Det var min sämsta dag på cykeln hittills med jobbiga sidvindar så det var mycket stop-n-go i gruppen och ett sladdande dragspel till femmannakedja.
Fram kom vi dock, 155 kilometer efter lite möda och mycket besvär, varpå vi sprang igen. Jokkmokk var ofantligt trevligt och vädret visade sig ifrån sin bästa sommarsida och sjön, vi tror den kanske heter Jokkenmokken, sprang vi runt två varv.
Isen var på Jokkenmokken (som vi fortfarande tror att den heter) märkligt frånvarande och den inbjöd till benavkylning. När vi gick i vattnet på Jokkenmokken Beach så märkte vi att det säkerligen var flera stycken plusgrader och vi kände att det fanns själsligt och rumsligt utrymme för en impromptu simträning på en 12-15 simtag.
Ni är gulliga! 🙂 dessutom allt det ni presterar!
Vad är ”hormonell maxstyrka”?
Sex, månne?