Skövde bjöd på förrädiskt sommarlika horisonter när vi ystra och glada i hågen, rullade iväg med siktet inställt mot Karlstad. Dock insåg vi väldigt snart att det var snålkalla och bistra vindar som piskade runt våra allt mer avsmalnande lemmar. Men vi styrde kosan emot Töreboda med gott mod och sturska ben.

Vidare emot Hova, där stående kaffe inmundigades i all hast innan vi frös ihjäl, och sedan up´n away mot Otterbäcken och skarpt höger rakt in i Värmland. Så snart vi passerat Värmlandsporten blev det varmare och mysigare med en känsla av Bengt Alsterlind över hela företeelsen.

Vi rullade i princip runt på fyra man där framme och delade broderligt på ansvaret att trucka fram det lilla tåget av vagnar i vårt kölvatten, som därmed satte sin tillit till kromosomerna i våra lungor och kapillärerna i våra ben. Dessa svika icke oss!

Det enda smolket i bägaren var den bilist som tagit på sig uppgiften att vara asshole of the day, genom att köra om oss demonstrativt nära, på en helt spikrak och för stunden otrafikerad landsväg. Detta upprörde mig så till den milda grad att jag under den närmaste halvtimmen i technicolor fantiserade om vad jag skulle göra med fanskapet, hans bilnycklar och vederbörandes pungsäck om jag hade kommit åt att vrida om den. Något jag också högt verbaliserade för samtliga i vårt sällskap. De var rörande eniga.

I Kristinehamn levde vi upp med hjälp av ett lämpligt tillskott av socker och koffein och hade sedan förmånen att mötas av tre vänliga Karlstadstriathleter som sedan guidade oss på hemliga och esoteriska vägar som slingrade sig fram till Klarälvens pärla, Karlstad. I Karlstad sken solen. Tro fan det! Och i det ljuset solade vi oss hungrigt i vetskapen om att flitets ljus endast lyser invärtes, och att våra 18 tillryggalagda mil förlänade en gemensam tribut till minne av dagens vedermödor.

Nu varade den tributen bara så länge som det tog att byta skor och ropa hej knekt och inte vilket ris som helst utan klitoris, varpå vi vi i samlad men decimerad tropp (vissa i H-45 klassen gick på spa istället) löpte ut längs stadens strög och löpte 5 kilometer i blandad fart, bland annat en kilometer i 3.42.

 

 

Kvällen som följde blev sedan hela dagens höjdpunkt för då var jag och Pasi hembjudna till Andreas Eenfeldt med familj, på middag. Andreas, som är läkare och specialist på allmänmedicin, driver hemsidan Kostdoktorn och är Sveriges mest respekterade hälsobloggare, med fokus på lågkolhydratkost. Hans bok Matrevolutionen är en veritabel kioskvältare och rekommenderas varmt för alla som fastnat i mjöltjockeri och sockermissbruk, och som fortfarande tror att det är fettet som är den största hälsofaran i maten vi äter!

Han och Kristin och deras lilla Klara bjöd på en delikat måltid av underbart mört kött med grönsaker i gräddig champinjonsås, samt en efterrätt på mandelmjölsplättar, jordgubbar och vispad grädde. Den glömde vi dock att fota i all upplupen glupskhet!

 

 

Andreas är verkligen jättelång! Typ 202 cm. Så det kändes väldigt ovanligt att vara som Danny DeVito i Twins, i jämförelse:)

Imorgon är det vila från cykeln, vi ämnar dock springa lite distans innan frulle och sedan blir det simning. På kvällen håller jag en ”Nakna Hälsan”-föreläsning på hotellet. Feel free att anmäla er, det finns platser kvar! Maila mig på contact.colting@gmail.com