Lång dag i sadeln och långa vägars färd till Falun från Karlstad. 242 kilometer blev det till slut vår odyssé igenom Värmland, Bergslagen och Dalarna. Vi tog oss för egen maskin igenom orter som Molkom, Kopparberg och Grängesberg. Det var en blandning av Smala Sussie-känsla och nedlagd bruksort med tomma Folkets Hus, som präglade dessa små orter.
kaffe och nötter
Jag är en aning trött och överbelastad i mitt parasympatiska nervsystem (stresspuls, smygsyra, svårt att somna) så jag satt långt bak större delen av dagen men med 2500 höjdmeter så var det ändå inte gratis att köra 24 mil idag.
Framme i Falun, så optade jag först att skippa löpningen, men satte sedan min moral i stora kakan, och körde den korta rundan runt Tisken med pojkarna. Så det blev runt 7.40 träning idag, värt att vara nöjd med under alla omständigheter.
Jag har ett långt hatkärleksförhållande till Falun. Inte minst då jag gjorde lumpen på idrottsplutonen här. Något jag givetvis kapitalt misslyckades med och blev underkänd på, vilket ju är ett hedersbetyg idag! Att lyda order, se upp till auktoriteter, tjäna högre syften och stå rakt i ledet kan de som har svårt att tänka själva, göra.
Hur som helst så förknippar jag verkligen Falun med lumpen, militärer, skog och faktiskt, orientering. Kanske för att vi hade orienterare på idrottspluton. Eller att för att våra befäl var orienterare eller för att vi helt enkelt orienterade oss i skogen då vi var spanare. Men jag levde under 10 månader i en påtaglig orienteringsmiljö, så mycket att jag faktiskt kommer ihåg att den lokala orienteringsklubben heter OK Kåre!
Uppskatta då ironin i att EM i orientering just nu avgörs i Falun. Och herregud, jag kan då omöjligtvis INTE ta chansen att driva lite med denna fantastiska, men ändå så komiskt nördiga idrott. Och ska man driva med något så är ju Twitter idealiskt. Så jag twittrade i tur och ordning:
- Här i Falun går EM i orientering. En fantastisk idrott som dock utövas av världens mest oglamorösa utövare
- Orientering är en idrott i akut behov av hårgele, hudkräm o lite jävla solbränna! Kånkenryggsäck, mullematsäck i gammal glasslåda o bajamaja
- En äkta orienteringsmaxim; varför köpa nya träningskläder när de gamla från 1987 funkar utmärkt?
- Orienteringsmaxim no 2; varför ha riktiga dryckesbehållare när det finns gamla sirapsflaskor?
- Precis alla orienterare jag vet är antingen civilingenjörer eller miljösamordnare o alla cyklar till jobbet i hjälm och fotriktiga skor.
Och eftersom vi nu pratar om en kultur som fostrar väldigt praktiska, allvarliga, lätt humorbefriade och framförallt förbannat VUXNA människor så kan ni ju själva förstå hur stor mängden av bokstavstrogna orienteringstalibaner var som invaderade mitt konto med upprörda svar! Detta är människor som tror att Twitter är på riktigt och genom sina svar så bekräftas då alla mina, lite ironiskt formulerade, fördomar.
Någonstans finns ju de människor som upprördes av glassnamnet Black Nogger och som drar igång kampanjer emot negerbollar och som tutar på cyklister som cyklar på vägen och inte på cykelbanan. Jag antar att orienteringssporten är överrepresenterade av just den typen av människor.
Jonas Colting - Hälsokonnässör 
Basta inlagget nagonsin, skrattade gott!
Hahaha. Roligaste läsningen på länge. 🙂
Mycket ironi men så träffsäkert.
Toppen! Ironi och självdistans brukar alltid vara bästa sättet att bemöta fyndigt formulerade fördomar. Synd att att inte Orienterarna hakade på och gav oss med Triathlon som sport lite fördomar tillbaka 😉 Hos oss finns massor av ta av, aerohjälmar, rakade/vaxade ben, jakten på nyaste nytt i prylar, allt i hopp om att sekunder ska sparas..Men jag kan inte annat än tyst beundra skogslöpare, utan stig är ändå tuffast!
