Ligger på hotellet i Halmstad med benen i högläge och repeat-lyssnar Ted Gärdestads ”Oh, vilken härlig da’ ”, och känner hur den krispigt daggsomriga morgonrodnaden som omger den här låten är mitt soundtrack!
Jag har njutit varenda sekund av den här vidunderliga majdagen med vind i rygg och tryck i ben. Att vara igång och lägga mil bakom sig med livet framför sig och stundens skärpa, är i sanning en ynnest.
Vi rullade ifrån ett vindhärjat Helsingborg och styrde truppen norrut mot Mölle och en extrasväng ut till Kullens fyr. Vill man cykla närmaste vägen kan man köra direkt till Ängelholm men det vore nästan brottsligt att missa denna fantastiska halvö med häftiga backar och spektakulär skog och naturreservat. Det enda som förbryllar mig är hur man i helvete fått för sig att bygga en stor blaffig golfbana i detta naturparadis? Tala om att förstöra en unik kulturskog för att några ska kunna bedriva en sorglig ursäkt för motion.
Efter lämplig koffeinering trummade vår lilla kärntrupp av over achievers över Bjärehalvön och Båstad, där hel den rojalistiska societeten hade samlats för att hedra någons frånfälle. Kungen åkte tydligen förbi, körd av någon i livré, medan vi för stunden stod i dikeskanten och svängde snablarna i kors.
Jag kände mig helt tillfreds på min nya Argon 18 Gallium och i mina PEARL iZUMi-kläder. Jag kände mig så snyggt kittad att jag kunde kört en stund till när så Halmstad nalkades efter 155 km. Eller inte. Men vi mäktade åtminstone med en 5-kilometers kombinationslöpning med två snabbare kilometrar där i.
Så, den längsta cyklingen för året, och den i något avseende, snabbaste löpningen. Kan inte vara annat än nöjd. Inte helt stark och inte helt fit än, men I´m going places!
Sedan hade Olle fullt ställ med mina ben medan jag kved som den pussyfierade cry baby som jag ändå är. Jag rakade åtminstone benen i söndags så jag känner mig i någon mån redan 10 % bättre än tidigare.
Imorgon är det kosan som styrs emot Borås. Och fort som fan ska det gå för här bjuds det sista tillfället till mys och kärlek på de nästa 12 dagarna! Pasis sällskap jämt mig i dubbelsängen räknas nämligen inte.
Come. Join Enjoy. www.leveminnet.se
Jag drömde igår att jag var med på din och Pasis cykeltour. Det jag minns tydligast från drömmen var att jag och alla andra deltagare åkte buss på någon landsväg, utom du Jonas, som cyklade bakom bussen. Och höll samma hastighet som bussen. Förstås.
Minns också att du tyckte att jag hade en värdelös cykel.
(en som läser, och lever sig in i, din blogg lite för mycket…)
Jonas!
Är från och med idag läsare av din blogg. Ditt språk är härligt kraftfullt. Du inspirerar och väcker tankar-insikter. Tack! Fortsätt så och ha en bra cykeldag,
Vänliga hälsningar
och snart i skogen!
Rob
”En sorglig ursäkt till motion”:)hahaha. Tror inte du inser vilken puls man får upp efter att treputtat fyra hål i rad!