Vilodagen i Östersund kickade jag och Clas igång klockan 07.55 med en timme intensiv morgonjogg som tog oss upp över skidstadion och många leriga, medelst fortfarande snöklädda terrängspår. Synd att de de asfalterat bort så mycket av skogen till förmån för kamikazeskidåkning på hjul, eller vad det heter.

Östersund är terrängmässigt rätt likt Borås och jag är säker på att staden är en makalös stad att springa i så länge vinterhelvetet håller sig borta, men sedan blir det nog kärvare med spark, mumindalen, renskav och lappsjuka för hela slanten. Men så här i knoppande vårskrud så är sta´n jävligt snygg. Lite filmisk rentav, med broarna och Frösön and what not.

Vi cyklade på hotellets lånecyklar bort till poolen och rullade runt +2000 m intervall följt av lite kort men intensiv hormonell styrketräning och sedan var det snabb lunch på vattentermosens topp med snabbt marscherande eftermiddag in till kvällens föreläsning av ”Den Nakna Hälsan”.

Efter att ha taggat upp så taggar jag nu ned genom mina två favoritsysselsättningar i det läget; städning medelst sortering samt stilla vins drickande. Pulsen sjunker och tankar landar.

Imorgon ska vi cykla till Vilhelmina. Nu är det fem dagar och 100 mil. In i Norrland. In i mörkrets hjärta. Som en cyklandes Joseph Conrad.