Min senaste krönika i Runner´s World!

Jag skrev den här krönikan några veckor innan min höftoperation och den handlar om att uppskatta sådant vi tar för givet. Som exempelvis förmågan att kunna springa!

 

”Jag sprang just 93 minuter på Rya Åsar. Nysnön gnistrade i solen och varje gång jag vände upp och badade mitt anlete i ljuset så sorterade jag in en lyckobild i minnesarkivet. Det kan behövas för snart blir det ingen löpning på ett tag. Idag var nämligen T minus 16 dagar. Det är då jag opererar mig i båda höfterna.

Jag kommer att springa igen. Det råder ingen tvekan om det. Och jag kommer att göra det med flydda tiders fart och lätthet. Framför allt kommer jag att springa med glädje. För det är först när löpningen inte längre är förutsättningslös som dess riktiga värde skiner mer än något annat. När löpningen är en ynnest som man lyxkonsumerar så är man försiktig med kritiken. Man klagar inte över att burken var svår att öppna när den är full av rysk kaviar och inte heller att glaset bara är halvfullt om det smakar Dom Perignon.

Jag har en triathlonkompis som inte springer alls längre. Men när det begav sig så kämpade vi om medaljerna under VM 2001. Vi bytte placeringar med varandra flera gånger innan jag till slut blev trea och han femma. Ett halvår senare så cyklade han omkull under ett träningsläger och reste sig aldrig mer. Han var förlamad ifrån midjan och nedåt. Men Marc Herremans, ifrån Belgien, reste sig på ett annat sätt. Han började en ny idrottskarriär och blev med tidens världens bästa handikapptriathlet.

Så grymt kan livet vara. Men varje svårighet har också en möjlighet. Och för varje dörr som stängs så öppnas en ny. Så länge vi inte tar något för givet och slutar att uppskatta det självklara. För det självklara håller aldrig i längden. Därför njuter jag nu av nuet i varje löpning.

För det kommer garanterat en dag då mina ben inte förmår att bära mig eller min kropp att driva mig. Men den dagen är inte idag. ”

3 reaktioner på ”Min senaste krönika i Runner´s World!

  1. Tungt och tänkvärt. Är själv skadad just nu och har inte kunnat springa på månader, det gör ont i hjärtat att se hur våren vecklar ut sig över landskapet utan att kunna sticka ut och springa en runda i skogen. Har börjat cykla lite istället med det är inte samma sak. Hoppas på ett snabbt och säkert tillfrisknande för oss båda 🙂

  2. …inte samma sak men väldigt bra om du cyklar i skogen, Det började jag med för 15 år sedan då jag insåg att det inte gick att springa (fort) mer pga hälseneproblem. Är nu 65 och tränar mer per vecka än då, men nu är det blandat och årstidsanpassat. Försöker entusiasmera dem som är lite äldre och som egentligen måste tänka mer på att röra sig för hälsans skull än när man är yngre. På den tiden gjorde jag det till stor del för att det var så roligt, nu är jag ”tvungen”. För alla som bor i Malmötrakten så är terrängcykling ett utomordentligt alternativ. Kolla gärna min nystartade blogg för 50-70-åringar! Snart bjuder jag in alla gamlingar som är pigga på roliga och fartfyllda turer i våra bokskogar…

  3. Ta vara på dagen som är. Njut av den. Planera din tid. Lev nu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s