Hahaha, underbart. Är orienterare, men skrattar än. Jag är nämligen inte en av alla humorlösa, allvarliga, tråkiga och praktiska orienterare. Jag är en härlig, snabb, stark, smart (något man råkar bli när man inte kan springa med huvudet under armen) tjej som har humor och gör en jävla massa galenkap bara för att ha roligt och leva livet. Ni triathleter däremot kan ju varken cykla, simma eller springa ordentligt så ni fick ta och göra en samlingssport av allt. Jag förstår att det inte känns så bra.
Även fast du är en slemmig triathlet med för mycket hårgelé, en (troligtvis) allt för mjuk kropp utan ett hårstrå och fast du ligger i solen alldeles för mycket och inte gör något vettigt kan jag inte annat än beundra dig och älska när du provocerar. Du ger mig alltid ett leende på läpparna. Fortsätt så!
Om du dock känner för att testa våran oglamorösa och nördiga sport är du varmt välkommen, jag lovar att skugga dig så att du hittar hem.
ps. trijh, vi orienterare springer endast på stig fram tills vi är 12 år gamla, efter det springer vi i den riktiga, obanade skogen.
Karl Jonas Colting. Jag känner mig inte ens träffad… nog är jag en orienterare utan solbränna men dock är mina kläder från 2012. Detta ironiska inlägg roar knappt en 14 årig blond flicka som skrattar så fort ens en människa snubblar till. Att skriva en kommentar till en rik, snål, girig och inkompetent Göteborgare med hårig stjärt och alldeles för gott självförtroende är väldigt roande. Vi orienterare må vara smarta, miljömedvetna och kloka men pfyy vad roar det dig? en person som är ett försök till triatlet, idrottare… en ”man” i sina bästa år som endast springer runt i tighta trikåer med extra vaddering runt diverse kroppsdelar, men allra helst naken. Och näe du kommer troligtvis inte posta det här i din blogg eftersom kommentaren saknar berömmelse och beundran. Skärpning människa, du låter värre en en fotbollsspelare som inte fått frisparken med sig!
Ha ha. Jag skrattar gott åt min gamle lumparkompis och som stundtals gav oss något att skratta lite extra åt bland kamouflageklädda maktmissbrukare och stundtals gav oss orienterare ännu mera övertygelse att vi valt rätt idrott (vid t.ex rakning av benen eller när ni var uppe med tuppen och körde ända in i kaklet före uppställning på morgonen). Jag tror ändå du var rätt glad att ha oss orienterare med dig i skogen, kanske framför allt när du glömde AK5:an i stora skogen och fick ögon stora som tallrikar och pratade (för att citera Francesco Bernulli i Cars2) med tredubbel fart. För er som inte hört Colting prata så är det… fort, mycket fort. Sen sprang du i ett huggormsliknande mönster framför mig (trots att jag visste exakt var vi stannade och tog paus 5 min innan).
Det är ju några fler incidenter som jag gärna skulle vilja diskutera så här i efterhand. T.ex. älgarna som jagade upp dig på en stor sten på regementsmästerskapen i orientering i Grycksbo. Hände verkligen det på riktigt? Det finns liksom inte på världskartan, om… man inte heter Jonas Colting och hatar skogen. Listan på historier om Colting i lumpen kan göras hur lång som helst. Jag ångrar lite att jag inte skrev dagbok i lumpen. Hade kunnat bli en bestsäljare.
Jag skrattar även gott åt mina elever på orienteringsgymnasiet som ger Jonas svar på tal. Stå på er Alice och Sixten! 🙂
Ha de gott Jonas! 2014 är det 20 år sen vi muckade. Dags för repmöte under lättare former?
/M-Lennart
Älghistorien är sann!
Jag gillar orienterare också, men erkänn att sporten behöver en stilmässig make-over!